Utmaningarna är stora och insatserna höga, både för Irak och världen. Vi får inte underskatta omfattningen av uppgiften som ligger framför oss. Trots svårigheterna är vi irakier bestämda i att arbeta tillsammans och ta ansvar för framgångarna för vårt land. Men vi kommer även fortsättningsvis att behöva stöd och engagemang från det internationella samfundet för att kunna realisera nationens mål.
Ja, nu är det dags för Sverige och Europa att visa färg: vill man ha demokrati i Irak eller inte? Tänker vi stödja den process som inleds eller gå terroristerna till mötes och förhålla oss passiva?
De vågar inte erkänna sanningen utan att framstå som kompletta dårar när de kastat vårt land in i ett hänsynslöst och oanständigt krig mot en nation som inte utgjorde någon som helst omedelbar fara för oss.
Al Gore - 24 juni 2004
Även om vi ger högsta prioritet åt krossandet av terroristnätverk, och även om vi lyckas med det, finns ändå regeringar som kan orsaka stor skada. Och det finns ett klart fall där speciellt en av dessa regeringar representerar ett extremt farligt hot i en klass för sig: Irak. För egen del anser jag att en slutlig uppgörelse med den regeringen måste stå på dagordningen.
Al Gore - 12 februari 2002
Hur mycket opportunism tål antikrigsopinionen? Snacka om att sätta fingret i vädret. Tänk om han vunnit presidentvalet...
Söndag 2004-06-27 / 8.05 MOORE, VÅR TIDS RIEFENSTAHL. Michael Moore fick tuffa frågor av
ABC News i helgen och svaren avslöjade en obehaglig kombination av barnsligt trots och naivitet. Saddam Husseins regim illustreras i hans nya film med leende barn. Sedan försvarar Moore diktatorn: Saddam mördade inga amerikanska civila! Moore påminner alltmer om Leni Riefenstahl, Hitlers propagandafilmare. Båda skickliga med kameran, men utan förmåga att förstå att de går ondskans ärenden.
• Clintons bästsäljare fortsätter att stå i centrum. I kväll har Clintons förläggare intervjuats. Förläggare? Boken är 957 sidor lång! Vad tusan redigerade han?
• Boken är enorm. Och den utvecklas faktiskt till en säng.
• New York Post rapporterar att Clinton anser han har två biografier till att skriva. Det är det jag älskar med Clinton - han är den ende killen i världen som har tre olika versioner av sitt livs historia. En för honom, en för Hillery och en för åtalsjuryn.
• I boken säger Clinton att i politiken, om du inte själv tutar i ditt horn, blir det tyst. Och om du låter någon annan tuta i ditt horn blir du ställd inför riksrätt.
• I sin bok talar Bill Clinton om tillfället då Hillery började skratta igen. Det var när han sa Okej, jag ska aldrig bedra dig igen. Jag lovar. Uppenbarligen blev hon hysterisk.
Bush håller sällan regelrätta presskonferenser, och han svarar då till största delen på frågor från de amerikanska "hovjournalister" som reser med presidenten och som han känner väl.
Helt fel. Senaste presskonferensen med Bush i Washington fick hård kritik av allmänheten, därför att journalisterna ställde allt för ensidigt kritiska frågor om Irak och tävlade med varandra om att vara mest elak. Alltså: återigen visar svenska medier att de har noll koll i utrikesfrågor. Journalisternas privata fördomar och politiska tendenser, hämtade från vilket köksbord som helst, lyfts upp och publiceras. Man kan bara skaka på huvudet.
En tydlig internationell enighet är nu en nödvändig förutsättning för en framgångsrik transformering i detta problemfyllda land. Amerika och Europa måste arbeta tillsammans för att säkra en acceptabel utgång i Irak. Vi kommer alla att drabbas om vi misslyckas.
Kors i taket! EU har vaknat! Man har upptäckt att irakiska folket behöver stöd efter 30 års tyrannisk diktatur. Grattis!
