Vi delar LO:s … målsättning att den fria rörligheten och arbetskraftsinvandringen inte ska leda till lönedumpning eller utnyttjande av de människor som kommer hit… För att uppnå det målet behöver sannolikt vissa regelförändringar göras på svensk arbetsmarknad.

Det är tex ett problem när människor som de facto är arbetstagare blir ombedda av arbetsgivaren att skaffa sig F-skattsedel och därmed tappar alla arbetstagarens rättigheter. Arbetstagaren kan på det sättet tvingas att acceptera långt lägre lönenivåer än vad kollektivavtalen ger rätt till och stå helt utan arbetsrättsligt skydd.

F-skattsedel är självklart inte tänkt att användas på detta sätt och regelverket bör ändras så att det inte är möjligt att genom F-skattsedel genomföra lönedumpning.

Om folkhemmet vore en lyxkryssare på de stora haven och stötte på några skeppsbrutna som ville komma ombord, skulle kaptenen säga:
- Det går inte.
- Varför inte?
- Vi har bara förstaklasshytter.
- Men vi vill ju bara komma upp på däck...
- Nej, här ombord råder solidaritet och jämlikhet, ingen kan bo på däck. Var god och simma vidare, säger kapten.

Fredag 2004-03-05 / 8.12
VIKTIGAST: VINNA VAL. Moderaternas nya profilering får stark kritik av framstående ideologiska röster för frihet. SVD:s politiske redaktör P J Anders Linder skriver (ej online):

Tonen är lika mycket samhällsingenjörens som politikerns. [Ambitionerna] gäller inte främst individens tillvaro, utan arbetsutbudets och statens grad av skuldsättning. Skiftet av prioriteringar på skatteområdet dikteras av statiska fördelningseffekter... Man möter en säregen blandning av röstfiske och vita rockar snarare än borgerliga värderingar och politiskt ledarskap.

Ord och inga visor. Men om det är så att bara politiker som agerar byråkratiskt framstår som seriösa, vilket faktiskt är den absurda sanningen i Sverige, och ett övergripande mål är att vinna valet 2006, då gäller det att gilla läget och formulera sig därefter. Den nya moderatledningen har inför 2006 att välja mellan tuff profilering, ökenvandring och fortsatt socialdemokratiskt styre eller att med alla medel vinna regeringsmakten för de borgerliga.

Och jag menar att läget för den svenska demokratin är förfärlig. Det måste bli regeringsskifte 2006 om Sverige inte permanent ska bli en enpartistat. Allt, allt måste vara inställt på att vinna valet. Det är en ödesfråga som inbegriper också de ideologiska aspekterna. Vad spelar det för roll att partier gapar om frihet om alla vet att de ändå aldrig kommer att få makt att sätta bakom orden?

Det finns bara en klok strategi för de borgerliga fram till september 2006: valbarhet.

Torsdag 2004-03-03 / 20.01 (uppdaterad)
KLOK PROFILERING AV M. De principer som moderaternas chefekonom Anders Borg så öppenhjärtigt beskrev i en intervju i TV8 i höstas börjar nu ta form. Partiledaren Reinfeldt skriver i dag att partiet lägger om sin ekonomiska politik. Det är slut med luftiga löften om skattesänkningar på allt och oredovisade besparingar i kommunerna. Det låter inte särskilt kul, men är strategiskt klokt.

Det bästa är att moderaterna nu äntligen förstår att man ska fokusera på skattesänkningar för dem med lägst inkomster. Det är dessa människor som tvingas leva på bidrag och känner sig utlämnade till statens och politikernas godtycke. Denna riktade sänkning ska finansieras med åtstramning i bidragssystemen, vilket också är logiskt. Människor som får behålla sin lön blir inte i behov av bidrag.

Det är obegripligt varför inte moderaterna fattat detta förut. Den här inriktningen kan de andra tre borgerliga partierna inte vara emot. Talet om "att leva på sin lön" har förut varit retoriskt skitsnack utan uppbackning i sak. Om det nu blir på allvar (alltså inte bara några tior per månad för löntagarna, så som det brukar vara i partiers budgetförslag) kan det vara nyckeln till en stark gemensam profilering inför nästa val.

Den kritik som riktas mot den här förändringen, exempelvis från MUF i Rapport, om att partiet blir mindre radikalt missar poängen. I Sverige är det en otroligt radikal idé att vända trenden från en alltid expanderande stat till att minska den, steg för steg. Att börja i liten skala med låginkomsttagarna är rätt. När dessa väljargrupper ser att sänkta skatter betyder frihet och oberoende istället för det fattighus som socialdemokraterna så framgångsrikt skrämt med i 100 år, då har en rent av revolutionär förändring skett i opinionen. Och då ligger vägen öppen att gå vidare.


Torsdag 2004-03-03 / 9.12
8 ÅR VID MAKTEN. Den 21 mars har Göran Persson varit statsminister i åtta år. Det är då amerikanska presidenter måste gå. De får inte sitta längre. Men Persson regerar vidare. Av hans ursprungliga regering finns fem ministrar kvar: Ulrika Messing, Marita Ulvskog, Thomas Östros, Leif Pagrotsky och Leila Freivalds (efter uppehåll).

I regeringsförklaringen 22 mars 1996 sa den nytillträdde statsministern att arbetslösheten ska sänkas till 4 procent, att kärnkraftens avveckling ska "fortsätta i jämn takt" och att "EU-frågorna skall ges en ökad tyngd i den inrikespolitiska processen". Va? Hölls talet för åtta år sedan? Det kunde ju vart igår. I politiken står världen stilla.


Torsdag 2004-03-03 / 7.51
SCB - DEL AV NATIONALVÄNSTERN. I snabb takt undergräver statliga Statistiska centralbyrån sitt anseende genom att låta sociologen Joachim Vogel dribbla med siffror på ett sätt som saknar vetenskaplig trovärdighet. Man avvisar BNP som mått och lyfter fram WISP, som ger Bulgarien högre välfärd än USA. När detta påpekats har SCB reagerat - genom att ta bort Bulgarien från listan. DN-ledare konstaterar:

Direkt stötande är att WISP straffar länder som inte har hög etnisk homogenitet, eftersom mångfald kan undergräva det politiska stödet för statliga välfärdssystem. Ett tydligt exempel på detta är USA.

SCB kastar ut sitt vetenskapliga perspektiv för att ansluta sig till nationalvänstern (se blog 29 feb) som vill stänga Sverige för att skydda folkhemmet från utländskt inflytande från såväl arbetskraftsinvandring som den globala ekonomin.

Om SCB inte längre producerar oklanderlig fakta på statistiskt vetenskaplig grund har man spelat ut sin roll. Lägg ner skiten. Vi behöver inte fler tillhåll för extremvänstern.


Onsdag 2004-03-03 / 12.18
SVENSKA LANTCHIPS vd och grundare Signhild Hansen talade klartext på Svenskt Näringslivs förtroendekonferens som sändes i SVT2. Hon lyckades på ett utmärkt och verklighetsnära sätt beskriva småföretagens roll i samhället. Här referat i SvD. Försöker få talet utlagt på nätet.


Onsdag 2004-03-03 / 11.31
ARNOLD VANN IGEN. I skuggan av John Kerrys premärvalsseger vann Kaliforniens nye guvernör Arnold Schwarzenegger i natt en jordskredsseger i en folkomröstning om nya finansieringsverktyg för den bankrutta delstaten, trots att de flesta tippat att han skulle förlora. De här förslagen löser inte Kaliforniens problem, men genom att gå till folket och få stöd av två tredjedelar har han fått en enormt stark ställning.

- Han betraktas i båda partierna som den mest formidabla politiker vi sett i denna delstat på många år, säger statsvetarprofessorn Raphael Sonenshein vid California State University.

Snacka om demokrati och demokratiskt ledarskap! De som fnyser åt skådespelaren och bodybuildern för att han inte är en vanlig byråkratisk politiker har inte förstått någonting om vad demokrati är.


Onsdag 2004-03-03 / 9.56
SÅ LIKA, SÅ OLIKA. En av mycket få svenska avhandlingar i statsvetenskap som tillför någon som helst kunskap och nya aspekter läggs fram av Katarina Barrling Hermansson, som disputerar i Uppsala den 19 mars.

Jag skulle vilja säga - äntligen! Det som många vet eller känner på sig, men aldrig uttalats offentligt eller diskuterats på allvar, har nu blivit ordentligt studerat: de förvånansvärt stora kulturella skillnaderna mellan svenska politiska partier. I DN sammanfattas hennes resultat, som är både koncisa och konkreta. Och för mig som levt några år i den här miljön, känns beskrivningarna oerhört träffande.

Centerpartisterna är pragmatiska, jordnära och handlingskraftiga men dåliga på teori och abstraktioner vilket gör att de har dåligt självförtroende på riksnivån, i riksdagen.

Moderaterna är sakliga, idémässigt konsekventa och lojala mot partiet i sådan grad att de lätt uppfattas som känslolösa robotar utan kontakt med människors vardag.

Folkpartisterna är individualistiska, teoretiska och tror sig veta bäst vad andra människor egentligen behöver. Därför är det lätt att se dem som malliga besserwissrar.

Kristdemokraterna är trevliga och söker samförstånd men blir därför otydliga och uppfattas som opålitliga eftersom de först i sista stund klämmer fram med vad de egentligen tycker.

Socialdemokraterna är lojala, lojala och lojala mot partiledningen och framstår därmed inte som individer utan soldater i en armé.

Dessa kulturella skillnader är en viktig förklaring till varför borgerligt samarbete fungerar så dåligt i Sverige. Även om man i stort är enig i politiska frågor är de personliga och kulturella skillnaderna så stora att man omedelbart missförstår varandra.

I och för sig är dessa skillnader lika intressanta och värdefulla som dialekter och andra gamla svenska traditioner. Men samtidigt är det ett oerhört svaghetstecken att man under nästan 100 år av demokrati inte kunnat finna sätt att effektivt kommunicera mellan partier som har sina kanslier i samma riksdagskomplex. Kan man inte det, hur i helvete ska man kunna styra ett land och kommunicera med hela folket?!

Den ende som gjort ett allvarligt försök att överbrygga de här skillnaderna är Ulf Kristersson (m), som efter valet 1994 skapade ett nätverk med 60-talisterna som arbetat kring den nyss avgångna borgerliga regeringen. För denna banbrytande insats blev han så baktalad inom sitt parti att han hoppade av riksdagen.


Tisdag 2004-03-02 / 23.51
APROPÅ TERAPIKULTUREN II. När man läser om armlöse och benlöse Mikael Andersson, som föreläser på temat "Tankens kraft - att välja livet. Inställningar och attityder inför utmaningar" blir man inte bara full av beundran, utan stärkt i uppfattningen att människor kan övervinna sina svårigheter.


Tisdag 2004-03-02 / 17.21
APROPÅ TERAPIKULTUREN (se nedan) har flera mail inkommit. Två har diametralt motsatta utgångspunkter:

Varför nämner du inte den kapitalism- och globaliseringskritik som finns i texten? "Politiken representerar inte längre någon lidelsefull kamp mellan olika visioner och idéer ... Vi tror helt enkelt inte längre på fackligt arbete eller på kollektiv mobilisering överhuvudtaget ... och den närmast till hands liggande individuella lösningen i dag är att tänka på sig själv som offer", som Mazzarella skriver.

Självömkandet är en naturlig konsekvens av den självupptagenhet som finns inneboende i all kapitalism.

I ett annat mail vänder sig avsändaren mot att ge individen hela skulden, utan ser kollektivismen i form av välfärdsstat och bidragssystem som förklaringen:

Det här ÄR inget som gemene man idag känner eller upplever! Det hävdar jag bestämt. Men - det kan vara en syn på människan som många institutioner vill ha - mycket av egen självbevarelsedrift. Det är ju sånt de "lever på" och "lever av". På det sättet kan verksamheten fortgå. Vi har ett bidragssystem, en tendens att definiera svaga grupper…

De här två inläggen är intressanta eftersom de väl speglar vänsterns och högerns synsätt. Jag håller delvis med det senare om att offentliga institutioner lever på, som Mazzarella skriver, "integritetskränkande" metoder som bygger på "manipulation". Men det gamla industrisamhällets motsättning mellan vänster och höger räcker inte som förklaring.

