Söndag 2004-08-22 / 19.40 REPUBLIKANERNAS KONVENT startar nästa måndag, 30 augusti och nu är
talarlistan klar. Snacka om tunga namn. Konventets huvudtalare blir demokratiske (!) sentatorn
Zell Miller som var huvudtalare på demokraternas konvent 1992, då Bill Clinton utsågs till presidentkandidat. 72-årige Miller är en riktig statsman som starkt ogillar Bush-hatet och radikaliseringen av demokraterna.
På tisdagen talar guvernören för USA's största delstat, Arnold Schwarzenegger, förmodligen det tal som flest kommer att se, förutom presidentens. Första dagen talar
New Yorks förre borgmästare
Rudy Giuliani som blev hela världens borgmästare den 11 september 2001.
Samma kväll talar också
senator
John McCain vars livsöde är minst sagt dramatiskt - som pilot har han störtat i havet och följt med sitt stridsflygplan i djupet; han var på däck på hangarfartyget Forrestal när det exploderade och 134 man dog; han sköts ner över Hanoi, räddade sig med fallskärm, för att torteras i fem år av nordvietnameserna.
Vilket gäng! Personer med större erfarenhet, handlingskraft och viljestyrka finns inte.
Men eftersom de lever i sin egen lilla privilegierade vänstervärld uppfattas dom som knäppa. Snarare än att förgylla demokraterna blir de till sänken (Kerry förbjöd nyligen att film från en penninginsamlande gala visades i TV eftersom Woopi och andra gjort så sanslösa utfall mot Bush att man var rädd för bakslag i opinionen).
Därför attackerar de min trovärdighet. Därför är de ute efter mig personligen. Presidenten måste stå upp och stoppa detta. Presidenten måste ha mod nog att tala om detta.
Vilken förbannad kärring! Det är John Kerry som sänkt den här valkampanjen till lägsta nivån i historien. Och nu storgrinar han när han får smaka på samma medel.
President George W Bush [meddelade] i måndags att USA skall börja dra tillbaka 70 000 soldater från baser i Europa och Asien. Störst blir neddragningarna i Tyskland ...
John Kerry ... ifrågasatte det kloka i Bushs planer...
Om man håller på John Kerry måste man nog vara mer uppdaterad om vad denne man säger. Som president kan han skapa stor osäkerhet, för det Ohlsson missat är att Kerry bara två veckor tidigare hade en helt annan policy. Till ABC-programmet
This Week sa han:
I will have significant, enormous reduction in the levels of troops ... in the Korean peninsula perhaps, in Europe perhaps.
Alltså: ena veckan talar Kerry om enorm reducering av trupper i Europa. När presidenten lägger fram en mer försiktig plan i den riktningen, då vänder Kerry helt och kritiserar truppreduktion. Vem kan lita på en sån gubbe?
Annars handlar Ohlssons artikel om Ryssland. Risken att landet faller tillbaka i diktatur är mycket stor. De kommer åter att hota väst. Då, om inte förr, kan det vara bra för oss att ha de där förfärliga amerikanerna på plats, avslutar Ohlsson. Ja, men det vill ju inte Europa! Vi kommer snart att få flytta hundratals miljarder kronor från välfärdssystem till militär upprustning - det är Europas pris för att hata USA.
Söndag 2004-08-22 / 10.41 HEIMERSONS MISSBEDÖMNING. Staffan Heimerson brukar veta vad han skriver, men senaste
krönikan ägnar han åt naivt taktiktänkande. Även om han gillar Bush mer än Kerry vill han att Kerry ska vinna för att få en nystart i relationen över Atlanten. Visst behövs en sådan. Men politik handlar om mer än personer, det handlar om vem som har rätt strategi. Att välja Kerry, Chirac och Schröder är att välja eftergiftspolitik. Varför inte önska bort Chirac och Schröder för att få en nystart för väst?
