Bloggarkiv:
i hjärtat rebell

Dick Erixon:
Kommentarer 29/8 - 4/9 2005

Söndag 2005-09-04 / 13.12 länk
SANNINGSSÄGAREN AYAAN HIRSI ALI. Då är det betydligt mer befriande att läsa Sigrid Kahles recension i SVD-kultur av Kräv er rätt av Ayaan Hirsi Ali (ej online). Där framgår det budskap som Niklas Ekdal och den svenska eliten inte tar in:
Vilket är det värsta hindret för muslimska samhällens utveckling? Det är varken fundamentalism, kolonialism, imperialism eller diktatur, hävdar Ayaan Hirsi Ali, utan den stränga sexualmoral från 600-talet som muslimerna insuper med modersmjölken. Roten till det onda finns inom den normala islam. Den mentala omsvängning som är nödvändig i de islamska samhällena kan bara lyckas om kvinnorna slipper islams järnhand. [min kursivering]
För oss i väst är terroristerna det största, direkta hotet. Men roten sitter i att den muslimska kulturen ännu inte omfattar upplysningen, inte gör skillnad mellan religion och politik och därför till sin natur är intolerant.
[Ayaan Hirsi Ali är] urtrött på socialdemokraternas välmenande integrationspolitik, där invandrarna behandlas som grupp, lyckliga i sin egen kultur. Hon är besviken på kulturrelativisterna som inte vill kritisera icke-västerländska kulturer ... Hon misstror alla multikulturalister som tycks vilja göra allt för att hålla muslimska invandrare kvar i gamla bojor ...
Se mer om Ali i bloggen: här


Söndag 2005-09-04 / 12.45 länk
MUSLIMSKA KULTUREN SKA IFRÅGASÄTTAS. Niklas Ekdals DN-kolumn idag kan stå som typfall för det svenska etablissemangets politiska korrekthet. Det är okej att Salman Rushdie och Ayaan Hirsi Ali ”hädar” islam, men varje svensk som kritiserar islam är ”extremist”. Trots att Ekdal i veckan lyssnade på Ayaan Hirsi Ali hyllar han religionen: ”Islam ger mening och struktur åt tillvaron för hundratals miljoner människor”. Och vi i väst ska buga inför den: ”Ödmjukhet är alltid en bra utgångspunkt i mötet mellan kulturer.”

I sista stycket kommer dock en liten, liten reservation: ”Men islam har en viktig sak att lära från väst: tolerans för religionskritik.”

För jösse namn, det är ju det som är hela poängen med kritiken från Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali och andra modiga. Detta är kärnan i all kritik mot islam. Det är därför jag så ofta tar upp religionen här i bloggen: islam står för intolerans. På 1900-talet var det nationalsocialism och kommunism som var de intolerant ideologierna, på 2000-talet är det islam (Svenska Muslimska Rådet ser själva sin religion som en ideologi).

Ekdal avslutar med ett putslustigt, studentikost skämt: ”Det är inte bara en muslimsk Voltaire som behövs, utan en muslimsk pastor Jansson, en muslimsk Life of Brian och en Jesus Christ Superstar med Muhammed i huvudrollen.” Visst. Om Niklas Ekdal uppträder i rollen som en profet Mohammed i Brian-iansk tappning lär DN omedelbart tvingas förstärka säkerheten runt redaktionen. Dödshoten mot honom skulle hagla.

Och frågan till Niklas Ekdal är: var finner han de muslimska auktoriteter, de ledare i den muslimska världen, som står för upplysning, tolerans och ödmjukhet? Ekdal gör det alldeles för enkelt för sig när han pekar ut ”somliga” muslimer som ”legitimerar våld och kvinnoförtryck”. Det är ju tvärtom så att de muslimer som står för upplysning, pluralism och kvinnors rätt är i minoritet, åtminstone om man ser till dem som framträder i medierna.

Jag undrar vad Niklas Ekdal och DN-redaktionen sagt om påven Benediktus kommenterat en utsedd ateistisk Nobelpristagare med att ledamöterna i Nobelkommittén borde få "tungorna avskurna ur sina munnar och deras giftiga pennor stuckna i sina hjärtan". Det är faktiskt den officiella reaktionen från de högt aktade teologerna i den heliga staden Qom, Iran, efter det att iranskan Shirin Ebadi fick fredspriset 2003 (se här).

Om den kristna kyrkans mest vördade teologer haft denna hållning hade DN inte tvekat att kallat det otidsenligt, primitivt och efterblivet. Men eftersom det är islams högsta auktoriteter så... ja, vad är det? Tolerant? Ödmjukt? Upplyst?

Vi måste kunna diskutera islam på samma sätt som vi diskuterar kristendom och alla andra samhällsfrågor som berör oss. Och vi måste kunna ställa muslimska ledare till svars för deras egna uttalanden på samma sätt som vi ställer västvärldens ledare till svars. Att Niklas Ekdal och svenskt etablissemang vägrar göra det är en skam för svensk yttrandefrihet. Och det gynnar definitivt inte en öppen och ärlig debatt - tvärtom.


Söndag 2005-09-04 / 9.10 länk
MEDIERAPPORTERINGEN EN EGEN KATASTROF. De tre senaste kommentarerna i bloggen visar att svenska medier publicerar direkta sakfel och skrönor. Varifrån kommer dom? Och varför tar man in dom utan faktakontroll? För att svara, låt oss börja med tre citat:
George W Bushs tal till de drabbade häromdagen recenserades i New York Times som 'ett av de värsta i hans karriär'. Det vill inte säga lite. Värmlands Folkblad (s) 3/9

President George W Bush får sig en särskild släng av sleven. Hans tal till de drabbade häromdagen kallas av vissa för 'ett av de värsta i hans karriär'. Dagens Nyheter (ob lib) 2/9

Och så kan vi konstatera att president George Bush höll ett tal som framstod som mer än lovligt taffligt ... han [är] dessutom en genuint korkad president. Nerikes Allehanda (lib) 3/9
Det kan knappast råda någon tvekan om att svenska medier blint litar på New York Times. Men det var många år sedan det var en tidning med anseende. Den har rasat från toppen i listan över världens bästa tidningar, haft flera skandaler där journalister publicerat rent påhittade intervjuer och chefer sparkats och redaktörer fått gå. Och ledarsidan i New York Times tillhör Michael Moore-vänstern.

När svenska tidningar tar det som står i New York Times för korrekt är det som om amerikanska medier skulle ta allt det Lars Ohly säger som dagens sanningar om Sverige.

Vänsteroppositionen i USA är bitter och rasande över att man i höstas förlorade presidentvalet, flera senatorer, guvernörer och kongressmän. Det finns ingen opposition i något annat land i världen som talar så illa om det egna landet. Nu passar det den europeiska anti-amerikanska opinionen alldeles utmärkt: man behöver inte hitta på egna förklenande omdömen om USA, man behöver bara repetera det som ”amerikanerna själva säger”. Och om amerikaner själva visar förakt för sitt land, blir det lätt att själv visa skadeglädje:
Det uppenbara fiaskot i Irak har inte ruckat på George W Bushs internationella arrogans. Kommer fiaskot i New Orleans att göra det? Östgöta Correspondenten (m) 3/9

Antagligen är det också en generande upplevelse för president George W Bush när till och med utvecklingsländer nu erbjuder katastrofhjälp till det stora landet. Falu Kuriren (lib) 3/9

Orkanen kan bli Bushs fall … Ovädret riskerar att blåsa bort president George W Bushs plats i historien. Expressen (ob lib) 3/9

Bush har inte minst genom sitt engagemang mot den internationella terrorismen och samtida ovilja att ta ansvar för vår miljö genom Kyotoavtalet satsat mycket på ett kort. Eller kanske är en bättre beskrivning av Bushs agerande att han har satsat alla pengar på fel häst. Hudiksvalls tidning (c) 3/9
Eftersom amerikanska vänstern mitt i en naturkatastrof börjar peka finger, anser sig svenska medier också kunna vara vulgära och naket skadeglada medan människor dör, på ett sätt de aldrig varit om katastrofen istället för New Orleans inträffat i Ryssland eller Frankrike. Men berättigar detta vänsterns glödande hat svenska medier att i publicera deras lögner och skrönor?

