Dick Erixon: blog 5-11 april 2004

Dick Erixon:
Kommentarer 5 - 11 april 2004

Söndag 2004-04-11 / 15.55
HISTORISK KAMP. I söndagstidningen The Observer förklarar en av västvärldens få riktiga statmän, Tony Blair, Varför vi aldrig får ge upp den historiska kampen i Irak. Att ge efter för terroristerna medför det största hotet, skriver han. ”När en del kräver att vi ska ta hem våra trupper, tror de verkligen att det skulle släcka törsten hos dessa extremister, för att inte säga vad det skulle innebära för irakierna?”

Söndag 2004-04-11 / 10.00
VERKLIGHETENS RÖSTER I IRAK. Den förljugna rapporteringen i västerländska medier om Irak har fått mig att börja följa irakiernas egen diskussion i Irak. Ja, det är möjligt, tack vare internet!

Antalet hemsidor med politisk diskussion, bloggar, i Irak ökar och flera av dem är synnerligen informativa, drivna av hängivna irakier som vill att deras land ska bli demokratiskt och att välståndet ska spira. De ser sig inte som brickor i ett spel om presidentvalet i USA - så som cyniska journalister gör (se långfredagen).

En av de bättre bloggarna är Iraq the model som drivs av tre bröder (23-34 år gamla), alla med akademisk examen och vars karriärer förstörts av Saddam-diktaturen. De representerar det Irak som inte bara har en stor andel välutbildad befolkning, utan också en fantastiskt rik kultur och historia. Irak är ingen nation av bödlar, upprorsmakare och terrorister, utan ett i grunden civiliserat land - men som under en tid kidnappats av sådana.

Bröderna kommenterar nu de senaste dagarnas upplopp och kaos med att säga att det är bra att det händer. Det är ett steg i utvecklingsprocessen mot demokrati:

1) Det som händer i Irak nu (revolten) kommer att sluta gott för Irak.
2) Varför? Det var meningen att hända. Två shiitiska fraktioner stod mot varandra: Sistani (som inte gjorde uppror mot Saddam) och Sadir (som strider mot alla, också USA). Efter Saddams fall ser båda fraktionerna demokrati som en gyllene möjlighet att leda Irak för första gången på mycket länge.
3) Oroligheterna har visat att Sistani och det traditionella prästerskapet inte har så starkt stöd som de givit sken av.
4) Upprorsmakaren Sadir har överspelat sina kort och framstår som okunnig och en som går i Irans ledband.
5) Oroligheterna kommer att upphöra eftersom det har svagt ledarskap och saknar stöd hos majoriteten av irakierna, inklusive shiiterna. Just avsaknaden av brett stöd drev fanatikerna att terrorisera och hota folket för att kunna ge sken av att de har stöd.
6) Också det styrande rådet har visat sig svagt.
7) Upproret är bra för Irak därför att det kommer på den politiska arenan att bana vägen för ett alternativt ledarskap till det nuvarande (byggt på religion, klaner och etniska grupperingar) som nu visar hur hycklande, vacklande och svagt det är.
8) När slamret och larmet från fanatikerna lägger sig i avsaknad av stöd från majoriteten, kommer mål och lojaliteter att förändras och röster av förnuft och logik att bli hörda.

Sluta lyssna till massmedierna i väst! Följ vad irakierna själva säger, känner och drömmer.

Söndag 2004-04-11 / 0.01
REVIRSTRIDER ISTÄLLET FÖR VÅRD. I en insiktsfull artikel, som i sitt språkbruk är stramt akademisk men till sitt innehåll ger bitande kritik, skriver Anders Anell i Läkartidningen om varför primärvården, i den ambition som man beslutade införa för 30 år sedan, fortfarande inte är genomförd. Och varför idén nu föreslås på nytt, denna gång under namnet ”närsjukvård”.

Det finns en tendens till att retoriken blir viktigare än de förändringar som faktiskt genomförs. Om politiker har som målsättning att maximera antalet röster vid val kan det vara helt rationellt att skilja mellan det som sägs, det som beslutas och det som faktiskt görs. Genom att tala om omfattande förändringar kan man fånga röster från dem som vill ha förändring. Med mer försiktiga förändringar i praktiken kan politiker även blidka dem som är motståndare till en förändring. Sett ur ett politiskt perspektiv kan det vara viktigare att tala om förändringar än att faktiskt genomföra dem.

Underbart! Och detta:

Det pågår en ständig kamp om vem som ska ha rätten att utföra visst arbete och vem som ska ha störst inflytande över olika patientgrupper. … svensk hälso- och sjukvård är fragmenterad och dåligt rustad att ta hand om patienter med sammansatta vårdbehov. Ett närliggande problem är ”professional regression”. Med detta menas att [professionella revirstrider] leder till att verksamheten delvis utvecklas bort från de uppgifter som utgör den ursprungliga kärnan, nämligen att lösa klienternas problem.

Anells artikel visar att allt fler inom vårdbranschen börjar förstå hur skadlig politisk inblandning är för vårdorganisationen. Men varken Anell eller andra vågar ta upp marknadsekonomins drivkraft. Det är allra mest tabu i vårt socialistiska land. Därför blir det naivt när han skriver:

Problemet är i stället att det inte finns några motsvarande starka drivkrafter för samverkan utifrån ett patientperspektiv.

Eftersom sjukvårdens intäkter kommer från patienterna, om än indirekt via skatt, vore det väl faen om man inte skulle kunna få patientperspektiv! Det är bara i planmonopol det problemet uppstår. Försök tänka dig en situation där bilbranschen i någon tidskrift diskuterar problemet med att det inom industrin inte finns någon stark drivkraft som ser till bilförarnas perspektiv. Vilket skämt!

Sjukvårdens tre avgörande brister är: (1) politisk klåfingrighet, (2) professionernas revirstrider i avsaknad av (3) marknadsekonomiska drivkrafter som sätter patienten/finansiären i fokus. Svårare än så är det inte - för den som vill se igenom en allt mer otidsenlig politisk retorik.

Lördag 2004-04-10 / 13.00
INRIKESPOLITIK BAKOM STRIDERNA I IRAK. Svenska medier gör allt för att inte berätta sanningen om vad som händer i Irak. Det är som om de ligger 40 år efter i nyhetsrapporteringen och tror sig bevaka Vietnamkriget. Och man vill till varje pris kasta skit på USA. Sanning, balans och analytisk förmåga är lika närvarande som hos en påtänd åsna.

Men i rapporten Sadr mot Sistani? i New Republic får vi veta mer. Striderna i de shiitiska delarna av Irak, särskilt i den religiöst viktiga staden Najaf, handlar om en maktkamp mellan den respekterade stor-ayatollan Ali al-Sistani och den unge upprorsmakaren Moqtada al-Sadr. Den senare försökte redan i slutet av förra året att belägra Najaf i syfte att ta över ledningen för den prestigefulla fredagsbönen i Najaf's moské från Sistani. Den gången föstes Sadr och hans anhang bort.

Nu har bråkmakaren Sadr kommit tillbaka med bättre beväpnade styrkor och kunnat belägra staden. Men Sadr har inte befolkningen med sig.

De utländska trupperna försöker hålla ordning. I de shiitiska delarna av Irak handlar oroligheterna alltså om vem som ska bestämma när de utländska trupperna dras tillbaka, inte om det Vietnam-senario som journalisterna är så kåta på. Poängen med den här informationen är: även om Irak befriats utan USA-bomber så hade denna konflikt uppstått! Även om Hans Blix hade övertalat Saddam att avgå frivilligt, hade de strider som nu utkämpats ägt rum.

Lördag 2004-04-10 / 8.19
TIO-I-TOPP. Antalet blog-kommentarer under halvåret som gått sedan starten har blivit många, fler än jag trodde var möjligt. Men det finns en tillfredsställelse i att tvingas konkretisera sina tankar i kort och koncis text. Det är också förknippat med en stark frihetskänsla att kunna publicera politiska kommentarer utan censur och utan andra värderingar än mina egna. I spalten till höger finns nu en tio-i-topp-lista med de populäraste kommentarerna.

Lördag 2004-04-10 / 8.19
MED PERSSON MOT FATTIGHUSET. I en stor påskintervju i DN talar statsminister Göran Persson äntligen sanning: han vill höja skatterna kraftigt. Och han skiter i tillväxtens mekanismer.

Alternativet till höjda skatter är att fler kommer i arbete. Men problemet är att det inte längre lönar sig att arbeta mer. Och får Persson som han vill, blir det snart ingen idé att arbeta alls. Alla skattehöjningar Persson talar om i intervjun är riktade mot lönen.

I själva verket är Perssons lösa tankar en plan för att avveckla välståndet i Sverige. En återgång till fattighuset. Vandringen nedåt i välståndsligan påbörjades 1970. Vår långsiktiga BNP-utveckling har nått 170 procent av välståndet 1970 medan övriga Europa ökade till 190 procent. USA ligger på 270 procent jämfört med 1970. Alltså: ju lägre skatter, desto mer välstånd.

Om vi med detta klargörande från Perssons sida äntligen kan få slippa se Svenskt Näringsliv springa benen av sig för att dricka kaffe med statsministern i Rosenbad, så kanske man också från det hållet kan börja tala ur skägget.

Varning! Följande två kommentarer utgör dystopier om framtiden. Hade tänkt mig ironier, men det blev naket utlopp för känslor om händelseutvecklingen... Långfredagen kanske är rätt tid för sådan reflektion.

Långfredag 2004-04-09 / 17.11 (uppdaterad)
VÄST KOMMER ATT FÖRLORA TERRORKRIGET. När de islam-fascistiska terroristerna gick till fullt anfall mot västvärlden - vilket skedde 11 september 2001 - trodde jag inte att de skulle kunna rubba våra stabila demokratier. Men nu finns skäl för tvivel. Terroristerna är på väg att vinna. Inte på egen hand genom bombdåd, skändningar och kidnappningar. Det som får mig att börja tro att väst är på väg att förlora är västvärldens egna reaktioner. Massmedierna intar en kraftig antikrigshållning, i Sverige ledda av Sverige Radios ekoredaktion, TV4 och Dagens Nyheters utrikesredaktion. De bedriver en hetskampanj mot varje försök att etablera demokratiska rättsstater i arabvärlden. Man gottar sig åt varje bakslag och tar jublande emot nyheter om nya problem med försöken att ge friheten en chans.

Terroristerna känner till denna mediala bias och utnyttjar den extremt skickligt. Skändningarna av liken i Fallujah skedde inför kamerorna, vilket naturligtvis var meningen. Och de västerländska nyhetsstationerna tar med stor skadeglädje emot bilderna på grymheterna och visar dem för folk med en tydlig underton: ”Så här går det!”

Massmedierna i västvärlden bedriver ingenting annat än psykologisk krigföring mot sin egen publik.

Logiken bakom detta självdestruktiva beteende - att gå de politiska krafter till mötes som vill upphäva yttrande- och pressfriheten - finns att söka i den ideologi som medierna lever efter och som statsvetaren Olof Petersson gjort känd under benämningen journalismen. Den går ut på att kritiskt granska makten i det egna landet. Den ger legitimitet åt att skoningslöst kritisera varje åtgärd som regeringar tar mot terrorismen, medan konsekvenserna av kritikernas alternativ aldrig granskas.

Eftersom journalistkårerna i alla västländer har kraftig överrepresentation av vänstersympatier, blir kritik mot terrorinsatser dessutom en viktig bricka i inrikespolitisk maktkamp. De flesta journalister i västvärlden vill fälla president Bush och premiärminister Blair. Att det också betyder att man ger terroristerna en överväldigande moralisk seger, vill man inte låtsas om.

Att bekämpa terrorism är ingen enkel sak. Det hade aldrig kunna ske utan en hel del bakslag. Men kampen hade kunnat vinnas om västvärlden stått fast vid att den är värd sitt pris, hur smärtsamt varje förlorat liv än är.

Om denna fasthet inte finns? Om västerländska medier agerar i samspel med terroristerna och utnyttjar varje problem för att blåsa upp opinionen mot demokratisträvandena, för att få medborgarna i väst att säga: ”det här är inte värt sitt pris, låt oss göra som terroristerna vill, dra tillbaka trupperna, kriget mot terrorismen är meningslöst”?

Då undergrävs naturligtvis möjligheterna att föra denna redan från början komplicerade kamp. Politiska ledare som annars är rädda för att sätta sin karriär på spel blir naturligtvis övertygade fredsälskare (Chirac, Schröder, Persson). Politiska ledare som tar kampen nöts ut och kan komma att förlora nästa val. Så har redan skett i Spanien. Också Tony Blair och George W Bush kan snart förlora val. Om de gör det blir det uppenbart för alla politiker i väst att terrorkamp är något man inte ska ägna sig åt.

(se också Fareed Zakara, som avslutar sin artikel i nästa nummer av Newsweek på följande sätt: ”Så kriget mot terrorism är i realiteten ett krig om idéer och ideal. Och jag är inte säker på att vi vinner det.”)

Långfredag 2004-04-09 / 17.11 (uppdaterad)
VAD FÅR VI NÄR VI GER UPP? När västvärlden givit upp kommer många att bli förvånade. Då, och först då, kommer det för dem som nu propagerar mot terrorkrig att stå klart att islam-fascisterna inte nöjer sig med att få ta makten i Irak och att utplåna Israel, vilket krigsmotståndarna hela tiden trott - och ansett vara okej, det stör ju inte oss i Europa om nya folkmord begås där borta.

Men Irak och Israel är ingalunda målet för islam-fascismen, de är vad Tjeckoslovakien var i Münchenavtalet från 1938 - en liten godbit, men inte slutkravet.

Vilket är deras mål? Att knäcka den kristna civilisationen!

Vilka är deras medel? Att sprida skräck, kaos och anarki så att det öppna samhället störtar samman i Europa och USA. Yttrandefriheten förstörs genom att döda dem som säger emot. Demokratiska val saboteras så att legitimiteten i de europeiska nationernas styrelseskick upphör. I Spanien visade de att de vet hur man ska göra.

Droppen som gav mig detta dystra framtidsperspektiv var när det stod klart att de islam-fascister som MI5 slog till mot 30 mars eftersom de i London var i färd med att genomföra ett värre bombdåd än det i Madrid, inte var influgna från något arabland utan födda och uppvuxna i muslimska medelklassfamiljer i England. Vi i Europa har alltså redan en inhemskt växande fascism som är ute efter att störta vårt statsskick. Om massakrer i framtiden utförs av infödda, blir uppgiften att hindra sådana så mycket svårare. Ja, helt omöjlig om massmedierna undergräver vår vilja att bekämpa dem.

Vad kommer ”journalisterna” som nu jublar åt bakslagen i Irak att säga om några år?

Jag blir innerligt trött. Varför måste mänskligheten upprepa sina gigantiska misstag? Och så ofta. Det hände 1935-38, för mindre än 70 år sedan. Nu kommer det att hända igen. Och de ivriga och antiamerikanska krigsmotståndarna kommer efteråt att säga: att det skulle gå så illa, det hade vi ingen aaaning om!

Skärtorsdag 2004-04-08 / 17.20
CONDI RICE ÄR LYSANDE i det utskottsförhör i Washington som just nu direktsänds i Sky News. Hur oförskämda och svårbegripligt långrandiga senatorerna än blir i sina frågor, behåller säkerhetsrådgivaren Condoleezza Rice ett iskallt lugn och svarar rakt och konkret. I slagfärdighet slår hon panelen med hästlängder. Så har redan en kampanj startat för att få henne som republikansk presidentkandidat 2008. Och fram till slutet av augusti är det inte uteslutet att Dick Cheney av hälsoskäl tacka nej till omval - Rice är då fullt tänkbar som vice president. Det skulle inte sitta dumt med en briljant svart kvinna från fattigt hem i amerikanska södern, och som inte kan misstänkas vara inkvoterad, på den posten.

Skärtorsdag 2004-04-08 / 12.33
NYA RÖN. Aftonbladet meddelar: ”I dag tolkar Margareta Winberg den svenska mannen.” Den naturliga följdfrågan på hennes inlägg blir: Är män värda att få leva? Man känner hur en diskussionen närmar sig om den slutliga lösningen. (tipstack)

Skärtorsdag 2004-04-08 / 9.34
BÖRJAR LIKNA STATSMINISTER-kandidat, banne mig. Efter Alf Svenssons avgång har det varit oklart om de borgerliga haft någon stark personlighet i ledningen. Varken Maud Olofsson eller Lars Leijonborg har vuxit ur klockartron om att det egna partiets åsikter är bäst i alla lägen. Det ger intryck av att de saknar integritet och inte står på egna ben. Därmed är de per definition inte heller ledare i dess djupare mening. De är en i flocken.

I Temo-mätningen om partiledarnas förtroende skiljer Fredrik Reinfeldt ur sig från första början. Han får avsevärt högre förtroende än sin företrädare. Bara Persson har högre siffra. Detta trots - eller snarare tack vare - att han vågat ifrågasätta sitt partis tidigare skatteprofilering. Jag tror detta ifrågasättande har stor del i Reinfeldts höga förtroende.

Han har med sitt agerande visat tre för en blivande statsminister avgörande förmågor: 1) han kan tänka själv och är inte i händerna på partidogmerna, 2) han vågar göra något han vet är kontroversiellt i de egna leden, 3) han agerar inte som sektledare för sitt parti, utan som ledare för något mer - för det borgerliga regeringsalternativet.

Så har ingen partiledare agerat sedan Thorbjörn Fälldin. Om Reinfeldt fortsätter att skapa en stabilare helhet av oppositionen är han väl värd högt förtroende.

Skärtorsdag 2004-04-08 / 9.13
DENNA LÖJLIGA PROPAGANDA. I både svenska och utländska tidningar slås det upp stort: USA bombar moské, 40 döda. Du har läst det, va? Alltihop är påhitt. Falsk propaganda som västerländska journalister så gärna, så gärna vidarebefordrar som fakta. Källkritiken har man kastat ut genom fönstret.

De som var på plats i Fallujah kan meddela att ingen moské har bombats, däremot sprängdes en mur utanför moskén. Några bekräftade uppgifter om civila dödsoffer finns inte heller.

Det som i Aftonbladet kallas inbördeskrig är i amerikanska ögon en förväntad upptrappning av våldet inför överförandet av makten till irakierna. Terroristerna vill inte att det ska ske. Därför försöker man sabotera processen. Försvarsminister Donald Rumsfeld kallar det ”ett maktspel” (power play) mellan de som förespråkar terrorism och en återgång till förtryck å ena sida och de som vill frihet och självstyre å den andra.

Till skillnad från dem som gottar sig åt att människor dör eftersom det ger dem skäl att anklaga USA, vill jag tro på de amerikanska uppgifterna: att detta är något av en sista suck från de totalitära krafterna innan demokrati kan ta över i Irak.

Skärtorsdag 2004-04-08 / 8.21
FN:s PROBLEM TAS INTE PÅ ALLVAR. Det talas mycket om FN:s roll i Irak, men sällan om varför FN inte kan. En sådan reflektion görs nu i New York Times, en tidning som tillhör det demokratiska partiets vänsterflygel och således oftast kritiserar president Bush.

Ledaren Irak behöver ett trovärdigt FN konstaterar att de aktuella striderna i Irak är en stark påminnelse om hur mycket USA behöver ett starkt, trovärdigt och engagerat Förenta Nationerna. Men olyckligtvis lider organisationen av två självförvållade kriser:

En är mutskandalen i mulitmiljoner-dollarklassen som virvlar runt FN:s mat-mot-olja-program, som skulle hindra att vanliga irakier svälte under de många åren av sanktioner. Den andra är de brister som avslöjats i FN:s säkerhetsarrangemang och som kan ha ökat dödstalen i terrorattacken mot FN:s högkvarter i Bagdad i augusti.

Snabba åtgärder, som att sparka höga tjänstemän, är redan på gång som svar på säkerhetsbristerna. Att reda ut de mörka detaljerna i finansskandalen och vidta befogade bestraffningar är inte mindre angelägna. Enskilda tjänstemän har rapporterat systematisk korruption i mat-mot-olja-programmet i åratal, men säkerhetsrådet har aldrig ställt sig bakom en grundlig utrensning.

Nu finns, till slut, en viss politisk vilja att utreda, och detaljer om korruptionen har kommit fram i de dokument som USA beslagtagit i Irak. Utredningen som är på gång kan bli trovärdig bara om den blir oberoende av säkerhetsrådet. Utredarna måste lägga diplomatiska hänsyn åt sidan och koncentrera sig på uppstädningen av FN:s anseende.

Varför hör vi inte svenska regeringsföreträdare uttala sig i dessa frågor? Varför blundar man för korruptionen i FN? Ska FN kunna spela en aktiv roll i Irak måste organisationen bli trovärdig.

Onsdag 2004-04-07 / 16.11
FÖRSVARSMINISTERN SOM INGET VET, i alla fall inte om försvar och säkerhetspolitik. Hon heter Leni Björklund. Professor Stefan Hedlund ger i smedjan.com en dyster bild av utvecklingen i Ryssland. Han pekar på att det alltmer auktoritära landet nu åter siktar på militär upprustning. Hedlund redogör för dokumenten och planerna. Samtidigt konstaterar han:

Vid ett seminarium i Uppsala härförleden gjorde försvarsminister Leni Björklund klart att hon är omedveten om själva existensen av dessa planer.

Sverige avrustar medan terrorismen sprider sig och den gamle björnen i öst börjar röra på sig. ”Vår beredskap är god!” Eller hur?

