George Bush må subjektivt vara kristen, men han - och de amerikanska militära styrkorna - har objektivt gjort mer i sekulär anda än alla agnostiker i USA tillsammans. Störtandet av Talibanerna, det omfattande raserandet av al-Qaida och konfrontationen med teokratiska sabotörer i Irak representerar enorma framsteg för icke-fundamentalistiska krafter i många länder.

'Anti-krigs'-fraktionerna erkänner faktiskt bedrifterna, om än bara indirekt, genom att klaga på hur dessa insatser har gjort de islamistiska religiösa fanatikerna förbannade. Men är man beredd att acceptera slutsatsen av det resonemanget - att vi skulle ha fullföljt en politik som fanatikerna inte haft några invändningar mot?

Sekularism är inte bara en självgod attityd. Det är en möjlig väg till demokrati och pluralistiskt liv som blev tänkbar först efter flera krig och revolutioner som hänsynslöst slog sönder de gamla statskyrkorna. Vi är nu mitt i ännu ett sådant krig, en sådan revolution, och vänstern har deserterat.

Torsdag 2004-11-11 / 10.21
BUSH'S SEKULÄRA TRIUMF. Det finns få ting som är så underbara som att läsa absolut briljanta analyser. Christopher Hitchens är en författare och samhällsdebattör som inte sällan ger den känslan: att du känner dig lite klokare, lite mer insiktsfull, när du läst hans kommentar om skeendet i världen. Så här replikerar han i Slate mot dem som menar att presidentens valseger i förra veckan var ett utslag av religiös moralism:

Bara en fraktion i amerikansk politik har förmått sig att göra ursäkter för den typ av religiös fanatism som är ett omedelbart hot mot oss här och nu. Och den fraktionen, är jag ledsen och rasande över att behöva tala om, är den politiska vänstern.

Torsdag 2004-11-11 / 8.41
GÖR SOCIALISMEN MÄNNISKOR TILL TJUVAR? Någon menar att min kommentar igår, om att socialismen gör människor till tjuvar var för hård. Det är den inte. Jag talade i veckan med en person som sedan sent 1960-tal besökt släkten i DDR varje sommar. Parallellerna med LO- och sossepamparnas lägenhetsaffärer, som ju idag rullar vidare med LO:s förste vice ordförande Erland Olauson som fixat lägenhet i centrala Stockholm åt sina tre barn, är slående.

I DDR's socialistiska drömrike stal slaktaren kött från det offentliga slakteriet för att med grannarna byta till sig saker. De anställda på det offentliga bageriet stal bröd att använda för att kunna skaffa livsnödvändigheter. I den socialistiska planekonomin var det brist på allt, och alla fick göra maximalt för att utnyttja sina möjligheter för att kunna göra familjens liv någorlunda drägligt. Vid sidan om planekonomin fanns en gigantisk svart bytesmarknad.

Samma sak i Stockholms socialistiska toppskikt: man utnyttjar sin ställning i egoistiskt syfte på en svart marknad, eftersom någon fungerande bostadsmarknad med hyresrätter inte tillåts. Istället byts lägenheter genom allehanda mygel.


Torsdag 2004-11-11 / 8.23
BORT MED 44 MYNDIGHETER. Skattebetalarna lägger ett intressant förslag: lägg ner 44 myndigheter, med anledning av kritiken mot regering och riksdag som verkar vilja starta en myndighet åt varje politiker att bli generaldirektör uti (se blogg 9 nov). Bland de namngivna myndigheterna finns: Handelsflottans kultur- och fritidsråd, Nationellt centrum för flexibelt lärande, Nordiska Afrikainstitutet och Polarforskningssekreteriatet. Bort, bort, bort.


Onsdag 2004-11-10 / 21.53
USA's HETA VÄRDEDEBATT: GAY & ABORT. Missförstånden om vad USA's värdedebatt handlar om är mycket stor i Sverige. Dagens ledare i Expressen, En bra abortlag, är ytterligare en anledning att här försöka förklara vad debatten egentligen handlar om.

Abort och gayäktenskap är symboler. Men inte på det sätt vi i Sverige tror.

De är inte i första hand symboler för tolerans och frigörelsekamp.

De är symboler i en strid för demokrati och folkstyre i motsats till domstolsaktivism. Det är en strid för lokalt självbestämmande i delstaterna, i motsats till mer makt till huvudstaden Washington DC.

Striden om abort och gayäktenskap är alltså inte, för flertalet amerikanska väljare, en strid i sak, utan om tillvägagångssätt för att driva igenom en viss politik.

Låter det märkligt? Ja, för oss svenskar, som lever i en enhetsstat är federalism någon mycket abstrakt och svårt att ta till sig. Men beslutsprocessen om fri abort och gayäktenskap ger en lärorik illustration:

*
FRI ABORT är det mest extrema exemplet på icke-demokratisk domstolsaktivism. Abort blev lagligt i USA utan demokratiskt fattade beslut, utan att de folkvalda lagstiftat om abort i Kongressen. 1973 beslutade Högsta domstolen plötsligt att rent juridiskt se foster som en del av kvinnan till dess barnet är fött. Det var alltså en domstol som införde aborträtten. Denna domstolsaktivism är tvivelaktig, eftersom det strider mot demokratins principer att några tjänstemän, domare, formulerar politik och lagarna i känsliga frågor, medan politikerna ställs inför fullbordat faktum.

I och med att abort behandlades som en juridisk fråga, inte en socialpolitisk, blev beslutet 1973 extremt: abort är tillåten ända fram till 40:e graviditetsveckan. Först när barnet lämnat kvinnans kropp är det, enligt HD, att betrakta som en individ med juridiska och mänskliga rättigheter.

Denna frihet att göra mycket sena aborter har lett till abortmetoder som är vidriga. Barn som med lätthet skulle överleva utanför livmodern utsätts för grym behandling. President Bush har tagit initiativ till lag som förbjuder abortmetoden som kallas Partial-Birth Abortion, vilket betyder att fostrets ben - i exempelvis vecka 40 - dras ut genom slidan, sedan sticker man in ett rör och suger ut hjärnan, innan man helt drar ut fostret ur livmodern. Denna metod är givetvis helt förbjuden i Sverige. Sverige står alltså på president Bush sida i denna abortfråga.

Expressen skriver i dagens ledare att: "Någon fri abort utan bortre gräns är inte socialt acceptabel och inte heller efterfrågad". Men detta är just vad som gäller i USA idag: fri abort utan bortre gräns. Tidningen är ologisk och vilseleder sina läsare när man menar att de som vill begränsa denna gränslösa aborträtt i USA "urholkar" kvinnans bestämmanderätt över sin kropp. Om fri abort utan bortre gräns inte är socialt acceptabel i Sverige, varför ska den då vara tillåten i USA?

Om vi, inför amerikanska förespråkare för fri abort, skulle lägga fram den svenska abortlagstiftningen skulle vi genast stämplas som konservativa abortmotståndare. Att begränsa fri abort till 18:e veckan, som vi gör i Sverige, skulle genast skällas ut som en grov kränkning av kvinnans rätt.

Denna extrema situation har uppstått eftersom aborträtten inte behandlats i demokratisk ordning, ingen lagstiftning har behandlats i representanthuset där lämpliga politiska avvägningar kunnat göras (som i Sverige). Aborträtten är framdriven av domstolarna och har därför blivit som den blivit - inte särskilt politiskt balanserad.

Detta är skälet till att abort är en så brännande fråga. Den är ännu inte demokratiskt förankrad. Jag tror frågan skulle bli lika brännande i Sverige om man, utan demokratiskt beslut i riksdagen, började abortera barn i 39-40:e veckan.

*
GAYÄKTENSKAP. Att frågan om gayäktenskap i år blivit föremål för folkomröstning i flera delstater är mer en reaktion mot domstolarnas aktivism än mot homosexuella. Det har blivit ett alltmer uppmärksammat problem i USA att domstolar omtolkar och ändrar innebörden i lagstiftningen, helt utanför och vid sidan om de demokratiskt valda i lagstiftande församlingar på nationell och delstatlig nivå. Aborträtten är som sagt det mest extrema exemplet hittills.

Bill Clinton sa häromdagen att det var vinterns domstolsbeslut i Massachusetts, då gayäktenskap godkändes, som väckt en ny vrede mot domstolarnas sätt att strunta i den demokratiska processen. Många människor uppfattar att de inte har något att säga till om.

Paradoxalt nog hade förmodligen upprördheten varit mindre, om amerikanerna hade kunnat lita på att Högsta domstolen skulle avvisat att göra Massachusetts' lagar giltiga i alla andra delstater. Det är den nyliberala och konservativa ståndpunkten: att delstaterna ska kunna ha olika lagar. Men många förutspår att Högsta domstolen ska göra Massachusetts-domslutet giltigt i hela USA. Då har gayäktenskap införts, inte via demokratiska beslut, utan via domstolsaktivism.

Det är därför flera delstater folkomröstat om gayäktenskap i förebyggande syfte. Frågan har forcerats fram av aktivister och domstolar gör det möjligt att driva igen politik över medborgarnas huvuden. (Förmodligen skulle svenskar reagera på samma sätt om EU i Bryssel skulle få för sig att ändra svensk lag om abort el dyl).

Andrew Sullivan är för gayäktenskap, men har respekt för federalismen och delstaternas rätt till självbestämmande. Han vill inte att Högsta domstolen ska besluta, utan att varje delstat får fatta sitt beslut. I Massachusetts är gayfrågor inte kontroversiella, därför är gayäktenskap naturligt där. Men inte i Södern, där man inte kommit lika långt. (Se Sullivan om Massachusetts här)

Men eftersom många inte längre litar på att domstolarna upprätthåller federalismen, har förslag om tillägg till konstitutionen lagts fram om att förbjuda gayäktenskap. Det är den enda demokratiska vägen som är möjlig för att övertrumfa domstolarna och föra tillbaka beslutsrätten över politiken till folket och deras folkvalda politiker i parlamentet. Ett konstitutionstillägg måste alla domstolar följa. Det är ett otroligt klumpigt sätt att få frågan om gayäktenskap upp på den demokratiska dagordningen, men den enda möjliga.

Domstolarna gör, som jag ser det, gayfrågan en stor björntjänst genom att driva på, istället för att vänta på den demokratiska processen. Jag förstår motreaktionen, konstitutionstillägget, eftersom jag är för det demokratiska styrelseskicket, inte domarvälde. Sullivans upplägg är det mest önskvärda, men det är bara möjlig med konservativa och nyliberala domare som vägrar åsidosätta delstaternas rätt till demokratisk process.

Det är alltså mycket bättre om president Bush får utse flera konservativa domare i HD - i stället för att driva igenom ett konstitutionstillägg som förbjuder gayäktenskap.

(Se mer: debatten mellan Stanley Kurtz och Andrew Sullivan)


Onsdag 2004-11-10 / 21.01
BLOGGVERKTYG, RSS OCH TEKNIK. Har inte sällan fått frågor kring bloggens tekniska brister, som denna i dag:

Har du några planer på att flytta sidan till Movable Type, eller annat blogg-verktyg så att man kan få en RSS-feed? ... Det känns mycket tråkigt att den, i min mening, främsta bloggen inte går att njuta på det sättet.

Jag är en teknisk nolla, och har hittills kört bloggen i enkelt html-program. Men nu förstår jag att min placering i listan över viktigaste bloggar blir lidande av min bristande kompatabilitet med andra programvaror. Så nu lovar jag att kolla upp hur en uppdatering till bättre teknisk nivå kan ske.


Onsdag 2004-11-10 / 9.33
SÅDAN ÄR SOCIALISMEN. Ännu fler avslöjanden görs varje dag om hur sosse- och fackpampar myglat till sig lägenheter i Stockholms city åt sig själva och sina barn. Nu senast är det LO-toppen Lena Agneby Boström som ertappats med att nalla en lägenhet åt sin son. Hur länge ska väljarna acceptera tjuvar och kleptomaner i ledningen för landet?


