Dick Erixon:
Kommentarer 28 feb - 6 mars 2005
Söndag 2005-03-06 / 19.44
BUSH HAR FÅTT RÄTT (III). Den som enligt min mening framfört de mest trovärdiga argumenten mot president Bush under senare år är Fareed Zakaria i Newsweek. Men i nästa nummer erkänner också han att Bush har fått rätt. I What Bush Got Right skriver han:
Friheten är på marsch: presidenten har haft rätt i de stora frågorna. Nu kan han, om han också fixar de små frågorna, förändra världen.
... De flesta araber, visar det sig nu, drivs inte av stora teorier om civilisationernas krig mellan islam och väst eller mot imperialistisk amerikansk kultur, eller ens om den palestinska saken. När det libanesiska folket får säga sin mening, vill de tala om Syriens ockupation av deras land. När irakier får en chans att yttra sin mening, röstar de för en regering inte för terrorism. När en majoritet av palestinierna gjorde sig hörda, stödde de inte heligt krig mot Israel utan praktisk diplomati för att skapa en egen stat.
... Från New York, Los Angeles och Chicago - och kanske i Europa och Asien - frågar sig folk nervöst: 'Kan Bush möjligen ha haft rätt?' Det korta svaret är ja. Oberoende om Bush förtjänar äran för utvecklingen i Mellanöstern eller inte, har han haft grundläggande rätt i de stora frågorna.
Söndag 2005-03-06 / 18.58
BUSH HAR FÅTT RÄTT (II). Också magasinet Time kampanjade öppet mot Bush i höstas, men nu skriver Michael Duffy i artikeln When History Turns A Corner att Mellanöstern håller på att byta skepnad genom steg mot demokrati i en rad länder. Till magasinet säger till och med Sandy Berger, demokratisk säkerhetsrådgivare, att det skett framsteg i regionen. Och Bush-administrationen fortsätter öka pressen: utrikesminister Condoleezza Rice ställde omedelbart in ett besök i Kairo när Egypten arresterade ledaren för det liberala partiet, Ayman Nour. Även om artikeln menar att den positiva utvecklingen inte är säkrad, summerar man: ”Bush och Rice ställer inte upp på diskussioner om att sänka takten eller göra kompromisser i offensiven för att sprida demokrati i Mellanöstern”.
Söndag 2005-03-06 / 18.43
BUSH HAR FÅTT RÄTT (I). Även bland tunga opinionsbildare på vänsterkanten börjar man nu erkänna att Bush haft rätt. New York Times, som kampanjade hårt mot Bush i höstas, skriver i ledaren Mideast Climate Change, som idag citerades i Meet the Press:
... hittills har detta varit ett år med uppmuntrande överraskningar - var och en anmärkningsvärda i sig själva, och tillsammans sannerligen häpnadsväckande. Bush-administrationen kan rätteligen göra anspråk på en stor del av äran för dessa framsteg. Den gjorde djärva proklamationer om demokrati i Mellanöstern vid en tidpunkt då få i västvärlden trodde att det fanns några realistiska möjligheter till en sådan utveckling. Och trots alla negativa effekter som blev utfallet av Amerikas invasion av Irak, måste man konstatera att några demokratiska val hade inte skett i januari om Saddam Hussein hade suttit kvar vid makten.
Söndag 2005-03-06 / 17.47
ETT OMOGET EUROPA (III). Den amerikanske kolumnisten Thomas Friedman i New York Times är Europavän, men när det gäller Chirac:s och EU:s avsikt att häva vapenexportförbudet till Kina har han fått nog av hyckleriet:
Det finns ingenting värre än pacifister som säljer vapen.
Söndag 2005-03-06 / 15.34
ETT OMOGET EUROPA (II). I Times-artikeln Vad har USA gjort för oss? berättar Gerard Baker att han, när han hör Europas anti-amerikanska svar på händelseutvecklingen i Mellanöstern, inte kan låta bli att tänka på Monty Python-filmen Life of Brian och scenen där ledaren för People’s Front of Judea (John Cleese) försöker underblåsa anti-romerska stämningar.
USA kan inte vara säkra på hur det slutar, men vad som än händer i Mellanöstern är det bättre än status quo, skriver Baker. Amerikas kritiker förespråkar stabilitet i Mellanöstern. Sitt still i båten, säger dom. Men för USA var denna stabilitet detsamma som massgravar, lugnet var den kusliga tystnaden som följer efter självmordsbomber. Båten hade redan kraftig slagsida och tog in vatten. Därför infann sig läge att skaka om regionen i dess grundvalar.
Söndag 2005-03-06 / 15.18
ETT OMOGET EUROPA (I). Militärhistorikern Victor Davis Hanson jämför i National Review Europas agerande i världspolitiken med en bortskämda 16-årig tjej som kräver att få göra som hon vill, men ringer hem vid midnatt när pengarna är slut, och med en 21-årig grabb som vill bo kvar hemma, men utan att hjälpa till med städningen.
Denna motsägelsefullhet är naturlig i utvecklingen från barn till vuxen. Europa må vara gammalt, men unionen är ung. Den vill vara självständig och stark, men på grund av sin blodiga historia och nuvarande utopiska ideologi vet man inte riktigt vad det innebär. EU:s ledarskap ställer upp mål om en stark euro, låg inflation, handelsöverskott och hög levnadsstandard, men är egentligen mer orolig över låga födelsetal, problemfylld icke-assimilering av minoriteter från Mellanöstern, svag produktivitet, hög arbetslöshet och dålig tillväxt.En annan motsägelsefullhet: Europa kräver att USA blir mer multilateralt, men håller tyst om att USA fick ta hand om eländet på Balkan, eländet i FN:s olja-mot-matprogram - och det faktum att Europa inte tvekar att handla unilateralt när det passar, som i Tysklands återförenande, Frankrikes inblandning i Elfenbenskusten och i att sko sig på Saddams bedrägliga oljeaffärer.
Europa har pengar att köpa fiender som Iran och muta terrorister som Arafat och Hezbollah, men uppenbarligen inte viljan att bibehålla en militär kapacitet att försvara sig själva.
Jag tror Hanson är något viktigt på spåret: EU är med sina 450 miljoner invånare en stormakt, men har ännu bara politiker med erfarenhet av nationell politik för max 50-60 miljoner invånare. Det är som om Sveriges utrikespolitik plötsligt skulle styras av kommunpolitiker. EU har inte de kompetenta statsmän och erfarna rådgivare som krävs för att företräda den maktfaktor EU utgör.
Söndag 2005-03-06 / 12.56
MILJÖFUNDAMENTALISMEN ALLT VÄRRE. Det är synd och skam att miljöfrågorna blivit så besatta av fundamentalism och att så många miljötalibaner får styra miljöpolitiken. Under Kryssarklubbens seminarium igår (se också förra kommentaren) blev det uppenbart att det är mycket svårt att bevisa att grundämnet koppar i båtbottenfärg är skadligt för havet. Trots flera professorer i miljövetenskap och representanter från kemikalieinspektion, naturvårdsverk och sjöfartsverk var närvarande ville ingen hävda att det finns bevis. Ändå: koppar förbjuds.