Denna månad har vi lagt fram ett förslag för en strategi på mellanlång sikt för Irak, där EU successivt engagerar sig i ett land med vilket unionen aldrig haft en formell relation. Vi är otåliga att starta samarbetet med en ny irakisk regering med verklig autonomi i syfte att utveckla planer för en framtid tillsammans.
Just det. Lyft era fega arslen och hjälp USA sprida demokrati i Mellanöstern. Det är den bästa och minst våldsamma vägen att bekämpa terrorism.
Lördag 2004-06-26 / 14.21 JOSE MANUEL DURAO BAROSSO? Nya
rykten säger att Portugals borgerlige premiärminister är hetaste namnet på efterträdare till Prodi som EU-kommissionen ordförande. Barosso vann 45 år gammal nationella val i mars 2002 på ett program med skattesänkningar.
Jag har aldrig hatat Clinton. Tvärtom, jag har ofta uttryckt beundran för hans charm och för den spjuveraktiga cynism som låtit honom navigera genom många kriser… Det som upprörde mig då, en känsla som kommer tillbaka nu när Clinton låter hela landet skärskåda hans presidentskap, är hur liten han är som människa när han jämställer sin egen njutning med ödet för nationen. Det är litenheten som stör. Det är den litenheten som historien kommer att minnas.
Clintons svaghet åskådliggör Krauthammer genom att hänvisa till…
Clintons egna beskrivning av hur han reagerade på al-Qaida's blodiga bombningar av afrikanska ambassader 7 augusti 1998. Tio dagar efteråt gjorde Clinton sitt TV-sända erkännande om att ha ljugit till nationen i sju månader om Monica Lewinsky. Han tog sedan en frostig semester med sin fru och dotter. Två dagar senare återvände han till Vita huset i helikopter, gjorde en stilig salut och marscherade in i Ovala rummet för att annonsera bombningarna av ett al-Qaida-läger i Afghanistan och en kemisk fabrik i Sudan. Clinton skriver: Jag spenderade de första dagarna [efter erkännandet] växelvis mellan att be om förlåtelse och planera attacken mot al-Qaida. Eller som han sa till Oprah i hennes TV-program: Jag bombade Usama bin Ladin's träningsläger och sov på soffan. Det var en märklig tid.
Hans vänner kallar det att hålla isär frågorna. Jag kallar det att trivialisera.
Matt Miller går i
Philadelphia Inquirer till attack på medierna för att de blåste upp Clintons sexskandal:
Medierna förlorade helt kontrollen när de rättfärdigade sin enorma bevakning. Det var inte en fråga om sex, sa de; det var att presidenten ljög om det! (Jorden kallar medierna: otrohet är en lögn; ljuga är vad otrogna gör.) Medierna jagade Clinton för att han inte berättade för Hillery, Chelsea och alla andra? Snälla. Hyckleriet hos Clintons kritiker var häpnadsväckande.
Scot Lehigh jämför i
Boston Globe biografiskrivaren Bill Clinton med den nyss bortgångne Ronald Reagan:
På flera sätt är de två varandras motsatser. Det är lika svårt att tänka sig Reagan ha en affär med en praktikant som det är att han skulle älta detalj efter detalj i en fredsplan för Mellanöstern i en maratonförhandling [med Israels Ehud Barak och PLO's Arafat]. Och det är lika svårt att föreställa sig Clinton ovetande om intriger i hans eget utrikespolitiska team som det är att han, av en mot honom vänlig europeisk opinion, skulle kräva kompromisslöst avståndstagande från kommunistisk ondska.
Om Reagan hyllas av republikaner för den roll han spelade för att avsluta Kalla kriget och för att återupprätta ekonomin, är nostalgin också rotad i de personliga kvaliteter han hade… Även om Clintons intellekt och empati är beundrade i demokraterna, har hans karaktär inte alls samma dragningskraft.
