Sverige och USA är såtillvida varandras motsatser. I Sverige är dörrarna öppna för invandrare och flyktingar när det gäller sjukvård, att ta körkort och gå i skola. Däremot är vår arbetsmarknad en av världens mest rasistiska, restauranger nobbar etiopier och hyresvärdar aktar sig för araber. Offentliga sektorn öppen. Samhället stängt.

I USA är istället det offentliga samhället stängt för landets elva miljoner illegala invandrare. Visserligen kan barnen gå i skolan och sjukvården är garanterad för alla, men precis som de mexikaner som drog sig för att synas bakom min rygg när kameran rullade, aktar sig illegala invandrare för varje kontakt med den offentliga sektorn. Däremot står resten av samhället vidöppet, arbetsmarknaden frågar efter dem, de är en levande och viktig faktor i den amerikanska ekonomins tillväxt. De är välkomna att bo och äta.

debatt mellan Bush och Kerry innehöll inga överraskningar, inga meningsutbyten som kan bli historiska. Ändå: just eftersom debatten var så jämn anser många att det blev fördel Kerry. Bloggen Daily Kos listar en rad recensioner från bloggvärlden. Mest talande omdömen tycker jag dessa är:

”Min magkänsla säger mig att Kerry vann eftersom han, ärligt talat, skrämde mig mindre än jag förväntat mig att han skulle göra.”

”Medan vi hoppades att Bush lätt skulle besegra Kerry ikväll och avgöra valet, kan vi konstatera att det inte blev så.”

Eftersom John Kerry ändrat åsikt så många gånger under senaste året förväntade sig många att han skulle tveka och vela också i debatten. När Kerry överträffade dessa mycket låga förväntningar, medan Bush inte uppfyllde de höga förväntningar som fanns på honom, var det Kerry som fick ut mest av debatten.


Torsdag 2004-09-30/ 19.45
JAY LENO OM NATTENS DEBATT i Tonight Show:

• Politiska kommentatorer säger att president Bush borde vinna om han inte avviker från sitt budskap. Men Kerry kan vinna om han skaffar sig ett.
• De säger att den här debatten redan hjälper ekonomin. Och faktiskt, miljoner människor köper storbilds-TV så att de kan se Kerrys hela huvud.
• Först tar han Botox. Nu har han skaffat sig stark solbränna. Kerry måste vara förvirrad. Miss Amerika-tävlingen var förra veckan. Det här är presidentdebatten.

Torsdag 2004-09-30/ 18.59
TALET BUSH ALDRIG KOMMER ATT HÅLLA, men som säkert många tycker återspeglar den bild de själva har av presidenten, finns nu ihopklippt i mp3-filen Galningen Bush. Av autentiska ord från riktiga tal har ett nytt skapats där Bush bland annat lovar 3 atombomber till varje barn. Om man tycker detta är kul, borde man skämmas (jag gör det redan).


Torsdag 2004-09-30/ 18.43
ANSIKTSMASKER TILL KERRYS NACKDEL. Ytterligare ett sätt att förutspå det amerikanska presidentvalet är Presidential Mask Election Predictor, det vill säga försäljningen av Bush- och Kerrymasker. Under ett inslag i Studio 24, där en panel diskuterade förutsättningarna inför nattens debatt, rapporterades att försäljningen av Bushmasker är störst. Och den som sålt bäst har också vunnit valet:

1980 Reagan = 60%, Carter = 40%
1984 Reagan = 68%, Mondale = 32%
1988 Bush = 62%, Dukakis = 38%
1992 Clinton = 41%, Bush = 39%
1996 Clinton = 56%, Dole = 40%
2000 Bush = 57%, Gore = 43%
2004 Bush = 55%, Kerry = 45%

Torsdag 2004-09-30/ 12.15
VADSLAGNING BÄTTRE ÄN OPINONSMÄTNINGAR? Hur utvärdera vem av Bush-Kerry som vann debatten i natt? Via mejl inkommer tips om att följa vadslagningen på nätet. Den som vinner får för varje satsad andel tillbaka 1 dollar. Ju säkrare man är på att en kandidat kommer att vinna, desto mer är man alltså beredd att betala per andel. Just nu ligger Bush i en av organisationerna, IEM (som startades av universitetet i Iowa), på strax över 0,60 dollar, medan Kerry har strax över 0,30 dollar. Just nu tror alltså 2 av 3 att Bush kommer att vinna. Vi får se hur det ligger till i morgon...


