Söndag 2004-11-21 / 17.12 KOFI ANNAN'S DAGAR RÄKNADE? Allt fler i USA tror att FN's generalsekreterare kommer att avgå med tanke på de omfattande korruptionsskandalerna.
Chicago Tribune ställer inte avgångskrav, men
skriver i dagens ledare:
Förenta Nationerna, vars budskap i sig är nobla, är skyldig världen en förklaring till varför man tolerarade missbruket. Och det gäller också Kofi Annan.
Tidningen nämner att den mäktige amerikanske kongressmannen Henry Hyde kräver att FN lägger korten på bordet och om FN inte gör det
finns andra vägar. Vilka? Ja, konstaterandet att USA står för en stor del av FN's intäkter säger väl det mesta.
Söndag 2004-11-21 / 17.12 EUROPA MOT INBÖRDESKRIG? UPI-medarbetaren Arnaud de Borchgrave
beskriver i New York Post hur ett synnerligen liberalt och tolerant Holland har resulterat i en mycket stor immigration av muslimer, varav många nu vill sätta stopp för toleransen. De toleranta har tolererat de intoleranta. Resultatet har blivit allt hårdare motsättningar. De heliga krigarna har släppt en video där de lovar 72 oskulder till den som genom självmordsattack dödar den hollänske riksdagsmannen Geert Wilders, som kan bli nästa högprofilerade politiska mord på öppen gata efter Pim Fortuyn och Theo van Gogh.
Radions ekoredaktion
rapporterar att de holländska oroligheterna sprider sig till Tyskland.
Ett samhällsprogram i TV har avslöjat vad som kan sägas under bönestunder i tyska moskéer. Imamen i en moské i Berlin gör utfall mot den tyska befolkningen i sina böner: Tyskar är ateister, de är smutsiga och orena. Andra medier har tagit upp tvångsgiftermål, muslimsk extremism och religiösa fundamentalister som rekryteras som imamen till Tyskland från arabvärlden.
Några liknande kulturella problem finns inte i vårt land. In Sweden we have a system...
Hans livsgärning har varit att sprida demokrati och mänskliga rättigheter. Det som skiljer honom från exempelvis svenska och europeiska politiker, är att han menar allvar och inte nöjer sig med att pladdra om det i högtidstalen. Under Reagans tid medverkade han till att Filipinernas diktator Marcos avsattes och demokrati infördes. Gissa vad dagens motståndare mot Irakkriget sa då… just det, att det var farligt och alltför riskfyllt att avsätta diktaturen.
Wolfowitz får frågan om det inte är skillnad mellan Östeuropa, vars befolkningar befriade sig själva därför att de ville ha demokrati, och Irak, där USA befriar ett folk som mer styrts av en nationalism som givit diktaturen styrka. Han svarar med att lyfta fram en annan demokratiseringsprocess där han medverkat: Sydkorea. Den koreanska nationalismen var stark, men USA's relation med landet är bättre idag eftersom vi stödde deras demokratiska utveckling för 20 år sedan.
Hade det inte varit bättre att avsätta Saddam på humanitära grunder, frågar Sikorski. Wolfowitz konstaterar kort att ett sådant skäl aldrig hade fått stöd i FN's säkerhetsråd. Det är ju helt sant, och understryker att Förenta Nationerna inte är en organisation för demokrati, utan tvärtom en destruktiv kraft som motverkar demokratiseringen i världen.
En intressant poäng Wolfowitz lyfter fram är att om amerikanska politiker på hemmaplan talade lika mycket skit om Europa som europeiska politiker talar skit om USA, skulle de anti-Europeiska stämningarna vara betydligt starkare i USA än vad de är. Ja, och därmed belyser han hur omogna, oansvariga och lite statsmannamässiga europeiska politiker är jämfört med amerikanska. Här har vi en delförklaring till varför USA har så mycket mer att säga till om än Europa: de har ledare som kan bära upp ansvaret för världen, något Europa saknar. Wolfowitz poängterar flera gånger att det är för tidigt att säga hur relationen över Atlanten kommer att utveckla sig, eftersom Irakkriget fortfarande pågår. Först när vi vet utfallet kan några slutsatser dras om vad Irakkriget får för betydelse. En viktig iakttagelse: det är för tidigt att dra slutsatser.
