Söndag 2004-07-11 / 14.07 DET DU INTE FÅR LÄSA I SVENSKA MEDIER. Eftersom Sverige står helt utan en seriös, balanserad utrikesredaktion är det väl värt att ta upp
senaste turerna kring underrättelseinformationen på det internationella planet. Bush-motståndarna har hävdat att "Bush LJUGER om Irak!!!" med hänvisning till att presidenten i talet till nationen i januari 2003 sagt att Saddam försökt köpa uranium från Afrika. Ett påstående som CIA sagt saknar grund.
Nu har ett senatsutskott i enighet kommit fram till att CIA och ambassadör Wilson har fel.
Mark Steyn ger, som brukligt, en
gedigen rapport om läget i Chicago Sun-Times:
Okej, på onsdag kommer Lord Butler att i London publicera sin rapport om kvaliteten i underrättelserapporterna som låg till grund för Storbritanniens beslut om att gå i krig mot Irak. Rapporten sägs vara kritisk mot vissa av Tony Blairs uttalanden och stödja andra … Alltså är det klarlagt. Nästan varje underrättelsetjänst i Europa förmodade att Saddam försökte köpa uranium från Afrika. De enda som inte trodde det var CIA.
Bush LJÖG inte!!! Han hade rätt och CIA hade fel. Det betyder inte att CIA LJÖG!!! Underrättelseinformation är aldrig 100-procentig. Man måste göra en bedömning och i det här fallet hade britter och andra européer rätt och världens främsta underrättelseorganisation hade fel. Det ger anledning till oro - för amerikanerna. Nationell säkerhet borde inte vara en partipolitisk stridsfråga. Men det har blivit så därför att alltför många amerikaner, när det handlar om valet mellan Bush och vem som helst annars, väljer vem som helst före Bush.
Alltså, när det gäller att välja mellan Bush eller Saddam, hamnar Michael Moore i Fahrenheit 9/11 på samma sida som en galen massmördare vars irakiska utopia skildras med lekande barn. I fråga om Afghanistan och valet mellan Bush och en kvinnoförslavande och bög-avrättande Talibanregim, väljer Susan Sarandon och Co Talibanernas sida. Och i valet mellan Bush och CIA väljer vänstern CIA. Här en ny slagordsramsa för fredsdemonstranterna: Hey, hey, CIA / How many Bush lies did you expose today? Men det här är ingen antikrigsrörelse, det är en rörelse i total förnekelse.
Man kan fråga sig varför politiker skrämmer upp folk i onödan. Svaret är att politiker älskar att lägga sig i medborgarnas liv, älskar att uppträda som dörrvakter och poliser gentemot folket. Att agera förmyndare ger politiker en känsla av makt. Ju förr den tas ifrån dom, desto bättre!
Söndag 2004-07-11 / 10.42 MODERATERNA OCH DET BORGERLIGA ALTERNATIVET. PJ Anders Linder anger möjligheterna och problemen träffsäkert i artikeln
Att räkna rätt är bara början.
Jag kom nyligen över en mycket enkel fras: 'Kristendom handlar om själslig pånyttfödelse, inte om sociala reformer'. Debatten kring dessa mål har ibland blivit alltför polariserad och givit intryck av att de två helt kan separeras. Men de flesta kristna uppfattar det som sin personliga plikt att hjälpa sina medmänniskor. De betraktar barnens uppfostran som ett värdefullt förtroende. Dessa plikter är inte sprungna ur någon av riksdagens sekulära lagar, utan följer på att vara kristen.
