Dick Erixon

Dick Erixon:
Kommentarer 12 - 18 jan 2004

Söndag 2004-01-18 / 14.45:
PÅ BÄSTSÄLJARLISTAN. I samband med att tankesmedjan och förlaget Timbro firar 25 år och gör avstamp inför kommande 25 år har en bästsäljarlista över de fem senaste årens bokproduktion publicerats. Och på listan intar min Svaghetens moral en 7:e placering. Bättre beröm än att folk vill läsa det man skriver finns inte (lite skrytsamt, javet).


Söndag 2004-01-18 / 14.04:
KONST-BRÅKET på Historiska museet genererar som väntat ensidiga kommentarer i svenska medier där Israel kritiseras medan palestinskt mördande förbigås med moralisk tystnad.

Även de som på ytan låter resonerande, som Wolfgang Hansson i Aftonbladet, ger i realiteten sitt stöd för att utplåna Israel från jordens yta. Hansson skriver "Får du en örfil så svara med ett knivhugg. Kastar någon en sten så svara med en skottsalva. En ständig upptrappning av våldet är Israels taktik." Jaha. Så israeler ska vända andra kinden till? Vad tror Hansson att palestiniernas nästa steg blir? Fred?

Om Israel sänker garden bara en sekund så kommer svaret från palestinier och andra araber att bli slakt av Israel. Det visar inte minst historien.

Israel har flera gånger varit nära att utplånas i arabiska anfallskrig. 1948, dagen efter Israel bildades, anföll Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Irak och Saudiarabien. Suezkriget 1956 startade med att Egypten nationaliserade suezkanalen och lovade utplåna den judiska staten. Sexdagarskriget 1967 inleds när Egypten hotar FNs fredsbevarande trupper i Sinai, där de fungerar som buffert mellan Egypten och Israel och FN lyder genom att dra bort sina trupper. Yom Kippur kriget 1973 inleds då Syrien och Egypten utan förvarning anfaller Israel under judendomens främsta högtid.

Den som bäst förstått innebörden i "snövit"-installationen är den person som satte en flotte i det blodröda vattnet med ett foto av Mijailo Mijailovic som segel. Mördare som mördare.


Söndag 2004-01-18 / 12.36:
PARTIER - "DÄR SVANSEN STYR HUVUDET". De borgerliga företrädarnas uttalanden i samtalet om valsystem (se förra kommentaren) gör mig frustrerad. Det visar att det inte finns någon strategi - och än värre - ingen vilja att vinna val över socialdemokratin. Det enda som räknas är att rädda det egna partiets mandat. Regeringsmakten är en distanserad andrahandsfråga. Detta synsätt är ett fundamentalt svek mot väljarna. Vi kan lika gärna ställa in nästa riksdagsval.

I samtalet sägs att ett majoritetsvalsystem på sikt skulle leda till färre borgerliga partier. Detta kommenterar Lars Leijonborg så här:
- Jag är som bekant för det, men jag tycker inte att valsystemet ska tvinga fram det.
Är det något vi kan vara säkra på så är det att partierna inte frivilligt kommer att ändra partistrukturen. Alltså vill Leijonborg att det ska vara som hittills: under de 72 år som gått sedan 1932 har socialdemokratin regerat 63 år.

Sveriges förste och främste statsminister Louis De Geer hade starka åsikter om partier, och de var inte smikrande. Han menade att de gynnade slutenhet, sekterism och ren dumhet. I partier blir det svansen som styr huvudet, sa han. Diskussionen om valsystem bekräftar De Geer:s analys. De borgerliga är så egenkära i sina skilda partiorganisationer att man skiter i att landet inte har en fungerande opposition och därmed saknar alternativ till s-regering. Därmed kan det ifrågasättas om Sverige i praktiken är en demokrati eller en enpartistat.

(lästips: min artikel om De Geer i nu nedlagda Moderna Tider.)


Söndag 2004-01-18 / 10.01:
MAJORITETSVAL ÄR SVARET på den demokratiska kris som bara blir värre eftersom medborgarna känner allt mindre samband och identifikation med politiker och partier. Inte sedan demokratins införande har politiker haft så dålig relation med folket som nu. Apati och ointresse är demokratins värsta fiende. Och intresset för politik sjunker i takt med att allt mer slätstrukna, intetsägande och totalt profillösa personer dominerar svensk politik.

Därför är det beklämmande att läsa det borgerliga kvidandet i SVD idag (ej online än) om att socialdemokratin är maktfullkomlig och att majoritetsval skulle ge ökad socialdemokratisk dominans. Vilket skitsnack! Det är inte socialdemokraterna som är starka - socialdemokraterna är mer internt splittrade och handlingsförlamade än någon gång i deras 100-åriga historia. Problemet är att de borgerliga är ännu svagare.

