Söndag 2004-12-05 / 18.39 ALLA AUKTORITETER FALLER - UTOM BUSH. Andrew Sullivan röstade på John Kerry men i dagens
kolumn i brittiska Times konstaterar han att alla gamla auktoriteter och samlande företeelser i USA har eroderat, utom presidentämbetet under George W Bush:
Och detta förklarar, tror jag, den uthålliga attraktionskraften hos nuvarande presidenten. I en värld där en samlad nationell kultur ersatts av många subkulturer har George W Bush, på samma sätt som Ronald Reagan, förstått presidentämbetets enorma symbolvärde.
Hans vägran att medge misstag och ändra kurs är politiskt riskfyllt men slugt ur ett kulturellt perspektiv. I en värld utan auktoriteter, fylld med faror och vilsenhet, är Bush en klippa. Även när amerikaner inte håller med honom framstår han som stark och resolut. Hans dragning åt det absoluta är skräddarsydd för en kultur där tvivel och förvirring råder ...
Ibland är hans politiska uttalanden enbart banala påståenden. 'Vi kommer att besegra terrorismen', 'äktenskap är mellan en man och en kvinna', 'kriget i Irak innebär hårt arbete'. Men dessa korta fraser och hans benägenhet att ständigt upprepa dem fungerar.
Nej, Bush utövar ingen personlig auktoritet. För det är han alltför kontroversiell; och hans karaktär inombords är för svag. Men just denna inre svaghet har gjort det möjligt för honom att investera i en form av skyddande styrka i själva presidentämbetet. Han förstår presidentens roll i samhället och har i huvudsak uppfyllt sitt främsta löfte från 2000: att återupprätta anseendet och respekten för Vita huset.
Det här är nog en av de bästa analyserna av presidenten George W Bush jag läst. Hans val av nya ministrar visar också vilken enorm betydelse han lägger vid individens förmåga att prestera och genom hårt arbete nå toppen, trots personliga problem eller tuff bakgrund.
växte som invandrarson upp i en tvåa med föräldrar och 8 syskon.
Bernard Kerik. Nye inrikesministern är son till prostituerad mamma, uppväxt i fosterhem och var värsting i skolan.
Margaret Spellings. Nye utbildningsministern är frånskild småbarnsmamma.
Carlos Gutierrez. Nye handelsministern kom som flykting från Kuba och började arbeta som lastbilsförare.
Mike Johanns. Nye jordbruksministern är bondson från Iowa.
Mångfald och respekt för olika bakgrunder uppnås inte genom kvotering, utan genom meritokrati. Bush lever upp till Martin Luther Kings
starka moraliska budskap:
Jag har en dröm om att mina fyra små barn en dag ska få leva i en nation där de inte bedöms efter hudfärg utan efter styrkan i deras karaktär. Jag har en dröm!
(I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character. I have a dream today!)
Vilken skillnad i respekt: USA ser individen och belönar duglighet och kämparanda, medan Sverige tjafsar om kollektiv som ska kvoteras och ser alla som offer som ingenting behöver prestera - men indignerat kan tjata om vad någon annan ska göra åt dem.
Därför är det en befrielse att läsa en sundare, smartare och icke-dystopisk iakttagare som militärhistorikern Victor Davis Hanson. Han uttrycker det som borde vara självklart: att demokratin måste vinna och att vi ska ta till oss alla de framgångar som redan kan registreras.
I artikeln How Far We've Come skriver han i National Review:
Har vi redan glömt hur ondskefulla och fega Talibanerna var - de ligister som lynchade kvinnor, sköt homosexuella, sprängde historiska symboler från tidigare civilisationer, förstörde Afghanistans kultur, hotade oss med döden och värre, för att sedan fly med svansen mellan benen? ... Kommer någon ihåg de modiga afghaner och amerikaner som besegrade dessa slaktare?
Hanson tror att vi kommer få se samma utveckling i Irak, hur osannolikt det än kan se ut för vissa. Han påminner om olyckskorparnas varningarna för flyktingskaror i miljontal och raserade städer där stora delar av befolkningen skulle svälta ihjäl när USA intog Bagdad.
Vi påminns också om den häpnadsväckande skillnaden i den intensiva bevakningen av Abu Ghraib-bilderna medan medierna fullständigt tystat ner nyheterna om de många massgravar som Saddam-regimen lämnat efter sig. Liksom om hur de 'humana' européerna läxar upp USA samtidigt som man genom FN-sanktionerna skodde sig på Saddam Husseins kleptokrati, allt medan irakiska barn svalt ihjäl.
Ja, varken DN eller Europas politiker har något att vara stolta över när vi om, säg, 10 år tittar tillbaka på hur president Bush och USA befriade 50 miljoner människor från tyranni. Skammen kommer att vara lika stor som kring det diktaturernas medlöperi som skedde 1940.
