Dick Erixon:
Kommentarer 7 - 13 feb 2005
Söndag 2005-02-13 / 15.58
ARNOLD TALAR KLARTEXT. I Washington Post återger kolumnisten George Will citat från libertarianske guvernören Arnold Schwarzenegger, vars inflytande i USA växter:
[Som immigrant från socialistiska Europa] använder Schwarzenegger terapi-termer och förklarar att politiker är ”som missbrukare” och att hans program är ”en behandlingsmetod”: ”Man minskar successivt mängden resurser man ger dom”.
Söndag 2005-02-13 / 15.08
8.456.266 IRAKIER RÖSTADE. Rösträkningen är nu klar. AP rapporterar att ungefär 60 procent av registrerade väljare gick och röstade i Irak, trots hot och bilbomber. Det är en enorm prestation i ett land som inte har några demokratiska traditioner. Den shiitiska listan fick 4,1 miljoner röster (48 procent), kurdiska alliansen 2,2 miljoner röster (25 procent), provisoriske premiärminister Allawis sekulära parti fick 1,2 miljoner röster (13 procent).
Det är positivt att inget parti kom över 50 procent, eftersom det betyder att kompromisser och samarbete mellan olika grupper och partier är nödvändigt.
Söndag 2005-02-13 / 12.28
EUROPA SER INTE FÖRTRYCKET. Europas relation till det fria USA är ansträngd, medan den nostalgiska längtan efter de dödligt förtryckande kommunistregimerna blir starkare. I Dagens Nyheter hyllas Saddam Hussein av utrikesredaktionen och kulturredaktionen lyfter idag (ej online) fram sovjetkommunismen i ljusa färger genom artikel av Slavoj Zizek. Som ett mejl uttrycker saken:
DN Kultur håller linjen. Idag har de en strålande historierevisionistisk artikel om varför "stalinismen" var så bra, och varför "Europas" identitet även i fortsättningen ska bygga på "antifascism" - och varför de som vill förbjuda kommunistiska symboler på samma sätt som de förbjudit nazistiska symboler är början till slutet.Expressen var inte lika förtjust när man recenserade Slavoj Zizeks senaste bok: ”Vänsterfavoriten Slavoj Zizek viftar armarna ur led. Malte Persson önskar att någon ger karln en smäll på käften.”
Efter att ägnat åtskilliga rader åt att beskriva de gigantiska skillnaderna mellan nazism och "stalinism" nämner han inte med ett ord Molotov-Ribbentropp-pakten, Sovjets invasion av Finland eller ockupationen av Öst- och Centraleuropa 1944-1989. Men mycket utrymme ägnas åt de fiiiiina avsikterna "stalinisterna" hade. Att Stalins privata papper (i form av Montefiores bok "Stalin - court of the red tsar") säger något helt annat ignoreras.
Att Europa kanske skulle skapa en identitet som var FÖR något, inte bara MOT, verkar inte falla författaren på läppen. Jag förstår varför DN tog in artikeln, och jag är rädd att den är väldigt representativ för "Europa".
Söndag 2005-02-13 / 11.58
ANTI-AMERIKANISTISKT MODE. Varför dessa tongångar? Inför president Bush Europabesök citerar den tyska bloggen Medienkritik artikeln Fashionable anti-Americanism i Open Democracy:
Det är inte så att Amerika gör allting rätt. Amerika är inte perfekt, tack och lov ... Den anti-amerikanska industrin ska inte misstas för legitim och balanserad kritik. 'Jag hatar Amerika' är väldens default-position. Att håna och kritisera Amerika är en form av förträngningsmekanism. Den låter icke-amerikaner undslippa att fokusera på egna problem. Faktum är att avklädd sin retorik är världens relation med Amerika otrevligt freudiansk ...
Söndag 2005-02-13 / 11.31
S-REGERINGENS RADIO. Det blir komiskt när Godmorgon världen i P1 avhandlar ”partisk journalistik” i USA och lyfter fram två fall där regeringsdepartement betalt journalister för att framföra regeringens budskap. Vad är Sveriges Radio, om inte en mångmiljonaffär där regeringsdepartement betalar hela organisationens verksamhet? Att lyfta bagatellartade exempel från andra sidan Atlanten är mycket lättare än att se det politiska paradigm man själv lever i varje dag.
Lördag 2005-02-12 / 15.51
GE NOBELS FREDSPRIS TILL IRAKISKA FOLKET. I Wall Street Journal föreslår Daniel Henninger att Nobelkommittén ger årets Nobelpris i fred till det irakiska folket. En mycket bra förslag.
De har redan vunnit världens fredspris genom att demonstrera en beslutsamhet för fred, självbestämmande och mänskliga rättigheter inte tidigare skådad i vår livstid - just de mål som är Nobelprisets sedan starten 1901. Ett formellt erkännande för vad det irakiska folket gjorde den 30 januari skulle betyda mycket för att förstärka denna inriktning i mer konkreta termer än vad någon annan tänkbar pristagare detta år. Vem har gjort mer?
Lördag 2005-02-12 / 14.25
DET SEXUELLA HYCKLERIET. Under sportgalan i SVT för några veckor sedan låg en pubertal sexfixering i luften. Det anses kul, häftigt och upproriskt. När nu några hockeykillar deltagit i gruppsex, då tvärvänder hela den mediala fårskocken och uttalar plötsligt sin bestörtning, sin moraliska upprördhet över att sex utspelar sig på hotellrum (båda kvällstidningarna vältrar sig nu i höga moraliska tongångar, se här och här). Vilket förbannat hyckleri.
Alla som haft "one night stand" med en partner man knappt kommer ihåg namnet på borde hålla käften. Därmed skulle det bli ganska tyst.
Om alla som haft snabba sexutbyten tänker efter: är det möjligen inte så att man ångrat sig efteråt någon gång - eller att partnern gjort det? Innebär det att samlaget var en våldtäkt? Tänk efter.
Vad är det som egentligen upprör i det aktuella fallet? Jo, att det var gruppsex med tre män och en kvinna. Det är formen som upprör. En kvinna, brukar det ofta heta, vill inte ha sex på detta sätt. Självklart är det våldtäkt säger feministerna. En kvinna är alltid rådig och skötsam och har aldrig så vulgära sexlustar som män. Kvinnor är bättre än män, alltså måste kvinnan vara utnyttjad. Hon har inte velat ha sex på det viset.
Som om feministisk ideologi styrde våra djupaste drifter… Vilken dårskap.