Jag anser att han degraderade presidentämbetet och att han inte tillräckligt åtgärdade det växande hotet från islamistisk terrorism, men jag ger honom kredit för att ha gjort fantastiska saker för landet och för världen - han drev igenom NAFTA's frihandelsavtal, förhindrade föredömligt Mexikansk ekonomisk kollaps, genomförde välfärdsreformer och avsatte massmördaren Slobodan Milosevic. Så jag kan inte alls hata honom. Men den här boken, hans memoarer, hans redogörelse för sitt liv och sin tid är smärtsamt dålig... Vill du veta vad Clintons moster Ollie lagade till söndagslunch?
• Carl Bildts: Hegel, Burke och EU-kommissionens ordförande
• Kristina Axén Olin: Hegel, Burke och Tusse Batong
• Hans Wallmark: Hegel, Burke och Birgitta Ed
• Anders E Borg: Hegel, Burke och Anders E Borg
• Fredrik Reinfeldt: Hegel, Burke och någon liberal
Fredag 2004-06-25 / 14.44 (S)JÄLVMÅL Många är
rasande på att finansministern ansåg sig tvingad att stödja fotbollslandslaget med sin närvaro, och låta skattebetalarna lägga ut 75.000 kr extra. Samtidigt sitter justitieministern i TV-sofforna och leker fotbollsexpert. Svenska folket är inte dummare än att man ser hur regeringspartiet försöker sola sig i fotbollsstjärnornas glans. Ministrarna framstår som wannabees. De här desperata försöken att framstå som folkliga är riktigt pinsamma. Som självmål.
KYCKLING LEVER - han lever, han lever, hurra hurra
HUGG ORM - Effektivare än att slå den?
RÖK FRITT - bolma på bara!
SLÄNG GUNGAN - den är nog trasig.
KASSA SKÅP - inget att förvara något värdefullt i.
HAND TVÄTTAS - före maten.
NACKA NAPRAPATERNA - ta livet av dem!
LÅNG HÅRIG - men kanske snaggad?
SNOR KRÅKA - stjäl en fågel.
JÄST SVAMP - alkoholhaltig?
ETT STYCK MORD - vill ni beställa något mer?
SKYGG LAPP - skraj same?
HÅLL PLATSEN - så ingen annan tar den.
SJUK GYMNAST - kan behöva en sjukgymnast.
BARN UNDER KLÄDER - rädda dem innan de kvävs!
MORGON ROCKAR - kväll suger?
• I sin bok avslöjar Clinton att en natt då han vara fem eller sex år gammal avfyrade hans styvfar ett gevär i huset, men varken han själv eller hans mamma träffades. Så det verkar som om den dåliga förmågan att sikta rätt går i familjen…
• Det mest citerade stycket i boken är när Clinton berättar om att han, efter det att Monica Lewinsky-skandalen bröt ut, tvingades sova på soffan i två månader. Nu vet vi hur arg Hillery blev… de hade separata sovrum och hon tvingade honom ändå att sova på soffan!
• Monica Lewinsky känner idag inget medlidande. Hon sa att om Bill tyckte soffan var obekväm kunde han prova att krypa in under hennes lilla skrivbord.
[M]ina föräldrar brukade säga: ät upp din mat - människor i Kina svälter. I dag har jag lust att till mina döttrar säga: gör era läxor - människor i Kina och Indien vill ha era jobb.
Ekonomin växer så det knakar och än behöver Kina experter från Väst för att kunna utvecklas. Men snart kommer de att ta upp konkurrensen med Väst, skriver Freidman. Så sant. Men denna konkurrens är sund (till skillnad från de militära och maktpolitiska aspekterna i förra kommentaren). Och den borde sporra svenskar och européer att sluta kräva fler förmåner och bidrag, för att istället börja jobba hårt. Om vi inte gör det kommer all ekonomisk utveckling att gå oss förbi. Då kan socialister och fackföreningar stå där med sina krav, medan Europa sjunker ner i fattigdom.
Vill vi värna vårt välstånd är det dags att börja kämpa för att behålla det. Vi kommer inte att få det gratis.
Ett ekonomiskt och militärt allt starkare Kina kan genom sitt kommunistiska statsskick bli USA's främsta fiende, medan Indien kan komma att stå på demokratiernas sida. Andra asiatiska länder kan tas över av islamistiska fundamentalister genom samma revanschistiska anda som i Tyskland och Japan ledde till starka totalitära regimer som startade andra världskriget.
James Hoge menar att Väst måste anpassa sig till Asiens krav på inflytande - exempelvis släppa makten i FN och andra internationella institutioner så att Asien, på basen av sin enorma folkmängd blir bättre representerade.
Jag är inte lika säker. De flesta länder i Asien är inte demokratier. Att låta västerländska demokratier underordnas totalitära regimer är ingen bra idé. Precis som när Churchill vägrade låta Storbritannien underordna sig Nazityskland kan dagens demokratier inte tillåta att diktaturer hålla i världssamfundets taktpinne. Om det leder till ett nytt världskrig? Ja, de demokratiska idealen är inte mindre värda att dö för i dag än de var på 1940-talet.
I de ekonomiska modeller som ligger till grund för skattesystemet finns varken företag eller företagare. Det gör att ägande skattas på ett destruktivt sätt. Småföretagande skattas hårt, eftersom företagsbeskattningen inte förstår entreprenörskapets drivkrafter.
Här finns en viktig förklaring till varför inga nya storföretag vuxit fram i Sverige. Det finns ett glastak i form av skattesystemet. (se också
SVD)
Vad är det för kulturer där halshuggningar kan användas i syfte att stärka sitt anseende? Zarqawi konkurrerar just nu med Usama bin Ladin och vill ha fler och fler anhängare, säger mellanösternexperten Michael Izady. Zarqawi försöker säga Det är jag som är bäst! Följ mig - titta, jag hugger av huvuden!
Och det är dessa typer som Europa vill ge efter för...
USA måste stå redo att göra vad man kan för att stoppa massakern. Dessutom måste USA få FN's säkerhetsråd att agera ... Fredsbevarande trupper måste stationeras i Darfur, Sudan, för att skydda civila och expediera humanitär hjälp, och vi [USA] måste uppmuntra Afrika, Europa och arabländer att medverka i dessa styrkor.
Återigen är amerikanska politiker redo att hjälpa till där tyranni, människoslakt och svält härjar. Det är beundransvärt efter all skit man fått för att ha befriat Irak. Men är Europa beredd att hjälpa? Är Sverige? Nej! Vi nöjer oss med att sitta hemma och klaga på hur amerikaner offrar sina resurser och sina liv för att befria folk efter folk från förtryck. Tänk vad skönt vi har det. Vi vet bäst. Vi hade gjort det mycket, mycket bättre. Men att lyfta arslet och i handling ställa upp? Aldrig!!!
Först var det Howard Dean som under hösten fick ta alla smällarna genom att leda det demokratiska fältet av kandidater. När Kerry vunnit nomineringen åkte han på semester. Och just när Bush drar igång sin kampanj bryter helvetet loss i Irak. Kerry kan fortsätta ta det lugnt i medieskugga. När han är på väg att tvingas in i debatten, ja, då dör Reagan och allt intresse riktas mot honom. Och nu denna vecka kommer Bill Clinton's bok att ta allt syre. Dick Morris menar att den intensiva granskning som numera sker i medierna inte gör det till någon fördel att stå i rampljuset. Den som gör det, gör bort sig. En originell analys...
Onsdag 2004-06-23 / 8.54 DN KOMMENTERAR DEN HALSHUGGNES KLÄDER. När tidningen skriver om
halshuggningen av koreanen Kim Sun-Il tar man upp hur han var klädd. Uppenbarligen en mycket viktig information för Dagens Nyheter: "Likheterna med fångarna som hålls av USA i Guantánamobasen var uppenbara". Återigen står svensk media på terroristernas sida. Man gör ingen skillnad på dem som befriat Irak från tyranni och dem som vill återskapa tyranni. Ingen skillnad mellan missförhållanden som bestraffas och att kallblodigt och planlagt mörda genom att hugga huvudet av människor. Svenska medier är moraliskt blinda.