Svensk medierapportering efter orkanen Katrina är en katastrof i sig själv: en förtroendekatastrof för medierna.


Söndag 2005-09-04 / 8.30 länk
ORKANEN: VALLAR RASADE INTE PGA BESPARINGAR. Ytterligare en av den amerikanska vänsterns lögner som svenska medier sväljer utan minsta granskning är att president Bush skulle sparat på investeringar för orkanskydd (exempelvis moderata Norrbottens-Kuriren 3/9: ”Hade president Bush prioriterat att bygga skydd mot orkaner hade en hel del av förödelsen undvikits.”).

Fakta är att de vallar som bröt samman mot sjön Pontchartrain var i god kondition, vilket rapporteras i Chicago Tribune:
'Jag kan inte se hur storleken på anslagen skulle kunnat vara en bidragande faktor i det här fallet', säger general Carl Strock vid Ingenjörstrupperna. 'Även om hela projektet varit fullt utbyggt, är det min uppfattning att intensiteten i stormen ändå resulterat i att affärsdistrikten och de franska kvarteren hade översvämmats.'
Anslagen till vallbyggnation i delstaten har minskat vilket fördröjt utbyggnaden, men alltså inte i det orkandrabbade området. Dessutom byggs vallarna för att motstå orkaner av styrka 3 och klarar inte de sällsynta orkanerna av styrka 4, som i detta fall. Beslutet att nöja sig med konstruktioner som klarar styrka 3 togs långt innan George W Bush blev president.


Lördag 2005-09-03 / 14.45 länk
ORKANEN: FÖRSVARET SNABBARE NU ÄN I FREDSTID. Flera svenska medier har förläst sig på vänsterns argument i USA och skyller Irakkriget för långsamma insatser efter orkanen (exempelvis borgerliga Östgöta Correspondenten idag: ”En viktig förklaring till varför hjälpinsatsen i New Orleans ... inte fungerat är bristen på manskap [som] befinner sig i -- Irak”).

Som det mesta som kommer från Michael Moore-vänstern är det lögn och förbannad dikt som få i USA tar på allvar, men svenska journalister läser som om det vore högsta sanningen på jorden.

Fakta är att försvarsdepartementet, DOD, i denna katastrof agerar snabbare än vid senaste stora naturkatastrofen, orkanen Andrew 1992: Då tog det nio dygn att få fart på beordrade och systematiska operationer medan reaktionstiden denna gång var mindre än tre dagar, rapporterar National Review. Att nationalgardet skulle vara tömt på manskap pga Irak är också en lögn som svenska medier villigt sväljer utan att kontrollera:
Det finns 1.012.000 soldater i aktiv tjänst, i reserven eller i nationalgardet. Av dem finns 261.000 placerade i 120 länder utanför USA. Irak har 103.000 soldater, eller 10,2 procent av armén.

Lördag 2005-09-03 / 13.15 länk
BUSH HJÄLTE INFÖR KATASTROFEN. Till skillnad från svenska medier, som dränkt allt förnuft i Bush-hat (exempelvis liberala Nerikes Allehanda idag: ”han är en genuint korkad president”), kan du i denna blogg läsa fakta: AP rapporterade att New Orleans borgmästare Ray Nagin på söndagen den 25/8 beordrade obligatorisk evakuering. Varför vidtog han denna extraordinära åtgärd som aldrig förut vidtagits och som förmodligen räddade tusentals människors liv? Därför att president Bush personligen ringt och uppmanat de lokala myndigheterna att vidta sådana dramatiska åtgärder. Det berättar guvenören Kathleen Blanco, som stod jämte borgmästaren när han offentliggjorde beslutet om obligatorisk, istället för frivillig, evakuering.

Svenska medier ser på USA som om det vore ett Sverige. Man tycks sakna all insikt om att USA är 30 gånger större och en federation som håller mycket hårt på maktdelningen. USA är i inrikespolitiska frågor mer att jämföra med EU än med en nationalstat av svenskt snitt. Och frågor om evakuering, räddningsinsatser och planering är lokala delstatsfrågor. När en stor katastrof inträffar rycker naturligtvis den federala nivån in, men den har inte ansvar för förberedelserna.


Lördag 2005-09-03 / 9.03 länk
POLITIKER FÖRVÄXLAS MED GUDAR. När jag hör och läser kommentarer om orkanen över New Orleans kan jag bara skaka på huvudet. Politiker görs ansvariga för en naturkatastrof. Från vänsterhåll (och därför också som en papegoja, från Europa) anklagas Bush. Från högerhåll anklagas demokratiska guvernörer och borgmästare.

'Man visste att en orkan var på väg och lät det hända'. Jomenvisst. Människor fick också evakueringsbesked i god tid. De som följt dessa informationer och tog bussar och bilar ut från området där orkanen beräknades dra fram klarade livet.

'Problemet' är att människor är människor - inte robotar som lyder minsta vink från politiker och experter på TV.

Amerikanska sydkusten hade häromåret en liknande allvarlig orkanvarning. Människor lämnade sina hem. Men den orkanen försvagades snabbt och gjorde liten skada. Det här året struntade man i varningarna. Tills i sista minuten, då det blev alltmer uppenbart att den skulle dra in över land med stor styrka. Det var därför de utan bil inte hann iväg. Det är svårt att organisera bussar för tiotusentals människor på några timmar.

Är detta politikernas fel? Är det presidentens fel?

Orkanen tappade styrka och tillhör inte de allra kraftigaste i USA:s historia. Man hade ändå väntat sig flodvågor som skulle dragit in vatten över land som på många håll ligger under havsytan. Men i och med att orkanen dragit bort borde vattnet snabbt torka upp i hettan. Men man hade inte väntat sig att murar och fördämningar skulle brista. Områden fortsatte att översvämmades efter orkanen lagt sig - då börjar katastrofen vi nu ser. Och vatten forsar fortfarande in. I New York Times framgår att USA:s Räddningsverk efter vinterns tsunami i Asien fokuserade på New Orleans-området, ”Vi var besatta av New Orleans”, säger en tjänsteman till tidningen. I det lågt liggande området har man haft mängder med övningar och räddningsplaner har kontinuerligt uppdaterats. Men man hade inte räknat med att fördämningarna skulle brista.

Är detta politikernas fel? Är det presidentens fel?

Sedan kan man, som Mort Kondracke i FOX:s Special Report, fråga varför man bygger i områden som ligger under havsnivån. Varför dikar man ut träsk för att bygga bostäder, kontor och annan verksamhet? Det är ju att medvetet utmana naturen. Precis som utefter de svenska norrlandsälvarna, som också svämmar över ibland, struntar man i naturens krafter och bygger där riskerna för översvämmning är stora. Vårt minnen är kort. Har det inte varit översvämning på 5-10 år anser man att det säkert inte blir det framöver heller och bygger på attraktiv tomtmark.

Är detta politikernas fel? Är det presidentens fel?

När katastrofen sedan är framme, och den till allmän förvåning inte uppför sig så som planerat, då blir det ett herrans liv. Och inte över att naturen är grym och ondskefull, utan att politikerna inte förhindrat katastrofen. Människor tror att politiker kan kontrollera naturkrafterna och snabbt ”fixa” upp efteråt. Människor tror politiker besitter övernaturliga krafter. Att politiker är gudar.

Den enda vettiga kommentaren jag hört efter orkanen Katrina kommer från förre presidenten Bill Clinton:
- Politisera inte det här, det är en naturkatastrof.


Fredag 2005-09-02 / 14.03 länk
SVENSKA MUSLIMERS PROBLEM. Sveriges Muslimska Råd diskuterar på sin hemsida den påstått islamofobiska debatten i Sverige.

En första reflektion: att automatiskt se all kritik av islam som islamofobi är lika respektlöst som att kalla alla muslimer för extremister, så vill man ha en seriös dialog bör man nog tagga ner.

