Dessutom var han med i Studio Ett i fredags och
försvarade Runars rätt att uttrycka sina åsikter. I programmet medverkade även Abd al Haqq Kielan som nyanserat menade att det är så här folkmord, korståg etc tar sin början. De som hotat Runar till livet var personer som "tagit extra illa vid sig" fortsatte Kielan. Ett intressant sätt att försvara de människor som är beredda att döda dig för dina åsikter.
Bolton visar hur Edmund Burke på 1700-talet förenade värdet av frihet med nationella intressen. Brittiske parlamentsledamoten Burke var hård kritiker av kung George III:s brutala politik mot de amerikanska kolonierna. Inte därför att han var för ett självständigt Amerika, utan därför att han insåg att de höga koloniala skatter som kränkte de amerikanska individuella friheterna skulle driva Amerika till självständighet och därmed vara emot Storbritanniens intresse. På samma sätt kritiserade han kolonialmaktens agerande i Indien. Bara genom att upprätthålla de värderingar om frihet som gäller på hemmaplan, också i kolonierna kan maktpolitiska egenintressen upprätthållas.
Samtidigt var ju Burke, det han är mest känd för, en stark kritiker av franska revolutionen. I den såg han inte det slagorden om ”frihet, jämlikhet och broderskap” talade om, utan motsatsen. Burke såg hur staten efter revolutionen tog sig större makt över människornas liv än vad staten någonsin förr ansett politiskt möjligt.
Bolton menade 1997, efter kalla krigets slut, att världen istället för en tydlig strid har att möta en tvetydighet - eller ska vi säga osäkerhet - som Burke förstod väl i så skilda sammanhang som kolonialpolitiken gentemot Amerika, imperiepolitiken i Indien och revolutionen i Frankrike. ”Burke såg att franska revolutionen krävde ett annat angreppssätt än han tidigare haft”. Bolton förutspår att Amerika och världen har utmaningar framför sig som ser väldigt annorlunda ut än kalla kriget.
Nu ser vi hur rätt Bolton fick. Den tredje totalitära världsåskådningen, islamisk fundamentalism, har satt alla gamla sanningar ur spel.
Jag tror det är därför så många i Europa är så oroliga. Man förknippar - felaktigt - den nya tidens hot med amerikansk handlingskraft eftersom man ännu inte förstått att USA agerar utefter den nya tidens logik. USA är inte utåtagerande som många vill ha det till, utan reagerar på de nya villkoren i världen efter kalla krigets slut. Och man är inte ute efter makt, det som är den naturliga reflexen hos européer med kolonial historia och ett axiom för den vänstern för vilken politisk makt och kontroll över andra är det enda mål som finns. Utan efter att förena frihet för världens folk med egenintresset av hög säkerhet.
Båda står för allvarliga inskränkningar i yttrandefriheten. Det är oroväckande när imamen Hassan Moussa, som i gårdagens Expressen, varnar människor som inte visar ”respekt” för en profet som sägs ha levt för mer än tusen år sedan:
Vi understryker att vi inte kommer att få ro förrän denna fråga [Sögaards kritik] har utretts juridiskt.
Vi vill framföra vår försäkran till alla ärliga svenskar, att den tragiska utveckling som vi bevittnat i Holland inte kommer att få sin motsvarighet i Sverige.
Man kan ju undra varför imamen tar upp detta. Han syftar på ritualmordet i höstas på regissören Theo van Gogh som sköts med sju skott på öppen gata när han cyklade till jobbet i Amsterdam, fick halsen avskuren och ett muslimskt budskap fästes i hans bröst med en stor kniv. Orsaken: han hade gjort en kortfilm som kritiserade islams kvinnosyn.
(se mer: filmen och
filmen dras in från festival och
försök att tysta Ayaan Hirsi Ali)
Nu är Runar Sögaard en märklig person att försvara. Det är kanske därför svenska medier tagit mordhoten mot honom så lätt. Men just det, att ta mordhot som skämt - PM Nilsson skriver tex på Expressens ledarsida att Sögaard borde dricka en kopp sött te i en moské - är djupt allvarligt. Svenska medier står inte upp för yttrandefriheten, utan legitimiserar mordhot från ett håll, medan man agerat helt annorlunda om de framförts av exempelvis nynazister.