Söndag 2004-12-05 / 11.49 OLIKA SORTERS INTEGRITET. Dagens
huvudledare ägnar PJ Anders Linder integriteten. Och jag delar grundhållningen. Kritiken är för svag mot kontroll i syfte att ge staten makt över medborgarnas ekonomi, företagande och aktiviteter. Här är integritetsskyddet satt på undantag. Sambandet är klart: medborgarna ger upp integritet, staten ökar sin makt.
Men Linder gör misstaget att bara se integritet som en fråga mellan individen och staten. Integriteten är större än så. Individen har också en naturlig rätt till integritetsskydd från ingrepp av andra individer, andra sammanslutningar. Det skydd som rättsstaten ger.
Denna aspekt berör inte Linder på annat sätt än i formuleringen:
Integriteten är inte det enda samhällsvärdet utan måste balanseras mot trygghet och annat eftersträvansvärt. Därmed reduceras denna andra form av integritetsskydd till en fråga om luddig 'trygghet'. Men jag vill varken att staten eller andra ska kränka min integritet.
Genom att enbart koppla integritet till staten förvrängs perspektiven. Rättsstaten, ordningsmakten och domstolarna, likställs med klåfingriga skattemyndigheter och partipolitiskt kontrollerad byråkrati.
Jag förstår inte poängen med att klumpa samman dessa synnerligen skilda roller och syften.
Att reducera rätten att slippa våld till en trygghetsfråga, snarare än en integritetsfråga anser jag är fel. Varför är en individs DNA-profil viktigare att skydda än individen själv? Är inte det en synnerligen märkligt rangordning av integritetsskydd?
I sin
kolumn citerade Göran Skytte (27/11) företagaren Dan Olofsson som under vapenhot anhölls och efter sex år frikändes från skattebrott:
Skatteverket har blivit den institution i Skåne - Hells Angels inräknat - som skapar mest skada för företagsamheten.
Självklart ska skatteverket hållas kortare och integriteten kraftigt stärkas mot partipolitikens och byråkratins påhitt i statsmaktens namn. Men vad spelar det för roll, om inte också individens integritet stärks mot kriminella som Hells Angels?
Liberaler måste värna rättsstaten, även om ordet 'stat' ingår, om det frihetliga budskapet ska få någon trovärdighet hos den breda allmänheten.
...det är tid för demokraterna att börja försöka föra partiet tillbaka till politikens centrum, och en nyckeluppgift i denna strävan är att högt uppsatta demokrater vid välvalt tillfälle tvålar till Micheal Moore riktigt ordentlig och på det sättet börjar processen att avlägsna Moore-viruset från partiets kropp.
En som inte tillhör partitoppen, men i uppmärksammade essän
An argument for a new liberalism
i New Republic gör det är Peter Beinart.
Han jämför situationen idag med den som rådde efter andra världskriget, då demokraterna tog avstånd från kommunismen. Man bytte från en neutral hållning, till en antikommunistisk. John F Kennedy framställde sig i presidentvalet 1960 som mer hökaktigt antikommunistisk än Richard Nixon.
Beinart menar att demokraterna nu, efter 11 september, måste byta den likgiltiga hållning mot islamistisk totalitarism som råder bland partiets aktivister, till en anti-totalitär hållning.
Artikeln gör upp med vänsterns tendens att se högern i det egna landet som en större fiende än de totalitära krafterna utomlands. En lysande analys. Så är det ju. Michael Moore och gänget ser republikanerna som värre än al-Qaida. En hållning som är så absurd att väljarna, med rätta, inte gav demokraterna förtroendet att leda landet.
Hur stora ingrepp i privatlivet ska terroristjakt få ge upphov till? Läs den här historien från brittiska The Spectator innan du bestämmer dig för att staten ska få alla befogenheter den vill ha.
Jag har läst och min reaktion är att händelsen givetvis inte kan försvaras på något sätt. Men eftersom inget samhälle och inga människor är perfekta undrar jag hur mycket 6-7 timmars otrevlig polisförvaring är värt att klaga över jämfört med att bli misshandlad med men för livet? Att en bilist slumpmässigt stoppas och anhålls för en pennkniv, framstår säkert som skrämmande eftersom det kan drabba även en högt avlönad bankir och affärsman, som i Spectatorfallet.
Men är risken för några timmars obehag pga övernit och inkompetens så stor att lag och ordning inte ska upprätthållas? Ingen vill ha varesig obefogad anhållan eller våldsbrott. Men båda kan ske i verkligheten. Vilket är mest angeläget att förhindra? Politik är, vilket många inte vill ta in, en fråga om att prioritera bland flera goda principer som står emot varandra.
Den kränkning som våldsbrott innebär rankar jag högre än det obehag en felaktig anhållan innebär. Men ta inte mitt ord på det, fråga vad de tycker som invalidiserats för livet eller fått anhöriga mördade.
Hela debatten präglas av en djup förnekelse, som om inga brott begås och att förslag på bättre säkerhet framförs i tomma intet och helt saknar grund. Jag är förbluffad över hur man kan se större faror i stärkta säkerhetsarrangemang än i kriminaliteten. Fullständigt förbluffad.
