- Alla ställer sig frågan vad hände, det är naturligt. Men det vi först behöver koncentrera oss på är tragedin i sig och alla som dödats och skadats. På så vis kan jag förstå den ryska reaktionen, sade hon.
Sverige gör som alltid: håller med både Hollands och EU:s utrikesminister Bernhard Bot och Ryssland. Fjantigt. Hur hade Sverige reagerat om Holland samma dag som Estonia skönk, istället för att visa sympati för offren, ställt frågor om hur den svenska regeringen varit inblandad i katastrofen?
Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder säger: De skrupellösa terroristerna bär ansvaret. Jag tror inte att man kan tala med terrorister som skjuter flyende barn i ryggen
En brittisk regeringstalesman säger Detta är en tid för kondoleanser till det ryska folket
Irlands utrikesminister Brian Cowen säger: att det vore ett förhastat och felaktigt omdöme att anklaga ryska säkerhetsstyrkor.
Tänk att Ryssland ska behöva skälla ut EU för att häda Ryssland, innan EU tar sig samman och visar sympati med ett ryskt folk som nu ska begrava 350 döda barn och vuxna efter ett terrordåd! EU leds av flummiga, världsfrånvända och häpnadsväckande inkompetenta politiker.
TV4's rapportering sker helt enligt det sätt som terroristerna önskar. Mördarna slipper ansvar - skulden läggs på offren.
SVT håller, i alla fall hittills, en helt annan och högre nivå. Man beskriver förtvivlan, och rapporterar vilka som utpekas som misstänkta för att ligga bakom terrordådet.
EU agerar svinaktigt. Men helt enligt den perversa mentalitet som finns i Europa. Vi hör den i svenska medier, framför allt i TV4, som gör samma vinkling - istället för att lägga skulden på terroristerna som utfört morden, kritiserade man de ryska insatserna i räddningsarbetet. Det är sjuka hjärnor som tänker i dessa banor och gör offren till skurkar och låter massmördare slippa moraliskt ansvar.
Rysslands historia har många tragiska kapitel och har upplevt många tragiska händelser. Vi lever i en situation som uppstod efter sammanbrottet för en stark stat som visade sig opraktisk med anledning av nya villkor i en tid med snabba förändringar. Men trots alla svårigheter lyckades vi upprätthålla kärnan i staten och kallade den Ryska federationen.
Vår uppmärksamhet i fråga om försvar och säkerhet minskade och vi lät korruption försvaga vårt rättssystem och ordningsmakten. Vårt land hade ett potent system för gränskontroll, men det har över en natt blivit försvarslöst både i väst och i öst ...
Vi blundade för vår egen svaghet och det är alltid de svaga som får stryk. Vissa vill roffa åt sig bitar av vårt välstånd. Man tror fortfarande att Ryssland utgör ett hot mot dem som kärnvapenmakt. Det är därför de vill bli av med hotet och terrorism är ett instrument för att bryta ner Ryssland.
Vi har genomlidit kriser, revolter och terroristhandlingar vid många tillfällen, men det som nu hänt är ett terrordåd vars grymhet är utom all jämförelse. Det här är inte en utmaning för presidenten, för parlamentet eller för regeringen; det är en utmaning för hela den Ryska staten och dess folk. Det här är ett angrepp mot oss alla.
Ryssland borde inte stå ensam i terroristbekämpningen i Europa. Det här kan leda landet tillbaka till diktatur, om inte demokratiska grannar ställer upp. Det är dags för Frankrike, Tyskland och EU att tänka om.
Lördag 2004-09-04 / 9.42 DEMOKRATER FÖR BUSH. I sin
krönika skriver Thomas Sowell att demokratiske senatorn Zell Miller's stöd för Bush har överskuggat att en annan demokratisk profil, förre New York-borgmästaren Ed Koch, nu också deklarerat sitt stöd för Bush (togs upp här
29 aug). Sowell noterar att kommentatorer säger att John Kerry's dåliga stöd i opinionen beror på att han valt fel kampanjstrategi. De säger att han gjort för stor sak av sin Vietnamtjänstgöring.
