Vad kommer Bush att göra med sitt mandat? Andraperioder kan vara förrädiska. De dör ofta bort i inaktivitet. När presidenten inte kan omväljas, utan är en ”lame duck”, brukar det inte bli mycket av hans agenda. Där finns bara makt, och makt utan ambition korrumperar ...

Många populära politiska ledare samlar på sig politiskt kapital. För presidenter under sin andra period är det ett tecken på fåfänga. Det är däremot ett tecken på storhet att vilja förbruka sitt kvarvarande politiska kapital på något viktigt, snarare än på god press. Harry Truman lämnade Vita huset häcklad och oälskad. Historien har däremot varit mycket generös mot honom. Han förbrukade sitt politiska kapital, hans konto tömdes för att rädda Korea ...

Bush kommer inte att välja inaktivitet. I utrikespolitiken finns uppenbart inte ens möjligheten, eftersom han har kriget mot terrorismen att sköta, liksom jobbet i Irak att avsluta.

listar förklaringar i Weekly Standard: 1) de har ingen riktig agenda, eftersom de kan ha kört den i botten under första perioden, 2) de har slitit ut sina bästa medarbetare och ersättarna blir inte lika bra, 3) de kan ha kört fast i sin relation med kongressen och 4) de råkar inte sällan ut för en skandal under de fyra sista åren.

Bush behöver inte drabbas av någon av dessa bakslag. Hans agenda är proppfull med initiativ: han vill göra sina skattesänkningar permanenta, han vill reformera välfärden till ett ”ownership society”, republikanerna har ökat sin majoritet i kongressen och presidenten har med stor kraft sett till att ledaren för demokraternas obstruktioner, Tom Daschle, förlorade sin plats i senaten.

Sedan har Bush den nya utrikespolitiska agendan: att sprida demokrati i världen. Bush är handlingskraftig, beredd att ta risker. Om han lyckas kan världen se väldigt mycket annorlunda ut om fyra år än vad den gjorde för fyra år sedan. Bush kan ha utvidgat demokratin i världen i samma utsträckning som Ronald Reagan.


Torsdag 2004-11-04 / 8.18
GRYM FRAMTID FÖR DEMOKRATISKA PARTIET. Robert Novak skriver:

Demokraterna har en grym framtid att möta. Bush segermarginal på 3,5 miljoner väljare demonstrerar att partiet tappat kontakten med nationen i sociala frågor, om vilken roll offentliga sektorn ska ha och i kampen mot terrorismen. Demokraterna måste ta in den bittra realiteten att de nu är ett minoritetsparti och vad de ska göra åt den saken.

Ja, man kan ju hoppas att de överger den vänstersväng som John Kerry står för och söker framtiden i den reformvilliga mittenhållning som kännetecknade Bill Clinton från 1995 och framåt. I den rollen hade demokraterna stor betydelse också för europeisk vänster, exempelvis tog Tony Blair över mycket av Bill Clintons strategi. Vi som vill reformera en stel och regleringsivrande politisk klass i Europa behöver ett vitalt demokratiskt parti i USA som europeiska politiker kan lära av.


Torsdag 2004-11-04 / 8.02
KARL ROVE. President Bush närmste rådgivare Karl Rove demoniserades av demokraterna efter det framgångsrika mellanvalet 2002, då republikanerna vann platser i kongressen även om regeln säger att det borde vart oppositionen som vann. Denna demonisering kommer nu säkert att öka efter Bush formidabla succé i återvalet. Noam Scheiber skriver i demokratiska magasinet New Republic med skräckblandad respekt:

Jag hånskrattade varje gång Matt Dowd eller Karl Rove insisterade på att deras fokus på den republikanska basen detta år berodde på att det inte fanns många osäkra väljare att tillgå inför valet. Jag hånskrattade ännu mer varje gång någon journalist tog dem på allvar. Skälet till att de fokuserade på basen var ju inte att det fanns få osäkra väljare. Det var ju därför att administrationen under tre år alienerat dem, genom att gå de kristna konservativa till mötes, genom oansvariga skattesänkningar och, viktigast, de hade misslyckats i Irak - de hade inget annat val att göra...

Men bara därför att man gör något därför att man inte har något annat val, betyder inte det att det är en dålig idé. Med tanke på att osäkra väljare troligen inte skulle stödja Bush, var Rove's strategi att få ut sympatisörerna till vallokalerna i viktiga valkretsar, särskilt i Florida och Ohio, faktiskt riktigt smart.

