Dick Erixon:
Kommentarer 26 jan - 1 feb 2004
Söndag 2004-02-01 / 19.03:
MEET THE PRESS är
världens äldsta samhällsprogram och det med störst publik i världen. Har just sett dagens program på CNBC, som ägnade hela timmen åt intervju med presidentkandidaten Howard Dean. Han såg länge ut att kunna vinna demokraternas nominering, men snubblade rejält och försöker nu resa sig. Det vore kul om han lyckades. Det är sällan man ser en politiker som framstår som så spontan och ärligt engagerad som Howard Dean.
Även kniviga frågor, som att han som guvernör hade stöd av NRA (förbundet för rätten att bära vapen), något demokratiska partiet är emot, klarade han av genom att göra skillnad mellan de många medlemmarna på landsbygden som är hederliga jägare och förbundets ledning som han menar är fanatiska. Jag gillar politiker som kan göra distinktioner och se sakfrågorna underifrån, från medborgarnas vardagsperspektiv. Istället för att babbla politiska floskler tog han jägarna i försvar även om det är riskfyllt eftersom storstadsbor ofta inte fattar vad gevär är till för eller inte respekterar nyttan av jakt.
Go Dean, go…
Söndag 2004-02-01 / 11.03:
DIKTATUR SOM DIKTATUR. NÄHE. Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp) "kräver" att kungen ställer in statsbesök i Brunei, som han tänker resa till efter Vietnam. Varför då? - Kungen reser till en diktaturstat, säger Ohlsson. Jaha? Men är inte Vietnam också en diktatur? Jo. Jaha, och varför är det okej att åka till diktaturen Vietnam men inte till diktaturen Brunei?
Men låt oss gissa: Medan Brunei är en diktatur med sultanen Hassanal Bolkiah som enväldig härskare är Vietnam en sådan där gosig kommunistisk diktatur där solidaritet och jämlikhet råder. Eller hur? Vad gör Birgitta Ohlsson i folkpartiet, borde hon inte stå vid Lars Ohlys sida?
Lördag 2004-01-31 / 15.45:
SLÅ TILLBAKA ÄR RÄTT. Svensk film är ofta plågsamt trist. Jämfört med påkostade Hollywood-produktioner framstår allt tekniskt som otroligt amatörmässigt. Handlingen är ofta hopplöst 68-radikal och värst är de obligatoriska terapidialogerna med standardfraser som "förstår du vad jag säger!!" Ugh.
Men när
Ondskan nu har nominerats till Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film är man ju tvungen att se den. Och här är tekniken inte bottendålig, dialogen är mer naturlig och handlingen har ett viktigt budskap även om filmen utspelar sig i en miljö som inte finns - och kanske aldrig funnits. Jan Guillou är hopplöst enkelspårig i politiska frågor, och det gäller även för filmen - "sossar" framställs som de minst onda medan "överklassen" framställs som rent djävulsk.
Om man bortser från dessa, för handlingen, helt onödiga partipolitiska pekpinnar, berör Onskan en av vår tids viktigaste moraliska frågor: ska vi slå tillbaka med våld när vi blir kränkta?
Lika allvarligt - och distanslöst - som Onskan tar upp detta, lika humoristiskt som distanserat, berörs ämnet i våldsamma storsäljaren
Boondock Saints med Willem Dafoe.
Filmerna speglar det faktum att vi blir allt fler som fått nog av att brottslingar och våldsverkare så oinskränkt kan utnyttja välfärdsstatens ambition om solidaritet och återanpassning. Priset, i form av allt fler egendomsbrott och ökat våld där den "starke" (i meningen aggressiv, hotfull) tar sig för, får medelsvensson betala i form av ökad otrygghet. När rättsstaten hellre skyddar brottslingar än tryggar vardagen för allmänheten - just det som sker i Ondskan när lärarna inte griper in - återstår bara en väg för oss andra, om vi inte vill vika ner oss för sådant drägg: att slå tillbaka.