Men vad annat har han att lyfta fram?, frågar Sowell.
Partiet valde John Kerry därför att han hade militär erfarenhet och inte röstat emot Irakkriget. Därmed valde antikrigspartiet att sälja ut sin politik bara för att slå president Bush.
Detta år har demokraterna övergivit alla principer, menar hon, och därigenom visar de att de inte litar på att folket köper deras politik, eller att de inte tror på sitt eget budskap.
Jag återfinner inte längre ett moderat parti med de grundläggande värderingarna om hur vi skapar ett Sverige med frihet under ansvar, med goda förutsättningar för företagandet och ett välfärdsbyggande med ökande privata entreprenader där politiskt styrda organisationer får träda tillbaka. Jag återfinner inte längre ett parti där den privata äganderätten värnas, och där människor inte hindras. Jag återfinner inte längre ett parti för alla.
Känner stor respekt för människor som står för det man tror på och tar konsekvenserna av det. Men samtidigt tycker jag det är för tidigt att säga var förnyelsen av moderaterna kommer att landa. Och även om uppgiften att skapa ett regeringsalternativ handlar om maktspel mer än värderingar, så är det också för värderingarnas skull viktigt att de som bär upp dem kan erövra regeringsmakten och inte bara sitta i opposition.
Moderaterna ser ut att få samma dilemma som miljöpartiet: renlärighet eller makt och inflytande?
Men medievänstern i storstäderna har förmodligen fel, den här gången också. Wall Street Journal's
blogg hänvisar till fokusgrupper ute i landet som MSNBC hållt i och de visar att TV-tittarna gillade Zell Miller: han är fokuserad, övertygande och man skrattade med Miller och förstod att överdrifterna var till för att understryka budskapet. Exakt så! Det är härligt när människor utanför eliterna får komma till tals.
Tror du verkligen, senator Miller, att John Kerry vill försvara vårt land med spottloskor? Tror du det?
- Det var en metafor, eller hur? Vet du vad en metafor är?
Well, vad menar du med en metafor?
Är vänsterintellektuella journalister verkligen så smarta som de hävdar...?
NOT: Den exakta översättningen av det amerikanska ordet 'spitball', som Miller använde, är 'tuggad papperskula'. Ibland räcker svenska språket inte hela vägen.
Kerry ansåg, inför demokraternas konvent för en månad sedan, att han redan var på väg att vinna eftersom Bush hade dåliga opinionssiffror och dessa siffror visade att amerikanska folket redan avvisat omval av Bush. Därför behövde Kerry bara visa att han är värdig att bli president. Men nu står det klart att Bush-kampanjen har rätt: det är ett val mellan två alternativ - fram till valdagen.
Att ta ut segrar i förskott är farligt i idrott. Och minst lika farligt i politik.
Fredag 2004-09-03 / 8.16 EFFEKTIVT TAL.
Presidentens tal i natt var effektivt, han förklarade hur han ser på världen, varför han gör det han gör. Och det gjorde han med medkänsla, ödmjukhet - och styrka. George W Bush är en hel människa. Inte bara en politiker, typ John Kerry.
Bush nämnde både Danmark och Baltikum i den andra halvan av talet som handlade om säkerhetspolitiken. Budskapet kan sammanfattas i ett ord: frihet. Bush citerade New York Times från 1946 där man skrev att amerikanska militären i Tyskland och Frankrike gör sitt bästa för att hantera konsekvenserna av en ockupationspolicy som de erkänner har misslyckats. Sedan tillade presidenten: Samma journalister är kanske fortfarande aktiva och skriver ledare...
Första halvan av talet ägnades åt inrikespolitik där Bush föreslog många dyra reformer för utbildning, social trygghet, sjukvård och pensioner. Bush låter här som en folkpartist eller socialdemokrat. Bush ser statsmakten som aktör i dessa frågor. Det är lite märkligt eftersom han också försvarar sina skattesänkningar och tänker fortsätta den vägen för att skapa nya jobb. Bush är socialkonservativ i inrikespolitiken och en hök i säkerhetspolitiken.
Han höll ett tal av ett slag vi helt enkelt inte hör längre - inte i tider av Oprah. Vid konvent, särskilt republikanska, ska man vara trevlig. Och försiktig... Miller bröt mot det mönstret.
När Miller inför talet
intervjuades utspelades följande ordväxling - snacka om tuff 72-årig krutgubbe:
Varför byter du helt enkelt inte parti?
- Jag kommer alltid att förbli demokrat. Jag kommer att möta Skaparen som demokrat. Om du var yngre, skulle du då överväga partibyte?
- Om jag var en yngre man skulle jag fundera över en massa saker.
När John McCain år 2000 ställde upp för att bli presidentkandidat fick han frågan varför han ville bli president. Normalt svarar kandidaterna långt och allvarligt. McCain svarade:
- Varför jag vill bli president? Tja, min fru, Cindy, säger att det beror på att jag fick flera hårda slag i huvudet när jag satt i fångläger [i Vietnam].
Michael Moore skäms inte för de många till lögn förvridna påståenden som framförs i hans filmer. Han är stolt över dem. Han bedriver ett korståg mot upplysningen, mot logiken och förnuftet. Genom att linda in sin mission i humor glider han undan ansvaret för vad han påstår och döljer sina avsikter. I denna förvirring vill han upphäva skillnaden mellan sanning och lögn.
Torsdag 2004-09-02 / 12.38 STOPPLAGEN SÅGAS. Det är skönt att kunna konstatera att allt fler verkar förstå vilken ren idioti den socialdemokratiska regeringens förslag till ny stopplag mot vinstdrivande sjukhus är. Den kritik som här
(se 25 aug och 31 aug) tagits upp kommer också från många andra håll, som
PJ just nu rapporterar. Och PJ Anders Linder gör rätt i att inte utgå från att nye ministern Ylva Johansson kommer att lyssna på kritiken. Den grop som Engqvist grävt, kan säkert göras både djupare och bredare.
Torsdag 2004-09-02 / 7.56 EN ARG SYDSTATARE. Aldrig har jag hört en så arg
talare som den demokratiske senatorn Zell Miller som i natt talade inför republikanernas konvent. Men han förvandlade ilskan inombords till engagemang och energi som gjorde talet till ett av de bättre. Han berättade varför han, som var huvudtalare på det demokratiska konventet 1992 då Bill Clinton nominerandes, nu ger hela sitt stöd till George W Bush. Miller anser att John Kerry är en svag och vacklande person som inte duger som överbefälhavare. Miller hänvisade till hur John Kerry agerat efter Vietnamkriget. Med enorm kraft sa han:
Och ingenting gör denne marinsoldat mer förbannad än när någon kallar amerikas trupper för ockupationsmakt snarare än befriare.
(And nothing makes this Marine madder than someone calling American troops occupiers rather than liberators.)
Därmed berörde han kärnan i antikrigsmotståndet. Hur man tolkar det Amerika gör. För en europé är det lätt att tolka militärt engagemang i egennyttans intresse, för Europas länder har oftast gått i krig för att stärka sina nationella intressen. Europas historia är en historia av ockupationsmakter och förtryck av andra. Men det som så många har svårt att komma ihåg är att USA oftast inte agerar på det sättet. Visst har USA använt sin militära styrka, men då för att befria en nation från förtryck och sedan introducera självbestämmande. Miller påminde om Tyskland och Japan efter andra världskriget och konflikter fram till Bosnien och nu Irak.