Onsdag 2004-04-07 / 8.54
STATLIG KORRUPTION - så funkar den. En man anställs på Stiftelsen en rökfri generation för att sälja prylar. Samma dag som han anställs skickar stiftelsen en projektansökan till statliga Folkhälsoinstitutet. Där beviljas ett anslag på 50.000 kr - av mannens fru, som är avdelningschef. När sambandet upptäcktes har stiftelsen frivilligt betalt tillbaka, medan den statligt anställda hustrun i chefsposition fortfarande inte förstår: ”Det vore konstigt om vi som myndighet lade oss i en enskild organisations anställningar”, säger hon.

Åh, nejvisst. Självklart, hur skulle hon kunna veta?

Hustrun sitter tryggt kvar i statens hägn och något åtal har hon vad jag förstår inte att vänta. Hon kan göra nya försök, kanske till någon bror. Allt medan stiftelsen fått problem. Man kan bara undra hur myckat av våra skattemedel som på detta sätt försvinner till statligt anställdas anhöriga. Naturligtvis i goda syften, och naturligtvis av en ren slump...

Onsdag 2004-04-07 / 8.33
SLUTA DALTA MED KRIGSFÅNGAR. Huvudnyhet i DN idag är att det sitter svenska medborgare inlåsta i irakiska läger. Det börjar nu bli riktigt tjatigt med alla dessa människor som först blir svenska medborgare och sedan ger sig tillbaka till sina hemtrakter där krig råder, för att när de blir tillfångatagna kräva att Sverige ska bli någon dadda och rädda dem från straff som alla andra där får räkna med.

- Sveriges regering måste se till att de får sina rättigheter tillgodosedda, heter det.

Varför då?! De har medvetet givit sig in i ett område som det länge var känt att ett krig skulle utspela sig och är nu krigsfångar. Sverige bör ägna diplomatisk kraft - och mediauppmärksamhet - åt de medborgare som är politiska fångar därför att de verkar för demokrati.

Tisdag 2004-04-06 / 19.19
SOCIALDEMOKRATIN BÖRJAR BLI TOTALITÄR. Inte nog med att den nationella socialismen profileras alltmer, nu vill man inskränka yttrandefriheten och censurera politiska motståndare. SSU har polisanmält MUF:s hemsida.

- Att uppmana till skattebrott är inte värdigt ett ungdomsförbund, säger Jens Lundberg, ordf i SSU Stockholm till SVT.

På internetsidan skriver MUF att jobbsökande bör tänka ”på att dessa jobb ofta inte kan existera 'vitt' i det samhälle vi lever i så att ställa krav på att få det 'vitt' funkar inte alltid.” Där står också att MUF inte uppmanar till svartjobb men att vissa arbetsgivare bara kan erbjuda sådana.

Det här är enbart en deskriptiv beskrivning av verkligheten - så som den är i det socialdemokratiska Sverige. Att polisanmäla en sådan beskrivning för att få den stoppad, ger associationer till totalitära samhällen - typ Zimbabe. Har SSU helt givit upp den demokratiska diskussionen?

Tisdag 2004-04-06 / 16.24
MED BLIX-LOGIK HADE HITLER SUTTIT KVAR. Det borde kanske inte förvåna, men jag baxnar när jag hör vad Hans Blix sagt till danska Jyllands-Posten:

- Det positiva är att Saddam är borta, men gör man en sammanräkning så väger det negativa klart tyngst. Kriget har befriat irakierna från Saddam, men priset har varit för högt.

Om priset var för högt att befria irakierna från en blodig diktator måste naturligtvis priset för andra världskriget varit för högt - antalet döda i det kriget gör alla andra krig till nulliteter. Om irakierna inte var värda att befria kan Hans Blix rimligen inte anse det värt att offra 50 miljoner människors liv för att störta Hitler och nazismen. Här är listan över några länders dödssiffror under det kriget:

Ryssland: 20.000.000, Kina: 10.500.000, Polen: 6.000.000, Tyskland: 5.500.000, Japan: 2.000.000, Jugoslavien: 1.500.000, Frankrike: 600.000, Ungern: 500.000, England: 400.000, Tjeckoslovakien: 350.000, USA: 300.000, Italien: 300.000, Österrike: 300.000, Holland: 200.000, Grekland: 200.000, Finland: 90.000, Norge: 10.000, Danmark: 7.000.

Var dessa offer onödiga, Hans Blix?

Tisdag 2004-04-06 / 8.56
NALIN PEKGUL fick av en läsare av min blogkommentar i lördags följande fråga på mail och hon svarade:

Du medverkade nyligen i ett upprop om att kyrkor ska viga homosexuella. Det framgick inte av artikeln, men jag antar att du ställer samma krav på moskéer och synagogor.

hej, självklart ställer jag samma krav.
Hälsningar
Nalin Pekgul

Det är ju bra, men man kan ju undra varför hon inte framför det offentligt i debattartiklar. Bryr hon sig inte lika mycket om homosexuella muslimer som om kristna? Eller har det andra orsaker...

Tisdag 2004-04-06 / 8.27
NYA RAPPORTER FRÅN VÅRDKAOSET är smärtsamma att ta del av. Denna gång från den mest högkvalificerade delen av sjukvården:

- Vi vill vara i fronten av god omvårdnad och optimalt medicinskt omhändertagande men vi hinner inte. Någonting har gått fruktansvärt fel, säger Emanuel Sjöström, intensivvårdssjuksköterska och skyddsombud på Karolinska.

Ja, felet heter planekonomi. När ska svenska folket fatta att sjukvården lider av sovjetiska sjukan? När ska muren rivas hos oss?

Tisdag 2004-04-06 / 8.12
VÄNSTERN LÅTER TERRORN VINNA. I en tidstypisk debattartikel i DN kräver nu plötsligt en rad gamla pacifister att EU ska samordna försvarspolitiken. För att skydd Europa mot hot? Nej. För att bli ”motkraft” mot USA! Vänsterpartister och socialdemokratern utför därmed ett beställningsjobb för terroristerna: splittrar västvärlden och ger ny energi åt dem som vill störta demokratierna i helvetet. Terroristerna kan med DN-artikeln i handen med visst fog hävda att de segrar, att de är på väg att vinna. Första steget mot målet är att splittra demokratierna i Europa och USA. Vänstern ställer så gärna upp i kampen.

Måndag 2004-04-05 / 18.44
SPANIEN FÅR NU SKÖRDA DET MAN SÅTT. Genom att falla på knä för terroristerna, ta avstånd från USA och mumla det naiva mantrat ”våld föder våld”, trodde sig spanjorerna - och alla förståsigpåare till vänster - att Spanien skulle motverka terrorism.

I själva verket har agerandet varit som att hälla bensin i brasan. Nu smäller det varje vecka och terroristerna letar frenetiskt efter nya sätt att spränga fega och undfallande spanjorer i luften. Spanien är rena paradiset för terrorister. Mycket riktigt lovar fundamentalistiska islamister idag att Spanien ska förvandlas till ett inferno.

Förklaringen är enkel: man vill krossa vår västerländska demokrati och Spanien har visat sig vara ett ”mjukt mål”. Några massakrer till och Spanien är i upplösningstillstånd. Vill Spanien slippa blodbad är det dags att tänka om - och ta strid för sin demokrati, också med våld.

Det är som Per T Ohlsson sa i P1 igår: ur terroristernas synpunkt var USA fel mål eftersom de blev förbannade och slog tillbaka hårt. Spanien är rätt mål, här kan man uppnå sitt syfte - och får till och med hjälp av alla duktigt nyttiga idioter i medierna som varnar för att provocera terroristerna genom att slå tillbaka.

Måndag 2004-04-05 / 13.11
ÅRETS ROLIGASTE ARTIKEL. Aftonbladet kultur försöker idag begå karaktärsmord på Per Ahlmark men lyckas bättre med att begå lustmord på hela den svenska vänstern. Rödstrumpan Åsa Linderborg avslöjar i sin ilska, förbittring och panik, den av socialism vettlöst förvirrade verklighetsuppfattning som härjar i de medier och politiska kretsar som styr opinionsbildningen i detta land.

Ahlmark har fortfarande samma ensidiga uppfattning om världen som han alltid har haft. På den ena sidan står de onda kommunisterna, nazisterna, islamisterna och antisemiterna vilka försvaras av ryggradslösa och underbegåvade pajasar i FN och allsköns marxistiska diktaturvänner varav påfallande många är svenska socialdemokrater. På den andra sidan står de goda israelerna och amerikanerna vilka försvaras av en liten men tapper skara sanningssägande demokrativänner, däribland han själv. Nu som förr kallas de som inte ställer upp på denna dikotomi för ”dumbommar” eller ”medlöpare”.

Obs: Detta är menat som kritik! För de flesta som inte hjärntvättats i socialism är det svårt att få bättre beröm: att karaktäriseras som någon som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter när omgivningen viker ner sig. Hur kan NÅGON DEMOKRAT anse det som ett oönskat agerande?!