Måste någon i Sverige dö på samma sätt och med samma motiv som Theo van Gogh innan svenska medier tar de nya hot mot yttrandefriheten vi nu ser på allvar?
Bloggaren Ali i Bagdad skriver i A Free Iraqi om att mentaliteten hos människor i Irak är under förändring. Han pekar på att man i arabvärlden inte är van att ställa frågor. Man styrs med järnhand och tror att överheten vet bäst. Religionen har också auktoritet att tolka vad som är sant och det blir komiskt när 'de lärda' hävdar att tusenåriga heliga muslimska skrifter förutsett allt, också rymdfärder och datatekniken. En förklaring till att irakier visar missnöje med USA är att många hoppades att Amerika skulle styra med järnhand, en nya, goda järnhand. Men den rollen har USA inte tagit, USA vill att irakerina ska styra sig själva. Men, och det är det viktiga, mentaliteten är under förändring i riktning mot mer kritiskt tänkande. Det startade redan efter Saddams misslyckade ockupation av Kuwait. Upproret efter det kriget kunde Saddam krossa, men han kunde inte längre kontrollera alla irakiers mentalitet, skriver Ali i
There's a change of mentality in Iraq.
Men Daily Telegraph kan nu på morgonen i artikeln
Oui or Non, EU insists that the voting goes on rapportera att EU-byråkratin tänker behandla Frankrike som man behandlade Danmark. Kommissionen vill att övriga länder ska fortsätta ratificera grundlagsfördraget även om Frankrike säger nej. Om alla andra antar grundlagen hoppas man kunna tvinga Frankrike att rösta igen.
Det här är, på typiskt Bryssel-manér, ett både skadligt och rent ut sagt löjligt budskap. Man må köra över ett litet land som inte ingick i gemenskapens kärna, men att köra över Frankrike tyder på att man inte sätter något som helst värde på demokratiska spelregler.
Om Frankrike säger nej, måste unionen - och nu med de tio nya medlemmarna vid förhandlingsbordet - bereda grundlagsfördraget från början.
Denna gång bör två förslag läggas fram, så som tidigare i veckan föreslogs här i bloggen:
Bortom ja och nej: liberalt eller gaullistiskt EU? Det skulle dels innebära att europas folk får avgöra unionens inriktning, samtidigt kommer vi bort från det tröttsamma tjatet om ja eller nej till EU.
Somliga straffar Gud genast. Redan dagen efter att ordförandena i landstings- och kommunförbunden slagit sig för bröstet över den förment förträffliga svenska vården påminde Riksrevisionen om att regeringens arbete med att korta vårdköerna lämna mycket i övrigt att önska.
Nu kommer fakta:
Friskolor bäst i nationella prov. Skolverket har sammanställt resultatet av de nationella proven som elever genomför i hela landet. När uppdelning sker mellan friskolor och kommunala skolor så visar det sig att friskoleeleverna är klart bättre i proven i engelska, svenska och matte.
- Det här går i linje med att de har ett högre betygssnitt, säger chefen för enheten för resultatbedömning i Skolverket.
Så var en konspirationen mot friskolorna avslöjad. Någon betygsinflation handlar det inte om, utan om bättre undervisning som lär eleverna mer. Men det är väl fel det också...
Och skolverkets underlag hindrar ju inte utbildningsminister Leif Pagrotsky (s) att hellre gå på skrönor än på fakta. På
DN-debatt ojar han sig över problemen med de högre betygen i friskolorna. Vore det inte bättre om han funderade på varför de kommunala skolorna lär ut så dåligt, varför eleverna där inte stimuleras till lärande? Nej, att ge sig på friskolor ”med vinstsyfte” är ideologiskt betydligt viktigare än att lära skolbarn läsa, räkna och skriva.
- Jag säger inte att Europa kommer att falla samman. Som bäst kommer Europa att stagnera. I sämsta fall kommer vi att få något sorts kaos.
- Ett 'nej' betyder att Europa kommer att bli inåtvänt, navelskådande igen. Det betyder att människor i resten av världen tar Europa mindre seriöst och ... det är ur handelssynpunkt det sista som Europa behöver.
