Många, i väst och i Afrika, tvivlar på att skuldavskrivning och miljardbistånd till Afrika kommer att föra något gott med sig så länge kontinenten är utsatt för sjukdomar, inbördeskrig och korruption. Den etiopiske aktivisten Makeda Tsegaye, verksam i Kenya, säger att skuldavskrivning utan krav på demokratiska reformer är kontraproduktivt. 'Skuldavskrivning ensam löser inga problem.' Korruption på högsta nivå inom många afrikanska regeringar har inneburit att stora delar av biståndspengarna har slutat i fickorna på diktatorerna. 'De har hamnat på schweiziska bankkonton', säger Michael Ledeen på American Enterprise Institute.

Det här är Afrikas främsta problem, korruptionen; inte naturkatastrofer, inte aids-viruset. Detta är Afrikas viktigaste fråga och det finns inga vägar runt den. Och det är det som är så smart med president Bush' Millennium Challenge. Det var första steget för nya demokratier. Det ger ökat stöd bara till länder som tacklar korruption. Det är ett smart tillvägagångssätt. Implementeringen av planen har inte fullföljts ... Men konceptet är utmärkt. Skuldavskrivningen har inbyggda krav. Det måste folk inse.

Så ingen talar om bistånd på det gamla sättet, då pengarna försvann down a rat hole, typ. Ingen vill det. Det gör bara saken värre, inte bättre. Nu sätts nya mål. I vissa fall måste bistånd ges även där diktaturer är korrupta. Man kan inte göra invånarna ansvariga. Men i dom fallen skickas biståndet inte via staten utan tilldelas biståndsorganisationer som finns på plats. Så ser den moderna metoden ut.

föreningen Vetenskap och Folkbildning, granskas miljöpartiets förhållande till vetenskap av Jesper Jerkert. Det blir en riktigt underhållande utläggning, eller vad sägs om följande. I miljöpartiets partiprogram slås fast: ”Med ekologiskt jordbruk menar vi ett långsiktigt hållbart jordbruk där till exempel både biodynamisk och organiskbiologisk odling ingår.” Detta är märkligt skriver Jerkert och förklarar innebörden:

I biodynamisk odling försöker man således fånga in ”kosmiska krafter”, bl.a. genom att använda preparat som verkar enligt ockulta principer och som tillverkas på de mest besynnerliga sätt. Ett visst kompostpreparat framställs t.ex. genom att hackade barkbitar av ek läggs i en skalle från något husdjur, omges av torv och grävs ned i marken på hösten på ett ställe där mycket regnvatten rinner förbi. Hänsyn till planeternas positioner är också ett viktigt inslag i biodynamisk odling. Verksamheten är totalt ovetenskaplig. Tyvärr är inte detta ett isolerat misstag i mp:s forskningspolitik.

Och det här är inte bara fråga om virriga tankar på ett papper. Jerkert visar att det miljöpartiet tycker har effekt för hur statsbudgeten ser ut.

Att detta är en viktig fråga för mp visas av att partiet i förhandlingarna om statsbudgeten 2004 lyckades få igenom ett riktat basstöd till Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna med 0,5 miljoner kronor per år.

Så nu vet vi lite mer om vart skattepengar tar vägen...

Men jag menar att Jesper Jerkert har fel när han drar slutsatsen att den ovetenskapliga hållningen är mer utbredd i miljöpartiet än i övriga samhället. Vi har under våren sett hur de mest profilerade vetenskapsmännen vid anrika Uppsala universitet är en professor Eva Lundgren, som hävdar att manliga nätverk begår hundratals rituella övergrepp på foster och barn, och en professor Masoud Kamalis, som hävdar att alla etniska svenskar är rasister.

Universitet och högskolor har förvandlats till filialer till Bommersvik, socialdemokratiska partiskolan. Det är inte vetenskapliga bevis som styr, utan politisk makt. Sverige har lämnat upplysningstiden och genomgår en regression tillbaka till medeltiden då vidskepelse, fördomar och trollkonster avgjorde hur man såg på samhället.

Och de borgerliga kommer inte undan. Det var regeringen Bildt som gav socialdemokratin verktyget för att partipolitiskt kontrollera forskningen: när löntagarfonderna avskaffades lades en stor del av pengarna i forskningsstiftelser - istället för att betalas tillbaka till löntagarna och företagen. När de borgerliga hade regeringsmakten behöll de hellre pengarna i statlig regi än lät dem gå tillbaka till sina rättmätiga ägare. Snacka om socialistiska tendenser! Dessa stiftelser har socialdemokratin sedan använt för att politisera hela högskoleväsendet.

Allt detta gör den verksamhet som föreningen Vetenskap och Folkbilding bedriver än viktigare. Vi måste göra allt för att försöka återskapa respekten för forskning och vetenskap.


Söndag 2005-06-26 / 16.32 (uppdaterad)
FOX NEWS - MINST OBALANSERAD. På DN-Kultur finns idag ett helt uppslag om TV-stationen Fox News. Det glöder av hat mot Fox, och man citerar konkurrenter, exempelvis CBS - alltså den TV-kanal som i presidentvalets slutskede gick ut med rena lögner om George W Bush' militärtjänstgöring i syfte att smutskasta hans karaktär, men blev avslöjad och nu tappat allt förtroende. Snacka om partiskhet!

DN-artikeln består mest av citat från dem som Fox vunnit över i dragkampen om tittarna. När det gäller valnatten år 2000 var det CNN som först tog bort Florida från Al Gore, strax före kl 22 och därmed skapade osäkerheten om vem som egentligen vunnit den delstaten - en osäkerhet som skulle vara fram till december.

Ingen har kunnat belägga att Fox är partiska. Tvärtom. Det ansedda medieforskningsinstitutet Center for media and public affairs, CMPA, granskade nyhetsförmedlingen under presidentvalet förra hösten. Resultatet? Som bloggen tidigare rapporterat var Fox News minst obalanserad i en studie som omfattade september månad 2004. Fox hade visserligen större andel positiva inslag om Bush i sakfrågebevakningen, 30 procent, än om Kerry, 28 procent. Men denna obalans var liten i jämförelse med de tre traditionella kanalerna (ABC, CBS, NBC), som hade betydligt mer obalanserad rapportering: 41 procent positiva inslag för Kerry, 23 procent för Bush.

När medieinstitutet senare sammanställde mediebevakningen under hela presidentvalskampanjen blev slutsatsen: John Kerry fick den bästa mediebevakningen någonsin. Och då har man använt samma forskningsmetodik sedan 1980. Av alla inslag om John Kerry var 58 procent positiva, mer än vad som någonsin uppmätts för en presidentkandidat. George W Bush fick 36 procent positiva inslag och hela 64 procent negativa.

Medierna har en kraftig slagsida åt vänster. Och det är därför Fox News är så hatat i mediekretsar. Genom sin avvikelse från vänstertendensen skapar de en kontrast som avslöjar hur vinklade de andra medierna är.

Jag har tidigare uttryckt mitt gillande för exempelvis programledaren Brit Hume i Special Report (sänds i TV8 kl 24 vardagar). Och det finns flera andra utmärkta politiska diskussionsprogram. Just nu, kl 12 söndagar, sänds i TV8 Beltway Boys med de senaste intrigerna i huvudstaden, och kl 12.30 kommer FOX News Watch som diskuterar mediebevakningen senaste veckan. I alla dessa program medverkar debattörer från både höger och vänster. Och de är alla kunniga och rappa.

Och jag är inte ensam om att tycka flera av programmen (dock inte alla...) i Fox News är av högsta kvalitet. Som tidigare rapporterats i bloggen har Economist-journalisterna Adrian Wooldridge och John Micklethwait i sin uppmärksammade bok The Right Nation skrivit:

En faktor som inte ska underskattas i Fox är att kanalen, trots sin partiskhet, levererar politisk rapportering av högsta klass. Man balanserar de välsminkade utan kunskap om fransk politik med högst intellektuella kommentatorer som Fred Barnes och Charles Krauthammer. Kanalens främsta nyhetsankare, Brit Hume, är en av de smartaste kommentatorerna i amerikansk politik. (s 164)

Söndag 2005-06-26 / 10.15
BLAIR EUROPAS PRESIDENT - VARFÖR INTE FOLKVALD? Det är roligt att höra att Tony Blair fått ny energi nu när han får gripa sig an en ny stor utmaning i rollen som EU-president från 1 juli. Rolf Gustavsson rapporterar:

Tony Blair ... känner sig kallad att inleda ett korståg för att modernisera Europa. En vän som följt Blair i många år förklarar att på toppmötet uppträdde den gamle Tony Blair. Den Blair som en gång med religiös glöd moderniserade det gamla Labour-partiet. Han flyttade betongrumporna för att ge plats år "New Labour". Nu känner Tony Blair tiden mogen att lika kraftfullt ge sig på all den betong som tynger i EU för att ge plats år "Ett nytt Europa". Jordbrukspolitiken är själva hävstången och Tony Blair verkar upprymd över tanken att slakta Chiracs heliga kor.

Tänk om Blair kunde bli folkvald president för Europa efter sin tid som premiärminister...


Söndag 2005-06-26 / 9.55
OSYNLIGT FÖRETAGANDE. I sin krönika recenserar PJ Anders Linder boken The Flight of the Creative Class av 'inneekonomen' Richard Florida.

Men han mäter inte antalet patent som omsätts i nya affärer och nya företag, och där finns akilleshälen. Företagsamhet är över huvud taget märkligt frånvarande i hela indexet ... Visst är det bra med många uppfinningar och många i utbildning, men det är ännu bättre med nya företag och studenter med gedigna kunskaper. Mellan potential och förverkligande står regelverken.

Skönt att läsa artikel av någon som förstår att entreprenörskap och nyföretagande är grunden för ekonomin. Men varför är vi så få?


Lördag 2005-06-25 / 18.13
IRAN: MULLORNA TAR AV MASKEN. Det är bra att mullornas man, Mahmoud Ahmadinejad, vann presidentvalet i Iran. Eftersom många reformvänliga, inklusive studentrörelsen och fredspristagaren Shirin Ebadi, bojkottade valet är det ett föga förvånande utfall. Nu kan inte den hårdföra regimen dölja sig bakom ett mänskligt ansikte längre. Reformvännerna räknar med att regimen nu blir religiöst strängare och att det ska utlösa en utveckling mot verklig demokrati. Hela valet är ju en charad, eftersom alla riktigt reformvänliga förbjöds att kandidera.


Lördag 2005-06-25 / 15.20
AMERIKANSKA VÄNSTERN SPLITTRAR VÄSTVÄRLDEN. SVT skänker åter mängder med sändningstimmar till Michael Moore och hans vänsterpropaganda. I USA har aktivister som Moore fått effekten att demokratiska partiet blivit allt mer marginaliserat eftersom det framstår som extremt. Därmed drivs amerikanska väljare i händerna på republikanerna, alltså åt höger.

Samtidigt konsumerar, nej, slukar Europa allt som Moore och hans gelikar i USA publicerar i pocketböcker och ”dokumentärer” - och eftersom européerna slickar i sig alla lögner och fördomar (”de är ju amerikaner, så de måste ju veta”) blir man allt mer antiamerikanska, alltså mer vänster.

Den amerikanska vänstern fungerar som en kil mellan Europa och Amerika och för dem allt längre ifrån varandra.


Lördag 2005-06-25 / 15.05
DEMOKRATER I VITA HUSETS FÄLLA. När superstrategen Karl Rove gjorde sitt frontalangrepp häromdagen på vänstern för att vilja erbjuda terroristerna terapi snarare än att besegra dem, visste han exakt vad han gjorde.

Och demokratiska partiet, med Hillary Clinton i spetsen, gick i fällan.

De tog åt sig.

Och krävde att Karl Rove ber om ursäkt eller får sparken.

Resultatet?

Demokratiske senatorn Dick Durbins korkade uttalande, där han jämförde amerikanska trupper med nazister och sovjetkommunister, höll på att klinga ut i medierna. Efter Karl Roves tal citeras åter det opatriotiska uttalandet gång på gång i medierna. Och genom att demokraterna tar åt sig av den kritik Rove riktat mot 'vänstern' - Rove nämnde inte demokratiska partiet - blir det klart att demokraterna är nära lierade med extremvänsterns aktivister, typ Michael Moore.