Hur har de lyckats med det? Jo, en
bok, en första
reklamfilm och en
hemsida gick till personlig attack på Kerry och de rapporter han själv skrev och som gjorde att han fick medalj i Vietnam. Alla vänstermedier - New York Times, NBC, ABC m fl - höll tyst om dessa anklagelser, trots att samma medier ägnat stor uppmärksamhet åt anklagelser om att George W Bush smitit från sin tjänstgöring i nationalgardet.
Men tack vare internet - Guds gåva till demokratin och yttrandefriheten! - har såväl boken som reklamfilmen fått enorm spridning i USA. Anklagelserna började ge resultat i opinionssiffrorna. John Kerry fick panik. Den hjälp Kerry fått av de så lydiga vänstermedierna, genom att knipa käft om attackerna, kastar Kerry bort när han själv börjar
bemöta anklagelserna. Ett allvarligt misstag, som John McIntyre
skriver. Nu kan medierna inte förtiga veteranernas anklagelser längre. När kandidaten själv tagit upp dem måste medierna skriva om dem. Men Kerry vet att en del i reklamfilmen kan ifrågasättas och tror därför att han kan vinna debatten och få sympatierna på sin sida.
Men vad gör Vietnamveteranerna då? Jo, när allt ljus hamnar på dem så släpper man en
andra reklamfilm där John Kerry's egen röst dominerar i stenhårda angrepp mot amerikanska soldater. Ett fruktansvärt
svek mot sina kamrater i fält.
Alltså: man lurar ut John Kerry på banan, får honom att ta upp Vietnamveteranernas inte helt felfria angrepp och därmed drar till sig precis all medieuppmärksamhet - DÅ släpper man atombomben: Kerry föraktar krigsveteraner - rakt ut, med sina egna ord! Ord som får enorm exponering. Kerry's extrema uttalanden från 70-talets hippieera överröstar dagens Kerry och de mer statsmannalika uttalandena.
Snacka om strategi och valtaktik. Det är naturligtvis sorgligt att en valkampanj ska behöva drivas på det här sättet. Men republikanerna måste ju svara på Michael Moore's och andras hatfyllda propaganda. I stället för att ljuga lika mycket som vänstern, agerar man smart, taktiskt och synnerligen effektivt. Med tanke på Moore's svinaktigheter kan man bara le åt utvecklingen. Kerry har fått en rak höger, frågan är om han reser sig...
Filmen är så förödande att demokraterna nu försöker
stoppa den. De hävdar att filmen är olagligt finansierad av en texasföretagare och vän till Bush. Och visst är det så, Bob Perry har bidragit med 0,2 miljoner dollar. Grejen är bara att demokraterna under året smutskastat presidenten för 63,5 miljoner dollar med samma typ av finansiering. Demokrater är som all vänster: hycklande.
När JO i kvällens kvartsfinal slog ut europamästaren, 23-årige tysken Timo Boll
skriver förbundet att Waldner understrukit sin status som den störste bordtennisspelaren någonsin med ytterligare en sensationell seger.
Det kan bli hela 6 debatter mellan kandidaterna, efter förebild från Abraham Lincolns debatter i Illinois' senatsval 1858. Dessa debatter är ett måste för den som gillar ideologisk debatt.
En faktor som inte ska underskattas i Fox är att kanalen, trots sin partiskhet, levererar politisk rapportering av högsta klass. Man balanserar de välsminkade utan kunskap om fransk politik med högst intellektuella kommentatorer som Fred Barnes och Charles Krauthammer. Kanalens främsta nyhetsankare, Brit Hume, är en av de smartaste kommentatorerna i amerikansk politik. (s 164)
Så slå på TV8 vardagkvällar kl 24-01, och du får politisk rapportering som får svensk TV att bli grå, stel och politiskt tillrättalagd i enlighet med överhetens önskemål.