Men många människor som inte är troende accepterar detta ansvarstagande. Vad är i så fall de distinkta kännetecknen för kristendom? De kommer inte från den sociala, utan den själsliga sidan av våra liv, och jag skulle personligen vilja identifiera särskilt [dessa] trossatser:
Människan har av Gud utrustats med den fundamentala rätten och förmågan att välja mellan gott och ont. [Vi är] skapta till Guds avbild och därför förväntas vi använda vår egen makt över tanken i utövandet av denna valmöjlighet /…/ vi behöver inte vårda vår kristna tro och gå i kyrkan för att värna sociala reformer och förmåner eller för att slå vakt om ett gott uppförande, utan för att visa respekt för livets okränkbarhet och ansvaret som följer med friheten /…/
Vi får lära oss att vi måste arbeta och använda våra talanger för att skapa välstånd. 'Om en man inte vill arbeta får han heller inte äta', skrev Paulus till tessalonikerna. Strävan efter rikedom hellre än fattigdom är legitim och springer ur själva skapelsens natur. Ändå varnar det tionde budet -
Du skall icke heller hava lust till andras tillgångar - för att denna strävan efter att tjäna pengar och äga saker kan bli väl självisk. Men det är inte skapandet av nya tillgångar som är fel, utan kärlek till pengar för sin egen skull.
Det är när beslut om vad man gör med välståndet som den själsliga dimensionen kommer in i bilden.
Hur skulle vi kunna svara på de många ropen efter hjälp, eller efter investeringar i framtiden, eller efter stöd till fantastiska konstnärer vars arbete också är en hyllning till Gud, om vi inte först arbetar hårt och använder våra talanger för att skapa nödvändig rikedom? /…/
En sak är säker, de sociala och ekonomiska arrangemang som inte är grundade på respekten för individuellt ansvar kommer bara att göra skada. Vi är alla ansvariga för våra egna handlingar. Vi kan inte skylla på samhället om vi bryter mot lagen. Vi kan inte heller till andra delegera viljan att ge nåd och visa generositet. Politiker och andra sekulära krafter bör sträva efter att stimulera det goda i människor och motverka det onda; men de kan aldrig skapa det förstnämnda och aldrig avskaffa det sistnämnda. De kan bara se till att lagarna uppmuntrar de bästa instinkterna och övertygelserna hos människorna, instinkter och övertygelser som jag är övertygad om är betydligt djupare rotade än vad som ofta anses vara fallet. Ingenstans är det mer uppenbart än i familjen, som är kärnan i vårt samhälle och utgör vaggan för vår civilisations dygder. /…/
Ingenstans i Bibeln nämns ordet demokrati. När kristna möts är det inte, eller borde det inte vara, för att utröna vad majoritetens uppfattning är, utan vad som är den helige andens budskap - och det kan vara något helt annat. Ändå är jag en entusiastisk demokrat. Och jag intar den positionen - inte därför att jag tror majoriteten kan förneka de av Gud givna mänskliga rättigheterna - utan därför att jag tror demokrati är den mest effektiva försvararen av de individuella rättigheterna, och, mer än något annat samhällssystem, begränsar möjligheterna för maktmissbruk av en liten elit. Och det är ett kristet koncept.
Snacka om kristen demokrati! Så kraftfullt. Så djupt. Så sant.
Kristen solidaritet är något helt annat än socialistisk solidaritet. Och det handlar inte om att gå i kyrkan, utan om vilken människosyn vi har. Hur vi handlar som individer i vardagen. Jag vill än en gång illustrera det med Maciej Zaremba's liknelse (se blogg
29 feb), som på ett lysande sätt visar mentaliteten i den socialistiska välfärdsstaten:
Om folkhemmet vore en lyxkryssare på de stora haven och stötte på några skeppsbrutna som ville komma ombord, skulle kaptenen säga:
- Det går inte.
- Varför inte?
- Vi har bara förstaklasshytter.
- Men vi vill ju bara komma upp på däck...
- Nej, här ombord råder solidaritet och jämlikhet, ingen kan bo på däck. Var god och simma vidare, säger kapten.
