Times: Hela Europa borde ta notis om att Frankrike ser denna konstitution som ett monumentalt steg - om man, som ja-kampanjen skulle säga, formar ett 'förenat Europa' kapabelt att agera som en mäktig motkraft till USA i globala affärer, eller om man, som fördragets motståndare hävdar, förstärker de centralistiska tendenserna på ett sätt som hotar Frankrikes suveränitet, identitet och livsstil.
... Det är det småstilta i fördraget som fått denna tidning att, även om den delar Nicolas Sarkozys reformistiska instinkter och vill att EU ska fungera bättre, anse denna konstitution är fel väg att revitalisera EU ... [genom att] fortsätta den tvivelaktiga strävan efter emperiebygge i Bryssel.
Financial Times: En nej-röst i Frankrike blir en röst inte bara för stillastående, utan för att vrida klockorna tillbaka. [Vänsterkritikerna i Frankrike] blandar samman texten med kontexten. Konstitutionen tillåter och gifter på en gång samman öppna marknader och sociala standarder ... [Den] politiska realiteten i den utvidgade unionen är att där inte finns någon majoritet för de harmoniserade välfärdssystem som den franska vänstern tror sig kunna förhandla fram efter ett nej ... [Samtidigt:] Ambitioner om mer liberala ekonomiska reformer i linje med Lissabon-agendan skulle gå upp i rök [eftersom EU:s dagordning] kan kidnappas av starka nationalistiska strömningar.
Daily Telegraph: EU-kommissionens talesman Mikolaj Dowgielewicz säger 'Det står klart att alla 25 regeringar och alla europeiska institutioner ... fortsätter att vara förenade i strävan att se konstitutionen träda i kraft så småningom'. Fransmän och holländare hotar nu att krossa den typen av självgodhet. Ett avvisande av två ursprungliga medlemmar kommer att bli det största bakslag någonsin för det europeiska projektet och kommer att i grunden skaka om de styrande etablissemangen i respektive land.
Independent: Som ursprunglig grundare av EU har Holland historiskt varit en solid anhängare av den pro-europeiska saken, men genomgår nu en akut identitetskris sedan mordet på uppstickaren och missnöjespolitikern Pim Fortuyn och ritualmordet på islam-kritiske regisören Theo van Gogh ... Frågor som dominerat kampanjen är inflation efter eurons införande, små länders roll i EU och immigration. Men ja-kampanjens talesman Michiel van Hulten tror att 'det främsta fenomenet har varit totalt misstroende mot politiker och den roll de spelar'.
Der Spiegel:
Faktum är att franska och holländska politiker får det att låta som att Europas civilisation skulle falla samman om konstitutionen inte antogs. Det kommer, helt klart, inte att ske. EU-institutionerna finns där, och de kommer att stå kvar även utan konstitution. Men ett avvisande kommer säkert att bromsa vidare integration för ett tag.
Även vid den osannolika händelse att det blir en liten majoritet till förmån för konstitutionen har villkoren för hela det europeiska projektets utveckling förändrats. En fundamental nivå av skepticism har vuxit fram i två av de ursprungliga EU-nationerna. Förändringstakten och då särskilt utvidgningen till östra Europa tycks ha försvagat känslan av gemensam utveckling i hjärtat av unionen.
Ja, det var inte så många år sedan som det talades om integration i två takter, där Frankrike och Holland skulle driva på fördjupningen i en högre fart inom en kärna av nationer. Dessa tankar är nu som helt bortblåsta.
Och blir det ett nej i Frankrike står det helt klart att den hittillsvarande inriktningen mot centralism är krossad. Nya tankar, nya strategier måste formuleras. Också detta är Observer-ledaren inne på:
Europas ledare borde inte ha beskrivit [konstitutionsfördraget] som något annat än ett fördrag. En riktig konstitution skulle varit kortare, skriven i klarspråk på ett annat sätt, stadgfäst de viktigaste principerna på vilken unionen vilar och som den varit anmärkningsvärd trogen: gemensam utveckling, öppna gränser, ökat välstånd genom spridande av fred, rättvisa marknader och försvar av mänskliga rättigheter.
Och en riktig konstitution är precis vad som borde tas fram nu. En konstitution som slår fast individens frihet, det lokala självbestämmandet, marknadsekonomi, frihandel och ett federalt och strikt begränsat ansvar på unionsnivå.
I Frankrike tror socialistpartiets aktivister, liksom kommunistpartiet och olika Trotskistiska grupper, att man genom att blockera konstitutionen kan dela ut ett dödligt slag mot den Europeiska union som domineras av 'ekonomisk nyliberalism'. Faktum är att motsatsen är sann.
Om konstitutionsfördraget faller, kommer alla de marknadsekonomiska villkor som nej-sidan vänder sig emot att fortsätta gälla. Så är det därför att de ingår i alla de gamla EU-fördrag som kommer att fortsätta vara giltiga. Vad det nya konstitutionsfördraget gör - för första gången i klartext - är att balansera regelverken för ekonomisk tillväxt och konkurrens med åtaganden i en rad politiska och sociala frågor, och ge större makt till det folkvalda EU-parlamentet. Detta öppnar vägen för ett mer politiskt styrt Europa där medborgarna kommer att kunna välja mellan rivaliserande europeiska partiprogram ...