Socialdemokratins flum och ovilja att bestraffa brott innebär att våldsverkare och tjuvar ständigt flyttar fram sina positioner på hederligt arbetande människors bekostnad. I
Rosengård i Malmö har rättssamhället förbytts i anarki och pöbelvälde. Så kommer det att se ut i hela Sverige om socialdemokratin, som står på brottslingarnas sida, får fortsätta. Till och med poliskåren har börjat betrakta villainbrott som fördelningspolitik och
egendomsutjämning. Att vi har en kommunist till psykolog,
Birgit Hansson, som rektor för Polishögskolan får naturligtvis konsekvenser....
Men istället för att ta strid, viker de borgerliga politikerna i riksdagshuset ner sig eftersom man är styrd och kontrollerad av vänstermedierna, som fnyser åt krav på hårdare tag. Om borgarna inte fattar vilken central trygghetsfråga det här är för svenska folket, då förtjänar de inte att vinna val.
Vad göra? Svaret är självklart: de borgerliga borde förespråka en fördubbling av den uniformerade poliskåren - från 16.500 poliser till 30.000 - så att kvarterspoliser åter blir en del av vardagen. Man borde svart på vitt tala om att alla socialdemokrater som av regeringen utnämnts till polischefer ska sparkas ut. De håller på att förvandla poliser till dagisfröknar. Svensk poliskår är demoraliserad och tjuvarna skrattar åt dom. En poliskår utan respekt är både farlig för omgivningen och fullständigt inkompetent att hålla ordning. De borgerliga borde kalla hit polischefer från New York som kan lära hur man minskar brottsligheten genom att sätta stopp redan vid de minsta brotten - som tjuvåkning i tunnelbanan. Om samhället visar att man INTE tolererar brott, sjunker brottsligheten, framförallt den grövre.
I den här debatten skulle de borgerliga kunna sopa golvet med sossarna i en viktig trygghetsfråga. Gör man det? Nej.
Fredag 2004-08-20 / 9.24 MÖT PENGALÖFTEN MED VÄRDERINGAR. I Svenska Dagbladetshuvudledare har PJ Anders Linder mött Maud Olofsson som attackerar Göran Persson på ett annat sätt än brukligt: i stället för "nationalekonomiska gissningslekar" har centerpartiet återuppfunnit det ideologiska tilltalet och ifrågasätter mer än regeringens kompetens, man utmanar även dess hållning och samhällsidé.
Regeringens löften om nya bidrag måste mötas med värderingar och "få människor att fundera över om det verkligen är i bidragen som tryggheten sitter", säger Olofsson.
Precis så! Visst behövs de konkreta lagförslagen, men de vinner inga val, det gör ett politiskt budskap som kan visa att tryggheten finns i friheten, att företagsamhet ger makt över det egna livet och att det finns en väg ut ur välfärdsstatens vanmakt.
Det är intressant att jämföra den amerikanska högerns utveckling med den svenska situationen, i synnerhet när man kan hänvisa till den utmärkta boken
The Right Nation : Conservative Power in America av engelsmännen och Economist-medarbetarna Adrian Wooldridge och John Micklethwait.
De konstaterar att få kallade sig konservativa fram till 1960-talet, i stället sa man sig vara radikal, individualist eller moderat progressiv. Även om Barry Goldwater förlorade presidentvalet 1964 var hans betydelse enorm eftersom han vågade lyfta fram de konservativa värderingarna som nu dominerar amerikansk politik. Bill Clinton kunde vinna bara därför att han lovade reformera bidragssystemen och deklarerade "slutet för välfärdsstaten som vi känner den" och "slutet för den stora staten".
Ännu i dag är "konservativ" ett suspekt ord i Sverige. Och den amerikanska konservatismen är inte alls så som våra associationsbanor går. För det första definieras konservativ efter värderingar, inte efter klass. Många konservativa i USA är låginkomsttagare och invandrare.
Wooldridge och Micklethwait konstaterar att av Edmund Burke's sex principer för konservatism gäller i huvudsak bara de tre första i USA: djup misstänksamhet mot statsmakten, föredrar frihet framför jämlikhet samt patriotism. De tre andra stämmer inte särskilt väl: tilltro till äldre institutioner, skeptisk hållning mot utveckling samt elitism. På dessa intar den amerikanska konservativa rörelsen en närmast libertariansk hållning: flexibilitet, positiv framtidstro och meritokrati snarare än elitism.