Det är något olustigt över en situation där eliten anser sig sakna bättre argument än att skrämma upp medborgarna. EU har kunnat fatta en mycket stor mängd korkade beslut hittills, så varför skulle man bli handlingsförlamad om inte en grundlagen antas? Om etablissemangen inte har något annat än hot att komma med, kanske en inåtvänd diskussion är precis vad som behövs. Vad står EU för? Är det ett socialistiskt, byråkratiskt gaullistprojekt? Eller är det ett projekt för frihet och frihandel? Vi kanske ska bestämma oss för det, innan vi går vidare.
DICK ERIXON: Du låter nu lite grand som Henry Kissinger…
GÖRAN GREIDER: Tack ska du ha!
DICK ERIXON: … som har skrivit en artikel i Washington Post idag där han kritiserar Bush. Det som inte riktigt kommit fram i svensk och europeisk debatt är att Bush nu har en idealistisk utgångspunkt i utrikespolitiken, som står helt emot den politik som Henry Kissinger och Richard Nixon stod för och där man hade den här cyniska realpolitiken.
Vid sidan av Turkietfrågan spelar föreställningen att EU:s konstitution skulle vara en "nyliberal" skapelse, ägnad att befästa marknadens grepp över politiken, en betydande roll för stämningarna i Frankrike.
Problemet är i själva verket det omvända, att politiken i EU-länder som Frankrike och Tyskland inte är liberal nog för att klara de globala utmaningarna. Det är inte med dagens modell -- höga skatter och skenande välfärdskostnader, låg tillväxt och dramatiskt låga födelsetal -- som Europa kommer att kunna möta konkurrensen från jättarna Kina och Indien.
Efter att ha avslöjats med fingrarna i syltburken är Pär Nuder inte rätt man att leda kampen mot skattefusket ...
När Nuder var ordförande i Stockholms läns SSU-distrikt 1986-1989 ökade antalet medlemmar på fyra år med 40 procent. Samtidigt sjönk ungdomsförbundets medlemsantal i hela landet ... Fusket gav distriktet ett par hundratusen kronor extra i bidrag från oss skattebetalare... När Pär Nuder sedan avgick som distriktsordförande sjönk medlemstalet kraftigt även i Stockholms län. Få tror väl att uppgången under några år var en följd av hans karismatiska läggning.
AP rapporterar nu på morgonen om konfliktlösande aktiviteter.
Det är märkligt att vi människor är så fokuserade vid organisationer och byråkratier och har så svårt att se andra beroenden, band och länkar som skapar fred och försoning.
HANS BLIX: Jag ser FN som en orkester. Vill inte medlemmarna, musikerna, spela då blir det ingen musik. Eller om försteviolinisten håller sig borta blir det heller ingen musik av det. Så det är inte själva organisationen, strukturen, som det är fel på, utan medlemmarnas samarbete.
DICK ERIXON: Den där orkestern... Halva orkestern spelar ju falskt. De diktaturer och tyranner som fortfarande finns kvar i världen är ett oerhört hot mot vår gemensamma säkerhet.
Torsdag 2005-04-21 / 14.38 SVERIGES BÄSTA BLOGGAR. I den
omröstning som Internetworld genomfört och idag publicerar kommer denna blogg på tredje plats. Förbannat kul! Härligt! Jag tar det som att ni där ute i cyberrymden gillar de egensinniga, arga, inte det minsta opartiska och ibland till och med humoristiska kommentarerna i bloggen.
I dag
skriver han i Daily Telegraph om något som i högsta grad gäller också i Sverige: skatterna drabbar framför allt låginkomsttagare. Johnson berättar om mötet i hans valkrets med en gatusopare som visar sina lönebesked och skatteavdrag. Trots låg lön går hälften i skatt.
”Vem är det han betalar, denne man som städar våra gator?” frågar Johnson. Ja, i Sverige skulle han finansiera tillfuskade bidrag åt regeringspartiets ungdomsförbund.
De gör det väldigt enkelt för sig, Isaksson och Reepalu, när de lyfter fram studier som handlar om kvaliteten i sjukvårdspersonalens arbete. Ingen har ifrågasatt kvaliteten i det medicinska arbetet. När patienten väl får vård är den bra. Den avgörande frågan är dock hur många medborgare och patienter som får komma fram till och blir behandlade med denna kvalitet i sjukvården.
