Söndag 2005-01-09 / 16.50 VÄNSTERNS RASISM. Den nye demokratiske minoritetsledaren i senaten Harry Reid är en av många demokrater som uttalar sig nedlåtande om den konservative domaren Clarence Thomas, som de inte anser värdig att bli ny chefsdomare i Högsta domstolen. De föredrar Antonin Scalia, även om han är lika konservativ. Vad är skillnaden? Harry Reid sa i Meet the Press:
Jag anser att [Thomas] har varit pinsam för Högsta domstolen. Hans utlåtanden är illa formulerade. Men många, exempelvis Jack Kelly i Pittsburgh Post-Gazette,
konstaterar att inga demokrater har givit exempel på sådana. Tvärtom finns bred respekt för den juridiska och filosofiska klarsyn som Thomas demonstrerat i sina utlåtanden.
Vad är då det verkliga skälet till aversionen mot Clarence Thomas? Ja, skillnaden mellan Thomas och Scalia är att Thomas är svart.
Den vänsterinriktade juridikprofessorn Angela Onwuachi-Willig, själv svart, säger att Reids falska attack på Thomas förefaller vara motiverad av rasism. Det är den svarte domaren som inte kan skriva utlåtande, artikulera oberoende tankar eller utföra sitt jobb väl säger hon i Chicago Tribune. Exakt samma anklagelser riktades mot Thurgood Marshall, den förste afroamerikanske domaren i HD.
Vänstern i USA har svåra problem att acceptera att en svart person kan vara konservativ och emot deras radikala förslag om politiska reformer och kvotering för att nå jämlikhet. Svarta ska uppträda som offer, punkt slut. Om de inte gör det, förlorar de goda vänsterpolitikerna sin självbild av hjältar som hjälper svarta och andra minoriteter. Den självbilden måste försvaras, även om det betyder att man förtrycker och förnedrar dem man säger sig hjälpa.
Det är exakt samma fenomen vi ser mot invandrare i Sverige. Vänsterblocket älskar invandrare - så länge de sitter i flyktingförläggningar eller lever på bidrag. Så fort de börjar jobba, som småföretagare eller som byggnadsarbetare i Vaxholm, betraktas de som svartfötter och fifflare som myndigheter och fack ska jaga tillbaka till bidragsberoende. Bara som offer talar Mona Sahlin och socialdemokratin väl om minoriteter. Bara i den rollen ger de eliterna näring åt deras syn på sig själva som goda.
Det finns få sakar jag tycker mer illa om än detta självgoda hyckleri som leder till att stora grupper av människor lever i förnedring (se mer i artikeln
Den falska godheten).
Söndag 2005-01-09 / 16.50 SCHWARZENEGGER ALLT STARKARE. Wall Street Journaljämför idag de två republikanska guvernörerna i USA's två största delstater: Kalifornien och New York. Medan Arnold Schwarzenegger tar allt starkare grepp om delstatens politiska ledning och föreslår radikala reformer både ekonomiskt och politiskt, ägnar sig George Pataki åt detaljer.
Lyssna! Ryanairs O'Leary är skoningslös mot facket! Så jävla uppfriskande!
Han säger åt facket att dra åt helvete!!! Tänk den svenske företagsledare
som gjorde detsamma!
Boken och Englund tar upp USA's stöd till muslimernas motståndare i bl a Filippinerna. Ja, USA stöder den demokratiskt valda regeringen i Filippinerna. Anser Englund det är fel att stödja demokrati framför terroristers krav på diktatur? Och att USA ensidigt skulle stå emot muslimer är ju heller inte historiskt korrekt. Förra gången USA agerade utan sanktion i FN's säkerhetsråd var på Balkan, till stöd för de förföljda muslimerna i Bosnien och mot de kristna serbierna. Har detta gått historikern Englund förbi?