Man har inte under tio år (!) i opposition lyckats formulera ett synligt, begripligt alternativ till socialdemokratin. Varje borgerligt parti gör sina små värdelösa uttalanden var för sig. Ingen tar dem på allvar. Och det är fullständigt rättvist, för vad har varje litet borgerligt parti att säga till om?! Ingenting. Det är BARA gemensamt, som ett samlat regeringsalternativ man blir NÅGOT, en maktfaktor att respektera. Och eftersom dessa fyra partier är oförmögna att frivilligt lägga upp ett gemensamt och slagkraftigt regeringsalternativ, vore majoritetsval ett sätt att tvinga fram ett regeringsalternativ till socialdemokratin.

Med majoritetsval i enmansvalkretsar nås både ett nära band mellan väljare och valda (valkretsarna blir små och varje medborgare i valkretsen vet vem "deras" riksdagsledamot är) och en tydlig tävlan mellan två regeringsalternativ för de som vill bli valda. Idag behöver kandidater bara tänka på sitt eget parti, i majoritetsval blir alltid regeringsfrågan den första och viktigaste. Regeringsfrågan bör stå i fokus eftersom den ger folket möjlighet att tala om vilken inriktning man vill ha på landets politik på en övergripande nivå, istället för bara i en massa trivila småfrågor som dagens partier profilerar sig på (medan de håller käften om alla viktiga, men svåra framtidsfrågor).


Söndag 2004-01-18 / 8.41:
HYLLAR SJÄLVMORDSBOMBARE. Det är ingen tvekan om att den "konstnärliga" installation på Historiska museet som Israels ambassadör angrep är en hyllning till självmordsbombare. Den person som dödat 21 restaurangbesökare visas leende på fotografi i en liten båt som heter "snövit". Ingen kan se det som något annat än att göra mördare till hjältar.

Att museet accepterat den typen av blodig politisk propaganda visar på den naivitet som präglar mycket av Sveriges relation till omvärlden. Vi förstår inte att det som händer där ute är på riktigt. I Jerusalem Post - inte i svenska tidningar - intervjuas en anhörig, en mor, till dem som dödades i det bombattentat som "snövit" utförde på Maxim restaurant. Ora Regev tackar ambassadören och säger:
Han gjorde exakt vad som behövde göras. Det här är kanske inte diplomatiskt och politiskt korrekt, men det är dags att människor börjar tänka på oss också, bryr sig om våra känslor.
Regev menar att utställningen är en fruktansvärd förolämpning mot offrens familjer och en framgång för terrorismen.

Det har hon rätt i. Vi måste börja försöka förstå att den ondska vi ser i nyheterna faktiskt är verklighet, inte något man kyligt kan distansera sig ifrån, använda för relativistiska lekar eller göra sig lustig över.


Fredag 2004-01-16 / 10.15:
"AL, DET ÄR KALLT UTE!" Kongressmannen Roy Blunt kommenterar de domedagsprofetior om växthuseffekt och global uppvärmning som förre vice presidenten Al Gore lämnade i tal i New York häromdagen samtidigt som den amerikanska östkusten upplever extrem kyla på ned mot -20 grader C. Det är inte bara svenska Naturvårdsverket som inte har vädret på sin sida (minns deras dyra reklamkampanj förra vintern?).


Fredag 2004-01-16 / 9.52:
GLOBAL FOTBOLL. Sport kan bli politik (som i förra kommentaren), men politiska trender kan också studeras i sporten. Magasinet Foreign Policy analyserar kritiskt fotbollens globalisering och Sven-Göran Eriksson framträder som ett viktigt exempel på de överraskande stora svårigheterna att förändra lokala kulturer även i en så global sport.


Fredag 2004-01-16 / 9.43:
MOTBJUDANDE MANIFESTATION. Sporten ger dagens bästa kommentar om regeringen (och säger något om det politiska miljön just nu). Justitieminister Thomas Bodström "verkar mer intresserad av att få med 'Henke' till Portugal än att ringa in Anna Lindhs mördare", skriver Jan Majlard och tillägger "att Mona Sahlin skrivit på är bara normalt. När missade hon en politisk poäng senast?"

Härligt rakt på sak.


Torsdag 2004-01-15 / 12.57:
OVANLIGT TORFTIGT SPRÅK. Det som slår mig mest av rättegången mot Mijailovic är det otroligt torftiga språk som alla parter använder. Domaren är osäker i ordval när han ger sina besked, åklagarens frågor är trubbiga och lätta att smita undan, ögonvittnets svar är platta och svårbegripliga i sina ordval, rättsläkaren så fåordig att det knappt framgår vad det är han talar om, och det låter som om han är osäker.

Det låga tempot förstärker de språkliga bristerna. Det blir ju inte amerikanskt bara för att parterna är förberedda och med fast hand om det svenska språket kan förmedla den information och kunskap som ska läggas fram i domstolen och ligga till underlag för en mycket viktig dom. Inte kan förberedelse och kommunikativ kompetens vara exklusivt för USA?


Onsdag 2004-01-14 / 11.08:
FÖR SJUK FÖR ATT DÖMAS? Många verkar ha svalt advokat Peter Althins försvarslinje för Mijailovic - att han mådde dåligt, inte fick vård och att det därför inte är hans fel att han mördade utrikesministern.