Förståelsen för USA skulle öka dramatiskt i Europa om vi bättre tog till oss vad Amerika står för. Allrahelst i detta avseende.
Onsdag 2004-09-01 / 15.44 DEN EUROPEISKA DRÖMMEN...? En vänsterintellektuell amerikan har i Guardian i dag
försökt göra något så riskfyllt som att hävda att EU erbjuder en bättre framtid än USA. Jeremy Rifkin hyllar det nya konstitutionella EU-fördraget. Han menar att USA inte längre är det mest framgångsrika landet med den bästa ekonomin. Vad har hänt? Jo, EU har med de tio nya länderna en samlad ekonomi som är större än USA's. Jösses! Var det så enkelt att vinna över USA? Att 455 miljoner européer blir mer än 290 miljoner amerikaner kanske inte är så förvånande... Och man får vara noga med att inte räknar BNP per invånare, det skulle förstöra hela resonemanget. Blunda för den årliga tillväxt måste man också göra. För den är bara dubbelt så hög i USA. Visst borde vi drömma och se mer hoppfullt på framtiden också i Europa. Men genom att trixa med statistiken?
Politiska kommentatorer har börjat tolka Schwarzenegger's tal som ett försök att få fler i Kalifornien att rösta republikanskt. Delstaten har ansetts självklar för Kerry, men Arnold kan vara på väg att ändra det. Skulle opinionssiffror visa att Kerry tappat sin 10-procentiga ledning över Bush, ja då är Kerry verkligen i kris. Men där är man inte än.
Onsdag 2004-09-01 / 7.26 EN PATRIOTISK HYLLNING. I ett bejublat
tal på republikanernas konvent i natt hyllade Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger de amerikanska värderingarna om frihet, individualism och mångfald.
Han gjorde det synnerligen effektivt, utifrån sin egen bakgrund. Han kom till USA som invandrare med två tomma händer och utan att kunna engelska. Är det någon som kan tala om den amerikanska drömmen så är det han.
Demokraterna har ju som ett ledande tema att Amerika inte längre är respekterat utomlands, att man hatar Amerika runt om i världen på grund av George W Bush. Detta avvisade Schwarzenegger med enorm kraft genom att påtala att människor runt om i världen drömmer om att komma till Amerika, jobba hårt och förvekliga sina drömmar. Så som han gjort.
Schwarzenegger är alltid positiv och upplyftande, även när han kritiserar andra, som när han talade om den ekonomiska utvecklingen:
To those critics who are so pessimistic about our economy, I say: Don't be economic girlie men.
Han travesterar satirprogrammet Saturday Night Live och gör ett skämt med allvarligt innehåll. Schwarzenegger fulländar förmågan att göra ett tal till underhållning. Det är fantastiskt kul att följa.
Därför imponeras jag inte av dokument
Allians för Sverige - samverkan för maktskifte 2006. Visst, det är mer ambitiöst än tidigare grupparbeten. Gillar den hoppfulla tonen, blicken mot framtiden. Gillar också att en hemsida ska startas för projektet. Men den här ambitionen är som sagt inte ny. Den har övergivits förr. Ambitionen har bara genomförts en gång - och då föregicks den inte av några grupper alls, utan bars upp av en statsman som hade folkets förtroende.
Det är bara handling som gäller. Det visste Fälldin. Hoppas nuvarande partiledare lärt sig.
Hur förklara detta fenomen? Svaret ligger i att McCain tillfredsställer den stora hunger som finns för autentiska, äkta politiska ledare … Dagens politiska situation [med hårda partipolitiska motsättningar] sätter McCain på hårda prov. Men han kämpar för att hålla samman sina överlappande politiska roller - utan att motsäga sig själv … Det är en balansakt få skulle klara. Men på något sätt fortsätter John McCain att hålla alla bollarna i luften på en gång. Jag har aldrig sett något liknande.