Ett nej till konstitutionen ... kommer att stärka korten för dem som vill pracka på Europa den 'anglosaxiska' ekonomiska modellen. Ett nej kommer också att försvåra den angelägna uppgiften att skapa en genuint enad europeisk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Inte undra på att de neokonservativa i Washington skadeglatt väntar på att få fira.
Det är alltid kul att läsa någon som analyserar verkligheten på samma sätt man själv gör, men kommer till rakt motsatt ståndpunkt om denna utveckling är bra eller inte. Jag tror inte Europa överlever som en rik kontinent om man inte tar Margaret Thatchers medicin. Den regleringsivriga socialismen (ofta genomförd av borgerliga regeringar) stryper vårt välstånd och om inte så många årtionden kan vi vara fattigare än Indien.
Därför hoppas jag också John Palmer har rätt i att en framtida omförhandling av ett fallet konstitutionsförslag stärker center-högerregeringarnas beslutsamhet att minimera de politiska och sociala åtagandena. Bara så kan vi bota Europa och göra henne stark igen.
I artikeln A New Europe? försöker han för amerikaner beskriva läget i Europa. ”Det är svårt för en amerikan att alls förstå hur out-of-touch etablissemangen i Paris, Berlin och Bryssel faktiskt är. Deras arrogans är häpnadsväckande.”
Europa förtjänar bättre än den politiska klass och den politik man sitter fast i, tycker Kristol som ser ljuspunkter. Han citerar Le Figaro-journalisten Ivan Rioufol som menar att oavsett resultatet har folkomröstningen redan haft ”befriande effekter”:
Folkomröstningen har introducerat yttrandefrihet i den franska politiska debatten. Fram till nu har de politiska oligarkerna och massmediernas politiskt korrekta grupptänkande tystat varje kritiskt tänkande röst ... Folkets revolt och deras krav på 'klarspråk' sveper bort de gamla politiska scenerna och dess politiska korrekthet.
Vad som följer på helgens folkomröstning är oklart, skriver Kristol, men franska folket kan ha säkrat åt sig själva och övriga Europa en möjlighet för friska tankar och handlingar. Vive la France!
Så varför är medborgarna i dessa båda länder plötsligt så motstäviga? Delvis därför att du för ovanlighetens skull tillåts vara det. Det europeiska projektet har drivits på i huvudsak genom att förbipassera demokrati.
En viktig förklaring. Eftersom projektet inte diskuterats ordentligt ute i folkdjupet har det blivit ett spöke.
Vissa franska fraktioner, drivna av paranoia, tror att konstitutionen är en konspiration för 'ultraliberalism' - marknadsekonomi - i syfte att förstöra deras 'sociala modell'. Alltså den förkvävande väven av arbetsmarknadslagstiftning och andra statiska system som givit Frankrike tvåsiffriga arbetslöshetstal - häpnadsväckande 22 procent bland dem under 25 år.
Kritiken mot EU är intimt förknippad med rädslan för att de gamla välfärdsstaterna är hotade. Vilket de också är, men inte av EU, utan av vår nya tid där den globala konkurrensen inte gör det möjligt att ställa sig vid sidan om. För att få EU att fungera måste politikerna också ta itu med förvuxna välfärdsstater - något få, om några, politiker vill.
När jag tänker på det: EU:s rykte drabbas av samma förbannelse som USA:s i Mellanöstern. När arabregimer inte klarar av att reda ut sina interna problem låter man folkets frustration gå ut över USA. När Europas politiker inte orkar förnya välfärdssystemen går frustrationen ut över EU-projektet.
Naturligtvis har kulturredaktionen i Dagens Nyheter ställt sig på Roks sida. Ulrika Kärnborg
hävdar att dokumentären är en bluff och att den unga tjej som blev inlåst i Norge för att skyddas mot satanistiska pedofilnätverk i Sverige, i själva verket bad om att få följa med på resan och att hon är utnyttjad av SVT. Nu har
Sveriges Television anmält Dagens Nyheter till Pressens opinionsnämnd. Tjejen har tittat på de färdiga dokumentärerna och bekräftar att uppgifterna är riktiga. Tjejen är utnyttjad, inte av SVT utan av Roks, som försökt få henne att ta tillbaka berättelsen genom att skuldbelägga henne, menar SVT.
Västerpartiet bortser dock från en viss faktauppgift:
det aktuella HD-fallet handlar om sex mellan två män! Hur i hela fridens namn kan sex mellan två män vara en del i en konspiratorisk maktstruktur som förtrycker kvinnor?
The Economist (ledare): Väljarna är, rent ut sagt, motsträviga för att inte säga arga. Denna stämning kommer att råda även om utgången av den franska folkomröstningen om EU-grundlagen [i morgon] och den holländska [på onsdag] visar sig överraska opinionsmätningarna genom att sluta i en liten övervikt för ja till fördraget.
När regeringscheferna enades om den här konstitutionen förra året räknade få seriösa bedömare med att den skulle avvisas eller ens aktivt motarbetas av väljarna i två av EU:s sex ursprungliga medlemsländer. Det var mer obekväma medlemmar i unionens laguppställning - Danmark, Storbritannien och Polen - som förväntades skapa problem.