Här har Guillou helt rätt. Problemet för honom är att det inte är adeln som styr Sverige idag, utan socialdemokratin. Och det är socialdemokratin som intagit lärarnas roll i att vända ryggen till i det svenska mikrokosmos som Stjärnbergs internatskola representerar. Det är väl därför filmen måste skriva publiken på näsan om att sossarna, enligt filmmakarna, ska finnas bland de maktlösa eleverna…
Trots detta larviga försvar av sossarna, försvinner inte det moraliska dilemmat - slå tillbaka eller ej - ur bilden. Därmed gör Ondskan och Guillou, ironiskt nog, borgerliga värderingar om lag och ordning en viktig tjänst - man sätter ljus på moraliska aspekter som konsekvent tystas ner av vänstern.
(Filmen kan genre-mässigt jämföras med Döda poeters sällskap, som i denna
amerikanska recension)
Lördag 2004-01-31 / 15.40:
OCH EFTER NYTT BLODBAD? Till förra kommentaren kan en fråga fogas: Vad händer om John Kerry segrar i höst och mjukisarna därmed styr på båda sidorna av Atlanten när nästa blodbad utspelar sig i en av västvärldens metropoler?
Fredag 2004-01-30 / 23.11:
DET PRESIDENTVALET HANDLAR OM, blev klart i debatten mellan de demokratiska presidentkandidaterna i Greenville, South Carolina,
återgiven i Washington Post: säkerhet genom hårda tag eller mjuka. I debatten sa senatorn John F Kerry, som ser ut att bli den som möter George W Bush i november. Kerry sa där så här:
Kriget mot terrorismen är mindre… är ibland militärt, och det kommer att fortsätta att vara det ibland under en lång tid. Och vi kommer att behöva den bäst tränade, bäst utrustade och den mest kapabla försvarsmakt som kan tänkas, sådan som vi har idag. Men det är primärt en underrättelse- och polisoperation som kräver samarbete jorden runt - just det som denna regering är sämst på.
Och viktigast, kriget mot terrorn är också en satsning på Mellanöstern - ekonomiskt, socialt, kulturellt på ett sätt som vi ännu inte påbörjat - för annars inbjuder vi till ett civilisationernas krig. Och jag tror att denne presidents arrogans och ideologiska policy tar Amerika utför en farlig väg. Jag vill göra Amerika säkrare än vi är.
Polis & domstol eller krig? Bush står för tuffa tag, Kerry för internationellt samarbete av europeiskt snitt. Det är om detta vägval presidentvalet kommer att handla. Ett vägval som påverkar hela världen och inte minst terroristernas arbetsvillkor. Europas sänkta gard mot risken för nya terrordåd som kräver tusentals döda i någon västerländsk storstad kan låta rimlig för oss som inte varit med om ett.
En av president Bush första reaktioner efter 11/9 var att skälla ut FBI för att de behandlade terroristerna som vilka brottslingar som helst, alltså att som polis utreda brott när de är begångna. Bush menade att några nya dåd av det här slaget inte får ske och att det därför handlar om förebyggande insatser. Att slå ut terroristerna innan de hinner sätta sina planer i verket. Därför har USA tagit terrorbekämpningen till deras hemländer, till Mellanöstern. Enligt Bush-doktrinen är det för sent att försöka få koll på dem först när de redan är på plats i väst.
Det skulle förvåna mig om amerikanerna väljer den mjuka Kerry-linjen. Vilket nog är tur för övriga världen. Det räcker att Europa är mjuka. Mot terrorister krävs hårda tag, så nära deras hem som möjligt.
Fredag 2004-01-30 / 11.11:
KVOTERA DN:S LEDARREDAKTION! I en uppblåst ton
kritiserar Hanne Kjöller på DN:s ledarsida juristen Gunnar Strömmer för att vara
emot kvotering vid Uppsala universitet, som där innebär att svenska studerande inte kommer in, bara därför att de är svenska. Hon radar upp riskerna med kvotering, för att sedan försvara eländet.
Hon hånar sedan de sökande som stoppats på grund av att de inte kan uppvisa invandrarbakgrund, genom att skriva att rasismen i USA (!) är ett "större problem för rättssamhället än att två enskilda studenter med halvdåliga betyg kanske får vänta ett år med att ta sig in". Snacka om snurriga resonemang! Än värre blir det om man betänker att hela meningen med kvotering är att de som kan visa upp invandrarbakgrund går före, även om de har än sämre betyg...