Tidningen driver etablissemangets stående propaganda om att våldet inte ökat. Man låter påskina att grovt våld har minskat, ja, närmast halverats. Det är lögn och förbannad dikt.
Antalet mord, dråp och dödlig misshandel har stadigt ökat, med 56 procent mellan 1990 och 2003. Under samma period har grov misshandel ökat med 60 procent. Brott som i exempelvis New York under samma tid mer än halverats. Sverige går alltså i helt fel rikting, i rasande takt.
Politiker babblar om stärkt rättssäkerhet och fler poliser, men i realiteten har man sparat på domstolar och ordningsmakten består i stor utsträckning av farbröder i 60-års åldern. Inget ont om dom, men om det funnits en politisk vilja hade man sett till att öka poliskåren istället för att öka antalet grova brott i det här landet.
Lördag 2004-12-04 / 12.18 FRÅN OHLY INGET NYTT. Det
tal partiledaren Lars Ohly nu höll på partisamlingen innehöll inget nytt: respekt för olika åsikter i partiet, men fattade beslut av majoriteten måste också respekteras. Intressant är att Ohly fortsätter den senaste veckans tvära och stridslystna ton mot socialdemokratin. Man kan skönja en strategi här: genom att attackera andra partier försöker han samla sitt eget.
Därmed har vänsterblocket nu tagit över det borgerliga blocket svaghet: det parti som ligger sämst till inom blocket attackerar de andra för att stärka sin ställning. Oftast har resultatet blivit att hela regeringsalternativet har tappat förtroende som regeringsdugliga.
Lördag 2004-12-04 / 10.08 RÄTT OM OHLY. I TV4's lördagsmorgon sa
Tove Lifvendahl att hon tycker det är märkligt att Lars Ohly får kritik därför att han kallar sig kommunist, det som borde kritiseras är att han kallar sig demokrat.
Mitt i prick! Under rubriken 'Kommunister i kris' sänder
SVT24 nu direkt från vänsterpartiets partisamling där Ohly strax ska tala.
Det här är intressant. Colin Farrel [som spelar Alexander i 'Alexander den store'] sa till London Times att han inte lyckas behålla någon flickvän och han förstår inte varför. Okej, du kanske ska försöka att behålla en åt gången och se hur det går.
Förresten - vet ni vem som dödade 'Alexander den store'? Oliver Stone.
Men den här striden handlar mindre om demokrati än om geopolitik. Europa säger åter med hög röst att man stöder demokratiutveckling - i sitt grannskap ...
Därför är denna enighet mellan USA och Europa bara temporär. Européerna tror egentligen, för att citera Stalin, bara på demokrati på en kontinent. De bryr sig däremot inte om demokrati någon annanstans.
De låtsas dock att deras opposition mot Amerikas märkliga uppfattning att demokrati kan spridas universellt, är grundad inte i oenighet men i överlägsen visdom - det som äldre och mer erfarna civilisationer genom sitt världsvana skarpsinne vet, nämligen att man inte kan bringa frihet till barbarer. Med vilket menas araber. Och muslimer. Och irakier.
Om de borgerliga inte svarar har socialdemokraterna valsegern 2006 som i en liten ask. Socialdemokraterna tillåts absorbera den väljaropinion som otrygghet och rädsla skapar och som i övriga Europa fångas upp av helt andra partier.
Nationalvänstern bygger murar runt landet.
Men hur kan de borgerliga svara? Inte med främlingsfientlighet, utan med brottsbekämpning. Det är kriminaliteten som gör människor otrygga, inte invandrare. Och så som jag tolkar det, är individen fri bara när hon slipper utsättas för våld, stöld och tvång. Detta är grunden för ett liberalt och frihetligt samhälle. Denna förutsättning upprätthålls inte i Sverige idag. Människors frihet kränks av kriminalitet och brottslighet.
Jag anser att de borgerliga borde svara på socialdemokraternas främlingsfientliga vänsternationalism, inlindad i fackliga privilegier, med att
lyfta upp liberalismens grundförutsättning: människors rätt att slippa utsättas för brott. Innan dessa frihetskränkningar upphör är andra liberala värden inte särskilt mycket värda.
Brottsbekämpning är ett liberalt svar på främlingsfientlighet. Brottsbekämpning är färgblind. Det är handlingar som bestraffas. Och alla, oavsett bakgrund, ska behandlas lika. Det är vägen till ett tryggare samhälle. Alternativet är socialismens kollektivism där grupp ställs mot grupp.
Men vågar liberaler i Sverige stå upp för liberalismen? DNA-debatten antyder att man hellre vill ha anarki än lag och ordning. I så fall kommer de borgerliga åter att förlora därför att man inte vågar så upp för de egna ideologiska värderingarna. Slutresultatet blir att nationalvänstern vinner 2006.
Fredag 2004-12-03 / 14.41 MER DNA & BROTT. Sebastian Weil framför legitim kritik mot min hållning. Men förutsättningen är att liberaler som svar på förslag om utökat DNA-register säger nej, men vi vill prioritera upp brottsbekämpningen på annat sätt. Inte en enda har sagt så. Man stannar vid nej punkt.
