Söndag 2005-03-20 / 15.40 EUROPAS KULTURELLA OCH MORALISKA KRIS. I uppsatsen
Dör Europa? försöker George Weigel finna förklaringar till varför det Europa som gick in i 1900-talet med ljusa förväntningar om nya stora vetenskapliga, kulturella och politiska bedrifter, föll ned i en avgrund med två världskrig, Gulag, Auschwitz, en ocean av blod och berg av lik.
Och krisen fortsätter även i vår tid:
När en hel kontinent, rikare, säkrare och mer välmående än någonsin förut, misslyckas att skapa en mänsklig framtid på det mest elementära planet - föda fram nästa generation - är någonting mycket allvarligt i rörelse. Jag kan inte finna någon bättre definition på detta 'någonting' än att kalla det en civilisationens moraliska kris.
För att kunna analysera skälen till varför 1900-talets katastrofer hände i Europa och varför européer inte föder några barn nu, måste man göra en historisk analys på ett nytt sätt, menar Weigel.
Européer och amerikaner tänker normalt på 'historia' som en produkt av politik (kampen om makten) eller av ekonomi (produktion av välstånd). Det första tankesättet är en biprodukt av den franska revolutionen, det andra från marxismen. Såväl politisk historia som ekonomisk historia tar en del av sanningen och försöker, utan framgång, göra den till hela sanningen. För att förstå Europas nuvarande situation ... krävs att vi studerar historien ur ett annat perspektiv, genom kulturella glasögon.
Weigel vänder sig mot ateistiska humanismen, och lyfter fram kristendomen som det moraliska rättesnöre som Europa i början på 1900-talet övergav och därför blev mottaglig för nya utopier - kommunism (Ryssland 1917), fascism (Italien 1922) och nazism (Tyskland 1933) - som alla slutade i ohygglig ondska.
Kristendomens betydelse är jag inte övertygad om. Men jag tror Weigel har rätt i att Europa övergivit sitt moraliska fundament, det som Aristoteles bidrog med, och därmed frigjorde sig människor från ansvar, uppoffring och traditioner, för att istället sätta hedonism, det kortsiktiga lyckoruset, före allt annat. För liberaler till höger blev det individualism och pryljakt för hela slanten och till vänster blev det kravlös statlig försörjning genom arbetsfria bidrag.
Jag har absolut inget emot njutning. Men njuta är något man gör när man uppfyllt sina förpliktelser mot sig själv, mot sina nära och som medborgare i en större gemenskap. Här har både höger och vänster i Europa misslyckats totalt.
Det är föga förvånande att journalister på vänsterkanten föraktar dem som visar individuellt mod och räddar liv. Dessa etablissemangets bortskämda kvasiradikaler tar friheten för given, och skulle aldrig komma på tanken att rikta en tacksamhetens tanke till
John Alexander Cruickshank (född i Aberdeen, 20/5 1920), Ian Edward Fraser (född i West London 18/12 1920),
Edward Kenna (född Victoria, Australien 6/7 1919), Lachiman Gurung (född i Dawakhani, Nepal, 30/12 1916) eller några av de
andra hjältarna från andra världskriget som fått Victoriakorset och fortfarande lever.
Det är tack vare insatser av deras slag som vi lever i frihet och inte i ett totalitärt Europa.
Trots sina vänstertendenser har söndagstidningen Observer betydligt större intellektuell kapacitet än Sveriges Radio i sin
diskussion om hjältemod.
'Heroism', skrev Ralph Waldo Emerson, 'är att följa en dold impuls i individens karaktär'. Det är ett mysterium, krigets stora gåta - vad är det som gör att en person flyr medan en annan kämpar och sällsynt få visar exceptionellt mod? ...
Frågan har fördunklats av det faktum att idén om heroism i olika tider har definierats av vidare sociala värderingar och skiftande kulturella tolkningar.
Den traditionella betydelsen som gäller under militära stridigheter har kanske bäst uttryckts av Churchills läkare, Lord Moran, som intog två ståndpunkter om hjältemod i sin bok The Anatomy of Courage: som en 'sann dygd' och som en speciell förmåga till självkontroll ...