Kjöller frågar arrogant: "Och det svenska rättsväsendet kryllar av domare … som heter Farida och Mohammed?" De som ställs inför skranket skiter nog i vad domaren heter, det väsentliga för rättssäkerheten är att domarna är kompetenta. Men för en ärkefeminist som Kjöller spelar kompetens och individer ingen roll, det är grupptillhörigheten som är allt annat överskuggande.
Men då har jag en fråga: "Och det kryllar med mörkhyade på Dagens Nyheters ledarredaktion?" Naturligtvis inte. Kjöller anser, precis som Mona Sahlin i regeringskansliet, att alla andra ska kvoteras och drivas som en skock får, men själva anser de sig befriade från att uppfylla sina egna krav.
Dagens Nyheter och Hanne Kjöller borde hålla käften om kvotering hos andra till dess tidningen till 18 procent består av invandrare. Ett tips till ledningen, om man står för dårskapen att kvotera: sparka Kjöller och sätt en kompetent invandrare på hennes stol.
Torsdag 2004-01-29 / 23.28:
LUGNT PÅ YTAN, men svåra konflikter därunder. Så
sammanfattar kolumnisten Thomas Friedman stämningen bland alla makthavare vid World Economic Forum som nu avslutats i Davos. Frankrike har lärt sig läxan. Den vinn-vinn-situation som Chirac trodde att han skapade sig genom att gå emot Iraks befrielse visade sig bli en förlust-förlust-situation - istället för att bli jämbördig med Bush (genom att få stöd av fransmännen och ena Europa mot USA) splittrade han Europa och demonstrerade sin egen maktlöshet.
"Vad vi ser här är inte återfunnen vänskap utan förlorade illusioner" säger tyska Die Zeit-redaktören Josef Joffe till Friedman om Davos. Amerikanerna ser att militärmakt inte räcker, utan söker nu diplomatisk samverkan. Fransmän och tyskar har förstått att de måste försöka ena det Europa man splittrat genom sitt anti-krigsmantra. "Det är tillnyktring och nytänkande i maktspelet på båda sidor om Atlanten - och ingen gör det med glädje", summerar Joffe.
Men under ytan finns splittringen kvar. Och en ny kris kan föra upp oenigheten till ytan igen. "Så njut av lugnet, men kolla inte under mattan", skriver Friedman och citerar en fransk diplomat som av läget blir påmind om en historia: Michail Gorbatjov fick en gång frågan hur - med ett ord - han skulle summera läget i den sovjetiska ekonomin. "Bra", sa han. Sedan ombads han summera läget - med två ord. "Inte bra", svarade han.
Internationell politik är på gång att skapa en ny världsordning efter det kalla kriget. Ett mycket spännande skede.
Torsdag 2004-01-29 / 11.26:
POLITISK VITALITET i USA är huvudtema i veckans smedjan. Det är påtagligt hur mycket mer aktiv och vital det demokratiska partiet i USA är i opposition jämfört med de svenska oppositionspartierna. Den svenska passiviteten är en fara för demokratin. Mer privata pengar i politiken - och mindre statliga partistöd - är ett friskt förslag i smedjan...
Torsdag 2004-01-29 / 11.21:
BÄST OM SJÄLVMORDSBOMBARE och antisemitism är smedjan (naturligtvis). I dag publiceras en
artikel av Eli Göndör som bl a skriver:
De som åberopar förståelse och problematiserande av självmordsterror missar den intellektuella stringens de själva eftersträvar.
Han ställer också den berättigade frågan:
Har Europa på grund av sitt dåliga samvete svårt att förlika sig med judar som vägrar vara offer?
Djupet i denna analys står i skarp kontrast till de märkliga känsloutbrott och dolda försvar av våld som Helle Klein förmedlar i Aftonbladet.
Onsdag 2004-01-28 / 9.40:
MAN MÅSTE BEUNDRA premiärminister Tony Blair, som de senaste dagarna varit utsatt för en enorm press som kunnat fälla vilken annan person som helst. Motståndet mot höjda avgifter för högskolestudier ökade till orkanstyrka inför parlamentets omröstning igår, där Blairs förslag gick igenom med bara 5 rösters marginal. Hela 72 labour-ledamöter röstade mot sin egen regering.
Idag kommer utredningen om vapeninspektören David Kellys självmord, som Blair i media fått skulden för. Nu gör den respekterade domaren Lord Hutton klart att
Blair saknar skuld - däremot har BBC uppträtt på ett klandervärt sätt.
Försvarsreportern Andrew Gilligan hävdade att Blair ljugit om hoten från Irak. När regeringen krävde rättelse av BBC, stod man kvar vid Gilligans påstående, även om man visste att man hade fel. I denna kamp mellan regeringen och det statliga TV-bolaget utnyttjades vapeninspektören. BBC hävdade att han var källan till det Gilligan sagt, vilket inte är sant. När vapeninspektören avkrävdes svar på om han var läckan som givit lögnaktig information klarade han inte pressen, utan tog sitt liv.
Det kan tilläggas att BBC drivit en kraftig anti-krigslinje och att Andrew Gilligan är den journalist som stod på
Bagdad-Bob:s sida och hävdade i BBC att amerikanska trupper inte nått Bagdad - att amerikanarna ljög. Det visade sig att Gilligan trodde att han var i Bagdad, när han i själva verket hade hamnat i en annan stad…
När journalister blir propagandister, som i detta fall mot Iraks befrielse, kan man fråga om inte demokratin är hotad. Deras personliga åsikter präglar valet av nyheter och vinklingar i statliga media med stor genomslagskraft.
BBC:s agerande liknar mer ett propagandaministerium i en diktatur än en nyhetsorganisation som förmedlar vad som händer. Samma sak kan sägas om SVT och SR, även om de inte gjort bort sig lika flagrant, främst på grund av att svenska regeringen sällan gör något.
Tisdag 2004-01-27 / 9.41:
HYCKLANDE KONFERENS. Den i Sverige nu sååå omtalade folkmordskonferensen - som knappast alls märks i internationell press - är ett skådespel i hyckleri. "Vi måste kunna agera för att förhindra folkmord", sa Göran Persson. "Världen får aldrig vända ryggen till"
skriver DN:s utrikesredaktör Per Ahlin. Ändå var båda dessa emot att USA avsatte folkmordsaktivisten Saddam Hussein. USA häcklas för att man gick till handling och nu gräver upp massgrav efter massgrav.
Rwanda används som exempel på vad som inte får hända. FN:s Kofi Annan kallar det "skamligt" att världssamfundet inte agerade där. Men varför agerade man inte? Jo, Frankrike och Chirac stod på mördarnas sida, precis som i Irak, och förhalade FN:s ingripande. Samtidigt leddes USA av en svag president, Bill Clinton, som inte ville ta några risker och därför inte agerade på egen hand.
Alltså: Det talas vackert om att "förhindra folkmord", men man är aldrig beredd att göra det i handling.
Och när USA griper in - då reser man invändning efter invändning. Hyckleriet har nått nya höjder i internationell politik.
Mot det besinningslösa våldet finns bara en motkraft - rå styrka från dem som står på rättsstatens sida. Hade FN och EU haft förmåga att visa någon gnutta respekt, hade konferensen ägnats åt att tacka USA för deras insatser och deras offervilja i kampen mot tyranner och terroristiska mördarband.
Måndag 2004-01-26 / 21.27:
LUGNT OCH METODISKT. På ett mindre, informellt (men ingalunda hemligt) nätverksmöte i kväll berättade moderatledaren Fredrik Reinfeldt och partisekreteraren SvenOtto Littorin om förnyelsearbetet inom moderaterna. Inga stora ord. Inga glättiga visioner. Enbart slitsamt och målmedvetet arbete: först göra värdegrunden tydlig, sedan formulera konkreta förslag som är genomförbara och till sist göra sig "valbar" inför väljarna. Det sista handlar om att hos väljarna skapa förtroende för att moderaterna är regeringsdugliga och ett fullt tänkbart alternativ till socialdemokraterna på valdagen.