Så varför gnäller läkarna? Det handlar givetvis om ett systemfel, som stavas planekonomi. Läkarna ägnar inte mer tid åt varje patient och man är förmodligen inte mer slö än i andra länder, utan svaret är att en stor del av arbetstiden går till pappersarbete, möten och administration. När ska politikerna inse och släppa vården loss?
I 25 år har jag hört samma gamla argument mot att stödja den demokratiska oppositionen i öst-Europa. Oppositionen är, får vi höra, ett hot mot Europas 'stabilitet'.
Ash ställer sedan sex frågor till den vänster som runt om i Europa är emot att Ukraina blir en demokrati, den viktigaste är: Vill ni hellre ha George W Bush eller Vladimir Putin? En högst berättigad fråga.
Page kritiserar också de svarta ledarnas gammalmodiga taktik att alltid se svarta som offer. Trots brister, finns idag möjligheter för afroamerikaner som är villiga att ta vara på dem. Kampen för jämlikhet omfattar mer än medborgarrätt, skriver han. Det handlar också om att förbereda de unga på att utnyttja de chanser att avancera i samhället som medborgarrättsrörelsen öppnat för dem.
Det är den växande klyftan mellan dessa möjligheter och de svartas bristande vilja att ta vara på dem, som gjorde
Bill Cosby så förbannad tidigare i år. I ilska över våldet mellan svarta och deras oförmåga att ta sig ur fattigdomen läxade han upp dem för att inte lita på sig själva, för att inte ta personligt ansvar och inte leva efter de dygder som krävs för att svarta ungdomar och familjer ska kunna känna stolthet.
Clarence Page menar att Bill Cosby borde bli chef för NAACP.
Mary Mitchell skriver i kolumnen
NAACP needs to change more than just its leader (Chicago Sun-Times)
att medborgarrättsrörelsen kört fast i gamla hjulspår och behöver förnyas. Hon vill också se nya ledare som föregår med gott exempel.
Torsdag 2004-12-02 / 9.15 DE HATAR FRIHETEN. Alla gillar inte den frihetliga revolutionen i Ukraina. Anne Applebaum tar i artikeln
The Freedom Haters (Washington Post) upp hur brittiska Guardian, som blandar intressanta analyser med typiska vänsterkonspirationer, bevakar det som händer i Kiev. I flera artiklar har man beskrivit händelseförloppet som en amerikansk kampanj genom sofistikerad kapitalistisk marknadsföring, en postmodern statskupp och - naturligtvis - en typisk CIA-sponsrad tredje-världen kupp anpassad för fd sovjetsfären. Artiklarna sprids nu på nätet och tas upp av The Nation en tidning på yttre vänsterkanten i USA.
Olika versioner av det här synsättet, att demokratirörelsen i Ukraina är en neokonservativ komplott i syfte att sprida amerikanskt inflytande, har cirkulerat en tid, skriver Applebaum och avslutar:
Jag tror definitivt inte, så som president Bush ibland överförenklat säger, att alla som ogillar amerikansk politik i Irak och annorstädes hatar frihet. Därför är det så chockerande att upptäcka att vissa faktiskt gör det.
Jag fick exempelvis veta varför jag föredrar bryggkaffe framför Expresso, Cappucino etc - det blir mer koffein i bryggkaffe! I de andra sorterna pressas vattnet genom det grövre malda kaffet med tryck och får då med sig aromen, men inte så mycket koffein som när vatten sakta och utan tryck rinner genom det finmalda kaffet i bryggaren. Och jag som trodde det var min brist på stil och klass som gör att jag gillar vanligt bryggkaffe framför de finare varianterna, men nu vet jag bättre.
Lokalen är inte stor, menyn är på lunchnivå och man har inte öppet så länge på kvällen, men det är verkligen ett ställe att rekommendera. Och det är jag inte ensam om, vilket märks när man söker på nätet:
DN På stan ger betyg 9.
Det krävs ingen universitetsexamen i marknadsföring för att förstå att [demokraternas] attacker på väljarnas favorit bland dagligvarukedjor [Wal-Mart] och den typ av bil man kör till jobbet i varje dag [bensinslukande stadsjeepar] inte är bästa sättet att övertyga dem om att du delar deras värderingar. De underhållnings-, miljö- och akademiska eliter som utgör ryggraden i den moderna vänsterkoalitionen kör Roosevelts och John F Kennedys parti över klippkanten, ungefär som Thelma and Louise.
Riskerna för världssamfundets organisation kan inte bli större. Annan måste inse att ett återupprättande av det anseende och den integritet som organisationen en gången hade under sin lysande förre generalsekreterare Dag Hammarskjöld, är centralt
Onsdag 2004-12-01 / 16.14 KOFI ANNAN MÅSTE AVGÅ. Trycket på FN och dess generalsekreterare ökar. Senator Norm Coleman, som lett kongressens granskning av FN-programmet olja-mot-mat,
kräver i dagens Wall Street Journal att Kofi Annan avgår.