'Mod är en moralisk kvalitet', skrev Moran. 'Det är inte en slumpmässig gåva av naturen som aptit på spel. Det är ett kyligt val mellan två alternativ, den fasta övertygelsen att inte ge upp; en medveten avsägelse som måste göras, inte en utan många gånger genom uthållig viljestyrka'.
Det är en definition som hade kunnat vara formulerad för Johnson Beharry.
Av det här begriper kulturknuttar och andra fisförnäma hedonister i vänsteretablissemangen ingenting. Absolut ingenting.
- What the Mackmyra team have on their hands is a whisky of a style that is unique to Sweden and a match in quality for most else around, judged influential international whisky expert Jim Murray.
Destilleriet startade 1999 och har, istället för att försöka efterlikna skotsk tradition, valt enbart lokala ingredienser: allt från trä till faten, vatten, jäst och korn till enris och vitmossetorv.
Allt för att få en maltwhisky med svensk prägel. När man startade var det ett riskprojekt, men nu har man fått sitt internationella genombrott.
Jag ger 5 skäl till varför välfärdsstaten är ett 1900-talsfenomen och varför vi bör söka nya vägar för att öka välfärden och tryggheten i vår tid. Den som däremot vill försvara statens herravälde över välfärden kommer att tvingas till allt hårdare kontroll och i förlängningen till angiverisystem och närgången övervakning. Därför är det ingen slump att rubriken på Pär Nuders artikel var Välfärden undermineras av gigantiskt skattefusk. Det är ett stridsrop som kan föra oss in i polisstaten.
I 40 år har västvärlden pumpat ut pengar till Afrika. Ändå har medborgarna blivit fattigare. Så, hur motiverar biståndsministrar och NGO detta slöseri med resurser?
... Det är när vi kommer till lösningarna på den långvariga krisen som vi afro-realister inte håller med Tony Blair och Afrikakommissionen. Vi undrar om kommissionärerna - inklusive dem från Afrika - verkligen förstår kontinenten vars medborgare har demonstrerat sin avsaknad av tillit till kontinentens framtid.
I årtionden har Afrikas eliter tagit emot många miljarder dollar - för att inte tala om pengar tagna av den egna befolkningen - och skickat resurserna utomlands. Och det handlar inte bara om kapitalflykt. Afrikas braindrain tunnar ut kontinentens vitalitet - en process som uppmuntras av västvärldens regeringar, som ger visum till de bästa och smartaste. Och i retur till Afrika sänder man egna 'experter' och 'konsulter', att fylla gapet som de själva har skapat.
Ja, när ska det gå upp för väst att planekonomi fungerar lika dåligt i Afrika som i Östeuropa? Att kalla planekonomin för 'bistånd' hjälper inte. Afrika behöver frihandel, liberalisering och en rättsstat som ser till att äganderätt och kontraktsrätt respekteras. Men vänsterpolitiker i väst verkar kompensera faktum att man inte kan styra och ställa i ekonomin på hemmaplan med att vilja planstyra Afrika. Högst pris får afrikanerna betala.
Per Wirtén tror inte att USA vill demokrati i Irak eftersom demokrati skulle betyda att USA förlorar kontrollen. När vi möttes i SVT24-debatt för några veckor sedan, i samband med det irakiska valet, återkom han hela tiden till det obegripliga i att USA som ockupationsmakt låter folket gå till val. De förlorar ju kontrollen om demokrati införs. Kontroll, kontroll, kontroll. Wirtén återkom hela tiden till detta, som uppenbarligen var grundorsaken till att han inte trodde att den demokratiska processen var på allvar.
I en vulgärare form stod igår Ali Esbati för samma syn: demokrati i Irak är meningslöst och cyniskt, för USA styr Irak så länge USA finns i landet. Och Bush lämnar inte frivilligt, för då förlorar han makten. Därför måste andra protestera och demonstrera: USA ut ur Irak. Att Esbati inte förstår vad demokrati är, visas av att han jämför världens älsta demokrati, USA, med det totalitära Nazityskland.
För båda dessa vänstermän är det bara en sak som räknas: makten! Och eftersom de företräder makthungriga ideologier finns det inte i deras sinnevärd en situation där den som har använt sin makt för att störta en statschef frivilligt tänker lämna ifrån sig makten.