För min del skulle jag vilja vända på förhållningssättet till sex. För mig är det något mycket privat. Något man inte gör offentliga manifestationer kring. Att göra så anser jag vara ett pubertalt och omoget beteende som får mig att misstänka att man har problem. Däremot lägger jag inga aspekter på vad vuxna människor i sitt privatliv ställer upp på och gör tillsammans. Sedan får man också stå för det man gör, även när man är full, och lära sig av det. Inte minst sex handlar om självkännedom.
I svensk offentlighet är det tvärt om, skrävla, "skämta" och ständigt anspela på sex går bra, men om man i handling, utanför offentligheten, avviker det minsta från normen då är man omoralisk och har begått våldtäkt.
Att landslagsmän är otrogna sina fruar och sambon, och har sex mitt under en viktig turnering, är för mig obegripligt ansvarslöst - men det är ju en sak för dem och deras närstående samt för landslagsledningen. Ingenting vi andra har att utfärda moraliska domar över.
Lördag 2005-02-12 / 11.48
YTTRANDEFRIHETEN VANN. Pingstpastorn Åke Green friades i Hovrätten från åtal om hets mot folkgrupp. Många, väldigt många, anser att det är fel. Det råder en oroande och växande intolerans mot fri åsiktsbildning (och jag talar här inte om hot eller våld, utan om åsikter). Så här tänker allt fler: om någon inte tycker om det någon annan sagt, ja, då ska det vara förbjudet att yttra. Man kan ju ”kränka” någon. Men ordet ”kränkas” missbrukas. Ingen är kränkt bara för att någon sagt emot. Men även liberal press svävar på målet.
Göteborgs-Posten skriver i Yttrandefriheten är grunden något luddigt: ”Hur osmakligt pastor Åke Greens utfall mot homosexuella än var måste hänsynen till yttrandefriheten väga tungt”. Hänsyn? Är inte yttrandefrihet en princip? Ledaren fortsätter: ”Det som är oacceptabelt och inte skyddas av yttrandefriheten ska inte bli godtagbart när det uttalas av en präst i religionens namn.” Snacka om tänjbara begrepp. Vad är 'acceptabelt'? Men tidningen landar rätt: ”Uttalanden som Åke Greens bör fördömas mer än dömas.”
När rättegången inleddes skrev Sydsvenska Dagbladet i ledaren Åke och hans värld:
Det är enkelt - och mer effektivt - att bemöta fördomsfullhet, inhumanitet, trångsynthet och enfald - allt det som spökar i Åke Greens värld - i öppen debatt. Därför bör Green nu frikännas. I yttrandefrihetens namn.Precis. Debatten ska vara fri och öppen. Istället för att försöka tysta dem som tycker annorlunda, borde samhällsdebatten handla om att i diskution föra fram egna argument.
Lördag 2005-02-12 / 10.42
RUNDGÅNGEN I SJUKVÅRDEN. I DN har ett fonomen börjat uppmärksammas som haft mycket svårt att nu ut i debatten. Monica Renstig och HélÈne Sandmark skriver:
Sjukvården tycks ha misslyckats med att få kvinnorna att acceptera rådande diagnos eller med att tala klarspråk om bristen på effektiva behandlingsalternativ, framför allt när det gäller värk i nacke, rygg eller axlar. Därför står många kvinnor i kö för ytterligare utredning - vilket för många av dem har lett till en oviss väntan och utebliven behandling.Och i ledare skriver DN:
Här är det inte nödvändigtvis mer - utan mindre - vård som kan behövas. Snarare än att människor uppmuntras att symtomatisera de oförrätter och det lidande som hör livet till bör de uppmuntras att se till hela sin situation för att hitta fram till det batteri av lösningar som ofta krävs för att man ska hitta en väg ut ur långvarig sjukskrivning.Exakt. Sjukvårdspolitiken har fullkomligt missuppfattat vad medicinsk service är. Ett typiskt ovanifrånperspektiv har anlagts, när det själva verket kräver ett underifrånperspektiv som bygger på en förtroendefull relation mellan patient och vårdprofessionen. Nuvarande planekonomiska system gör sådan relation omöjlig. Därför måste patienter bli kunder med makt över sjukvårdens resurser. Ett kundvalssystem ger den makten, och därmed det rätt fokus på patienter, snarare än organisation och anslag från politiker.
Lördag 2005-02-12 / 10.42
VÄNSTERVÄNNER TILL IRAK. Jo, det finns vänsterkrafter som gillar att Irak befriats! Kors i taket. Labour Friends of Iraq skriver på hemsidan:
Arbetarvänner till Irak är en grupp vars syfte är att förena Labourpartiets medlemmar för att bygga direkta kontakter av solidaritet mellan den framväxande arbetarrörelsen i Irak och progressiva organisationer och arbetarrörelsen i Storbritannien.På hemsidan gör riksdagsmannen Harry Barnes en kritisk analys av de siffror om antal döda som cirkulerar.
Irak träder fram ur en lång mardröm med Saddams totalitarism ... och har nu en möjlighet att använda sina naturrikedomar och mänskliga kraft för att bygga ett demokratiskt och civilt samhälle.
Finns inga lika kloka vänsterkrafter i Sverige?
Lördag 2005-02-12 / 01.12
MER JAY LENO. Fick just höra att Fred Barnes under en lunch igår återberättade några poänger av Jay Leno inför Vita Husets Pressklubb förra året:
- Bush fick besök av Greklands ambassadör som visade bilder pa Akropolis. Bush sade genast: Vi ska ta fast dom som gjorde det!
- Inför valkampanjen filosoferade Bush: Man kan lura en del av folket hela tiden, och vi ska koncentrera oss på dom.
- Om John Kerry vinner kommer han att bli den förste presidenten som ger både talet till kongressen OCH replikerar på det efteråt.
Fredag 2005-02-11 / 18.04
VECKANS MONOLOGER från Jay Leno i Tonight_Show:
- Att röka på restauranger är nu olagligt på Kuba. Kubanska myndigheter säger att passiv rökning är farligt för deras medborgares hälsa - nästan lika farligt som att yttra sig fritt, demonstrera eller kritisera regeringen.
- Många amerikanska företag flyttar till Irak. Irak har nu Pizza Hut, Taco Bell och Popeye’s fried chicken. Va bra! Istället för olja mot mat ger vi dem olja i mat.