Och just språkbruket, retoriken, är en viktig förklaring till västerlänningars och svenskars misstro mot muslimska budskap. Det heter efter varje nytt blodbad som skett i islams namn, från muslimska ledare att man tar avstånd från terrorism mot civila. Men så fort man skrapar på ytan så visar det sig ofta att självmordsbombare inte alls behöver räknas som terrorister utan istället kan vara martyrer och att ungdomar på disco i Tel Aviv inte är civila utan legitima militära mål. Detta ordvrängeri är förödande för trovärdigheten hos muslimska företrädare. Ingen - oberoende av religion - som systematiskt vilseleder och medvetet dribblar med orden förtjänar något annat än misstro.

Sveriges Muslimska Råd skriver att extrema islamister är minoritetssekter och att ”Man tar avstånd från deras handlingar”. Men vem är denne ”Man”? Jag har sökt - förgäves - efter framstående muslimska ledare som inte bara tar avstånd från enskilda handlingar i efterhand, utan som tar avstånd från extremisternas budskap och syfte med attackerna. Men de går inte att frambringa.

De som gärna vill se en islamsk reformation, som bloggen History News Network, eller socialistiska skribenter med starka sympatier för muslimer och vill se ett protestantiskt islam, som Jonathan Powers i International Herald Tribune, kan inte frambringa någon enda internationellt odiskutabel auktoritet och ledare inom den muslimska världen som står för detta idag, vilket också Ayaan Hirsi Ali påpekade i Stockholm.

Diskussionen om slöjor och andra religiösa attribut är en andrahandsfråga, den viktiga frågan är vilket samhällsmål exempelvis Sveriges Muslimska Råd har för Sverige. I artikeln om islamofobi nämns aldrig ord som 'pluralism' eller 'mångfald'. Är det en slump? Jag tror inte det. Inte heller tror jag det är en slump att artikeln ser islam som en 'ideologi', det som politiska partier omfattar. Islam innefattar starka politiska ståndpunkter och en av dem är att ingen annan religion än islam ska accepteras. Den enda lag som ska tillåtas är sharia. Är detta mål som diskuteras?

I Storbritannien har flera radikala imamer sagt vad de tänker: målet är att göra Storbritannien muslimskt där sharia är enda lagen. Sveriges Muslimska Råd tar inte avstånd från detta, istället intar man den så vanliga retoriskt undanglidande attityden: ”Det är osannolikt att muslimer i denna situation skulle kunna förändra majoritetssamhällets syn radikalt”. Lägg märke till reservationerna 'i denna situation' (syftande på att man är en liten minoritet i Sverige) och 'skulle kunna' (vilket inte svarar på frågan om man skulle vilja om man kunde).

Varför diskuterar man inte öppet sin syn på politik och sharialagarna? Varför talar man inte klartext om man står för mångfald och vill leva i ett pluralistiskt samhälle där kristna, judar, muslimer och sekulära är jämlika?

Istället utmålar man sig som offer och menar att ”individer med muslimsk bakgrund [graderas] som 'lägre stående'”. Så är det naturligtvis inte - och får aldrig bli. Men om man anser sig inte behöva ”tvingas att ta seden [dit] de kommer” uppstår självfallet en rad svårigheter. Den som inte lär sig svenska språket och de sociala konventionerna kan inte räkna med att komma in i samhället. Sedan skulle jag vilja fråga varför kristna som bosätter sig i Saudiarabien är förbjudna att ens inneha bibeln (innehav straffas med fängelse) och inte får uppföra en enda kyrka i landet, medan muslimer som kommer till Sverige gör anspråk på att muslimska högtider ska vara officiella i Sverige, så som framförs i artikeln.

En annan fråga jag gärna diskuterar är varför fredagsbönerna inte hålls på svenska? Att framföra sina religiösa budskap på språk som inte förstås i landet där man lever blir naturligtvis en huvudkälla till misstro. Jag skulle inte förvånas om budskapen som framförs på arabiska i svenska moskéer innehåller kränkningar av judar, homosexuella och västerlandet i stort som omedelbart skulle åtalas om de framfördes av en pingstpastor. Vill man skapa dialog är det första kravet att man talar samma språk. Och eftersom vi är i Sverige kan det inte vara för mycket begärt att dialogen sker på svenska.


Fredag 2005-09-02 / 10.30 länk
AL-ZAWAHIRI HOTAR SVERIGE. al-Qaidas andreman Ayman al-Zawahiri hotar i ny video Sverige med terrorattacker. Eftersom Sverige har personal i Afghanistan innefattas vi i hotet:
Vi har tidigare varnat er om och om igen. Nu upprepar vi vår varning till alla som deltar i det fientliga kriget mot Irak, Afghanistan och Palestina. Vi kommer att besvara med samma medel. Så som ni lät floder av blod flyta i våra länder, kommer vi att spränga vulkaner av ilska i era länder.
Nå, vad säger medievänstern? Ska vi lyda? Och om vi drar tillbaka personalen från Afghanistan och al-Qaida hotar med terror om vi inte inför sharialagar? Ska vi införa dom då? Och om de hotar med blodbad om vi inte konverterar till islam, ska vi göra det då? Omgående? Vore intressant att höra hur långt vi enligt de politiskt korrekta ska gå för att tillfredsställa de här grottmännen.


Fredag 2005-09-02 / 10.15 länk
IRAKMOTSTÅNDARE: VARJE BILOLYCKA ÄR BUSH FEL. Jag är förvånad att Dagens Nyheter och Aftonbladet inte skyller varenda bilolycka på president Bush - men så sker nog snart. För det är precis vad Irakkrigsmotståndarna nu gör. Amy Branhams son, sergeant Jeremy Smith, är död och Amy har slutit upp hos mediernas darling Cindy Sheehan som kampar utanför Bushs range i Crafoord, och skyller sonens död på presidenten. Men sonen dog i en bilolycka i Texas. Om han inte tagit värvning hade han inte kört på den väg där olyckan hände. DET ÄR BUSH FEL!!!


Fredag 2005-09-02 / 9.25 länk
MEDIERNAS MANISKA BUSH-HAT. USA har drabbats av en naturkatastrof, värsta orkanen i nationens historia, men genast ges president Bush skulden i Dagens Nyheter ('Bush får sig en särskild släng av sleven' - höll dåligt tal) och Aftonbladet ('skar ner på orkanskyddet och startade ett nytt krig mot Irak').

Det är något obehagligt sjukt över att så fort något oväntat sker i världen, maniskt skrika: DET ÄR BUSH FEL!!!


Fredag 2005-09-02 / 8.30 länk
DUELLEN: VEM BILDAR BÄST REGERING? Hur står sig då de borgerliga om de på post efter post måste matcha sittande statsråd? Hur ser Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts laguppställning ut? I poängsättningen har framför allt opinionsbildande förmåga och utåtriktat ledarskap spelat stor roll. Om vi summerar temaserien statsrådsduellen har sittande regering fått 49 poäng, ett snitt på 2,6 poäng, medan den borgerliga får 61 poäng, i snitt 3,2 poäng. Skillnaden är alltså inte särskilt stor.

För mig ger det en antydan om att de borgerliga behöver lyfta sig än mer, deras företrädare måste delta mer i opinionsbildningen eftersom vi alla känner till den benkrossartaktik som socialdemokratin kommer att sätta in. Och den här gången kommer de att slåss för sina liv och karriärer, de vet att de kan förlora den stat de anser vara sin egen.

När ministerposter har fördelats har principen från Bildt-regeringen följts, alltså har departementen fördelats mellan partierna, istället för som i Fälldin-regeringarna då olika partiföreträdare ingick i samma departement och kunde leda till partipolitiska trätor redan på planeringsstadiet.

Det handlar om 8 departement plus statsrådsberedningen och 19 statsråd. Kristdemokraterna har här fått två ministrar av 19 (11 procent) och ett departement (11 procent). Men detta departement, inrikesdepartementet, är en sammanslagning av flera tidigare departement.

Centerpartiet har fått ett departement (11 procent) och 3 ministrar (16 procent). Näringsdepartementet är ett tungt departement som innehåller de gamla arbetsmarknadsdepartementet och industridepartementet och blir än tyngre eftersom jordbruksdepartementet i detta förslag inkluderats i det.