Det är detta politikerna gjort sig ansvariga för genom att låta sjukvården verka i planekonomiska system. Och här är kvaliteten en annan. Organisationen är ineffektiv, personalen sliter trots organisationen, istället för att - som det borde vara - en organisation som underlättar och stimulerar arbetet.
Isaksson och Reepalu visar hur djup krisen är - de springer och gömmer sig bakom läkare och sjuksköterskor vars engagemang håller arbetet igång i en hopplös situation, som blir allt värre därför att politiker sitter fast i planekonomiskt tänkande.
Torsdag 2005-04-21 / 7.58 SSU BLOTTLÄGGER DEN SVENSKA FUSKARSJÄLEN. Svenska Dagbladetrapporterar idag att socialdemokratiska ungdomsförbundet fortsätter att fuska. För två veckor sedan - efter förbundsstyrelsens löfte om att medlemsantalet skulle ”granskas ordentligt” - lämnade man i Kronoberg in ansökan om offentliga bidrag för 436 medlemmar. Men där fanns bara 78 betalande medlemmar.
Den svenska hederligheten har varit en stolthet för mig och min generation. Nu har jag en förnimmelse av att vi genom dåliga lagar håller på att bli ett folk av fifflare.
Ja, nu är vi där. Om välsituerade ungdomar med politisk karriär framför sig så grovt kan fiffla till sig skattemedel, hur ser det då ut i övriga samhället? Hur stor del av skattemedlen går till dem de inte var avsedda för? Folkhemmets trovärdighet är i gungning. Om det fuskas i sådan utsträckning att man inte kan sluta även när man är avslöjad, kanske vi som betalar in dessa skattemedel som fifflas bort, borde sluta betala in?
Varför ska någon överhuvudtaget vara ärlig när regeringspartiet fullständigt struntar i de moraliska grundsatserna i högskattepolitiken, att staten ska omfördela till de mindre bemedlade?
Valet av en tysk påve 60 år efter det nazistiska nederlaget i andra världskriget är ett starkt bevis på förnyad internationell självsäkerhet i landet, sa historiker och offentliga företrädare under onsdagen.
- Detta är ett viktigt tecken på Tysklands definitiva återkomst i det internationella samfundet av nationer, sa tyska biskopskonferensen i ett brev adresserat till nye påven Benedictus XVI, född 1927 i Bayerska staden Marktl am Inn.
Ja, det är inte längre tyskars ansvar att ensamma bära arvet - det är för alla generationer överallt på jorden en fruktansvärd lärdom och varning om hur lågt mänskligheten kan sjunka. Dagens tyskar bär inte mer skuld till det som hände, än dagens fransmän och britter vars förfäder väntade för länge innan man slog tillbaka - och inte större skuld än oss ättlingar till den svenska generation som inte tog ställning mellan frihet och diktatur.
Kambodja, Kina, Sovjetryssland, Rwanda, Darfur och andra folkmord i vår tid visar att tyskar och européer inte är ensamma om att begår obegripliga brott mot mänskligheten.
Condoleezza Rice har av
Time magazine också utsetts till en av årets 100 viktigaste personer i världen. Allra bäst i Time tycker jag fotot av henne var. Det finns inte online, men jag lägger upp en dålig digitalbild här i bloggen, där iallafall konturerna framgår av hennes oslagbara framträdande. Lång svart kappa, svart kjol och långa svarta stövlar med höga klackar. Så ska en utrikesminister med makt och stil se ut!
En av kardinal Ratzingers centrala, och mest missuppfattade, föreställningar är hans uppfattning om frihet, han är mycket vaksam i sitt djupa tänkande om den och pekar ofta på de Tocqueville. Han är en stark motståndare till socialism och auktoritära system, men han oroar sig också över att demokrati, trots sina stora fördelar, blir allt mer sårbar för majoritetens tyranni, för 'den nya mjuka despotismen' i en välfärdsstat som lovar allt och för den vanliga uppfattningen om att frihet betyder att man kan göra precis vad som helst. I samma anda som lord Acton och James Madison har Ratzinger skrivit om behovet för människor att praktisera egenmakt och lägga band på passionerna i sitt eget liv.
Detta filosofiska drag tyder inte på en doktrinär hållning, utan på en förmåga att se människan i vardagen. När Ratzinger tar steget från kyrkans åklagare till ledare kanske den konservative kardinalen kan komma att överraska.