Our Investigative Subcommittee has gathered overwhelming evidence that Saddam turned this program on its head. Rather than erode his grip on power, the program was manipulated by Saddam to line his own pockets and actually strengthen his position at the expense of the Iraqi people. At our hearing on Nov. 15, we presented evidence that Saddam accumulated more than $21 billion through abuses of the Oil-for-Food program and U.N. sanctions. We continue to amass evidence that he used the overt support of prominent members of the U.N., such as France and Russia, along with numerous foreign officials, companies and possibly even senior U.N. officials, to exploit the program to his advantage ...
In addition, we are gathering evidence that Saddam gave hundreds of thousands -- maybe even millions -- of Oil-for-Food dollars to terrorists and terrorist organizations. All of this occurred under the supposedly vigilant eye of the U.N ...
Since it was never likely that the U.N. Security Council, some of whose permanent members were awash in Saddam's favors, would ever call for Saddam's removal, the U.S. and its coalition partners were forced to put troops in harm's way to oust him by force ... Simply put, the troops would probably not have been placed in such danger if the U.N. had done its job in administering sanctions and Oil-for-Food.
Generalsekreteraren måste hållas ansvarig för FN's totala misslyckande i att upptäcka och stoppa Saddam Hussein's korruption, summerar Coleman och tillägger
det står klart att FN helt enkelt inte kan utrota sin egen korruption så länge Annan sitter kvar.
Onsdag 2004-12-01 / 16.14 ÖH, VART TOG MIN INTEGRITET VÄGEN? I ett
giftigt referat från den muntliga föredragningen i Högsta domstolen om marijuana för medicinskt bruk pekar Dahlia Lithwick i SLATE på att konservativa domare, som Scalia, borde stå på de flummiga pott-rökarnas sida, om de håller på sin princip om delstaternas självbestämmande. Hon avslutar:
Är de här kvinnorna [som använder marijuana] lite knäppa? Ja. men borde domstolens mest stockkonservativa komma undan med att vara för delstatliga rättigheter bara när delstaten i fråga inte är Kalifornien? Nej. Kommer de att göra det? Åh, du kan slå vad om din bong om det.
Med andra ord: i detta ovanliga fall står federalismen och det lokala självbestämmandet på vänsterflummarnas sida, medan det normalt är frihetliga och konservativa som genom delstatslagstiftningen kan värna individuella rättigheter, som rätten att bära vapen. Kommer därmed konservativa domare att besluta i drogliberal riktning och vänsterliberala för hårdare tag, eftersom de brukar värna centralmaktens intresse före delstaternas? Spännande dom väntas. Liksom så många gånger förr i USA.
Onsdag 2004-12-01 / 9.59 NYHETSANKARET DAN RATHER TALAR MED SPÖKEN. Den här
intervjun med Dan Rather, som i CBS-programmet 60 minutes riktade falska anklagelser mot president Bush i valkamanjens slutskede och nu slutar som programledare, har väckt uppmärksamhet i USA. Där avslöjar han att han talar med döda.
- Ed Murrow's ghost is here. I've seen him and talked to him on the third floor of this building many times late at night. And I can tell you that he's watching over us.
Onsdag 2004-12-01 / 0.44 MARIJUANA I HÖGSTA DOMSTOLEN. Både
Washington Post
och
New York Times
skriver att domarna under överläggningarna i går ställde tuffa frågor till försvaret för medicinskt bruk av marijuana (se blogg
29 nov).
Försvaret har hävdat att regeringen i Washington inte kan upphäva Kaliforniens lag som tillåter marijuana i medicinskt bruk, eftersom det kränker delstaternas självbestämmande.
Men till och med Antonin Scalia, en av de drivande federalisterna för delstaternas rätt, var skeptisk. En annan domare, Stephen Breyer, menade att försvaret valt fel väg. Man skulle istället ha begärt att Socialstyrelsen klassificerar marijuana som medicin, och om de vägrat, överklagat detta beslut som olagligt.
Amerikansk juridik är intressant eftersom man så öppet diskuterar juridiska tolkningar och ofta formulerar dem i djupt filosofiska resonemang. Något vi aldrig hör här hemma.
Eftersom Högsta domstolen kommer att vara het av många skäl ges här en miniguide över de nio mäktiga (födda, utnämnda, av vem):
Därimellan hamnar departementspromemorian
Ds 2004:35 Genetiska fingeravtryck, publicerad i juni och på remiss till helt nyligen. I den föreslås att samma regler som gäller för fingeravtryck ska gälla: DNA-prov ska i så fall få tas av anhållen, häktad eller skäligen misstänkt för brott som medför fängelse. Prov får tas av annan person som är aktuell i utredningen, men analysen får endast jämföras med materialet i det aktuella ärendet och får inte lagras eller köras i registret.