Onsdag 2004-11-03 / 23.11
LÖJLIG USA-KRITIK. Medierna som vill komma åt USA har ett problem: om de kritiserar valets utfall underkänner de demokratin. Därför hittar man på förvirrade analyser, som floskeln Förenta staterna är fortfarande delat (ur Expressen). Jaha? Vadådå? Är inte Sverige delat: ett socialistiskt block och ett borgerligt. Vad är det som är så dramatiskt i att ett demokratiskt land har en regering och en opposition? Ska inte USA ha det? Den här frasen om att ”USA är delat” är riktigt korkad.

Ett annat sätt att angripa USA, utan att öppet tala om att det amerikanska folket inte borde få rösta, är Aftonbladets Ovärdigt, USA där det heter att: ”Valet visar än en gång att USA har enorma problem med sitt valsystem”. Va? Inom loppet av ett dygn har över 110 miljoner röster räknats, en av kandidaterna har erkänt sig besegrad, en annan ödmjukt tackat för förtroendet. Vad är problemet? Att de inte gör exakt som Sverige...?

Men det är inte bara svenska medier som måste, måste, måste hitta något att kritisera så att man kan ösa ut sitt amerikahat. Franska Le Monde skriver om Elektoral arkaism (ung: Ålderdomligt valsystem):

USA har inte kunnat eller velat reformera ett valsystem som redan för fyra år sedan visade sin ineffektivitet och sin ojämlikhet ... Valutgången i den enda hypermakten ligger i händerna på dem som räknar röster i Ohio eller på domare ... Vilken bild av en demokrati som vill vara ett föredöme för världen, med dessa väljare som röstar sent på natten i Ohio, dessa anteciperade, konditionella röster, dessa defekta valmaskiner, dessa oändliga avräkningar! En sådan oreda, otänkbar i flertalet andra demokratiska stater, är inte till heder för USA. Och det är oroande att världens öde beror på ett så arkaiskt system!

Detta från en tidning i ett land vars senaste presidentval var en fars, där franska folket struntade i första omgången så att man i andra och avgörande omgången hade att välja mellan Le Pen och Chirac. Ett land som gör sitt presidentval till en dokusåpa borde kanske akta sig för att kritisera andra. Det amerikanska presidentvalet är höjden av kompetens, effektivitet och demokrati i jämförelse med Frankrikes banandemokrati, där den politiska klassen lever så åtskilt från folket att politiker behandlas som Farmen-deltagare. Elektorssystemet är betydligt bättre, med sin lokala förankring, än val i två omgångar som lätt blir till lekstuga. (Tipstack till Staffan!)


Onsdag 2004-11-03 / 21.55
BUSH KOMMER ATT KÖRA HÅRT. Grover Norqvist vid Americans for Tax Reform är en tung opinionsbildare i republikanska kretsar. Han intervjuades nyss i Sky News och var då övertygad om att Bush-administrationen nu i första hand, med stor aggressivitet, kommer att driva frihandel. Tullarna i världen ska bort. Skattesystemet kommer också att avlövas genom att alltfler skatter tas bort, menar Norqvist, som också tror att militära aktioner som den i Irak inte kommer att få några efterföljare.

Nu talar ju Norqvist i egen sak. Han är en ledande röst för liten stat, den opinion som Bush inte lyssnat till särskilt mycket under första perioden. Men nu när president Bush inte behöver tänka på omval, kan han hänsynslöst skära i byråkrati och subventioner på ett sätt som någon som vill bli omvald inte kan. Jag tror Norqvist har anledning att vara optimistisk. Bush kan medvetet ha skjutit upp detta idéarv från Reagan till andra perioden.


Onsdag 2004-11-03 / 20.35
HEDER ÅT JOHN KERRY som nyss erkände sig besegrad och gratulerade Bush till omvalet. Han sa att det behövs mer av samarbete i USA och att man nu gemensamt bör lyckas i Irak. Med dessa ord, tillsammans med det faktum att han inte drog ut i en strid om rösträkning, visar John Kerry karaktär och ledarskap.


Onsdag 2004-11-03 / 16.25
VALANALYS I SVT24. Drar nu till Studio 24 för valanalys med Helle Klein mfl.


Onsdag 2004-11-03 / 16.08
VALUTVÄRDERING I BILDER. Bloggen dibbuk jämför Bush och Kerry i bilder och förmedlar en inte obetydlig delförklaring till varför den förstnämnde vann...