Ja, det har onekligen ett komiskt drag över sig att en
debattartikel om religion undertecknas av folkhälso- och socialtjänstministern. Och riktigt svart komik blir det när man hör denne minister (som jag kallar förbudsminister eftersom han vill förbjuda allt, från piercing till folköl, han kommer i kontakt med och upplever som problem) tala om att lyfta fram vetenskap och upplysningen.
Är det något socialismen och kommunismen, den tro och de dogmer som rättfärdigar hans eget maktprivilegium, står för så är det ju perverterad vetenskap. Den
relativism som sprider sig i samhället kommer från vänster, och märks bl a genom politiskt beställd och styrd 'forskning'. Relativismen och kortsiktig hedonism undergräver upplysningens landvinningar och allt färre i väst är beredda att försvara den. Och däri har Morgan Johansson ett svar till varför religion kanske är på väg tillbaka. Människor som inte är relativister behöver argument och traditioner att luta sig mot. Kristendomen erbjuder det och blir en motvikt mot andra religioner som gör sig allt mer hörda.
[Volvochefen] Leif Johansson framträdde vid ett möte med Västsvenska Industri- och handelskammaren i måndags kväll. Budskapet blev: Låt pengarna arbeta i företagen istället för att dras in som skatt. Företagen själva vet bäst var pengarna ska satsas, inte [stats]tjänstemän via riktade [Ams]bidrag.
Det är märkligt att detta budskap så sällan hörs i debatten: varför kastas det mängder med miljarder på Ams, miljarder som tagits ifrån friska företag och som därmed förhindrat deras utveckling? Visst borde fler kunna se det sjuka i att strypa livskraftiga verksamheter för att göda inaktiva, meningslösa?
Nu var Johansson försiktig: han vill befria nystartade företag från bolagsskatt i tio år under förutsättningen att vinsterna återinvesteras i företaget. Men inriktningen är ju den rätta - minska rundgången! Låt pengar arbeta där de gör nytta! Att det ska vara så kontroversiellt i vårt land...
På vänsterkanten förstår man inte att handel, frihandel, är något väsensskilt från skattenivåer, socialförsäkringar, militära budgetar och utrikespolitiska strategier. Handel är en funktion som öppnar dörrarna till olika kulturer och livsmönster, handel är ett sorts språk, något som går utanför den makt som vänstern är så upptagen av. Handel handlar inte om att domdera och bestämma över andra, det som utrikespolitiska gräl ofta gör. Handel handlar om att öppna möjligheter på marknaderna, för vanliga människor.
- Då åkte jag hem till Skåne och sen ringde jag [statsminister] Ingvar [Carlsson] på kvällen. Jag sa att det här går åt helvete. Behöver du en ny finansminister så tveka inte, säger Persson i boken.
I det läget kunde han naturligtvis inte avgå, men han tjurade och ville ha sympatier. Nu har mycket uppmärksamhet och starka känslor till förmån för Margot Wallström visats, och besvikelse över att hon inte är beredd att bli partiledar- och statsministerkandidat i framtiden. Allt medan Göran Persson hamnar i skuggan och blir utan stödjande tillrop.
Hans sätt att reagera på det är: ”okej, passar det inte så kan jag gå imorgon”. Persson gillar att köra över andra, men tål det inte själv. Och nu vill han få sympatierna på sin sida: snälla, avgå inte...
Skälet är att Sverige inte lägger några resurser på att utreda brott mot mänskliga rättigheter, samt att lagstiftningen inte tillåter att brottslingar som riskerar dödsstraff utlämnas.
Det är en skam att Sverige skyddar grova brottslingar.
Varför är tyrannier som Kuba, Kina, Saudiarabien, Sudan och Zimbabwe medlemmar av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna? Medlemmar var tills helt nyligen också Libyen, Vietnam, Kongo och Syrien - med Libyen som ordförandeland.
Ahlmark citerar en rapport som konstaterat att diktaturer köar för att få komma med i kommissionen ”inte för att stärka de mänskliga rättigheterna utan för att skydda sig själva från kritik eller för att kritisera andra”.
Varför går FN:s demokratiska medlemsländer med på att hård kritik riktas mot demokratier, men inte mot diktaturer?
Ahlmark hänvisar till tankesmedjan Freedom House som rankar graden av frihet i världens samtliga stater. I en tidigare artikel gjorde jag en lista över de 120 som Freedom House anser vara demokratier:
FN har spelat ut sin roll. Så långt som att lägga ner FN går inte Per Ahlmark, även om han ogillar kompromisserna med diktaturerna.
Tisdag 2005-04-19 / 8.46 RISK FÖR TERRORATTACK MOT BRITTISKA VALET. AFP
rapporterar att risken för terrorattacker har ökat i väst-Europa sedan terrorister återvänt från Irak. Särskilt utsatt kan Storbritannien vara, på grund av valet 5 maj, säger en säkerhetsexpert. Terrorister kan försöka upprepa det man gjorde i Madrid 3 dagar före spanska parlamentsvalet.
Men om terroristerna tror att engelsmän är lika fega och undfallande som spaniorer, då har man tagit grymt fel. En attack i London några dagar före valet skulle innebära en total uppslutning bakom Tony Blair och en ännu tuffare terrorbekämpning.
Tisdag 2005-04-19 / 8.36 POLEN SKJUTER UPP FOLKOMRÖSTNING. I TV-intervju sa igår Polens president Aleksander Kwasniewski att Frankrike bär ett stort ansvar om det blir nej i folkomröstningen 29 maj:
”Denna EU-konstitution är i huvudsak skriven av Frankrike ...
Efter ett eventuellt avvisande av Frankrike, om det blir så, får vi omförhandla fördraget och folkomröstningen i Polen får skjutas upp.”
Den administrativa kulturen i Bryssel är kraftigt fransk-influerad och EU:s största budgetkostnad, det gemensamma jordbruksstödet, är en stor gåva till Frankrike ... Den officiella franska hållningen, uppbackad av Chirac, är att den nya konstitutionen stärker Frankrikes ställning i EU och franska ideal för Europa.
I förra valrörelsen var blogg ett helt okänt begrepp. [2006] kommer bloggarna att bli en faktor att räkna med. Både politiker och media kommer att bli granskade på ett helt annat sätt än tidigare. Bloggarnas kollektiva minneskraft kommer obarmhärtigt att avslöja inkonsekvenser eller direkta felaktigheter. Dessutom finns det mycket som talar för att bloggarna blir
arenan för djupare analyser av politiska sakfrågor när traditionell media är fokuserade på att följa det politiska spelet.
I rapporten framkommer också kritik mot bloggarna, talande nog mest från dem som tillhör etablissemangen på vänsterkanten. Det jag fastnade för och vill kommentera är:
om att bloggarnas ”åsikter redan finns representerade” i medierna och drivs av ”redan etablerade” (Ursula Berge, s),
om att bloggarna bidrar till att göra urvalet av vad som rapporteras ”ännu mer snedvridet” (Ali Esbati, v),
om att bloggarna bidrar till ”drevjournalistiken” (densamme),
om att bloggarnas förhållande till medierna närmast är ”parasitiskt” (Erik Stattin återger kritik han hört från medieföreträdare)
om att bloggarna riskerar att förstärka fokuseringen på ”politiska aktörerna och det politiska spelet och i allt mindre grad på självständiga analyser” (Kent Asp),
om att bloggar ”inte bryr sig om journalistiska dygder som saklighet, källkritik och opartiskhet” (Hans Kullin),
”Redan representerade”
Den syn som Ursula Berge (s) och Ali Esbati (v) står för präglas helt av att framgångsrika bloggar oftast är borgerliga - både i USA och Sverige. Förklaringen är given - och strider mot Berges och Esbatis verklighetsbild: eftersom medierna domineras av vänsterperspektiv har bloggar med högerperspektiv mer att skriva om och de blir tydliga kontraster till mainstreammedier. Jag får många tips och tillrop om att ta upp ämnen som redan får utrymme i medierna, men poängen med min blogg är att ta upp viktiga frågor som inte får någon uppmärksamhet eller vinklas ensidigt.
Om jag haft vänsteråsikter skulle mitt förhållningssätt betyda att jag aldrig behövde skriva i bloggen - vänstern och extremvänstern dominerar ju totalt på alla kultursidor, inte minst i sk borgerliga tidningar. Likadant i utrikesrapporteringen. Och ofta i övrig nyhetsförmedling.