Okritiskt återges den vanliga slentrianmässiga lösningen som föreslås för att blidka terroristerna: Offra Israel! Då kan vi i väst få lite lugn och ro från de radikala islamisterna.
Hör inte Peter Englund ekot från historien? Hör han inte hur han talar för en ny Münchenöverenskommelse. Chamberlain lämnade på silverfat över demokratin Tjeckoslovakien till Hitler - för att på så sätt lugna Tyskland. Trodde han! Vi som lever nu vet bättre - eller borde veta bättre. Men vissa lär sig tydligen aldrig.
Ett annat exempel:
Congo sex abuse claims upheld. BBC rapporterar att utredning funnit att FN's fredsbevarande styrkor i Kongo sexuellt har utnyttjat flickor i 13-års åldern.
Utredningen fann ett mönster av sexuellt utnyttande av kvinnor och barn.
Varför fortsätta hylla denna genomkorrupta och moraliskt fördärvade organisation som något gott?
Lördag 2005-01-08 / 17.30 FÖRSTA SEGERN FÖR CONDOLEEZZA RICE. Det demokratiska partiet närstående magasinet Sliteskriver att Condoleezza Rice redan före sitt senatsförhör vunnit första segern som tillträdande utrikesminister: hon har inte valt Dick Cheney's kandidat till vice utrikesminister, John Bolton, som sägs vara de neokonservativas favorit. Istället har hon valt Robert Zoellick, vilket ger en tydlig markering om att det är Rice som kommer att styra utrikesförvaltningen. Och eftersom president Bush godkänt hennes val, talar han om att han tänker låta henne styra UD, menar Slate.
FN har kritiserats hårt, ibland berättigat, för svaga insatser i kriser. Men vad Vita huset och svenska högerdebattörer än säger, så är FN den enda organisation som kan och bör samordna världens hjälp.
Javisst, vi såg hur bra det gick i det hittills största projektet FN hanterat ekonomiskt sett - Iraks olja-mot-mat-program. Det blev världshistoriens största mutskandal: 20 miljarder dollar förskingrades. Om det inte finns en bättre samordnare än detta, kanske det är på tiden att skapa en ny?
Lördag 2005-01-08 / 10.37 2004 ÅRS BÄSTA. Jag hade tänkt göra bästa- och sämstalista (typ
denna)
över 2004 års händelser och citat, men lusten försvann efter naturkatastrofen. När det gäller denna blogg under 2004 tänker jag i första hand på kommentaren
Hur dagen D hade rapporterats om den skett idag som skrevs inför 60-årsdagen av invasionen av Normandie. Den illustrerar i vilket illavarslande opinions- och medieklimat vi lever. I bästa fall kan bloggarna, vars genombrott under 2004 nog kan ses som en av års historiska händelser, bidra med att ge en mer mångfasetterad bild av världen och bredda samhällsdebatten.
Sämsta? Det får andra avgöra. Men mest kritiserad blev bloggen för ställningstagandet att DNA-registret borde utökas. Se exempelvis
Olika sorters integritet. Den här diskussionen har bara börjat.
Tsunamikatastrofen har definitivt avslöjat myten om svenska myndigheters effektivitet och självständighet. I stället har vi fått ett förskräckande exempel på vad långt gången politisering kan leda till.
Man måste komma bort från föreställningen att kommunfullmäktiges ordförande är skickad att leda brandkåren.
Alltså: Göran Persson kan inte leda krisberedskapen. De Geer anser att politikerrollen måste diskuteras, definieras och begränsas. Helt rätt!
Också SVD's insändarsida är riktigt bra idag. Svante Modin i Rättvik
frågar:
Ursäkta mig, men räknas inte den spontana medmänniskohjälpen? Måste hjälpen vara utsänd av UD och utföras av vita män i uniformer för att räknas? ... Det är uppenbart att många tycker att tjänstemän skulle ha svarat för medmänskligheten.