Sikorski ställer en fråga som knyter an till Francis Fukuyama's
kritik av den neokonservativa analysen: innebär inte introduktionen av demokrati i länder där den varit främmande ett slags social ingenjörskonst, som konservativa och klassiska liberaler motsätter sig? Wolfowitz menar att USA endast avlägsnar de kedjor som fjättrat dessa folk och hindrat dem från att forma sin egen framtid. Och avslutar svaret med en mäktig poäng:
Den verkliga motsättningen [i din fråga] är att påstå att USA, när vi låter folk välja sin egen regering i frihet, tvingar på dem våra ideal. I ett underbart ögonblick vid en konferens i Washington sa någon att det är arrogant av oss att tvinga våra värderingar på arabvärlden, och en arab ställde sig upp och sa att det är du som är arrogant när du hävdar att det är era värderingar, för det handlar om universella värderingar.
Ja, nu när de fyra borgerliga partierna blir mer pragmatiska och kortsiktigt inriktade på valseger, vilket jag tycker är riktigt, får ungdoms- och studentförbund en extremt viktig roll i att föra en bred, livskraftig och framtidsoptimistisk ideologisk diskussion. Genom att ta ut svängarna och hålla högt till tak kan de yngre visa vägen på längre sikt.
Så trots rubriken i Newsweek,
Still the Boss, är Clintons sakpolitiska arv i det egna partiet inte alls givet. Men det Clinton sa då hans presidentbibliotek öppnades häromdagen visar att demokraterna borde lyssna:
Stående i regnet denna känslosamma dag framförde han en uppmaning om att ta till sig det bästa i konservatismen: 'att sätta gränser, dra linjer som inte får överträdas' och det bästa i progressivt tänkande: bryta ner barriärer som inte borde finnas.
Ett snitsigt välformulerat budskap som jag helt och hållet ställer upp på. Men det gör knappast Michael Moore-demokraterna.
Ramberg tar terroristerna i försvar och hävdar att de bara har gevär mot de amerikanska trupperna och att USA därför tillgripit övervåld när man återtagit Falluja från terroristerna. Freivalds svamlar och klarar inte av att distansera sig från och rätta frågeställarens falska utgångspunkter. USA skjuter inte mot motståndsmän med gevär, utan mot terrorister som spränger bomber och halshugger civila. Värre våld är svårt att tänka sig. De tortyrkammare där Abu Musab al-Zarqawi låtit kidnappade civila halshuggas har intagits av amerikanska och irakiska trupper. Man har också återfunnit ett
stympat kvinnolik som tros vara Margaret Hassan, som bott i Irak i 30 år och arbetat med sociala projekt. Är det övervåld att slå ut de ansvariga för terrorn, morden och attentaten?
När SR-medarbetare reducerar detta barbari till dåligt beväpnade motståndsmän är det ett ytterligare bevis på hur Sveriges Radio på ett flagrant sätt bryter mot kraven på opartiskhet.
Om Zarqawi och hans motståndsmän är så ofarliga som Sveriges Radio hävdar, varför tar inte Ramberg sin bandspelare och söker upp Zarqawi? SR kanske skulle bedöma läget annorlunda om de illa beväpnade motståndsmännen skickade hem Ramberg huvudet kortare...?
Lördag 2004-11-20 / 10.06 VÄNSTERNS FASCISTOIDA FÖRNEDRING. Cecilia Uddén är tillbaka i
etern och säger att president Bush är bättre än många andra presidenter på att utse kvinnor och personer ur minoriteter till prestigefyllda ämbeten. Faktum är att han utsett fler än någon annan i historien. Bill Clinton talade mycket om mångfald och jämställdhet men kom aldrig någonsin i närheten av det nuvarande administration uppnått - i handling.
Efter detta lilla, alltför snåla, erkännande släpps i radioprogrammet extrema röster ur det amerikanska samhället fram som menar att den föreslagne utrikesministern Condoleezza Rice inte är svart och kvinna, utan vit och man.
Det är så här vänstern ser på minoriteter: de används som objekt för att tvinga fram vänsterpolitik, de är inte värda något som självständigt tänkande människor. Condoleezza Rice uppfyller, framgår i Uddéns program, inte kraven på kvinno- och minoritetsrepresentation, eftersom kvinnor och svarta som henne har fel åsikter. Svarta och kvinnor som inte är vänster, är inte längre att räkna som kvinnor och svarta.
Vad är detta om inte rasistisk förnedring? Man förvägrar människor att vara självständiga och vill tvinga dem att se sig själva som offer. Gör de inte det, berövas de sin egen identitet. Är inte vänstern - både i USA och Europa - på väg att blir fascistoid?
Utrikesminister Colin Powell menar att ingen borde vara förvånad av att han avgår. Han har hela tiden sagt till president Bush att han bara tänkt sitta på sin post under en mandatperiod. Och Bush svarade: Hey, jag också!
Här är senaste nytt från Palestinska myndigheten: ingen verkar veta vem som verkligen har makten, de kan inte bestämma sig för en strategi, hälften av fraktionerna vill flytta sig mot mitten, den andra halvan vill fortstätta vara extremister … Förlåt mig, det där var demokratiska partiet. Sorry, jag är lite förvirrad.
Fredag 2004-11-19 / 20.30 FÖRSTA OPINIONSMÄTNINGEN INFÖR 2008, alltså inför
nästa presidentval i USA:
Rudy Giuliani (R) mot John Kerry (D) = 49 - 41%
Rudy Giuliani (R) mot Hillary Clinton (D) = 49 - 38%
Rudy Giuliani (R) mot John Edwards (D) = 50 - 38% John McCain (R) mot John Kerry (D) = 50 - 38%
John McCain (R) mot Hillary Clinton (D) = 53 - 37%
De brittiska, franska och tyska ansträngningarna för att hindra Iran från att skaffa kärnvapen kan, i avsaknaden av amerikansk medverkan, framhållas som ett mönster för framtida initiativ … För utomstående är Europas bristande självsäkerhet förbryllande…
Som ett tecken på Europas växande makt sökte Indien nyligen ett 'strategiskt partnerskap' med EU. Nästa vecka kommer Ryssland att agera för förmånligare relationer vid ett bilateralt toppmöte… Undersökningar visar att européer vill ha bättre relationer med USA, men inte på bekostnad av Europas enighet, identitet och gemensamma intressen.
'Växande makt'? Vilket trams. I USA ser man ett Europa i ekonomisk skugga, där tillväxt och utveckling i det närmaste stannat av. Blickarna riktas mer mot Ryssland än EU och i ännu högre grad mot Indien och Kina där tillväxten är hög och mer i fas med den livskraftiga amerikanska ekonomin.
Om politikerna är lika stora dagdrömmare som vänsterjournalisterna på Guaridan är Europa illa ute. Visst borde vi tro mer på oss själva, men snarare än dagdrömmeri handlar det om avreglering, frihet och mindre politik.
Brottslingen i denna händelse är inte det holländska samhället, utan den islamistiska extremismen. Och holländska muslimska ledare kan göra ett bättre jobb i att ta avstånd från blodsutgjutelse.
När får vi höra liknande klarsyn och kravställande från vänstern i Europa och Sverige?
I offentliga sammanhang ska inte religionen ha någon roll. Lagarna ska följas av alla, oberoende vilken religion man tror på, eller inte tror alls. Däremot måste den privata sfären respekteras.
Istället för att tala för och emot religionen borde vi diskutera var gränsen går mellan offentligt och privat. Tyvärr har denna gräns suddats ut så att det privata inte längre respekteras. Det handlar om allt från dokusåpor till feminismen. Allt fler anser det rimligt att lägga politiska åskådningar och diktat på hur människor lever sina privatliv. Det handlar om en ny, smygande totalitär likriktning.
Vad är det som ger mig känslan av att inte ens moderna muslimer kan vara moderna nog för Europa? Från Amsterdam och Barcelona till Paris och Berlin ställer folk misstänksamt en sorts fråga till mig som jag aldrig får i USA och Kanada: Varför bryr sig en självständigt tänkande kvinna alls om Gud? Varför behöver du religion överhuvudtaget? ...