Svensk borgerlighet har mycket att hämta här, om inte annat av den anledningen att staten blivit extremt stor och alltmer ineffektiv, att jämlikheten har kvävt friheten och att svensk nationalism, som finns under ytan, skulle kunna förvandlas till svensk patriotism och bli inkluderande i stället för exkluderande.
Svenska folket är trygghetsnarkomaner. Men om man visar att staten ingalunda kan garantera tryggheten, kan opinionen vända så att man vill skapa trygghet genom egna beslut genom att få behålla sin egen lön.
Maud Olofsson är helt rätt ute när hon börjat ta värderingsdebatten med socialdemokratin. Det är därför dom blir så irriterade. De är här socialdemokratin är som svagast. Det är här man kan hitta kraft att välta dem ur regeringstaburetterna. När tänker de andra tre partierna våga tala värderingar?
Skillnaden mellan Mijailo Mijailovic och vänsternissarna på DN är att han handlar i enlighet med sina sjuka inre röster.
När verkligheten - och makten - går vänsterns regleringsivrare ur händerna blir de desperata. Det vi ser i västvärlden, och som sporras av terrorismen, är hur vänstern åter håller på att falla tillbaka i sin urgamla våldsromantik. I USA kommer inte folket att släppa fram vänsterfacisterna, men i Europa har det ju hänt förr: Benito Mussolini var redaktör på en socialistisk tidning innan han tyckte våld var en effektivare väg till makten än demokrati.
Frågan är om ens NYPD, världens bästa poliskår, kan klara det här. Bush-hatarna, typ skribenten bakom den länkade artikeln, framstår som sinnessjuka. Blod kan komma att flyta på gatorna.
Men politiskt kan sådana strider resultera i så starka sympatier för republikanerna att man efter valet konstaterar att Bush-hatarna förlorade valet åt demokratiska partiet under dessa dagar i New York. Tack och lov för demokrati! Där tenderar inte våldsbenägna dårar att vinna.
Om Tyskland och Frankrike inte orkar skära i förmånerna kan EMU komma att haverera. Nu ställs Europas politiska klass inför sitt största prov på årtionden.
Ett annat exempel är förre ministern Britta Lejon som i dag skriver
insändarartikel i SVD Synpunkt. Hon ondgör sig över ökade klyftor i nätanvändande, fyller artikeln med retoriska floskler utan några som helst konkreta förslag, och avslutar: Vill vi vända utvecklingen krävs det mer än ord.
Svensk debatteknik avspeglar naturligtivs mentaliteten i landet: allt fler ställer allt högre krav allt mer högljutt. Och en sak har alla kravställare gemensamt: det är alltid någon annan som ska uppfylla kraven och leva upp till den högre moralen, aldrig någonsin kravställaren själv.
Till ekotsäger professor Ulf Bernitz att han tror att Sverige kommer att få svårt att vinna striden om Apoteksbolaget och att en fällande dom även kan påverka Systembolagets framtid.
Ja! Äntligen kan vi börja se nyttan med medlemskapet i Europeiska unionen. Bort med apoteksmonopolet. Bort med systembolaget. Krossa förmynderiet! Kristdemokrater, miljöpartister, sosseministrar,
ledarskribenter på DN och andra: Sluta lek diktatorer, skaffa er ett eget liv - och ge faan i andras!
Nu finns mer pro-amerikanska och marknadsorienterade länder än vad Brysselbyråkratin ger sken av. Storbritannien-Polen-Italien balanserar upp Frankrike-Tyskland. Kerry har omdömeslöst nog kallat den första gruppen av EU-länder, som ingått i Irakkoalitionen, för mutade och köpta. Hur säker är Kerry på att han istället för dessa ska få med sig sina vänner Frankrike och Tyskland till Irak efter en valseger? O'Sullivan menar att Kerry söker stöd hos fel länder i EU.