På gårdagens DN:s
kultursida finns en utmärkt beskrivning av vad jag ser som vänsterns problem med demokrati. De som har andra åsikter än vänsterns egna betraktas med förakt, ja närmast hat. Långt, långt borta från Voltairs ideal, men betydligt närmare sovjetpropagandans ”objektiva sanningar”.
En liknande kritik riktad mot någon annan än USA eller Israel betraktas däremot som hatpropaganda, fördomar etc. Tyvärr verkar detta vara ett genomgående drag bland många inom vänstern.
I dagens GP
skrivs om hur [EU's socialistiske talman] Josep Borell anklagar Polen för den nya tidens dödssynd; att gå USA:s ärenden. Det viktiga är tydligen att vara emot USA.
Ja, demokrati väger lätt mot USA-hat, ett hat som bereder vägen för en ny totalitär våg i Europa.
Och den får näring av vänstern i USA, som djupt hatar sitt eget land. Eller som Ann Coulter
beskriver det: amerikanska vänstern älskar sitt land som hustrumisshandlare älskar sin fru. En träffsäker beskrivning. Och när dessa amerikaner uttalar förakt för sitt land anser medier i Europa att det måste vara sant, för det är ju amerikaner som framför Amerikakritiken...
Demokratiska partiet menar att denna promemoria öppnade för den utveckling som ledde till Abu Graib-misshandeln.
Gonzales upprepade många gånger att det var justitiedepartementets tolkning av lagar som ännu inte testats i domstolarna, inte hans egna bedöming. Och när senatorerna frågade efter hans tolkning, svarade han att det var inte hans roll som Vita husets advokat att uttolka regeringens politiska policy. Detta retade demokraterna, men de kom ingen vart med Gonzales. Han svarade inte på flera frågor eftersom de handlade om hypotetiska eller teoretiska situationer.
Allt tyder på att Gonzales blir godkänd av senaten.
Men exempelvis kolumnisten Larry Elder har
granskat Jan Egeland och ställer hans skandinaviska skrävlande i ett annat och mindre statsfixerat perspektiv. Egeland rapporterar att Norge avsätter 0,9 procent av sin BNP i utländskt bistånd och att övriga Skandinavien och Holland når upp över 0,7 procent, medan USA i statsbudgeten anslår endast 0,14 procent. Men Egeland och europeiska medier bortser från att USA i huvudsak sköter denna typ av insatser på annat sätt. Dels genom civilsamhället och privata insatser. Elder påpekar att de privata donationerna i USA uppgår till 2,2 procent av BNP.
Dels sköts USA's räddningsinsatser av militären. Amerikanska helikoptrar lämnade handgripligen ut vatten och mat till nödställda i Indonesien innan Sveriges statsminister och utrikesminister börjat agera. Dessa amerikanska insatser ingår inte i de sammanställningar som medierna okritiskt vidarebefordrar från regeringar som tävlar med varandra om att skicka ut nya pressmeddelanden om hur mycket de lovar att bidra med.
Från tidigare erfarenheter vet man att dessa löften i pressmeddelanden sällan infrias - regeringarna räknar med att journalisterna ska glömma dessa löften när katastrofstämningarna lagt sig. Medierna har hittills låtit regeringarna komma undan med sina tomma mediala utspel.
USA's insatser bygger, till skillnad från Europeiska regeringars medieutspel, på handfasta insatser och privata donationer som sker i verkligheten. Är dessa insatser mindre värda? Nej, tvärtom.
Gonzales öppningskommentar har
läckt ut. Han tar där upp att regeringen efter 11 sept 2001 hade fundamentala beslut att fatta om hur internationella traktat och amerikansk lag praktiskt skulle tillämpas mot en fiende som inte bär uniform, inte företräder någon nation, inte är part i några internationella fördrag och - viktigast - inte strider enligt krigets lagar.
Han lägger därmed fast bakgrunden inför den kritik som demokrater kommer att ta upp, mer för att komma åt presidenten än mot honom personligen.