Men skillnaden mellan dem och Bush är att Bush är liberal och demokrat (i dessa ords europeiska mening, inte amerikansk...). Den neokonservativa idealism som varit Bush inspirationskälla bygger på insikten att fria människor i demokratier tar hand om sina egna liv och söker sträva efter att göra sitt och sina medmänniskors liv så bra som möjligt. Det är diktaturer som göder det destruktiva hatet som resulterar i terrorism. I diktaturer saknar människor framtidshopp. Då kan dödskulter uppstå. Med demokrati drar man bort mattan under dem.
Bush har alltså ingen anledning att vilja behålla makten och kontrollen över Irak när landet blir demokratiskt. Då slutar landet att vara en säkerhetsrisk. Men det förstår inte socialister och kommunister, för dem är makt och kontroll målet. Demokrati och rättsstat är medel att nå makten, inget annat.
Metoden påminner om enpartistater som Kuba och Kina. Hur länge ska svenska folket ställa upp på sånt här?
Fredag 2005-03-18 / 17.56 ESBATI HÅNAR IRAKIERNA. Under en ganska häftig diskussion i
SVT24 hävdade Ali Esbati (v) att det är meningslöst, på gränsen till cyniskt, att tala om demokrati i Irak. Även nazisterna ordnade val i ockuperade områden, menar han. Jag svarade att Esbati hånar de 8 miljoner irakier som med hot om sina liv gick och röstade. Föreslog också att vänstern istället för att demonstrera mot Irak i morgon borde demonstrera för frihet och demokrati i Iran. Då hade också jag kunnat ställa upp.
Esbati tog fram det vanliga talet om brott mot internationell rätt, vilket från min sida kallades en bagatell jämfört med de miljoner människor som mördats och de massgravar man nu gräver upp i Irak.
Det känns underligt att diskutera med någon som man tycker lever i ett annat universum. I vår tid står den politiska striden inte om värderingar, utan om hur man tolkar verkligheten. Har USA aggressivt förstört ett stabilt land - eller har ett förtryckt folk blivit fritt och tar första stegen mot demokrati? Vilken verklighet är sann? Tiden kommer att döma någon av oss väldigt hårt...
Förra sommaren räddade han ensam livet på 30 soldater vid två bakhåll norr om Basra i Irak.
Med total uppoffring av sin egen säkerhet ledde menige fordonsföraren Beharry, medan kulorna slog mot hans hjälm, en konvoj med soldater ut ur ett intensivt bakhåll i maj förra året.
Han gav sig ut i ett regn av kulor tre gånger för att rädda skadade kamrater i staden al-Amarah innan han körde sitt fordon i säkerhet och kollapsade.
I juni räddade han åtta soldater trots smärtor efter det att en granat exploderade någon meter från hans huvud och splitter trängt in i hans hjärna.
Jag är förmodligen väldigt gammaldags, men den här typen av mod gör mig extremt imponerad. Det är höjden av mänsklig bedrift att riskera så mycket för andra.
I själva verket är det naturligtvis ingen solidaritet med Irak man visar. Man använder Irak som tillhygge i sitt motstånd mot USA. Inför irakerna borde vi skämmas. På svenska gator visas öppet förakt mot demokratin i andra länder.
- En sak ska vi veta. Dom behöver inte ha pengarna. För de har ordning på sin ekonomi.
Utan det här handlar om en fraktionsstrid inom ungdomsförbundet, där två fraktioner står mot varandra.
Och värvar medlemmar för att klara kongressombud, för att klara majoriteten i förbundsstyrelsen.
Persson vill få bort anklagelserna om att hans ungdomsförbund varit ute efter att stjäla skattepengar från välfärdssektorn.
Däremot är det mindre svårt att erkänna att man myglar med den demokratiska processen. Valfusk är inte så farligt.
Förklaringen är att demokrati och rättsstat är liberala, borgerliga värderingar. För socialism och kommunism är utfallet det viktiga, målsättningarna för politiken. Det gäller att ta makten, hur makten erövras är en sekundär fråga. Moraliskt och psykologiskt försvarar man sig med det goda ändamålet med handlingarna, som överordnas medlen. Därför kan brott som bedrägeri försvaras och bortförklaras med höga syften (rättvisa, solidaritet, jämlikhet mm).