Onsdag 2004-11-10 / 8.53
CBS ANGRIPER BLOGGARNA. På CBS website går Eric Engberg, pensionerad Washington-korrespondent för TV-bolaget, till generalangrepp mot bloggarna: ”de liknar mer skoltidningar...än något som till närmelsevis kan kallas journalistik ... Skillnaden är att bloggarna aspirerar på att vara en kraft i vårt offentliga liv och gör anspråk på att vara i frontlinjen i en ny politisk och medial era.”. Engberg använder bloggarnas spridande av vallokalundersökningarna på valnatten, som visade sig vara grovt felaktiga, för att angripa bloggarna.

Men det är ingen slump att attacken på bloggarna kommer från CBS. Det var denna TV-kanal som försökta sänka president Bush genom att anklaga honom för att ha ljugit om sin tjänstgöring i Nationalgardet, en anklagelse som byggde på förfalskade dokument, något TV-kanalen visste innan man gick ut med anklagelsen. Nu slog detta vansinnigt inkompetenta och grovt vilseledande agerande tillbaka på TV-kanalen själv - eftersom bloggarna omedelbart började ifrågasätta och granska CBS' anklagelser. Tittarsiffrorna för CBS har rasat den sista tiden - tack vare bloggarna avslöjat att kanalen inte är pålitlig. Nu vill CBS ge igen på bloggarna.

Om något, demonstrerar Engberg bloggarnas ökande betydelse.


Onsdag 2004-11-10 / 8.31
KERRY SIKTAR PÅ 2008. John Kerry, som förlorade så stort mot president Bush, har inte givit upp. ”Jag är en kämpe och jag har kommit tillbaka förr”, ska han ha sagt enligt Washington Post


Onsdag 2004-11-10 / 8.31
ARAFAT MISSLYCKAD. Av någon anledning ger Svenska Dagbladet Yasser Arafat ett helt uppslag, två fulla sidor, även om han är en högst tvivelaktig ledare och en person som har många terrordåd på sitt samvete. Ännu ett exempel på hur svensk media inte är vid sunda vätskor, när man ägnar sig åt devota hyllningar av korrutpa och diktatoriska regimer. Man sörjde DDR's fall för 15 år sedan och nu sörjer man Arafat.


Tisdag 2004-11-09 / 19.16
ATT UTMANA ISLAM ÄR RISKFYLLT. Den modiga muslimska kanadensiskan Irshad Manji har för UPI kommenterat det överlagda mordet av filmregissören Theo van Gogh (som av Sveriges Radio grundlöst stämplas som rasist eftersom han står upp för muslimska kvinnors rätt). I artikeln Challenging Islam is risky skriver hon:

Mordet på Theo van Gogh, den holländske filmregissören som kritiserade islamistisk praktik, påminner oss alla om den gnagande sanningen: mer än 15 år efter det att Irans regering utfärdade dödshot mot författaren Salman Rushdie, förblir kritik mot muslimer en riskfylld verksamhet.

Som en muslimsk dissident talar jag av egen erfarenhet. Min bok The Trouble with Islam har försatt mig i en situation där jag får motta ilska, bitterhet och hat. Och detta därför att jag ställer frågor som vi muslimer inte längre kan gömma undan. Varför slösar vi bort talangerna hos halva Gud's skapelse, kvinnorna? ... Och framför allt, hur kan även moderata muslimer läsa koranen bokstavligt när den, likt alla heliga skrifter, är full med motsättningar och oklarheter? Problemet med dagens Islam är att bokstavstolkningen har blivit mainstream.

Just det. Islam har dramatiskt radikaliserats på senare år, men Europa's politiska eliter tycks inte ha lagt märke till det.


Tisdag 2004-11-09 / 18.36
FUNDAMENTALISTISK ISLAMISM I EUROPA. I Holland tar sig fundamentalisterna ton efter det kallblodiga mordet och skändningen av filmregissören Theo van Gogh, vars senaste film kritiserar det muslimska förtrycket av kvinnor. Samtidigt som van Gogh idag begravs hotar islamistiska grupper att genomföra terrorattacker i landet. Theo van Gogh sköts på öppen gata med flera skott, fick sedan halsen avskuren och spetsades med kniv tillsammans med blad ur koranen. Ett medeltida ritualmord mitt i Europa på 2000-talet.

Frågan är om Europa är berett att försvara de mänskliga rättigheterna och ta upp kampen mot de terrorister som vill avskaffa yttrandefriheten och tysta motståndarna. Andrew Sullivan skriver:

I Holland har en text på en vägg med orden ”Du skall icke döda”, en reaktion på terroristernas mord av Theo van Gogh, stämplats som intolerans. Budskapet anses vara 'rasistiskt'. Det är som om det liberala samhället vill begå självmord.

Ja, det känns som om ju oftare ordet liberalism kastas ut, desto färre begriper vad det betyder. Självklart har det humanistiska, västerländska samhället all rätt att försvara sig mot angrepp som syftar till att störta vårt samhällsskick. Dessa mördare ska jagas och aldrig någonsin tillåtas få fotfäste i vårt samhälle. Om de kallar sig fundamentalistiska muslimer eller nazister eller kommunister spelar ingen roll. Politiskt våld måste mötas med kraftfulla motåtgärder från ordningsmakt och rättsstat. Weimarrepublikens huliganrevolt får inte upprepas.


Tisdag 2004-11-09 / 17.57
VÄGVAL VÄNSTER. Just nu utfrågas Karin Svensson Smith (v) i SVT24-programmet Korseld och gör ett gediget intryck. Hon får frågan om forumet Vägval vänster, där hon ingår, är berett att utbilda Ung väster i demokrati. Och svaret blir: ”Ja, Ung vänster har varit med på seminarium och det stod klart att den diskussionen bör fortsätta”. Det sista sagt med ett leende som antyder såväl ärlighet som humor och distans. (Innebörden av leendet tillsammans med det diplomatiska svaret var ju att seminariet gick hett till...)

Tyvärr hängde ingen på med följdfrågor. Svensson Smith visade ju tydligt att åsiktsskillnaderna är mycket, mycket stora inom vänsterpartiet. Kan det verkligen sluta i något annat än splittring?


Tisdag 2004-11-09 / 17.37
FAHRENHEIT 9/11 FÖR DÅLIG FÖR GOLDEN GLOBE. Michael Moore's sk dokumentär Fahrenheit 9/11 är av så dålig kvalitet att den inte är nominerad och därför inte kan vinna Golden Globe. Det hade varit ett riktigt lågvattenmärke och urholkat anseende för priset, om den fått vara med.


Tisdag 2004-11-09 / 16.08
EN MYNDIGHET TILL VARJE POLITIKER. Det är socialdemokraternas viktigaste, men hittills dolda, ambition. De senaste tre åren har regeringen startat 31 stycken. För de närmaste åren planeras minst 20 till, skriver Aftonbladet som citerar Lotta Gröning på Norrländska Socialdemokraten:

- De flesta gamla avdankade politiker ska ha en egen myndighet.

Ja, när får vi något parti som står på medborgarnas sida mot statsmakten och överheten? Kanske något för de borgerliga att fundera på. Släpp på prestigen, sikta inte på egna generaldirektörsdrömmar, utan företräd folket. Gå emot förmynderiet. Skulle det bli tydligt i valrörelsen, är segern inte långt borta.


Tisdag 2004-11-09 / 14.26
MURENS FALL I SVENSKA MEDIER. En måste-läsa-artikel: Festen vi missade i Dagens Nyheter, på kultursidorna minsann. Där beskrivs hur svenska medier speglade murens fall för 15 år sedan. Optimism och munterhet var förbjuden, och i SVT fick inte borgerliga företrädare kommentera. Om hur DDR bevakades i Sverige:

I nyhetsrapporteringen är det "Don´t mention the wall" för hela slanten ... [En tidstypisk rapport] belyser huvudsakligen fenomenet "konsumtionssocialism". Vi får veta att reallönerna ofta är högre än i Västtyskland och att de beryktade köerna uteslutande ringlar sig fram genom Polen.

Först med 15 års perspektiv klarnar bilden av hur kraftig den ideologiska snedvridningen åt vänster var i medierna. Om 15 år tror jag man kommer säga samma sak om vår nutid, om Irak och Afghanistan.


Tisdag 2004-11-09 / 10.14
VILKEN ÄR SOCIALDEMOKRATINS STRATEGI? I dagens huvudledare i Göteborgs-Posten diskuteras vänsterblockets framtid: ”Men det samarbete som de tre ansett värt att fördjupa hindrar inte socialdemokrater och kommunister från att förtala och förolämpa varandra.”

Ja, det är på ytan ett märkligt agerande. Måste det inte ligga någon strategi bakom? Socialdemokraterna har kunnat regera Sverige så länge därför att de varit överlägsna alla andra partier på Machiavelli. Jag tror G-P är lite tidigt ute när man skriver:

Medan de borgerliga partierna inte bara visar hur gärna de vill samarbete med varandra utan också försöker ge samarbetet ett politiskt innehåll, så kan partierna på vänsterkanten inte ens klargöra hur de vill samarbeta efter valet. Göran Persson har uppenbara bekymmer. Om två år kan väljarna befria honom från dem.

Den press vänsterpartiet utsätts för genom att Persson öppet talar om att han inte vill ha organiserat samarbete med dem efter nästa val, kan ha flera orsaker: (1) socialdemokratin vill tvinga fram en partisprängning inom vänstern som leder till att de mer moderata, om uttrycket tillåts, bildar parti av Vägval vänster medan Lars Ohly's kommunister marginaliseras i nuvarande vänsterparti. Risken, ur socialdemokratins synvinkel, är ju att båda partierna får 3 procent, åker ur riksdagen och omöjliggör en vänstermajoritet.

(2) Man försöker tvinga vänsterpartiet att åter bli mer fogligt genom denna maktdemonstration. Det är svårt att tro att vänstern skulle vika ner sig efter hot. (3) socialdemokraterna använder de hårda orden mot vänstern för att demonstrera att man är ett mittenparti i valrörelsen, för att efter en valseger åter krama kommunisterna. De borgerliga kommer inte att låta väljarna glömma att socialdemokraterna kan bli beroende av kommunisternas stöd.

(4) Genom att först tydligt ta avstånd från kommunisterna, har socialdemokraterna gjort en demonstration mot dem, och kan sedan lugnt återgå till samarbete med dem inför valet - man har ju talat om hur illa man egentligen tycker om kommunismen, men nu gäller det att rädda Sverige från borgarna.

I vilket fall spelar socialdemokraterna ett högt spel. Det är högst väsentligt att bättre förstå vilken deras strategi är.


Tisdag 2004-11-09 / 9.48
FACKET SOM SKANDIADIREKTÖRERNA. I ledaren gör Dagens Nyheter rätt i att jämföra det fackliga myglet med det som Skandias direktörer ägnat sig åt, även om jag skulle skrivit att facklet inte är bättre än Skandiadirektörerna, i stället för som tidningen gör: Fackliga ledare är inte sämre än Skandiadirektörer. Vet inte riktigt varför, men det sistnämnda låter på något sätt som försvar, en bortförklaring.

Det är ett gott journalistiskt arbete bakom avslöjandet av denna skandal där fackligt folk genom en stiftelse - vars ändamål är att hjälpa utsatta kvinnor - kunnat ge sig själva och sina barn attraktiva lägenheter. När man ibland undrar vad vi har medierna till, ger den här typen av fall ett klart besked. Medierna kan spela en annan roll än att vilseleda allmänheten i politiska frågor.


Måndag 2004-11-08 / 19.48
CLARENCE THOMAS OCH GAYRÄTTIGHETER. Många minoritetsgrupper rasar mot domare Thomas eftersom han tar avstånd från kvotering och andra förmåner för minoriteter. Men jag håller med Andrew Sullivan, som är fascinerad av att läsa Clarence Thomas' rakbladsvassa juridiska utlåtande och motiveringar till domslut. Ett exempel är Thomas yttrande i fallet där en man i Texas åtalades för att ha haft frivillig sex med en annan man i sitt eget sovrum, och fälldes. Högsta domstolen konstaterade att den lokal lagstiftningen i Texas som förbjöd homosexuella handlingar stred mot konstitutionen och upphävde den fällande domen.