Onsdag 2004-06-23 / 8.42 SVD = GAMLA OCH FALSKA NYHETER. Så dras valsen en gång till: SVD-rubriken
Allt fler hoppas på Kerry är dubbelt fel. Det jämna opinionsläget i presidentkampanjen har inte förändrats på fler månader, så SVD:s utrikesredaktion serverar i dag läsarna något som är minst 3 månader gammalt som en nyhet. För det andra finns betydligt fler opinionsmätningar som visar att George W Bush har ökat den senaste tiden och tagit ledningen: IBD/TIPP ger Bush 44 mot Kerry 41,
Harris Poll ger Bush 51 mot Kerry 41 och
Pew Research ger Bush 46 mot Kerry 42 när Nader är ett svarsalternativ.
Är det här vad Svenska Dagbladet menar med kvalitet? Komma med tre månader gamla nyheter som står i strid med de senaste dagarnas? Är det vad läsarna förväntas gå på? Varför? Därför att man hittat en undersökning som visar att Kerry leder! Det är skamligt att utrikeskorrespondenters privata politiska tendenser så tydligt får skina igenom. Skamligt.
Tisdag 2004-06-22 / 18.55 GAMLA TRICK. I New Republic gör Andrew Sullivan i dag en
vass analys av Bill Clintons svar i det ansedda TV-programmet 60 minutes som sändes häromdagen med anledning av hans självbiografi. Programledaren ställer angående Monica Lewinsky den centrala frågan: Varför? Clinton svarar: Därför att jag kunde. Sullivan skriver:
Ett mycket märkligt svar... Det är en trivial och ytlig förklaring. Det framstår som ärligt, men är det inte. Clinton kunde ha ignorerat Monica. Han kunde ha skilt sig från Hillary. Han kunde ha haft en affär med någon som inte arbetade för honom... Det är ett stort antal saker en president enkelt kan göra. Men förklaringen till varför man verkligen gör något är annorlunda. Kanske menade Clinton egentligen att han, som president, kände sig så mäktig att han var immun. Men det kan han inte ha trott... Så, det verkliga svaret måste antingen vara att han helt enkelt inte kunde kontrollera sina impulser (i så fall öppnar han för frågor om han var psykologiskt lämplig att inneha så stort ansvar); eller att han var berusad av sin egen makt och kände att han kunde komma undan med vad som helst (vilket reser frågan om han var moralisk kapabel att leda USA).
I vilket fall, det här var ett undflyende svar. Föreställ er att han sa: därför att jag trodde jag kunde komma undan med det. Eller: därför jag inte kunde hjälpa det. Det hade varit ärliga svar. Men istället gav han det här skenbart ärliga svaret som inte säger någonting. Och det säger oss att han, även nu, ... finner det väldigt svårt att ta verkligt ansvar utan att förvränga det.
Att beskriva filmen som oärlig och demagogisk skulle nästan vara som att lyfta dessa termer till något respektabelt. Att beskriva filmen som skräp vore att löpa risken av ett samtal som aldrig igen höjde sig över exkrementer. Att beskriva den som en övning i inställsamhet mot gänget vore alltför uppenbart. Fahrenheit 9/11 är en ondskefull övning i moralisk tarvlighet, grovt maskerad som en övning i seriositet. Den är också ett spektakel i urartad politisk feghet maskerad till en demonstration i modig "opposition".
Om Michael Moore fick som han ville skulle Slobodan Milosevic fortfarande styra i ett utsvultet och tyranniskt Serbien. Bosnien och Kosovo skulle varit etniskt rensade lydstater. Om man lyssnat till Michael Moore skulle Afghanistan fortfarande styras av talibanerna, och Kuwait skulle tillhört Irak. Och Irak skulle fortfarande vara personlig tillhörighet till en psykopatiskt kriminell familj, som under täcket förhandlade med slavstaten Nordkorea om massförstörelsevapen.