Kritik mot psykvården är befogad. Men att slippa ansvar för att hugga ihjäl en person därför att man dessförinnan uppsökt en psykmottagning och blivit avvisad, är inte rimligt. Hur sjuk var han? Inte sjukare än att han förstod att snabbt kasta ifrån sig kniv och keps och sedan gräva ner sina kläder. Därmed måste han ha vetat att det han gjorde var fel - och därför måste han ta ansvaret för sina handlingar. Men var det inte en slump att hans kniv skar sönder Lindhs lever? Ville han döda henne? Den som utdelar 7-8 våldsamma hugg mot en noga utvald person agerar inte slumpmässigt.

Döms Mijailovic inte till livstids fängelse för mord kan andra se poängen att begå brott efter att ha uppsökt psyket några timmar innan.


Tisdag 2004-01-13 / 17.45:
DET FINNS HOPP OM EU. Visst är det glädjande att finansministrarna nu dras inför EU:s domstol för att klargöra om det fanns någon rättslig grund för att avstå från att bötfälla Frankrike och Tyskland, som brutit mot stabilitetspakten.

Om beslutet att skita i stabiliseringspakten rivs upp av domstolen blir det en kraftfull signal om att regler är till för att följas, även för Frankrike och Tyskland. Det skulle kunna bli en nystart för unionen.


Tisdag 2004-01-13 / 11.21:
NU KASTAS CLINTON UT. Eftersom så lite händer i svensk politik är det roligare att följa det amerikanska primärvalet inom demokraterna, de som ska ställa upp en motkandidat mot president Bush. Deras debatt blir allt tuffare inbördes. Och nu slår kandidaterna inte bara varandra, utan också den förut så hyllade partikamraten och presidenten Bill Clinton. Den svarte pastorn och presidentkandidaten Al Sharpton sa i TV-kanalen WUSA häromdagen:
Mr Clinton lyckades väl. Partiet förlorade. Under Clinton vi tog inte tillbaka majoriteten i Kongressen... Mittenpolitiken dödade detta parti. Folk skyller på Sharpton och att vänstern dödade partiet. Partiet är dött. Jag ställer upp för att starta dess återuppståndelse.
Att demokrater nu öppet tar avstånd från Clinton är häpnadsväckande, men en tydlig signal om att partiet lever ut sina vänstertendenser. Något amerikaner, till skillnad från européer, inte brukar blir särskilt imponerade av.


Tisdag 2004-01-13 / 11.12:
SVT-PJÄSEN om Albert Speer som nämndes i fredags är värd den positiva kritik den fått. Trots de begränsningar som detta medium innebär får man med de allra mest centrala frågeställningarna. Att tillsammans med alla andra vända de drabbade ryggen och inte låtsas om, är en likgiltighet lika farlig som några få själars aktiva ondska. Likgiltighetens pris är det Speer brottades med.


Tisdag 2004-01-13 / 00.01:
DEN OKÄNDE MINISTERNS HÄMND. Den av president Bush sparkade finansministern Paul O'Neill har i ny bok anklagat Bush för att 1) ha planerat Irak-invation före 11 september, 2) gjort det för att komma åt olja. Anklagelserna får stor uppmärksamhet eftersom de spelar Bush-hatare i händerna. Men det är en bitter mans hämnd, som saknar saklig grund.

De dokument han hävdar är bevis är ingalunda hemliga utan finns på nätet, exempelvis listas de här. Och de handlar mycket riktigt om olja - men som en del av en analys och prognos över världens oljetillgångar i framtiden, inte om anläggningar tänkta att beslagtas. Därför finns oljeanläggningar i andra arabländer också listade på samma sätt. Om O'Neill har rätt, måste det innebära att Bush har tänkt invadera flera arabländer, inklusive Saudi Arabien. Trovärdigheten för det är noll.

Anklagelsen om att Bush planerat anfall före 11 september är komisk av två skäl: dels har demokraterna anklagat Bush för att sakna planering för utrikespolitiken, det blir svårt för dem att nu anklaga honom för precis motsatsen: att han hade en plan; dels därför att den planering som funnits förmodligen är ett arv från Clinton, krig i Irak var ju ingen nyhet utan hade genomförts 1991 med fortsatt flygförbud mm.

Men vad spelar fakta för roll? Sådant har de som ogillar Bush inte brytt sig om förut.


Måndag 2004-01-12 / 10.10:
VIKTIGARE ÄN BISTÅND till fattiga länder är att dessa länder får sälja och exportera sina varor. Det har de rika länderna varit emot. Särskilt när det gäller jordbruksprodukter har EU och USA lagt höga tullar för att hindra utvecklingsländerna. Nu signalerar USA en ändring. I ett brev till 148 regeringar vill Bush-administrationen ha igång nya samtal om världshandeln.

Detta är en betydligt bättre väg för de fattiga än bistånd. De kan bygga upp egen ekonomi där hårt arbete lönar sig. Men risken är stor att EU på grund av Frankrike kommer att sätta käppar i hjulet. Vad säger de svenska ja-partierna om det? När ska vi börja diskutera innehållet i EUs politik? Aldrig?


* * * * * * * * * *


Läs tidigare kommentarer: