Söndag 2004-10-24 / 19.53 KERRY VÅGAR INTE MÖTA WOODWARD. I vintras lät sig president Bush intervjuas i två dagar av den tuffaste av alla Washingtons journalister, Bob Woodward (som avslöjade Watergate). När Woodward ville intervjua John Kerry drog denne först ut på svaret för att till slut säga nej. Därför publicerar Woodward i dagens Washington Post de
frågor som Kerry vägrar svara på.
En förklaring till Trumans seger kan också ge Bush segern nästa vecka: etablissemanget stod bakom Dewey 1948, på samma sätt som de står bakom utmanaren John Kerry i år. Medierna sympatiserade med Dewey då, på samma sätt som de gör med Kerry nu. Truman uppfattades som en man av folket, utan stora gester men med en vilja av järn. Ungefär som Bush. Medan Dewey sågs som en stropp, en överklassens representant. Precis som Kerry.
I vallokalen, när beslutet definitivt skulle tas, valde väljarna omval av en president de kände och respekterade, framför en ny som var mer glamorös och hade stöd hos eliterna.
Även om jag inte sett någon annan göra den här parallellen, så känns den alltmer möjlig. En överraskande tydlig seger för Bush är inte alls utesluten. Och man tror inte mindre på den möjligheten efter att ha läst Victor Davis Hanson's
kolumn i National Reveiw.
För mig tyder denna förundran på att man i grunden inte är individualist, utan stenhård kollektivist. Man ser livet och politiken som en intressekamp där det intresse som ligger gruppen närmast är viktigare än allt annat. Grupptillhörigheten avgör vilka åsikter man har - inte det egna intellektet, de individuellt framväxta värderingsmönstren och den personliga tolkningen av vad som är viktigast här på jorden. Socialliberaler är så fångade i kollektivistiska tankemönster att de inte alls kan begripa att en homosexuell person kan anse att det finns större ting i livet än att mässa om högst privata angelägenheter.
Eller som kongressmannen Matt Skinner svarar när Josh i TV-serien
Vita huset frågar honom hur han som gay kan vara republikan:
- Jag delar de flesta åsikterna i den republikanska plattformen. Jag tror på lokalt självbestämmande. Jag är för individuella rättigheter snarare än grupprättigheter och kvotering. Jag tror att fria marknader leder till fria människor och att landet behöver ett starkt försvar. Mitt liv behöver inte handla om att vara homosexuell. Det behöver inte enbart handla om det.
Kollektivister förstår inte det här. Kollektivister - kommunister, socialister, socialliberaler - ser människor enbart som delar av grupper, aldrig som självständigt tänkande individer som vägrar att reducerar sig till grupp- och därmed girigt intressetänkande.
Här finner vi så bländande analyser av mätningar att de pseudo-professionella analyserna av de stora tidningarnas och CNN's guru William Schneider hamnar i skuggan.
Daly Thoughts har exempelvis räknat ut att John Kerry, med nuvarande opinion, behöver 9,6 miljoner förstagångsväljare (i alla åldrar) för att kunna ta in president Bush ledning. Det betyder att valdeltagandet skulle behöva öka med nästan 10 procent. Horserace Blog har granskat de svarta väljarnas svar i mätningar och konstaterar att Kerry ligger så långt efter Al Gore i de svartas stöd att, om alla andra variabler blir exakt desamma som år 2000, president Bush kommer att vinna med en miljon röster.
Nu ska man inte göra alltför stor sak av ministrar i USA. De har en svagare ställning i en republik med president än i en parlamentarisk demokrati. Exempelvis konstaterar tidningen att presidentens säkerhetsrådgivare Condoleezza Rice's ord väger tyngre än utrikesministerns, att presidentens inrikesrådgivare Margaret Spellings har större inflytande över utbildningspolitiken än utbildningsministern och att presidentrådgivaren Karl Rove hade större inflytande om ståltullarna än handelsministern. Men det är ju alltid kul att spekulera...
Tidningen menar att Bush inte kommer att göra rent hus. De flesta kommer att sitta kvar. Möjligen kan Collin Powell avgå, och då är FN-ambassadören John Danforth ett hetare namn än Condoleezza Rice, eftersom det ju på ett sätt är ett steg ner för henne.
I en Kerry-administration nämns, vilket är ovanligt i våra flerpartisystem, att republikaner kan komma att ingå i regeringen. Detta trots den smutsiga valrörelsen. John Kerry har själv nämnt republikanske senatorn John McCain som tänkbar försvarsminister. Republikanen John Danforth kan få fortsätta som FN-ambassadör. Utrikesminister anses Richard Holbrooke kunna bli, den tuffe Balkanförhandlaren som Carl Bildt hade svårt att dra jämt med.
I onsdags var en av de största dagarna i historien: Castro föll. Den dåliga nyheten är att han reste sig upp.
Castro sa han var okej eftersom han på Kuba har tillgång till den bästa sjukvården i världen. Faktum är att han färdades dit i ilfart på deras snabbaste åsna.
Båda kandidaterna försöker under de sista veckorna före valet att skrämma väljarna för att få röster. Och de gör ett ganska bra jobb. Väljarna är förskräckta över att de den 2 november faktiskt måste välja en av dem. Kan det bli mer skrämmande än så?
Kerry-kampanjen har meddelat att de kommer att ha 10.000 advokater vid vallokalerna i de viktigaste delstaterna. Okej. Hoppas att ingen halkar eller faller på trottoaren utanför vallokalen, för den som gör det kommer att begravas levande i visitkort.
Valrörelsen blir bara fulare och fulare. Teresa Heinz Kerry sa att hon inte visste om Laura Bush någonsin haft ett riktigt jobb. Laura Bush gav svar på tal - hon sa att hon varit fullt upptagen med att uppfostra tre barn - Barbara, Jenna och George W.
John Kerry gick på jakt häromdagen. Han sa han dödat en gås. Han tog inte med sig Teresa på jakten eftersom han var lite rostig och därför rädd att han skulle döda den gås som lägger guldägg.
Enligt ABC har republikaner vildare sexliv än demokrater. Uppenbarligen gjordes denna undersökning medan Bill Clinton låg på sjukhus. Hans frånvaro drog ner hela snittet för demokraterna.
Fredag 2004-10-22 / 17.58 POLITISKA DATASPEL. Flera
spel presenteras av Comedy Central, exempelvis Carl Rove's White House Whack 'Em där det gäller att med golfklubba stoppa demokrater innan de når Vita huset. Löjligt, men småkul.
Fredag 2004-10-22 / 16.12 NYVUNNA KÄRLEKEN TILL KERRY. New Republic'sredaktörer, varav Andrew Sullivan är en (han har varit chefredaktör, är nu 'senior editor'), kan rimligen inte säga som det är: för att inte tappa ännu fler av våra prenumeranter, som i huvudsak är demokratiska väljare, måste vi ge officiellt stöd för Kerry som president, även om vi egentligen inte vill. Istället försöker man hitta sätt att slingra sig ur de intressanta och givande argument man levererat under 3 år, för att ansluta sig till John Kerrys flipp-flopp-politik. I all sin tragedi är
lojalitetsförklaringen ändå underhållande med alla sina nödargument:
[Efter 11 september] gillade detta magasin vad vi hörde från George W Bush. Han sa att Amerika var i krig - inte enbart med en organisation, utan med en totalitär ideologi. Och han lovade att besegra islamistisk totalitarism på samma sätt som vi besegrade europeisk totalitarism, genom att sprida demokrati.
Exakt så. Och vad kan i vår tid vara viktigare än detta? Jo, Bush har varit alltför självsäker!
Den röda tråden i presidentens sinnelag (spirit) har präglats av en ideologisk tvärsäkerhet som varit obekymrad om empiriska bevis, intellektuell nyfikenhet och öppen debatt.
Om man, som Bush, leder en kamp mot en ny totalitär världsåskådning, är det då läge att ordna stormöte och ständigt diskutera vilken insats man ska göra härnäst? Menar New Republic att Franklin D Roosevelt och Winston Churchill skulle ha lagt fram sina krigsplaner för allmänt beskådande och debatterande? Tror någon att demokratin isåfall vunnit andra världskriget? Stora militära operationer kräver hemlighetsmakeri. Och när trupper går i strid med vetskapen om att de kan tvingas offra sina liv, är det nog en nödvändighet att landets högsta ledare tydligt demonstrerar att de själva tror på operationerna. Varför annars riskera unga soldaters liv?!
Tyvärr blir tidningens argument ännu värre:
Man kan inte göra Mellanöstern mer demokratisk medan man gör den mer anti-amerikansk.
Va? Skulle vilja höra New Republic framföra detta argument till Roosevelt och Churchill: Ni får inte gå så hårt fram mot Tyskland, det gör bara tyskarna mer anti-amerikanska... Vilket skitsnack. Om man vill utrota en ny totalitär lära, som man själv jämför med nazism och kommunism, då är det väl självskrivet att man möter motstånd! Jamen, om man inte lyssnar på de totalitära ledarna, måste man väl kunna lyssna till folket? Hur många tyskar skulle, innan det tusenåriga riket rasat samman, kunnat säga att en amerikansk invasion vore önskvärd...? Tänk! Självklart: inte en tysk skull tala högt om det. Varför ska vi då plötsligt räkna med att araber skulle göra det?
Det här kravet på att man inte får göra något utan att be om lov, eller som tidningen skriver Man kan inte leda världen utan att lyssna på den, visar att man inte alls tar läget på allvar. Man kan ju inte be de totalitära krafterna om lov att slå ut dom... Jamen man kan lyssna på andra, i detta fall Frankrike. Återigen, hur skulle det rådet uppfattats av Roosevelt och Churchill: innan ni bombar tusenåriga riket måste ni få tillstånd från Sydamerika och Afrika, parter som står utanför slagfältet. Varför då? Vad är meningen med att lyssna om det handlar om ett krig mot nya totalitära krafter? Antingen slår man ut dessa krafter, eller gör man det inte.
Såväl demokratiska partiet som Europa utgår ifrån att man både kan äta kakan och ha den kvar. Det hade varit ärligare av New Republic att säga att vi har ändrat oss, vi tycker inte längre att väst behöver besegra den islamistiska totalitarismen. Vi kan leva med den, så som den starkt isolationistiska opinionen kring Amerika First förhöll sig till 1930-talets totalitära krafter. Det är en logisk hållning. Men istället för strider i Irak, skulle vi få en situation där ständigt nya terrorattacker inträffar i väst med oräkneliga offer. Den defaitismen tycker ju jag är för djävlig.
Synd att somliga inte står emot trycket (inte minst kommersiellt, New Republic har som demokratiskt magasin tappat många prenumeranter när man intagit en mer självständig linje). Som tur är finns många andra vänsterintellektuella som står på sig och gillar Bush-administrationens radikala demokratiska imperialism, inte minst Christoffer Hitchens, som bidrar med spännande infallsvinklar och breddar debatten.
Handläggningen av denna resolution har granskats av Amerikan Enterprise Institute som finner att
FN är tyst om terrorism:
Denna månad röstade säkerhetsrådet för att fördöma terrorism. Resolutionen föreslogs av Ryssland som fortfarande är i sorg efter attacken i en skola i Beslan, och en enhällig omröstning kanske kan ge någon tröst. Men den slutliga texten och förhandlingarna bakom scenen som var nödvändiga för att säkra en uppgörelse erbjuder ingen förtröstan för de som bryr sig om att vinna kriget mot terrorismen.
Förklaringen till misslyckandet är att Islamiska konferensen (Organization of the Islamic Conference, OIC), som består av 56 nationer av FN's 191 medlemsländer, försvarar terrorism som en rättighet.
Efter omröstningen försökte USA's FN-ambassadör John Danforth sätta resolutionen i bästa möjliga ljus. Han sa att resolutionen slår fast det enkla faktum att den metvetet utförda massakern av oskyldiga aldrig kan rättfärdigas av några skäl. Aldrig.
Men fakta är att den inte slår fast något sådant. Så heller ingen annan FN-resolution någonsin.
Förklaringen är att FN inte definierat vad terrorism är. Under 8 år har OIC blockerat den självklara definitionen: attacker som dödar civila.
Islamska konferensen insisterar på att terrorism inte ska definieras av dådets måltavlor utan av dådets syfte. Med denna ståndpunkt kan inget dåd i syfte att uppnå 'nationell frihet', oberoende av hur bestialiskt, slumpmässigt eller hur hjälplösa offren är, anses vara terrorism.
Genom sin passivitet och tystnad ger Förenta Nationerna sitt medgivande till terrorism. Något att tänka på inför FN-dagen...
Fredag 2004-10-22 / 9.06 CLINTON TILL FN?Rykten har börjat cirkulera om att USA's förre president Bill Clinton vill bli generalsekreterare i Förenta Nationerna. Därifrån skulle han kunna sabotera en andra presidentperiod för George W Bush, säger ryktet. Vilket säger hur lite de som sprider det här förstår om politiken. Några sådana maktmedel har inte FN. Och om Clinton använder medierna, kan de nationer som ogillar FN-chefens agerande strypa organisationens aktionsradie dramatiskt. Alla maktmedel ligger hos nationerna. Och det allra mest uppenbara: med ett sådant syfte, att sabotera USA's utrikespolitik, skulle Clinton aldrig bli utnämnd.
Ryktet är väl en annan sida av de paranoida stämningar som råder i Bush-hatarlägret. Igår visade SVT en annan sida (se gårdagen) av hur desperat Bush-motståndet blivit.
Gnistorna flög omkring när Al Gore anklagade president Bush för att låta religionen påverka politiken. Och George W Bush replikerade att Al Gore är förbannad bara därför att 'Gud gjorde mig till president'.
Al Gore sa också i sitt tal häromdagen att 'presidenten styr av kärlek till makten'. Ni vet, i motsats till Gore's chef [Clinton] som styrdes av 'kärlekens makt'.
I en intervju har Teresa Heinz Kerry sagt att hon inte trodde Laura Bush, som arbetat som skolbibliotekarie i nio år, någonsin haft ett 'riktigt jobb'. Jag ska säga er någonting. Om du är en bibliotekarie gift med George W Bush har du det hårdaste jobbet på denna jord.
De som försvarar Teresa Heinz Kerry säger 'åh, hon säger bara de där sakerna ibland därför att hon är så excentrisk'. Vet ni vad excentrisk betyder? Det är när någon är galen, men också rik. Man ser aldrig någon excentrisk uteliggare. Det heter aldrig om den gamle mannen som urinerar på gatan - 'Åh, han är bara excentrisk'. Nej, han är bara en lustig knäpp snubbe.
Om han gör så, kan det vara slutet för demokratin. Anarki uppstår om ingen har folklig legitimitet som president. Det handlar inte bara om dåliga förlorare, de respekterar inte folkets beslutanderätt. USA blir en ny weimarrepublik.
Torsdag 2004-10-21 / 22.09 SVT DOKUMENT PARANOIA. SVT
sänder just nu ännu en fransk s k dokumentär som är lika full av hat mot Bush som någonsin Michael Moores filmer - och med samma omsorg om fakta. Det görs jämförelser med Hitler och Goebbels - och mänger med tokstollar får slänga ur sig sina privata anklagelser, utan att de någonsin bevisas. Konspirationsteorierna och den paranoida tonen gör att de svenska privatspanarna efter Palmemordet framstår som genier. När en medieorganisation som SVT sänder sådan här dynga talar man om vilken kvalitetsnivå man ligger på.
Det finns mycket som kan diskuteras i internationell politik. Vi är på väg in i ett nytt skede i världshistorien. Mycket ställs på ända. Nya variabler, nya perspektiv ställer krav på omfattande diskussioner. Men att då stiga ner i ett träsk av paranoida tvångsföreställningar och konspirationsteorier för liksom inte frågorna framåt. Det är bra sjukt.
terrorism och de nya hoten, klimatfrågan, FN:s framtid, Sveriges roll i EU, Sveriges närområde i Norden och Östersjön, det svenska försvaret i Europa och världen, Sveriges relation till USA, Sveriges roll i mellanöstern, fattigdomsbekämpning, bistånd och utvecklingssamarbete samt handelsfrågor.
En borgerlig regering har inget att vinna på att deklarera en ny utrikespolitisk linje, det skulle bara skapa oro och minska möjligheterna till regeringsskifte. Men det vore intressant om gruppen kunde göra en ärligare och öppnare analys av säkerhetspolitiken än vi tidigare sett i Sverige.
Om president Bush: Förstår denne man att vi är på fel spår i Irak? Bush-administrationen har ställt till det i utrikespolitiken och presidenten försökte knappast i debatterna att förklara hur han ska reda ut det, menar Friedman.
Centrala frågor, helt klart. Men medan Kerry verkligen måste försöka besvara frågan, behöver Bush inte ge sitt svar förrän Kerry uppnått trovärdighet. Och att någon politiker i slutskedet av en valrörelse skulle börja tala om brister i sin strategi är för mycket begärt.
Torsdag 2004-10-21 / 14.58 TOPPA LAGET, SA PERSSON och gav Mona Sahlin en
ny titel: samhällsbyggarminister. Vilken är det i ordningen?
Det
började med arbetsmarknadsminister 1990. Sedan jämställdhetsminister och vice statsminister, idrottsminister, småföretagarminister, regionalpolitisk minister, transportminister, estoniaminister och nu senast demokratiminister, integrationsminister och jämställdhetsminister, igen.
- Moderata Ungdomsförbundet ska hålla högerflanken i svensk politik när det gäller ett konsekvent försvar för frihetens idéer. Den flank som just nu riskerar förloras i den svenska borgerligheten, säger Johan Forssell i ett pressmeddelande.
Ja, när moderpartierna på borgerliga sidan koncentrerar sig på att vinna val är det viktigt att ungdoms- och studentförbunden ännu mer prioriterar den långsiktiga idédebatten och diskussionen om värderingar. Mer pragmatiska partier behöver inta alls stå i motsatsställning till tuffare idédebatt. Det handlar om två olika perspektiv, ett kortsiktigt och ett långsiktigt.
Torsdag 2004-10-21 / 10.05 CASTRO FALLER. Den gamle diktatorn och tyrannen Fidel Castro
föll illa när han gick av scenen efter ett tal i går. Förebådan om regimens framtid?
Men om meningen är att rädda FN från att bli världens största bananinstitution, finns flera betydelsefulla frågor att ställa om varför generalsekreteraren Kofi Annan anser det 'otänkbart' att otyglat korruption skulle påverka FN's kärnuppgifter.
Fox News visar sig vara minst obalanserad. Man hade visserligen större andel positiva inslag i sakfrågebevakningen om Bush, 30 procent, än om Kerry, 28 procent. Men denna obalans var liten i jämförelse med de tre traditionella kanalerna (ABC, CBS, NBC), som hade mer fördelaktig rapportering om Kerry: 41 procent för Kerry, 23 procent för Bush.
När kommer en riktig dokumentär, som avslöjar mainstreammediernas vänstervridning?
Varje gång jag är i Göteborg retar jag mig på att man hela tiden kör i gupp som medvetet lagts ut av kommunen för att göra bil- och bussresor så obekväma som möjligt. Det är gupp ta mig faan överallt i Göteborg. Som om kommunen försöker säga: stanna hemma! Vad ska du ut och åka för?! Man kan också undra varför kommunen alls asfalterar gatorna; kunde lika gärna återgå till grusvägar med kälskott. Det måste ju vara billigare.
Vad gör man? Fnissar. Men håller med. Göran Johansson! Ta bort dina förbannade gupp!
Onsdag 2004-10-20 / 8.27 SOCIALA INGENJÖRER BEGRIPER INGENTING.
Huvudledaren i Dagens Nyheter kräver efter Råsunda-upploppet: Våldsverkarna inom idrotten måste stoppas. Det behövs ekonomiska incitament. Riskklubbar bör tvingas att deponera pengar... Stön. Ekonomiska incitament? Riskklubbar? Så typiskt för socialliberaler. De vill inte ta ordet moral i sin mun. De vill inte ta tag i rötäggen som utför handlingarna.
Nej, bygg en fin social konstruktion kring klubbar, kring kollektivet, och låt andra ta smällen än dem som utfört gärningarna. Så snällt! Så förstående! Så tramsigt! Ska ordning och reda återupprättas krävs det att vuxenvärlden, inklusive DN-skribenter, agerar, sätter gränser och håller på dom. De som plankar i tunnelbanan ska åka fast och straffas. Det måste bli tydligt vad som går an i samhället och vad som är oacceptabelt. Och de som agerar oacceptabelt ska omedelbart tvingas ta personligt ansvar för sina handlingar.
Onsdag 2004-10-20 / 8.09 HÖGRE PROFIL FÖR RICE. Washington Postkonstaterar att nationella säkerhetsrådgivaren Condoleezza Rice gör fler framträdanden i valrörelsen än någon av hennes företrädare. Hon låter som en kandidat, är ett omdöme om ett av hennes tal. Är det ett tecken på att hon i en ny Bush-administration kommer att lämna tjänstemannajobbet för att bli minister? Ja, det är svårt att inte hoppas på det...