Varför skapades Lissabonprocessen? Varför existerar tyska Agenda 2010? Varför diskuterar regeringarna i Frankrike och Italien omfattande reformering av pensionssystemen? … Svaret är enkelt, ändå nästan aldrig nämnt: Europas sociala modell är inte hållbar …
Europas politiker har genomfört reformer för att sänka skatterna, öka tillväxten och minska de offentliga utgifterna. Men de skrapar bara på ytan och väljarna är ovetande om syftet och målet. De europeiska ledarna borde tala om för folken vart vi är på väg. Skatter kommer att sänkas, välfärdsstatens service kommer i huvudsak att vara till för dem som inte kan betala för sig och för övriga säkras tryggheten genom privata välfärdsföretag och försäkringar.
… I dag har vi låg tillväxt och otillräcklig välfärd. I morgon kan vi nå hög tillväxt och alla kan ha den välfärdsservice de kräver. En stor andel av sjukvård, utbildning och försäkringar kommer att vara öppna för privata företag och utvecklas genom konkurrens.
Det är en optimistisk bild Munkhammar målar upp: att regeringarna verkligen kommer att våga reformera de nationella systemen. Det just nu avslutade toppmötet i Bryssel nämner Lissabonprocessen i sitt
slutdokument - i en mening på sidan 14 av 30:
I detta sammanhang bekräftar konferensen även på nytt att den står fast vid målen i Lissabonstrategin: nya arbetstillfällen, strukturreformer och social sammanhållning.
Om detta är EU-byråkratins sätt att uttrycka revolutionerande omvandlingar av välfärdssystemen, så är man blygsam. Jag undrar jag... vågar man?
Ett annat namn som seglat upp är spanske Javier Solana, men han blockeras klokt nog av EPP, största partiet i parlamentet. Solana är socialist och tillhör därmed parlamentsvalets förlorare.
Om Clinton väntat att han skulle hyllas som hjälte, måste han vara grymt besviken. Istället påminds det amerikanska folket om hur presidentämbetet kan missbrukas och hur liten en president kan vara i sin moraliska dimension. Allt det gynnar George W Bush som är Clintons motsats i dessa avseenden.
Återigen visar Tony Blair att han är Europas överlägset störste statsman. Han räds inte en folkomröstning utan går på offensiven för att förklara vad britterna har att vinna och vad de inte behöver frukta av detta fördrag.
Samtidigt gick centerstämman i annan riktning och beslutade: Centerpartiet anser inte att en folkomröstning om EU:s konstitution är nödvändig. Ordet nödvändig är ändå en öppning. Även om något i inte är nödvändigt, kan det ju bli önskvärt av andra skäl...
Tro inte att AMS skapar jobb. Att NUTEK fixar den regionala utvecklingen. Eller att RFV garanterar att vi får rättvisa pensioner...
Nej, det behövs nya tag. Och en ny borgerlig regering har en viktig uppgift i att förnya den svenska välfärden... Det är först och främst en moralisk fråga... För om debatten ständigt handlar om vilka nya bidrag som ska skapas, vilka nya myndigheter som ska sköta våra liv, hur ska vi då någonsin kunna vinna ett val?
Vår möjlighet ligger inte i att imitera socialdemokraternas lösningar, utan i att våga stå för ett alternativ.
... Men det är ingen kravlöshet. Den som blir arbetslös har ett ansvar för att försöka få ett nytt jobb. Den som blir sjukskriven har ett ansvar att delta i sin egen rehabilitering. Och den som får bekymmer i skolan har ett ansvar för att försöka ta igen det man missat. Vi vill öka individens självbestämmande, men också individens eget ansvar.