De här fenomenen var vardag i det gamla Östeuropa, innan muren föll. Nu börjar tendenserna synas hos vår makthungriga vänsterregering. Och jag tror skälet är detsamma: när vänstern känner sig trängd av verkligheten, när utfallet inte blir det himmelrike man tror sig kunna planera fram, blir man alltmer rigid, allt hårdare i nyporna. Totalitarismens ohyggliga skuggor gör sig påminda.
Jag tänker inte börja tala om budgeten, för då kommer jag att hålla på hela dagen, sa hon med ett leende på läpparna. Så avvisades försök att få henne att kommentera dagspolitik.
USA:s aggressiva krigspolitik har gjort världen till en mycket osäker plats. USA:s intressen av globalt herravälde leder till brist på respekt för människoliv.
Det låter som en 30 år gammal artikel om Vietnam, mer än om ett Irak där mer än 8 miljoner irakier valt parlament. För vissa står tiden still.
Det här är en ny situation för oss som får människor att känna frihet och början på en riktig irakisk stat. Det får oss att känna att vi inte längre är annorlunda och skiljer oss från andra i världen när vi nu börjar tillämpa demokratiska processer.
Chicago Tribune citerar i
Iraqis mark historic Day 1 of parliament den hittillsvarande interimspresidenten och sunnimuslimen Ghazi al-Yawar som sa:
Valet har mötts med respekt runt om i världen. Vi är inne i ett kritiskt läge: antingen vinner alla, eller, Gud förbjude, förlorar alla.
Självklart är det långt kvar till en stabil demokrati. Men när vissa försöker göra det till ett svaghetstecken att man inte enats om en regering som får 67 procents majoritet, så som den tillfälliga konstitutionen kräver, är man inte lite fräck. I vilket västland skulle man på sex veckor få ihop en sådan majoritet? Och i Irak är alla nya, färska parlamentariker i nya partier. Det finns ingen erfarenhet att bygga på, inga strukturer och institutioner. Det är klart att det tar tid!
Schröder föreslår en sänkning av företagsskatten från 25 procent till 19 procent i syfte att stimulera tillväxt och förhindra flytten av arbetstillfällen till östra Europa, där skattebördan är hälften så stor ...
Bara några timmar innan ett möte med oppositionsledarna, vars stöd han behöver för att få skatteförändringarna genom den lagstiftande processen, sa Schröder i parlamentet att Tyskland måste svara på 'tuff global konkurrens' från Östeuropa och andra regioner.
'Vi måste agera eftersom den ojämna bördan i företagstaxeringen i Europa hotar våra jobb', sa Schröder, 60. 'Och regeringen kommer att handla.'
Ja, ska de gamla välfärdsstaterna alls kunna skapa välfärd i framtiden gäller det att lägga om kurs. Ju längre man väntar, desto smärtsammare kommer omställningen att bli.
Visst är den tyska sänkningen en bagatell, men åt rätt håll. Det som oroar mig är att Schröder genom att tala om 'ojämn börda', snarare än om sänkta skatter, är ute efter att hota Östeuropa: ni måste höja era skatter.
Du kanske menar att jag ignorerar alla dåliga sidor av Europa. Det gör jag inte.
De flesta av våra länder har skapat etablissemang med kortsiktiga, ofta korrupta politiker. I motsats till euroskeptiska myter är Bryssels byråkrati förhållandevis liten - men kompenserar det genom att vara ännu mer byråkratisk.
De flesta av våra ekonomier är fortfarande bedrövligt oförmögna att konkurrera på marknaderna ...
Vår utmaning till de stridbara anti-EU-européerna är: vi har hört er berättelse om det förgångna, men var är er berättelse om framtiden?
Ach kallar sig själv skeptisk pro-EU-europé. Men istället för att ta tag i de problem som han ju trots allt erkänner, riktar han sig mot de som kritiserar de problem han erkänner. Ash orkar inte vidare från ja-nej-positionen. Det verkar ingen annan inom Europa heller.