Tillåt mig ta upp en grundläggande skillnad i debatten om islam i Europa och Nordamerika. I Europa startar debatten med huvudduken, slöjan, som många muslimska kvinnor bär som ett tecken på sin ärbarhet. Allt medan debatten i Nordamerika startar med terrorism ...
Denna skillnad bottnar i en betydande klyfta i synen på religion. För många européer, som fortfarande styrs av historiska minnen om katolska kyrkans intellektuella förtryck, är religion en irrationell kraft. Därför är kvinnor som skyler sig fåniga, som bäst, eller farliga i annat fall.
Inte så i Nordamerika. Eftersom man där länge varit ett samhälle av invandrare som söker religiös tolerans, är religion i sig inte irrationell - även om vissa personer använder den så, vilket är fallet med terrorism. Det betyder att muslimer i Nordamerika i mindre grad bedöms efter vilka kläder de bär, än efter vad de gör - eller inte gör, som att tala ut mot islamistiskt våld.
Men det pågår också något annat här. Massinvandringen av muslimer [till Europa] medför att religiös tro återkommer på den samhälleliga arenan och skapar en modernism efter upplysning (post-Enlightenment modernity). Denna religionens återkomst hotar den sekulära humanismen, den vedertagna lära som gällt sedan den franska revolutionen. Eftersom många européer känner att de förlorar upplysningens värderingar genom att de omges av alltfler troende, hamnar de i en position där de, paradoxalt nog, sympatiserar med dem i den muslimska världen som avfärdar importerade värderingar som utmanar deras egna. Båda grupper är protektionister - i identitet (identity protectionists).
Det här är djupt! Hon likställer sekulariserade européer med islamistiska fundamentalister. Ingen av dem tål någon som tycker annorlunda än de själva (behandlingen av Rocco Buttiglione i EU-parlamentet bekräftar hennes tes). Protektionister i identitet är en omskakande benämning liksom hennes sätt att utmana upplysningen. Det är uppenbart att Irshad Manji ser USA som en förebild, där den religiös toleransen är större - och där människor bedöms efter handling, inte klädsel. (Även om troende och sekulära inom det amerikanska samhället har allt mindre respekt för varandra, vilket eftervalsdebatten visar.)
Har hon helt fel? Nej, men jag tror att det finns något mer än avsky för religion bakom Europas mindre vidsynta hållning: kraven på slöjförbud hänger samman med att vi i Europa inte bedömer folk efter individuella handlingar, utan efter grupptillhörighet. Vi försöker vara toleranta genom att kvotera - mellan könen, mellan gamla och nya svenskar. Vi vågar helt enkelt inte peka ut de individer som i minoritetsgrupperna uppför sig oacceptabelt.
Manji's budskap bör i första hand begrundas av kvoteringsivrare och ateister. Men även troende och sökande (som jag) får i den här artikeln mycket att fundera över, även om kritiken mot upplysningen är svår att smälta.
- Ingen tvekan. Han har verkligen gjort en insats för delstaten. När han tillträdde bad han [förre utrikesministern] George Shultz och mig att träffa honom och hans folk, och vi sa: 'Du måste försöka göra upp, bryta dödläget [mellan partierna] och visa folket att delstatens politiska ledning kan fungera'. Han har gjort just det.
Statsvetaren Bruce Cain vid Berkeley var skeptisk till den nye guvernören, men ger nu högt betyg till Schwarzenegger. Broder menar att Arnold lyckats tack vare skickligt handlag med politiker och allmänheten - och stjärnstatusen har inte varit någon nackdel.
Daniel Drezner och Henry Farrell (båda bitr statsvetarprofessorer i Chicago resp Washington) ger den mest heltäckande beskrivningen av fenomenet bloggar som jag läst hittills. Inte minst detta att en säregen röst som inte når ut i mainstreammedierna, kan skaffa sig en växande läsekrets genom blogg - och då plötsligt släppas in i medierna. Det handlar inte sällan om personer som har en avvikande röst i förhållande till mainstreammedierna. Bloggar ger en plattform som länkar in bloggaktivisterna i samhällsdebatten, så att de inte längre kan ignoreras. Själv ser jag detta som bloggarnas allra viktigaste bidrag: fungera som dörröppnare för fler röster i samhällsdebatten.