- De har gjort viktiga erfarenheter och vi vill lära oss av dem, sa professorn. Helt rätt! De erfarenheter som kan dras av katastrofen måste tas tillvara, både goda och dåliga. I Italen finns 7 miljoner volontärer redo för katastrofinsatser.
I Sverige borde vi medborgare också höja beredskaps- och kunskapsnivån genom att tänka före.
En volontärorganisation där medborgare kan få basal utbildning som i en kris kan rädda många liv, borde skapas. INTE av staten, men kanske av Röda Korset. Att vara mentalt beredd på att en katastrof kan ske är ett sätt att lindra effekterna när något allvarligt händer.
Bara senatorn Daniel Inouye ställde en riktigt tuff fråga: Jag har förhört många handelsministrar och de har varit ekonomie doktorer eller haft annan avancerad utbildning. Varför är du kvalificerad som inte har någon universitetsutbildning alls?
Gutierrez svarade att han har praktisk erfarenhet och kunskap genom att ha arbetat på 4 kontinenter (som regionchef för Kelloggs) och lärt känna affärsklimatet runt om i världen. Som företagsledare har han lärt sig vara en god ledare som vågar omge sig med bästa möjliga rådgivare och att det till sist handlar om att leverera resultat.
Enligt senatens
schema startar förhör i justitieutskottet i morgon kl 15.30 av nominerade justitieministern
Alberto Gonzales. Det
ryktas om att demokraterna kommer att försöka deskreditera Gonzales så hårt att hans chanser att senare nomineras till domare i Högsta domstolen ska undermineras. Samma dag förhörs också nominerade jordbruksministern Mike Johanns och nominerade utbildningsministern Margaret Spellings.
På tisdag 18 januari kl 15.00 startar det mest intressanta förhöret, det med nominerade utrikesministern
Condoleezza Rice. Senatens utrikesutskott tänker förhöra henne i två dagar.
När utskotten har förhört resp ministerkandidat röstar hela senaten för eller emot att godkänna var och en av ministrarna. Om en majoritet är emot, tvingas presidenten föreslå en annan person som minister. Tänk om vi i Sverige hade samma procedur! Hur många av dagens ministrar skulle Göran Persson vågat nominera om de varit tvingade att genomgå ett motsvarande prov?
Vänstern har av händelseutvecklingen tvingats inta en position som förespråkar status-quo... När det kommer till Irak kan du höra vänsterfolk hävda att interventionen kan 'destabilisera' regionen; ett suggestivt val av terminologi från förmodade radikaler som plötsligt låter som medarbetare till Kissinger.
Så här förklarar Hitchens varför vänstern har hamnat på fel sida i kriget mot terrorismen:
För vänstern, som påstår sig stå för sekularism och humanism, är det lite svårt att förklara alliansen med kvinno-stenande, gay-brännande och judehatande medeltida teokrater. Men det kan dock ske när man anser att amerikansk imperialism är värsta fienden. Även för dem som inte går så långt är ett erkännande om att USA's soldater gör goda insatser, något de inte är beredda att ställa upp på - för vad blir då kvar av deras trovärdighet som opponenter, den roll som är så kär för dem?
Onsdag 2005-01-05 / 11.26 GLÖM INTE SUDAN. Organisationen Läkare utan gränser säger i ett
pressmeddelande att man beslutat att inte ta emot mer öronmärkta gåvor till flodvågskatastrofen. Man har fått in fantastiskt stora summor för denna katastrof, men även andra delar av världen, som Darfur i Sudan, behöver också insatser. Ett klokt beslut. Folkmordet i Sudan får inte falla i glömska. De grymheter som begås där måste stoppas.
Men sedan kom ett inslag från Italien och deras otroligt snabba insatser - italienare var på väg hem från Phuket 36 timmar efter vågorna. Arbetet dirigerades från en krisledningscentral med stor kompetens av katastrofer, strukturer som kan mobilisera 7 miljoner frivilliga och enorma maktbefogenheter, exempelvis att konfiskera flygplan för räddningsinsatser.