Jag skulle önska att man kunde diskutera gaullismen och dess förödande effekt på EU:s trovärdighet bland européerna. Det är ju den många finner så stötande att man tar avstånd från EU som sådant, så länge denna självgoda byråkratiska centralism präglar unionen. Ett alternativ är federalism där man tydligt slår fast vad unionen inte får lägga sig i. Om en sådan konstitution utarbetas, istället för det nuvarande luddiga (och därmed gaullistiska) grundlagsfördrag, kan EU framträda i ett annat ljus.
”Jag vill avskaffa kapitalismen, införa planekonomi och göra slut på den privata äganderätten.”
Jens Ohlsson i Sydsvenskan 16 mars.
Citatet fortsätter:
”Men nu ser dagens samhälle ut som det gör.”
Samme Jens Ohlsson förklarar - i samma intervju som ovan - hur det kommer sig att han deltidsarbetar på en privatägd tidning för guldsmeder där hans pappa är redaktör.
När president Bush nu nominerat honom till chef för Världsbanken bekräftas att han inte är så kontroversiell som en del vill göra honom. Flera ledande demokrater i Kongressen stöder nomineringen:
Democrats for Wolfowitz.
I vilken domstol skulle man varna folk från att visa missaktning mot Jesus? Yttrandefriheten sitter allt lösare i Europa.
Onsdag 2005-03-16 / 16.21 MER ÖPPNA MEDIER I NORGE. I P1 forsatte lunchekot sin
propaganda mot demokrati och för diktatur, denna gång genom att hävda att det först efter Saddams fall förekommer korruption, plundring och godtycklig maktutövning i Irak. Detta är grovt vilseledande. Hela världen talar om olja-mot-matprogrammet som världshistoriens största korruptions- och plundringsskandal - med Saddam som spindeln i nätet. Men för Sveriges Radio har korruptionen kommit till Irak med demokratin.
Norska medierna verkar mer balanserade. Idag rapporterar Verdens Gang en händelse i en av Mellanösterns diktaturer, här Iran: Iraner hengt foran 5000 mennesker (tack Börje). Den sortens nyheter har jag inte sett i svenska medier. Här förtigs den brutalitet som diktaturerna visar. Varför?
Skälet är
inte hudfärg. Svenskar som utvandrade till Amerika hamnade också i samhällets botten i det nya samhället. Skälet är smärtsamt uppenbart och det är grymt pinsamt att det glöms bort i svensk debatt: den som är ny i en kultur kan inte språket, kan inte koderna och är inte förankrad i samhället. Detta är avgörande svagheter och kommer alltid att vara så i vår mänskliga civilisation som - faktiskt - präglas av avancerade och komplicerade former av interaktivitet. Vi människor är inte boskap.
Amerika är det samhälle i världshistorien som haft störst invandring och snabbast assimilerat nya medborgare. Just ordet assimilering är nyckeln. Till Amerika kommer man för att bli amerikan. I Sverige får man höra att man ska fortsätta vara invandrare och inte bli svensk, för det vore ju förfärligt att assimileras.
Och varför talas det så mycket i Sverige, Tyskland och Europa om att bara bo ett tag i landet, för att sedan flytta därifrån? Till Amerika kommer man för att stanna och utvecklas. Det är klart att man inte kan lyckas i ett samhälle som man bara ser som mellanstation.
Svensk politik går alltså ut på att konservera de svagheter som utvandrare får i sin nya miljö, istället för att så snabbt som möjligt bli en naturlig del av det nya samhället. Och så undrar vi varför invandrare - och nu invandrare i andra generationen - inte får bra jobb och i större utsträckning finns i brottsregister.
Men systrarna McCartney har fått stöd från en rätt mäktig person - president Bush. Istället för att bjuda in Sinn Feins ledare Gerry Adams till Vita huset på Saint Patrick's Day på torsdag - en tradition i USA - har
Bush bjudit in systrarna McCartney.
Snacka om tuff diplomati. Och raka budskap! Så ska de djävlar tas som spränger civila till döds.
