Lördag 2004-11-27 / 8.20 VÄNSTERN ÄR ÖVERHETEN och högern de opriviligierades röst. Det är så amerikaner uppfattar politiken, hävdar jag i anförande under rubriken
Vad har borgarna att lära av presidentvalet i USA?, som ska framföras i Göteborg i eftermiddag. Politik handlar om så mycket mer än idéer: det handlar om stil, attityd och identitet. Republikanerna är emot förmynderi, och uppfattas därför som representanter för de små i samhället, för de hårt arbetande och ansvarstagande medborgarna - oavsett inkomst och ursprung.
World Tribune hänvisar till irakiska källor som anser att Zarqawi efter de irakiska och amerikanska arméernas anfall i Falluja och andra fästen, tappat kontrollen eftersom en stor del av kommandostrukturen slagits ut. Via internet uppmanar terroristerna i Irak likasinnade i Afghanistan, Pakistan och andra håll i världen att komma till Irak.
Man kan säga att våra gemensamma jobb och allt vi producerar i Sverige, är som en tårta. Den kan växa eller bli mindre - och ge oss mer eller mindre att dela på.
Selleri, selleri, selleri... Det låter som en finsk svordom.
Utöver underskott i statsfinanserna och handelsbalansen, vilket pressar ner dollarn, så har amerikanska folket konsumerat mer och sparat mindre än övriga industrialiserade världen sedan 1995. Övriga världen har sparat för mycket.
Eftersom USA inte sparat, importerar man utländskt sparkapital för att finansiera tillväxten i ekonomin. Just nu absorberar USA ungefär 80 procent av världens överskott i sparkapital.
Den låga dollarn betyder också att USA får lättare att exportera, vilket förbättrar handelsbalansen och dämpar opinionen för protektionism.
Men läget kommer inte att bestå. En svagare dollar är ett uppmuntrande tecken på att världens relativa prisstruktur - i grunden värdet av en ekonomi gentemot en annan - blir mer känslig. Om världen hanterar dollarns fall klokt, finns större anledning till optimism än förtvivlan, skriver Roach.
Presidenten behöver nu inte tänka på omval och har absolut inga skäl att låta USA's budgetunderskott öka därför att politiker vill leka jultomtar. Ska hans skattesänkningar permanentas, måste han skära i utgifterna. Här behövs hans handlingskraft i lika hög grad som i utrikespolitiken.
Fredag 2004-11-26 / 17.43 UTRIKESRAPPORTERINGEN granskas just nu i
SVT24 på ett utmärkt sätt: man visar ett inslag från amerikansk TV om Malmö och låter sedan SVT's utrikeschef diskutera hur lätt det är att i rapporter från andra länder dramatisera, generalisera och ge en enda sida av ett problem.
Man träffar mitt i prick och illustrerar det som är kärnan i varför svensk utrikesrapportering är så bristfällig. Den här självkritiken stärker kanalens anseende och trovärdighet. Frågan är varför det inte sker i flera medieföretag.
Dean var en katastrof eftersom hans två teorier slog fel: demokraterna borde gå åt vänster och engagera aktivisterna och demokraterna kunde strunta i södern. Resultatet blev att man stötte bort ännu fler mittenväljare och valet visade att man, för att vinna presidentposten, behöver röster i södern. Till Hillary Clintons försvar sägs att hon inte är så vänster som man allmänt tror. Hon läser bibeln. Så trevligt skriver Chait och sågar argumentet:
Jag kan se logiken bakom att nominera en vänsterkandidat som väljarna uppfattar som mittenkandidat. Att nominera en mittenkandidat som väljarna ser som vänster är på nåt sätt bakvänt, eller hur?
Nästan ingenting vore värre än att åter nominera John Kerry. Han hade 16 miljoner dollar kvar i kampanjkassan när valet var över.
Det är mycket en kampanj kan göra med 16 miljoner. Kanske, du vet, satsa en del i Ohio.
Då var informationen mycket sparsam. Västjournalister arbetade under svåra villkor. Nu flöder nyheterna via nätet, vid sidan om de officiella kanalerna. Det bevisas inte minst av ukrainskan Veronica Khokhlova, vars texter i
Neeka's backlog har publicerats i såväl Guardian i Storbritannien som, i dagens New York Times:
A family friend who has a 17-year-old son told me this last week: "Young people today are so different from what we used to be, or even from what your generation is. They don't have our fear - they don't know it. But they know their rights, and they know how to defend them. They aren't scared to."