Torsdag 2004-09-30/ 8.11
RYKTEN OM VÄRNPLIKT. I brist på argument ägnar sig demokratiska partiets sympatisörer åt att sprida rykten om att Bush planerar att återinföra värnplikten. Och den ”oberoende” TV-kanalen CBS hjälper så gärna till att sprida detta rykte, berättar RatherBiased.com. Och ryktena kan vara orsaken till att opinionsinstitutet Zogby finner att stödet för Bush är svagare bland unga män i åldern 18-30.

Bush-kampanjen har sagt att värnplikt inte planeras. Men eftersom en president aldrig bör säga aldrig, kan ryktesspridningen utnyttja detta: ”Se! Han tog inte kategoriskt avstånd - alltså: värnplikt är på gång.” Politik kommer i Michael Moores anda att alltmer upptas av lögner och felaktiga rykten. Hur ska en demokrati, som bygger på tillit och förtroende, hantera det? Tack och lov för internet och bloggarna i USA, som hittills lagt upp en framgångsrik gräsrotsattack för att avslöja de som manipulerar och vilseleder. De har blivit främsta linjen i att avslöja felakligheter och hur de sprids.


Torsdag 2004-09-30/ 8.11
MOTSTÅNDSMÄN OCH TERRORISTER. I sin kolumn i SVD gör Cordelia Edvardson stor sak av att göra skillnad på de palestinier som skjuter med gamla gevär mot israeliska pansarvagnar och dem som går in på café eller diskotek och spränger sig i luften. Jaha. Problemet är ju att det inte i förväg går att skilja dem åt. Israel måste ju skydda civilbefolkningen mot terroristerna. Stängslet gör det. Att vissa palestinier inte är terrorister utan motståndsmän har ingen betydelse, så länge motståndsmännen inte stoppar terroristerna. Det är inget som helst ”knepigt” med det.


Onsdag 2004-09-29/ 22.35
FOKUS PÅ PRESIDENTDEBATTER. I morgon natt hålls den första debatten mellan de två presidentkandidaterna i Miami. Och för John Kerry räknas bara seger, för läget ser inte ljust ut för honom. Boston Globe uppmärksammar, under rubriken Band till Kerry skadar demokratiska senatorer, att demokraternas gruppledare i senaten, Tom Daschle, i sin egen TV-reklam visar bilder där han kramas om av president Bush, medan Kerry inte syns till. Förklaringen är att Daschle kan tappa väljare om han kopplas till Kerry.

Och Tony Blankley har inget hoppfullt budskap till Kerry. I kolumnen Miami melodrama skriver han att ”debatterna tenderar att befästa valrörelsens trender - inte förändra dem”.

Dick Morris menar i kolumnen Kerrys dilemma att denne "har att attackera kriget med efterklokhet samtidigt som han måste göra klart vad han skulle göra annorlunda jämfört med det Bush redan gör. Är det en nästan omöjlig uppgift? Ja."

John McIntyre menar i kommentaren Vad kan Kerry göra? att han borde använda den taktik som Tom Cruise använder i filmen A Few Good Men, det vill säga försöka få president Bush att tappa humöret. Enda sättet Kerry kan vinna debatten är att få presidenten att förlora den.