Vita huset väntade sig krav på ursäkt. Men man tackar demokratiska partiet för uppmärksamheten de skapar genom krav på ursäkt och avgång med att publicera hela Karl Roves tal. Ju mer demokrater reagerar på talet, desto mer framstår de som, i bästa fall, svaga, fega och handlingsförlamade, och i sämsta fall som landsförrädare.

En och annan blogg på vänsterkanten, som Begging to Differ har förstått: Rove is still smarter than us. Där konstateras: ”Jag är lika förbannad ... som alla andra över Karl Roves uttalande. Men ... jag får en obehaglig känsla. Vänd om. Det är en fälla!”


Lördag 2005-06-25 / 13.27
HÖGERN PÅ DE FATTIGAS SIDA. Hos oss i Sverige har höger-vänsterskalan gjort så platt och primitiv att orden egentligen är karikatyrer. Ändå används de ofta här i bloggen. Det beror inte bara på att ordet 'liberal' är ännu mer utvattnat och betyder helt olika saker i Europa och Nordamerika. Faktum är att höger mest entydigt betyder försvar av äganderätten, vilket faktiskt också innebär försvar för fattiga utan makt. Det visar veckans dom i USA:s Högsta domstol.

I sin kolumn kolumn i Washington Post analyserar George Will domslutet om kommunen New London i Connecticut, som exproprierat (tvångsköpt) en gammal arbetarstadsdel som ska rivas för att ge plats åt lyxbostäder. I Högsta domstolen ställer domarna till vänster upp på tolkningen av det offentligas rätt att expropriera i syfte att öka skatteintäkterna för kommunen (högavlönade betalar mer i skatt än låginkomsttagare). Domarna till höger - Sandra Day O'Connor, William Rehnquist, Clarence Thomas and Antonin Scalia - reserverar sig i försvar av låginkomsttagarnas äganderätt. Även mindre bemedlade har rätt att behålla sina lägenheter och butiker.

Se där hur central äganderätten är för att göra högerståndpunkter inte bara moraliskt överlägsna utan också ge dom en engagerad och socialt ansvarskännande själ. Alla framgångsrika borgerliga politiker - från Margaret Thatcher och Ronald Reagan till Thorbjörn Fälldin och Gösta Bohman - har EN sak gemensam: de har alla satt individens äganderätt i centrum för sin egen värdeskala.

Genom att försvara äganderätten också för de minst bemedlade, har de samlat en majoritet av folket bakom sig. Äganderätten är inte kall ekonomism, det är en i vardagen helt central värdering som de flesta politiker inte begriper sig på (från vänstern och långt in på borgliga sidan). Lockelsen att behålla makten i statens händer, när man själv till slut lyckats bli den som företräder staten, är närmast oövervinnelig. Bara de politiker som har mycket stark värdegrund kan stå emot.


Lördag 2005-06-25 / 11.00
VEM BLIR EUROPAS GORBATJOV? Tyska magasinet Der Spiegel har en lång och kritisk analys av kristdemokraternas kanslerskandidat Angela Merkel: What Would Angela Merkel Do as Chancellor? Där anklagas hon på en gång för att stå till höger och för att samtidigt vara emot reformer av välfärdssystemen, för att medvetet eller av feghet vara otydlig och för att inte vilja driva en valkampanj i sakfrågor. Om något, så antyder tidningens ton på att Tysklands valrörelse i september kan bli smutsig.

Artikelns huvudteori är att hon tänker koncentrera sig på några få frågor, så som kristdemokraterna framgångsrikt gjort i de senaste delstatsvalen. Genom att gå runt de heta och kontroversiella kraven på reformer av välfärden förbättrar Merkel sina chanser att vinna. Men i så fall får hon inget förändringsmandat och hamnar i samma sits som nuvarande socialdemokratiske kansler: bred folklig misstro så fort en förändring föreslås.

Precis som i kritiken mot Reinfeldt och de svenska moderaternas färd mot mitten, ligger det något i den: politiker som inte går till val på reformagenda har inget mandat att göra reformer. Men varken i Sverige eller Tyskland kan någon vinna regeringsmakten genom att skrämma upp väljarna.

Välfärdsstaterna i väst står inför ett historiskt skifte. Efter att i hundra år kunnat lova mer bidrag, fler förmåner, mer ledighet och högre lön, handlar politiken numera om att minimera ras i lönenivåer, förhindra kollaps i välfärdssystemen, lägre bidrag och färre förmåner. Den politiker som säger som det är blir inte långvarig.

Med andra ord: Vem ska ta siste Sovjetledaren Michael Gorbatjovs roll? Den politiske ledare som erkänner att det egna landets system inte håller och administrerar dess avveckling?

Självklart vill ingen ta den rollen. Allra minst i en valrörelse. Men någon kommer att behöva ta den. Någon måste för västeuropéerna tala om att glansdagarna är över. Nu gäller bara en sak, om man vill behålla något av välståndet, att börja jobba utav bara helvete.


Fredag 2005-06-24 / 10.00
SKÖN MIDSOMMAR! Bloggen tar ledigt ett dygn. Men världen stannar ju inte, så i morgon kör vi.


Fredag 2005-06-24 / 10.00
OM FÖRHALANDET AV JOHN BOLTON. I Los Angeles Times driver Michael Ramirez i satirteckning med skälen som demokratiska partiet i USA anger för att förhala nomineringen av John Bolton till FN-ambassadör (han är för tuff och hård): Blocked Cofirmation of Batman


Fredag 2005-06-24 / 10.00
OM RIGGADE VALET I IRAN. Satirtecknarna Cox & Forkum om dagens presidentval i Iran: Knock the Vote.


Fredag 2005-06-24 / 1.01
KARL ROVE VRIDER OM KNIVEN. Efter det att demokratiske senatorn Dick Durbin jämfört Guantanamo med nazisternas koncentrationsläger, sovjets gulag och Pol Pot - har Vita husets politiske strateg Karl Rove kastat tillbaka anklagelserna som en boomerang. I ett tal anklagar han vänstern för att vilja erbjuda terroristerna terapi och förståelse, rapporerar New York Times i Rove Criticizes Liberals on 9/11.