Fredag 2005-02-11 / 14.02
ARKITEKTEN IV. Strategiskt ger Karl Rove, omedvetet, också lite goda råd till de borgerliga partierna i Sverige. Rove menar att Amerika i grunden har center-högervärderingar. Därför vill amerikaner se en center-högerkandidat vinna nästa presidentval 2008. ”Och frågan är om demokratiska partiet kan erbjuda en kandidat som känns komfortabel nog för amerikanerna, så att de kan komma över den fördel som vi [republikanerna] har som det sanna center-högerpartiet i Amerika”.
För Sverige gäller spegelbilden: kan de borgerliga erbjuda ett så attraktivt politiskt program, statsministerkandidat och andra ministerämnen att svenskarna, som i grunden har en center-vänsterreflex i sin åsiktsbildning, kan komma över att socialdemokratin är det sanna center-vänsterpartiet?
De borgerliga måste vara flera snäpp bättre än socialdemokratin i opinionsbildning, åsiktsprofil och framträdande personer för att ha en chans. Och grunden till allt: man måste vilja vinna regeringsmakten, inte bara rädda det egna lilla partiets mandat.
Fredag 2005-02-11 / 13.45
ARKITEKTEN III. Karl Rove nämner också Sverige i positiva ordalag i intervjun, hör och häpna. Det gör han i samband med att den heta frågan om nytt pensionssystem i USA tas upp. Det demokratiska partiet säger numera tvärnej till att låta medborgarna individuellt placera en del av inbetalda pensionsavgifter i aktier och räntefonder. Just det som vi gjort i Sverige via PPM. (Nu blev ju tidpunkten för starten av PPM den allra sämsta, eftersom börskurserna rasade strax efter systemet sjösattes.)
Karl Rove berömmer Bill Clinton som också försökte reformera pensionssystemet. Men den förändringsviljan saknas nu och det visar hur långt till vänster det demokratiska partiet i USA har gått.
Fredag 2005-02-11 / 13.24
ARKITEKTEN II. Intressant är också att Karl Rove som regeringsföreträdare är så välkomnande till nya medier, till bloggarna och fler röster i samhällsdebatten. Det är en helt annan ton än den som kommer från de socialdemokratiska makthavarna här hemma. Exministern Bengt K Å Johansson (s), tycker enligt artikel i DN att det är ett problem att människor i allt större utsträckning tar del av mer varierade mediekällor:
- Det är ett problem eftersom vi behöver en gemensam grund för att vara en nation, säger Bengt K Å Johansson (s).Vilken maktfullkomlighet! Tonen är den motsatta hos Karl Rove som berättar om ett möte med Mike Deaver, en av Ronald Reagans närmaste medarbetare:
Jag satte mig ner med Mike Deaver, som är riktigt briljant, och frågade honom om presidentkampanjen 1984. Och då hade de att göra med ett tema per dag, tre nationella TV-kanaler, telegramnyheter, du vet, det var allt. Och nu finns otillfredsställbar efterfrågan på innehåll, och jag tror inte vi har förstått konsekvenserna av det än.Så talar den som vill demokrati på riktigt, och inte bara ser demokratiska val som en metod att få oinskränkt egen makt.
Jag anser demokratin blir friskare om det finns fler röster. Vi är -- även om det sker elektroniskt går vi, på sätt och vis, tillbaka till den allra tidigaste eran för demokratin, då det fanns betydligt fler röster på det offentliga torget, då tidningarna var många och då det för medborgarna fanns långt fler möjligheter att engagera sig, delta och diskutera.
Fredag 2005-02-11 / 13.01
ARKITEKTEN I. Även president Bush själv kallar Karl Rove för arkitekten bakom valskampanjerna 2000 och 2004. Karl Rove har efter valsegern i november en enormt stark ställning i Washington och betraktas som en av USA:s bästa politiska strateger någonsin. Han intervjuades i natt av Sean Hannity.
Programledaren tar upp det faktum att den amerikanska södern så sent som 1980 representerades av 20 demokrater och bara 6 republikaner i Senaten. Efter valet 2004 är det nu 22 republikaner och bara 4 demokrater. Ett så kraftigt förändrat politiskt landskap i en demokrati har jag aldrig hört talas om tidigare. Jo, förresten: det italienska partisystemets sammanbrott i början av 1990-talet är lika stort, men berodde då på mutskandaler och korruption snarare än förändrade partisympatier mellan existerande partier.
Det gör att demokratiska partiets kris framstår som ännu större än vad jag föreställt mig.
Fredag 2005-02-11 / 9.28
DEAN! DEAN! DEAN! När förre presidentkandidaten Howard Dean anlände till demokratiska partiets huvudkontor i Washington i onsdags kväll hurrade unga entusiastiskt utanför: ”Dean! Dean! Dean!” Det står nu klart att han kommer att vinna valet av partiledare (=partisekreterare) och hans supportrar från primärvalet är i eld och lågor.
Det märkliga är att republikanska strateger gärna stämmer in i kören. Många politiska bedömare anser att Dean kommer att gräva demokratiska partiets grav med sin lynnighet, sin östkustradikalism och dogmatiska framtoning. Det demokraterna behöver är någon som kan locka tillbaka sydstatsväljarna och landsbygdsväljarna. Howard Dean riskerar snarast att i ännu högre grad skrämma bort dom.
Fredag 2005-02-11 / 9.21
BLOGGPARTY I NEW YORK. Bloggen Gawker hade kameran i högsta hugg och tog en mängd foton så att man kan se ansikten på många namn man känner igen från cyberrymden. Här ännu fler bilder.
Fredag 2005-02-11 / 8.38
KAMPANJSTART FÖR EU-FÖRDRAG. Nästa söndag folkomröstar Spainen om det som kallas EU:s nya grundlag. Ikväll startar ett stort antal regeringschefer gemensamt i Barcelona ja-kampanjen som ska leda till att konstitutionsfördraget ratificeras i alla de 25 länderna. Guardian överdriver inte när man talar om en gropig väg framåt. Hur stora är chanserna att alla de 10 länder som håller folkomröstning kommer att godkänna fördraget? De framstår som väldigt små. Men på något sätt är det beundransvärt att de försöker. Europeiska ledare och djärvhet är en sällsynt kombination. Blir spännande månader framöver.