Clarence Thomas reserverade sig och hävdade delstaternas rätt att besluta om lokal ordningsstadga. Det är inte ett federalt beslut att fatta. (Ungefär som att vi i Sverige inte tycker att Bryssel ska bestämma över svensk abortlag). Gayrörelsen kritiserade Thomas och övriga HD-domare som inte ställt upp på den friande domen - och inte på en fällande dom heller, de ville att HD skulle låta bli att lägga sig i ordningsstadgan.

Andrew Sullivan skriver: Återigen är det intressant att se hur Clarence Thomas, en man jag beundrar, tar sig besväret att påpeka att han, även om han röstade med minoriteten på konstitutionella grunder, personligen motsätter sig Texas-lagen på politiska grunder.

Thomas i motivering i HD-dom: Om jag var medlem av den lagstiftande församlingen i Texas skulle jag ha röstat för avskaffande av denna lag. Att bestraffa någon som uttrycker sin sexuella preferens genom frivilliga och icke-kommersiella handlingar med en annan vuxen person förefaller inte vara ett värdigt sätt att använda rättsväsendets dyrbara resurser. [Se HD-domen här: Lawrence et al vs Texas]

I en diskussion efter domslutet har Thomas sagt att Texaslagen är fånig (silly). I USA kan man alltså föra intressanta konstitutionella samtal. När Rocco Buttiglione försökte göra det i EU-parlamentet hånades han och kastades ut. EU-parlamentet befinner sig intellektuellt på medeltidsnivå - ”tyck som oss, eller försvinn”. Buttiglione gjorde, precis som Thomas, distinktion mellan juridik och moral. Thomas försvarade dessutom, som god federalist, de lägre nivåernas rätt till självbestämmande i syfte att begränsa överstatligheten. (Innebörden i det Buttiglione sa, var att han moraliskt håller med Texas-lagstiftarna, men att han inte kommer att föreslå någon sådan lag.)

Själv tycker jag naturligtvis att det är olyckligt att Texas har en så korkad lag, men det innebär inte att man ska riva upp noga balanserande makter för att i tyrannisk visdom stövla in i Texas och upphäva deras lokala demokrati. Är det något vi behöver i Europa är det mer av öppen diskussion, inte att kasta ut meningsmotståndare med huvudet före.


Måndag 2004-11-08 / 19.00
CLARENCE THOMAS - NY CHEFSDOMARE I USA? Ryktena är i full sving om vad som kommer att hända i USA's extremt viktiga Högsta domstol, där socialliberala domare har en övervikt på 5 mot 4 nyliberala och konservativa. Men flera av domarna kan komma att avsäga sig ämbetet inom de närmsta åren: chefsdomaren William Rehnquist, 80 (nominerad av Nixon) och de tre äldsta: Sandra Day O'Connor, 74 (nom av Reagan), John Paul Stevens, 84 (nom av Ford), Ruth Bader Ginsburg, 71 (nom av Clinton). De två sistnämnda betraktas som socialliberala.

AFP skriver att Bush undersöker om inte Clarence Thomas, 56, skulle kunna nomineras till ny chefsdomare om den svenskättade Rehnquist avsäger sig, vilket inte är uteslutet med tanke på att han nu är sjukskriven. Eftersom Thomas, liksom Rehnquist, tillhör den konservativa minoriteten i domstolen skulle chefsskiftet inte påverka majoritetsförhållandet. Men Thomas är kontroversiell, inte minst därför att han är konservativ - och svart. Många blir mer upprörda när personer som räknas till någon minoritet inte följer mönstret och ser sig som offer, utan upprätthåller jämlikheten och alla människors lika rätt - även vita, medelålders heterosexuella män är människor med rättigheter.