För kristen solidaritet, som är lika med borgerlig, är det självklart att de skeppsbrutna får komma ombord och stanna på däck om det inte finns några hytter lediga. Solidaritet är något som sker människa till människa. Inte över skattsedeln, inte genom att demonstrera eller följa några ideologiska teorier om jämlikt utfall, utan genom att jag själv som individ och medborgare tar mitt personliga ansvar, där jag befinner mig i livet och i verkligheten.
Varför kan inte de svenska kristdemokraterna förstå det? Varför ser kristdemokraterna staten som Guds förlängda arm på jorden? Varför talar de i socialistiska termer hellre än kristna, så som Göran Hägglund gjorde i sitt öppningstal vid rikstinget nyligen? (se blogg
3 juli)
Vi lever i en tid då de kristna värderingarna börjar komma tillbaka. De finns ännu under ytan, men närmar sig alltmer ett genombrott i samhällsdebatten. Och då, just då, överger kristdemokratiska partiet de kristna värderingarna för att tala i socialistiska termer, en socialism som, för eller senare, kommer att kastas på soptippen också i Sverige.
Så snälla Göran Hägglund! Varför inte tala om de intressanta, spännande och viktiga kristna värderingarna? Varför inte låna lite av den kraft och övertygelse som Margaret Thatcher visade? En svår förebild, jag vet, men hon måste väl ändå vara bättre att lyssna till än Göran Persson och Lars Ohly?
Här har vi kärnan i debatten om USA's aggressiva agerande under senaste år. Är islamisk radikalism ... ett hot mot vår civilisationens existens?
... Den nya idé som den dekadenta europeiska vänstern uttrycker och som Hans Blix representerar ... är att detta hot är kraftigt överdrivet.
Insikten om att 11 september var en historisk vändpunkt som fick oss att vakna och se det krig som deklarerats av våra fiender men som vi dittills ignorerat, har börjat falla i glömska.
... Det är otroligt att en sådan uppenbar sanning måste repeteras. Tidens gång, den anti-amerikanska propagandan och bakslagen i Irak har inte ändrat någonting.
Det är första gången i historien som ... små radikala grupper i allians med små stater kan åstadkomma en omfattning av förödelse i världen som i det förgångna bara stora, strategiskt placerade och industrialiserade makter som Tyskland och Japan hade kapacitet till.
Vi lever i en ny värld som blir allt farligare. Allt står på spel. Vi är nu djupt inblandade i en förödande närkamp eftersom vi inte såg mönstret före 11 september. Och ändå står vi här, tre år efter 11 september, med mönstret klarlagt, och blir uppmanade att fullständigt ignorera det.
Centerns partisekreterare säger att Fredrik Reinfeldt gjort en fantastiskt bra start som partiledare och kan bli en naturlig statsministerkandidat.
För utomstående är det svårt att förstå hur fruktansvärt smärtsamt det är för ett parti att säga dessa ord om ett annat. Den som ändå vågar, visar att man inte längre lever i drömmarnas värd, utan har en nykter verklighetsuppfattning. Något som är helt nödvändigt om man ska få förtroende att regera landet. Också om det politiska sakinnehållet visar centerpartiet mognad:
- Det är en jättestor samsyn mellan oss fyra borgerliga partier om att vi ska sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Jag tror också att vi kan komma överens om förändringen av välfärdssystemen där vi hårdare prioriterar vad som är verklig välfärd och vad vi bör klara själva i det civila samhället, säger Maud Olofsson.
Vad blir reaktionen när socialdemokraterna förlorar riksdagsval? Avskaffa riksdagsvalet? Tänk vad det skulle underlätta beslutsprocesson om det socialdemokratiska verkställande utskottet kunde utse riksdagen...
- Det finns inga sakliga skäl att göra några neddragningar på den offentliga verksamheten, säger moderaternas stabschef Anders Borg till DN.
- Tvärtom. Antalet anställda inom den skattefinansierade sektorn (vård, skola, omsorg och rättsväsende) skulle öka om den moderata budgeten förverkligas.