Onsdag 2004-11-03 / 16.08
EN DEMOKRATISK FRAMGÅNG. På nästan alla fronter har demokraterna lidit förluster. Med ett lysande undantag: i senatsvalet i Illinois visar valresultatet att Barack Obama, en 43-årig nykomling i rikspolitiken, vinner med otroliga 70 procent. Han har här i bloggen presenterats som en ny snabbt stigande stjärna inom demokraterna som skulle kunna ställa upp i kommande presidentval: Vem blir president 2008?

För detta parti gäller nu att sluta hata och börja fundera på varför partiet ständigt tappar inflytande och krymper till ett andra klassens parti. De är i de svenska borgerliga partienas position (före alliansbyggandet startade).


Onsdag 2004-11-03 / 11.57
BUSH FÅR STÖRST ANTAL RÖSTER I HISTORIEN. Det är redan klart att antalet röster som George W Bush fått är det högsta i USA's historia! När 98 procent av rösterna är räknade har 57.823.000 personer givit Bush sitt stöd. Tidigare rekord innehade Ronald Reagan som 1984 fick 54.455.000 röster (källa).

Som Vita husets stabschef Andrew Card just sa, så är det också första gången sedan 1988 som en president tar hem en majoritet av avgivna röster. George W Bush når 51 procent, vilket Bill Clinton aldrig gjorde (han fick bara 43 procent av folkets röster 1992 och 49 procent 1996. källa).

Segern för Bush blir större ju fler data som publiceras.


Onsdag 2004-11-03 / 10.09
BUSH 55.738.995 - KERRY 51.968.198. Just nu, när 93 procent av rösterna är räknade, leder Bush med 3.770.797 röster. Med ett så stort gap kan John Kerry rimligen inte vinna.

Det känns underbart! George W Bush har genom sina insatser i Afghanistan och Irak startat ett nytt kapitel i världshistorien. Efter kalla kriget, då västerlandets NATO och kommunismens Warszawapakt uppehöll terrorbalans med kärnvapenrustning, står nu USA i ledningen för en demokratiernas offensiv. Sedan kommunismens kollaps har antalet demokratier ökat och utgör, enligt Freedomhouse, 120 av FN's 191 medlemsländer. Genom att offensivt sprida demokrati till diktaturer, i första hand till Mellanöstern, befriar George W Bush miljontals människor från förtryck - samtidigt som det handlar om en strategi för ökad säkerhet. Demokratiska nationer går inte i krig med andra demokratier.

Man kan kalla denna strategi för demokratisk imperialism (se här). En ny doktrin för hur världen bör betraktas, och vad som är centralt i utvecklingen i relationerna mellan folk och länder.

Denna Bush-doktrin kan bli historisk på samma sätt som Truman-doktrinen från 1947 som lade fast hur man skulle begränsa den kommunistiska expansionen utan militär konflikt; med kärnvapenupprustning i syfte att avskräcka motparten från att anfalla.

George W Bush får nu fyra nya år att utveckla och lägga fast den nya doktrinen. När amerikanska folket så tydligt visat att man inte tänker vika ner sig för terrorismen, utan fullfölja kampen mot den, finns all anledning för övriga Väst att ansluta sig. På samma sätt som västvärlden successivt anslöt sig till Truman-doktrinen.

Jag kan inte förstå vad det är som är så förfärligt med att sprida demokrati i världen! Borde inte alla önska att det som hänt i Afghanistan - allmänna val för första gången i landets historia - också ska hända i Irak, Iran, Libyen, Egypten och så vidare? Vill vi inte demokratisera världen? Om svaret är ja, finns alla skäl att sluta upp bakom den omvalde och av valet stärkte presidenten Bush.


Onsdag 2004-11-03 / 10.09
SENATEN: BRAKFÖRLUST FÖR DEMOKRATERNA. Det ser ut att bli 55 republikanska senatorer mot 44 demokratiska (och en oberoende) - mer än någon republikansk kommentator vågat hoppas på. Mest uppseendeväckande är att demokraternas gruppledare Tom Daschle förlorar sin plats i senaten. Därmed försvinner demokratiska partiets högst rankade politiker på riksplanet. Det har inte hänt på femtio år att en så tung politiker kastats ut från sin post.


Onsdag 2004-11-03 / 6.10
BUSH SER UT ATT TA HEM SEGERN. Med en liten reservation: Bush vinner! I CNN sa just den demokratiske strategen James Carville att Bush har ett klart övertag. Såväl Florida som Ohio har en liten men klar ledning för Bush. Enligt Andrew Sullivan ser det ut som att de många unga som demokraterna räknat med, inte dök upp, även om valdeltagandet ökade kraftigt. Förvånande? Inte särskilt. Vi kommer alla ihåg att Howard Dean i vinterns primärval räknade med de unga, men de var som bortblåsta på valdagen.

Dessutom är det, tvärt emot vad många i Sverige sagt, så att republikanerna haft en strategi som syftat till att få fler att gå och rösta (se blogg 24 aug). Just nu, när 68 procent av rösterna är räknade, har Bush 2,7 miljoner fler väljare än Kerry.

Jag vågar inte jubla än. Men nu går jag i säng med ett leende på läpparna.


Tisdag 2004-11-02 / 19.20
I VÄNTAN PÅ RÖSTRÄKNINGEN kan Drudge Report rekommenderas, denna helt internetbaserade nyhets- och skvallerförmedling brukar vara tidigt ute med det senaste. De jagar nu vallokalsundersökningar att publicera.


Tisdag 2004-11-02 / 17.18
KERRY-SUPPORTRARNA HAR RÄTT. Bloggen Alicio jämför dagens ledare i SVD och DN som menar att valutgången inte har så stor betydelse för Europa. Något Alicio invänder mot: ”Men om John Kerry, som fortfarande tror på existensen av fransk och europeisk beslutsamhet och samarbetsförmåga vinner, kommer det att ställas nya och stora krav på oss, inte minst på försvarsområdet”. Precis. Och Kerry kommer att skylla på Europa för att slippa göra något själv.

Kerry-anhängarna har alltså rätt: en förlust för Bush har betydande konsekvenser, men inte på det sätt de tänkt sig. Om USA underkastas multilateral samverkan blir västvärlden åter EN samlad fiende för terrorismen. Att slå till i Paris, Berlin, Baltikum eller Stockholm blir lika meningsfullt som att göra det på Manhattan.

Värst av allt: en Bush-förlust kommer att ses som en enorm seger för den fundamentalistiska islamismen. Dess moraliska styrka och auktoritet i arabvärlden kommer avsevärt att öka. Framgång föder framgång. Det finns inget som sporrar fundamentalister så mycket som när motståndaren visar svaghet. De kan trappa upp kriget mot de ”otrogna”, som avslöjat sig som fega och undfallande. Det var denna typ av segrar som lyfte Tyskland på 1930-talet - undfallenheten från omvärlden skapade en känsla av oövervinnelighet som gjorde det tyska folket mer extremt. I den muslimska världen pågår något av ett inbördeskrig mellan fundamentalister och moderata krafter. Gissa vilka som går stärkta ur en Bush-förlust.


Tisdag 2004-11-02 / 17.18
NYTT POLITISKT MORD I HOLLAND. Bara några dagar före valet 2002 mördades Pim Fortuyn, hans nystartade parti Lijst Pim Fortuyn fick 17 procent av rösterna. Nu har filmaren Theo van Gogh mördats, efter att ha fått flera dödshot sedan hans senaste film släpptes och som kritiserar den islamistiska kvinnosynen. Premiärminister Jan Peter Balkenende manar till lugn.


Tisdag 2004-11-02 / 14.30
HELLE OCH KYOTO. Någon menar att Helle har rätt om Kyoto och att jag har fel (se dagens första kommentar). I amerikansk debatt talar man om huruvida Kerry kommer att signera Kyoto-protokollet, hävdar mejlskrivaren och hänvisar till citat av PJ O'Rourke hos Gudmundson.

Nu är ju Kyoto inte det centrala hos PJ O'Rourke, utan används som exempel på profilfråga, men om man ska ta honom bokstavligt har O´Rourke lika fel som Helle Klein. Kerry har för det första inte lovat att skriva på Kyoto. För det andra kan han inte göra det (kanske en anledning till att han inte lovat göra det...)

Enligt den amerikanska konstitutionen (närmare bestämt Article II, Section 2, Clause 2) har ”presidenten makten att, efter samråd och samtycke från senaten, ingå traktat under förutsättning att två tredjedelar av närvarande senatorer instämmer ...”.

Hur valet än går i natt, kommer demokraterna definitivt inte att få 2/3-majoritet i senaten. Därmed kan Kerry klottra ner sin namnteckning på Kyotoavtalet hur många gånger han vill, det träder ändå inte ilagakraft i USA.