Jag kolliderade med en stillastående spårvagn som kom från andra hållet.
En fotgängare kolliderade med min bil och for under den.
Olyckshändelsen orsakades av att vägen kröktes.
Den döde kom cyklande från vänster.
Jag hade kört bil i 40 år när jag råkade somna vid ratten.
Den här fotgängaren visste ju inte vilket håll han skulle springa, så jag körde på honom.
Jag somnade vid ratten och vaknade på sjukhuset.
Jag vet inte vems felet var, och vi båda fumlade, tvekade och kolliderade.
Mitt enda vittne är den som körde på mig och hans historia stämmer inte med min.
Jag återvände hem, men tog fel på hus och törnade mot ett träd som inte fanns på min tomt.
Tisdag 2004-10-19 / 20.28 CLINTON FÖRST? DN-kultur visar sin
totala okunnighet om USA när de idag skriver om Bill Clinton att han som en av de fösta någonsin tog sig till Vita huset genom egna bedrifter, i meningen att han kom från fattiga förhållanden. Vilket absolut nonsens. Ronald Reagan växte upp med små omständigheter och en alkoholiserad far. Richard Nixon kom från blygsamma förhållanden och en familj utan studievana. Harry Truman startade som butiksbiträde. Abraham Lincoln växte upp med stampat jordgolv. Dagens Nyheter och dess kulturredaktion kanske ska slå upp vad ordet historia betyder...
Sarah Baxter, Greg Dejerejian and others rightly point out the superior worldview of the Bush administration in response to terror. But that really isn't the issue this time around. The issue is: even if they see the world the right way, are they capable of pursuing their policies competently? I cannot believe that anyone fairly reviewing the shambles that is the Iraq occupation can have any real confidence in this administration's ability to meet logistical means to ideological ends ...
Do you trust them to make the right decisions? Do you trust them to subject their own beliefs to scrutiny? That's the first issue in this election, before we get to the question of Kerry.
Självklart har Sullivan rätt i att man kan ha kritik mot hur Bush-administrationen hanterat Irakkriget. Men när han menar att man ska ta ställning till om man litar på Bush, innan man överväger om Kerry skulle klara det bättre, blir det riktigt fånigt. Frågan som valet innebär för amerikaner är ju: litar du mer på Kerry än på Bush? Det är ju den frågan som väljarna till sist har att avgöra. Och då borde svaret vara självklart. Men av någon anledning vill Sullivan inte sätta ner foten. Ovanligt för att vara han.
Den politiska klassens snobbism träder fram i sin totala skam. Det finns EN uppgift som staten aldrig kan lämna ifrån sig: upprätthålla lag och ordning. Den uppgiften struntar man fullständigt i. Politikerföraktet ökar. Med rätta. Den utveckling vi ser är katastrofal. Vill man skydda sig får man snart skaffa skjutvapen och sköta skyddet själv.
Tisdag 2004-10-19 / 14.37 FINNS INGET 'KANSKE' I HANS RÖST. Också Wall Street Journal
rapporterar om hur alltfler lojala demokrater säger att de ska rösta på president Bush. Som den medelålders läraren Carol Del Tufo i den traditionellt starka demokratiska delstaten New Jersey: Jag röstar på Bush ... Han är stark och det finns inget 'kanske' i hans röst.
Eller socialarbetaren Sue Crawley i Florida som ska rösta på Bush: Jag tror han gör det bästa av situationen och det som behöver uppnås nu. Ibland kan jobbet inte slutföras på fyra år.
Det ser ut som om valet blir en folkomröstning om säkerhetspolitiken och där har Bush ett klart övertag framför Kerry.
Ingen kunde anat hur inkompetent, simpel och extrem Kerry skulle bli i denna sista fas av kampanjen. I detta skede attackerar smarta kandidater sin motståndare på ett sätt som ökar de tveksamheter väljarna redan har om denne. Otroligt nog går Kerry till attack på ett sätt som ökar väljarnas tveksamhet mot honom själv.
Det vi ser är Michael Moore-effekten. Demokraternas aktivister är så Bush-hatande att deras presidentkampanj inte kan hålla sig, utan går till billiga och vidriga angrepp. Här i bloggen (se 11 aug) har fenomenet kallats: It's Michael Moore, stupid!.