Fredag 2005-02-11 / 8.23
KRIGSMOTSTÅNDARE MÅSTE TA KONSEKVENSERNA. Många känner sig tydligen trampade på tårna av att bloggen här säger den sanning som medierna nogsamt undviker: de som var emot Irakkriget har motarbetat den utveckling mot demokrati som nu sker. Så här formuleras ett mejl:
Du menar alltså att den som är emot kriget är för Saddam? Det är som att säga att man är för Göran Persson för att man är emot ett amerikanskt anfall mot Sverige. Även du måste inse det korkade i ditt resonemang ... vi som var, och fortfarande är, emot det vidriga kriget kan glädjas åt ett eventuellt demokratiskt Irak.Att jämföra Saddam Hussein med Göran Persson är häpnadsväckande i sig. Och det handlar inte om att vara ”för”, utan om vad som i verkligheten hänt om inte Irakkriget genomförts. Och självklart är det så att om USA inte anfaller Sverige under 2005, så sitter Göran Persson kvar när vi går in i 2006. På samma sätt hade Saddam suttit kvar om inte USA befriat Irak. Krigsmotståndarna måste se sanningen i vitögat och ta konsekvenserna av sina egna resonemang: utan invasion - fortsatt tyranni, tack vare invasion - demokratiutveckling.
Torsdag 2005-02-10 / 22.06
OSCAR, OSCAR. Försöker varje år se de filmer som står på listan över nominerade till oscar. Att gå på bio är ju inget man säger nej till. Det är också en sport att försöka förstå nomineringarna. Men måste erkänna att det inte är min starka sida.
Ta Aviator som exempel. Goda recensioner i medierna och 11 nomineringar. Bla bästa manlige skådespelare (Leonardo DiCaprio), bästa manlige biroll (Alan Alda), bästa regi (Martin Scorsese) och bästa film.
Men filmen är en ganska ordinär biografi. Visserligen om den otroligt häftige Howard Hughes, som inte bara vann oscar genom att förnya filmen, utan framför allt utvecklade flyget. Han tog bort de dubbla vingarna på planen, slog personligen hastighetsrekord i luften, var först att våga satsa på större passagerarplanen (var tvungen att köpa flygbolaget TWA för att få ett flygbolag att beställa planen) och ritade Herkulesplanet, som ansågs otroligt stort, ja, skrattretande löjligt omöjligt, i början av 1940-talet - men som fortfarande används år 2005.
Filmen skyggar inte för Hughes psykiska problem, som svårartad basillskräck, men man kommer honom aldrig nära. Filmen är lättviktig i jämförelse med Russell Crowe i A Beautiful Mind (som vann bästa film och bästa regi). Men som underhållning är Aviator inte alls något dåligt val. Och dessutom lite allmänbildande.
Torsdag 2005-02-10 / 19.54
DAGENS NYHETER SAKNAR SADDAM. Flera mejl har med stor irritation hänvisat till Pelle Jönsson och hans artikel i DN idag. Nyckelmeningen:
I så fall lär många kvinnor i Irak få skäl att sakna Saddamepoken.Själv är jag inte alls förvånad. Denne Jönsson har tidigare skrivit om ”beundran för Saddamregimens förmåga” (se blogg 3 nov 2003).
Dagens Nyheters utrikesredaktion glömmer mycket gärna Saddam Husseins övergrepp och de många massgravarna i Irak. På något sätt liknar förnekelsen den som nynazister anlägger om förintelsen. Man vill inte kännas vid brotten. Resultatet är en vidrigt inkompetent utrikesrapportering.
Torsdag 2005-02-10 / 17.36
IRAK: UTAN INVASION INGEN DEMOKRATI. Några reaktioner på bloggens kommentar om Alice Åström (v) igår har kommit, och den syns överallt i medierna: bara för att man vare emot Irakkriget, kan man vara för demokrati i Irak. Nej, det kan man inte. De som var - och är - emot Irakkriget säger att de hellre sett Saddam Hussein suttit kvar. Säkerhetsrådets resolution 1441 var den 17:e i ordningen riktad mot Saddam, som han struntade i. Varför skulle han plötsligt ge sig? Utan en beslutsam amerikansk president hade Saddam Hussein idag ägnat sig åt att förtrycka, mörda, spränga och våldta irakiska folket - det han gjort i 30 år.
En som tänkt om är den långvarige utsände i Mellanöstern, Thomas Friedman i New York Times. Idag skriver han:
Jag anser att det finns mycket att kritisera om hur Irakkriget genomfördes, och utgången är fortfarande osäker. Men de som hävdar att det irakiska valet bara var en lek och att allt [USA-koalitionen] gör i Irak försämrar situationen i kriget mot terrorismen, talar strunt.Friedman menar att krigsmotståndarna i det demokratiska partiet i USA och länder som Frankrike nu helhjärtat måste engagera sig i Iraks framtid.
Här är sanningen: det finns inte en enda enskild insats vi kan vidta någonstans i världen för att reducera hotet från terrorism som skulle göra större nytta idag än en hyggligt utveckling i Irak. Så viktigt är det. Och just eftersom det är så viktigt, borde frågorna inte lämnas till Donald Rumsfeld.
Ja, och för att kunna göra det, måste man också erkänna att befrielsen med militära medel var riktig - den blev nödvändig, om än inte önskvärd. Först när den insikten sjunker in kan tidigare krigsmotståndare på allvar hjälpa Irak och Mellanöstern att ta nästa steg mot frihet och demokrati.
Torsdag 2005-02-10 / 8.31
SUPA MED HITCHENS. Bloggaren Michael Totten berättar om en kväll med Christopher Hitchens.
Torsdag 2005-02-10 / 8.16
BUSH FÖLJER REAGAN. Många talar om att president Bush ökat de federala utgifterna och därmed gör staten större, i strid med arvet efter Ronald Reagan. Nu skriver Lawrence Kudlow, som var ekonomisk rådgivare till Reagan, att president Bush fullföljer Reagans arv. Genom skattesänkningarna får medborgarna behålla mer av sina förtjänster och staten mindre.
Att staten ändå spendera mer, genom att skapa ett allt större budgetunderskott, står inte i strid med Reagans arv om det sker på ett sådant sätt att det får fart på ekonomin. Och det är just vad som sker. Tillväxten är 5 procent av BNP per år - en hissnande och för Europa helt otänkbar siffra. Arbetslösheten sjunker och ligger på 5,2 procent totalt - medan Sveriges öppna arbetslöshet är 5,6 procent, och då är inte AMS och alla i svensk statistik bortfifflade arbetslösa medräknade (då har Sverige uppemot 10 procents arbetslöshet). Inte heller stämmer den gamla ekonomiska lagen om att högre upplåning får inflationen att ta fart, den ligger på historiskt låga 1,5 procent i USA. Inte heller är budgetunderskottet i sig något problem, eftersom räntorna är låga och skulden betalas av genom högre statliga inkomster till följd av tillväxt - alltså utan höjda skattesatser.