Folkpartiet har tilldelats två departement (22 procent) och 5 ministrar (26 procent). Justitiedepartementet och utbildningsdepartementet är också de som partiet allra mest borde eftertrakta med tanke på partiets profilerade valfrågor.

Moderaterna får fyra departement plus statsrådsberedningen (56 procent) och 9 ministrar (47 procent), vilket kanske är lite mer än den andel partiet kan komma att utgöra av regeringsunderlaget - mer än 25 procent i riksdagen. Det var inte avsikten att ge moderaterna övertag, men det är faktiskt lättare att hitta personer som för en utomstående framstår som ministerämnen än i de andra partierna. De mindre partierna håller tillbaka, får man en känsla av, ministerämnen för att låta partiledaren få allt medieljus. Så borde det inte vara. Fler i partiledningarna borde profilera sig.

Könsmässig fördelning har inte varit något kriterium, så det är ett bevis på hur jämställt Sverige är när det visar sig att temaserien statsrådsduellen i en anti-feministisk blogg producerar 9 män och 10 kvinnor (53 procent) för en tänkt borgerlig regering.

Vem regerar efter valet 2006?

STATSRÅDSBEREDNING		Socialdemokratiska regeringenTänkbar borgerlig regering
Statsminister Göran Persson Fredrik Reinfeldt (m)
Vice statsminister Bosse Ringholm - - -
JUSTITIEDEPARTEMENTET
Justitieminister Thomas Bodström Johan Pehrson (fp)
Invandrar- och jämställdhetsminister Jens Orback Cecilia Malmström (fp)
UTRIKESDEPARTEMENTET
Utrikesminister Laila Freivalds Gunilla Carlsson (m)
Migrationsminister Barbro Holmberg - - - (se justitiedep)
Biståndsminister Carin Jämtin Tove Lifvendahl (m)
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
Försvarsminister Leni Björklund Mikael Odenberg (m)
SOCIALDEPARTEMENTET
Socialminister Berit Andnor Kristina Axén Olin (m)
Sjukvårdsminister Ylva Johansson Beatrice Ask (m)
Folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson - - -
Socialförsäkringsminister - - - Anne-Marie Pålsson (m)
FINANSDEPARTEMENTET
Finansminister Pär Nuder Ulf Kristersson (m)
Kommunminister Sven-Erik Österberg Anna Ibrisagic (m)
UTBILDNINGS- O KULTURDEPARTEMENTET
Utbildningsminister Leif Pagrotsky Lars Leijonborg (fp)
Kulturminister - - - Olle Wästberg (fp)
Förskole- o ungdomsminister Lena Hallengren - - -
Skolminister Ibrahim Baylan Jan Björklund (fp)
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
Jordbruks- och konsumentminister Ann-Christin Nykvist - - - (se näringsdep)
INRIKESDEPARTEMENTET (fd miljö- o samhällsbyggnads)
Inrikesminister - - - Göran Hägglund (kd)
Miljöminister Lena Sommestad - - -
Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin Maria Larsson (kd)
NÄRINGSDEPARTEMENTET
Näringsminister Thomas Östros Maud Olofsson (c)
Infrastrukturminister Ulrica Messing - - - (se inrikesdep)
Jordbruks- och småföretagarminister - - - Åsa Torstensson (c)
Arbetslivsminister Hans Karlsson Roger Tiefensee (c)



Fredag 2005-09-02 / 8.30 länk
DUELLEN: VEM BLIR STATSMINISTER? För första gången sedan Thorbjörn Fälldins dagar ser det borgerliga alternativet ut att få en självskriven statsministerkandidat även före valdagen. I den sista statsrådsduellen möts statsminister Göran Persson och utmanaren Fredrik Reinfeldt.

Även om det inte är så stor åldersskillnad känns det ändå som en generationernas kamp mellan den gamla 40-talistgenerationens Persson (f 1949), en generation som styrt medierna och politiken i flera årtionden, mot 60-talistgenerationens Reinfeldt (f 1965), ur generationen som ännu aldrig haft riktig makt.

Det är också de gamla idéernas lag mot den nya mjuka förnyelsens lag. Det gamla bombastiska retorikens team mot det nya vardagligt resonerandets team.

Persson och Reinfeldt står för olika saker i precis allt. Det blir en intressat valrörelse att följa. Duellen blir jämn: båda får 4 poäng var. (Se hela listan: statsrådsdueller)


Torsdag 2005-09-01 / 19.36 länk
ISLAMOFOBI: INTEGRATIONSVERKETS DUNDERTABBAR. Integrationsverket har släppt en rapport: Integrationsbarometer 2004 vars resultat sammanfattas i rubriken ”Islam svårt bli accepterad i det svenska samhället”. Tillsammans med rapporten släpps också en uppsats (pdf) om indikator för islamofobi. Detta har redan fått röster i TV:s nyhetssändningar att utropa ”en majoritet av svenskarna är islamofober”.

Det här materialet är en katastrof och kommer med stor kraft att motverka syftet om öppen dialog. Integrationsverket stämplar ju alla som inte reservationslöst hyllar islam till skyarna som rasister och islamofober.

Största tabben är att enbart tala om ett begrepp: 'islam'. I detta begrepp ingår allt från talibaner, wahhabiter och andra fundamentalister, till muslimer som står för mångfald, demokrati och individuella friheter. Vilken gruppering av islam handlar Intergrationsverkets frågor om? Det framgår inte.

Alltså kan de som svarat haft Afghanistans talibanregimen i tankarna när man svarar på frågan ”Anser du att värderingar inom islam är förenliga med grundläggande värderingar i det svenska samhället?” Även generaldirektören Andreas Carlgren måste, objektivt, svara nej på den frågan om ”inom islam” uttolkas som den talibanska versionen eftersom talibanerna exempelvis förbjöd flickor att gå i skolan och vägrade erkänna yttrandefrihet. Alltså blir alla som anser att svenska värderingar omfattar yttrandefrihet och ger flickor rätt till skolgång automatiskt islamofober.

Skälet till detta fullständigt inkompetenta arbete är att man inte tagit till sig att islam blandar samman politik och religion. Integrationsverket väljer att tolkar islam som en religion som inte gör anspråk på politiken. Men det är att blunda för verkligheten. De saudiska wahhabiterna tillhör de mest förmögna grenarna inom islam och har ett mycket stort inflytande i den muslimska världen. En annan gren av islam, den iranska shiamuslimska grenen styr med järnhand ett av världens största muslimska länder.

Hur kan Integrationsverket blunda för dessa politiserade grenar av islam? De kan inte med bästa vilja i världen anses förenliga med värderingar i det svenska samhället.

Att blottlägga den muslimska kulturens brister, så som exempelvis Ayaan Hirsi Ali gjorde häromdagen i Riksdagshuset (se här), handlar inte om rädsla, förakt eller hat - det handlar om klarsyn och engagemang för mänskliga rättigheter och demokrati!

Integrationsverket sitter fast i ett fullständigt verklighetsfrämmande luftslott där alla andra kulturers och religioners utövare är gulliga och exotiska varelser som vi ska klappa på huvudet och tycka om. Det är en grotesk verklighetsflykt som bortser från åratal av allvarlig utveckling i världen och för avskyvärda handlingar som begåtts i islams namn.


Torsdag 2005-09-01 / 17.36 länk
PERSSON: USA-EKONOMIN ÖVERSKATTAD PGA MÅNGA I FÄNGELSE. Det kan vara intressant att ”tjuvlyssna” på vad statsminister Göran Pesson säger till brittisk socialistisk kolumnist, Jonathan Power, publicerad i Dubai-baserade Khaleej Times: Sweden’s sweet argument in defence of welfare state. Tvärsäkerheten hos statsministern är uppenbar och artikeln är en hyllning av ”världens mest framgångsrika socialistiska stat”.

Arbetslösheten är inga problem, ”jobb kommer snabbt att skapas”. Också sjukfrånvaron tar han lätt på, ”Den är under kontroll. Vi har givit arbetsgivarna incitament för att övertyga personalen om att återvända från sjukledigheten genom att erbjuda skatteförmåner om de lyckas. Det betyder att de bör förbättra arbetsmiljön. Samtidigt har vi granskat läkare som varit för generösa med läkarintygen.”