I presidentvalet tror ju inte jag på denna modell, men lokalval är något annat. Där kan en utdragen process i två omgångar inte göra samma skada som på nationell nivå. Schwarzenegger menar att lobbyister haft för stor makt i de lokala nomineringsprocesserna. Genom öppna val kan mer balanserade, libertarianska politiker (som han själv) väljas. Arnold är lika med Action.
Tisdag 2004-10-19 / 9.22 HIP-OKRATI. Mortimer Zuckerman
analyserar i US News & World Report det många i svenska medier inte förstår: varför ser det återigen ut som att det demokratiska partiet kommer att förlora ett amerikanskt val? Ekonomin är inte på topp och Irakkriget drar ut på tiden. John Kerry borde vinna över George W Bush hur enkelt som helst. Men sedan 1960-talet har demokraterna släppt den traditionella arbetarklassens frågor för att istället driva en radikal kulturkamp som mer talar till de nya, hippa eliterna:
Strävan hos den nya vänstern att försvaga förtryckande auktoriteter slutade med att alla auktoriteter frättes sönder. Oroliga över upplösningen av den ordning, det sammanhang och den moraliska gemenskap som de förlitat sig på, avvisade amerikanerna Woodstock-hedonismen, i vilken individuella val och gränslösa personliga uttryck övertrumfade allt annat. Hollywood kom att bli urtypen för denna narcissism och avståndstagande från sedvanliga värderingar. Amerikaner tröttnade på den nya radikala kulturen som krävde förändring och såg i den nya vänstern ett förakt för medel-Amerika och dess värderingar, vilket visades i att fäder övergav sina familjer, i nedvärderingen av äktenskapet, i viljan att låta barn växa upp utan klar moralisk vägledning - allt det som, enligt dem, ledde till ökad kriminalitet, drogmissbruk och att människor började agera som samhällets offer hellre än att acceptera ansvar för sina egna handlingar…
Demokratiska partiet blev alltmer förknippat med de nya eliterna i informationens och underhållnings tidevarv - de som enligt Joel Kotkin ingår i "hip-ocratin"; välutbildade personer, high-tech pampar, Hollywood-kändisar, finanshajar på Wall Street och den akademiska världens representanter [och journalistkåren, skulle man kunna tillägga] - en ny social elit, betydligt mer vänster än landet som helhet. Dessa nya eliter röstar också demokratiskt …
Mot denna bakgrund är John Kerry en gudasänd gåva för republikanerna. Hans image och personlighet saknar folklighet och har svårt att skapa kontakt med de erfarenheter och värderingar som präglar arbetar- och medelklassens människor …
Medel-Amerika ser dessa välutbildade vänsterradikaler som en styrande elit, en samling snobbar som ser ner på ordinära medborgare från sina höga positioner - en överklass som tror den vet bättre och är mer sofistikerad än vanligt folk … Den avsky för eliter som en gång i tiden omvandlades till misstro mot konservatism, omvandlas nu till misstro mot vänsteridéer.
Denna sorts elitism ser vi också, om än i mindre exhibitionistiska former, hos svensk socialdemokrati. De saknar kontakt med sina ursprungliga väljare. De borgerliga borde lära av republikanerna, som nu har många låginkomsttagare som sina kärnväljare, också det något som svenska medier inte velat förstå (se blogg
6 sept).
Andel positiv vinkling av resp kandidat:
ABC ............... Bush 45%, Kerry 55%
CBS ............... Bush 44%, Kerry 69%
NBC ............... Bush 27%, Kerry 64%
Newsweek .... Bush 6%, Kerry 75%
Time .............. Bush 38%, Kerry 67%
Parker and Stone are now indisputably the comic geniuses of their generation. The point of the movie is not nihilism - it's sanity. Sanity against the moronic ra-ra pro-Americanism of many in the Bush camp, who seem blind to any empirical evidence, prudence, or skepticism in their attempt to protect us from Jihadist terror;
and sanity against the moronic Sontagian left that fails to see any danger in the first place (except that from president Bush, of course). I doubt if Alec Baldwyn, or Arec Bardwyn as Kim Jong Il calls him, will ever recover from this brilliant skewering. Or the dumb-as-a-post Matt Damon. Or Hans Brix. The scene between the
Swedish do-gooder and the little NoKo nutjob should be mandatory in every introductory class for international relations. I nearly bust a gut in the movie theater, to the consternation of the hairy one and a couple of companions. But then I'm a sucker for "r" and "l" jokes and I was brought up on "Thunderbirds."