Här är det viktigt att skilja på DNA-prov och analysen. I DNA-provet (blod, hår etc) ingår arvsmassan, i analysen anges markörer som identifierar en person.
Statens medicinsk-etiska råd uppmärksammar att departementspromemorian här är otydlig och frågar: Hur hanteras prover? Sparas de lika länge som analyserna? För mig är det självklart att proverna ska förstöras så fort analysen är klar.
Utvidgade möjligheter att ta DNA-prov och att registrera uppgifterna kommer att innebära att [Statens kriminaltekniska laboratorium] SKL:s behandling av personuppgifter för kriminaltekniska undersökningar ökar kraftigt. I promemorian saknas utredning av vilken behandling av personuppgifter som SKL behöver utföra för att kunna genomföra undersökningarna och registreringarna ...
I promemorian saknas en analys om personuppgiftslagens regler ger ett tillräckligt skydd för integriteten i samband med SKL:s hantering av personuppgifter om genetiska anlag. Detta är nödvändigt för att kunna ta ställning till om uppgifterna från DNA-analyserna får ett tillfredsställande integritetsskydd oavsett om de finns i DNA-registret eller i SKL:s ärendehanteringssystem eller behandlas automatiserat på annat sätt.
Dessa frågor tar upp viktiga aspekter som måste lösas. Däremot föreslår departementspromemorian att uppgifterna i DNA-registret successivt ska tömmas:
Uppgifterna i DNA-registret skall gallras. Vad gäller personer
dömda för brott föreslås inga ändrade regler i förhållande till vad
som gäller idag, utan uppgifterna skall gallras senast när uppgifterna
om personen gallras ur belastningsregistret. Uppgifterna
om en misstänkt person föreslås gallras när förundersökningen
eller åtal mot personen läggs ned eller åtal ogillas.
Det innebär att DNA-analysen raderas efter 10 år. En märklig hantering. Varför radera uppgifter?
För mig framstår promemorians utvidgade DNA-register som välbalanserat, även om integritetsskyddet kring DNA-provet kan förstärkas så att inget annat än identifikation kartläggs. DNA-analysen blir därmed en del i spaningsarbetet där man kan söka gärningsman/vittne via register, inte enbart ett bevis att matcha mot de misstänkta som vaskas fram genom andra metoder (vittnen, ledtrådar). För att ta ett konkret exempel: I utredningen av morden på skolpojken och kvinnan i Linköping verkar alla andra spår än DNA vara uttömda. Därmed kan mördaren gå fri. Med ett DNA-register skulle gärningsman kunna sökas där.
Och det är ju Frankrike, tillsammans med Tyskland, som drar ner Europa genom sin förtjusning i en regleringsekonomi som allt sämre förmår att konkurrera i en global tid. Sarkozy verkar förstå och om han blir vald skulle han kunna väcka Europa ur sin regleringsbakfylla och gjuta liv i ekonomin, så att Europa inte går med ryggen in i framtiden. Om Frankrike ändrar kurs, blir det lättare i övriga EU att också göra det.
Tisdag 2004-11-30 / 13.33 BLOGGEN GUDMUNDSON LÄGGER NER. Trist nog försvinner
Gudmundson bland bloggarna innan ettårsdagen uppnås (startade 15 dec 2003). Per Gudmundsson lever vidare, som han skriver. Och koncentrerar sig på SVT24. Bloggen var lysande, med en personlig stil likt ingen annan. Men kan den kompetensen komma SVT till del, och ge en öppnare och bredare samhällsbevakning där, får fler än bloggkretsarna ta del av den.
Tisdag 2004-11-30 / 13.07 DNA-REGISTER & BROTT. PJ Anders Linder menar i
bloggen att jag tolkar SVD's hållning fel: man är emot register, inte att använda DNA-teknik i brottsbekämpning. Jo, men att ha DNA-spår från förmodad förövare vid brottsplats är ju knappats meningsfullt om man inte kan matcha det mot något. Det som bör diskuteras är ju hur register ska se ut och på vilket sätt DNA får lagras. I dag finns ett litet DNA-register, med personer dömda till allvarliga brott. Med Leijonhufvud/Eriksson skulle alla ingå. Det finns flera steg däremellan - men alla handlar om ett register.
Utöver frågan när individer hamnar i DNA-register för brottsbekämpning (jag är inte säker på att alla måste ingå), finns en annan restriktion: vilken DNA-info ska ingå i registret. Jag tycker det som ger identifikation räcker. När den DNA-informationen plockats ut, lagras den i dator. Sedan kan lagstiftningen kräva att blodprovet förstörs. Att lagra blod finns ingen anledning att göra i brottsbekämpningssyfte. Därmed minskar risken för missbruk.
En annan invändning jag fått via mejl är att DNA inte är idiotsäkert, utan kan manipuleras. Ja, något annat har jag inte hävdat. Den som planerar ett brott kan naturligtvis försöka vilseleda också genom planterade hårstrån mm. DNA får ju hanteras som alla andra bevis. Poängen är att DNA ger mer för brottsutredningen att arbeta med, man kommer längre innan spåren tar slut.