För övrigt är Kyoto-protokollet meningslöst för miljön, se blogg 26 maj.


Tisdag 2004-11-02 / 13.19
”RÖSTA PÅ MIG!” I en sista appell på valdagsmorgonen skriver presidentkandidaterna var sin artikel i USA Today på temat ”Varför du ska rösta på mig”.

George W Bush: Vi är på offensiven mot våra fiender. Vår militär agerade snabbt, effektivt och modigt när man avsatte Talibanerna i Afghanistan. Vi befriade miljoner av förtryckta män, kvinnor och barn. I oktober gick det afghanska folket - inklusive mer än 3 miljoner kvinnor - till fria och demokratiska val för första gången i deras lands historia.

John Kerry: Men president Bush verkar tro att allt är bra och att vi inte ska hoppas på något bättre. Jag håller inte med, och jag ber dig att förena dig med mig och ge mig din röst, så att vi tillsammans kan ge Amerika en ny, fräsch start.

Tisdag 2004-11-02 / 10.39
NERVÖST, SÅ IN I H-E. Jag har varit med om många valvakor, men känner redan nu att den här blir den mest nervpirrande av alla. Det är så otroligt mycket som står på spel för världens utveckling. Kommer att delta i en liten debatt, i egenskap av Bush-supporter, på valvaka hos Hill & Knowlton innan färden bär vidare till SVT's valvaka som startar kl 2.00 (min medverkan prel 2.45 och 3.10).

Kolumnisten Mark Steyn går så långt att han i Spectator skriver att om Bush går, slutar han att skriva, If Bush goes, I go:

Were America to elect John Kerry president, it would be seen around the world as a repudiation not just of Bush and of Iraq but of the broader war. It would be a declaration by the people of American unexceptionalism — that they are a slightly butcher Belgium; they would be signing on to the wisdom of conventional transnationalism.

Om Kerry vinner anser Steyn att han så grovt missbedömt stämningarna i USA att han tar en paus i skrivandet. Jag förstår honom, men är inte pessimistisk om valutgången (och det är ju Steyn egentligen inte heller). Amerikanska folket är inte som européer. De kan se vem som är vuxen uppgiften att vara ledare och vem som inte är det. Jag tror på en tydlig seger för George W Bush. Så tydlig att demokraternas 10.000 advokater går miste om att tjäna grova pengar eftersom det inte kommer att finnas jämna valresultat i delstaterna att överklaga.


Tisdag 2004-11-02 / 9.01
KONTRASTEN HELLE KLEIN - RUSH LIMBAUGH. På min skärm har jag just nu uppe två sidor som har absolut ingenting gemensamt, annat än att de denna valdag handlar om presidentvalet. I Sveriges största tidning chattar Helle Klein om USA och är så extremt ytlig att varje svar blir fel. Hon hoppas på Kerry för miljön skull och att USA ska skriva på Kyoto. Men snälla Klein, det är inte presidenten som avgör, utan kongressen, och den blir med all sannolikhet fortsatt republikansk. Bara för att ta ett exempel på Kleinskans fördomar.

I ett annat fönster på skärmen har jag den ledande konservativa rösten Rush Limbaugh som genom sina radiostationer har ett enormt genomslag i amerikansk opinion. Utskriften av hans radiosändning då han förklarar vad valet handlar om, What's at Stake in This Election, framstår när man läst Helle Klein, som balanserad, begåvad och klok. Limbaugh lindar in sitt budskap, som är mäkta konservativt, i ett levande, ja, nästan ungdomligt språk med stort engagemang. Men han är långt utanför mainstream, han ses som en propagandist, inte som någon som ger ”opartiska” svar. Det tragiska är väl att Klein, som är lika extrem, fast vänster, anses vara mainstrem och balanserad hos oss. Där finns en viktig skillnad som säger mer om Sverige och USA än om de två opinionsbildarna.