Bloggarna förmedlar genom denna ökade mängd röster, som ofta har annan bakgrund och andra referensramar än yrkesjournalister, ett annat urval nyheter och perspektiv. Artikeln pekar på att framstående journalister numera erkänner att bloggarna har blivit en viktig kunskaps- och inspirationskälla.
En tredje viktig, men av medierna inte lika populär, funktion är bloggarna som faktagranskare. Bloggare har fällt stora byten, det största är TV-bolaget CBS, som efter bloggarnas källkritik tvingades be om ursäkt för den falska nyheten om att president Bush 'ljugit' om sin tjänstgöring i Nationalgardet 1972. Dokumenten som CBS presenterade var förfalskningar, något bloggarna snabbt kunde ge tunga belägg för. Mainstreammedierna kan inte längre lika lätt gå ut med dåligt underbyggda nyheter. Resultatet blir högre kvalitet, något alla borde vara tacksamma över.
Bloggar börjar också tränga in i diktaturer där yttrandefriheten är begränsad. Drezner och Farrell pekar på att Kina och Saudiarabien med stor kraft försöker strypa internet och tillgången till bloggar, men aktivister i dessa länder kan till bloggar utomlands smuggla ut rapporter och på det sättet öka trycket mot sina länders regimer. Men tekniken är svårstoppad och i Iran har bloggsfären exploderat och erbjuder unga iranier möjlighet att diskutera det som censureras i tidningar och TV.
Specifikt för Sverige gör Johan Norberg i dag en intressant betraktelse i smedjan.com om två paneldebatter, dels bloggforum, dels Publicistklubben, i artikeln
Fria bloggar mot nervösa medieeliter.
Onsdag 2004-11-17 / 23.58 RICE EN TYDLIGARE RÖST I VÄRLDEN. Storbritanniens ledande tidning, Times, skriver i ledaren Voice of America:
Powell var populär bland karriärdiplomater men inte ens han kunde kompensera intrycket att ett självgott utrikesdepartement som inte längre har den slagkraft i Washington det en gång hade. Dr Rice borde eftersträva att både höja statusen för sitt departement och stimulera reformer inom det ...
Dr Rice’s personliga bakgrund är, liksom general Powells, en annan påminnelse om de extraordinära karaktärer som det amerikanskt samhälle producerar. Olyckligtvis är de karikatyrer av de föraktfulla och okunniga betydligt mer kända i vårt land. En fräsch utrikesminister inför en potentiellt händelserik period förmedlar en välkommen chans att presentera Amerika som hon är, och inte så som hennes fiender vill utmåla henne.
Rice kan bli en solid utrikesminister, men hindren i hennes väg är betydande och Mowbray tvekar om hon kan lyckas bättre än föregångarna. Men hon vet att hennes jobb är att tjäna presidenten, inte byråkratin.
Du har sagt att det vore 'oacceptabelt' att Iran eller Nordkorea skaffar sig kärnvapen. Vad, om något, är USA förpliktat att göra om förhandlingarna inte når fram till en uppgörelse? Eller om, som vissa underrättelserapporter antyder, Nordkorea redan har flera sådana vapen? ...
Kräver folkmordskonventionen ett mer kraftfullt svar på det pågående folkmordet i Darfur, eller är den ... slöseri med papper?
Även om ingen tror att senaten kommer att underkänna Rice, kan förhöret bli riktigt hett.
Om soldaten gjort sig skyldig till regelbrott ska han straffas. Men jag måste säga att jag inte kan döma denne unge man som deltagit i vad som måste varit en brutal, skrämmande dag av gatustrider. Det här är uppenbart det man kallar 'sånt som händer i krig'. Det må inte vara moraliskt försvarbart, men psykologiskt förståeligt. Ärligt talat är jag tacksam för vad denna man, hälften så gammal som jag, gör tillsammans med sina kamrater under skräckinjagande förhållanden.