Turerna kring koppar har fått mig att förstå att miljöfundamentalismen är värre än jag trodde. Även sådana miljödebattörer som anses vara sansade och vetenskapliga ballar ur, som Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet idag: Kopparindustrins hejduk seglade snett. Sjöberg dömer fullständigt ut en forskare, därför att han ärligt talar om att han fått en viss kostnadstäckning från färg- och kopparindustrin. Den som tagit emot en krona från ett företag blir enligt Sjöberg inte bara mindre trovärdig, utan paria - djävulens representant. Ingenting den personen säger får man lyssna till. Om han har kloka tankar? Riktiga invändningar? Aldrig! Har man tagit emot pengar från företag är man på livstid en skojare, en bedragare, en lögnare, en som aldrig någonsin kan säga ett intressant ord.
Men varför ska vi lyssna på dom som tar emot många sköna slantar från staten? Varför skulle de som uppbär lön på statliga verk och myndigheter vara annat än köpta av sin arbetsgivare? Varför blir de som tar betalt av staten änglar, medan de som anställs av näringslivet är skurkar? Och allra viktigast: varför skulle bara de som betalas av staten kunna tänka kloka tankar? Varför skulle anställda av företag bara producera skit, lögner och aldrig vara värda att lyssna till?
Jag förstår inte Fredrik Sjöbergs utfall.
Kan bara spekulera: Sjöberg litar inte på sitt eget omdöme. Han tror inte han med bibehållen integritet kan granska argument som kommer från forskare som arbetar åt industrin.
Eller är det så enkelt att om Sjöberg skulle granska det som kommer från näringslivet och finna att det är mer riktigt än det som kommer från statliga myndigheter, ställs han inför ett svårt val: att säga som det är och därmed flytta sig så mycket över den politiska korrekthetens yttersta gräns att han riskerar att bli av med egna uppdrag och försörjning?
Är vi inte alla del av något ”särintresse”? Det viktiga är ju att låta fakta tala. Genom att i ett fritt och öppet klimat få bryta olika argument mot varandra och döma dom efter sin relevans, inte efter vem man företräder.
Söndag 2005-03-06 / 9.56
”SAMHÄLLETS INÄLVSMASK”. Henrik Alexandersson refererar det laddade mötet igår mellan Kryssarklubben och Kemikalieinspektionens generaldirektör:
På båtmässan ordnade Kryssarklubben i dag ett seminarium om båtfärg. Till denna övning infann sig ett par statliga kemiska teknokrater - och även Kemikalieinspektionens generaldirektörska. Med tilltagande irritation såg de hur folk gjorde köttfärs av dem. Mest bombastisk var den äldre herre som kallade kemikaliebyråkratin för "samhällets inälvsmask".
Teknokraterna lät förstå att de inte var roade. På frågan om varför inget annat land förbjudit båtfärg som innehåller koppar blev svaret att andra länder är mindre vetande eftersom de inte prövat ärendet. På samma sätt som Kemikalieinspektionen inte prövat (eller ens tänker pröva) de kemikalier som finns i de nya, alternativa, båtfärgerna... Stämningen var infekterad, typ.
Sedan uppebarade sig Kemikalieinspektionens generaldirektör - Ethel Forsberg. En snipig karaktär som mycket väl skulle kunna ha stigit rakt ut ur sidorna ur Ayn Rands Och Världen Skälvde. Upprörd över att vara ifrågasatt. Kränkt över att ha fått bakläxa på grundkursen i kemi. Men framförallt uppskruvad över att folk ifrågasätter Det Stora Samförståndet På Miljöområdet. Ingen kan vara så sur som en teknokrat, vars gärning ifrågasätts. Inte bara ifrågasätts, för övrigt - utan doppas i tjära och rullas i fjäder.
Lördag 2005-03-05 / 11.44
FÖRSLAGET TILL PRIMÄRVAL DISKUTERAS. Stockholmspressen tar upp Maud Olofssons förslag till primärval:
Dagens Nyheter i ledaren Centern bäddar för borgerlig skuggregering: Med idén om ett primärval av statsministerkandidat har hon både dragit intresset till den borgerliga alliansen och visat att hon har en egen politisk kompass.Primärval innebär en revolutionerande förändring i attityd: dels att fyra partier enas om en kandidat, dels att man låter gräsrötter avgöra vem. Det kräver diskussion, men då bör kritikerna inte bara kritisera detta förslag, presentera andra metoder att skapa samling och entusiasm.
Men vad blir det då av idén, är den genomförbar? Med god vilja borde den vara det. En form av primärval förekommer redan hos de partier som låter medlemmarna nominera och prioritera bland kandidater till riksdag och fullmäktige. Metoden borde kunna utvecklas. Frågan är förstås vilka som ska få delta i ett sådant förval. Enbart partimedlemmar är rätt poänglöst, det gäller att peka ut den person som har störst chans att vinna stöd i hela väljarkåren.
Det är drygt arton månader till valdagen, det finns alltså tid att diskutera idén, eventuellt hitta en modell och genomföra en omröstning. En sådan procedur är ett välkommet nytillskott i den stiltje som svenskt politiskt liv befinner sig i.
Svenska Dagbladet i ledaren Äntligen ledarskap: Nu ryter centerns Maud Olofsson till... häromkvällen kritiserade hon i ett tal på studentföreningen Heimdal de borgerliga kollegorna för flathet inför socialdemokratin: 'Ska vi låta dem sätta dagordningen för att vi inte orkar utmana? Om vi gör oss till sosse-light kommer vi aldrig att ha ett mandat att förändra' ... Primärvalsmodellen kan diskuteras. Den har inte bara fördelar. Men andan i förslaget är den rätta. Visst vore det en signal om enhet om borgerligheten visade att den står samlad bakom en statsministerkandidat.
Lördag 2005-03-05 / 9.05
MILJÖFUNDAMENTALISM. Svenska Kryssarklubben ger inför Båtmässans öppnande idag en riktig råsop till Kemikalieinspektionen i SVD-Brännpunkt, Myndighet vilseför båtägare. Eller vad sägs om denna öppning:
När Kemikalieinspektionens generaldirektör Ethel Forsberg gjorde entré på ett möte med Svenska Kryssarklubben sa hon teatraliskt och med hög röst, "Koppar är ett gift! - Och vi kommer aldrig att ändra oss!" Den öppningsrepliken illustrerar en oacceptabel hållning som är lika dogmatisk som den är ovetenskaplig.Koppar i båtbottenfärg är en gammal och beprövad metod som inte har bevisats vara skadlig, men den har enligt ”försiktighetsprincipen” förbjudits. Istället används färger med syntetiserade organiska ämnen som nu avslöjas för att vara giftiga. Försiktighetsprincipen i händerna på dem som vill framstå som miljöradikala resulterar i större giftutsläpp. Det blir galet när ekologi som naturvetenskap förvandlas till ideologi. (mer här)
Lördag 2005-03-05 / 9.05
♣ ♣ ♣ ♣ ♣ TILL UGGLA. Magnus Uggla är Sveriges bästa artist just nu. Ingen stå-upp-komiker är mer giftig - mot sig själv och publiken - än Uggla i Best in show på Hamburger Börs. Och han driver enligt känt mönster med tidens fenomen, bland annat SMS:andet, Per Gessle och Jens Orbacks hästar. Enligt konceptet i låten ”jag mår illa” gisslar han kändisar i ny lyrik och Ugglas kommentar efteråt är ”gissa hur jobbigt det varit att få in alla namnen i texten”. Men av gamla låtar blir bara ett mycket, mycket kort potpurri.