With Ukraine now gripped in a political crisis stemming from the disputed results of Sunday's presidential election, I can see what that friend meant.
For example, I have a 20-year-old friend, Tanya. When I was 16 and the Soviet Union collapsed, she was 6. Monday night, Tanya returned to Kiev, where she is a history student in college, from her hometown, Zhytomyr, where she had been observing the election.
On Tuesday morning, she, along with half a million other people, was at Kiev's Independence Square, protesting the declaration by Prime Minister Viktor Yanukovich that he was the winner. From there, together with thousands of other students, she marched to Shevchenko University, whose leadership had refused to allow its students to join a growing nationwide strike.
... there's little use watching TV, what's happening now is available to everyone firsthand, out there in the streets of Kiev and other Ukrainian cities. And if the students have no fear in defending their rights, why should the rest of us?
Och tack vare internet och bloggverktyget kan nu hela världen följa händelserna nästan i realtid. Inse kraften!
Fredag 2004-11-26 / 9.20 LECH WALESA FÖRSIKTIGT OPTIMISTISK. Polens frihetshjälte intervjuades i
News Asia när han till sent i natt befann sig i Kiev.
Allt går åt rätt håll. Regimen har till Walesa sagt att man inte ska använda våld.
Mitt mål har varit att uppnå två ting: först att bekräfta att det finns en vilja att hålla samtal och dessutom att försäkra mig om att ingen part kommer att ta till våld. Det har jag uppnåt, säger Walesa.
1. Reformivrarna har ockuperat gamla Leninbiblioteket, bottenvåningen i borgmästarens kansli och Oktabarskayapalatset. Det har skett lungt och med tillstånd av Kievs borgmästare, Omelchenko.
2. En ny tältstad byggs utanför ministerierna. Det har skett utan tillstånd, men man vill visa att protesterna mot valfusket växer och inte bara sker vid självständighetstorget.
3. Personer från andra länder har besökt demonstranterna och visar sitt stöd.
4. Och framför allt: Lech Walesa är här!
5. Aktiviteterna på Självständighetstorget fortsätter.
6. Journalister på TV-stationer har talat och protesterat mot den sovjetliknande kontrollen över nyhetsrapporteringen.
7. Fler milismän har kommit över och stöder reformivrarna.
8. Kyrkorna håller hög profil och ger skydd.
Allt går alltså lungt till. Frågan är vad Högsta domstolen beslutar: underkänner också den valresultatet?
Torsdag 2004-11-25 / 17.12 BLOGGAR FRÅN UKRAINA.
Här finns en bloggare som är där. Och som utropar: The Revolution WILL be blogged.
Följ nyheterna också här (Civil Resistance to Authoritarianism in Ukraine). Fler länkar finns hos Gudmunson.
Torsdag 2004-11-25 / 14.52 THE MEAN MACHINE. I senaste
Spectator skriver Peter Oborne om det brittiska konservativa partiets nya hemliga vapen: Voter Vault, en databas som det republikanska partiet i USA utvecklat och som varit ett viktigt verktyg för Karl Rove när han har lagt upp valkampanjerna för president Bush.
Genom att finna de väljare som verkligen avgör valen och lyssna in vad de tycker och vilken livsstil de har, kan man anpassa sitt budskap till vad de vill höra. Oborne känner, på samma sätt som jag gör, en skräckblandad förtjusning över den här typen av verktyg. På ett sätt är det ju rimligt att politiker riktar sig till de osäkra väljarna, snarare än de som är tvärsäkra. Men samtidigt finns det något motbjudande i att anpassa politiska budskap till mindre delar av väljarkåren.
I Storbritannien fokuserar Voter Vault på 900.000 av 45 miljoner röstberättigade, alltså ungefär 2 procent av alla vuxna. Det är dessa 900.000 som Torys kommer att satsa all sin energi på i parlamentsvalet våren 2005.
Tidigare har Guardian i
Tories reveal secret weapon to target voters
citerat Michael Cornfield, som karaktäriserar utvecklingen så här: Förr knackade valarbetarna på alla dörrar. Nu knackar de bara på hos dem där de har skäl att tro att de får ett positivt besked.
PC World rapporterar att republikanska partiet också förmedlat den här tjänsten till Indien:
GOP Voter Vault Shipped Overseas. Demokratiska partiet har sedan 2002 använt två mindre databaser, DataMart (om registrerade väljare) och DemZilla (om bidragsgivare och volontärer).
Nyhetsbyrån Newhouse har tidigare beskrivit fenomenet i
Demzilla and Voter Vault are watching you.