Tisdag 2005-03-15 / 15.42 TYSKLANDS PRESIDENT ATTACKERAR REGLERINGAR. Horst Köhler
uppmanar politikerna att ändra kurs. Han menar att det ekonomiska förfallet beror på att Tyskland och Europa under årtionden
infört nya regleringar på företagsamheten och på politikernas ständiga löften om fler och fler förmåner till medborgarna, betalda genom höga skatter på arbete. Arbetslösheten har sedan 1930-talet aldrig varit så hög som nu.
Tyskland har glömt bort de framgångsrecept som efter andra världskriget skapade självförtroende och välstånd, sa presidenten idag.
Ja, när jag växte upp talade man om det tyska undret. Under 1950- och 60-talen expanderade Tyskland mer än något annat land. Ekonomer som Wilhelm Röpke och Ludwig Erhard byggde upp Tysklands sönderslagna ekonomi med utgångspunkt i marknadsekonomi. Men Röpke såg i marknadsekonomi inte bara ett sjuhelvetes verktyg för att åstadkomma välstånd, utan också en etik om frihet och ansvar.
Är det något Europas ekonomi behöver, så är det väl just detta.
Vi har lärt oss, fortsatte Kerry, att mainstremmedierna under förra året gjorde ett bra och insiktsfullt jobb. Men det finns en subkultur och submedier som talar och håller igång i syfte att underhålla hellre än att bidra till flödet av information. Och de har ett betydande inflytande och underminerar det vi kallar mainstreammedierna i landet. Och därför har beslutsprocessen hos amerikanska väljare kraftigt påverkats …
Många mainstremmedier var mycket ansvarsfulla under kampanjen. De försökte att föra ut en balanserad bild, och de visade vad de ansåg vara sanningen i vissa laddade situationer … Men det nådde aldrig fram.
Självklart hade John Kerry inget att klaga på när det gäller etablerade medier. De var, som visats i ny studie (se
här), kraftfulla aktörer till John Kerrys fördel: Negativ rapportering var tre gånger vanligare om president Bush än om utmanaren John Kerry. Det kallar Kerry balanserat...
Däremot blev Kerry motsagt på internet och i bloggsfären. Och det stör honom, naturligtvis.
Det är ju väldigt svårt att säga något om en sådan studie när man inte kunnat granska den. Men jag är alltid misstänksam mot avslöjanden som bygger på statistik om antalet anmälningar. Anmälningar är ett otroligt trubbigt instrument. Om individer i en viss grupp anmäls oftare kan det ju faktiskt bero på att individerna i gruppen begår fler brott. Det kan ju till och med vara så att dessa individer begår fler brott än antalet anmälningar. Då kan det ju vara så - helt hypotetiskt - att gruppen blir lindrigare och förmånligare behandlad än andra, även om de får fler anmälningar på sig än andra.
Därför var det intressant att justitieminister Bodström i SVT-soffan nu var mycket tydlig i sin kommentar till denna hajpade nyhet:
Studenter i all ära, men jag tror inte att man på 10 veckor kan komma fram till de slutsatser man formulerar här.
Alltså, släpp sjukvården fri, innan patienterna börjar åka till Indien för att opereras. Detta sker nu i Storbritannien, som har en lika hopplöst myndighetsreglerad 'kostnadfri' sjukvård som Kanada och Sverige.
Ja, tänk om fler kunde ta sitt förnuft tillfånga. Vinst och professionell produktion av de avancerade tjänster som sjukvård är, är exakt vad som behövs för att den inte ska dö sotdöden.
För några år sedan kom arabmedierna undan med dessa vanvettiga hyllningar av mördare. Men nu - med modern teknik - är läget inte detsamma. Massmediernas makt har brutits genom internet och bloggar.
Varför sker ingen forskning om hur delaktiga massmedier - både i väst och i övriga världen - varit i att underlätta för terrorister och mördare genom att presentera dem i rosa revolutionärt skimmer? Ja, även balansen i mediernas sympatier för demokrati och diktatur vore intressant att studera. Jag är övertygad om att svenska medier sammantaget varit mer tillmötesgående mot diktaturer än mot demokratier. Massmedierna är tyrannernas bästa vänner.