Han driver med publiken mer än jag någonsin hört någon våga göra, men ändå kärleksfullt på nåt sätt. Det blir helt enkelt skitkul. Slutrepliken fångar attityden: ”När ni går härifrån och säger att han va bättre förr - tänk på en sak: det var ni också!!”
Fredag 2005-03-04 / 18.06
FILMVÅLD STOPPAS, DVS MOT ÅSNA. Danske regissören Lars von Trier har, meddelar Reuters, klippt bort en scen ur nya filmen Manderlay som handlar om slaveriet. Djurrättsaktivister har protesterat. Inte mot slaveriet av människor - utan mot att en åsna slaktas i filmen.
Fredag 2005-03-04 / 17.36
MAUD OLOFSSON HOS HEIMDAL. Den nya bloggen Ekström har rätt i följande omdöme: ”Bara det faktum att en centerledare talar på Heimdal är en stor nyhet. Det hade aldrig varit möjligt under Olof Johanssons närmast socialistiska era i centerpartiet.”
Heimdal I Uppsala är Sveriges äldsta och största borgerliga studentförening med livliga diskussioner, i alla fall när jag hållit föredrag. Att Maud Olofsson tar debatt där är ett tecken på att den borgerliga alliansen och dess närstående börjar känna sig som en gemenskap, inte fiender.
Fredag 2005-03-04 / 17.26
ÄR DU NEOKONSERVATIV? Peder Hyllengren har startat neokonservativ blogg där han länkar till ett utrikespolitiskt test där man genom att svara på 10 frågor om USA:s roll i världen, får reda på om man är isolationist, anti-amerikan, realist eller neokonservativ. Visst är det förenklade etiketter, men rätt kul.
Mitt resultat sammanfattades: ”Based on your answers, you are most likely a neoconservative.”
Fredag 2005-03-04 / 10.06
ARNOLD FÅR HÖGSTA BETYG FÖR BUDGET. Tankesmedjan Cato har analyserat de 50 guvernörernas delstatsbudgetar (tipstack till Sebastian.
Fyra får A: Arnold Schwarzenegger (Kalifornien), Craig Benson (New Hampshire), Bill Owens (Colorado) och Judy Martz (Montana).
Fredag 2005-03-04 / 10.06
VÄRLDSKULTUR KROCKAR MED POLITISK KORREKTHET. Jette Sandahl är chef för Världskulturmuseet och plockar ner tavla efter tavla och gör därmed tavla efter tavla. På Göteborgs-Postens debattsida förklarar hon varför hon plockade ner också det konstverk som ersatte ett tidigare konstverk som togs ned efter högljudda protester: Erotisk hyllning upplevdes som trakasserier.
- Vår felbedömning ledde till att vi gjorde ändringar i en utställning. Vissa hävdar att vi härigenom förlorat trovärdighet. Men trovärdighet handlar också om att lyssna till det som vi inte omedelbart kan förstå, skriver Jette Sandahl.Men nu har hon knäsatt en ny princip: alla som protesterar har rätt att få det man inte gillar nedtaget. Därför får hon också kritik av sin chef: Samma misstag begicks två gånger. Överintendent Eva Gesang-Karlström menar att Sandahl har begått misstag, men tycker inte att hon ska avgå: ”Att kräva någons avgång är en väldigt stark fråga. Att ta ned och sätta upp tavlor är för mig en annan fråga.”
Ett besynnerligt uttalande eftersom Sandahls jobb går ut på att sätta upp tavlor - dock inte att göra dom.
Jag har länge burit på fördomen att kulturvärlden är knäpp. Den fördomen har inte minskat efter det att Världskulturmuseets främsta profil blivit mobbvälde och censur.
Fredag 2005-03-04 / 8.46
PRIMÄRVAL? JA! Det är mycket intressant att de borgerliga partiledarna kommer att diskutera frågan om primärval. Ett sådant kan handla om att en mycket stor krets, medlemmar och sympatisörer, får utse vem som ska vara de borgerliga partiernas gemensamma statsministerkandidat. Här i bloggen har tidigare skrivits (se 21 okt 2003) om primärvalsprocessen:
Sverige [har] inte ens passerat den förra förnyelsen av maktstrukturen i amerikansk politik, som skedde för 30 år sedan. Inför valet 1972 blev det interna korridormyglet inom partierna inte längre avgörande [i att utse presidentkandidat], det gällde i stället att söka stöd bland partisympatisörer i primärval. Det är som om partiledare utsågs genom omröstning där partiets alla väljare var välkomna att delta. I Sverige är inte ens betalande partimedlemmar välkomna i sådana omröstningar. De fina posterna utses av partikongresser där bara något hundratal personer ur partieliten får delta.Varför låta hundratusentals människor delta i att utse en borgerlig statsministerkandidat? Ett skäl till primärval har jag tagit upp i smedjan:
Det är slående hur mycket mer vital den amerikanska demokratin är än den svenska. Där har partigängarna inte ens makt att bestämma vem som ska leda partiet i val. Det demokratiska partiets primärval som nu pågår i små landsbygdsdelstater är helt främmande för Sverige. Tanken svindlar när man försöker göra en jämförelse.Ett sådant val skulle helt säkert vitalisera politiken. Ett primärval är inte på låtsas, utan demonstrerar tydligt att man låter folket avgöra. Banden mellan toppnamnen och gräsrötterna stärks. I Sverige har vi i utformningen av våra anonyma partilistor inte förstått att kontakten skapas mellan människor, inte genom ansiktslösa kollektiv. En bra kontakt mellan gräsrötter och folkvalda förutsätter kontakt mellan människor, mellan kandidat och väljare - inte mellan partiapparat och väljare.
Att i Sverige introducera primärval för att utse gemensam borgerlig statsministerkandidat är utmärkt av flera skäl:
- Man bryter ny mark, inga regler inom partierna eller lagstiftning behöver ändras.
- En i förväg utsedd kandidat är bättre än tjatet om att frågan avgöras efter valdagen.
- Primärval blir ett första steg mot en valallians också om valsedlarna.
- De borgerliga företrädarna skulle under primärvalet dominera samhällsdebatten.
- Den demokratiska legitimiteten hos den som blir vald gör det enklare att samla de 4 borgerliga partierna.