Det är valet i enmansvalkretsar som gör att egensinniga, raka, orädda och underbart smarta personer kan bli politiker. I Sverige skulle John McCain inte ens bli vald till kommunfullmäktige. Han följer inte partilinjen. Vi måste i Sverige återgå till enmansvalkretsar! Vi måste kunna välja in riktiga profiler i riksdagen. De skulle ge energi och liv till en allt mer blodfattig demokrati.
- Det befäster en organisation som vi vet inte fungerar i vården, säger Vårdförbundets ordförande Eva Fernvall.
Hon går också emot myten om att landstingen måste driva all typ av vård för att vara kompetenta beställare, ett argument som även vissa borgerliga politiker använder. Fernvall konstaterar i stället att offentlig finansiering är det viktiga, så att alla kan få vård, inte vem som utför vården.
Giuliani var i eld och lågor. Han talar så lätt, så underhållande och så känslomässigt starkt att du i långa stunder glömmer bort att han håller tal och det känns som att han talar direkt till dig … Giuliani talade om Bush's ledarskap efter 11 september, hans genuina strävan att göra vad som är bäst för landet och inte minst om Bush's som person. Man kan inte tänka sig en berättelse där en stor byggnadsarbetare skulle ge John Kerry en varm björnkram. Eller att John Kerry skulle svara ett upprört inlägg från en man i bygghjälm med tre enkla ord: Jag håller med. Så som Bush gjorde. Giuliani påminde oss om varför vi tenderar at gilla George W Bush.
Det här är viktigt. En president i krigstid måste kunna nå kontakt med folket. Bush kan. Kerry kan inte. Det är också betydelsefullt att Bush verkar ha tillit i vad han gör. Problemet är att han verkar ha för mycket tillit ibland och inte tillräcklig skeptisism. Man behöver skeptisism för att pröva trovärdigheten i underrättelseuppgifter, tvivel i effektiviteten att föra krig med för få trupper och underskatta motståndarnas uthållighet.
Giuliani's budskap är att om du måste välja mellan tillit och skeptisism i en krigstidspresident, är det första viktigast. Om valet mellan Bush och Kerry presenteras på det här sättet kommer Bush lätt att vinna.
Tisdag 2004-08-31 / 7.41 SÅ LÄNGE BUSH ÄR PRESIDENT. Rudy Giuliani's
tal på republikanernas konvent i natt var helt lysande. Han blandade riktigt bra skämt med allvar när han satte händelserna i tiden i sitt
sammanhang. Han påminde om att president Bush direkt efter 11 september, i New York, sa att terroristerna kommer att få höra av oss. Afghanistan och Irak har fått höra av oss. Libyen och andra agerar för att slippa höra av oss. Och hans slutsats om terroristerna var:
Så länge Bush är president kommer de att få höra av oss.
Giuliani var också inkluderande och visionär, han till och med erkände att demokraterna har rätt ibland - för att snabbt och skämtsamt lägga till men oftast fel. Ett otroligt skickligt retoriskt tal om varför Amerika behöver George W Bush.
Tisdag 2004-08-31 / 7.19 NÄRMARE BÖRJAN ÄN SLUTET. Senator John McCain's
tal på republikanernas konvent handlade om terrorismen och varför kriget mot den måste utkämpas. McCains spontanitet lös igenom under talet även om han talade om det höga priset Amerika betalar för att gå i ledningen för att göra världen säkrare. Det duger inte med enbart diplomati. Det duger inte med att hålla våldsverkarna i schack. Frihetens fiender måste besegras.
Vi är närmare början än slutet på kriget mot terrorn.
Talet var riktigt kärvt och syftade till att förklara varför kampen måste föras: var modiga, var stolta! Vi kommer aldrig att ge upp!
Bush behöver inga nya visioner. Däremot är kolumnisten tveksam till presidentens karaktär. Varför lyssnar han inte på kritiker som varnade för problem i Irak efter Saddams fall? Varför fortsätter han sänka skatten när underskotten växer? Är han likgiltig? Och varför erkänner han inte misslyckanden?