Detta ögonblickliga beslut i en intensivt militär kamp där ens eget liv står på spel om man felbedömer läget, kan jämföras med vad trupperna fann i Falluja: en död, stympad kvinna med halsen avskuren. Hennes ansikte hade vanställts så man ännu inte kunnat avgöra vilken av de kidnappade västerländska kvinnorna det är, rapporterar
Times. Sullivan summerar:
Här ser vi skillnaden mellan ett avskyvärt, men ögonblickligt beslut under strid och överlagd, medveten barbarism.
Redan som flicka i den segregerade södern såg Dr Rice hur den Amerikanska visionen saboterades av rasistisk diskriminering och av hatfyllt våld. Men hon fick lära sig av sin mor, Angelina, och av sin far, pastor John, att mänsklig värdighet är en gåva från Gud och att Amerikas ideal skulle övervinna förtrycket. Den tidiga lärdomen har guidat henne genom livet och den sanningen har guidat vår nation till bättre tider.
Jag vet att John och Angelina skulle varit stolta att se dottern de uppfostrat i Birmingham, Alabama, nomineras till posten som först innehades av Thomas Jefferson. Något säger mig dock att de inte skulle varit överraskade (skratt).
Som många av er vet, Condi's sanna ambition är bortom min makt att leva upp till (skratt). Hon vill egentligen bli förbundskapten för rugbylandslaget [ung översättn]. Jag är glad att hon än en gång låter dessa planer vänta. Nationen behöver henne. Jag uppmanar Senaten att snabbt godkänna Condoleezza Rice som Amerikas 66:e utrikesminister.
Tisdag 2004-11-16 / 17.14 FRANKRIKE OCH USA ÖVERENS? I Washington Postskriver
David Ignatius att det finns tydliga tecken på att Frankrike vill närma sig USA.
Chirac-rådgivaren Maurice Gourdalt-Montagne har mött Condoleezza Rice och i Paris har en grupp mycket högt uppsatta säkerhetsexperter från de båda länderna konfererat och kommit till en kärv samstämmighet:
Hålla kursen i Irak genom valen i januari och sedan utvärdera situationen; formulera en klar strategi för ett fredsavtal mellan Israel och Palestinierna innan förhandlingarna startar; engagera Iran i en bred dialog, och söka en sista kompromiss för att stoppa deras kärnvapenprogram ...
Fransmännen ... har en tendens att dyka upp först när läget blivit riktigt illa ... Det vänligaste som kan sägas om den det nya tövädret i relationerna Paris-Washington är att det bygger på en pragmatisk insikt: i en allt farligare värld måste dessa två länder - som är så bra på att göra varandra galna - försöka finna en väg att samarbeta.
Ja, det är på tiden att västvärlden tar sig samman.
Presidenten i ett större västerländskt land beordrar att trupper ska sändas till ett krisdrabbat land i en annan världsdel. Tjänstemän nära presidenten talar om behovet av störta regimen och demokratisera landet ...
Gatorna fylls av aggressiva mobbar när de västerländska trupperna försöker skapa ordning ...
Kaos råder och hemma i den västerländska huvudstaden börjar allmänheten undra vad deras soldater gör i ett land långt borta.
Trupperna är franska. Landet är den tidigare franska kolonin Elfenbenskusten och detta är vad vissa observatörer nu kallar president Jacque Chirac’s “lilla Irak” ...
När Elfenbenskustens president Gbagho anföll en fransk militärbas i norr och dödade 9 franska soldater slösade Chirac ingen tid på att samla en 'koalition av villiga'. Han beordrade förgörelse av Elfenbenskustens flygvapen - två stridsflygplan och flera helikoptrar. Pang och det var bara skrot kvar.
Var är Europas indignation? När kommer protestmarscherna?
Kovacs svarade: Ja, det stämmer att man skulle kunna anklaga mig för att inte ha stått upp och kritiserat vissa saker i gamla regimer. Då hade jag inte kunnat göra så mycket annat, speciellt arbetet för att Ungern skulle närma sig väst. Jag hade inte kunnat tjäna landet bättre om jag kommit med sådana anklagelser. Därför gjorde jag inte det.
Känns försvaret igen? Ja, det var en vanlig försvarslinje i Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget.