- Den borgerliga alliansen visar att man är lyhörd, att man är ett folkligt förankrat alternativ.
Torsdag 2005-03-03 / 19.14
NY UPPKÄFTIG TIDSKRIFT. Det är inte varje dag en ny politisk tidskrift startar i Sverige. Men i dag kom första numret ut av Tidskriften Rådslag. Initiativtagare är Ilan Sadé och ett gäng centerstudenter som tryckt ett ambitiöst första nummer om 48 sidor. (mer info här)
I ledaren "Operation Aristoteles" ger Sadé sin programförklaring. Om tidskriftens politiska hemvist: "Rummet i vilket vi har ställt det runda bordet är den plats där den liberala traditionen stångas med klassisk dygdetik; de i politiska höger-vänsterskalor svårapplicerade tankarna om det goda livet i en mänsklig gemenskap, vilka idag ingår i en idéfamilj som brukar kallas kummunitarism."
I detta sammanhang är Aristoteles en självklar förebild, inte bara om innehåll utan också i förhållningssätt: "Artistoteles gör raka motsatsen mot vad nyfrälsta ideologer av idag sysslar med - han vägrar ... att plocka ett axiom från luften och sätta på sig skygglappar för att undvika att förnimma tillvarons komplexitet."
Att det inte är en partitidskrift framgår av att kulturradikale riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp) och SVD-kolumnisten Elise Claeson medverkar.
Jag gillar det här!
Härligt att slippa de enkla partipolitiska flosklerna och istället få ta del av en mer filosofisk diskussion, även om en del skribenter blir lite väl svårtillgängliga. Men andra som tar upp individualismens resultat i oändliga "rättigheter" är riktigt bra.
Gustav Andersson vill se en ändrad samhällsmoral: Ett brott behövs med "den dominerande uppfattningen att människors moraliska förhållningssätt är en ren privatsak … Vi får inte skygga för att ifrågasätta kravmentaliteten och 'nånannanismen'. Vi bör säga upp det rådande samhällskontraktet som innebär att det är politikers … uppgift att lösa medborgares problem och istället framhäva såväl det personliga ansvaret som vars och ens ansvar som medmänniska."
Det här är kritik både mot den vänster som urholkat det individuella ansvaret som liberalismens starka ovilja att erkänna den enorma betydelse som civilsamhällets frivilliga gemenskaper har för människors sociala trygghet.
Tidskriften Rådslag tar idédebatten på allvar och är inte politiskt korrekt. Att lyfta fram Aristoteles och försöka finna en ny mix av individualism och gemensamt ansvarstagande ligger rätt i tiden. Här finns spännande uppslag att hämta när socialliberalismens och den sociala ingenjörskonstens misslyckande blir allt mer uppenbar.
Torsdag 2005-03-03 / 15.41
FRIHET KRÄVER MORALISK KLARSYN (II). ”Friheten är vårt mest dödliga vapen mot tyranni”. Så inleder Michael Ledeen sin artikel Revolution i National Review. Det vi nu ser i Mellanöstern är fortsättningen på den frihetsvåg som inleddes med att diktaturerna i Spanien och Portugal på 1970-talet utan större blodsutgjutelse ersattes med demokrati. Vågen fortsatte till Latinamerika, som, när Ronald Reagan avgick 1989, bara hade två icke-valda regimer: Kuba och Surinam.
Vågen drog också fram över Östeuropa, först i de av Sovjet ockuperade länderna, sedan i Ryssland självt. Revolutionsledare var Reagan, Walesa, Havel, Thatcher, Johannes Paulus och Sharansky bland andra.
Sedan stannade frihetsvågen upp. President Bill Clinton intog en reaktionär hållning och hans utrikesminister dansade gärna med diktatorer, skriver Ledeen.
Med George W Bush har frihetsvågen fått ny energi. Men det reaktionära tänkande är förvånansvärt spritt, bland ledande politiker i kongressen, bland de misslyckade 'experterna' i utrikesdepartementet och CIA och även inom nationella säkerhetsrådet i Vita huset, menar Ledeen, som fortsätter:
Vi ska inte bli avskräckta av cynikerna som varnar för att frihet gör tillståndet sämre, eftersom de obildade massorna skulle stödja alltmer irrelevanta fundamentalist... Fortare, tack. De självutnämnda experterna har haft fel i generationer. Det här är ett revolutionärt ögonblick. Kör hårt.
Torsdag 2005-03-03 / 14.54
FRIHET KRÄVER MORALISK KLARSYN. I en fascinerande artikel i dagens Times skriver Michael Gove om den tidigare sovjetiske fången Natan Sharansky: Heroic herald of freedom. Han tillbringade nio år i Gulags arbetsläger eftersom han kämpade för mänskliga rättigheter och frihet. När han sedan kämpat för samma sak i Mellanöstern har han i väst avvisats som antingen orealistisk drömmare eller som hårdför hök.
Sharansky har inspirerat George W Bush med sin nya bok The Case for Democracy (se också blogg 16 jan). I den berättar Sharansky om vilken effekt det hade på de politiska fångarna i Gulag när president Ronald Reagan sa att Sovjetunionen var ett ”ondskans imperium”:
Dissidenterna var upprymda. Äntligen hade ledaren för den fria världen sagt sanningen - en sanning som brann i hjärtat på var och en av oss.I Sverige och Europa dömdes Reagans uttalande naturligtvis ut som oansvarigt och farligt.
Sharansky menar att den fria världen måste länka sin relation med diktaturregimerna till hur dessa regimer behandlar sina befolkningar. Han har alltid hävdat att en sådan press inte bara kan åstadkomma demokratisk utveckling, utan också att de demokratier som skapas är betydligt bättre partners för fred än de tyrannier de ersätter.
Också denna hållning avvisas i Europa och i östkustetablissemangen i USA. Med Henry Kissinger i spetsen hävdar 'realpolitikerna' fortfarande - se exempelvis tyske kanslern Gerhard Schröders tal i München förra månaden (blogg 16 feb) - att det inte bara är naivt, utan också kontraproduktivt att kräva frihet och demokrati av tyrannierna. Sådana krav hotar stabiliten. Och stabilitet är viktigare är frihet. Kissinger, Schröder, Chirac - och Persson - menar att världen blir orolig och relationerna försämras om man störtar tyranner. För väst är det bättre att låta dom fortsätta mörda och förtrycka sina folk - vad gör det oss så länge vi har bra relation med ledarskiktet?
Men idealister som Sharansky - och Ronald Reagan och George W Bush - ser längre: genom att störta tyrannerna kan demokratier växa fram, med vilka vi kan ha betydligt bättre relationer än med diktaturer. Men den hållningen kräver kurage, mod och en moralisk övertygelse om frihet. Allt det som Europas eliter saknar.
Torsdag 2005-03-03 / 11.14
FOLKPARTIETS DILEMMA. Det är djärvt av folkpartiet att våga diskutera invandringspolitiken, denna extremt misskötta fråga. Men man börjar på nåt sätt i fel ände: med de flashiga utspelen om konkreta åtgärder i pressmeddelanden som ger ett mycket uppenbart intryck av mediekåthet.