Karl Rove sa att amerikansk trupp utsätts för större faror som ett resultat av uttalanden som det av senator Durbin. ”Har det någonsin funnits ett mer avslöjande ögonblick det här året? Låt mig uttrycka det rakt på sak: När Al Jazeera nu sänder ut senator Durbins uttalande över mellanöstern, utsätts våra trupper helt klart för ökade risker. Inget mer behöver sägas om vänstens motiv.”

Hårda ord. Men mer fastslående av fakta än anklagelse. Det finns inga som göder antiamerikanismen i världen så mycket som den amerikanska vänstern.



Torsdag 2005-06-23 / 23.03
VEM HAR LIDIT MEST? I nya boken Könsfredsmanifestet behandlas frågor om feminism och jämställdhet i serieform med glimten i ögat. Kalle Strokirk bidrar med satir i ett, ska vi säga, brännande ämne.


Torsdag 2005-06-23 / 18.58
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Saddam Hussein är till 100 procent säker på att han en dag återtar makten. Ni vet, ungefär som Clintons.
• På tal om det, förre presidenten Clinton sa häromdagen att Guantanamo 'antingen borde städas upp eller stängas'. Det var en tid då folk sa samma sak om ovala rummet.
• Som ni vet är det val i Iran på fredag. NBC News har redan en prognos som säger att vinnaren är någon med skägg.
• En tråkig nyhet: det längsta äktenskapet i världen är över. Den 105-årige maken i England dog ifrån sin 102-årige fru. De var gifta i 80 år. 80 år! Det är längre än alla äktenskap i Hollywood tillsammans.
• Howard Dean är illa ute efter att ha kallat republikanerna för ett parti för inga andra än vita kristna. Och idag ber de i sina böner och tackar Gud för Howard Dean.

Torsdag 2005-06-23 / 18.40
POLSKE RÖRMOKAREN I REKLAMKAMPANJ. Efter franska varningar för polska rörmokare inför folkomröstningen om konstitutionen har Polens nationella turistbyrå gått ut med en humoristisk reklamkampanj i Frankrike som talar för ökad rörlighet: Jag stannar i Polen - kom och hälsa på. (källa)


Torsdag 2005-06-23 / 15.02
'EU-RESURSER TILL JOBB, INTE KOR'. I en av Tysklands största tidningar, Bild, har Tony Blair skrivit debattartikeln: EU-Geld für Arbeitsplätze, nicht für Kühe!. Den har, enligt Independent, retat upp förbundskansler Gerhard Schröder. Dagen efter går han i intervju i samma tidning till generalangrepp på Storbritannien och menar att Blair vill reducera EU till en frihandelszon.

I artikeln skriver Blair ”Vi måste investera i innovationer och utbildning, inte finansiera varje ko med 2 euro per dag”. På ledarplats skriver Bild ”Tony Blair gör rätt som förklarar krig mot EU:s bidragsmentalitet”. Chefredaktören menar att det är synd att Blair inte kandiderar för jobbet som tysk förbundskansler...


Torsdag 2005-06-23 / 13.32
SCHWARZENEGGER SATSAR ALLT. Samtidigt som Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger enligt opinionsmätningarna ligger mycket illa till har han utmanat hela delstatens politiska elit i flera folkomröstningar som kommer att genomföras 8 november. ”[D]et kan bli årets största politiska thriller” skriver Carlos Watson på CNN:s hemsida. På flera centrala politiska områden satsar Arnold allt på ett kort - väljarnas stöd i folkomröstningar om utgiftstak för delstatens budget, högre kvalitetskrav på lärarna och att valkretsarna ska ritas av domare istället för av politikerna själva.

Republikanen Schwarzenegger visste att motståndet i denna demokratiska delstat skulle bli tufft. Men han har föresatt sig att nå resultat. Han tänker genomföra sin revolution, om väljarna ger sitt stöd. I Wall Street Journal skriver Pete DuPont: Arnold Schwarzenegger's plan to remake California.

Naturligtvis har guvernören blivit fackföreningarnas fiende när han på kort tid reducerat delstatens budgetunderskott från 22 miljarder dollar till 11. Deras attacker på honom har givit utslag i opinionsmätningarna. Men Schwarzenegger ber väljarna direkt tala om för honom om de vill få ordning på delstaten eller fortsätta färden mot konkurs. Så agerar en politiker som tar demokrati på allvar.


Torsdag 2005-06-23 / 9.52
BLAIR TALAR I EU-PARLAMENTET. Storbritanniens premiärminister Tony Blair, som blir EU:s president andra halvåret 2005, höll just ett halvtimmeslångt tal i EU-parlamentet. Han påminde om de stora utmaningar Europa står inför i en global värld med ökande konkurrens.

För det första måste vi modernisera vår sociala modell. Vissa har hävdat att jag vill överge Europas sociala modell. Men säg mig: vilken sorts social modell är det vi har när 20 miljoner européer är arbetslösa, när produktiviteten släpar efter USA:s, när det examineras fler studenter i Indien än i Europa, och när alla relevanta index för modern ekonomi, kunskap, patent, IT, visar att vi tappar fart inte ökar ... Av världens 20 bästa universitet finns nu bara två i Europa.

Med sedvanlig god retorik fick EU-parlamentarikerna höra sanningar de inte tagit på allvar hittills.


Torsdag 2005-06-23 / 8.51
LYCKAN LIGGER I SKATTEHÖJNINGAR. Ledaren i Östgöta Correspondenten skriver Inget stöd för skattehöjare:

Göran Persson och hans finansminister Pär Nuder har tidigare i år förutskickat höjningar av skatterna. Persson har pekat ut kommunalskatten som en höjningskandidat, och även öppnat för att höja energiskatterna.

Allt detta avvisas av bastanta väljarmajoriteter. Det finns praktiskt taget inget stöd alls för högre kommunalskatt. Den andel som sluter upp bakom regeringens planer uppgår till blott fem procent. Undersökningen från Göteborgs universitet bekräftar vad tidigare, liknande kartläggningar av skatteopinionen visat. Dess resultat pekar på ett fundamentalt värderingsskifte hos svenskarna.

Men vad säger medborgarna när de i valrörelsen fått höra att all godhet, all solidaritet och framför allt all trygghet kommer ur höga skatter? Bara med höga skatter är Sverige svenskt. Allt annat är iskall egoism, roffarmentalitet och sådant de sysslar med i Amerika. Står de borgerliga denna gång emot ytterligare ett hårt ideologiskt frontalanfall från socialdemokraterna i valrörelsen?