Detta är vad som händer när man genomför en ambitiös förankringsprocess i syfte att föra Europa närmare folket. Folk får en chans att tala om vad de tycker.
Le Monde (Jean-Marie Colombani): Avståndstagandet från en konstitution som faktiskt och substantiellt skulle stärka Frankrikes position i Europa skulle vara ett missriktat utfall för fransmännen … Nej-väljarna tror sig bestraffa makthavarna; de tror att ett nej skulle förändra Europa. Denna sorts proteströst har tidigare förekommit i franska regionala och europeiska val, men regeringen har stannat vid makten båda gångerna … Att gå emot presidenten på det här sättet kan säkert lätta på trycket … men det åstadkommer ingenting - särskilt när det gäller Frankrikes mest pressande ekonomiska och sociala problem: massarbetslöshet.
Wall Street Journal (Mark Mazower): Man hör plågade utfall - mest från Frankrike - om att konstitutionen är avsedd att blockera ytterligare [politisk] integration och förvandla unionen till inte mycket mer än en anglo-saxisk frihandelszon … Folkomröstningsdebatten har i stort sett och nästan avsiktligt ignorerat de verkliga utmaningarna som Europa förmodligen har att möta i en snar framtid. Försvars- och säkerhetssamarbetet skulle förstärkts, mest troligt utanför de minimala strukturer som konstitutionen nämner. Och den mest fundamentala frågan, kontinentens demografiska problem, kommer att kräva betydligt högre invandring om det alls ska bli tal om en högre produktivitet som hjälper till att betala pensioner och samtidigt bevarar något av Europas så omhuldade sociala marknadsmodell.
Le Figaro (Yves Thréard):Jacques Chirac insisterar 'vi får inte blanda samman frågorna' i folkomröstningen. Han vet att Europa inte kommer att vara i fokus hos väljarna [i morgon]. Om folkomröstningen används som en protest av dem som vill försvara nationell suveränitet, kommer det i lika hög grad vara en protest av dem som känner sig ha blivit svikna av den förda politiken - alla dem som vill höra om sysselsättning hellre än om Frankrikes öde.
President Bush har mött palestiniernas president Abbas. Det blev ett pinsamt ögonblick när han sa till Abbas 'Jag gillar verkligen din låt Dancing Queen'.
Enligt statistik från arbetsmarknadsdepartementet dör 17 personer under arbetet varje dag. Det är ju fruktansvärt. Om man inte söker jobb, förstås.
Bloggandet hetsar de etablerade redaktionerna att släppa på kontrollen av vad som publiceras. Tidsstressen driver på i samma riktning ...
Det goda blir urvattnat på publicistisk avsikt, liksom på resurser för att anställa och ge utrymme för kompetens ...
Vilket skitsnack! Skälet till att jag och flera av de bloggar som har störst besökstrafik, liksom naturligtvis alla de läsare som surfar till dessa bloggar, ägnar så mycket energi åt bloggandet beror på att de åsikter, den kunskap och de analyser som publiceras i bloggarna är portförbjudna i mainstremmedierna som är fyllda med skvallrigt vänsterfolk som inte har ett skit att säga.
Det är bristen på intelligent utrikesrapportering, avsaknaden på djup i samhällsbevakningen och det enorma tomrum på värderingsperspektiv hos exempelvis Bergströms tidigare arbetsgivare Dagens Nyheter som gör att jag bloggar och mina läsare i bloggen finner texter och resonemang som mainstremmedierna saknar.
Men fackföreningarna och den inre organisationskulturen i medieföretagen förhindrar varje förändring - hos redaktionerna står det stilla, där skrivs ännu 1968 i almanackan.
Sparka alla dem som bara levererar plattityder och kopior på gårdagens nyheter och engagera dem som vågar se framåt och inte sitter fast i vänsterterapeutisk noja. Då skulle medierna kunna behålla sin ledande position. Så länge de inte gör det, får de - med rätta - se sin ställning erodera.
Libanon är idag i praktiken under internationellt förmyndarskap och det sker, ironiskt nog, inom de ramar som Bush-kritikerna velat se i Irak: Förenta Nationerna är engagerat; USA och EU är överens; Bush har inte använt militära medel. Och viktigast: förändringarna kommer genom en kombination av inre tryck och yttre press så att inte ens fiender till USA kan låta bli att instämma.
Men en sak ska man ha väldigt klart för sig: utan USA:s invasion i Irak, som visar att USA:s regering menar allvar, hade Syrien inte lika smärtfritt dragit sig tillbaka. Det är inte vänliga uppmaningar från EU och FN som fått Syrien att pallra sig hemåt.
Det är onekligen bakvänt.
I spetsen för de ideologiproducerande myndigheterna sitter ofta s-märkta generaldirektörer som hellre skriver debattartiklar än ägnar sig åt den egna verksamheten ...
Framsteg kan bara göras ifall en kritisk diskussion är möjlig. Forskare och myndigheters funktion är att tillhandahålla underlag för en sådan diskussion. Deras uppgift är inte att vara maktens megafoner.
Ja, det är detta EU som borde få dö om Frankrike röstar nej på söndag. Istället för ett byråkratiskt, centralstyrt och genomreglerat EU behöver vi ett nytt EU, ett offensivt, framåtsyftande och optimistiskt.