Kina kan snart slå ut biltillverkning i Tyskland och Sverige om inte vi i Europa inser att vi inte bara kan kräva massa arbetsfria bidrag, utan att vi faktiskt måste arbeta för vårt välstånd.
Det tycker jag är trist. Och skadar den integritet man vill värna.
Jag medger att min linje är mer pragmatisk än principiell, en kritik bloggaren
Sebastian Weil framför. Han ogillar också att jag prioriterar mellan olika principiella ställningstaganden och pekar på den integritetskränkning som drabbar alla vid varje löneutbetalning - att staten tvingar av oss mer än halva lönen. Men till principfasta liberaler har jag ett budskap: vakna!
Politik handlar inte om att till 100% upprätthålla alla principer. Det går inte. Har aldrig gått. Kommer aldrig att ske. Politik handlar om att finna avvägningar mellan olika angelägna principer som står emot varandra. Det handlar om att finna en pragmatisk lösning som i så hög grad som möjligt uppnår det goda i principerna. Att systematiskt låta bli att använda information, som blir tillgänglig genom ny teknik, i syfte att finna en mördare eller terrorister är en orimlig hållning.
Jag vänder mig mot detta DNA-kraft? Nej tack!. Alla de invändningar som framförs är allvarliga, men ett blankt nej låser diskussionen och gör att utvecklingen av skydd och barriärer kring tekniken försummas, så att bästa sammanvägda resultat inte uppnås. Det känns fundamentalistiskt.
Måndag 2004-11-29 / 23.19 BROTTSBEKÄMPNING TOTALITÄR? Sebastian Weil tar i bloggen
Good judgement upp mitt resonemang om DNA & integritet (se förrförra kommentaren) och frågar retoriskt om någon annan har rätt till hans (och mitt) blod. Nä, i en perfekt värld där alla människor tar ansvar och inte - just det - kränker andra människor behövs inget behov av vare sig DNA eller andra metoder att spåra brottslingar. Men om brott begås, är det inte ett led i att upprätthålla min integritet att brott klaras upp?
Avvägningen är inte lätt och de praktiska frågorna många. Men att blåsa upp frågan om några droppar blod i ett provrör till totalitarism, när vi inte får behålla lönen för mödan av vårt eget arbete, är för mig en märklig prioritering av integritetskränkningar...
Måndag 2004-11-29 / 19.00 (uppdaterad) TÄNK NYTT OM DNA & INTEGRITET. I dag behandlar USA's Högsta domstol
Angel Raich och hennes stämning av justitieminister Ashcroft. Raich lider av obotlig hjärntumör och det enda som någorlunda lindrar hennes smärtor är marijuana. Tio delstater, bland dem Kalifornien, har efter folkomröstningar tillåtit marijuana vid medicinsk behandling. Federala regeringen i Washington har underkänt delstatslagarna, och nu ska Högsta domstolen avgöra om delstaterna eller regeringen har grundlagen på sin sida.
Högsta domstolen kommer också att pröva delstaten New York's förbud för vinodlare i Kalifornien att sälja vin direkt till kunder i New York. Vissa delstater reglerar, som kvarleva efter alkoholförbudstiden, vem som får sälja öl, vin och sprit (USA är inte helt olikt Sverige…).
Dessa två fall illustrerar en ny politisk strid om frihets- och integritetskränkningar. Förut var det vänstern som låg på för att på federal nivå beskära friheten genom förbud att bära vapen och genom att införa kvotering av olika slag. När det gäller alkohol och droger förenas delar av vänstern med socialkonservativa i sin iver att reglera och beskära friheten.
David Savage frågar sig i artikeln
High Court Cases Show 2 Sides of Conservatism (Los Angeles Times) vilken sida president Bush står på. Många framträdande konservativa stöder den federala och restriktiva politiken i kampen mot droger, medan flera tidigare Reagan-medarbetare stöder delstaternas rätt att ha färre regleringar.
Vad har detta med DNA att göra? Det handlar om integritet och frihet från statlig klåfingrighet, på samma sätt som DNA-frågan. Och jag vill med dessa två exempel visa att integritetsdebatten borde vara mycket bredare än bara ta upp DNA-register.
De hotbilder och risker som målas upp ger mig associationer till kärnkraftsdebatten. Inför den folkomröstningen rabblade också jag risker och hot - om kärnkraftsolyckor och ett storskaligt samhälle där människor förlorade kontrollen över sina egna liv. Denna min erfarenhet gör att jag inte känner för samma tvärsäkerhet om hot och risker som jag hade förr. Frågorna måste diskuteras, helt klart - men, snälla, låt oss inte hamna i skyttegravar! (Om inte annat, så därför att jag inte har minsta lust att hamna i samma skyttegrav som M Leijonhufvud och Björn Eriksson.)
Jag tror denna typ av integritetsfrågor snarare än en att vara en fråga om negativa/positiva rättigheter handlar om något som jag skulle vilja kalla aktiva/passiva ingrepp i integriteten.