På frågan om borgerligt samarbete svarade Reinfeldt: "vi kommer att hinna forma det - var lugn. Men vi måste först bli färdiga med vårt interna förnyelsearbete." Han tog inte ställning till om det behövs en skuggregering.
Även om det här inte direkt skapar någon entusiasm hos en partilös borgerlig väljare som mig, är det ändå till just sånt här förnyelsearbete som partiorganisationer i opposition ska använda mellanvalstiden. Mig veterligt är det sällsynt. Normen är att skyller valförluster på faktorer utanför partiet och kör på som inget har hänt - eller så nöjer man sig med att byta partiledare och köra på som inget har hänt.
I all sin enkelhet är det nog rätt effektivt, det moderatledningen gör. Om man orkar genomföra det i praktiken. Och som utomstående blir man rätt otålig - två års väntetid känns inte kul.
Måndag 2004-01-26 / 15.23:
HÄRLIG VALKAMPANJ I USA. Tänk om vi i Sverige kunde ha lika öppna och oförutsägbara nomineringskampanjer som demokratiska partiet just nu genomför i Amerika. Till mångas förvåning vann senator John Kerry stort i Iowa och advokaten John Edwards kom lika överraskande tvåa, medan storfavoriten doktor Dean gjorde betydligt sämre än väntat.
I morgon kväll sker nästa omröstning, i lilla New Hampshire. Bara en sån sak: tänk om val av partiledare och statsministerkandidater skedde i ett län i taget och började i de minsta, till exempel Blekinge och Medelpad? Vilken vitamininjektion det skulle vara.
Nu är John Kerry storfavorit i alla opinionsundersökningar, men det skulle inte förvåna mig om Howard Dean överraskar igen - genom att vinna trots att han nu varit svårt nederlagstippad. New Hampshire är en helt annan delstat än jordbruksslätterna i Iowa. Befolkningen har en tradition av att göra sina egna bedömningar. För fyra år sedan gav man
John McCain en storseger över George W Bush i republikanernas primärval.
Detta valår har Howard Dean betydligt mer energi och entusiasm än Washington-insidern John Kerry, som är stentrist i sina framträdanden (som här, se tv-sändningen "chili feed" i
C-SPAN). Dean är en intressant person, både vänster i meningen krigsmotståndare och höger i meningen balanserade budgetar och rätt till vapen, medan Kerry går på med traditionellt vänstergnäll och billig populism.
I Sverige hade en person som Dean inte haft en chans, men i Amerika är det inte partieliterna som utser kandidater utan folket. Därför är valkampanjerna öppna, spännande och engagerande. Så som demokrati ska vara!
Måndag 2004-01-26 / 10.16:
HATET VÄLLER IN VIA SATELLIT. I gårdagens
Agenda i SVT tog idéhistorikern Henrik Bachner upp en viktig aspekt i förklaringen till det ökande judehatet: tv-kanalerna Al-Jazeera and Al-Arabiya. Deras budskap flödar in i svenska bostäder via satellit. Det vore mycket intressant att läsa översättningar därifrån för att se vilket perspektiv som där sprids om judar och västerlänningar. Bachner menar att det är den grövsta judehatiska propagandan sedan Nazitysklands dagar.
Varför tittar inte svenska myndigheter närmare på budskap i dessa kanaler och om de strider mot lagar om hets mot folkgrupp?
Till och med i Mellanöstern är dessa tv-kanaler illa sedda. Kanalerna har av det styrande rådet i Irak
utestängts från regeringsbyggnaderna eftersom de förespråkar våld. I amerikanska medier är man förundrad över hur dessa kanaler "råkar" ha kamerateam på plats som kan filma när terrordåd genomförs.
Självklart är censur ingen lösning (som dessutom bara skulle kunna genomföras genom att förbjuda satellitmottagare), men vi bör få veta mer om vilken typ av attityder och inställningar som sprids i muslimska kretsar. Det är bara när vi får klart för oss vad som faktiskt sägs i dessa kretsar som vi kan ta ställning och reagera. Allt annat är att låta 30-talets likgiltighet upprepa sig igen.
* * * * * * * * * *
Läs tidigare kommentarer:
|
|