Onsdag 2004-08-18 / 8.39 SLUT MED EUROPAS FRIA LUNCHER. Med anledning av USA's hemtagande av tiotusentals trupper från Tyskland
ironiserar Mark Steyn i Daily Telegraph över statsminister Göran Perssons uttalande om att utveckla EU för att balansera USA's dominans i världen. Det måste vara genant att vara den första supermakten i världshistorien som permanent beskyddas av den rivaliserande supermakten, skriver han. Grundläggande felet med Nato är att det hittills varit en fri lunch för européerna. Steyn citerar tidningens försvarsredaktör: en stat existerar inte utan militär styrka, och menar att Europa kommit undan eftersom USA fixat den saken.
Det amerikanska säkerhetspolitiska paraplyet tillsammans med melodifestivalen är de verkliga prototyperna för gemensamma institutioner i Europa:
Amerikanerna hjälpte till att bygga kontinenten där du kan sjunga Waterloo i stället för att utkämpa det.
Steyn har givetvis rätt. När Europa visade sin illojalitet mot USA's befrielse av Irak, fick USA nog. Nu kommer Europa att få flytta hundratals miljarder bort från sociala välfärdssystem för att istället bygga upp en militär kapacitet som man inte behövt betala för de senaste 50 åren. Antikrigsdemonstrationerna mot Irak kommer att visa sig vara de dyraste i världshistorien...
Tisdag 2004-08-17 / 20.25 INTRESSANTA KOMMISSIONÄRER (IV). Nu finns
lista över de nominerade kommissionärerna, varav flera är intressanta. Mest överraskande enligt flera bedömare är att den tunga posten som konkurrenskommissionär går från avgående Mario Monti till hollänskan Neelie Kroes, som varit parlamentariker för det liberala VVD och transportminister 1982-89. Hon doktorerade och blev sedan bitr professor i transportekonomi vid Erasmus university i Rotterdam. Senaste årtiondet styrelseproffs i bland annat Volvo och Thales. Läs mer
här (pdf)
Jordbrukardottern Mariann Fischer Boel från ön Fyn i Danmark får ta hand om EU's absolut största utgiftspost som jordbrukskommissionär. Folketingsledamot för liberala Venstre från 1990, jordbruksminister 2001-2004.
Läs mer
här och
här.
Han har också en poäng i att partiledningen fattar alltför många beslut utan att någon diskussion i partiet. Det är en kritik jag också hört från medlemmar i riksdagsgruppen, att de som riksdagsledamöter blir någon sorts röstboskap. Alla resurser ligger hos partiledningen ...
Mathias Sundin har helt rätt när han ställer pragmatism mot rakryggad hållning. Men det är, som jag ser det, en annan diskussion än den som kommunalrådet Staffan Werme tar upp i dagens
debattartikel: toppstyrning kontra medlemsinflytande.
Är det inte just partidemokrati som leder till pragmatisk smörja som inte lockar någon utomstående? Svenska partier är bottenlöst trista just pga stormötesdemokratin - målet är att hålla de få, stackars medlemmarna nöjda, inte värva stora skaror medborgare som väljare i valen.
Uppgivenhet är ingen strategi! skriver kristdemokraterna i ett indignerat pressmeddelande. Fler kommer att alkoholförgiftas, fler misshandlas, fler alkoholskador. Resignerad nedmontering... förskräckande resultat.
Farligt finskt exempel skriver centerparitet. Finska baksmällan borde avskräcka... mycket stort ansvar... tusen fler döda per år... följderna kan bli förödande.
På tonen i pressmeddelandena låter det som om regeringen föreslagit att man medvetet ska dränka medborgarna i sprittunnor. Och man undrar... om det är så farligt, varför föreslår inte partierna spritförbud? Nej, de är förmynderiets fyla tryne som sticker ut. De både partierna borde fundera på om de ska vara lagstiftare eller lämna riksdagen för att bli nykterhetsrörelsens ombudsmän. Deras utfall är patetiska.