Förmodligen är den här extrema målgruppsfokuseringen ingenting för de borgerliga i Sverige. Våra proportionella val innebär att det är svårt att peka ut detaljerade målgrupper som har stor betydelse för vilket parti som vinner ett specifikt mandat. På ett sätt kan det kännas skönt, men samtidigt är det en förklaring till varför svenska politiker blir alltmer anonyma: de behöver inte bygga några band till väljarna, utan kan nöja sig med att synas via medierna. Det fungerar inte i valsystem med enmansvalkretsar, där kandidaterna personligen måste vara ute bland väljarna för att vinna förtroende.
Om det vore så att kvinnor var mer utsatta för våld än män, vore det en sak. Men så är det inte. Män är betydligt mer utsatta för våld än kvinnor. Förra året utsattes män för 35.072 fall av grov misshandel, medan grov misshandel mot kvinnor skedde i 22.481 fall. Det är alltså 56 procent fler fall där män misshandlas än där kvinnor blir det.
De som hävdar att grov misshandel mot kvinnor är värre än mot män borde tänka efter en gång till. Brott är olika allvarligt beroende på vem den drabbar, bara om man sänker människovärdet för vissa människor.
Det talas mycket om att kvinnovåld inte skulle vara prioriterat i rättsväsendet. Titta i tabellen en gång till. Grov misshandel mot kvinnor klaras upp i större andel än när män blivit misshandlade. Om ojämlikhet mellan brottsoffren finns, så är det männen som är utsatta för den behandlingen.
Feminismen leder till hjärntvätt och förvanskning av verkligheten. Öppna ögonen!
Torsdag 2004-11-25 / 9.24 100 KR I HANDEN KOSTAR 1.016 KR. Skattebetalarnas utredningschef Danne Nordling har uppdaterat kalkylen som med ett vardagligt exempel visar det
verkliga skattetrycket i landet:
Om man på ett legalt riktigt sätt vill ge 100 kronor i handen på en hantverkare för ett arbete kostar det 1016 kronor år 2004.
Det beror på att det tillkommer moms, arbetsgivaravgifter och inkomstskatter som uppgår till 916 kronor om marginalskatten är 53 procent för båda aktörerna.
Moore har nått sin höjdpunkt och [kommer] sakta att lämna förstasidorna, sörjd av få utanför den politiska klassen och sympatiserande journalister. Hans arv till eftervärlden kommer att bli en vulgariserad politisk debatt, nya former av valkampanjer och en ändrad innebörd av ordet 'dokumentärfilm'.
Rätt, men inte hela bilden. Moore har visat sig vara, så som förutspåddes i denna blogg (se
1 juli,
11 aug,
28 sept och
24 okt), en viktig förklaring till varför demokratiska partiet förlorade stort (inte nog med presidentposten, man förlorade mandat i såväl senat som representanthus).
Michael Moore radikaliserade demokratiska partiaktivister så att de i väljarnas ögon framstod som extremister och galningar. Demokratiska partiet tappade helt enkelt väljarnas förtroende. Andrew Sullivan skriver i sin
eftervalsanalys i New Republic:
En stor andel av Bush-väljarna ... röstade mot vänstereliten och de kulturella attityder de representerar i allmänhetens ögon. Det var inte så mycket en röst för Bush eller hans politik, utan mot en vänster som inte tar terrorism på allvar, mot Michael Moore ...
Där satte du den, kompis. Jag växte upp på bondvischan - i John Ashcroft's trakter, till och med - men jag har varit en lattedrickande, Timesläsande, storstadsgris i nordöst sedan jag tog juristexamen för 10 år sedan. Så jag känner 'båda sidorna' i det här landet rätt väl. Demokraterna förlorade inte valet därför att republikanerna skulle ha drivit anti-gay-frågor ... Och de förlorade inte därför att 51 procent av amerikanerna skulle vara bigotta kristna ... Den enkla förklaringen är att demokraterna saknade förtroende att få nycklarna till Vita huset ...
Förtroende! Detta ord som så få partiaktivister funderar över (ja, varför skulle de annars göra så många korkade utspel?). Michael Moore försökte få folk att rösta mot Bush, istället lyckades han få amerikanska folket att rösta mot Moore-influerade demokrater. Snacka om backlash!
Och när historieböckerna skrivs kommer Michel Moore att vara en viktig förklaring till varför Bush-administrationen fick ett så starkt stöd och kunde fortsätta sin aktiva, radikala och unilaterala utrikespolitik mot diktaturer i världen. Kanske inte det eftermäle Moore tänkt sig...