Om de höga skatterna säger han: ”om jag inför valet behöver gå till svenskarna och be dem godkänna skattehöjningar för att förbättra vården ännu mer, tror jag de kommer att ge mig sitt stöd.”

Värst är ändå att han negligerar USA:s framgångar och menar att ”de inte är så konkurrenskraftiga som vi tror”. Varför? Sveriges statsminister svarar: ”man bortser från att USA har två miljoner i fängelse, utanför arbetsmarknaden”. Va? Här använder statsministern extremvänsterns skrönor. Dessa två miljoner motsvarar 60.000 fångar på en befolkning stor som den svenska. Det ska jämföras med den svenska verkligheten där över 1.000.000 personer står utanför arbetsmarknaden.

Socialist till trots, Jonathan Power kan inte låta bli att fråga: Ljuvligt framgångsrika argument? Eller arrogansen hos den med för lång tid vid makten? (Gissa vad mitt svar är!)


Torsdag 2005-09-01 / 10.18
DUELLEN: VEM BLIR UTBILDNINGSMINISTER? I 18:e och näst sista sista delen i temaserien statsrådsduellen har vi kommit till Leif Pagrotsky. Han utmanas av folkpartiledaren Lars Leijonborg. Folkpartiet har profilerat sig starkt på skolfrågorna och kommer i den här bloggens tänkta borgerliga regering att leda arbetet med att upprätta utbildningens anseende, vilket är en paradox att det ska behövas i ett samhälle som med viss rätt har kommit att kallas kunskapssamhället.

Lars Leijonborg är född 1949 och uppvuxen i Solna. Efter förbundsordförandeskap i folkpartiets ungdomsförbund och socionomexamen blev han politisk tjänsteman, bl a partisekreterare (fp) 1980-83. Han var chefredaktör för tidningen NU 1983-84 och sedan konsult på Svenska ManagementGruppen 1984-90. Riksdagsman sedan 1985, gruppledare från 1991 och från 1997 partiledare. Är därmed den bland de borgerliga som varit partiledare längst. Han accepterade partiledarskapet med viss tvekan och avgångskraven dök snart upp, men sedan valrörelsen 2002 har partiet hittat en profil där man inte uppfattas som mes-liberal utan ett parti som står för värderingar också när det gör ont. Leijonborgs frisinnade rötter har nog bidragit till att han klarat omorienteringen med stor trovärdighet och gott stöd i opinionen.

Leif Pagrotsky är född 1951 i Göteborg, där han blev pol.mag och civilekonom. Olika tjänster på Riksbanken, finansdepartementet och statsrådsberedningen samt i OECD i Paris innan han 1994 blev statssekreterare i finansdepartementet. Statsråd i samordningsminister 1996, handelsminister 1997, näringsminister 2002, utbildningsminister 2004.

Eftersom Leif Pagrotsky har en hög profil och en förtroendeingivande framtoning blir duellen jämn trots att han möter en partiledare. Om Pagrotsky inte var så förmögen privat kanske han kunnat vara med i spekulationerna om Perssons efteträdare: 4 poäng vardera.


Torsdag 2005-09-01 / 9.42
REKORD I BLOGGENS BESÖKSTRAFIK. Under augusti slog bloggens besökstrafik nytt rekord: drygt 43.000 'unika besök' (räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även om man surfar runt och tillbaka). Mätningen omfattar endast bloggens huvudsida. Det gamla rekordet är från maj då knappt 43.000 besök registrerades.

Det känns mycket bra, kan jag säga. Den allt större läsekretsen är min viktigaste inspirationskälla och vi ska ju inte hymla med att en växande läsekrets ger bloggar som min starkare ställning i svensk opinionsbildning. Samtidigt som jag vill tacka för intresset, måste jag be om ursäkt för att jag är så dålig på att svara på alla mejl. Läser alla, men tiden räcker inte till för svar.


Onsdag 2005-08-31 / 23.15
TYSKLANDS AVGÖRANDE VAL. Ledaren i Washington Post, Germany's Crucial Vote, understryker hur viktigt det tyska förbundsdagsvalet 18 september är, inte bara för Tyskland och Europa, utan för hela den industrialiserade världen:
Resultatet [i valet] har betydelse inte enbart för den transatlantiska relationen, även om sparkandet av Schröder helt klart skulle undanröja ett betydande irritationsmoment. Om Europa ska kunna resa sig ur sin långa ekonomiska nedgångsperiod, och rätta till de farliga obalanserna i den globala ekonomin, beror till stor del på om dess största ekonomi kan återfå sin en gång avundsvärda dynamik. För USA och resten av den industrialiserade världen är Tysklands val värt att följa uppmärksamt.

Onsdag 2005-08-31 / 17.05
GREENSPAN HYLLAS INFÖR PENSIONERING. Den amerikanska centralbankens legendariske chef Alan Greenspan går som 78-åring i pension till årsskiftet. Tidningarna har redan börjat summera hans insatser.

David Ignatius i Washington Post, Greenspan's Humility:
Centralbankschefen Alan Greenspan har varit en ovanlig figur i Washington genom sin villighet att erkänna att han inte har svar på allt. I denna osäkerhet har Greenspan utvecklat en hållning till ekonomin som han i sitt tal förra veckan kallade 'riskmanagement'. Jag önskar att fler av våra tvärsäkra politiker och analytiker kunde dela hans ödmjukhet ... Jag tror Greenspan är Washingtons främsta rationalist. I en tid när folk skriker dogmer efter varandra är han smart nog att erkänna att han inte alltid vet svaren. När han gjort misstag har han gått tillbaka och tänkt om. Hans villighet att riskera att begå små misstag för att undvika att begå de stora ... Det är ett förståndigt och aktsamt sinne som George Bushs Washington i hög grad kommer att sakna när Greenspan pensionerar sig i januari.
Robert Samuelson i San Diego Union Tribune, A larger-than-life Alan Greenspan:
När Greenspan nu hyllas till skyarna är det värt att minnas att han, när han nominerades av Ronald Reagan, blev förlöjligad i vissa kritiker som sa att han var en högervriden galning. Det var en typisk kommentar ur ordboken för pålitliga partipolitiska stereotyper. Greenspan kom faktiskt att ha närmare relation med demokratiska Clinton-administrationen än med någon av de republikanska ... Självklart har inte Greeenspan på egen hand skapat tillväxt i ekonomin. Han betraktar den fria företagsamheten, risktagande och individernas val på marknaderna som grunden för Amerikanskt välstånd. Den övertygelsen gjorde honom till optimist.
Edmund Andrews i New York Times, The Greenspan Effect:
Vid 78 är hans hår tunnare och hans kroppsspråk stelare. Men han är lika känd som en popstjärna; han är helt klart en mycket stor gestalt för politiska ledare och ekonomer. Vid en utfrågning i juli inför bostadsfinansieringskommittén, lovprisades han av kongressledamöter från båda partierna så mycket att orden tog slut.

Onsdag 2005-08-31 / 10.22
RASISTANKLAGAREN KAMALI I FARTEN. Masoud Kamali är inkvoterad som professor av Mona Sahlin och anser att alla svenskar är rasister. Nu kommer han med nya förslag: kvotera in folk på jobb beroende på var de bor. Tack och lov ger Expressens webbfråga en indikation på att förslaget inte har något stöd i opinionen, just nu säger 94 procent nej.

Arbete beroende på bostadsadress. Är det inte fantastiskt? Varför är socialister och kommunister så ivriga om att reglera, styra, domdera, ge order och diktera men aldrig någonsin kommer på tanken att det är fler jobb som behövs på en friare arbetsmarknad - inte jämlik fördelning av allt färre jobb i en sönderreglerad ekonomi.


Onsdag 2005-08-31 / 9.22
DUELLEN: VEM BLIR NÄRINGSMINISTER? Så var det dags för Thomas Östros att utmanas av centerledaren Maud Olofsson. Här får hon tillsammans med jordbruks- och småföretagarminiser Åsa Torstensson och arbetslivsminister Roger Tiefensee leda den här i bloggen tänkta borgerliga regeringens centrala arbete att få fart på Sverige. Näringsdepartementet består av det gamla industridepartementet, arbetsmarkandsdepartementet och jordbruksdepartementet.