I den meningen delar jag kritiken i dagens ledare i Sydsvenskan: det liknar mest ”snöda partitaktiska utspel”. Men när tidningen sedan riktar annan kritik håller jag inte med. När ledaren betonar att frågorna berör ”svåra avvägningar och gränsdragningsproblem” faller man i byråkratfällan. Politik handlar alltid om detta. Att vara emot av detta skäl är alltså svepskäl.
Problemet är att folkpartiet inte börjat med värderingarna. Det är också därför flera av partiets egna inte vågar stå upp för politiken: Fp-förslag kritiseras skarpt.
Halva folkpartiet består av de som, likt socialister, tror sig vara bättre än andra människor. De skaffar sig moralisk rätt att bestämma över medborgarnas liv genom att stämpla dom som offer - som de får chansen att ta omhand med allehanda regler och tvång.
Så länge inte de borgerliga partierna (det gäller inte bara folkpartiet) gör upp med denna Alva Myrdalska elitism inom sina egna led kommer man aldrig att känna sig bekväm med och kunna stå för sunda liberala värderingar som gör individen ansvarig för sina handlingar, också de individer som kommer från andra länder.
Torsdag 2005-03-03 / 10.45
SOCIALDEMOKRATER ÖVERALLT. Det är något lurt med Annika Billströms debattartikel: Effektiv verksamhet bättre än Perssons skattehöjning.
Först går statsministern ut med ”löften” om skattehöjningar. Sedan får regeringen med sig miljöpartiet på att idiotreglera sjukvården genom stopplag mot privata sjukhus. Bara någon dag senare går socialdemokraternas förstanamn i Stockholm ut mot alltihop.
Billström är emot höjda kommunalskatter och talar för effektiviseringar.
Olika representanter för maktpartiet täcker nu upp alla åsikter som finns i svensk politik: för och emot skattehöjning, för och emot mer regleringar.
Och är det en slump att det just är maktpartiets representant i Stockholm som går emot skattehöjning? Här är opinionen mot skatter starkast. Sossar i Stockholm ställer sig på skattemotståndets sida. Ute i landet, där stöd för skattehöjningar finns, står socialdemokraterna upp får skattehöjningar.
Snacka om att positionera sig väl! (Under en förutsättning: att väljarna inte genomskådar spelet.)
Onsdag 2005-03-02 / 22.48
TACK FÖR ALLA MEJL! Jag hinner svara på allt färre (därför att de blir fler och min tid att blogga mindre), men jag läser alla med stor nyfikenhet.
Och under februari slog bloggens besökstrafik nytt rekord: 31.000 'unika besök' (räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även om man surfar runt och tillbaka). Dessa besök är självfallet den viktigaste inspirationskällan som ger mig energi till alla arga, eftertänksamma, giftiga och envist enfaldiga kommentarer.
Onsdag 2005-03-02 / 22.10
PRIVAT VÅRD RÄDDAR GÖTEBORG. Detta mejl blixtbelyser situationen i vården ute i verkligheten:
Hälso- och sjukvårdskansliet i Göteborg konstaterar att den private sjukvården är billigare än den offentliga - och detta i en (s)-styrd kommun.Tänk efter vad som kommer att hända när regeringen skrämt bort alla privata initiativ från sjukvården. Visst, den föreslagna stopplaget förbjuder inte all privatvård, men den ger en mycket klar signal från makthavarna: vi hatar er! Vem vill utveckla nya lösningar i det klimatet?
Men, i Göteborg klaras inte akutvården av utan privata vårdgivare. Se följande exempel: Offentliga vårdcentraler stänger och politikerna hänvisar till den privata Axessakuten. I somras var det också de privata klinikerna som fick ta hand om akutpatienter. Den offentliga vården hade semester och hade inte råd med vikarier …
Onsdag 2005-03-02 / 17.45
TYSKLAND: 12,6 PROCENT ARBETSLÖSA. Tyskland som förut varit Europas ekonomiska motor, slår rekord i arbetslöshet. 5.216.000 personer är arbetslösa. Det är den högsta siffran sedan 1930-talet, rapporterar BBC.
Regeringens ekonomiska rådgivare anser också att prognosen för tillväxten, +1,4 procent under 2005, är för optimistisk. Den når i bästa fall 1 procent. Med så låg tillväxt skapas inga nya jobb.
I Sverige göms de arbetslösa undan. Hos AMS och SCB finns en rad olika skiktningar av arbetsmarknaden, men ingen där det tydligt framgår hur många som vill ha anställning men saknar det. Därmed är förhoppningen att vi i samhällsdebaten ska nöja oss med definitionen ”öppet arbetslösa”, en synnerligen fiktiv och frisserad siffra.
Enligt AMS-rapporten Arbetsmarknadsläget i januari 2005 var 5,7 procent av arbetskraften, eller nära 251 000 personer, inskrivna som arbetslösa vid landets arbetsförmedlingar. Dessutom deltog 2,9 procent, drygt 128.000 personer, i arbetsmarknadsprogrammen. AMS medger att arbetslösheten åtminstone är 8,6 procent eller 379.000 personer.
Enligt SCB-rapporten Arbetskraftsundersökningarna 4:e kvartalet 2004 (pdf) framgår att 129.000 personer var i ”konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program” och att ytterligare 149.000 var ”latent arbetssökande”, vilket definieras som personer som velat och kunnat arbeta men ännu inte är inne på arbetsmarknaden (här ingår studerande som söker arbete. I internationell statistik räknas de till de arbetslösa, medan Sverige - naturligtvis - i sin officiella statistik inte räknar dem till arbetskraften). Låt oss därför lägga till 149.000 till arbetslöshetsstatistiken - och till arbetskraften: 149.000+379.000 / 4.405.000+149.000 = 11,6 procent av arbetskraften är arbetslös. Det här är arbetslösheten enligt internationella beräkningsgrunder. Men sedan har vi förtidspensioneringar av arbetsmarknadsskäl, alltså det svenska fenomenet att pensionera arbetslösa.
Enligt SCB-statistiken över personer som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag var 408.285 personer förtidspensionerade vid utgången av år 2003. Säg att hälften skulle kunna arbeta, då ska ytterligare 204.000 räknas som arbetslösa: 528.000+204.000 / 4.554.000+204.000 = 15,4 procent arbetslösa. Här någonstans ligger förmodligen den korrekta nivån på svensk arbetslöshet. Men liksom Sovjet en gång, ser vi noga till att dölja obehagliga fakta.
Onsdag 2005-03-02 / 9.15 länk
SJUKVÅRDEN STOPPAS. I en tid då sjukvårdens organisation behöver söka nya vägar, utvecklas och förnyas eftersom den inte hjälper utan aktivt hindrar vårdpersonalen från att göra ett gott jobb, har regeringsblocket beslutat att ytterligare reglera vården:
Miljöpartiet godkände stopplag om privatisering av sjukhus. Det här är inget annat än direkt sabotage mot den viktigaste delen av service- och tjänstenäringen i landet. Socialdemokraterna verkar mer angelägna att avveckla sjukvården än kärnkraften.