Onsdag 2004-09-29/ 13.25
JAG ÄR UTE FÖR ATT DÖDA, säger förre centerledaren Olof Johansson till Aftonbladet efter anklagelser om att han - 1974 - varit på en fest där prostituerade varit med. Den här historien, där de flesta av landets ledande politiker på den tiden anklagades, blev en stor grej 1978. Några bevis för att i stort sett alla svenska riksdagsmän gick hos "bordellmamman" har aldrig framförts. Att denna skröna kan väcka sådana känslor idag är rätt otroligt. Men det säger en del om Olof Johanssons temperament och var och en kan räkna ut hur stämningarna blev i partiet med honom som ledare...


Onsdag 2004-09-29/ 12.46
TONY BLAIR HAR GJORT DET IGEN. Brittiska medier tillhör de mest elaka i världen, ändå har både borgerlig press och vänstermedier som avskyr Irakkriget, svårt att dölja sin beundran för premiärministern som igår höll tal vid Labours årliga kongress.

Daily Telegraph skriver i ledaren Bländande tal döljer idéernas död att ingen annan hade kunnat få en Labourkongress att applådera fraser som: "möjligheternas samhälle, i motsats till den gamla välfärdsstaten". Ledaren frågar, var det ett bländande tal? "Ja. Men var det statsmannakonst? Det var, helt klart, ett tal till nationen inte bara till partiet. Blair gjorde inte om [finansminister] Browns misstag" att bara tala om arbetarfamiljer. Man konstaterar: "Blair sitter åter säkert i sadeln".

Independent citerar i artikeln Anklaga mig (…till en del) krigsmotståndare som menar att premiärministern mött folk halvvägs, men när förklaringarna bakom kriget har visat sig felaktiga, har han svårt att övertyga folk om att det han gjort varit rätt.

Vänstertidningen Guardian som kraftigt motsatt sig Irakkriget skriver i ledaren I stället för stridigheter att Tony Blair mötte kongressen med en uppseendeväckande annorlunda röst igår. Även om den som noga läser talet finner att han inte givit upp sina ställningsstaganden i sak, så var han nu lågmäld, resonerande och inställd på dialog. Den mästrande tonen var borta och ersatt av ödmjukhet. Han var varm och lugn istället för konfrontatorisk. Det blev en "väl mottagen milstolpe i hans sårbara rehabilitering hos sina kritiker".

I samma tidning skriver kolumnisten Johathan Freedland om smärtsam ödmjukhet. Nyckeln var tonen, inte orden. Freedland tycker den inrikespolitiska delen, som dominerade, var tråkig och menar att det var avsiktligt. Blair vill visa att han har massor med idéer för en tredje - och för Labour - historisk valseger i rad. Partikonferensen omfamnade varmt, om än inte extatiskt, en ledare som många förväntat sig vara slut eller i djup förtroendekris.

Tidningen Mirror konstaterar i artikeln Blair's tio i topp att premiärministern tog ordet ”valfrihet” i sin mun (till skillnad från finansminister Brown) och sa: ”Valfrihet är inte ett Tory-ord. Valfrihet bara för de rika - det är Tory-orden ... Britter behöver ingen styrande klass idag. Beslutsfattarna är människorna”. Tidningen tar också upp de passager där Blair blir mer personlig och talar om ledarskap och att han förändrats som ledare.

Ja, min bild av Tony Blair som vår tids störste europeiske statsman har förstärkts. Än en gång har han rest sig och tagit kommandot i ett parti som är motsträvigt och föga nyfiket på framtiden. Blair är optimistisk och tydlig i sina värderingar. Hans engagemang och överlevnadsinstinkt är häpnadsväckande och tillsammans med ett gott omdöme är han svårslagen.


Tisdag 2004-09-28/ 23.11
GLÄDJEBESKED: JIHAD EN FÖRLORAD SAK. Washington Post skriver att grymma bilder på halshuggningar och självmordsbombare i Irak kan förleda en att tro att islamisternas heliga krigare är vinnare. Men snarare än att framgångsrikt fört ”jihad” (heligt krig) mot väst har Usama bin Ladin's anhängare skapat kaos, förstörelse och intern kris i det muslimska huset. Det hävdar Gilles Kepel i boken The War for Muslim Minds. Den islamska världen utsätts för splittrande krafter som hotar att fragmentisera, lösa upp och förgöra den.