Efter inslaget medverkade tidigare ledamot i Estoniautredningen, som föreslog att något liknande den italienska krisledningscentralen skulle inrättas. Men deras förslag hamnade i papperskorgen. Programledaren Lars Adaktusson frågade: Behövs det någon ny utredning när man ändå aldrig följer råden i dom?
Lysande.
Det är konstruktiv kritik att ställa regeringen till ansvar för att man inte tog tillvara erfarenheterna efter Estonia och skapade en struktur som förstår att agera snabbt och handlingskraftigt när så krävs.
Tisdag 2005-01-04 / 18.27 EXPLOSION AV BLOGGLÄSANDE. Bloggaren Jeff Jarvis sammanfattar en ny
studie från Pew Research Center som visar att antalet internetanvändare som läser bloggar dramatiskt ökat i USA under gångna året. I mars 2004 svarade 17 procent att de läser bloggar, i november 2004 var de 27 procent. Det betyder att 32 miljoner amerikaner var bloggläsare vid årets slut. Presidentvalrörelsen har givit detta nya medium en rejäl knuff framåt. Och: ju fler som läser bloggar, desto större inflytande får dom över opinionsbildning och samhällsdebatt.
Antalet bloggar har också ökat i USA: 7 procent av internetanvändarna har nu egen blogg.
Detta är en fantastisk utveckling som förändrar medielandskapet och öppna upp för betydligt fler röster i debatten. Härligt.
Efter senaste kyrkomötet har man börjat planera för att kunna organisera och driva vårdcentraler, äldreboende och ta annat viktigt och handfast socialt ansvar.
Biskopen i Härnösand berättar om att kyrkan behöver söka sig nya roller för att inte tappa ännu fler medlemmar. Och behovet av andra aktörer i samhället än kommun och landsting blir allt större i den sociala sektorn.
Detta är en utmärkt utveckling. Vi behöver mångfald i välfärden. Om kyrkan kan bryta det offentliga monopolet i välfärdstjänsterna är det en viktig insats för att förändra mentaliteten. Dessa sociala tjänster bör utföras av en stor mängd aktörer för att bli effektiva. Om Svenska kyrkan visar vägen kan man säkert återskapa en del av det förtroende man förlorat på senare år.
Vi [amerikaner] utgör 6 procent av världens befolkning, ändå ger vi nästan hälften av hela världens bistånd … För det andra bibehåller vi en militär struktur som upprätthåller freden i världen … Vem i Indiska oceanen har hangarfartyg, helikoptrar och personal? Ingen i världen har motsvarande infrastruktur. Vi lägger ut nästan 500 miljarder dollar om året på denna struktur som i praktiken är hela planetens brandförsvar och står alltid till förfogande för människor som drabbas av nationella katastrofer… Det är helt enkelt oansvarigt att tala om USA som någonting annat än den mest generösa nationen på denna planet.
Men till skillnad från alla devota hyllningar av anti-amerikanska pamfletter i Europa får den här anti-franska boken motta kritiska recensioner i USA, exempelvis i The American Conservative. Robert Paxton visar i
French Lessons hur vissa uppgifter i boken är grovt vinklade och selektiva. Visst hade det varit intressant med samma kunniga kritik mot den anti-amerikanska litteraturen från franskt och europeiskt håll... Återigen står amerikaners öppenhet och vidsynthet i tydlig kontrast till ogina och inskränkta européer.
Åter visas nyttan av att ha DNA-register. Självklart är integritetsfrågorna viktiga. Men i debatten måste alla sidor av integriteten vägas in. Att personligen slippa vara registrerad är en aspekt. Men inte den enda. Att använda DNA i spaningsarbete för att lösa och förebygga brott är en annan. Att identifiera omkomna efter katastrofer så att de anhöriga kan komma till klarhet och fullfölja sorgearbetet, är ytterligare en.