För det är ganska få som delar Ahlmarks syn på saker och ting ...

Jasså? Några stycken längre ner heter det:

... om PM Nilsson faktiskt har rätt innebär det att den Ahlmark-renässans vi nu upplever inte är tillfällig utan början på en nya era där borgerlighetens unga förmågor i årtionden framöver kommer att offra både humanismen, åsiktstoleransen, källkritiken och förnuftet på Ahlmarks altare.

Är ni med på logiken? Den som är stenhårt kritisk mot diktaturer, är emot humanism om det också betyder kritik av socialdemokrater som hyllar blodiga diktatorer, typ Pol Pott. Alltså: den som vågar kritisera vänstern ”offrar” per definition humanismen och åsiktstoleransen - även om vänstern råkar ha en förkärlek för att hylla förtryck och massmord. Rätt kul kullerbyttor, eller hur? Hon fortsätter:

I vår teoriförgiftade värld kan det ibland vara befriande med sådana skribenter. Men konkretion kräver alltid källkritisk stringens, något som Ahlmark dokumenterat helt saknar.

Som om vänstern, av alla, någonsin skulle göra källkritik! Vilket skämt! Vilken underbar satir! (och det blir ännu mer underhållande när vi vet att skribenten menar det hon skriver och alltså avser att vara allvarlig...) Det fel som Ahlmark kan beslås för är att han trodde att Saddam hade massförstörelsevapen förra året. Ett fel han öppet erkänner. Vilka vänsternissar har erkänt något enda fel?

Ahlmark behövs alltså inte för att liberalismen måste försvaras, för han är i själva verket ofrivilligt och omedvetet en av dess värsta fiender. Att han nu tillåts göra comeback är därför ett tragiskt uttryck för liberalismens kris … å andra sidan [har vi] världens starkaste socialdemokrati som tävlar med liberalerna om vem som är mest liberal…

Fullständigt lysande! Ahlmark är liberalismens fiende och de enda sanna liberalerna är - socialister och kommunister!

Det är när man läser sådana här artiklar man förstår hur underlägsna vi med liberala och borgerliga värderingar är. Vi klarar inte av att snurra till begreppen så fullständigt vrickat och ljuga så ohämmat och raffinerat.

Måndag 2004-04-05 / 10.43
ETT TV-PROGRAM BETYDER SÅ MYCKET. En intressant bakgrund till varför övergångsreglerna blev heta och en blixtbelysning över hur svensk politik fungerar (eller snarare inte fungerar) ger Henrik Brors i DN:

...en avgörande orsak till helomvändningen kan hittas en dryg vecka tidigare, tisdagen den 11 november. Då sände SVT:s ”Uppdrag granskning” ett inslag om EU-utvidgningen ... Göran Persson krävde besked om varför ingen informerat honom om hur man med ”tiotimmarsregeln” skulle kunna utnyttja det sociala välfärdssystemet och enligt uppgift ifrågasatte han kvaliteten på de beslutsunderlag som utarbetats i regeringskansliet.

Måndag 2004-04-05 / 8.49
POLITISKT HYCKLERI av ädlaste sort framgår i Dagens Nyheter som sätter samman följande två citat:

Det är en stor framgång att vi i dag har fått igenom klassningen av Ösersjön som ett särskilt känsligt havsområde.
Miljöminister Lena Sommerstad

Genom att underlåta att vidta de åtgärder som krävs för att minska den alltför höga förekomsten av näringsämnen i avloppsvatten bidrar Sverige till övergödningen av Östersjön.
EU-kommissionen, samma dag

Klassifisering på papper är viktigare än verkligheten. Som vanligt...

* * * * * * * * * *

Läs tidigare kommentarer:

ARKIV Blog-kommentarer veckovis i kronologisk ordning.
2004	2004	2003
29 mars - 4 april	22 - 28 mars 15 - 21 mars 8 - 14 mars 1 - 7 mars 22 - 29 feb 16 - 22 feb 9 - 15 feb 2 - 8 feb 26 jan - 1 feb 19 - 25 jan 12 - 18 jan 5 - 11 jan 1 - 4 jan	28 - 31 dec 15 - 23 dec 8 - 14 dec 1 - 7 dec 24 - 30 nov 17 - 23 nov 10 - 16 nov 3 - 9 nov 27 okt - 2 nov 20 - 26 okt 13 - 19 okt 28 sept - 12 okt