Som ni märker är jag inte övertygad. Jag har arbetat på alla nivåer i partipolitiken i valrörelser 1979-1998, och finns det ett gemensamt drag så är det att alla borgerliga hamnar på defensiven ju närmare valdagen man kommer. Det är alltid med en suck av lättnad valdagen infinner sig. Det socialdemokratiska/LO-maskineriet är alltid betydligt starkare än de borgerliga på alla plan den sista månaden: mentalt, resursmässigt, antal valarbetare, medialt. De är alltid mer offensiva, djärva, bättre förberedda och med tydligare och mer övertänkta strategiska och taktiska mål. Blir det annorlunda 2006?


Torsdag 2005-06-23 / 8.39
'VÅRDEN BEHÖVER FLER AKTÖRER'. Ingemar Helgesson, VD för Vårdpartner Skåne AB, skriver debattartikel i Sydsvenskan, Mer valfrihet i vården:

Vårt land behöver fler aktörer som sporrar varandra till att vidareutveckla svensk sjukvård. Vi behöver fler arbetsgivare som kan erbjuda arbeten till dem som vill vara verksamma i en organisation där man har möjligheten att påverka och belönas för sin skaparkraft. Först när vi har en flora av olika sjukvårdsproducenter, offentligt och privat finansierade, kan vi behålla och vidareutveckla den kunskap som krävs för att möjliggöra framtidens sjukvård. Stoppa inte innovatörerna i sjukvården.

Kloka ord. Men vem lyssnar?


Torsdag 2005-06-23 / 8.30
VARNING: VALET ÄR INTE VUNNET. I DN/Temos junimätning får de borgerliga 54,5 mot vänsterblockets 42,9 procent. ”Det är nästan åtta år sedan” vi så liknande siffror. Just det. Sommaren 1997. Och hur gick det i valet 1998? Inte blev det regeringsskifte, utan Göran Persson kunde redan på valnatten utropa ”vi regerar vidare!”. Ett val vinns först efter en tuff valrörelse, där man pallar med att försvara sin politik mot häftiga och ihållande attacker.


Onsdag 2005-06-22 / 22.42
FRAMSTEG I IRAK. Karl Zinsmeister var i Irak 2003, 2004 och återvände nu i maj. I The American Enterprise skriver han: The War is Over, and We Won. Han beskriver hur vardagen återvänt i Bagdad. Mobiltelefoner, satellit-TV, professionella poliser, bättre infrastruktur och en annan attityd hos folk i allmänhet. Genom Sadr City färdades amerikansk trupp i pansarvagnar för något år sedan. Nu hjälper soldaterna till att förbättra avlopp och vägar, reparera hus och utrusta skolor och sjukhus.

En väl optimistisk bild? Kanske - men definitivt inte mer vinklad än det andra medier pumpar ut. Bara en annan vinkel...

Forskaren Robert Kagan gjorde häromdagen i Washington Post en intressant utvärdering av Irakkriget: Whether This War Was Worth It. Han tar avstamp i de opinionsmätningar i USA som visar att fler amerikaner ifrågasätter om Irakkriget var värt priset. Och konstaterar: den frågan har amerikaner ställt i alla tider.

För en del amerikanska isolationister var till och med andra världskriget onödigt och kontraproduktivt. Så det är ingenting märkligt att opinionsmätningar visar att amerikaner tvekar om det senaste kriget i Irak 'var värt det'.

Ja, varför skulle hundratusentals unga amerikanska soldater offra sina liv för att rädda Europa från Hitler? I synnerhet som många européer - typ svenskar - inte tog minsta risk för att försvara sin egen frihet...

Kagan skriver att krig alltid är föremål för debatt, inte bara om huruvida de varit 'nödvändiga' utan också därför att resultatet alltid är blandat. Inget krig har producerat entydiga segrar. Amerikanska inbördeskriget på 1860-talet befriade slavarna, men en annan form av förtryck bestod i hundra år. Första världskriget ödelade Europa och öppnade vägen för Nazityskland och Sovjetunionen.

I andra världskriget besegrades Hitler, men halva Europa förslavades bakom järnridån. Kuwaitkriget drev Saddam Hussein ut ur Kuwait men hjälpte till producera Usama bin Laden. Betyder det, frågar Kagan retoriskt, att dessa krig inte var värda priset? Med detta vill han säga: ”Att kräva entydiga resultat och garantier mot oväntade konsekvenser av krig är lika orealistiskt som att kräva absolut övertygelse i 'nödvändigheten' av att gå i krig från första början.”

Det här är en fundamental aspekt som sällan berörs i diskussionen. Ett exempel på tanklösheten är när Dagens Nyheter i dagens ledare om Irakkriget skriver att det ”blev till stora delar kontraproduktivt”. Kontraproduktivt? 25 miljoner medborgare befriades från ett ohyggligt tyranni. Det är som om de stora, riktigt stora, mänskliga vinsterna, de enorma värdemässiga framgångarna och frihetens segrar faller bort ur kalkylen. I det korta perspektivet tycks många bara se priset, inte vinsterna. De tycks bli synliga först med tiden, i historiskt perspektiv på avstånd. Måste det vara så?


Onsdag 2005-06-22 / 17.24
'STUKTURPRAT INTE TRAMS'. I ett annat intressant mejl försvaras talet om strukturer i politiken, det denna blogg ofta vänt sig emot:

Jag kan hålla med om att strukturprat ofta går till överdrift, men det finns oerhört mycket tal om strukturer som är balanserat och bra. Det är inte några som helst problem att kombinera synsättet att det finns starka, aktiva individer med synsättet att det finns samhälleliga strukturer som sätter ramar för individernas handlingar. Jag vill hävda att man överhuvudtaget inte kan resonera kring samhälle och politik utan att ha ett slags strukturellt synsätt. Det mesta som vi talar om i det politiska samtalet handlar om strukturer – till exempel om ”staten”, ”marknaden”, ”det civila samhället”. De tre nämnda begreppen syftar på sociala strukturer som vi inte konkret kan ”ta på” i det vardagliga livet.