”parasitiska”
En vanlig anklagelse som jag tidigare bemött, se blogg
kritiken skjuter över målet. Snarare tror jag mer på den slutsats som Observer återger om att bloggarna kan öka trafiken till de gamla mediernas websidor, alltså en sorts symbiotiskt förhållande.
”mer om politiska spelet”
Asp, Berge och Esbati har fel. Medborgare och väljare är trötta på ytligt taktiksnack. Bloggar som vill öka sin besökstrafik måste erbjuda originella perspektiv och djupare analyser än vad medierna erbjuder. Bloggarna kan också tillgodose efterfrågan på mer av värdediskussion, snarare än partiernas fokus på löften i plånboksfrågor.
”källkritik och saklighet”
Eftersom bloggar verkar på en extremt fri marknad och i hård konkurrens - du som läsare avgör vilka sidor du surfar till - betyder det att den blogg som inte är saklig snabbt kommer att tappa sina läsare. Däremot kommer bloggar inte att vara opartiska, de drivs av ett politiskt engagemang som till sin natur är ”partiskt”. Just därför blir det extra viktigt med saklighet i form av tydlig argumentation och källhänvisning. Om man tar ut svängarna, måste läsarna ändå kunna lita på bloggen. Själv fyller jag ju bloggen med länkar till källor och när trovärdig källa saknas avstår jag från att skriva.
Okej, det var kritiken. Vilka positiva effekter har bloggarna?
Avslöjar hyckleri genom ”den kollektiva minnesförmågan”. Svenska politiker har kunnat byta åsikt och glida runt, eftersom politiska journalister ofta varit dåligt pålästa och sällan ställer tuffa följdfrågor. Bloggarna kommer att påminna politikerna om deras tidigare löften och ståndpunkter.
Gräsrotsperspektivet. Bloggarna står inte, som politiska reportrar, i beroendeställning till partiledare och ministrar. Bloggarna kan ta upp frågor som väljarna är intresserade av.
Breddar debatten med nya röster. Eftersom bloggar inte är anställda av och ingår i de stora medieföretagen är de fria att ta upp andra åsikter än de etablissemangen vill höra.
Stärker den demokratisk öppenheten. Vem som helst kan starta blogg och göra sin röst hörd. Marknaden (dock helt oberoende av ekonomiska aspekter) avgör om någon vill lyssna.
Roliga och originella bloggar får inflytande, de tjatiga och tråkiga får det inte. Konkurrensen stärker kvaliteten.
Fler agendasättare. Nya perspektiv som bloggar tänker fram kan få genomslag i samhällsdebatten.
Kort sagt: bloggarna gör samhällsdebatten mer flexibel, öppen och både djupare och lättsammare.
Unga amerikaner följer nämligen varken vänstermedierna eller den kristna högern. De har utvecklat en egen politisk kultur. Istället för att skämta om företag och framgångsrika, driver man hjärtligt med hyckleriet i den politiska korrektheten. En av skaparna bakom South Park-serierna, Matt Stone, summerar på sitt typiska vis: ”Jag avskyr konservativa, men jag hatar verkligen vänstern”.
En förklaring är att vänstermedierna snabbt har tappat sin helt dominerande ställning i opinionsbildningen, skriver Brian Andersson i artikeln
A New Media Era.
”För tio år sedan såg 60 procent av de vuxna amerikanerna regelbundet på en av de tre stora TV-kanalernas kvällsnyheter; nu är det bara en tredjedel.”
Tidningsdraken New York Times hade en gång grundmurad respekt och högt anseende, men färska studier visar att bara 21 procent nu tror att tidningen förmedlar sanningen - en lägre förtroendesiffra än Fox News.
Amerikaner hämtar i allt högre utsträckning sin information från nya medier. En av fem får sina nyheter via talkradio, två av fem från nya TV-kanaler som Fox News och 30 procent hämtar sina nyheter via internet, en fördubbling sedan år 2000.
Gemensamt för de nya medierna är att de domineras av nyliberaler, konservativa och andra som kritiserar politisk klåfingrighet och nya regleringar ur ett underifrånperspektiv, genom att vara anti-etablissemang.