Frankrike ser ut att fälla grundlagsfördraget på söndag. Det blir förhoppningsvis slutet för den hittillsvarande utvecklingen mot ett alltmer toppstyrt Europa. Och det ger EU en historisk chans för en frisk nystart! Europa behöver samverka - men på nya grunder.
Hittills har EU byggt på sterila institutioner som hyllat abstrakta rättigheter och en förhandlingsinriktad internationalism som med all kraft förnekat legitimiteten hos nationella identiteter. Nationalism har i EU ”betraktats inte bara som en intellektuellt ohållbar konstruktion, utan också som en farlig kraft”, skrev John O'Sullivan i National Interest i vintras. Denna EU:s hållning är felaktig, menar rapportförfattaren.
Engagemanget för att ena Europa är hårt knuten till denna negativa syn på nationella identiteter: pådrivande europaentusiaster vill avveckla gamla lokala lojaliteter till förmån för en identitet byggd exklusivt på en doktrin om rättigheter, borttagande av gränser och marknadsekonomins överlägsenhet. Nationalism är en oförbätterlig kraft som, i deras ögon, leder till brunskjortor [senast demonstrerad av Margot Wallströms uttalande i Theresienstadt].
Om Europa aktivt avvisar nationella identiteter, kan Europa erbjuda ett alternativ? En gemensam Europaidentitet skulle ändå ... bli en variant på nationalism, om än ofrånkomligen en produkt av mäktiga eliter ... Kan Europas folk utveckla lokala identiteter och förena dem till ett gemensamt öde, baserat enbart på abstrakta värden?
Om Frankrike röstar nej är det i frågor som dessa som eftervalsdebatten måste starta. Unionens utveckling fram till nu har visat sig bli ett bygge som står på en ohållbar grund. Vi måste börja om.
EU:s försök att ersätta lokala nationella identiteter med en europeisk idé helt utan nationalism är ett stort misstag ... Frågan om en europeisk identitet är inte en abstrakt övning i luftig utopisk filosofi. För att ett samhälle alls ska fungera krävs det att dess individer är förenade i band av medborgarskap ... [och] medborgarskap kan inte bestå enbart av abstrakt lagstiftning. Det är byggt på gemensamma värderingar i lika hög grad som delade minnen. För att kunna utkräva lojalitet måste Europa bli mer än ett geografiskt territorium som slår fast rättigheter åt dem som råkar bo där och bestraffar dem som håller fast vid allianser som anses historiskt obsoleta och socialt förödande, särskilt som dessa allianser kanske är nyckeln till en lyckad integration av allt fler immigranter i Europa.
Se gärna min eftervalsanalys efter folkomröstningen om EMU 2003,
svenska folket är förändringsbenäget, som är inne på samma tema. Där replikerar jag på Mauricio Rojas och andra i etablissemangen som var oförskämda nog att döma ut svenska folket för att vara inskränkt och fördomsfullt - eftersom man inte röstade som etablissemangen ville. Svenska folket är inte alls rädda för förändring, om man får förnyelsen presenterad för sig på ett trovärdigt sätt. Det är här europaentusiasmen brister.
Jag vill se mer av gemenskap i Europa - inklusive länder som Ukraina - men det måste ske med respekt för rådande gemenskaper, kulturer och framför allt med stenhård bevakning och upprätthållande av de individuella fri- och rättigheter som är våra.
Söndagen den 29 maj 2005 kan bli historisk. Om Frankrike röstar nej går unionen inte alls in i en kris. Då öppnar sig dörrarna för en nystart, som kan lära av gångna årtiondens misstag.
Eftersom demokratiska partiet i Senaten blockerat omröstningar av Bush-nominerade domare till lägre rätter, har republikanerna lagt förslag om ändrade röstregler i Senaten så att minoriteten inte längre ska kunna blockera omröstningar av nominerade domare.
Men flera senatorer vill inte slopa minoritetsskyddet i Senaten. Därför har sju republikanska senatorer, bland dem John McCain och Lindsey Graham, gjort upp med sju demokratiska senatorer om att släppa fram de tre mest konservativa domarna till omröstning i senaten mot att de sju republikanska senatorerna förhindrar regeländring som tar bort minoritetsskyddet.
Som inte helt oerfaren av politiskt maktspel - som i sina grunder har samma mekanismer överallt i världen - håller jag med de sistnämnda. De tre domare som nu går till omröstning i Senaten, nominerades med pompa av presidenten för mer än tre år sedan. De har långhalats i pressen och anklagats för att vara extrema och ovärdiga att bli domare i hovrätten, trots att juristsamfund givit dem högsta betyg som domar i lägre rätter. Få nominerade har haft så goda meriter. Och två av dem är kvinnor. Om dessa tre mest omstridda konservativa domare godkänns av Senaten (Priscilla Owen
godkändes i natt) har republikanerna brutit det demokratiska motståndet mot konservativa domare. Det bereder vägen för en konservativ domare också i Högsta domstolen.
Om Renquist byts ut betyder det inte något för maktbalansen: en konservativ byts mot en konservativ. Men flera av de nio domarna i Högsta domstolen är över 80 år gamla och man räknar i Washington med att ytterligare någon avgår under Bush tid i Vita huset. När den domaren ersätts kan en ny majoritet i Högsta domstolen uppnås. Det vore ett tydligt och grundläggande skifte i amerikansk politik, en förändring som George W Bush skulle kunna bli mer ihågkommen för än Irakkriget.