Onsdag 2005-03-02 / 9.15
SJUKVÅRDEN STOPPAS. I en tid då sjukvårdens organisation behöver söka nya vägar, utvecklas och förnyas eftersom den inte hjälper utan aktivt hindrar vårdpersonalen från att göra ett gott jobb, har regeringsblocket beslutat att ytterligare reglera vården:
Miljöpartiet godkände stopplag om privatisering av sjukhus. Det här är inget annat än direkt sabotage mot den viktigaste delen av service- och tjänstenäringen i landet. Socialdemokraterna verkar mer angelägna att avveckla sjukvården än kärnkraften.
Tisdag 2005-03-01 / 23.15
DAGENS CITAT kommer från bloggaren Andrew Sullivan, som i höstens presidentval förespråkade John Kerry, men nu skriver, med anledning av händelseutvecklingen i Libanon:
Det riktigt svåra för [vänstern] blir att erkänna [Bush's] avgörande roll för att förändra [Mellanöstern] i demokratisk riktning. Enligt min mening krävde 11 september inget mindre. Vi tacklar problemen på ytan - genom att slå ut ledningen för al-Qaida - och på djupet - genom att angripa de auktoritära regimer som gör islamofascismen mer attraktiv i den unga generationens ögon. Detta är vad vi är skyldiga offren för 11 september. Och vi håller det löftet.
Tisdag 2005-03-01 / 22.55
'PROFESSORN' SOM INTE FÅR BLI EMOTSAGD. I en förvirrad Debatt hävdade professor Masoud Kamali att det var fel av TV-programmen Uppdrag granskning och Insider att ta upp samhällsproblem med invandrarvinkel. När Janne Josefsson frågade om man ska förtiga problemen, blev professorns svar ”nej”. Men vad vill du ändra på, då, fortsatte Josefsson. ”Ingenting”, sa Kamali. Som likväl var alldeles rasande över programmen. Förklara det den som kan.
Kamali var dock rätt avslöjande på en annan punkt. Han ondgjorde sig över att flera tidningar kritiserat hans grova påhopp på folkpariet (se här). ”Är det demokrati?”, frågade han. Vissa tål inte att bli emotsagda. De anser det kränkande att inte få medhåll. Vissa anser sig ha vetorätt över vad som får sägas. Det tror jag var kärnan i debatten, även om det aldrig sades rakt ut. Det är en helt orimlig hållning som strider mot yttrandefriheten.
Tisdag 2005-03-01 / 21.20
VÄNSTERPARTIET DOKUSÅPAN. Det var otrolig TV-underhållning att i Uppdrag granskning se Janne Josefssons uppföljning av vänsterpartiets uppgörelse med Stalin och historien. Den analysgrupp som skulle gå till botten med frågorna rasar nu samman. Sammankallande i gruppen ser stödet till stalinismen som ”nödvändig” och hävdar att Tjeckoslovakien 1948 i fri folkomröstning valde kommunistdiktaturen.
Snacka om uppgörelse! Och att sedan höra partisekreterare Pernilla Zethreaus vrida och vända på argumenten var stor komik. Så här bra har ingen dokusåpa varit. Varför inte köra en med vänsterpartiet?
Tisdag 2005-03-01 / 20.36
INTEGRATION (III): DAGS FÖR ASSIMILERING? Sveriges politik har syftat till att ”integrera” invandrare, inte ”assimilera” dem. Vad är skillnaden? Jag har funderat på det sedan den amerikanska tidskriften Weekly Standard (se blogg 19 feb) med självklarhet talar om assimilering av emigranter i sin Sverige-artikel. I amerikansk debatt talar man allmänt om assimilering som mål. Och inget land har mer framgångsrikt tagit emot emigranter än USA.
Men varför är assimilering det självklara målet i USA? Förmodligen eftersom det egentligen inte finns någon motsättning mellan integration och assimilering. Vi talar om gradskillnad, inte artskillnad. Om integrationsprocessen fortgår och är effektiv slutar den i assimilering. Och trots assimilering som mål, hindrar det inte amerikaner att bevara etniska identiteter och historia.
Assimilering är latin och betyder ”att göra lika”. Ibland brukar detta tolkas som ”att människor frånsäger sig sitt ursprung, sin kultur, sitt språk och identitet”. Det har i Sverige setts som ett allt för hårt krav att ställa.
Exempelvis gör kunskapssiten Sverige mot rasism följande definition:
Med integration avses den sociala process som gör det möjligt att bilda en sammanhållen helhet utifrån skilda gruppers intresse, erfarenheter och särart. Till skillnad från assimilation som förutsätter anpassningen till majoritetens normer och förhållningssätt, betyder begreppet integration att olika grupper i samhället inte behöver ge upp sin särart för att uppnå likvärdiga ekonomiska, sociala och politiska villkor.Här finns en grundförklaring till den misslyckade integrationen i Sverige. Den ställer krav på etniska svenskarna att ge upp sin svenskhet för att bli mer som de nyanlända. Samtidigt sänks kraven på de nyanlända att lära sig svenska språket och försörja sig själva.
Integration är inte bara en process utan också ett mål ... Integration är en ömsesidig process även om uppmärksamheten ofta riktas på de grupper som ska komma in i samhället.
Etniska svenskar har aldrig köpt idén om att överge de egna kulturella rötterna. Det är vårt land, vår kultur och vårt språk. Däremot kan nyanlända erbjuda nya upplevelser som smälter in i den svenska kulturen. Men initiativet måste komma från de nyanlända, och det kan inte finnas något krav på etniska svenskar att köpa nyheter bara därför att de är nya.
Ingen i USA förväntar sig att de som bott i landet längst ska ändra sig av hänsyn till de nyanlända. Det är upp till de senast ankomna att finna vägar att ”ta med sig” kulturella företeelser in i det amerikanska samhället. Ingen kan kräva att amerikaner plötsligt ska ta till sig något, bara därför att en ny emigrant dykt upp.
Så länge integration är ett mål i sig uppstår förvirring och orealistiska förväntningar. Om integration istället är en process med assimilering som mål blir spelreglerna tydliga.
Tisdag 2005-03-01 / 17.51
INTEGRATION (II): DANSK RAKHET. I Berlingske Tidende skriver folketingsledamoten Christine Antorini (s) en intressant debattartikel: Nytænkning i forhold til indvandring (tack Thomas).
På ett sätt som hittills inte varit möjligt i Sverige går hon strukturerat igenom möjligheter och problem med invandringen. Hon ställer upp på det hårda beslutet att inte tillåta någon att ”gifta sig in” i det danska samhället. Förklaringen är att det varit svårt för välutbildade att få uppehållstillstånd, medan det för outbildade varit lätt att genom giftemål få uppehållstillstånd.