Måndag 2005-04-18 / 14.40 BALTON - EN STRID OM MITTFÅRAN. På sitt oefterhärmliga sätt
raljerar Mark Steyn i Chicago Sun-Times våldsamt över demokratiska partiets taktik i senatsförhören med Bush-nominerade FN-ambassadören John Bolton. Han har - till mångas förvåning - inte attackerats för sin geopolitiska policy, utan för att han ska ha skällt ut underlydande i utrikesdepartementet. När den utskällde förhörs av utskottet säger han att Bolton inte skällt på honom utan genom sitt kroppsspråk visat att han var arg.
Boltons kritiker har alltså hängt upp sig på hans ”oacceptabelt aggressiva kroppsspråk” (unacceptably aggressive body language). Härlig formulering!
Men Steyn kommer sedan in på det verkliga skälet till detta bisarra angrepp: Demokraterna är oroliga över att Bush-administrationen omformar hela utrikesförvaltningen, som varit en bastion för vänsterintellektuella i många årtionden. Genom att utse folk med integritet och som står för presidentens agenda och inte viker ned sig för vänstertraditionen i Washingtons förvaltningar, flyttar Bush mittfåran i huvudstatens politiska liv. Det är inte längre självklart att alla tjänstemän i staten är vänster, där presidenter kommer och går, men vänstertjänstemännen består.
Steyn bidrar, på temat aggressivt kroppsspråk, med en parodi på den dans som gick genom utrikespolitiska kretsar för några år sedan. Lou Begas
Mambo no 5 blir Neoconga no 5:
Ev'rybody's doin' a brand new dance now
C'mon, baby, do the loco-Bolton!
A little bit of fingering of my hips
A little bit of sneeriness on my lips
A little bit of rolling of both my eyes
A little bit of petulance in my sighs
A little bit of starting to almost mock
A little 'You so totally do not rock'
A little bit of memo on your desk
A little bit of you makes me Hulk-esque!''
Men EU handlar inte om andra världskriget, utan om framtiden. Och EU står inför ett vägval: ska unionen bli ett verktyg för en politisk elit som vill reglera, styra och domdera, alltså fortsätta på den gaullistiska linje EU hittills praktiserat. Eller ska unionen följa sin ursprungliga, ännu mest teoretiska, idé om frihandel och ökad frihet.
På samma sätt som vi i Sverige bedriver samhällsdebatt mellan förespråkare av öppna marknader och politiker som tror på regleringar, borde givetvis också EU-debatten handla om sakfrågor som dessa, inte om någon mystisk hyllning av unionen som något övernaturligt och alltid gott. Så länge denna sakdiskussion inte blir ett levande inslag i unionen och bland opinionsbildare (som DN) i medlemsländerna kommer unionen aldrig att knyta an till medborgarna.
För att gå vidare, bortom ja och nej till unionen - en debatt som inte för oss någonstans - måste EU ändra strategi. Istället för att försöka trycka ner ett enda förslag i halsen på unionens medborgare, en strategi som hämtats från diktaturregimer, måste EU naturligtvis ge de 450 miljoner invånarna alternativ att välja mellan.
När det nuvarande konstitutionsfördraget fallit (genom Frankrike i maj, eller Storbritannien i vinter) borde en ny process sätta fart.
För att få en helt annan och mycket intressantare diskussion måste två olika grundlagsförslag ställts mot varandra: en liberal, slimmad grundlag mot en grundlag byggd på hittillsvarande gaullistiska elitism. Då slipper vi hamna i diskussion för och emot EU, och kan istället diskuterat vilket EU vi vill ha.
Med lagar som i praktiken är förbudslagar vore det bästa ur näringssynpunkt om Skåneland, det vill säga Skåne, Blekinge och Halland, finge återgå till Danmark...
Ur rättssäkerhetssynpunkt innebär det nämligen alldeles för stor fara att investera och skapa sysselsättning i ett land, där den enskilde hela tiden löper risk att antingen få sin verksamhet förbjuden eller utsatt för så stora kostnader i samband med regelskärpningar, att den inte längre är konkurrenskraftig.
Man kan också med oro fråga sig om förbud för pälsdjursuppfödningen i dag följs av förbud mot privat sjukvård eller friskolor i morgon.