Nu levande generationer är de första i mänsklighetens historia som inte varje sekund måste slita hårt för brödfödan för en dag i taget. Svält, sjukdomar och politiskt förtryck är inte längre de största hindren för ett liv i frihet. Då blir mina egna, personliga föreställningar om mig själv så mycket centralare. Vi måste som individer ta makten över våra egna liv.


Tisdag 2004-03-02 / 8.07
VÄNSTERNS NYA GUNSTLING. Emmanuel Todd och hans bok Låtsasimperiet är inne just nu. Han intervjuades i SVT:s kulturnytt igår och håller seminarium i Stockholm idag. Vi kan räkna med spaltkilometer i svensk press om honom framöver. Den nye frälsaren är här! Todd menar att USA agerar utifrån svaghet, inte styrka. USA är något sorts nytt Sovjet på fallrepet.

Sådana anti-amerikanistiska ord ger den svenska vänstern orgasm.

Men han är givetvis en lika stor hycklare som alla andra på vänsterkanten när de kritiserar USA utifrån något sorts paradisindex, istället för att jämföra USA med verkligheten i andra delar av världen. När Henrik Berggren frågar Todd om han skulle föredra en värld där Frankrike var den dominerade supermakten svarar han:

- Det vore obehagligt. Om Frankrike var en supemakt skulle jag söka asyl - i USA.

Detta skämt säger en del om denne fransman, som naturligtvis aldrig skulle komma på tanken att kritisera Frankrikes stöd för diktaturer. När Todd recenseras i en mer balanserad miljö än i svenska medier, exempelvis i The Guardian (labourtidning) är omdömet om honom mindre devot och mer insiktsfullt:

Todd faller till värsta sortens instinkter hos den moderna franska politiska klassen, använder luftiga konstruktioner för att maskera en oattraktiv mix av klichéer och önsketänkande.

Måndag 2004-03-01 / 15.20
TERAPIKULTURENS PISSVÅTA FILT. Månadsmagasinet Axess innehåller alltid något tänkvärt, något djupare än det vi annars möter i informationsfloden. Det gör den till den enda svenska publikation på samhällsområdet som håller internationell klass.

I det dagsfärska numret (ej online än) finns exempelvis en fantastisk recension av finska essäisten Merete Mazzarella om terapikulturens förbannelse. Efter att västvärlden under 1900-talet lyckades besegra nazismen och kommunismen så är det något paradoxalt att vi i den mest frihetliga och liberala perioden i mänsklighetens historia låter oss bli slavar under terapikulturens tyranni. Mazzarella anmäler två verk som gör upp med terapin som tar ifrån oss glädjen och lyckan av att leva i frihet.

I Storbritannien steg antalet människor som uppfattade sig själva som sjuka med 40 procent mellan 1985 och 1996 och i åldersgruppen 16 till 19 år med häpnadsväckande 155 procent.

Det har blivit högsta mode att betrakta minsta motgång i livet som en livskris som måste behandlas av professionell expertis i terapi. Vi ska alla vara våp. Alla ska se sig själva som offer. Och alla ska känna smärta heeela tiden. Det vore rent ut sagt skrattretande, om det inte vore en så sann beskrivning av verkligheten. Mazzarella vågar föra fram intressanta, och definitivt politiskt inkorrekta, resonemang om orsaker:

Hur ska då den här utvecklingen förstås? Till någon del har den väl att göra med könskampen. Den nya normen för känslomässiga uttryck kan ju sägas vara kvinnlig i vedertagen bemärkelse, medan den traditionella mansrollen vid det här laget har blivit grundligt misstänkliggjord. Det har också att göra med sekulariseringen: varken lidande eller vad man förr brukade kalla karaktärsstyrka tillmäts i dag någon andlig eller ens moralisk mening.