Giftigast blir han dock om Margot Wallström och hennes uttalande vid besöket i Theresienstadt om att överstatlighetens motståndare där kan se vart den nationella vägen leder:
”... det är en egendomlig logik att slänga ut till sina väljare: rösta på oss - vi är tvångströjorna åt era värsta instinkter.”
Med anledning av Wallström tar han upp en fråga som berörts
här i bloggen: ”Eller så kanske de talar så mycket om andra världskriget eftersom det är det enda genuint gemensamma samtalsämnet Europa har.”
Sedan nämner Steyn hur EU i 1990-talets början på egen hand ville sköta Jugoslavien och bad USA hålla sig borta: ”Tiden för Europa har kommit!”, utropade ordförandelandets utrikesminister. Och, skriver Steyn, tiden för Europa kom och gick, och ett par hundra tusen lik senare fick USA så gärna kliva in i handlingen igen.
Just därför att Steyn spetsar till perspektiven sätter han ljuset på oerhört viktiga frågeställningar, som tyvärr inte alls får den plats de borde ha i samhällsdebatten. Jag är för mer av europeiskt samarbete, men det betyder inte att man måste vara med på vilka dåraktiga upplägg som helst. Europadebatten måste lyfta sig ur den politiska korrekthetens träskmarker.
Onsdag 2005-05-25 / 17.20 VÄSTVÄRLDENS MASOCHISTISKA DÅRSKAP. I kolumnen
Stop the Masochistic Insanity skriver författaren Christopher Hitchens att det är oväsentligt om en koran hamnat i en toalett. Om inte denna anklagelse framförts hade man ropat ”skandal” om något annat där det hetat att soldaterna inte respekterat islamistiska koder. Medan wahhabiternas version av koranen, som uppmanar till krig mot icke-troende, delas ut på amerikanska fängelser, är det fortfarande förenat med dödsstraff i Saudiarabien för kristna och judar att utöva sin religion. Protesterar vi i väst? Nej. Istället hänger vi oss åt masochism och talar i löjliga termer om 'koran-skändning', skriver Hitchens.
Västvärdens krypande inför intoleransen hos andra har bäst korrigerats av serösa muslimer. 'Era idioter', sa Afghanistans president Hamid Karzai (som, naturligtvis, var det verkliga målet med fanatikernas upplopp efter Newsweek-artikeln), 'ni brände ner biblioteket i Jalalabad bland vars ovärderliga skatter fanns 200 exemplar av koranen'.
Jag tycker det är häpnadsväckande att analyser som denna av Hitchens är så frånvarande i svensk samhällsdebatt. Medierna rapporterar om 'koran-skändningar', men analyserar aldrig om detta är en del av västvärldens undfallenhet mot aggressiv muslimsk propaganda. Varför vågar mainstreammedierna inte ta upp denna diskussion? Är man masochister allihopa i journalistkåren?
(Ordboken: 'Masochism' avser behov eller önskan om att bli förnedrad, tvingad till underkastelse och tillfogad fysiskt eller psykiskt lidande. )
Jag har informerat mig om vad som förekommit i anslutning till
TV-programmet den 15 maj 2005. Som jag uppfattat saken avsåg inslaget
frågor som inte har någon anknytning till Regeringskansliets handläggning
av jämställdhetsfrågor. Med den information som finns i dagsläget planerar
jag inte några åtgärder.
Det är alltså helt okej i socialdemokratins Sverige för en regeringsexpert att hota journalister.
Efter det att dokumentären sänts
rapporterarJournalisten att Evin Rubar hotas för sina avslöjande reportage. Där framgår också hur svårt det var att få folk att ställa upp på intervjuer, eftersom de var rädda att få sin karriär förstörd som de sa något kritiskt om feministrörelsen.
Men i sin första rapport gick de igenom alla konflikter under 1900-talet och kunde konstatera att antalet krig och väpnade konflikter var som störst 1991: 51 stycken. Därefter har de stadigt minskat. Antalet var 26 väpnade konflikter under år 2000 och 25 år 2001, trots attacken på World Trade Center och kriget i Aghanistan. Under 2004, visar den senaste rapporten, har antalet krig och väpnade konflikter minskat till 20, trots kriget i Irak.
Hur kan detta vara möjligt?
Easterbrook pekar på att vi i väst under kalla kriget var helt fokuserade på Sovjetunionen och terrorbalansen mellan Nato och Warzawapakten och därför inte såg vad som hände på andra håll. Först med kommunismens fall började vi se alla de mindre konflikthärdar som fanns runt om i världen. Sedan har de amerikanska mediernas dygnetruntbevakning, nyhetsförmedlingens globalisering och internet gjort att vi nås snabbt av nyheter från länder vi förut aldrig hörde något ifrån.
Och den allra viktigaste förklaringen till att krigen blivit färre: ekonomisk tillväxt i den fattiga världen och allt fler demokratier med stabila regeringar.
Se där en god nyhet på onsdagsmorgonen!
(PS: även sipri redovisar att antalet konfliker minskar.)