Det ska spela roll att man anstränger sig. Det ska löna sig att försörja sig själv, att driva företag, att bryta det egna bidragsberoendet. Det ska löna sig att ta ansvar.
Dessa tongångar följdes upp när riksdagsman Kenneth Johansson inledde socialfrågorna under stämman med talet Ny förnyar vi välfärden.
Efter centerstämmans OK till förnyelse börjar nu det riktigt svåra. Det är en sak att säga att man vill förnya, en annan att i fråga efter fråga våga stå för förnyelse och inte falla in i det gamla bidragstänket. Det blir spännande att se vad det blir av centerstämmans mandat.
I Sverige har medlemskapet i unionen grovt misskötts i 10 år - och så fortsätter det nu när partierna nekar folkomröstning. Det är sämsta möjliga taktik om man vill få fler svenskar att gilla unionen. Bara genom att rensa ut allt som är ruttet i Bryssel, bli högljudda och obekväma reperesentanter för ett öppnare och effektivare EU, kan opinonen i Sverige vändas. Med det utvidgade EU finns alla möjligheter att sätta dit Frankrike och deras byråkratiska mygeltradition som givit unionen så dåligt anseende. Med en sådan strategi finns alla möjligheter att vinna en folkomröstning samtidigt som Storbritannien håller sin.
Men Laila Freivalds och hela etablissemanget är så skraja för Chirac att de forstätter slicka hans fötter. Idiotiska uttalanden om att det nya fördraget är alltför svår att folkomrösta om har bara EN effekt: EU blir inte populärare.
I socialdemokratiska Länstidningen Östersund skriver Peter Swedenmark: Jaha. Ska vi bara folkomrösta om enkla saker? Vilken färg ska Rosenbads fasad ha? ...Dessutom: eftersom man ska folkomrösta i andra länder, är det så att medborgarna där har ätit mer fisk än svenskarna?
Borgerliga
Östgöta Correspondenten skriver: En folkomröstning skulle innebära att svenskarna aktivt involverades i denna process...Om grundlagen inte vinner acceptans, får den anpassas och göras om, det är inte konstigare än så. Att kräva folkomröstning är inte uttryck för EU-fientlighet. Det är uttryck för ett engagemang för utformningen av EU.
EU måste lära sig ett nytt språk. Unionen måste visa allmänheten att den kan bli en smalare och effektivare organisaion, inte en med konton så hysteriskt omfattande att revisionen inte kunnat godkänna dem. Unionen måste, till slut, reformera jordbruksstödet som gör så stor skada för ekonomierna i u-länderna. Den måste upphöra med slöseriet i administrationen. Den måste ersätta den pompösa stilen som stöter bort så många med en enkel framtoning som ger svar på allmänhetens legitima fråga: Vad gör EU för oss? Nu när fördraget är färdigförhandlat måste EU leverera ett antal klara svar.
Exakt! Det är den pompösa (franska) attityden som retar gallfeber på så många av Europas medborgare. Vi skulle aldrig acceptera en regering som agerade så, varför ska vi acceptera en union som gör det? Bort med den franska stöddigheten!
Måndag 2004-06-21 / 9.52 LEKER MED KAPAT HUVUD. Nya
bilder visar hur terrorister leker med amerikanen Paul Johnsons huvud, sedan han halshuggits i Saudiarabien. Svenska medier tiger och censurerar - för det är ju Amerika, inte terroristerna, som är världens bovar...
När terroristerna
nu själva berättar om vilket värde de gav Magnus Johanssons liv är det så långt från västerländska värderingar man kan komma:
Samtidigt fann vi en svensk otrogen. Broder Nimr högg huvudet av honom och la det vid entrén så att det kunde ses av alla som gick in och ut. Vi fortsatte sökandet efter otrogna och vi skar halsen av dom vi fann.
Varför värnar svenska medier dessa män? Varför talar man inte i detalj om vad de gjorde och med vilka motiv? Varför förminskar och bagatelliserar svenska medier terrorismen?