Om man kopplar till begreppet ”könsmaktsordning” så gäller också det jag sa ovan. Man kan tro att en sådan ordning finns samtidigt som man anta att det finns aktiva individer som kan gå emot denna ordning. Mitt synsätt är alltså att sociala strukturer ger ramar för individernas handlingar men att de inte determinerar individerna. I slutändan är det individerna som har ansvar för den sociala ordningen.

Om det var denna definition som gällde i samhällsdebatten hade jag inte haft så mycket emot den (även om staten och marknaden är strukturer befästa i regler och avtal). Men problemet är ju att feminister och de som beskyller alla svenskar för att vara rasister utgår ifrån att individerna är strikt underordnade och slavar i strukturerna. Strukturerna anses så starka att individerna inte har någon möjlighet att bryta sig ur - kvinnor är alltid underordnade män och svenskar är alltid rasister. Därav följer de kollektivistiska politiska kraven på kvotering och andra totalitära ingrepp i samhället.

Vetenskapligt är det naturligtvis intressant att ta fram statistik och kunskap om alla möjliga olika aspekter på mänskligt liv. Problemet uppstår när enskilda 'mönster' (som jag kanske hellre skulle kalla det) anses viktigare än alla andra tusentals mönster och all annan kunskap. Ett exempel är att våld mot kvinnor lyfts fram, medan våld mot män förtigs och förträngs, även om detta våld är mer utbrett. Någon klok person sa att det blir tokigt när man gör vetenskapsfältet ekologi till politisk ideologi. Samma sak är det med statistiska mönster - när de görs till ideologi blir det galet.


Onsdag 2005-06-22 / 16.53
AMERIKA VINNER VIETNAM (II). Klokt mejl som tycker jag är för optimistisk i förrförra kommentaren och skulle vilja ändra slutet:

Men riktningen är bort från den kommunism Vietcong stred för fram till 1975. Och som svenska demonstranter stödde fortfarande stödjer.

Onsdag 2005-06-22 / 9.30
CHICAGO-BORGMÄSTAREN DALEY är en av USA:s mäktigaste politiker. I huvudstaden har kritiken mot demokratiske senatorn Dick Durbin vuxit till orkanstyrka efter det att han 14 juni jämfört amerikanska soldater vid Guantanamo med nazister, Pol Pot och gulag. Dessa jämförelser är en förolämpning mot dem som drabbades av straffarbete och svält i Sibirien eller dog i tyska koncentrationsläger. Krav på ursäkt har avvisats och demokratiska partiledningen i Washington DC, dit Durbin räknas, har ställt upp bakom Durbin.

Men så ryter borgmästaren i Chicago, Richard M. Daley: ”Om du verkligen tror att våra män och kvinnor i Guantanamo är nazister, då behöver du tänka över vad Amerika handlar om”.

Bara några timmar senare ber Dick Durbin om ursäkt från senatens talarstol.

Familjen Daley är en legend i USA. De har länge haft stort inflytande inom det demokratiska partiet. Richard J Delay vann 6 mandatperioder i rad som borgmästare från 1955 till sin död 1976. Sonen Richard M Daley vann 2003 sin 5:e mandatperiod - med 78,5 procent av rösterna - och har innehaft posten sedan 1989.


Onsdag 2005-06-22 / 9.11
AMERIKA VINNER VIETNAM. President Bush ska näst år besöka Vietnam. Det framkom efter besök i Vita huset av Vietnams premiärminister Phan Van Khai, rapporterar Washington Post. Vietnam vill bli medlem av världshandelsorganisationen WTO för att enklare kunna handla med omvärlden. Ett medlemskap president Bush stödjer. Detta behov har uppstått efter årtionden med ekonomiska reformer i riktning mot privat ägande och marknadsekonomi. I samarbete med USA:s advokatsamfund utvecklar UNDP också det juridiska systemen, rapporterar FN-tjänstemannen Jordan Ryan i Los Angeles Times.

Man kan alltså säga att USA vinner i Vietnam, som går i kapitalistisk riktning. Än finns mycket kvar att göra när det gäller demokrati och frihet. Men riktningen är bort från den kommunism Vietcong stred för fram till 1975. Och som svenska demonstranter stödde.


Tisdag 2005-06-21 / 16.11
KOFI ANNAN: FRAMGÅNGAR I IRAK. I Washington Post skriver idag Förenta Nationernas generalsekreterare Kofi Annan There's Progress in Iraq:

Idag reser jag till Bryssel för att tillsammans med representanter för över 80 regeringar och institutioner sända ett klart och tydligt budskap om stöd till den politiska utvecklingen i Irak ... Brysselkonferensen är en chans att ge försäkringar till det irakiska folket om att det internationella samfundet står på deras sida i deras modiga insatser för att återuppbygga sitt land, och visa att vi ser hur stora framgångar man gjort trots skrämmande utmaningar.

Det är intressant att Kofi Annan vågar trotsa massmediernas ensidiga rapportering som nått neandertal-nivå; bara brinnande bilar väcker intresse. Annan konstaterar att framgångar sker även om de inte rapporteras i medierna. Och till skillnad från västmedierna klarar Annan av att definiera goda krafter och vilka som är destruktiva och hatiska (de terrorister som i svenska medier nu kallas 'rebeller' och 'motståndsmän' som om de hade något att erbjuda annat än död och anarki).

De finns, uppenbart, de som önskar att underblåsa spänningar i samhället och förhindra framväxten av ett demokratiskt, pluralistiskt och stabilt Irak. De försöker dra nytta av de svårigheter som möter vanliga människor och exploatera folklig ilska i syfte att uppvigla hat och våld. Deras aktiviteter kan ses på gatorna i Irak varje dag.

Jag tror inte säkerhetsinsatser ensamma är ett tillräckligt svar på denna situation. För att insatserna ska bli framgångsrika måste de ingå i en bredare och inkluderande strategi som innefattar den politiska utvecklingen, mänskliga rättigheter och institutionsbyggande, så att Iraks olika folkgrupper ser att de kan bli vinnare i ett nytt Irak ... sådana aktiviteter utvecklas för var dag under FN:s ledarskap.

Ja, tänk om medierna åtminstone kunde inta FN:s synsätt i rapporteringen, istället för att hela tiden bevaka Irak ur extremvänsterns perspektiv...