Anders Borg är en nyckelperson bakom moderaternas strategi inför nästa val och är tillsammans med partisekreteraren Sven Otto Littorin de viktigaste rådgivarna runt partiledaren Fredrik Reinfeldt.
Jag gillar den osentimentala mentaliteten, att de vågar bryta med det partiet gjort tidigare. Det är en förutsättning för att kunna tänka nytt och utvecklas. Att man till och med talat om att slopa medlemskapet för att vända sig direkt till väljarna är ett mycket tydligt bevis på att man åtminstone inom denna krets har högt i tak och tänker fritt.
Men är "vänstersvängen" en god idé? Om uppgiften är att vinna valet 2006 är svaret: ja. Det finns ingen viktigare uppgift för partier med frihetliga värderingar. Men det gör att ansvaret för en frihetlig opinionsbildning blir så mycket större för alla andra som vill en sådan utveckling. Svenskt Näringsliv borde förstå att de ska driva frihetliga krav stenhårt, inte dricka kaffe i Rosenbad. Också vi andra med sådana värderingar måste bli tydligare och hitta metoder att påverka opinionen i mer renodlad frihetlig riktning.
Om det blir maktskifte i USA i november innebär det en katastrof ... därför att de där demokraterna förstår ingenting om utrikespolitik och de saknar fasthet i beslutsfattandet på det sätt som Bush har haft om Irak och annorstädes.
Torsdag 2004-07-08 / 7.49 REPUBLIKANSK PUNK. Vänstern är upprörd.
Punken, som förknippas starkt med anti-etablissemang, stödjer nu George W Bush och republikanska partiet. Gotham Road's Michale Graves förklarar att det är mainstream att vara anti-Bush, det är så man tycker när man försöka vara cool. Mot detta vänder sig punken. Du kan säga att vi är anti-anti-etablissemang. När Johnny Ramone blev invald i Rock and Roll Hall of Fame sa han i tacktalet "God bless President Bush, and God bless America."
På hemsidor som
Konservativ punk och
GOPunk (GOP är förkortningen för republikanska partiet) attackeras Michael Moore och andra vänsterfenomen inom kulturen.
al-Qaradawi försvarar de lagar som finns i många muslimska länder om halshuggning som straff för homosexualitet:
Även om sådan bestraffning verkar grym, behövs den för att upprätthålla renheten i det islamistiska samhället och för att hålla det rent från perversa element.
Självklart menar han att män kan slå sina olydiga fruar, men bör undvika hennes ansikte och andra känsliga delar.
Det var meningen att inrikesministern Fiona Mactaggart skulle delta i hans arrangemang, men efter protester har hon dragit sig ur. Men hon har redan delat plattform med islamistiske ledaren Sheik Abdal-Rahman al-Sudais som uppmanat till slakt av judar.
Hur länge ska Europa låta denna islamistiska fascism få stå oemotsagd och dess ledare behandlas med respekt?!
Kontrasten mellan dem kan inte bli större. En hårdhudad, hökaktig och tvär Cheney mot en charmig, smidig och leende Edwards. Gammal och erfaren mot ungdomlig och oerfaren (Cheney var stabschef i Vita huset när Edwards började sina juriststudier på universitetet). Tydlig höger mot tydlig vänster. Det finns ingenting av mittimellan dem emellan. Något ganska ovanligt i dagens politik. Cheney har en av de mest konservativa röstningsprofilerna i kongressen, Edward är den 4:e mest vänsterröstande senatorn under denna mandatperiod.
NBC, vänstervridet som alla mainstreammedier, tror att Edwards kan använda sin erfarenhet som skicklig advokat för att ställa Cheney till ansvar för en mängd felbedömningar under mandatperioden.
Andra, som
J McIntyre i Real Clear Politics menar att Edwards var rätt val för Kerry - på några veckors sikt, men inte med sikte på valdagen. Edwards kommer med sin ungdomliga framtoning att höja opinionssiffrorna i sommar, men de som tror att Edwards kan slå Cheney på fingrarna som framgångsrik advokat glömmer en sak: 11 september. Cheneys enastående kompetens och seriositet kommer att framstå i stark kontrast mot den pojkaktiga charmen hos Edwards.
Wall Steet Journal menar att Edwards är en ny Bill Clinton men
utan erfarenhet och djup. Han drar inga röster i Södern, även om han kommer därifrån. Edwards hade inte ens planerat att ställa upp för omval till senaten eftersom han räknade med att förlora i sin delstat North Carolina.
Weekly Standard har gjort en
personlig profil av John Edwards bakgrund, från sydstatssamhället Seneca. Edwards har gjort flera reklamfilmer framför den lilla stuga där hans föräldrar bodde när han föddes. Detta för att ge intryck av att han kommer från enkla förhållanden. Men ägaren till huset säger i reportaget att familjen Edwards bara bodde där i ett år, för att sedan flytta till en flott villa i en annan del av samhället. Ändå säger Edwards kampanjordförande i delstaten: När jag såg det där huset som hans familj bodde i, förstod jag vem John Edwards är. Det huset säger allt.
Det var bångstyriga fackföreningar som gjorde Labour odugligt för regeringsmakten i årtionden innan Tony Blair lyckades ändra stadgarna så att fackets makt minskade. Därmed kunde Labour vinna val. Nu finns risk att Labour återgår i rabiata vänsterfloskler och tappar folkets förtroende som regeringsdugliga.
Onsdag 2004-07-07 / 8.59 IRAN BAKOM OROLIGHETER I IRAK. Nyheten om att
iranska officerare blivit ertappade med sprängmedel i Bagdad är betydelsefull - och därför inte förmedlad i svenska medier. Motståndet mot befrielsen av Irak är egentligen Saddams gamla parti, muslimska fundamentalister samt iranier och andra utlänningar. Fram till suveräniteten lämnades tillbaka till irakierna kunde de alla framställa det som att man bekämpade USA, inte irakierna. Nu efter maktöverlämnandet är dynamiken en annan.
Olika utländska krafter vill sabotera utvecklingen så att Irak inte kan bli en stark, självständig och demokratisk nation. Vems ärenden är det krigsmotståndarna i väst går om de fortsätter sin rabiata kritik mot Iraks befrielse? Gissa!
- Jag känner mig inte utstött. Det kanske behöver prata ihop sig för att möta ett starkt v, säger vänsterledaren Lars Ohly.
Men om mp och s bildar koalitionsregering utan v är samarbetet mellan de tre spräckt. Och då hotar nyval, menar han:
- Vi låter oss inte hunsas av en sådan regering som bjuder in oss med armbågen.
Scenerna i Visby liknar mobbing. Två talar bakom ryggen på den tredje. Denna typ av sociala trakasserier visar hur splittrade de tre majoritetspartierna är. Man har inte bara olika uppfattningar i en rad sakfrågor, utan kan inte ens tala med varandra på ett vuxet sätt.
I en jämförelse framstår de borgerliga som samlade, starka och harmoniska.
Men Edwards är tvistemålsadvokat. Hans presidentkampanj finansierades av tvistemålsadvokater. Och det finns inget som får amerikanska direktörer att se rött i dessa dagar som tvistemålsadvokater. Det är en hjärtesak, säger en person som arbetar med en grupp vd'ar. 'Du kan känna det i rummet.' Nationens främsta näringslivsföreträdare ser tvistemålsadvokaterna som en modern form av maffia, torpeder som skakar företag genom att lägga fram oändliga mängder stämningar som är för kostsamma och för farliga att driva i domstol, vilket resulterar i förlikningar som kostar miljarder för företagen. Motviljan är inte ny, men den har aldrig varit större.
'Det är inte en fråga om person och det är inte fråga om parti', säger Donohue. 'Det handlar inte om att få Bush eller Kerry vald. Det handlar om något så fundamentalt som vad vår uppgift är här i handelskammaren och därför kan vi inte vara passiva.'