Jag förstår inte varför dessa andra integritetsaspekter väger så lätt i den mediala debatten om DNA-register.
En del har tolkat följande uttalande av president Bush i hans senaste
radiotal som att han, för de stora hjälpinsatserna som dragits igång i Asien, vill bygga upp en organisation vid sidan av FN:
India, Japan and Australia have already pledged to help us coordinate these relief efforts, and I'm confident many more nations will join this core group in short order.
Denna 'kärngrupp' kan ta över ansvar som annars skulle legat på FN, kanske framför allt för att hålla koll på att de många miljarder dollar som operationerna kommer att handla om inte försvinner ner i svindlarnas privata fickor, så som olja-mot-mat-programmets resurser gjorde.
I dagens Meet the Press plockade Tim Russert fram ett klipp där George W Bush som guvernör i Texas sa att han av högsta domstolens
nio domare särskilt respekterar Antonin Scalia, den kanske mest konservative domaren. Men i Wall Street Journalföreslås att Bush nominerar Clarence Thomas som är yngst, klart konservativ och svart. Om demokratiska partiet driver kampanj och i senaten röstar mot att utse en afroamerikan till ett av nationens absolut mäktigaste poster kommer man att få problem.
I Washington Post menar George Will att
abortfrågan borde lösas i delstaterna, inte av högsta domstolen. En mer konservativ domstol skulle alltså inte förbjuda abort, utan låta den avgöras i demokratiska former, inte av nio icke-folkvalda domare.
Att tycka att man ska "klara sig själv när man är ute och reser" är inte bara inhumant utan tyder på klar brist på empati.
Men detta citat illustrerar ju precis den skadliga mentalitet jag försöker blottlägga: svenskar - och Aftonbladet - blandar samman regeringens ansvar med medmänniskors insatser. Självklart ska människor, såväl professionella som volontärer, hjälpa och stötta i kriser - och det är ju det vi nu ser, vilket är glädjande mitt i den djupa tragedin. Men den ilska är orimlig som utgår från att regeringen omedelbart ska kunna ta hand om varje svensk medborgare som reser till de mest otillgängliga delarna av världen.
Det är ju en paradox att man nu talar om att införa varningssystem och organisera den västerländska civilisationens krav på trygghet i Thailands övärld. Just den övärld som västerlänningar söker sig till för att komma bort från civilisationens noga inordnade rutiner.
Ett annat mycket intressant mejl berör orsaken till varför svenskar ställer sådana orimliga krav på staten. Amerikaner och israeler tror i mycket hög grad på Gud, men denna gudstro står inte i vägen för individuell handlingskraft. En insikt som mejlskrivaren nyligen upptäkt:
Detta stämmer inte med min ursprungliga syn på religionen som passiviserande. I Sverige däremot som är
ett av de mest sekulariserade samhällena i världen så är folkets passivitet
och tro på en högre makts ingripande anmärkningsvärd. I detta fall är det
dock inte tron på gud utan staten. Jag har inget problem med tro så länge
den inte passiviserar. Omvänt, även om jag är för sekularisering: om
passivitet skapas av något annat än religion är det naturligtvis lika dåligt.
Precis! Istället för att tro på Gud tror svenskar på Staten. I varje sekund under hela våra liv förväntar vi oss att omedelbart kunna lita till att staten och dess experter ska ta hand om oss. Detta är en livslögn!
Staten ger i verkligheten allt mindre trygghet och stöd. Sjukvård och skola misshandlas så grovt av planekonomisk partipolitik att de har allt svårare att utföra sin uppgift - här hemma. Skälet är detsamma bakom realiteten att polisen inte utreder brott och att katastrofberedskapen är ett skämt. Staten är ingenting att tro på!
Vad är alternativet? Ja, vissa delar, som polis och katastrofberedskap är nationella uppgifter som staten ska sköta. Och man borde koncentrera sig på dessa kärnuppgifter. Men istället har staten tagit på sig snart sagt allt ansvar i samhället. En omöjlig uppgift som innebär att man sköter allting dåligt. Staten borde vara betydligt mindre - och göra sina kärnuppgifter betydligt bättre.
Relationen över Atlanten är på väg att förbättras av flera skäl, menar de. 1) Europeiska politiker som tagit till sig Michael Moores uppfattning att George W Bush inte är representativ för Amerika har tänkt om efter det att Bush vann sin övertygande valseger i november. Chirac och Schröder inser nu att Bush företräder amerikanska folket och att man måste gilla läget.
2) Arafats död är en välsignelse för möjligheterna att återuppta fredssträvandena. Europa och USA står nu för samma strategi. 3) Efter mordet på Theo van Gogh har Europa börjat inse att radikal islamism är oförenligt med demokrati och tolerans. 4) Vladimir Putins agerande i Ukraina har förenat EU och USA i en demokratisk front. De nya EU-medlemmarna i Östeuropa påverkar EU's hållning (Rysskritiska och pro-amerikanska).
För mig framstår det på något sätt som tragiskt, men inte förvånande, att det är hot mot demokratin som för Europa och Amerika samman. Under lugna tider driver USA och Europa isär, men när allvarliga hot tonar upp sig inser man att det är mer som förenar än skiljer.
Söndag 2005-01-02 / 14.05 PUTIN EN NY HITLER? I en skrämmande dyster
framtidsprognos om Ryssland skriver Harvardprofessorn Niall Ferguson i Daily Telegraph att Vladimir Putin inte kan jämföras med Pinochet eller Franco. Varken Chile eller Spanien har den storlek och betydelse som Ryssland har. Om Putin och Rysslands utveckling ska jämföras med något, är det med Weimarrepubliken som slutade i diktatur under Adolf Hitler.
Ferguson drar flera paralleller: den förödmjukelse som förlusten av kalla kriget blev för Sovjet är lika stor som kejsardömet Tysklands förlust var i första världskriget. Putin visar samma imperialistiska tendenser som Hitler gjorde. Putin kan hänvisa till ryska minoritetsbefolkningar i grannländerna på samma sätt som Hitler hänvisade till tysktalande i Tjeckoslovakien och Polen.
Parallellerna är inte så långsökta som man skulle önska att de var.
80 procent av den röstberättigade befolkningen har registrerat sig för att kunna rösta. En förvånansvärt hög siffra.
Zeyad går igenom de listor som väntas få flest röster:
Förenade irakiska alliansen är den främsta shiamuslimska listan. Det ryktas om att storayatollan Sistani givit sitt stöd till listan, även om han tidigare sagt att han inte tar ställning mellan partilistorna.
Irakierna (Iraqiyyun) har startats av den nuvarande presidenten Ghazi Ajeel Al-Yawar och inkluderar flera av nuvarande ministrarna (sunni).
Iraklistan (Al-Iraqiya) leds av nuvarande premiärministern Ayad Allawi och innehåller utöver regeringsmedarbetare lokala ledare och schejker (shia).
Iraks kommunistparti ställer upp med sin generalsekreterare i spetsen.
KDP/PUK är en lista med de två ledande kurdiska partierna.
Islamistpartiet hade hotat med att bojkotta valet, men ställer nu upp (sunni).
Oberoende demokratisk samling leds av Adnan Al-Pachachi som uppvaktats av flera andra partier, men ställer upp med egen lista.
Nationella demokratiska koalitionen leds av demokratiaktivisten Tawfiq Al-Yassiri som organiserat anti-terroristdemonstrationerna samt av nuvarande justitieministern Malik Dohan Al-Hassan.
De två floderna (Al-Rafidain) är en koalition av minoriteter, som kristna assyrier och armenier.