Thomas Östros bor i Uppsala, men föddes i Gällivare 1965. Började som ombudsman i SSU samtidigt som han tog högskoleexamen på förvaltningslinjen, sedan fil.lic i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Riksdagsledamot 1994, politiskt sakkunnig i finansdepartementet 1995, skatteminister 1996, utbildningsminister 1998 och näringsminister sedan 2004. Östros är en skicklig politiker, men har ett drag av politruk över sig - det kommer många ord ur hans mun men betyder de någonting?

Maud Olofsson föddes 1955 i Örnsköldsvik, men bor nu i Högfors, Västerbotten. Var ombudsman i ungdomsförbund och parti, för att sedan vara hemma medan barnen var små. Därefter projektledare i kommunen och vd för Hushållningssällskapet i Västerbotten. Partiledare sedan 2001.

Duellen vinner naturligtvis Maud Olofsson, hon är en av de mest synliga politikerna i Sverige idag och hon inte bara trivs utan tycks växa med uppgiften. Hon har ju också profilerat just företagarfrågorna, de som centerpartiet en gång var starka på. Östros får 3 poäng, Olofsson 4, av 5 möjliga. (Fler statsrådsdueller)


Tisdag 2005-08-30 / 23.11
TERROR ROTAD I POLITISERAD ISLAMISM. Den ansedde islamkännaren och professorn i internationella relationer vid universitetet i Göttingen, Bassam Tibi, skriver idag i International Herald Tribune under rubriken Jihadism's roots in political Islam:
[Terrorismen] är baserad på islamistisk ideologi framvuxen ur den politisering av islam som skett i den nu pågående striden om värderingar.

Tisdag 2005-08-30 / 23.11
IRAK-KONSTITUTION MER SERIÖS ÄN EUs. I The American Thinker skriver James Lewis:
Faktum är att den irakiska konstitutionen är ett mer seriöst och demokratiskt dokument än EU-konstitutionen som massivt avvisades av franska väljare för några månader sedan. Exempelvis är den klar och begriplig för alla med gymnasieutbildning. Den är ungefär 25 sidor lång. EU-konstitutionen var 400 sidor lång och dess huvudförfattare varnade för att sända den till väljarna eftersom de inte kunde förväntas att förstå den.
Kanske lite hårt formulerat, men fransmannen som ansåg sig vara artitekten bakom EU-konstitutionen, Valery Giscard d'Estaing, hävdade faktiskt att den var för svår för vanligt folk att begripa.


Tisdag 2005-08-30 / 19.38
SÅ KAN SEGER VINNAS I IRAK. Nä, nu får det vara nog med ilska över svensk mediebevakning (för i dag). Över till de kloka och förnuftiga rösterna i utlandet: I nästa nummer av Foreign Affairs skriver professor Andrew Krepinevich How to Win in Iraq.

Han menar att varken krigsmotståndarnas krav på att dra sig ur eller Bush-administrationens hållning, att fullfölja nuvarande kurs, duger. En ny strategi behövs. Och inför en sådan är det förnuftigt att klargöra vad det är för slags fiende man möter:
Motståndet domineras av två grupper: sunniaraber ur Saddamregimen och utländska heliga krigare. Även om det är svårt att uppskatta deras styrka mer exakt, är den första gruppen klart störst, kanske upp till 20.000 man, medan de heliga krigarna förmodligen är några hundra. De som tillhört Saddamregimens styrande elit hoppas kunna ta tillbaka makten. De heliga krigarna vill se Amerika förlora och etablera en radikal islamistisk stat i Irak.
Krepinevich menar att USA, istället för att jaga dessa fiender, bör etablera en ny strategi med helt annan inriktning:
Snarare än att fokusera på och eliminera fienden borde de amerikanska och irakiska styrkorna koncentrera sig på att upprätta säkerhet och skapa möjligheter för irakiska folket, och därmed förneka fienden det folkliga stöd de behöver. Eftersom USA:s och Iraks militär inte kan garantera säkerheten i hela Irak samtidigt, borde de starta i utvalda områden och sedan, över tid, utvidga insatsen - likt en allt större oljefläck. En sådan strategi har goda möjligheter att lyckas. Men den kräver ett utökat engagemang från USA:s sida, en villighet att riskera fler döda soldater på kort sikt, och en uthållig amerikansk närvaro i Irak.
Och det handlar om ett högt pris:
... denna strategi kräver åtminstone ett årtionde och hundratals miljarder dollar och en längre lista över antalet döda soldater. Men det är priset som Amerika måste betala om det vill uppnå sina ädla mål i Irak. Är Amerika berett att betala? Bara genom att presentera en klar strategi för seger och klart redovisa vilka uppoffringar som krävs kan Bush-administrationen få svar. Och om Amerika inte svarar upp mot uppgiften, måste Washington acceptera ett betydligt mer avgränsat mål: utmanövrera iranska och syriska intressen för att skapa en allierad i Iraks näste diktator.
Det här är kritik jag respekterar. President Bushs andra installationstal om att sprida demokrati i världen och tända hoppets ljus i diktaturernas mörker, är historiskt i sin storslagenhet. Jag ser det som det största talet i vårt ännu unga århundrade. Men att nå stora mål kräver stora uppoffringar. Jag önskade att Europa kunde bidra, men vår kontinent är så feg och egocentriskt barnslig att vi inte är att räkna med (annat än i till intet förpliktigat skitprat). Därför är det upp till Amerika att sprida friheten, värdigheten och förnuftet. Och om Krepinevich har rätt och det krävs ännu mer av USA, tror jag att Amerika ställer upp - om presidenten sätter insatserna i sitt sammanhang och tydliggör vad som står på spel.


Tisdag 2005-08-30 / 17.27
DNs VERKLIGA PARTIFÄRG: SYNDIKALISTISK. De ”journalister” som Dagens Nyheter låter fylla sina spalter bör granskas. Den artikel som berörs i förra kommentaren är skriven av Andreas Malm, tidigare ordförande i Syndikalistiska Ungdomsförbundet i Stockholm och ledarskribent i syndikalisttidningen Arbetaren där han hyllar våldet och kallar Israel ”den sionistiska entiteten”. Se mer om DN-medarbetaren Andreas Malm: Svensk journal av Dmitri Vasserman.

Nu blir det klarare för mig varför kvaliteten i Dagens Nyheter liknar obskyra kommunistiska medlemsblad - de båda publikationerna är gjorda av samma personer!

Varför anger inte Dagens Nyheter sin sanna partipolitiska färg? Stryk beteckningen liberal! Det är ju vilseledande marknadsföring.


Tisdag 2005-08-30 / 14.55
SKITSNACK OM SJÄLVMORDSBOMBER. Ett mejl knyter an till förra kommentaren:
[E]n artikel i DN i dag fastslås det att det inte finns någon korrelation mellan självmordsbombare och religion. Däremot är korrelationen mellan utländsk ockupation och självmordsbombare tydligen mycket hög ... Vad tror du om detta?
Resonemanget i DN är, på ren svenska, idiotiskt. Först: vad menas med en "ockupation"? Enligt muslimsk religiös tolkning är staten Israel en enda stor ockupation som ska utrotas. Enligt männen bakom Madrid-bomberna ockuperar katolska Spanien det en gång muslimska Andalusien. Alltså, det är religiöst underbyggda tolkningar av "ockupation" som driver fram bombningarna.

Dessutom är det rätt meningslöst att rycka ut EN metod för politiskt våld och dra några slutsatser om just denna. Lönnmord på makthavare är en annan metod som använts i årtusenden. De destruktiva metoderna att skapa kaos är många och kan skifta över tid, men beteeendet kan studeras genom hela mänsklighetens historia.

Det DN gör när man publicerar så korkade artiklar om så vansinnigt skruvade studier är att rättfärdiga terrorism och förnedra demokratiska strävanden i regioner i världen som aldrig förut upplevt annat än förtryck. Jag spyr över den groteska trångsyntheten i den typen av artiklar som DN så gärna publicerar.