Måndag 2004-11-01 / 23.19
UTMANAREN FÖRSIKTIGARE. Ett skäl till varför jag gillar George W Bush framgår i dagens ledare, The Bush Record, i Wall Street Journal, som berättar att Bush 1999 utan att blinka svarar på frågan vad hans lärdom av faderns presidenttid är:

Om du har politiskt kapital - bruka det. (if you have political capital, you should spend it)

Tidningen konstaterar att Bush under sina 4 turbulenta år verkligen gjort det. En av många ironier under denna valrörelse är att det är utmanaren, John Kerry, som kampanjat som kandidaten för moderation, försiktighet och gamla idéer. Allt medan sittande president har stora ambitioner och anser att han har mycket mer att uträtta. Om Bush förlorar omvalet i morgon, kommer det inte att vara därför att han försökt uppnå alltför lite, skriver tidningen. Bush har varit djärv i jakten på diktaturer och introducerat demokrati i Afghanistan. Ledaren avslutas så här:

Ett vanligt klagomål bland journalister och väljare är att politiker alltid tar den enkla vägen ut; de riskerar aldrig sin personliga popularitet eller chanser till omval för långsiktiga mål i nationens intresse. I Irak och Mellanöstern har Bush gjort just det. På valdagen kommer vi att få veta just hur mycket presidentiellt ledarskap väljarna verkligen vill ha i en farlig värld.

Måndag 2004-11-01 / 21.40
AMERIKA SPLITTRAT SOM ALDRIG FÖRR - INTE ALLS. Vänstertidningen San Francisco Chronicle sätter årets valrörelse i nyttigt perspektiv i Demo-nization Of Bush Recalls 1984 Election.

Det ständiga gnället om hur delat landet är och hur söndrande partiernas kampanjer är detta år börjar bli tröttsamt. När man lyssnar på demokrater kan man tro att George W Bush är den förste republikanske kandidaten de någonsin ogillat och att detta är första gången nationen står inför ett jämnt val.

Kommer någon ihåg 1984? Kommer ni ihåg hur mycket demokrater hatade Ronald Reagan?

Reagan stod för allt elände på jorden. Och vissa hatade honom fortfarande när han dog i somras. Manusförfattaren John Steppling skrev: ”Reagan dog 92 1/2 år för sent enligt min mening, och världen hade varit bättre om han dränkts vid födseln, som en vanskapt kattunge.” Snacka om hat!

Även om det vore trevligt om vi kunde skapa en politisk kultur som var mindre antagonistisk och mer vänlig, ska vi inte försköna historien, skriver kolumnisten Jennifer Nelson.


Måndag 2004-11-01 / 20.57
FÖRLORAREN VINNER. I en kul artikel i Boston Globe, Losing it, refereras till olika aktörer kring både demokrater och republikaner som tror att det egna partiet skulle må bäst av att förlora presidentvalet.

Man associerar till Barry Goldwater 1964. Han led brakförlust mot Lyndon Johnson i presidentvalet men lyckades med en nystart för det republikanska partiet som ledde till Ronald Reagan 1980 och republikansk kontroll av kongressen 1994.

Olika schatteringar inom demokraterna tycker de behöver en sådan nystart och hoppas på en sådan genom att Kerry förlorar. Konservativa krafter, som redaktören för American Conservative, vill se Bush förlora, så att man kan kasta ut de neokonservativa och göra republikanerna mer traditionellt.

Politik är möjligheternas konst. Också en förlust kan vara en framgång...


Måndag 2004-11-01 / 9.35
BESÖKSTRAFIKEN ÖKAR. Antalet unika besök i denna blogg har ökat med 20 procent under förra månaden, från drygt 22.000 under september till 26.500 i oktober. Antalet mejl är också fler. Så många att jag inte hinner svara på alla. Passar därför på att tacka här och nu för de många intressanta synpunkterna, länkarna och tipsen som jag får ta del av!


Måndag 2004-11-01 / 8.22
OPINIONSMÄTNINGARNA OPÅLITLIGA. Minns senaste valet, till europaparlamentet. Opinionsmätningarna gjorde grova missbedömningar om utfallet eftersom valdeltagandet blev så lågt. Risken att de sista mätningarna har lika fel i USA eftersom valdeltagandet kan bli historiskt högt. Om valdeltagandet ökar kraftigt faller de premisser som instituten använt för sina mätningar. It's the turnout, stupid skriver Washington Times. Och republikanerna har haft en kampanjstrategi som mer gått ut på att höja valdeltagandet bland sina sympatisörer än att övertyga osäkra väljare. Det borde ge Bush ett försprång.


Måndag 2004-11-01 / 8.22
EXPERTKOMMENTATORERNA (vilket dåligt ord, varför har vi inte en motsvarighet till 'pundits' på svenska?) är splittrade över vem som kommer att vinna: 11-9 till förmån för Bush bland de mest kända. Bill Kristol på Weekly Standard tror på en brakseger för Bush 348-190 i elektorsröster, medan Mark Shields på CNN tror på en övertygande Kerry-seger 281-257.