För Lawrence Kudlow är det centrala huvuvida presidentens ekonomiska politik får fart på ekonomin samtidigt som staten tar mindre från medborgarna. Och det gör nuvarande politik, menar han.
Torsdag 2005-02-10 / 7.55
FACKETS BESKYDDARVERKSAMHET SEGRAR. Vad hade vi kallat en organisation som försökt blockera ingången till en arbetsplats och systematiskt tagit kontakt med alla arbetsplatsens samarbetspartner och hotat dem med att blockera deras arbete om de inte slutar arbeta med denna arbetsplats? Svaret är givet: en kriminell maffiaorganisation. Men om en fackförening arbetar med hot och sabotage, då är lagligt. Därför ser sig företaget Laval nu tvungna att avsäga sig bygguppdrag i Vaxholm, där lettiska byggnadsarbetare fått arbete. Byggands maffiametoder har segrat. Beskyddarverksamheten styr Sverige. Det är vidrigt.
Onsdag 2005-02-09 / 23.45
EU UR AMERIKANSKA ÖGON. Det är verkligen många perspektiv som bryts emot varandra i Jeremy Rifkins artikel i Guardian. Rifkin är en politisk aktivist, yrkesdemonstrant sedan Vietnamkrigets dagar. Men också amerikan. I Guardian skriver han om EU. Och det är komiskt på något sätt, men eftersom Rifkin, hur mycket han än avskyr sitt eget hemland för att istället hylla regleringsträsket Europa, lyser den amerikanska mentaliteten igenom artikeln. Den amerikanska spotta-i-nävarna och nu-fixar-vi-det-här-optimismen gör att EU framstår som riktigt aptitligt.
Om bara EU engagerar sig i affärer och handel över gränserna till andra medlemsstater med samma lätthet som vi gör inom USA kan man bli den dominerande ekomiska makten. Och bara Bush talar inför EU-parlamentet när han om några veckor besöker Bryssel, så kan vi börja en ny era av samarbete.
Den bekymmersfria, lättsamma attityden som Rifkin demonstrerar skulle verkligen behövas i Europa som en motvikt mot all tungsinthet.
Onsdag 2005-02-09 / 12.51
BORGERLIG TRIUMF - I DANMARK. Jyllands-Posten gör följande skarpsinniga analys av gårdagens valresultat i Danmark:
I en rad ämnen som mer handlar om värderingar än om ekonomi har i stigande grad kommit att prägla den danska politiken. Framför allt gäller det invandringspolitiken som reser en avgörande frågeställning för många människor: hur försäkrar vi oss om att invandringen sköts på ett sådant sätt att den danska befolkningen och det danska samhället håller samman i god anda? I förhållande till den frågeställningen känner många vanliga arbetstagare att de har mer gemensamt med borgerliga partier än med socialdemokraterna, för att inte tala om den radikala vänsterflygeln. Detta har inneburit att den traditionella höger-vänsteruppdelningen har brutits upp, vilket har givit [statsminister Anders Fogh Rasmussen] möjlighet att skapa en helt ny folklig allians.Det kan tyckas som att de borgerliga i Sverige försöker inta en liknande strategisk linje. Men den viktigaste komponenten saknas: de borgerliga partierna vägrar fortfarande tala värderingar. Det är därför många ser moderaternas förflyttning mot mitten som en total kapitulation för socialdemokratisk politik. Sedan tidigare har man inte erbjudit någon annan moralsyn, och nu skiljer man sig heller inte i sakpolitiska detaljfrågor.
Men invandrar- och rättstrygghetspolitiken har inte varit nog för att skapa denna allians. De borgerliga har haft tre andra mål. Det skulle stå som trovärdiga garanter för välfärdsstaten. De skulle göra skattestopp och skattelättnader till en gemensam sak för traditionellt borgerliga och traditionellt socialdemokratiska väljare. Och de skulle säkra en välfungerande ekonomi.
Gårdagens valresultat bekräftar att partierna bakom Fogh har varit i stånd till att förena värderingspolitik, välfärdspolitik och ekonomisk politik på ett sätt som befäster alliansen mellan gamla och nya borgerliga väljare.
Ett tecken på att de borgerliga partiledningarna är oförmögna att tala i moraliska termer är att få har förstått vad moderaternas omläggning går ut på. Frasen ”det ska löna sig att arbeta” är så utsliten att ingen lyssnar på den. Och moderaterna har inget annat språk än det rationella, teknokratiska och ekonomistiska. Därför lyckas man inte formulera vad kursomläggningen egentligen handlar om.
Häri ligger den avgörande skillnaden mellan Danmark och Sverige. Borgarna i Sverige kan bara tala ”socialdemokratiska” - dvs värdenihilistiskt. Man vågar inte på allvar ta upp moralfrågorna, även om de flesta väljarna vet att det är här de allra största politiska och ideologiska skillnaderna finns. Men i det officiella Sverige, i riksdagshuset, på tidningsredaktionerna, i myndigheternas sammanträdesrum, under cocktailpartyn (och julgransplundringar) är bara det socialdemokratiska språket gångbart. Den som talar i andra termer betraktas som något katten släpat in.
Men varför böjer sig svenska borgerliga politiker för denna socialdemokratiska hegemoni? Jag har bara ett svar: de saknar tilltro till den egna politiken. De tror inte att väljarna vill ha borgerlig politik, utan socialdemokratisk. Och inte oviktigast: vill man personligen tillhöra eliten i Sverige är det avgörande att man talar socialdemokratiska. Det ger prestige. Den som talar moral är vad Dacke var för Gustav Vasa - obehagliga bondtölpar som sticker upp.
Borgerliga politiker måste göra ett val: vill de tillhöra det gamla etablissemanget eller vill de stå upp för den folkliga protesten mot förmynderi och regleringsvansinne, och för en moral som belönar den som arbetar, sköter sig och tar risker i entreprenöriell anda?
Hittills har man valt att hellre röra sig under kristallkronorna än bland vanligt folk. Därför har man heller inte vunnit några val. (Läs även Ekonomisk förnyelse kräver värdegrund)
Onsdag 2005-02-09 / 10.37
FANTASTISK AKROBATIK I RIKSDAGEN. Det är riktigt underhållande att höra Alice Åström (v) i riksdagens utrikespolitiska debatt som pågår just nu. Var kommer hon att landa i olika frågor? Riktigt avancerade volter gör hon om Irak. Var det demokratiska valet något bra, frågor hon. Alla håller andan. Stööörsta möööjliga tyyyyssstnad! Nu kommer svaret!
- Ja.