Antorini skriver att invandrare med utbildning har lika goda chanser till arbete som danskar med liknande utbildning. Däremot har anhöriginvandrade i hög grad blivit arbetslösa bidragstagare. Detta konstaterar hon som om det vore självklara fakta. Men i Sverige beskrivs verkligheten annorlunda: välutbildade och svenskspråkiga invandrare är lika arbetslösa som de outbildade. Är det så stor skillnad på förhållandena i Danmark och Sverige? Eller är det så att det i den politiska korrekthetens namn sprids falska fakta?
Artikeln kräver nytänkande: inträdersbiljetten till det danska samhället heter utbildning och egenförsörjning. Anhöriginvandring är okej, men bara för dem som har utbildning, kan danska och har egen försörjning ordnad, skriver socialdemokraten Antorini.
Vi har brug for en helt ny dagsorden, hvor den stramme udlændingepolitik ændres til en dynamisk indvandringspolitik med adgang for dem, der kan og vil bidrage til det danske samfund.Budskapet låter hårt i mina svenska öron. Men om svensk integrationspolitik är ett komplett misslyckande, som professor Masoud Kamali säger (se blogg 19 feb) så borde ett första steg vara att öppet diskutera olika lösningar - och få fram grundläggande statistik om hur det förhåller sig i Sverige.
Tisdag 2005-03-01 / 16.41
INTEGRATION (I): HOLLÄNDARE EMIGRERAR. I New York Times görs ett utförligt reportage från Nederländerna: More Dutch Plan to Emigrate as Muslim Influx Tips Scales (tack Olle).
Den officiell statistik från landets statistiska centralbyrå visar på en trend: Holländare emigrerar från Holland till Australien, Nya Zeeland och Kanada. Dessa länders ambassader drunknar i ansökningar.1999 flyttade 30.000 utomlands. Preliminära siffror för 2004 visar att siffran ökat till 40.000. Utflyttningen ”har definitivt ökat under de senaste fem åren” konstaterar man på byrån.
Efter ritualmordet på regissören Theo van Gogh i november (då han sköts med sju skott på öppen gata i Amsterdam när han cyklade till jobbet, fick halsen avskuren och ett föraktfullt meddelande fäst på kroppen med en kniv) har många fler börjat fundera på att lämna landet.
Lämna detta stabila och rika hörn av Europa? Lämna ett land med generösa sociala förmåner, bra löner, fina skolor, museum, sportanläggningar, allt i en levande demokrati?För inte så länge sedan sa man att det land som mest liknade Norden var Holland...
Svaret är, i allt högre grad, ja. Detta lilla land är en magnet för emigranter, samtidigt som statistiken visar att den vita medelklassen flyr. Holländare säger att de blivit allt mer pessimistiska om det överbefolkade landets framtid och de sociala spänningar som växer i takt med nya vågor av nyanlända, de flesta muslimer …
Revisorn Ruud Konings har just sålt sin trivsamma bostad i den lilla staden Hilvarenbeek… Familjen flyttar till Australien. Paret säger att främsta skälet är att de är oroliga för barnens framtida välfärd och säkerhet.
'När jag växte upp fanns här spontanitet och frihet, men mina barn kan inte i trygghet cykla hem om kvällarna', säger Ruud Konings, 49. 'Min son fick nyss sin femte cykel stulen.' …
Marianne och Rene Aukens från byn Brunssum har framgångsrika karriärer, han som bankdirektör och hon som personalchef. Men efter mycket funderande har de ansökt om att få flytta till Nya Zeeland ... Peter Bles och hans fru förebereder sig för att flytta till Australien. 'Vi har upptäckt att människorna där är vänligare, inte så stressade och mindre aggressiva.' …
För Paul Hiltemann, en emigrationskonsult, är det anmärkningsvärt inte bara att intresset för att flytta har ökat bland holländarna, utan också vilka människor som vill flytta. 'Det är framgångsrika människor, jag menar, storstadsbor, direktörer, läkare, dataspecialister', säger han. För fem år sedan var det mest jordbrukare som sökte sig mer jord.
Tisdag 2005-03-01 / 15.50
DEN EKONOMISKA GÅTAN. Trots att USA:s riksbankschef Allan Greenspan har höjt räntan - sjunker den. Robert Samuelson gör en intressant genomlysning av amerikansk ekonomi i nästa nummer av Newsweek, Greenspan's 'Conundrum':
Något märkligt händer på vägen mot högre räntor: dom sjunker ... Riksbanken höjer korträntorna, och då borde också boräntorna stiga. Eller hur? Men det har dom inte.Samuelson pekar på en rad märkliga omständigheter i ekonomin just nu, exempelvis att det höga statliga budgetunderskottet inte tycks ha några negativa effekter. Han refererar också de ekonomer som ser mörkt på framtiden. Men gör själv bedömningen att låga räntor i huvudsak är ett gott tecken. De indikerar inte bara att inflationen är låg, utan också ökad tillförsikt om att den kommer att fortsätta vara låg. Det kan vara ett nytt 1950-tal vi upplever, skriver han, då detta var norm. Det är uppmuntrande, men det kan också vara fel.
I Weekly Standard är också Irwin Stelzer inne på att den globala ekonomin inte uppför sig i enlighet med Adam Smiths modeller. I The Two Markets pekar han på att risken för att asiatiska banker skulle sälja av dollar är liten. Om de gör det kommer de att sänka kursen ytterligare och därmed minska värdet på sina valutareserver som till stor del utgörs av dollar. Dessutom är investeringar i Europa inget attraktivt alternativ till investeringar i USA, eftersom den Europeska ekonomin är så bottenlöst dålig genom politiska regleringar.
Mer problematiskt är oljepriset. Var 10:e dollar som oljepriset stigit har tillväxten minskat med 0,4 procent av BNP. Saudiarabien hade förut som mål att oljepriset skulle ligga på $25 per fat, men det ligger nu på det dubbla. Tillväxten är därmed en procentenhet lägre än den skulle kunna varit.
Tisdag 2005-03-01 / 7.57
SVT/TT: ”DEMOKRATI ÄR FARLIGT”. Precis nu har TT-reportern Stefan Hjertén intervjuats i SVT:s morgonsoffa om utvecklingen i Libanon och Syrien. I går demonstrerade libaneserna på gatorna och för första gången i Mellanöstern avgick en regering utan blodsutjutelse. Och vad blir kontentan för SVT och TT? Jo, på frågan om detta är farligt, blir svaret ”ja, man vet inte vad detta kan leda”. Åteigen kan man fråga sig på vems sida svenska medier står i sin utrikesrapportering, demokratins eller dikaturernas. Inga diktaturer kan störtas och ingen demokrati införas om alla förändringar av status quo ses som något negativt och ”farligt”.
Måndag 2005-02-28 / 23.27
DEMOKRATIREVOLUTIONEN I MELLANÖSTERN FORTSÄTTER. I kväll avgick den syrienstyrda regeringen i Libanon efter kraftiga folkliga protester på Beiruts gator. Folk trotsade demonstrationsförbud utfärdat av militären.