The song, "Everyone has AIDS," deserves to win an Oscar. And I say that as someone just a couple hundred T-cells away from AIDS. Fuck yeah.
Jag vill inte att de globala terroristerna och kvinnohatande fundamentalisterna ska få fira Bush's nederlag ... det skulle bli segerfester runt om i den odemokratiska arabvärlden. Fler 'martyrer' skulle stiga fram, ivriga att utföra sin insats för att få västvärlden på fall. Fundamentalisterna agerar på lång sikt: gör Kerry?
Mr Bush believes that God has implanted a desire for freedom in all human hearts. "I believe God wants everybody to be free", he said in the presidential debate on Wednesday. In this case, "everybody" means Christians, Jews, Muslims and so on. Thus, he believes that Middle Eastern Muslims can be and should be free, because that is God's desire for them.
Now this is where critics can forge a substantive critique of the influence of Mr Bush's faith on policy ... [But] those who contest this principle need to realize that Mr Bush's thinking is not that different from the system of belief embraced by the founders - particularly the notion that all human beings are "endowed by their Creator" with certain unalienable rights, one of which is liberty. Jefferson and John Locke subscribed to that, as did Republicans like Lincoln and Reagan and Democrats like Woodrow Wilson and John F. Kennedy. So have liberal and conservative thinkers and leaders over generations.
Även om George W Bush upprepar gamla visdomsord uppfattas han som provocerande, efterom han säger dem i ett nytt sammanhang, i en ny dramatisk tid. Det förut okontroversiella budskapet ställer plötsligt, i sitt nya sammanhang, krav på handling, vilket det inte gjort på länge. Bush-kritikerna är förbannade för att Bush med hjälp av de ord kritikerna själva yppat förut, tvingar på dem slutsatser i utrikespolitiken de inte tänkt sig behöva dra.
Vilken märklig jämförelse. Den representative terroristen kan inte se med blida ögon på att hans martyrdöd jämförs med de dekadentas och otrognas sexindustri, men inte heller vi andra borde vara nöjda med uttalandet ... Analogin med prostitution låter som en odeklarerad kapitulation. Detta vid sidan om den basala bristen i argumentet: Om någon böna i ditt bostadshus arbetar som prostituerad, då är det ett besvär - kondomer i hissen, torskar i entrén; om islamister ockuperar skolan och dödar dina barn, då är, även om det bara sker en gång på några år, 'besvär' knappast rätt ord.
Jon står vid en stor hög med posters och förklarar att han med kraft motsätter sig kapitalismen. Hans ögon lyser passionerat när han får berätta om hur man kan kollektivisera samhället. Vi söker ekonomiska alternativ till de destruktiva kapitalistiska krafterna säger han glatt och drar ett bloss på den handrullade cigaretten.
Ursäkta mig säger en man och håller upp en posters. Är den gratis? Jon tittar skeptiskt på honom Nej. Den kostar 5 pund.
Elizabeth Day konstaterar att motsägelsefullheten är enorm. Och att aktivisterna inte är särskilt eniga. Faktum är att de verkar hata varandra. Alldeles för många här är reformister, inte radikaler, säger 19-åriga Laura Cyroulnik från Paris. Jag har inte tid för reformer. Jag är här för att mobilisera de revolutionära kommunisterna.
När Day på nära håll betraktar ett konstverk, blir hon tillsagt att stå utanför markeringen. Day svarar Men jag är anarkist, vilket möts med ett stön Jag bryr mig inte. Du får backa. Slutsats: På European Social Forum uppför sig även anarkister väl.
För mig är det märkligt att han inte mer berör nackdelarna med ett avskaffande av elektorerna. Det är ju inte bara så att de mindre delstaterna skulle tappa inflytande, utan att amerikanska presidentval skulle drabbas av mängder med presidentkandidater. Precis som Frankrike. För att inte stå med en president som bara 20 procent av folket stöder, måste USA, i likhet med Frankrike, införa presidentval i två omgångar. Och senaste franska valet blev ju en fars, eftersom medborgarna inte tog första omgången på allvar. Därför gick Nationella frontens Jean-Marie Le Pen till final mot Jacques Chirac. Är verkligen den franska soppan bättre än elektorer? Knappast.