Han skiljde sig inte från sin första fru, utan lät annullera äktenskapet och hävdade därmed att han aldrig varit gift med henne, modern till hans barn. Detta för att inte irritera katolska kyrkan, men ändå göra som han ville.
När han mer nyligen i San Francisco fnös åt koalitionen av villiga som Bush samlat och kallade den en koalition av de tvingade och mutade, blir frågan hur han har tänkt sig, som han säger, återupprätta Amerikas anseende i världen. Att kalla vänner för mutkolvar är ett märkligt sätt att bedriva diplomati på.
Ju mer man får veta om John Kerry, desto mindre ärlig framstår han. För mig börjar hans personlighet rent av att påminna om Richard Nixon...
Det förmodas att de flests kommer att tas från Tyskland. I ett
TT-meddelande gnyr medievänstern om att tillbakadragandet kan ses som en reaktion på att den tyska regeringen motarbetade Iraks befrielse och att det får ekonomiska följder för Tyskland. Men bestäm er nu, va! Antingen är man för att USA agerar i världen, eller så är man emot - och om man är emot, vad i helvete ska man då med utplacerade amerikansk trupper till? Tyskland förtjänar det här.
På hemmaplan är detta ett litet genidrag av Bush. Han möter John Kerrys löfte om att ta hem trupper, och genom att tala om var dessa tiotusentals människor ska stationeras ger han berörda delstater en rejäl ekonomisk kick. Och gissa om de nya baserna kommer att hamna i delstater där det väger jämnt mellan demokrater och republikaner, som Florida och Ohio...
Månddag 2004-08-16 / 13.55 POLITISKT DRAMA OM ALKOHOLSKATTEN. Se där, utredaren Kent Härstedt vågade se verkligheten i ögonen och
föreslå sänkning med 40%, men bara på starksprit. Nu kommer ett lika indignerat som pinsamt drama att utspela sig i debatten. Alla de förmynderiets företrädare som motsätter sig att verkligheten får spela någon roll i alkoholpolitiken kommer att gråta, skälla, hota och be.
Det här blir en intressant reality-check av regering och opposition. Vågar de ta in verkligheten eller kommer de att fortsätta leva i den ideologiserade låtsasvärlden? Själv tror jag inte man kommer att sänka skatten. Verkligheten väger lätt i svensk politik.
Det bästa beviset som står att finna i världens kulturlandskap på att vi är beredda att acceptera fred och jämlikhet … är att de olympiska spelen försvinner.
Ja, visst är tävlan det värsta som finns! Alla ska ju gosa med varandra. Krama varandra. Och visst är OS skandalöst: Etiopier, som Haile Gabrselassie, är inte rika nog att satsa på dyra sporter som segling eller dressyrritt, därför får de, som det heter i boken, hålla tillgodo med den billiga löpningen. Jaaaaa, visst vore det rättvisare om Haile inte blivit en stjärna, tjänat stora pengar och rest jorden runt i idrottens tjänst, utan fått leva i fattigdom och utan kändisskap i sin etiopiska hemby.
Och så det sista dräpande argumentet för att lägga ner OS: spelen har dragits in i den globala kapitalismen Pengar i idrotten, så förskräckligt! Visst vore det bättre om Carolina Klüft inte kunnat exploatera sin talang - det är ju orättvist mot dem som inte har samma talang som hon.
När ska socialdemokraterna och vänsterpartiet kräva spelens avskaffande? Ett tips till ett pressutspel: kräv att Sverige ska bojkotta spelen i socialismens och jämlikhetens namn!
Är det någon gång socialisternas dårskap framgår tydligare än när de talar idrott? Och effekterna av att sluta tävla i idrott - sämre resultat - är desamma i övriga samhället om man där skulle slutar tävla i att höja kompetensen, förbättra tillverkningsmetoderna och tjäna pengar. Det blir trist, grått och extremt fattigt - både mentalt och ekonomiskt.