Tisdag 2005-08-30 / 12.55
GÅR SVERIGE MOT INBÖRDESKRIG? Utrikesredaktionerna i både DN och SVD dryper av defaitism om Iraks konstitution: Sunniarabernas avhopp försvagar president Bush och Sunnitisk bojkott ökar risken för inbördeskrig.

Hur många gånger har svenska medier hotat och varnat för ”inbördeskrig”? Tusen gånger? Räcker inte. På varje negativ händelse reagerar DN, SVD och andra redaktioner med reptilhjärnan: inbördeskrig! Bakslag för Bush! Om inrikesredaktionerna använt samma begåvade nivå i nyhetsrapporteringen hade det hetat att SVERIGE GÅR MOT INBÖRDESKRIG - miljöpartiet ställer nya krav i budgetförhandlingarna. Eller: SVERIGE NÄRA KOLLAPS - bilar stuckna i brand på motorväg efter värdetransportrån.

Nyhetsförmedlingen om Irak är en dokusåpa som lika gärna kunnat skötas från Big Brother-huset. Insikterna om vad som faktiskt händer är noll.

DN publicerar i fet stil: ”Före mars 2003 hade Irak aldrig upplevt en enda självmordsattack och sedan dess kan de räknas i hundratals.” Det går inte ta miste på vad tidningens budskap är: det var bättre på Saddams tid. Det är en argumentationsnivå lika låg som när nynazister som svar på frågor om förintelsen säger att man byggde breda motorvägar.

DN ägnar sig åt historierevisionism och har raderat ut den miljon irakier som Saddam Hussein mördade. De finns inte mer. De har aldrig funnits. Några gasattacker på kurder har aldrig hänt.

Jag tycker svensk media inte längre duger, de går inte att ta på allvar. De ger i allt högre utsträckning en så förvriden bild att rapporteringen blir rent lögnaktig. Det går inte lita på någonting i Dagens Nyheter som handlar om utlandet. Man måste kontrollera med internationella källor för att få reda på hur det i verkligheten ligger till. Detta spiller naturligtvis över på andra redaktioner, så jag begriper inte varför mediernas ledningar låter utrikesrapporteringen sjunka ner i ett propagandistiskt träsk.

Bara för att ge ett litet perspektiv på Iraks arbete med konstitutionen: Det har pågått i ungefär ett år. Hur lång tid tog det för Sverige att ta fram nuvarande grundlag, någon? Den trädde ikraft 1974 efter ett utredningsarbete som startade på 1950-talet. Om det för Sverige, som inte raserats av en galen diktator, tar 15 år att skriva en ny grundlag, är det då märkligt att det kan ta mer än ett år för ett land som just startat sin färd på vägen mot demokrati?


Tisdag 2005-08-30 / 8.55
MYTER OM ARBETSRÄTTEN. En ledare i DN gör ett viktigt påpekande i diskussionen om arbetsrätten, som bland annat fördes på moderaternas stämma. Många, tydligen också i moderaternas partiledning, har missförstått vad arbetsrätten idag står för. Det handlar inte alls om lagstiftning som är neutral mellan parterna, utan om hur statens makt lämnats över till fackföreningarna. Det är till exempel förbjudet i svensk lag att arbeta nätter och helger. Det som gör arbete möjligt är att centrala fackförbund - och bara dom - kan ge dispens från förbudet i kollektivavtal. Alltså: all makt i fackets händer. DN skriver:
Den som vill vara trovärdig kan svårligen prisa avtalsfrihet för arbetsmarknadens parter och samtidigt ställa sig bakom det lagstiftningskomplex som sjösattes av riksdagen under 1970-talet. Det som inträffade då var ju att Sverige bytte samhällsmodell från den neutrala Saltsjöbadslinjen till ett fackföreningsanpassat regelsystem.

Som Svante Nycander utförligt beskrivit i Makten över arbetsmarknaden (SNS) hade arbetsrätten fram till dess varit en fredslagstiftning som vilat på samförstånd mellan parterna. Mellan 1971 och 1976 stöptes den om radikalt, mot arbetsgivarnas vilja, och staten lade sin tyngd i den fackliga vågskålen.

"När arbetsrätten gjordes om till en profacklig maktlagstiftning förlorade den sitt stöd hos arbetsgivarna, även i de delar parterna förut varit ense om", skriver Svante Nycander.
Moderaterna måste bli tydligare på om de står för den framgångsrika Saltsjöbadsandan eller 1970-talets socialistiska lagstiftning som gjort att antalet arbetstillfällen inte ökar.


Tisdag 2005-08-30 / 8.28
DUELLEN: VEM BLIR INRIKESMINISTER? Idag är Lena Sommestad miljöminister i miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet. Hon utmanas av kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund som dock i den här bloggens tänkta borgerliga regering blir inrikesminister i det till inrikesdepartementet omdöpta departementet. Här sitter också samhällsbyggnadsminister Maria Larsson (kd) och tillsamman har de ansvar för miljö-, energi-, regional-, bostads-, kommunikations- och IT-frågorna.

Göran Hägglund är född 1959 och bor i Bankeryd. Han var ombudsman i kristdemokraterna och Alf Svenssons politiske sekreterare i riksdagen 1985-88 då Svensson var ensam kristdemokrat i riksdagen genom den valtekniska samverkan med centerpartiet. Därefter försäkringskonsult i Wasa till dess han själv blev riksdagsman 1991, i kristdemokraternas verkliga genombrott i svensk politik. Partiledare sedan april 2004.

Lena Sommerstad har varit folkskollärarare, forskare, vd i Institutet för framtidsstudierär och professor i ekonomisk historia. Blev miljöminister 2002 utan tidigare politisk erfarenhet. Och hon framstår mer som forskare och tjänsteman än politiker. Är född 1957 i Börje, Uppsala län.

Duellen slutar med 2 poäng för Sommerstad och 3 poäng för Hägglund. (Fler statsrådsdueller)


Tisdag 2005-08-30 / 8.28
SCHRÖDERS ANTI-AMERIKANISM RÄCKER INTE. Forskarna Andreas Jacobs och Karl-Heinz Kamp vid Konrad Adenauer Stiftelsen skriver i Washington Times om hur Gerhard Schröder i förra valet kunde vinna genom att spela ut det anti-amerikanska kortet. Han försöker göra om det inför valet 18 september, men läget är nu ett annat.
Särskilt som regeringens utrikespolitiska resultat är modest. Kampanjen för att få en permanent plats i FN:s säkerhetsråd var en felbedömning och Tysklands initiativ för fred i Mellanöstern är knappt värt att nämna, den 'tysk-fransk-ryska' axeln har i det närmaste förstört Tysklands anseende i Östeuropa och debatten om att ta bort EU:s vapenembargo mot Kina har gett bränsle till de trans-atlantiska motsättningarna ... Med ett sådant resultat och utan en akut kris kan utrikespolitiken inte spela den roll den hade i förra valet. Denna gång kommer magin hos 'fredskanslern' inte att räcka för att locka väljarna.


Måndag 2005-08-29 / 22.19
PLATT SKATT PÅ VÄG. Daily Telegraph skriver idag att the flat tax is coming:
Platt skatt ... är på marsch i Europa, på samma sätt som andra idéer erövrar kontinenten någon gång per generation eller så ... Platt skatt har införts i 11 länder och fler är på gång. Närmast på tur står Grekland, där premiärministern förmodligen tillkännager förslag i den riktningen om några veckor.

Men en betydligt större seger för platt-skatt-revolutionen kan komma. Borta i Tyskland [har Angela Merkels] opinionssiffror stigit sedan hon utsåg en något excentrisk professor vid namn Paul Kirchhof till sin ekonomiske rådgivare ...

'Med hennes överraskande drag att utse Tysklands platt-skatt-guru, professor Kirchhof, till sin förmodade finansminister har Merkel återtagit det politiska initiativet och skapat en hälsosam debatt om skattereform', skriver Lorenzo Codogna, Bank of Americas europaekonom i ett nyhetsbrev till sina kunder. 'Om Tyskland blir det första större landet i väst som inför platt skatt kommer Tyskland att bli ett betydligt mer attraktiv land att investera i.'
Ja, vår svenska skattereform 1990-91 var en kopia av Ronald Reagans strategi - om än på en mycket högre beskattningsnivå. Och det var inte bara Sverige som gjorde så. När man studerar vad åtminstone västländer gör i ett lite längre perspektiv blir man förvånad över hur lika länderna agerar, oavsett vilken partifärg regeringarna råkar ha. Det går mode lika starkt i politiken som i kläder och prylar (som de förfärligt fula stora solglasögon som just nu irriterar mig).