Åhhh. Jösses. Vänsterpartiets utrikestalesman ser något positivit i Irak. Är det möjligt?!
Men direkt efter detta konstaterande hävdar Åström att invasionen av Irak var ett folkrättsbrott som fortfarande ska fördömas.
Okej. Få se nu: det var bra med val, men dåligt att de handlingar som möjliggjorde valet genomfördes.
Frågan är om de som gör den här typen av hisnande intellektuella saltomortaler bör leda landet som regeringsunderlag.
Onsdag 2005-02-09 / 9.43
'MEKANISK' VAR ORDET. I riksdagens utrikespolitiska debatt som just nu pågår ställer Gunilla Carlsson (m) en rad frågor efter anförande av utrikesminister Laila Freivalds. Hur ser regeringen på den demokratiska utvecklingen i Irak? Hur förhåller sig regeringen till folkmordet i Darfur, Sudan? Gunilla Carlsson menade att utrikesministerns anförande endast innehåll en ”mekanisk” uppräkning av tidigare ståndpunkter. En träffsäker beskrivning.
Onsdag 2005-02-09 / 9.33
PISSAR PÅ DEMOKRATIN. Kanadensaren Mark Steyn är lika burdus och grov som han är klartänkt. Också hans kolumn i Daily Telegraph är en reaktion på hur Europa och medievärlden betett sig i Irakfrågan.
Västmedierna verkar ha beslutat sig för att varje god nyhet från Irak är ett enorm neokonservativt snöskred och det enda som finns att göra är att urinera över alltihop. Men de har ett tufft jobb. Det fortsätter att snöa.
Onsdag 2005-02-09 / 9.16
COWBOYEN HAR FÅNGAT IN KORNA. Om världsläget efter valet i Irak konstaterar Brendan Miniter i Wall Street Journal med en tydlig stänk av skadeglädje:
Om George W Bush är en cowboy så har en av hans mest pålitliga medarbetare just fångat in de bortsprungna korna. Under utrikesminister Condoleezza Rices resa till Europa har Tyskland lovat att förena sig med flocken som närmar sig Irak. Det var inte så här det skulle ske. Förra året hävdade [presidentkandidat] John Kerry att bara han kunde fånga in boskapen i Europa.Även om formuleringarna är taskiga, är de befogade. Så mycket skit det talats om Bush som cowboy är det inte mer än rimligt att man nu returnerar förolämpningarna. Skrattar bäst som skrattar sist...
Onsdag 2005-02-09 / 8.52
SVERIGES MEST INKOMPETENTA POLITIKER - NÅGONSIN. I mycket hård konkurrens måste det vara socialdemokraternas finansborgarråd i Stockholm, Annika Billström. I förra valet lovade hon om biltullar i regionala nyhetsprogrammet ABC:
- Mitt besked till Stockholms väljare är att det blir inga avgifter under nästa mandatperiod och det är ett vallöfte från oss.Så skrev partiet också i sitt valprogram för Stockholm. Men så fort hon, mycket tack vare detta löfte, vunnit kommunalvalet startade socialdemokraterna beslutsprocessen för att införa biltullar. När man nu lagt ut 330 miljoner kronor och kan tvingas betala ut totalt upp till 2 miljarder kronor, då avbryts projektet eftersom man inte följt lagen i den hets och iver med vilken projektet drivits framåt.
Finns det i Sverige någon motsvarighet i dårskap? Kommer att tänka på Stålverk 80 och andra av socialdemokratins gigantiska fiaskon, men de drevs inte fram i strid med folkviljan och givna politiska löften.
Tisdag 2005-02-08 / 22.34
VALRESULTAT I DANMARK. Läget just nu, enligt Danmarks Radio, när 80 procent av rösterna räknats: liberala venstre blir för andra valet i rad Danmarks största parti och Anders Fogh Rasmussen kan fortsätta leda tvåpartiregeringen med konservative. Socialdemokraterne gör ett rekorddåligt val och når bara drygt 25%.
Venstre ..................... 29,1 -2,1%, 52 -4 mandat
Konservative .............. 10,3 +1,2%, 19 +3 mandat
Dansk folkeparti ........... 13,3 +1,3%, 24 +2 mandat
Kristdemokraterne ......... 1,7 -0,6%, 0 -4 mandat
Socialdemokraterne ...... 25,8 -3,3%, 47 -5 mandat
Radikale venstre ............ 9,2 +4,0%, 16 +7 mandat
Socialistisk folkeparti ...... 6,0 -0,4%, 11 -1 mandat
Enhedslisten .................. 3,4 +1,0%, 6 +2 mandat
Tisdag 2005-02-08 / 18.45
DANMARK TILL VAL IDAG. Flera bloggläsare har hört av sig om Danmarkskommentaren igår och påtalat att under ytan finns invandrarfrågan. Och den har lyfts fram i valspurten enligt Jyllands-Posten (tipstack: Thomas). Men här är de borgerliga och socialdemokraterna eniga om att invandrare som begår brott ska utvisas, så det är ingen fråga som avgör regeringsmakten. Däremot är lilla Radikale venstre emot den strika politiken och har avtal med socialdemokraterna om att ompröva reglerna för familjemedlemmars möjlighet till att bosätta sig i Danmark.
Själv tycker jag det är synd att vi inte kan diskutera invandring öppet i Sverige. Den danska debatten är alltför fokuserad på inresevillkor. Jag skulle vilja se en debatt om var gränsen går för avvikelse i fråga om kultur och värderingar. Skulle aldrig falla mig in att se människor som grupp, däremot ställer jag vissa bestämda krav på individer för att jag ska respektera dem - oavsett hudfärg, religion och kläder. För vuxna är självförsörjning grundläggande. Med den är kopplad en tydlig moralisk vilja att ordna upp saker till det bästa för sig själv, familjen och för samhället man bor i. Det handlar då exempelvis om att lära sig språket som talas i landet, att respektera de lagar som gäller och en vilja att ta till sig landets traditioner.
Här ligger kärnan i varför invandring är så känsligt i Sverige. Vi får inte ställa krav ens på etniska svenskar som fått barnomsorg, skola, vård, ja det mesta gratis sedan födseln. Därför kan vi i ännu mindre grad ställa krav på nyanlända. Denna kultur av kravlöshet drabbar invandrare hårdare, eftersom de inte har något val - arbetsmarknaden är stängd för lägre avlönade jobb som kan öppna dörren till det riktiga Sverige. Den dörren har LO, Byggnads och socialdemokratin låst.