Att grina och tycka sååå synd om sig själv tillhör definitivt inte det förfeministiska, manliga idealet. Men det är inte heller, enligt min mening, något kvinnligt. Däremot har det helt klart med moral att göra. Att visa moralisk styrka - och här talar jag om människor - var förr ett karaktärsdrag att vara stolt över och som ingav respekt.

Svårigheter var något naturligt och något man bearbetade och förvandlade till en erfarenhet, för att sedan kunna gå vidare.

Terapikulturen har kommit i socialismens ställe. När individen har blivit fri, har hon blivit rädd för sina möjligheter. En enkel utväg är då att skylla ifrån sig, på andra, på stress, sjukdom och allehanda svepskäl. Att rak i ryggen möta livets utmaningar är ute. Vi tjänar ändå ingenting på att ta tag i dem. Vi kan lugnt tycka synd om oss själva och låta oss försörjas av välfärdsstaten.

Terapikulturen är förmodligen det största hotet mot mänsklighetens utveckling under 2000-talet. Vi har övervunnit svält, epidemier och blodiga ideologier. NU är tiden här att övervinna våra inre tillkortakommanden, vår feghet, lättja och ständiga bortförklaringar.


Måndag 2004-03-01 / 11.30
ST GÖRANS SJUKHUS AB. Många borgerliga kommentatorer har trott att socialdemokratin skulle ha blivit mindre dogmatisk om vinstdrivande företag i vård, skola och omsorg. Tala om naivitet som gränsar till dumhet. Naturligtvis vill socialminister Lars Engqvist förstöra och vandalisera ett av Europas bäst fungerande sjukhus. Självklart! Det är ju privat! Vem kan va så förbannat korkad att man tror något annat!?!


Måndag 2004-03-01 / 11.30
NU PASSAR DET, VA! DN:s utrikesredaktör Per Ahlin har sprungit med flocken som skällt och gnällt på att Amerika avsatte massmördaren Saddam Hussein. I dag, när Haiti står på den internationella dagordningen, då passar det plötsligt att tala om "regimförändring" och utryckning av militär trupp. Ahlin verkar börja förstå, en liten smula, vad det är Amerika gjort i Irak - och hur tacksamma vi i övriga världen bör vara över det. Det är lite sent, men bättre än de många i DN och annorstädes som kommer fortsätta prata skit om USA:s insatser för en fredligare, humanare värld.


Måndag 2004-03-01 / 11.30 (uppdaterad)
SOCIALDEMOKRATERNA FICK STORSTRYK i Hamburg, en stad man regerat sedan andra världskriget fram till förra valet. Då förlorade man knappt. I söndagens val led socialdemokraterna en förödmjukande förlust och fick bara 30,5 procent av rösterna i det annars ganska svenskliknande politiska klimatet i Hamburg. Det borgerliga kristdemokraterna ökade från 26 till 47 procent, en rekordsiffra i det protestantiska Nordtyskland. Är det inte Sveriges tur snart?


* * * * * * * * * *

Läs tidigare kommentarer:

• Blog 22 - 29 feb 2004
  
• Blog 16 - 22 feb 2004
  
• Blog 9 - 15 feb 2004
  
• Blog 2 - 8 feb 2004
  
• Blog 26 jan - 1 feb 2004
  
• Blog 19 - 25 jan 2004
  
• Blog 12 - 18 jan 2004
  
• Blog 5 - 11 jan 2004
  
• Blog 1 - 4 jan 2004
  
• Blog 28 - 31 dec 2003
  
• Blog 15 - 23 dec 2003
  
• Blog 8 - 14 dec 2003
  
• Blog 1 - 7 dec 2003
  
• Blog 24 - 30 nov 2003
  
• Blog 17 - 23 nov 2003
  
• Blog 10 - 16 nov 2003
  
• Blog 3 - 9 nov 2003
  
• Blog 27 okt - 2 nov 2003
  
• Blog 20 - 26 okt 2003
  
• Blog 13 - 19 okt 2003
  
• Blog 28 sept - 12 okt 2003