Att underlätta för polismyndigheten att, genom DNA, försöka finna en person som varit inblandad i ett brott, handlar inte om att kränka integriteten, utan fastställa vem som kan knytas till plats och händelseförlopp (alltså inte arvsmassa, inte åsikter, inte intressen, inte inkomst, inte sexuell läggning).
Det är en passiv form av att finna identifikation på person som kan vara av intresse för brottsutredning. Och: utesluta en stor mängd oskyldigt misstänkta. Jag kan inte se att denna identifikation kränker integriteten. Däremot stärker den integriteten för alla dem som inte har med ärendet att göra.
Att identifiera personer som dem de är - och avslöja falska identiteter - exempelvis genom fingeravtryck i pass ser jag heller som integritetskränkning. Uppgifterna talar bara om en sak: att du är du och ingen annan. Inte heller är det någon integritetsinskränkning att flygbolag skickar passagerarlistor över Atlanten några timmar före planet avgår, istället för när planet landar. Det handlar om identifikation. Något som inte kränker individen, men kan hjälpa till att stoppa terrorister.
Förslaget om att tvinga data- och teleoperatörerna att lagra uppgifter om medborgarnas data- och telekommunikation är betydlig mer tveksamt. Här handlar det om dels vilka personer man har kontakt med, dels om innehållet, alltså åsikter, intressen osv. Frågan är om dessa uppgifter kan förvaras i ett år som passiv information, alltså att den bara kan kommas åt genom brottsutredning. Hur ser spärrarna ut så att informationen inte missbrukas?
Till sist: jag tycker den integritetskränkning det innebär att jag blir av med mer än halva min lön är betydligt värre än det mesta av de aspekter som integritetsdebatten handlar om.
I Göran Skyttes utmärkta kolumn i fredags,
Vänstern i skatteverket, framgår hur Skatteverket trakasserar företagare och på rent djävulskap förstör människors livsverk. Där handlar det inte om risk för integritetskränkningar - där sker de redan.
Måndag 2004-11-29 / 15.05 BLAIR RUSTAR FÖR NÄSTA VAL och skriver i Observer:
Our politics of hope, not fear. Blair skriver att labour bildades för att överbrygga politiska klyftor som höll Storbritannien tillbaka. Under 1900-talet kom politik att framstå som ett val mellan de konservativa som representerade ekonomiskt välstånd och labour som representerade social rättvisa. Nu vill, naturligtvis, Blair att New Labour står för både delar och kombinerar rättvisa med ekonomisk effektivitet, samtidigt som man tar brottsligheten på allvar.
Ja, även om britterna är trötta på Blair kan man inte förneka hans engagemang och effektivitet. De konservativa där har en tuffare uppgift än svenska borgerliga partier, eller...?
Måndag 2004-11-29 / 14.55 UKRAINA I TVÅ DELAR? I Observer ges bakgrunden till händelseutvecklingen i artikeln
Fears of east-west split in Ukraine och i ett porträtt av oppositionens presidentkandidat Viktor Justjenko (ej online). Det är inte bara det att östra Ukraina har gruvor och ligger närmare Ryssland. Västra Ukraina var under 300 år en del av kejsardömet Österrike-Ungern, man talar ukrainska och är katoliker. I öst talar man ryska och är ortodoxa. Läget påminner om Tjeckoslovakiens. Men många menar att den grundläggande frågan som resulterat i nuvarande revolutionsliknande stämningsläge handlar om maktmissbruk och demokrati, inte språk och religion.
Måndag 2004-11-29 / 14.35 FATTIGDOMEN MINDRE ÄN NÅGONSIN. Under rubriken
Good News About Poverty ger David Brooks i New York Times uppmärksamhet åt en ny rapport från Världsbanken som visar att världens samlade tillväxt stiger kraftigt detta år till en nivå omkring 4 procent. Den allra godaste nyheten är att tillväxten är störst i utvecklingsländerna: hela 6,1 procent. Om Kina och Indien räknas bort är tillväxten fortfarande 5 procent i den fattiga världen.
Även med Världsbankens försiktiga beräkningar visar u-världen snabbare tillväxt nu än under såväl 1980- som 1990-talen. I östra och södra Asien uppskattade man 1990 att antalet fattiga, med mindre än 1 dollar per dag att leva på, var 472 miljoner människor. 2001 hade dessa extremt fattiga minskat till 271 miljoner och med nuvarande utvecklingstakt kommer de att vara endast 19 miljoner år 2015. Även om utvecklingen sker i olika takt i olika delar av världen visar forskning att ojämlikheten minskar lika på den individuella nivån. Detta antagande förstärks av uppgifter som visar att analfabetismen minskar, liksom andelen barnarbete och antalet barn per hushåll.
Brooks konstaterar att FN's mål om att halvera fattigdomen till 2015 är möjligt att nå. Varför? Svaret består av två ord: frihandel och globalisering. Ta in det, anti-globaliseringsaktivister!