Ska demokraterna bry sig? Näringslivet är ändå inte deras naturliga väljargrupp. Handelskammaren kommer aldrig att aktivt stödja demokrater … Men politisk visdom … är att storföretagen betyder något för demokrater. För att lyckas behöver inte en demokratisk presidentkandidat aktivt stöd från direktörerna, men han är i behov av att de håller sig borta från politiken. Jimmy Carter förlorade omvalet åtminstone delvis pga att näringslivet var övertygade om att han måste bort. Bill Clinton vann två val åtminstone delvis pga att näringslivet, även om de inte stödde honom, inte kände sig hotade av honom.
Jag är själv emot NAFTA [Nordamerikanska frihandelsavtalet] eftersom det skadar vår ekonomi, och emot andra handelsavtal som jag inte tror innehåller rättvisa handelsvillkor som borde finnas där. (CNN's Larry King Live, 3 feb 2004)
Senator John Edwards som gjort internationell handel till en kärnfråga i sin kampanj, snubblade i måndags när han fick frågor om hägrande handelssanktioner från EU och skapade tvivel om hans kunskaper om utrikespolitiken … EU har hotat att införa strafftullar mot amerikanska varor nästa månad om Kongressen inte upphäver de skatterabatter för företag som WTO anser vara olagliga subventioner. 'Jag är inte säker på att jag förstår vad du frågar om, och jag undrar om du vet… Jag är mot att vi använder skattesystemet för att ge skatteavdrag till amerikanska företag som exporterar jobb utomlands'.
(Los Angeles Times, 24 feb 2004)
Nu har John Kerry valt John Edwards som sin kandidat till vice. Edwards är en av Amerikas förmögnaste advokater, enligt
CBS News. Det vill inte säga lite i landet där advokater tjänar mer än andra. Han beräknas ha mellan 15-70 miljoner dollar, enligt
American spectator.
Att tjäna pengar är absolut inte fel. Inte att ärva heller. Men det som gör mig misstänksam är när rika människor säger sig förstå och kämpa för fattiga.
Förmögna människor som lidelsefullt försöker bli accepterade av fattiga drivs ofta av skamkänslor. Man skäms för att ha haft det lätt i livet. Man tror att vänsterfloskler ger förlåtelse. Det är motsatsen. Genom statsingripande håller man de fattiga nere. De förstrycks av en stat som vill ta hand om de stackarna som inte anses kunna göra det själva. De rika omyndigförklarar de fattiga en gång till.
En viktig känslomässig sträng i detta resonemang är sammanblandning mellan att göra gott och att vara självgod. Och de flesta förmögna med vänsteridéer finns bland de självgoda. Resultatet? De fattiga får betala för de rikas psykologiska problem och komplex. De borde få slippa!
Då är president Bush bättre. Hans sociala ställning är inte lägre än Kerry och Edwards. Men han är trygg i vem han är och behöver inte skrika vänsterfloskler innan han åker till något gods för att koppla av. Han ser verkligheten som den är och behöver inte dölja den för sig själv. Det gör honom mer klarsynt. Det innebär att han kan göra gott. Ärlighet varar längst.
Samtidigt tenderar fria nyttigheter att leda till en överkonsumtion, vilket inte är bra. Dagens högkostnadsskydd för läkemedel och sjukvård gör att den med frikort kan använda hur mycket vård som helst utan att det kostar något. Vi kan tänka oss ett system där det alltid kostar något att ta vårdens resurser i anspråk.
Det är ju bra att några sossar börjar förstå att fria nyttigheter är sådant som bara jultomten kan finansiera.
Nu är det viktigt att diskutera var makten ska ligga när prioriteringar behöver ske: ska politiker avgöra eller patienterna/konsumenterna själva? När mer finansieras av konsumenten bör de ha rätt att avgöra. Det är inte överkonsumtion om människor söker vård för egna medel.