Tisdag 2005-05-24 / 22.20länk FEMINIST-PROFESSORN BACKAR. I SVT24-programmet
korseld kunde professorn i feministisk teori Eva Lundgren inte belägga de påståenden hon framförde i den uppmärksammade SVT-dokumentären
könskriget (se citat
här). I andra fall tog hon avstånd från riksorganisationen för kvinnojourerna, Roks. Här är några av mina frågor (kursiverade) och hennes svar. Viktigast tycker jag var att hon gör klart att forskningen ska vara fri, inte politiskt styrd.
Roks vill att regeringen ska ställa krav på universiteten om att driva undervisning utifrån könsmaktsperspektivet. Ställer du upp på det, att forskningen inte ska vara fri utan politiskt styrd? - Roks har aldrig kommit fram med ett sådant förslag ... Forskning ska inte styras överhuvudtaget. Där ska man driva meningsutbyte ... Och könsmaktsperspektivet i politisk tappning ska absolut inte läggas på forskningen, för det är ett väldigt grovt redskap, ett strukturellt redskap som säger väldigt lite då det kommer till den konkreta verkligheten.
Om uppgiften från Roks att 'en kvinna i veckan' dödas av sin man säger hon:
- Att en kvinna skulle dödas i veckan är en seg myt som jag inte är ansvarig för på något vis.
Roks tar ju också avstånd från all behandling av män som slår eftersom det då blir fokus på män. - Jag kan inte ta ställning till vad Roks menar.
Men du säger i
pressmeddelande efter det att dokumentären sändes att ”Jag stödjer ROKS och kvinnojoursrörelsen fullt ut”.
- Jag ställer upp på arbetet med utsatta kvinnor. Men jag har själv aldrig hört till dem som inte tycker man ska ha behandling av män ...
Även när det gäller det mest uppmärksammade uttalandet av Roks-ordföranden tar Lundgren avstånd.
Hur påverkas kvinnoforskningen av att en stor organisation som Roks går ut och säger att 'män är djur'? Hur reagerade du när du hörde det? - Jag reagerade som alla andra: att det är helt vansinnigt att säga något sådant.
Bara att 'säga', inte att 'tycka'? - Naturligtvis. Självklart ... Det som jag antar är att Ireen von Wachenfelt är klippt på samma sätt som oss andra och att det är taget ur sitt sammanhang.
Men om man säger något sånt? - Jag känner inte till att Roks eller någon annan menar något sådant.
Lundgren backar också om att hon ser alla svenska kvinnor som lika lättmanipulerade som Sara, barnflickan i Knutby (som mördade på älskarens order).
Om vi går över till synen på kvinnorna: i dokumentären fick du frågan om Sara kan 'jämföras med alla kvinnor i Sverige?' och du svarade 'ja'.
- Igen, så är det vilken fråga som klippts in ... Jag använde Sara för att illustrera att hon är ett så ohyggligt tydligt exempel på den nedbrytningsprocess som sker med en kvinna som är utsatt för psykiskt våld ...
Jag tycker det här ger en lite konstig bild av att kvinnor är svaga offer som inte kan stå för sig själva, inte har integritet, ingen egen uppfattning och ingen egen vilja.
- Absolut inte.
Varför skulle inte män brytas ner av kvinnor i lika hög utsträckning i så fall? - Om män vore utsatta för samma process som kvinnor, skulle de också brytas ner. Men här är det så pass många mekanismer som är i sving samtidigt: det är våld, det är hjärntvätt, det är isolering och det är en man som både är våldsam och jättecharmerande. Och när det sker inom en cykel av systematisk misshandel så bryts kvinnan ner.
På ett område står Lundgren dock på sig: grova rituella övergrepp på barn och ungdomar förekommer - trots att inga bevis finns.
Var finns dokumentationen och bevisen för rituella mord på barn och foster?
- Det som kriminologen i dokumentären jobbat med är dödligt våld. Det som är rapporterat till polisen. Nu vet vi sedan evinnerliga tider att det våld som kommer till polisen är bara 15 procent av allt våld. Och sådana känsliga fall hamnar inte där.
Om någon blir mördad, skulle det inte finnas någon som saknas, som eftersöks och utreds?
- Jag vill inte tas till intäkt för det där. Det jag har gjort är att intervjua ungdomar om grova rituella övergrepp ...
Om det här förekommer måste det ju finnas några polisanmälningar?
- I Norge finns fall med fällande domar.
Men inte i Sverige efter 1980?
- Det kan inte jag svara på. Men polisen kan heller ingenting om detta ... Inkompetensen är stor.
Eva Lundgren menar alltså att det begås mord i Sverige som aldrig upptäcks på personer som aldrig anmälts saknade.
En annan faktauppgift är att de män som dödsmisshandlat sin partner till 80 procent är psykiskt sjuka och nära 40 procent alkoholberoende.
Kan dessa män beskrivas som ”vilken man som helst”?
- För det första handlar det om dödligt våld. För det andra är diagnoserna av psykiskt sjukdom är en tolkning som även behandlare har olika uppfattningar om.
Som feminist är det uppenbart mycket svårt att erkänna att det finns sjuka män. De får stå som modell för den normalbild av män som feminismen skapar.