Kepel menar att kampen mot islamistisk terrorism varken är den framgång som president Bush målar upp eller den katastrof som John Kerry vill få det till. I stället är det en ouppklarad och långvarig strid inom Islam, snarare än en kamp mot USA och väst.

Och i den interna striden har terroristernas strategi varit att genom halshuggningar och grymheter försöka ena de muslimska folken så att fundamentalisterna kan komma till makten. Denna strategi har misslyckats. Snarare än att föra radikala islamister till makten har de heliga krigarna ökat motsättningarna. Deras handlingar har dödat fler muslimer än icke-troende. Fundamentalisterna förlorar mark. Allt fler muslimer tar avstånd från dem, menar Gilles Kepel.

Hans beskrivning liknar den som kännetecknade Bader-Meinhof och andra kommunistiska terrorgrupper i väst: de trodde att de med våld skulle få massorna att ansluta sig till deras revolution. Reaktionen blev den motsatta i Europa. Kepel säger att muslimer nu reagerar på samma sätt. Jag hoppas verkligen Kepel, som är en framstående fransk arab, har rätt. Om fundamentalisterna tappar sitt folkliga stöd, kommer de att bli allt lättare att eliminera.


Tisdag 2004-09-28/ 21.05
HAMMARE OCH SKÄRA. Att vänsterpartiet hade kontakter med öst visst jag, men inte att de var så nära, ja, så intima, som Uppdrag granskning visar. Att Lars Werner och andra ansöker om semesterresor och ber om sprit av DDR är otroligt. Att delegation från Sovjetunionen på partiets kongress inte bara applåderas utan aktivt griper in för att forma politiska ställningstaganden i Sverige ger mig rysningar. Värst är ändå de devota hyllningar som framgår av reserapporter som svenska kommunister skriver från Nordkorea, Rumänien och andra diktaturer som systematiskt mördar och svälter ihjäl sin egen befolkning. När det ges beröm åt det nordkoreanska folket för att de kan gå i takt med militärisk precision borde kanske ungkommunisterna ta sig en funderare: vad är egentligen skillnaden med fascister?

Det är nog tid för ungdomar som bär T-shirts med CCCP eller hammare och skära på bröstet att tänka om. De kan i så fall lika gärna använda hakors.


Tisdag 2004-09-28/ 19.44
LO UPPE I DET BLÅ. Transportarbetarförbundet inom LO har varslat om strejk i SAS från 11 oktober eftersom man fått ett ”nollbud”. Flygnäringen är extremt konkurrensutsatt och den här strejken kan innebära att SAS går omkull - och alla strejkande förlorar jobbet.

I både Tyskland och Frankrike har fackförbunden gått med på att öka arbetstiden utan lönehöjningar, eftersom man förstått att verksamheterna annars flyttar utomlands. Men svenska fack tror att Sverige fortfarande är ett rikt land.

Den här SAS-konflikten visar att Sverige saknar verklighetsinsikt. Det kan gå riktigt illa. Och sluta i ett synnerligen smärtsamt uppvaknande.


Tisdag 2004-09-28/ 19.01
SANNINGEN ÄR TUFF. I en ovanlig artikel i Rocky Mountain News menar Paul Campos att både Bush och Kerry snackar skit när man, som Bush, ger en ljus bild av kriget, eller som Kerry, ger sken av att man kan dra sig ur utan blodspillan. Båda kommer att fatta beslut som kommer att kosta människors liv. De borde svara rakt på den iskalla frågan: är du villig att offra många amerikanska soldaters och irakiska civilas liv för att få slut på motståndet i Irak? Och om inte, är du beredd att tillåta att kaos och blodbad sprider sig i Mellanöstern?

Campos belyser hur grymt krig är. Och hur grym världen blir om västvärlden inte griper in och bekrigar motståndarna till ett demokratiskt Irak. Det finns inga enkla val. Artikeln är en nyttig påminnelse i en global samhällsdebatt där alla försöker ge sken av att det finns enkla lösningar...


Tisdag 2004-09-28/ 19.01
ATT ÖNSKA HELVETET. I den talande kolumnen Flirting with Disaster i Slate tränger författaren Christopher Hitchens in i den intellektuella vänsterns allt tydligare önskan om att det ska gå åt helvete i Afghanistan och Irak eller i ekonomin. Och ingen kan dessa kretsar bättre än Hitchens som själv tillhör dem. Man önskar sig ett helvete därför att inget annat, så här 34 dagar före valdagen, ser ut att kunna ge John Kerry presidentposten.

Hitchens har särskilt retat upp sig på att Teresa Heinz Kerry offentligt talar om att Usama bin Ladin ska dyka upp nästa månad för att säkra Bush' seger. Det är allvarligt att hon inte har någon i sin närhet som kan säga ”Var inte så jävla dum!”, menar Hitchens och tillägger att denna paranoia och önskan om att en katastrof ska inträffa inte är till Kerry-kampanjens fördel.

Ja, det vi ser är hur Michael Moore's Bush-hat har trängt ut förnuftet inom det demokratiska partiet. Folk kommer knappast att rösta på någon de uppfattar är paranoid.


Tisdag 2004-09-28/ 9.01
FÖRSTA BUSH-KERRY DEBATTEN sker torsdag natt och det spekuleras vilt om vad de båda kan göra för att stärka sina positioner. Alltfler konstaterar att säkerheten står i centrum för väljarna. I Los Angeles Times spekuleras i om inte det innebär fördel Bush. I ett annars jämt delat land mellan de två partierna, har republikanerna starkare förtroende just i säkerhetsfrågor. Det gör att de har ett övertag inför presidentvalet 2 november.


Tisdag 2004-09-28/ 8.49
VÄNSTERNS BAND TILL SOVJET OCH DDR bröts inte förrän regimerna föll efter folklig revolution. Vänsterpartiet försöker hävda att deras band till mördar- och förtryckarregimerna i öst upphörde tidigt. På deras hemsida sägs att ”de sista resterna av den gamla Sovjetlojala hållningen försvann 1977, när en grupp lämnade vpk och bildade apk”. Men så är inte fallet. Det framkommer i kvällens program av Uppdrag granskning i SVT.

Det är rätt allvarligt för vårt lands internationella anseende. Sverige har en regering som är beroende av och intimt samarbetar med dessa kommunister. Efter nästa val kan tidigare öststatslojala kommunister sitta i Sveriges regering. Det måste för alla andra länder, och inte minst det gamla östblockets befriade länder, som Polen, Tjeckien, Ungern m fl, te sig synnerligen märkligt.

Som tur är har väljarna chansen att rösta bort deras inflytande 2006. Vi får hoppas att Sverige går i samma riktning som övriga världen på den punkten.


Måndag 2004-09-27/ 20.05
JUBILEUM! BLOGGEN 1 ÅR. Jösses vad tiden går fort. Nu har den här bloggen varit igång i 365 dagar. Den startade 28 september 2003.

Framför allt skulle jag vilja tacka alla som tittar in på sidan! Och för alla uppmuntrande - och kritiska - mejl. Det har varit ett oerhört stimulerande år med bloggandet.

Jag saknade möjligheten att som ledarskribent i Finanstidningen kunna ge snabba och korta kommentarer till händelseutvecklingen. Så jag bestämde mig för att testa möjligheten att ”blogga”, ett internetfenomen som i USA under vintern 2002/2003 visat sig ha ett betydande inflytande på politik och opinionsbildning, manifesterad i avgången av senatens majoritetsledare Trent Lott. Varför inte testa om blogg kan fungera också i Sverige?