I Boston Globe vänder Richard Davis på begreppen i artikeln
Det handlar om ledarskap. Davis menar att Bush bevisat sin karaktär som ledare, men att han varit för dålig att presentera visioner för sin andra presidentperiod. Det som Sebastian Mallaby ser som likgiltighet, tolkar Richard Davis som att presidenten lyft sig över det politiska gnabbet.
För egen del tror jag Davis har mest rätt - även om Mallaby's artikel var roligare att läsa...
Det slår mig att det finns en parallell till den svenska borgerlighetens problem. Även om det inte kläds i ordet patriotism, så speglas svenskens självbild i välfärdsstaten och vad den sägs stå för. Och socialdemokraterna har gjort den till sin skapelse, medan det borgerliga alternativet framställs som ett hot mot välfärdsstaten - och därmed mot Sverige som vi känner det.
På samma sätt som James Taranto klargör att man kan vara patriot och hård kritiker av sitt land, borde man kunna vara för välfärdsstatens mål och hård kritiker av hur välfärdsstaten fungerar. Det handlar om hur man kritiserar. Demokraterna i USA har kritiserat sitt land på fel sätt, ungefär som de borgerliga kritiserat välfärdsstaten på fel sätt.
Partiledarnas toppmötet i Norrlandsskogarna dessa dagar borde handla om är hur man ska kunna vara för trygghet och svenska värderingar om solidaritet på ett nytt sätt, snarare än vara fokuserat på kritik av den gamla välfärdsstaten. De borgerliga måste koncentrera sig på det konstruktiva, positiva, framåtsyftande i sin politik - inte på vad som är fel med Sverige.
Det visar att om västvärlden, genom exempelvis George W Bush, talar klarspråk och är beredd att backa upp orden med eldkraft, så lugnar diktaturer, våldsverkare och andra ner sig. De vet att de kan bli nästa Saddam.
Jo, och just därför är de så få på plats i lokalen. Meningen med bloggar är inte att ersätta journalister. Därför har så
få frihetliga bloggar ansökt om att få komma till republikanernas konvent, medan demokraterna aktivt bjöd in bloggar (och de kände sig nog smickrade av att uppmärksammas på det sättet - vilket säkert var partiets syfte).
Men det är ju teknikens underverk att jag kan sitta i Stockholm och följa konventet minst - minst - lika bra som om jag var där. På hemmaplan kan man växla mellan CNN, Fox, BBC och internets C-Span och inte minst läsa andra bloggar. Därmed blir överblicken större än att sitta i publiken på andra sidan Atlanten. Och kommentarerna blir mer initierade. Och det är ju det bloggar handlar om - tillföra fler perspektiv, personliga reflektioner och, framförallt, vara mer frispråkig än medieorganisationer vågar vara.
Det fanns anledning att uppmärksamma att demokratiska partiet bjudit in bloggare, för det visade att partierna upptäckt att bloggarna finns och har inflytande. Om det är rätt av bloggare att tacka ja och låta sig bjudas, är en annan fråga....
Internet ger förutsättningar för en öppnare, vitalare och mer välinformerad samhällsdebatt ... Privatpersoner, organisationer, garvade kommentatorer: alla kan sätta upp en blogg, säga sin mening om samtiden ... Här hemma har de frihetliga debattörerna Dick Erixon och Johan Norberg byggt upp slagkraftiga bloggar. Kommunikationskonsulterna JKL har varit en föregångare med sin företagsblogg...
Vi på SvD tycker att det är viktigt att även de etablerade kvalitetsmedierna - "mainstream", som bloggarna gärna säger - tar upp den kastade handsken och engagerar sig.
Det är ett välkommet initiativ! Vi behöver mer av öppen debatt i Sverige.