Tisdag 2005-05-24 / 21.00länk PASSIVT AGGRESSIV PERSSON - RESONERANDE REINFELDT. Det var en annorlunda
TV-debatt. Statsminister Göran Persson talade om moderaternas politik och vad han var emot, men inte vad han vill framöver. Oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt talade också om moderat politik och vad han vill framöver. Men ändå upplevdes Persson som den offensive och Reinfeldt som den lågmält resonerande.
Vinnare blev: Reinfeldt. Han visade att han är jämbördig som statsman med Persson. Det finns alternativ till en socialdemokratisk statsminister.
... jag vill påpeka att du missar halva historien här. I lördagens eko intervjuades hon om framtiden för det svenska biståndet till de palestinska myndigheterna i tillfälle av att Hamas vinner valet, och att Hamas (då i sin roll som myndighetsutövare) fortsätter skicka självmordsbombare till Israel. Jämtins svar var att det är en svår fråga som vi får ta ställning till då ...
Ett svenskt statsråd fördömer ett israeliskt murbygge som syftar till (och har lyckats med) att minska terrorattentat, samtidigt som hon inte kan ge ett klart svar på om Sverige skall fortsätta ge nästan en halv miljard till en myndighet i fall denna övertas av en terrororganisation som ägnar sig åt självmordsbombning.
Socialismen är vårt mål, och feminismen ett av våra medel för att nå dit.
Tisdag 2005-05-24 / 8.30länk STÄRKT USA-HAT I DN FÖR SJUNDEELFTE GÅNGEN. Dagens Nyheters utrikesredaktion är patetisk och utgår från att läsekretsen är så obegåvad att den inte ser vad tidningen håller på med. Sedan Irakkriget har DN hur många gånger som helst skrivit att hatet mot USA i Irak ökar, förstärks, blir större och växer. I dag heter det - över en helsida - att USA-hatet skulle öka därför att en bild visats på Saddam Hussein i kalsongarna! Har DN någon pejling alls på vad som händer i Irak? Ett av de mest populära TV-programmen i Irak idag är ett där fängslade förbrytare ur Saddams regim intervjuas och får förklara sig. För irakiska folket har dessa tyranner, som kunde mörda vem som helst när som helst under Saddams styre, avslöjats som vanliga och rätt fega individer.
Tisdag 2005-05-24 / 8.30länk (S)ÄNKT SKATT 2006 - FÖRDUBBLAS 2007. I januari talade finansminister Pär Nuder högt om
höjda skatter, vilket inte föll väl ut. Nu lovar socialdemokraterna
sänkt skatt 2006. Varför 2006? Valår! Och om socialdemokraterna vinner valet kan vi räkna med att sänkningen tas igen - mångdubbelt. Det vet den som lärt av historien.
Tisdag 2005-05-24 / 8.30länk GOOGLE VÄRT LIKA MYCKET SOM DISNEY OCH GM - TILLSAMMANS. Det låter helt otroligt. Men internetföretaget Google
värderas nu till 71 miljarder dollar på börsen. Det är nästan lika mycket som Walt Disney Co (56 M) och General Motors (18 M) tillsammans.
Tisdag 2005-05-24 / 8.11länk 'VANSINNIGT SJUKT, HELT FÖR DJÄVLIGT'. Socialdemokratiska biståndsministern Carin Jämtin
uttalar sig om muren mellan Israel och palestinska områdena. Jag skulle kunna tänka mig att använde de där starka orden, men i så fall om de palestinska självmordsbombarna - om dem som är orsaken till att muren byggs.
Det är så typiskt svenska politiker och medier att man diskuterar muren utan att med ett enda ord nämna skälet till att muren byggs. Det har sagts tidigare här i bloggen och är värt att upprepa: Israelernas rätt till liv går före palestiniernas rätt till rörelsefrihet.
När palestinierna slutar mörda och spränga människor på caféer, bussar och diskotek kan muren rivas. Men några sådana krav på att upphöra med våld framförs varken av Jämtin eller någon annan. Därmed är Jämtin själv en förklaring till att muren behöver byggas.
Tisdag 2005-05-24 / 7.45länk FEMINISMEN OCH HOT SOM POLITISK METOD. Det är inte bara feminister i Roks som är tokiga. Det tillhör feminismens natur att använda hot som en del av den politiska dagordningen. Margareta Winberg hotade de bördbolag som inte tillsatte ett visst antal kvinnliga styrelseledamöter med lag om kvotering. Ett
hot som nu upprepas av regeringen.
I helgen hotade Göran Persson med
censur av medierna i syfte att stoppa den ”ökande sexualiseringen”.
Och när jämställdhetsminister Jens Orback får frågor om detta är
hot en del av budskapet och han låter som en maffaiboss:
Vill regeringen förbjuda utgivningen av herrtidningar som Slitz och Café? -Det är inte aktuellt i dagsläget.
På detta
reagerar PJ Anders Linder i Svenska Dagbladet: ”Ursäkta? I dagsläget? Varje annat svar än ett rakt 'nej' på den där frågan är helt oacceptabelt i ett samhälle som gör anspråk på att vara fritt och öppet.”
Ja, men ett feministiskt samhälle är inget fritt och öppet samhälle. Det är ett samhälle där totalitära idéer styr, där varken forskning eller pressen är fri.
Vi börjar se feminismens sanna ansikte.