Överkonsumtion och köer är något som sker i planekonomier. Det blir nu ännu viktigare att de privata vårdproducenter som visat att de bedriver vård effektivare än landstingen inte förhindras eller förbjuds, utan stimuleras att vidareutveckla vård och omsorg.
Ett av Bush-kampanjens motmedel är annonser där senator John McCain, en av USA's mest populära politiker, talar om varför president Bush bör få en ny period. McCain tackade nyligen nej till att bli vicepresident - åt John Kerry.
Tisdag 2004-07-06 / 9.36 BLOGGAR ACKREDITERAS VID KONVENTEN. Inför de största politiska arrangemangen i världen - de två amerikanska partiernas konvent, som hålls vart fjärde år och formellt utser presidentkandidat - har bloggarna fått sitt slutgiltiga genombrott: partierna kommer enligt Washington Post att
ackreditera bloggskribenter som reportrar. Det visar att bloggarna som massmedium i USA nått inflytande i nivå med tv-bolagen, pressen och talk-radio.
Men tidningen nämner inte vilka bloggar som är viktigast. Det finns olika rankinglistor på de mest inflytelserika.
En Alexa ranking mäter, exempelvis, vilka bloggar som har flest länkar till sig från andra hemsidor.
Tisdag 2004-07-06 / 8.50 HM, JAAA.... Efter att ha lyssnat på Fredrik Reinfeldts Almedalstal i går kväll (direktsänt av SVT24) har det varit svårt att kommentera det mest informella tal jag hört i ett så officiellt sammanhang. Reinfeldt är avslappnad och talar som till några grannar.
Jag gillar brottet mot det strikta och pompösa. Men blev det inte väl lågmält? Jag har svårt att komma ihåg vilket hans budskap var. Och det blir inte lättare när partiet ännu 13 timmar efter talet inte lagt ut det på
hemsidan.
TT/SVD skriver
Reinfeldt EU-kritisk i Almedalen. Så var det ju inte riktigt. DN's rubrik lyder
Moderater ska inte längre försvara EU och stämmer bättre. Reinfeldt har börjat ställa krav på unionen. Att EU ska leverera det man beslutat istället för att lägga sig i nya frågor. En klok ståndpunkt.
Reinfeldt har ambitionen att de fyra oppositionspartierna ska bli ett starkt regeringsalternativ, men några tydliga tecken på hur detta regeringsalternativ ska ta form framgick inte. Kanske inte rätt läge att ta upp sånt i gotländsk sommarsol två år innan valet. Men många längtar efter att få höra något om just det.
En annan av nackdelarna med "vinstfria" företag är att de riskerar att bli ineffektiva. Det säger åtminstone Vårdförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges läkarförbund, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet med flera.
Ja, det här förslaget är en dimridå, ett sätt att finna lösningar för att kunna strypa aktiebolagen, som S:t Görans sjukhus AB, som räddar sjukvården från fullständig kollaps. Socialdemokraterna hatar kreativa, nya lösningar. Varför? De är ju inte jämlika! Om någon behandlar patienter bättre än andra, är det orättvist och måste stoppas. Alla ska behandlas precis lika dåligt. Det är socialdemokratins måtto.
Idén till den här, för Sverige ovana genomskärningen av det politiska landskapet, har jag fått av all statistik som produceras i USA inför presidentvalet. Där vet man exakt hur väljarna ser ut och vad de tycker, i valkrets efter valkrets. Varför har inte vi i Sverige samma koll? Svaret är enkelt: i Sverige betyder väljarna inte lika mycket för partierna. Eller rättare: partierna struntar i det. Vi har kollektiva partilistor som gör avståndet långt mellan väljarna och de som vill bli valda. Kandidaterna tittar uppåt mot partiledningen för råd, istället för utåt, mot väljarna i verkligheten.