Tisdag 2004-11-16 / 9.42 INVANDRARFRÅGAN I EUROPA. Deutsche Wellerapporterar att händelserna i Holland, där regissören Theo van Gogh ritualmördades på öppen gata,
tvingar hela Europa att stanna upp och granska problemen med invandringen. Många oroas av att de problem Holland möter snart kan vara en realitet i hela EU.
I hela Europa - utom Sverige. Här tonas våldet ner, exempelvis i Dagens Nyheter under rubriker som
Överdriven bild av hat efter mordet. Vi håller för ögon och öron. Vi har inga problem. Inte alls. Därför var mordet på 14-åringen i Sollentuna naturligtvis inte heller politiskt. Polisutredningen översvämmas av uttalanden om att döda rasister, men DN citerar åtalet och
skriver: Det låg inget politiskt motiv bakom mordet på en 14-åring i Sollentuna i september.
Att sopa allvarliga problem under mattan är ingen smart lösning, det är tvärtom livsfarligt. Vad tycker jag? Läs kommentaren
Flummiga myndigheter underblåser rasism.
Visst är det märkligt: Buttiglione fick löpa gatlopp för privatmoraliska åsikter, medan en kommissionärskandidat som försvarar kommunistiskt förtryck inte leder till minsta tvekan. EU-parlamentet är en riktigt sorgerlig samling.
Måndag 2004-11-15 / 21.51 BILL COSBY TALAR HÄRLIG KLARTEXT. Den välkände komikern gjorde många förbannade i våras då han
läxade upp svarta föräldrar för att inte se till att deras ungar lärde sig ordentlig engelska och hellre köpte dyra sneakers än skolböcker till barnen. Trots uppståndelsen fortsätter Cosby sitt korståg mot det han uppfattar som kriminalitet och dygdelöst beteende bland afroamerikaner.
Låt dom va arga sa han i en
CNN-intervju förra veckan om sina kritiker.
Sheryl McCarthy håller med honom i Newsday och
avslutar sin kolumn med ett budskap som riktas till alla, oavsett hudfärg och bakgrund:
Det är föredömligt att mannen som på många sätt har blivit en fadersfigur för både svarta och vita amerikaner nu talar till sin närmaste familj så som en tuff men kärleksfull far gör. Han säger: skärp er och ta er samman, eller sluta klaga!
När får vi höra dessa högst välvalda tongångar i Sverige? Aldrig?
Det är tragikomiskt att se de som utnyttjade liberalismen för att frigöra människor från den borgerliga normen om att ingå äktenskap mellan man och kvinna, nu intar intoleransens fördomsfulla attityd mot allt som inte är korrekt och godkänt av RFSL.
Det är trist att den organiserade gayrörelsens
språkrör sätter likhetstecken mellan relation och sex. Det avslöjar mer om deras associationsbanor än om Orbacks. Jag börjar nästan undra vad RFSL tror skälet är till att äldre har hund... Nej, det vill jag inte veta.
Gudmundson menade att panelisterna redan är etablerade och att de bara låtsas vara underdogs. Men det är inte sant. Det finns två typer av medieaccess - den som medierna ger och den som man kan tilltvinga sig. Nu vrids makten ur mediernas händer då den som talar avviker från sin förväntade roll.
Etablissemanget konstrueras av medierna, men mediegestalterna kan nu kanske delvis definiera sig själva.
Erik Stattin,
Stefan Geens och
Internetworld ska ha stort tack för det här initiativet. Bloggar är fortfarande ett förvånansvärt okänt fenomen i Sverige. Genom en mer traditionell konferens sätts denna nya och spännande kommunikationsmetodik på kartan.
Måndag 2004-11-15 / 10.25 IRAK-BLOGG FYLLER ETT ÅR. Bröderna Mohammed, Ali och Omar har nu bloggat i
Iraq the Model i ett år från Bagdad och givit oss som vill veta vad som egentligen händer i Irak ovärderlig information. Som irakier, boende, uppvuxna och verksamma där har de tolka händelseförloppet med irakiska ögon, något västmedierna varit helt oförmögna att göra. En av bröderna kommer att kandidera i det allmänna val som ska hållas i januari, vilket inte förvånar med tanke på de kontaktnät, den initiativförmåga och den kunskapsnivå bröderna genom bloggen visat att de har.