Måndag 2005-05-23 / 22.52länk GLOBALISERINGENS MYTER. I en giftig
artikel i USA Today ställer Ralph Peters det han uppfattar som floskler om globalisering på huvudet. Först: globalisering är absolut ingenting nytt. Den uppfattningen är en av vår tids illusioner. Redan de gamla grekerna påverkade frisyrerna i Indien, och österlandets silke såldes i Rom på Cesars tid. Det finns fler paralleller med det förgångna än skillnader, menar Peters.
En annan framträdande myt är att globalisering skulle leda till större kulturell förståelse och fred på jorden. Varje sådant påstående bestrids av fakta, menar Peters. Jorden må bli plattare, och vi kommer varandra närmare, men inte på det sätt som avses. Vi ser hur miljoner rädda människor avvisar vetenskap och social förändring, samtidigt som man överger religion för vidskepelser. Inkvisitionen är tillbaka.
”Om information är makt, så är fanatism rena atombomben.”
Snarare än att förena mänskligheten innebär globaliseringen att miljarder människor börjar förstå i vilken fattigdom de lever i. Globaliseringen hotar nedärvda värderingar och traditionella samhällen. Och internet, trots alla sina möjligheter, har blivit det främsta verktyget för att sprida hat sedan utvecklingen av tryckpressen.
Vår tid ger nya möjligheter för de mest talangfulla människorna, men också en tid för bigotteriets pånyttfödelse.
Den viktigaste läxan att lära, skriver Peters, är att globaliseringen, som ger många goda och mindre goda konsekvenser, aldrig kommer att förändra människans natur. En annan långlivad lögn är att framtiden tillhör dem som drömmer - den tillhör dom som går framåt med öppna ögon.
Måndag 2005-05-23 / 15.28länk DEBATTERAR FEMINISM MED PROF LUNDGREN. Det blev just klart att jag i morgon kommer att medverka i SVT24-programmet
korseld där professorn i feministisk teori Eva Lundgren ska frågas ut med anledning av dokumentären
könskriget. (Se blogg-kommentarer om
del 1 och
I dagstidningarna har de borgerliga förvisso en fördel i att många ledarsidor mer eller mindre sympatiserar med dem, även om många ”liberala” ledarsidor är ganska mittenorienterade och tyvärr har en tendens att acceptera vänsterns agenda. Resten av materialet i tidningarna skrivs som regel av vänstervridna journalister. Detta gäller inte minst de kulturredaktioner som i stort sett dagligen publicerar politiska artiklar. I etermedia, som uppenbart har störst genomslag, finns också en stark tendens att hellre föra fram den politiska vänsterns tankar och perspektiv, ofta förklädda till objektiva fakta. Det finns i dagens Sverige alltför få fora för borgerlig idédebatt ...
Det är ett välkommet projekt! Tillsammans med andra nya initiativ, som centerns högskoleförbunds ny idétidskrift,
Rådslag, är det här väldigt glädjande. När de gamla medierna är stängda för frimodig och långtgående idédebatt i den frihetliga traditionen visar idéerna sin styrka genom att växa ut som små livskraftiga plantor mitt i den hjärndöda betongen.
För tre år sedan lyckades Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder med knapp marginal bli omvald genom att cyniskt spela på anti-amerikanism och motsätta sig befrielsen av Irak. Men i gårdagens delstatsval i Nordrhein–Westfalen lyckades inte socialdemokraterna bli omvalda, trots att de försökte utmåla amerikanska investerare som blodsugande parasiter, skriver Fund.
Om tyska väljare, trötta på 12 procents arbetslöshet och att vara Europas problem, har fått nog och i höstens val slänger ut Schröder kan landet mycket väl få en chans att visa hur mycket förändring den notoriskt risk-undvikande tyska valmanskåren kan tolerera.
Idag är det svårt att ens tänka tanken att Tyskland en gång var Europas lokomotiv och landet som visade marknadsekonomins överlägsenhet. Men om kristdemokraterna tar sig samman och knyter an till Ludwig Erhard och Wilhelm Röpke - männen bakom det tyska undret - skulle de inte bara rädda Tyskland, utan också visa hur borgerliga i andra europeiska länder kan vinna val.
Måndag 2005-05-23 / 9.51 IRAN HOTAR EU. Inför krissamtal som ska hållas i Bryssel och Genève i veckan
varnar iranska utrikesdepartementets talesman Hamid Reza Asefi Frankrike, Storbritannien och Tyskland
för att lyfta förhandlingarna om kärnvapenutvecklingen till FN:s säkerhetsråd. Ett sådant steg skulle leda till ”en kris som européerna inte kan kontrollera”.
Han varnar också att Iran skulle ta ”ensidiga beslut” om man riskerar diplomatiska bestraffningar.
Den här attityden känns så väl igen: från 1930-talet. Det var genom hotfulla och bombastiska uttalanden som fascistregimerna kunde lägga under sig stora delar av Europa - utan att behöva avfyra ett enda skott. Först när det var försent vaknade demokratierna, och priset för eftergiftspolitiken blev andra världskriget med 50 miljoner döda. När demokratier viker ner sig för hot från tyrannier, då står världen inför ett nytt blodbad. Ju förr man sätter hårt mot hårt, desto mindre blir skadeverkningarna.