Ska de borgerliga vinna 2006 måste de analysera väljarlandskapet och de kan inte enbart lita på storstadsväljarna. Även om de utgör den klart största schatteringen, så är de ändå mindre än en tredjedel. De borgerliga måste vinna i övriga landet. Man kan inte släppa landsbygden till socialdemokratin. Det är landsorten som räddat dem kvar vid makten när man tappat väljare i städerna. Det är i landsorten striden 2006 kommer att stå!
Not:I riksdagsvalet 1921 fick m 25,8%, c 11,1%, fp 19,1%, s 36,2% och v 7,8% (valdeltagandet var 54,2%).
Hur ska man ha det?! Antingen räddar man livet på hundratusentals människor i Afghanistan, Irak och Sudan genom att ta strid med diktatorer och terrorister - även om man retar upp dom. Eller så låter man bli att rädda oskyldig civilbefolkning, så att man inte retar terrorister. Är det inte dags för fredsälskarna att bestämma sig...
Men Per Bylund kunde för mer än ett år sedan i smedjan.comavslöjade att priserna skulle stiga:
Det är ingen slump att just tele-, tåg- och elmarknaderna har konkurrensutsatts och delvis privatiserats. De är i starkt behov av omstrukturering vilket har lett till högre priser och sämre produkter.
Genom delvis privatisering kan politiker skjuta skulden på privata entreprenörer, när starkt underutvecklade marknader leder till höjda priser för konsumenterna. Marknadsanpassningar blir till syndabockar och det skapas i sig ett tryck för bibehållen och ökad politisk makt.
Återigen går den lata journalistkåren maktens ärenden, utan att närmare studera vilket politiskt taskspeleri som ligger bakom det man så okritiskt slår upp som nyheter.
...demokratiska kongresskandidater hyser nymornat hopp om att göra framryckningar. Det gäller exempelvis i Illinois där den republikanske kandidaten tvingades lämna in efter avslöjanden om att hans exfru beskyllt honom för att tvinga med henne på porrklubb.
Man riktigt hör hur Henriksson njuter av att en republikan satts dit. Men är det rimligt att demokratiska partiet bedriver en så smutsig kampanj att de avslöjar hemligstämplade skilsmässohandlingar? Har privatlivet inget skydd? Anser Henriksson och Svenska Dagbladet att det är värdigt en valkampanj? Uppenbarligen gör utrikesredaktionen det.
Tack och lov finns klokare tankar i USA. I Chicago Tribuneskriver Clarence Page:
Ursäkta mig, bäste läsare, men när en kandidat inte ens behöver ha haft sex för att krossas av en sexskandal, borde vi fråga oss själva om vi inte höjer ribban för högt för vanliga dödliga som har engagemang och vilja att kandidera i val.
Vi måste ta människors oro över att alltför många beslut flyttas till EU på allvar. Detta är inte detsamma som att kapitulera för en EU-negativ opinion. Tvärtom. Det behövs därför en fortsatt diskussion om vilken nivå beslut lämpligen skall fattas på. Vi måste bli ännu tydligare med vad vi tycker att EU skall besluta om. Skatterna och välfärden skall vi exempelvis fatta beslut om själva.
Den här slutsatsen är rätt, och en som alla partier borde dra. Men Stjernkvist är inte sanningsenlig. Socialdemokraterna har i EU-parlamentet röstat
för införade av EU-skatt, både 5 juli 2001 och 26 februari 2004, bl a med motiveringen att en EU-skatt skulle förstärka bandet mellan unionen och dess medborgare.
Om socialdemokratin ändrat uppfattning är det bra, men då måste Stjernkvist tala om det öppet: vi har fört fel politik och ändrar oss. Annars fortsätter han på den inslagna väg som givit dem välförtjänta dunderförluster.
Men om man tänker efter: om Moore's film är en "dokumentär" så borde också Mel Gibsons The Passion vara det. Och hans film spelade in
83,85 miljoner dollar premiärveckan. Så tyvärr, Michael Moore är körd.