Oberoende demokratiska trenden består av akademiker, läkare, jurister och professorer.
Oberoende progressiva fronten är ett regionalt parti som leds av schejken i Kut.
Nationella koalitionen (Watani) består bl a av kvinnoaktivister och författare.
Iraks oberoende block leds av Dr Ghassan Al-Attiya som är en stark profil för dialog och försoning. Han uppmanar terroristerna att träda fram och deklarera sitt politiska program.
Demokratirörelsens lista består av flera journalister.
Konstitutionella monarkisterna vill återinrätta monarki i Irak.
Civilsamhällets samling består av representanter för frivilligorganisationer.
[Det är] viktigt både att människors vrede och förtvivlan får komma till uttryck och att medierna kontinuerligt
prövar de ytterst ansvarigas agerande. I vilka andra lägen utgår man från att beslut blir bäst om de som har makten får fatta
dem utan att svara på frågor och berätta hur de resonerar?
Linder efterlyser öppenhet och åsiktsbrytning. Ja, det är nog det viktigaste - efter att ta hand om sorgearbetet - eftersom vi efter två ministermord och Estonia fortfarande står handfallna efter oväntade händelser och yrvaket frågar hur kunde det hända oss i Sverige? Vi måste vara världsbäst på att förtränga dåliga nyheter och vägra lära oss något av dem.
Som jag varit inne på tidigare (30/12) så behåller vi vår klockartro på att staten ska lösa alla problem och skydda oss medborgare från alla olyckor och tragedier. Vi uppträder som barn i krislägen och vill hålla pappa staten i handen. När den handen inte visar sig finnas där blir ilskan stor. Vår mentala låsning är monumental. Låt mig ge ett exempel.
Alla som kommenterat de barn som fått resa hem utan föräldrar, har varit upprörda över att medresenärer och volontärer fått ta hand om barnen. Men vem skulle göra det annars?! Består inte vår civilisation just av människor, medmänniskor? Vem annars? Anser vi svenskar att det ska finnas socialsekreterare utplacerade runt om på jordklotet som ska rycka ut och hålla handen när något händer? Är socialtjänsten civilisationens kärna? En socialtjänst som består av avlönad personal som går på 40-timmarsvecka. Upphör civilisationen efter kontorstid?
Det är en skrämmande världsbild svenska folket lever i.
Svenska samhället är inte socialtjänsten, landstinget eller regeringskansliet. Svenska samhället är ingenting annat än vi medborgare, individer som tar ansvar. Allt annat är biprodukter som möjligen kan bistå och avlasta.
Jag får känslan av att vi svenskar har abdikerat från vår roll som medborgare. Vi anser att vi har lämnat över ansvaret för våra medmänniskor till staten och vi blir upprörda när vi måste ställa upp på okända medmänniskor. Det är skamligt! Vi måste återta makten över våra liv och vårt samhälle. Vi kan inte abdikera och överlämna ansvaret till någon annan. Det är en lärdom vi borde kunna dra av den här katastrofen.
Och om staten inte behöver vara inblandad i precis allting, kan den, med rätt politisk ledning, inriktas på att bli effektiv på de områden där staten har en roll att spela: vid katastrofer och kriser. Nu när staten anses vara ansvarig för allt, blir den inte bra på någonting.
De här tramsiga undergångsmånglarna sticker ut sitt fula tryne så fort något händer, och deras anseende borde rasa när de använder en jordbävning för att skrämma upp folk. Visst påverkar mänsklig aktivitet miljön, men människan är, vilket ju framgår exempelvis vid en jordbävning som denna, en mycket liten varelse som är en bagatell i jämförelse med naturkrafterna. Ett enda vulkanutbrott kan spy ut så mycket aska, svavel och andra ämnen att trafikens avgaser helt kommer i skuggan. Är det något jordbävningen utanför Sumatra visar, är det mänsklighetens litenhet i de energi- och naturkrafter som härskar på detta jordklot.