Ärligt talat trodde jag inte att min uthållighet skulle vara särskilt stor. Men eftersom jag av olika anledningar ändå följer med vad som händer, visade det sig att bloggen inte krävde så mycket merarbete. Och den snabbt ökande besökstrafiken har både sporrat och uppmuntrat mig att köra på. Nu i september kommer över 20.000 unika besök att ha gjorts i bloggen, i januari var de under 3.000.

Tanken var att kommentera svensk politik, men eftersom så lite händer i Sverige och de traditionella mediernas utrikesrapportering är dramatiskt mycket sämre än den inrikespolitiska journalistiken, har mer fokus än planerat hamnat på internationell politik.

Hur ser framtiden ut? Ja, säg det. Så länge besökstrafiken ökar med mellan 10 och 30 procent per månad skulle jag ju vilja fortsätta, men det hänger också på vilka uppdrag jag har i min firma. När bloggen kan åka ”snålskjuts” på andra uppdrag fungerar det, för något arvode för själva bloggandet har jag inte. Om denna samordningsvinst inte blir möjlig, då kan bloggen komma att läggas ner. Den som lever får se :)


Måndag 2004-09-27/ 15.29
IDEOLOGI, INTE BODSTRÖM. Skallen mot justitieministern är inte rättvisa. Rymningarna från fängelserna är inte enbart hans ansvar. Inte heller är rymningarna en förvaltningsfråga, en fråga om kompetens, så som Expressen antyder i ledare. Att fångar går ut och in i fängelserna som de har lust beror först och främst på: ideologi. Vi har en kriminalvårdspolitik som kännetecknas av flum, naiv snällism och ren dumhet. I ett sådant klimat spelar personalens och organisationens kompetens liten roll. Reglerna och attityderna är viktigare för skeendet.

Det framgår tydligt i Aftonbladet där ledaren konstaterar att ”När Lena Häll Eriksson tillsattes som [kriminalvårdens] chef var en av hennes uppgifter att prioritera rehabiliteringen.” Lena Mellin tillägger i sin analys att ”Häll Eriksson, utbildad till kulturgeograf och tidigare verksam som bland annat socialchef” kanske inte är rätt person om säkerhet står i centrum.

Med denna socialdemokratiska kriminalvårdsideologi är rymningar en naturlig konsekvens. Ja, de är ju närmast ett bevis på att ideologin har lyckats: de stackars offren till våldsverkare visar att de kan ta egna initiativ. Så bra, så nyttigt, så utvecklande...

Mot denna ideologi borde ett alternativ föras fram, istället för att kräva Bodströms avgång. Säkerheten måste komma först. Och i rehabiliteringsarbetet ska tuffa krav ställas. Permissioner och andra förmåner borde tydligare kopplas till prestationer, inte betraktas som rättigheter. Istället för att odla en självbild som offer borde program inrättas som syftar till att skapa insikt om vad fångarnas handlingar fått för konsekvenser. Först när förståelse för brottens konsekvenser sjunkit in på riktigt, kan kriminella beteenden bearbetas.

Men istället daltas det med fångar som om fängelser vore daghem, vilket innebär att man fortsätter tro att de egna gärningar på nåt sätt är uttryck för tuffhet och styrka. Brotten blir en provokation mot ett slappt samhälle som man föraktar - och manipulerar.


Måndag 2004-09-27/ 14.38
EU-PARLAMENTETS STUND I RAMPLJUSET har börjat i dag, då man inleder en två veckor lång utfrågning, eller förhör, av de 25 nominerade kommissionärerna. Parlamentet kan inte fälla enskilda kommissionärer, men efter de två veckornas utfrågningar underkänna hela kommissionen. Det sker knappast.