Måndag 2005-08-29 / 16.40
'SLUTA TALA OM INTEGRATION'. Ayaan Hirsi Ali, parlamentsledamot från Holland, är i Sverige för att tala om sin nya bok Kräv er rätt!, medverka i paneldebatt och ta emot folkpartiets frihetspris.

I paneldebatten i Riksdagens andrakammarsal tidigare i dag var hon lika rak och tydlig som alltid. Leijonborg hade ju helt rätt när han hyllade hennes mod och hon är väl värd de långa applåder hon fick.

Hon uppmanar oss att undvika ord som 'integration' och 'multikulturalism' eftersom de är så vaga och lätt kan missbrukas. Själv ser hon 'frihet' och 'tolerans' som mål, samtidigt sätter hon en gräns: hon tolererar inte intoleransen. När hon får frågan vad det är för fel på multikulturalism svarar hon att hon inte har problem med det som en deskriptiv beskrivning, men däremot när det används normativt. Detta eftersom multikulturalismen i Europa har resulterat i majoritetskulturen accepterat förtryck inom olika minoritetsgrupper. Man har exempelvis inte satt stopp för könsstympning av flickor. Det förekommer varje dag och är en mycket stor kränkning, sa Ayaan Hirsi Ali.

Detta med att sätta gräns för toleransen är en svår sak för oss liberaler, medgav hon, och erbjöd ett historiskt perspektiv. Förr var staten intolerant och grep in i individernas frihet, nu handlar det om att uppmana staten att skydda individen mot intoleranta grupper i samhället. Därför vill Ali se hård kontroll så att flickor inte könsstympas, för det finns ingen mening med förbud om det inte upprätthålls. Då kan man lika gärna erkänna att man tolerarar könsstympning.

På frågan om hon inte är alltför pessimistisk svarar hon: ”Ja, jag är hård, men inte pessimistisk. Skälet till att jag riktar så mycket kritik är ju att jag tror på förändring.”

Hon fick också frågan om det är möjligt att demokratisera islam. ”Nej, inte islam. Islam är vad det är. Men jag gör skillnad på islam och muslimer. Muslimer är möjliga att nå med budskap om demokrati. Det gäller att göra skillnad på stat och religion, och utveckla tron från att handla om att lyda gud till att skapa en dialog med gud.” Hon påpekar också att hennes och Theo van Goghs film Submission har setts av miljontals iranier i Iran, eftersom filmen sprids genom smuggling. Och budskapet i filmen är att muslimer måste börja diskutera och ifrågasätta formuleringar i koranen.

Tyvärr gör hon samma bedömning som gjorts här i bloggen: Det finns ingen sekulär rörelse i muslimska kretsar. Antalet individer som ifrågasätter islam ökar, men det finns inga grupper. De som ifrågasätter organiserar sig inte, utan drar sig undan debatten helt och hållet.

Ändå är det just öppen diskussion som är vägen för att reformera religionen och skapa en muslimsk upplysning. Detta hindras idag av diktaturerna i den muslimska världen. Där bidrar president Bush till förändring genom sin demokratiska policy för Mellanöstern.

Hon gör också den viktiga distinktionen att se islamism som en fråga om värderingar, inte kultur. Det vi ska fokusera på är inte människors utseende utan deras värderingar. Islamism är med andra ord politik, inte religion. Därför har vi all anledning att kritisera värderingar från detta håll i lika hög grad som från något annat.

Se mer i bloggen: Men om de vägrar integration? och världens modigaste kvinna och om yttrandefrihet och försök att tysta Ayaan Hirsi Ali.

Se filmen: Submission på nätet.

Mer om Ali i svenska medier: SVD-intervju och DN-intervju och medverkan i SVT:s Agenda.


Måndag 2005-08-29 / 9.58
PARALLELLER BLAIR-BROWN, REINFELDT-KRISTERSSON. Historien om Reinfeldt och Kristersson ger mig associationer till premiärminister Tony Blair och finansminister Gordon Brown. Fast tvärtom. Blair och Brown blev nära vänner då båda, 30 och 32 år gamla, kom in i parlamentet 1983. Brown ansågs som den mer erfarne av de två, eftersom han varit studentpolitiker medan Blair satsat på juridiken och ”först” i 25-årsåldern blev politiskt aktiv. Under Thatchers regeringstid steg de i graderna inom labour, Brown ett steg före, och sågs som framtida ledare.

Men när partiledaren John Smith plötsligt dog i hjärtattack, var det Blair som visade handlingskraft medan Brown tvekade. Från det ögonblicket har de inte litat på varandra och det är en ständig diskussion i medierna om konflikten mellan dem och vad för slags uppgörelse de har. Många har genom åren menat att Blair lovat att överlämna premiärministerposten till sin finansminister efter ett visst antal år, men det har ännu inte inträffat.

Reinfeldt och Kristersson har följt varandra genom moderaterna sedan 1980-talet och har setts som blivande ledare, men de var inte vänner utan varandras värsta motståndare. Förhoppningsvis har partiledarvalet avgjort den striden så att de istället med förtroende kan arbeta tillsammans. Det vore ju en rakt omvänd utveckling mot den Blair och Brown genomgått...


Måndag 2005-08-29 / 8.34
DUELLEN: VEM BLIR FINANSMINISTER? I serien statsrådsduellen har vi nu kommit till posten som finansminister: Pär Nuder utmanas av Ulf Kristersson (m).

En av de intressanta händelserna inom moderaterna denna vår är att Fredrik Reinfeldt rett ut konflikten med Ulf Kristersson som kommit tillbaka till riksscenen. De båda stod på 1990-talet för olika falanger inom partiet, Kristersson för spetsigt liberalt nytänkande, Reinfeldt för en mer konservativt grundad pragmatism. Reinfeldt tog hem segern genom starkare intern förankring, medan Kristersson haft ett brett kontaktnät med samhället utanför partiet. Man kan faktiskt se ”ekumeniken”, ett då mycket kontroversiellt samarbetsprojekt 1994-97 mellan yngre borgerliga ur de fyra partierna där Kristersson var den drivande, som ett embryo till Allians för Sverige. Man kan nog säga att Kristersson var före sin tid, något som inte belönas i politiken.

Att den som efter interna motsättningar avgår med segern inte förnedrar motståndaren är ovanligt i politiken och det visar att Reinfeldt har goda ledarkvaliteter. Han vet att Ulf Kristersson har kapacitet som moderaterna vore dumma att inte ta vara på.

Kristersson är född 1963 och uppvuxen i Skåne och Sörmland. Efter civilekonomexamen i Uppsala var han ordförande i Moderata ungdsomsförbundet och riksdagsman i 9 år. Var marknadschef på Timbro och informationsdirektör i Connecta /Adcore under IT-boomen och satsade sedan på att lära sig det politiska hantverket på den nivå som ligger närmast medborgarna genom att leda moderaterna i kommunen Strängnäs till borgerlig valseger och bli finanskommunalrådet.

Pär Nuder är född samma år som Kristersson, men växte upp i Österåker, Stockholms län. Efter jur.kand blev han politiskt sakkunnig hos justitieministern 1986, 23 år gammal. Under Bildt-regeringens tid var han politisk sekreterare i socialdemokratiska riksdagsgruppen. Från 1994 riksdagsledamot och från Göran Perssons tillträde som statsminister 1996 sakkunnig och sedan statssekreterare i statsrådsberedningen. 2002 samordningsminister och från 2004 finansminister.

Duellen blir jämn. Nuder syns mycket och är säker, men ger ett ganska byråkratiskt intryck. Kristersson har varit borta ur rampljuset i flera år men har vanan sedan tidigare: 3 poäng vardera, av 5 möjliga. (Fler statsrådsdueller)