Tisdag 2005-06-21 / 14.41
GREGER HATTs LUSTMORD PÅ CHIRAC. En synnerligen underhållande krönikan bidrar förre Ingvar Carlsson-talskrivaren och etik-konsulten Greger Hatt med i Dagens Industri idag (ej online).

Äntligen slutar några av EU-ledarna att krypa för Frankrikes korrupta ledarskikt, denna pompösa pouvoir och gloire som hållit EU-samarbetet gisslan länge nog. Tack till Storbritanniens premiärminister Tony Blair som gått i spetsen för att äntligen sätta hårt mot hårt mot Frankrikes president Jacques Chirac.

Befrielsen och lättnaden i formuleringarna är träffsäkra. Just så känns det. Och det blir bättre. Med adress till slappa korrespondenter (som Ingrid Hedström och Sigrid Boe i Dagens Nyheter, min anm) skriver han:

Att någon - till och med några svenska tidningar - tar Chirac på allvar är en gåta ... Han har gång efter annan förnedrat EU-samarbetet för att ta billiga hemmapoänger.

Greger Hatt nämner striden om tillsättningen av centralbankschef och hur Chirac förolämpat svenska delegationen. Till den listan kan läggas hur många övertramp och tarvligheter som helst. Viktigast för mig var när Chirac plötsligt ansåg att stabiliseringspaktens regler inte gällde Frankrike. Och övriga länder, inklusive Sverige, tramsade med och lät honom hållas. Om haveriet vid senaste toppmötet skriver Hatt:

[Chirac] vänder genast taggarna utåt. Den akuta kris som manifesterades vid förra veckans EU-toppmöte handlar om betydligt mer än några miljarder i EU:s långtidsbudget. Det sätter fingret på EU:s kärnproblem - att hälften av pengarna går till ett mycket angeläget ändamål, att trygga livsmedelsförsörjningen - fast 50 år efter att det var meningsfullt.

Detta är farligt skriver han och avslutar:

Att kräva oförändrad jordbrukspolitik till 2013, som Chirac gör, är att effektivt sabotera arbetet mot världssvälten. Och utan förhoppningar om att i-världen menar allvar, cementeras fattigdomens explosiva frustration. Jacques Chirac kan därför ses som ett av de största hoten mot mänskligheten.

Tisdag 2005-06-21 / 14.01
VINGLIGE PERSSON I LONDON. Så har statsminister Persson bytt fot igen. Fram till 11 september 2001 stod Göran Persson på Tony Blairs sida när denne talade om en tredje väg för en ny sorts socialdemokrati. Sedan gick Tony Blair i krig för att befria Irak. Då bytte Persson raskt kompisar i EU och anslöt sig till Chirac och Schröder i deras antiamerikanism. Så sent som inför förra veckans toppmöte i Bryssel backade Göran Persson ensidigt upp Chirac i kraven på att Blair skulle lägga sig platt om britternas rabatt.

Nu har Göran Persson bytt kompisar igen. Efter dagens besök på Downing Street i London är Persson åter bästa vän med Blair. Ekot rapporterar: Persson vid Blairs sida om EU:s budget.

Varför velar Persson? Ja, ett mönster är väldigt tydligt: Persson sluter upp bakom dem som ser ut att segra i opinionsbildningen. Persson vill alltid tillhöra vinnargänget. Det är sannerligen ingen ledare att hålla i handen. Och även om det han säger om Blair nu är klokt kan man undra hur länge det gäller. När byter Persson retorik och kompisar nästa gång?


Tisdag 2005-06-21 / 11.51
PALESTINSK ONDSKA. Somliga uttrycker sin avsky över muren mellan Israel och Palestina. Men de som gör det, blunar för verkligheten. AP rapporterar en aktuell händelse:

En palestinsk kvinna tar sig till ett israeliskt sjukhus för att behandla en brännskada efter olycka i köket, och tar med sig 10 kg sprängämnen runt midjan i syfte att spränga läkare, sjuksköterskor och patienter på sjukhuset i luften.

Är dessa handlingar värda annat än totalt förakt?


Tisdag 2005-06-21 / 10.51
RAFFINERAD MAKTKAMP BLAIR-CHIRAC FRAMÖVER. EU:s viktigaste maktkamp någonsin har börjat. Inför och efter det misslyckade toppmötet om budgeten gör Frankrikes president Jacques Chirac allt för att isolera Storbritanniens premiärminister Tony Blair, som 1 juli blir EU-president. Genom att fokusera på brittiska rabatten har Chirac dels försökt att samla fransmännen mot en gemensam fiende och samtidigt köra in en kil mellan Blair och östra Europa, som annars är mer amerikavänliga och marknadsekonomiskt inriktade. Enligt Independent har Chirac lyckats: New members review relations with Britain after rebate row.

Men sanningen är ju den att Blair varit villig att förhandla om rabatten - om Frankrike (som är en hälften så stor nettobetalare till EU som Storbritannien) visar samma vilja att förhandla om jordbruksstödet som går till mer välbeställda västländer, inte fattigare östländer. The Times rapporterar i Blair plans deal to scupper Chirac om hur Blair tänker spela ut franska jordbruksstödet som en viktig orsak till Europas problem.

Och Chirac har inte lyckats lura fransmännen, som ser honom som den store förloraren. Man jämför till och med det avslutade budgetmötet i Bryssel med 190-årsminnet av Napoleons förlust vid Waterloo, skriver Independent i France sees Chirac as loser in the 'Battle of Brussels'.

Inför sitt framträdande i EU-parlamentet förbereder Tony Blair ett tal som för östländerna ska förklara hans agerande - och att han inte är en ny Thatcher som bara tänker på Storbritannien. Så formulerar vänstertidningen Guardian det i Blair reaches out to the new Europe. Blair kommer att tala om behovet av reformer för att kunna få Europa på rätt köl, och där har östra Europa mycket att vinna på att jordbruksstödet för västländer skärs ner dramatiskt. Då kan brittiska rabatten också reduceras. Det ger mer intäkter och lägre kostnader för EU, som kan satsa mer på framåtsyftande projekt.

Och borde han, enligt min mening tillägga, skära ner EU-budgeten till hälften: 0,5 procent av BNP.

I vilket fall som helst: Europa kan politiskt bli riktigt spännande framöver!