Å andra sidan varnar Texassenatorn John Cornyn, i National Review-artikeln Injudicious Battles, demokratiska partiet för att försöka hindra senaten från att godkänna president Bush nomineringar till Högsta domstolen. Det skulle vara att falla för Michael Moore-style politics.
Thomas Sowell diskuterar det orättmätiga i att domare, och inte amerikanska folket, beslutar vilken politik som ska gälla i vissa frågor, som abort och kvotering. Domstolarna ligger idag långt till vänster om den allmänna opinionen. Sowell menar att Bush bör återställa balansen genom att utse konservativa domare. Han förklarar läget i tre artiklar:
del 1,
del 2 och
del 3.
Artikeln beskriver i positiva ordalag hur Frankrike stödde Sudan i FN och IMF samtidigt som franska bolag inledde förhandlingar om framtida oljekoncessioner. USA däremot har hela tiden hållit fast vid sanktionspolitiken, och därför har amerikanska oljebolag missat oljeboomen i Sudan.
Ändå lyder sista stycket:
Den sudanesiska regimens och Janjaweedmilisens brott i Darfurprovinsen är naturligtvis fullständigt oacceptabla, men det finns också politiska bedömare som bakom den amerikanska administrationens och kongressens moraliska brösttoner anar ett hjärtlöst spel mellan stormakterna där USA via FN:s säkerhetsråd ansätter ett land där det senaste decenniets sanktionspolitik givit konkurrenter till de amerikanska oljebolagen ett stort försprång.
I mejl (tack Hans!) har jag fått dessa reflektioner på artikeln:
Låt mig se: 1. Å ena sidan får Frankrike (och Ryssland mm) beröm för att de hjälper Sudan utvinna olja (möjligtvis gör de sig också en hacka). 2. USA får kritik för att de uppehållit sanktionerna (och alltså inte tjänat en enda sekin). 3. Helt plötsligt anklagar USA Sudan för folkmord - för att på det sättet hota Sudan med mer sanktioner (förstår inte hur USA då ska tjäna pengar på oljan).
Även om Frankrike mfl tjänat stora pengar i Sudan, försöker tidningen ge USA skulden för hjärtlöst spel när man försöker hindra folkmord. Det är så befängt, så korkat att de som prenumererar på den här blaskan bör sluta med det.
Till sist handlar det om existentiell frihet. Kerrys socialliberalism passar helt enkelt inte den amerikanska mentaliteten. Några av hans förslag var bra, andra dåliga, men varje gång gällde det att överföra något av vårt eget personliga ansvar till ombudsmän som aldrig sovit med hästsadeln som huvudkudde: regeringstjänstemän, lagstiftare, politiker. Vinner någon gång ett sådant handlingsprogram majoriteten av rösterna i USA har landet förändrats i grunden. Jag hoppas att det aldrig kommer att ske.
Det är hög tid att spola begrepp som feminism och genusperspektiv. De som svingar de här orden som experter är samma sorts personer som på 70-talet lika bestämt och övertygat svingade ord som proletariatets diktatur och var aktiva i SKP, KPML(r) och övrig bokstavsvänster. Det handlar kort och gott om galenpannor. Totalitära knäppgökar.
Strävan efter jämställdhet går över meritokrati och att se människor som individer, inte över en ny sorts stalinism. Feminismen är jämställdhetens värsta fiende.
Jag håller med. De som anser att all information som samlas in är ett hot, börjar bli tröttsamma. Jag har absolut ingenting emot att vi i pass och körkort samlar id-information, typ fingeravtryck, ögoniris och DNA, som kan spåras i jakten på grova brottslingar och terrorister. Med id-information menar jag sådan information som syftar till att identifiera en person till en plats eller handling som kopplas till grova brott och terrorism. Att identifiera en person är inte att kränka personens frihet. Tvärtom kan man genom snabbare identifikation också snabbare avföra stora mängder personer som inte alls har med ärendet att göra. Att vara felaktigt misstänkt är en större inskränkning, än att snabbt bli korrekt identifierad.
Visst är det så att DNA innehåller mycket mer information än ett fingeravtryck. Det identifierar inte bara personen, utan dennes arvsanlag, sjukdomar mm. Men hur informationen får användas kan naturligtvis regleras på ett mer raffinerat sätt än att säga nej till alla information. Att det är staten som samlar in informationen och den finns centralt samlad är ett bekymmer bara om man misstänker att informationen används till mer än identifikation. Men varför skulle polisen börja vilja undersöka arvsanlag och ge sig in på medicinska frågor?