Måndag 2005-03-14 /19.33 TAIWAN RASAR MOT FRANKRIKE. I dagens ledare i
Taipei Times sägs To the French, lying is simply talking (ung: fransmän ljuger så fort de öppnar munnen). Skälet är givetvis Frankrikes kampanj att få EU att häva vapenexportförbudet mot Kina. Fransmännen tror att övriga EU-länder ska gå på lögnen att Frankrike har de hårdaste vapenexportreglerna av alla.
När ska EU sätta Frankrike på plats?
Måndag 2005-03-14 /17.54 BUSH KRAFTIGT MISSGYNNAD I MEDIERNA. En ny
studie som Reuters redogör för, visar att amerikanska medier var kraftigt obalanserade under höstens presidentval.
Negativ rapportering var tre gånger vanligare om president Bush än om utmanaren John Kerry. Ändå vann Bush. Varför?
- Folk är inte upprörda över dålig press. De förväntar sig det, säger studiens författare. Medierna har förlorat makten över opinionen.
Sedan 1984 har Kasparov, 41, varit etta på världsrankingen. Och redan på kommunisttiden var han frispråkig. Gorbatjov fick gripa in för att rädda honom från repressalier i slutet av 1980-talet.
Du lägger skulden på det svenska näringslivets representanter för att de inte sätter emot vänstern i samhällsdebatten...
Din beskrivning av situationen är alldeles riktig – successivt under de senaste 30 åren har det det svenska näringslivet dragit sig ur samhällsdebatten – men orsaken är inte feghet utan en helt annan, mycket konkret och dessvärre föga uppmärksammad. De tunga, tongivande svenska företagen är inte längre svenska utan internationella.
Visst är det så. Vid en träff med Lars Ramqvist för tio år sedan (då han stod på topp som vd för Ericsson) sa han till oss besökande borgerliga nätverkare: Sverige behöver Ericsson, men Ericsson behöver inte Sverige. Det låg ingen kaxighet i det uttalandet, utan bara ett konstaterande: av Ericssons marknader utgjorde Sverige redan då en nullitet.
Men att det skulle förklara varför näringslivet gullar med socialister ställer jag inte upp på. Om näringslivet inte är beroende av Sverige, då har de ju ingen som helst anledning att hålla tyst om hur de ser på verkligen! Då är de ju i en gyllene position att tala om vad som krävs för att lägga investeringar i Sverige, hellre än i Slovakien där alla skatter är platta och på nivån 19 procent.
Om företagens representanter inte är fega - varför i hela friden gullar de med socialister? Varför gav man uppmuntrande signaler till centerföreträdare som Per-Ola Eriksson när centern gjorde upp med socialdemokraterna 1995-97? I boken Över blockgränsen försvarar Eriksson samarbetet med att hänvisa till att näringslivet gillade det.
Om svenskt näringsliv bara försvaras av LO och sossesamarbetande centerpartister, är det då inte något skumt med näringslivets opinionsbildning? Eller är det så att företagarorganisationerna skiter i Sverige? I så fall tycker jag enskilda företag noga ska överväga om medlemsavgiften fyller någon funktion.
För mig är det slående att i denna strategiska strid står Europa fortfarande på Kissinger och Nixons sida. Europa föredrar stabilitet framför att befria förtryckta folk. Det senare står George W Bush för. Och det är för detta han blir hårt kritiserad. Gissa vem som i ett historiskt perspektiv kommar att hyllas - och vilka som kommer att få skämmas...
SSU Skåne
beslutade i helgen att anta vänsteralternativet till manifest. SSU-ledningen fick följande skrivning
godkänd av årskonferensen:
Socialism kan inte byggas på bibehållen existens av lönearbete, privategendom, konkurrens och marknadsekonomi...socialismen innebär att demokratisk planering ersätter marknadsmekanismen.
Det är detta parti som svenskt näringsliv och dess organisationer fikar med och gör allt för att hålla sig väl med. Är det så konstigt att företagen och företagandet får en allt sämre ställning i svensk opinion? Näringslivet måste börja tala om vilka villkor som krävs för produktion, tillväxt och välstånd. Ju längre man håller käft, desto sämre kommer villkoren att bli (se mer tidigare kommentarer i ämnet
Företagare - och politisk idiot?).