Måndag 2005-06-20 / 19.00
PLATT FALL FÖR PRODI? Ett offer för EU:s kris kan bli Romano Prodi som nu leder vänsteroppositionen mot Silvio Berlusconi inför nästa års parlamentsval. Prodi har tänkt rida på sina europaerfarenheter som kommissionens ordförande, men EU och euron har snabbt fallit i popularitet i Italien. Det diskuteras att byta ut Prodi mot en annan premiärministerkandidat, rapporterar Time (ej online).


Måndag 2005-06-20 / 17.50
I STARTGROPARNA FÖR DOMAR-KRIG. Amerikansk politik blir ofta dramatisk på ett sätt som vi i Europa saknar. Just nu rustar sig alla i Washington för ett krig om efterträdaren till Högsta domstolens chefsdomare William Rehnquist. Detta trots att Rehnquist inte till någon sagt att han tänker avgå. Ryktet säger dock att den 80-årige cancersjuke domaren kommer att avsäga sig sitt livstidsuppdrag den 27 juni, då Högsta domstolen tar sommarlov.

Det prestigefulla arbetet med att i Senaten leda nomineringsprocessen, ligger på justitieutskottets ordförande. Men Arlen Specter har själv just genomgått cellgiftsbehandling för att bota cancersjukdom. Han har följaktligen tappat allt hår och magrat betydligt. Men 75-åringen är fast besluten att leda detta tunga arbete rapporterar Pittsburgh Post-Gazette i Specter's moment has now arrived.

Av artikeln Kennedy ponders a new justice från Bloomberg News framgår att Ted Kennedy kryptiskt säger att han kan rösta för en av de oftast nämnda kandidaterna, men han vägrar tala om vilken, för det vore att ge denne en dödskyss.

I övrigt översvämmas tidningarna i USA med spekulationer om vem president Bush kan komma att nominera. Förklaringen är i första hand att domstolarna har blivit slagfältet för kulturkriget i USA, skriver Weekly Standard i Bench Warfare. Olika aktivistgrupper samlar in många miljoner dollar för att kunna driva kampanjer för eller emot den domare som presidenten nominerar. Alla väntar en mycket tuff strid, eftersom Bush förväntas föreslå en starkt konservativ domare. Se också White House Letter: Left and right gear up for High Court warfare i International Herald Tribune och Activists Are Poised for Battle i Los Angeles Times.

En annan förklaring till det stora intresset, som Washinton Post nämner i Possible Court Nominees Pose a Quandary for Bush, är att det är 19 år sedan en chefsdomare i HD senast utsågs. De livstidsutnämnda domarna fyller ju på sitt sätt rollen vårt kungahus har: att uppfylla konstitutionens behov av kontinuitet.


Måndag 2005-06-20 / 17.10
SLAGFÄRDIG JOHN MCCAIN. Det är inte många politiker vars timslånga intervjuer jag skulle läsa i utskrift. Men senator John McCain är en. Han var ende gästen i Meet the Press, och eftersom min digitalTV-tjänst via kabel (UPC) varit utslagen i en vecka (kan verkligen digitaliseringen genomföras så snabbt som det är tänkt?) är det utskrift av intervjun som gäller. Och det är inte bortkastad tid. Några slagfärdiga smakprov:

• Om Guantanamo: ”Även Adolf Eichmann fick en rättegång.” (Lägg märke till att McCain inte, som demokratiska politiker, likställer amerikansk trupp med nazister, utan låter terroristerna stå på den sidan - men att de, även om de är kräk, har rätt till rättegång.)
• Om spekulationerna att han till vicepresidentkandidat 2008 utser Jeb Bush: ”Jag förstår att det händer lite i nyhetsvärlden dessa dagar och att de måste fyllas med något.”
• När McCain ombeds kommentera fler spekulationer: ”Det här börjar likna en sketch i Saturday Night Live.”
• På frågan om han inte är för gammal att kandidera 2008: ”Min hälsa är utmärkt. Du har ju haft förmånen att träffa min 93-åriga mor. Så mina gener är ganska bra, tror jag.”
• På följdfrågan om han kan gå några ronder mot Mike Tyson: ”Vet inte. Men efter hans insats mot McBride kanske jag kan göra mer än det.”

Måndag 2005-06-20 / 9.50
TILL VAD SYFTAR C-FÖRNYELSEN? Per T Ohlsson tror på Maud Olofssons förnyelse av centerpartiet, även om han ser stämmoombudens uppror för återintroduktion av vårdnadsbidraget som ett bakslag i dagens ledare, Olofssons dilemma.

Det är inget tvivel om att centerpartiet förnyas. Men frågan man kan ställa är, till vad syftar förnyelsen? Är det att bli ett nytt folkparti, värdenihilistiskt och ”modernt” i meningen att man kastar ut alla traditioner?

Eller är det en förnyelse som syftar att finna den värderingsbas som med början i pensionsstriden gav centerpartiet sitt lyft från 9 procent i valet 1956 till 25 procent i valet 1973? Slutet av 1950-talet var en guldålder för idédebatt som förvandlade partiet från en fackföreningsrörelse för bönder till ett idéburet parti på tvärs mot de starka värdenihilistiska strömningarna i samhällsdebatten.

Jag tycker ett citat bättre än andra fångar det centerparti som tog strid mot tidens regleringsiver, yttrat av ungdomsförbundets ordförande Olof Jonsson 1959 (under ATP-striden):

Centerungdomen motsätter sig den tvångslagstiftning som föreslås av socialister och folkpartister. Vi menar att statsmakten genom lagstiftningen om tjänstepensionen kliver över gärdesgården till den täppa där medborgarna själva bör ha rätt att bestämma.

Citatet innehåller en härlig kombination av jordnära förankring och glasklar ideologisk hållning, som står i strid med, inte flirtar med, de då ”moderna” materialismen. Citatet sätter värderingarna, friheten, före det materiella, före diskussionen om systemens konstruktion i detalj.

Att dagens centerparti inte fått ett lyft i opinionen kan bero på att väljarna inte riktigt vet vart förnyelsen bär. Jag tycker ställningstagandet mot fackliga sympatiåtgärder är utmärkt. Det är också andra beslut. Men jag saknar en sammanhängande berättelse: vilket Sverige vill centern? De breda penseldragen fattas. Många små enskildheter räcker inte.