Integriteten måste stärkas på många områden: medborgarnas rätt till sin lön, företagarnas rätt till makten över sitt eget företag osv. Men när det gäller id-information måste flödet bli så effektivt det kan för att lösa brott (som mordet på Anna Lindh) och förhindra terrorhandlingar som kan ta livet av tusentals människor.
Tisdag 2004-11-23 / 15.21 OCH VAD HÄNDER I KONGO?Stockholm Spectator lyfter fram rapporter om att de fredsbevarande FN-medarbetarna i Kongo våldtar kvinnor och barn. Varför slås inte det upp? Är det måhända därför att det inte är amerikaner som utför gärningarna? Om FN-personal begår övergrepp gör de så i fredens namn, i det solidariska, multilaterala världssamfundets namn. Hur det kan göra övergreppen acceptabla går ju över mitt förstånd.
Tisdag 2004-11-23 / 9.18 SOCIALISTER MOT STATSBIDRAG. Bloggaren
Gudmundson berättar om ett seminarium anordnat av Clarté, där såväl socialistiska partiet som Flamman ingick i panelen.
Man konstaterade att idealistiska proteströrelser förlorar sitt folkliga stöd när de
anpassar sitt arbete efter bidragsströmmarna från staten. Panelen var överens om att proteströrelserna drunknar i statsbidrag. Det ansågs vara av ondo, eftersom de förlorat sin radikalitet.
Jamen, va härligt! Till och med socialister kan emellanåt se klart: staten är ingen positiv kraft, tvärtom tar den död på energi, engagemang och utveckling. Det gäller inte bara socialistiska proteströrelser, utan också hela det svenska näringslivet, hela den svenska välfärdssektorn. Ner med staten!
- Jag har en underbar mamma som är 92. Kanske kan jag använda henne som exempel, säger McCain leende.
Ja, i USA finns ingen åldersrasism. Tvärtom ser man upp till äldre för deras kunskaper och erfarenheter. Människor upp i 80 årsåldern är med i samhällsaktiviteterna, tillsammans med alla andra. Vi borde ha mer av den attityden här hemma.
Ilska och indignation från muslimer var att vänta. Inte mord. Det är inget som kan förväntas och absolut inte något som kan accepteras.
Men, än en gång, även om vi kan fängsla och straffa mördarna, är den verkliga lösningen till det grundläggande problemet inte vår sak - åtminstone måste vi hoppas att så inte är fallet.
Den sanna lösningen måste komma genom att en stor majoritet av muslimer med stolthet tar tillbaka sin religion från de som har kidnappat den och gjort den till en symbol för intolerans, terror och mord.
Om de inte lyckas - eller inte vill - göra det, blir det upp till oss att lösa problemet, och avgöra om vi ska vika ner oss för våldsamma heliga krigare eller slå tillbaka - och kämpa till döds.
Valdeltagandet ökade med 12 procent, men rösterna för Bush ökade med 20 procent. En fullständig succé. Före valet ansåg 'experter' att Bush i bästa fall kunde behålla sina väljare från valet innan. I verkligheten ökade han sin väljarskara med 10 miljoner människor, vilket med lätthet övertrumfade demokraternas kampanjer för att få folk att gå och rösta. Ken Mehlman hittade nya väljargrupper, medborgare som inget parti tidigare brytt sig om. Barone jämför med Sam Walton, entreprenören som grundade Wal-Mart, världens största och mest framgångsrika dagligvarukedja.
Ken Mehlman kommer att försöka bli den mest framgångsrika partibyggaren någonsin.
Genom att utse sina närmaste medarbetare till utrikes-, justitie- och utbildningsministrar stärker Vita huset greppet över en byråkrati som ofta saboterar presidenternas möjligheter att genomföra förändringar. Bush kommer att lägga i högsta växeln, spår Krauthammer. Motståndarna - både på hemmaplan och runt världen - som skräms av detta, har skäl att vara det.
En andra anledning är att Bush-administrationen aldrig glömt eller förlåtit Frankrike och Tyskland för den ståndpunkt de tog om Irak. Jacques Chirac och Gerhard Schröder var inte intresserade av att hjälpa USA att avsätta Saddam, och nu är tid för hämnd. Om europeiska ekonomier lider som ett resultat av en svag dollar, varför ska USA bry sig?
Det här är ingen avgörande aspekt, men den finns säkert i det undermedvetna när USA tar ställning till vad man är beredd att göra för att hjälpa de länder som ständigt spyr ut sin anti-amerikanism.