Tisdag 2005-02-08 / 18.12
PALESTINSKA HAMAS ERKÄNNER INTE VAPENVILA. De som jublar över att israeler och palestinier åter träffas måste ha väldigt kort minne. Allt ståhej kring Oslo-avtalet slutade i - upptrappat våld. Och efter dagens möte säger militanta islamistiska Hamas att man inte omfattas av löften om vapenvila. När palestinier spränger nya självmordbomber i Israel kommer man tillbaka till ruta ett. Det kommer inte bli fred förrän palestinska myndigheten får kontroll över terroristerna. Och det sker inte genom samtal med Israel.
Tisdag 2005-02-08 / 17.58
SVENSKA KYRKAN SPLITTRAS. I söndags vigdes Arne Olsson, Mellerud, till biskop för Missionsprovinsen och ärkebiskop KG Hammar menar att de nu bildat en egen självständig kyrka. Per Erik Lund skriver i sin nya blogg, som finns inom ramen för Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidning Budbäraren: ”Nu får Missionsprovinsen starta eget, och framtiden får utvisa vilken av kyrkorna som lyckas bäst i uppdraget att vara Kristi kyrka.”
För den som, likt mig, avskyr den politiskt korrekte KG Hammar är nya alternativ bland kyrkorna intressant. Men problemet är ju att KG Hammar sitter på alla resurserna från den tidigare statskyrkan. Borde inte medborgarna kunna flytta sin andel av kyrkotillgångarna till kyrkliga konkurrenter om själarna? KG Hammar liknar ju på något sätt de ryska oligarkerna (rövarbaronerna) som lade under sig kollektiva tillgångar när staten släppte greppet.
Tisdag 2005-02-08 / 9.25
RÄDDA BARNEN UTNYTTJAR FATTIGA. Det är allvarligt när en organisation som Rädda Barnen utnyttjar barn för att föra fram kommunistisk retorik. Man babblar om att ”klyftorna ökar” och använder fattiga barnen i politisk pajkastning. För deras budskap är falskt. Så som Sydsvenska Dagbladets ledare kan rapportera:
Rädda Barnen slår hårt på att klyftorna mellan rika och fattiga barn har ökat. Men samtidigt har andelen fattiga barn minskat. Från 2001 till 2002 rör det sig om 10 000 barn som lyfts över fattigdomsgränsen. Och jämfört med 1991 fanns det 29 000 färre barn som levde i fattiga hushåll år 2002.Sverige behöver mer av frivilligt arbete, mer av folkrörelseengagemang. Men när en organisation som Rädda Barnen istället för att aktivera civilsamhället ägnar sig åt vänsterpropaganda gör man ingenting annat än försämrar vårt lands möjligheter att ta itu med de brister som finns. Rädda Barnen tappar all trovärdighet. Knappast något som utsatta barn gynnas av. Så mitt råd till Rädda Barnen är: släng Marx åt helvete och gör något nyttigt!
Ledarartikeln nämner att många unga blir rånade, ofta av andra unga. Man vågar inte gå till polisen. Här har Rädda Barnen något att ta tag i. Trygghet i vardagen brister, något som politiker struntar i, men där övriga vuxenvärlden kan göra insatser.
Tisdag 2005-02-08 / 8.56
ARNOLDS NÄSTA REVOLUTION. ”Kolla efter mängder med nervösa delstatspolitiker som attackerar förslaget de närmaste veckorna, medan Arnolds armé av namninsamlande aktivister förvandlar köpcentrum till rekryteringscenter för ett episkt politiskt slag i Kalifornien i höst.” Så avslutar John Fund en artikel i Wall Street Journal om guvernören Arnold Schwarzeneggers nästa stora reform: i grunden göra om valsystemet. I de 173 valdistrikt som stod på spel i valet i höstas, vann alla politiker som ställde upp till omval och inte ett enda valdistrikt bytte partitillhörighet. ”Vad för slags demokrati är det?” frågade guvernören.
Bakgrunden är att politikerna själva ritar om valdistrikten (gerrymandering) så att de får väljargrupper som sympatiserar med det egna partiet. Med datateknik är det nu möjligt att i detalj forma valdistrikt som man önskar. Det är inte längre väljarna som väljer politiker, utan politiker som väljer väljare, skriver Fund. Båda partierna är nöjda med detta - de behöver inte riskera att förlora några mandat.
Men Schwarzenegger anser att detta valsystem är ”riggat” och tar nu upp striden. Guvernören behöver 600.000 namnunderskrifter för att kunna föra sitt nya valsystem till folkomröstning. Han vill att en valkommission med pensionerade domare ska utforma valkretsarna och då hålla samman stadsdelar och byar, inte splittra upp dem för att nå ”rätt” valresultat. Arnold vill ha demokratisk fight om de politiska uppdragen, inte ett i förväg uppgjort spel.
Varje gång man läser om vad Schwarzenegger tar sig för, blir man avundsjuk. Varför har vi inga sådana bländande krafter i vårt land?
Tisdag 2005-02-08 / 8.56
SVT VINKLAT OM DANMARK. Medan de borgerliga partierna ser ut att vinna det danska valet idag, sänder SVT Gomorron Sverige, gång på gång, ett inslag om att ”socialdemokraterna skulle vunnit en klar seger” om bara vissa väljargrupper fått bestämma. Vad är det, om inte ett tydligt exempel på statstelevisionens beroende av socialdemokratin?
Måndag 2005-02-07 / 18.18
”MITT NAMN ÄR SAFIA”. Samhällsprogrammet Hardball i NBC har intervjuat den irakiska kvinnan vars far avrättats av Saddam och som i torsdags satt på läktaren när Bush höll sitt tal till kongressen, och som kramades om en annan gäst på läktaren, Janet Norwood, mamman till en amerikansk soldat som dött i Irak:
DAVID SHUSTER, NBC CORRESPONDENT: I want to ask you about last night. What was going through your mind when the president mentioned you and your father‘s story and then mentioned the Norwoods and their son?Det är detta striden i Irak handlar om: en chans för vanligt folk att i frihet kunna sträva framåt i sina liv, eller om tyranniet ska återuppstå. Och många i Europa har svårt att välja sida...
SAFIA TALEB AL-SUHAIL, IRAQI CITIZEN: What comes -- it is something that I have felt that we both went through together, the sacrifice that we have sacrificed for the freedom from our side, for our country and our people, and from their side, sacrificing their lives for the future of other nations, and which is appreciated a lot from myself, my family and my people.