Men tuffa förhör har utlovats, särskilt mot holländskan Neelie Kroes som ska bli mäktig konkurrenskommissionär. Hon har haft många styrelseuppdrag i stora bolag som McDonald's och Volvo. Det anses kontroversiellt och ett argument mot henne, i alla fall bland socialister. Barroso försvarar henne och menar att hennes tidigare erfarenheter är ovärderliga i kommissionens arbete. Ja, så är det naturligtvis. Om hon har diskvalificerat sig genom arbete åt företag, har väl fackföreningsfolk, miljöaktivistiska politiker m fl gjort det i samma grad?


Måndag 2004-09-27/ 13.30
TYSKLAND CHOCKAT ÖVER POLSKA SKADESTÅNDSKRAV. Polens premiärminister besöker i dag Tyskland för att ta upp den känsliga frågan om kompensation efter andra världskriget. Tidigare i september röstade Polens parlament enhälligt (328-0) för ett förslag att söka skadestånd från Tyskland för de skador landet drabbats av under andra världskriget. Detta har chockat tyska politiker, rapporterar Deutsche Welle.

Polens ambassadör har förklarat att beslutet är en reaktion på att tyskar (ättlingar till dem som tvingades fly Östpreussen när området blev en del av Polen efter kriget) har planer på att mot Polen starta en internationell juridisk process för att återfå egendomar som tillhörde deras släktingar. Polska parlamentet anser att Tyskland inte på långa vägar har ersatt de skador man åsamkade landet under andra världskriget. Ambassadören har tonat ner betydelsen genom att meddela att polska regeringen anser frågor om ersättningar utagerad.

Ja, preussarna bör nog ligga lågt med sina anspråk mot Polen. Men det är naturligtvis en tragedi att individer på detta sätt får betala för staters oansvariga och grymma beteende. Tyvärr är det ju långtifrån första och senaste gången stater har kränkt individers äganderätt, även om det i detta fall har enorma proportioner.


Måndag 2004-09-27/ 13.03
HAKELIUS I HÖGFORM. I sin kolumn Satir är nog hopplöst i Aftonbladet i dag tar Johan Hakelius upp svårigheten med satir genom satir. Härligt. Och Hakelius förmåga att ge perspektiv åt samhällets både seriösa och triviala sidor är många klasser högre än TV4's Parlamentet där man förväxlar intelligent satir med billiga påhopp på människor utan någon som helst poäng, utom att själv verka ball. Varken Lukas Moodysson eller Kay Pollak står särskilt högt hos mig, men att bara kasta skit på dom och låtsas att det är humor, är bara korkat. Det är synd att se hur ett så bra humorprogram sänkts ner i dyngan. Det är slafsigt, larvigt och utan hjärna. Humor kräver mer.


Måndag 2004-09-27/ 9.32
RYSSLAND. I International Herald Tribune skriver Grigory Yavlinsky, partiledare i Yabloko (det älsta liberala partiet) om hur Ryssland efter 90-talet nu åter går mot maktkoncentration. Allvarligast är likriktningen inom massmedierna. Yavlinsky efterlyser en folklig kamp för yttrandefrihet och dialog.

Samtidigt som läget ser bekymmersamt ut, är det ändå någon hoppfullt i att Yavlinsky satsar på yttrandefriheten. Det kanske är så att Ryssland kräver starka ledare, att maktstrid i parlamentet på vårt västerländska sätt inte fungerar. Men det är helt centralt att yttrandefriheten respekteras, att avvikande åsikter får föras fram, att dialog och debatt inte tystas. Och är det något som inte ens en rysk ledare kan stoppa i vår tid, så är det yttrandefriheten. Internet, satelliter och annan teknik gör det omöjligt att nå kontroll över informationsflödet.

Dessutom har USA och Ryssland en alltmer lika dagordning: terrorismen. Det visar inte minst dessa citat av president Bush om Ryssland. I denna samverkan mot gemensam fiende kan Ryssland lära mer om att yttrandefrihet inte är ett hot mot regeringen, utan en för samhället god kraft som gör att viktiga frågor kan diskuteras och stämningar inhämtas.