Detta är ytterligare en seger för president Bush. Hans vision om att sprida demokrati till Mellanöstern, för att på det sättet få slut på krig, blodbad och terrorism i regionen, har tagit ytterligare ett litet steg mot förverkligande. White House: Lebanon Events 'An Opportunity'. En möjlighet för Libanons folk att demokratiskt välja en egen regering har öppnats. Mer här.
Även om den utlösande faktorn för händelseförloppet inte kontrollerades av Bush, så har han genom sin politik satt en mycket hård press på alla diktaturer vilket gör dem sårbara för folkliga opinioner på ett sätt de inte var förr. Bush nöter ut regimernas motståndskraft och gör dem lättare att få på fall.
Måndag 2005-02-28 / 22.07
UNDERGÅNGEN. Har just sett Bruno Ganz i rollen som Hitler i filmen Undergången - Tredje rikets fall. Håller med de recensioner (som SVD) som hyllar hans skådespelarinsats. Att spelar en så historiskt kontroversiell person med sådan trovärdighet är stort. Men större är den stämningsbild som filmen ger från bunkern i Berlin.
De dramatiska replikerna, som alla är hämtade ur historiska källor, är välkända och tillför inget nytt. Men även om man läst Albert Speer eller Gitta Sereny om Speer, infinner sig i dessa böcker inte den skrämmande och skräckfyllda stämning som omger Hitler i filmen.
Speer verkar inte varit mottaglig för känslor, även om han var fullt medveten om vad som hände och den ende i nazistledningen som gjorde något konstruktivt: gav kontraorder och upphävde Hitlers beslut om att förstöra Tyskland. Alla andra som bröt mot order sköts, men Speer gjorde det i till synes totalt lugn (se mer i blogg Gåtan Speer). Hur denne i grunden extremt smarte, lågmälde och från onda avsikter frie person kunde falla för en av hat till vansinnets gräns driven politiker är en större gåta än ondskan själv.
Måndag 2005-02-28 / 15.42
ALLT PEKAR PÅ SYRIEN. Efter att många gånger skällt på DN:s utrikesrapportering är det inte mer än rätt att lyfta fram dagens artikel om Syrien. Om vi läsare oftare fick den kvaliteten på analyserna, där man genomskådar propagandan istället för att rakt av rapportera den, behövde vi inte söka upp de stora utländska nyhetsmedierna lika ofta. Per Jönsson konstaterar att Syrien medvetet kan vilja driva fram en ny våldsspiral mellan Israel och palestinierna.
För Assadregimens del skulle det paradoxalt nog kunna vara en strategisk fördel om Israel tar till militärt våld mot Syrien och syriska intressen i Libanon. För då kan Damaskuspropagandan hävda att den mytologiska "arabiska nationen" ånyo utsätts för lömska angrepp av den sionistiska staten i maskopi med USA-imperialismen ...Tyvärr är ju Mellanöstern full med den typen av djävulska agendor och falskspel. Först när de avslöjas och all information ligger på bordet, kan man göra riktiga bedömningar. Därför är det viktigt att svenska medier tränger in i detta smutsiga maktspel, om man vill ge en korrekt beskrivning av händelseutvecklingen.
Måndag 2005-02-28 / 15.22
FEL FOKUS. Henrik Alexandersson och jag har inte alltid samma syn på politisk strategi, men i dagens inlägg om mediernas bristande balans i hur man tolkar oenighet inom vänsterblocket och det borgerliga blocket är vi helt överens. Det är märkligt hur varje liten nyansskillnad mellan borgerliga partier genast leder till frågor om splittring, medan de enorma värderingsskillnader som finns mellan vänsterpartierna sällan får en svensk journalist att fråga om splittring i regeringsblocket.
Måndag 2005-02-28 / 15.02
OROLIGT FRANKRIKE TILL FOLKOMRÖSTNING. När man läser Guardian idag, om hur oroliga fransmännen är för att EU håller på att överge deras gaullistiska centralstyre, blir man genast mer välvilligt inställd till EU. Frankrikes parlament ska idag fastställa datum för folkomröstning om den nya konstitutionen. Chirac och eliten är rädd för att det faktiskt kan bli nej.
Många över hela den politiska skalan anser att EU-konstitutionen omfattar en farlig anglo-saxisk vision som hotar Frankrikes omhuldade sociala modell med en starkt protektionistisk arbetsmarknadspolitik. I denna hörna står socialisternas förre premiärminister Laurent Fabius, som dock inte fick partiet att slå in på en nej-linje ...Ljuv musik i mina öron. Östutvidgningen ser ut att på ett livsavgörande sätt vitalisera unionen och marginalisera gaullismen och dess planekonomiska högfärd.
- Det finns stark rädsla för hur anglo-saxisk unionen är på väg att bli och en känsla av att Frankrike förlorat inflytande i EU. Den senaste utvidgningen av unionen har skapat en annan union, en där fransmän känner sig mer och mer främmande, säger Aurore Wanlin vid Centre for European Reform.
Måndag 2005-02-28 / 12.32
STATVETENSKAP UTAN VETENSKAP. Äntligen! Svensk samhällsforskning har mycket länge varit värd den totala sågning man får av professor Karl Gunnar Persson i dag.
Det är inte bara så att statsvetarprofessorerna är lata och producerar betydligt färre arbeten än internationella kollegor, kvaliteten i det som görs är dessutom låg. Att tala om forskning är en överdrift. Man levererar aldrig några nya fakta, nya infallsvinklar eller perspektiv på politik och samhälle. Bara lättviktiga självklarheter som av någon anledning alltid ligger i linje med det för dagen politiskt korrekta.
Persson ger en viktig förklaring:
Orsaken ligger i kulturella och institutionella barriärer och inte i att svenska universitet är svältfödda rent ekonomiskt jämfört med andra europieska intitutioner. Alltför många samhällsvetenskapliga institutioner präglas av en självgodhet som manifesteras i en oroväckande hög - i en del fall nästan total - internrekrytering, itne bara på adjunkts-, forskarassistents- och lektorsnivå utan även på professorsnivå. Brist på mobilitet och stimulanser från andra miljöer förstärker självtillräckligheten.Mitt i prick!
Måndag 2005-02-28 / 9.58
LO-CHEFERNAS LÖNER, DÅ. I Rapport ondgör sig LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin över att direktörslönerna är höga och att skillnaden mellan en industriarbetarlön och direktörslöner fortsätter att öka, enligt Dagens Arbete.
Men hur är det med skillnaden mellan industriarbetaren och LO-cheferna? Har inte den ökat ännu mer? Särskilt om man räknar med förmånliga hyror av sommarstugor (som egentligen är avsedda för mindre bemedlade) och hyreskontrakt åt barn och arvoden från uppdrag vid sidan om grundlönen...
Är det ingen i LO-borgen som kommer ihåg vad ”kasta sten i glashus” syftar på?