And knowing how much they have suffered by losing their beloved ones, especially that I have gone through same suffering before, it makes me really feel that we are united in our suffering and, at the same time, in our struggling for getting freedom to—and getting what we believe, which is freedom and democracy to our people or to other people who are in need for that help.
SHUSTER: You mentioned that you met the Norwoods for the first time last night when you took your seats. Tell me about that conversation and what happened.
AL-SUHAIL: So, I went directly to her and introduced myself, said, I am Safia from Iraq. And I don‘t have the words to thank you for what you have given to me and to my country, which is freedom. We will be—we will not forget your son and the sacrifice that he has done to our people, and talked a little bit. She showed me his photos and telling stories of Fallujah, of the national Iraqi guards who served with him, asking about some names.
And she wanted to get some information about those soldiers who were - Iraqi soldiers who were in the same picture with her son. And I promised that I will do my best to get whatever information I can collect after going back to Iraq, which is very soon, and exchange e-mails and telephone numbers and promise to keep on this connection.
SHUSTER: Were you nervous last night?
AL-SUHAIL: It was full of emotion, remembering my father, remembering many friends who struggled and worked for seeing the success that we are seeing now and never have the chance to see where Iraq is going towards these days, such as my father, other friends who gave their life for the freedom of our people.
And, you know, many things came together, being here, honored by sitting next to the first lady, cited by the president. All this welcome clapping from all over, you know, it made me really not be able to control myself. And it was something that I will never forget.
Måndag 2005-02-07 / 17.28
RUMSFELD PÅ OFFENSIVEN. Flera av söndagens prestigefulla politiska TV-shower i USA hade samma gäst: försvarsminister Donald Rumsfeld. I CBS-programmet Face the Nation fick han kniviga frågor av Thomas Friedman (läs utskrift här, pdf). När Rumsfeld får frågan om hur Genèvekonventionen ska tolkas svarar han med att utbilda publiken om vad konvensionen syftar till, något som sällan tydliggörs:
FRIEDMAN: Delar du justitieministerns uppfattning om att Genèvekonventionen är ett pittoreskt arv från det förgångna? ...Också Alberto Gonzales försökte i sitt senatsförhör göra denna distinktion klar, men av någon anledning vill väldigt många inte höra på det örat...
RUMSFELD: Jag är inte jurist. Jag har aldrig hört det där. Och det är inget som...
FRIEDMAN: Det är inte din syn på Genèvekonventionen?
RUMSFELD: Nej. konventionen har ett absolut och viktigt syfte. Och det syftet är -- och det är ofta missförstått, men ett huvudsyfte var att försöka få folk att strida konventionellt, att bära uniform och vapen synligt, att uppträda enligt de regler som lagts fast. Och när man har med terrorister att göra som inte följer reglerna, framstår idén om att ändå ge dem tillgång till alla rättigheter och privilegier, som inget annat än att förminska dem som följer reglerna.
Måndag 2005-02-07 / 17.10
CHENEY: ”I HELVETE HELLER”. Efter valsegern och presidentens kraftfulla intstallationstal har spekulationer tagit fart om att vicepresident Dick Cheney trots allt kommer att ställa upp som amerikansk presidentkandidat 2008 (VP brukar alltid göra så i USA). Nu ger han sin föga diplomatiska, för en politiker ovanligt raka och kraftfulla kommentar: ”Hell no”.
Måndag 2005-02-07 / 14.40
LÅGAVLÖNADE RÖSTAR BORGERLIGT I DANMARK. En opinionsundersökning som analyseras i dagens ledare i Berlinske Tidene visar att bakom den ganska ytliga valrörelsen har närmast revolutionerande förändringar skett i väljarkåren (tipstack Thomas):
Undersökningen [från opinionsbyrån AIM] visar att den minst bemedlade delen av dansk befolkning stöder [den borgerliga] Fogh-regeringen... 58 procent av arbetarna stödjer regeringen. När det gäller arbetslösa, förtidspensionerade och andra bidragsmottagare har regeringen också ett solitt flertal på 56 procent...Otroligt intressant! Om opinionsmätningarna bekräftas i morgondagens val, måste vi som vill förändring i Sverige närmare studera vad som hänt i Danmark. Allt tyder på att s-väljarna sviker sitt gamla parti därför att det upplevs som sol-och-vårare - lovar runt och håller tunt. Detta kan, hur lätt som helst, vara en kritik som fungerar också i vårt land. Det handlar om att ställa regeringen till ansvar för sina många år vid makten. Något de borgerliga gjort, men på ett sätt som inte bitit.
Den historiska omsvängningen [mellan blocken i förra valet 2001] har cementerats: Fogh leder en allians som utan något tvivel har fått uppbackning av de svagaste och minst privilegierade, de som av [tidigare s-ledaren] Svend Auken en gång kallades Under-Danmark och betraktades som socialdemokraternas naturliga bas.
Hur har det blivit så? Ett annat institut, Epinion, genomförde en mätning som visar att socialdemokraterna stadigt framstår som det parti som tar sig an de svagaste. Men väljarna tror inte att partiet håller sina löften och anser att partiet inte har en vision för det moderna Danmark. Det räcker inte att vilja det goda, om man inte kan leverera varan.
Det räcker inte att önska sig välfärd. Välfärd skall vara hållbar, den skall kunna betalas och den skall delas rättvist. Mycket tyder på att ett flertal danskar - och ett klart flertal av danska arbetare, arbetslösa och pensionärer - tror att [sittande statsminister Anders] Fogh-Rasmussen kan leverera.
Måndag 2005-02-07 / 9.17
'MIN' CIGARRKLUBB I SVD. Kan inte låta bli att länka till artikel som handlar om bl a The Lobby, dit jag ibland går för att röka en härlig cigarr och lära mer om njutbara onyttigheter som choklad, kaffe och whisky.
Måndag 2005-02-07 / 9.07
VAD SÄGER MAN I MOSKÉN? Den erkända tankesmedjan Freedom House, bildad av bla Eleanor Roosevelt, genomförde under förra året en studie av 200 publikationer från 15 moskéer och islamska center i bl a Texas, Kalifornien, New York. Alla dokument var kopplade till det saudiarabiska religiösa etablissemanget, flera var utgivna av officiella regeringsorgan. Freedom House finner dem innehålla ”en totalitär ideologi byggd på hat och som kan framkalla våld”. Jeff Jacoby sammanfattar rapporten i artikeln Religious hatred, Saudi-style.
När ska vi i Sverige titta närmare på böner och publikationer i svenska moskéer? (mer än de enstaka journalistiska stickproven, se blogg 29 maj)