Clarence Thomas föddes i landsbygdshålan Pin Point, Georgia, 1948. I den djupa Södern fanns då varken avlopp eller asfalterade vägar. Fadern var lantarbetare men övergav tidigt sin fru och tre barn. När deras hem, ett enkelt trähus brann ner, flyttade Clarence som 7-åring till morföräldrarna där han fick ordentliga måltider. Morfadern inpräntade nyttan med att utbilda sig och på hans inrådan började Clarence studera till präst. Rasistiska trakasserier gjorde att han avbröt utbildningen, men upptog den på nytt på annat håll och fick goda betyg från College of the Holy Cross, en Jesuitisk institution. 1971 antogs han av Yale Law School, ändrade därmed inriktning och blev jurist. Han gifte sig samma år med Kathy och de fick en son.

Efter examen med höga betyg blev han assisterande justitieminister i delstaten Missouri 1974-77. Var verksam som advokat 1977-79. Anställdes som juridisk rådgivare i Senaten 1979. President Ronald Reagan erbjöd honom posten som bitr utbildningsminister med ansvar för mänskliga rättigheter, vilket han blev 1981.

Under åren 1982-90 var han motsvarande generaldirektör för Equal Employment Opportunity Commission, EEOC, en myndighet han reformerade i grunden. I stället för att jaga statistik på hur många ur minoritetsgrupper som arbetsgivare anställde, arbetade myndigheten för att få arbetsgivarna att se kompetensen hos individerna. Man slutade också stämma arbetsgivare på basen av statistiska avvikelser i sammansättningen av de anställda. Detta upprörde många aktivistgrupper.

1990 utnämndes han till domare i Court of Appeals (motsv Hovrätten), och året därpå till domare i Högsta domstolen, efter en uppslitande nomineringsprocess i Senaten, där han höll fast vid uppfattningen att han aldrig formulerat en position om det kontroversiella domslutet Roe vs Wade från 1973 då abort blev tillåtet.

Läs mer: bio, domslut och HD sammansättning


Måndag 2004-11-08 / 9.42
LISSABON-STRATEGIN. Under helgens EU-toppmöte diskuterades rapporten Facing the Challenge av Wim Kok som utvärderat hur väl, eller rättare: hur illa, de europeiska länderna uppfyller ambitionerna i Lissabon-strategin för ekonomisk förnyelse och tillväxt. Rapporten har inte fått mycket uppmärksamhet i Sverige, men exempelvis Guardian har rapporterat att Europe losing growth race, says report.

Wim Kok konstaterar att Lissabon-strategin är i högsta grad angelägen, men att medlemsländerna inte har följt strategin och att förklaringen är brist på målmedveten politisk handling. Ja, de arbetslöshetstal som visas nedan räcker ju för att inse att Europa saknar politiskt ledarskap som tar itu med väsentliga frågor.


Måndag 2004-11-08 / 9.42
EUROPEISK ARBETSLÖSHET. När USA's presidentvalet diskuterats i Sverige har det hetat att Bush misskött ekonomin och att arbetslösheten är hög när den nu ligger på 5,4 procent. Det är en något märklig kritik när den kommer från européer. Eurostat (pdf) har publicerat senaste statistik över arbetslösheten i Europa:

Arbetslösheten i september 2004 var i Euro-zonen 8.9% och i alla 25 EU-länder sammanlagt 9.0%. Det är oförändrade siffror jämfört med september 2003. Lägst arbetslöshet visar Luxembourg (4.3%), Irland (4.4%), Österrike (4.5%), Storbritannien (4.6%) och Holland (4.7%). Högst var arbetslösheten i Polen (18.7%), Slovakien (18.0%), Spanien (10.6%) and Litauern (10.4%).

Tio länder har ökat arbetslösheten det senaste året. Störst ökning uppvisade: Holland (från 3.8% till 4.7%), Sverige (från 5.6% till 6.8%), Luxemburg (från 3.8% till 4.3%) and Cypern (från 4.7% till 5.1%). Störst minskning skedde i Lettland (från 12.4% till 10.4%), Estland (från 10.2% till 8.9%) och Slovenien (från 6.6% to 5.9%).

Här kan tilläggas att flera länder, inte minst Sverige, gömmer undan arbetslöshet i AMS-åtgärder, medan USA inte ägnar sig åt den typen av trixande. Om arbetslösa i åtgärder togs med skulle de europeiska siffrorna vara ännu högre.