Dick Erixon

Blogkommentarer 28 sept - 12 okt 2003


2003-10-12 / 11.05:
NY FOLKOMRÖSTNING?! På debattplats i Svenska Dagbladet löd rubriken i fredags: Rösta om EU:s grundlag. Inte nu igen, blir den spontana kommentaren. Men det ligger någonting i kravet.

Inte därför att direkt demokrati skulle vara bättre än representativ. Utan därför att den representativa demokratin i just europafrågan totalt förlorat sin trovärdighet.

Det svenska etablissemanget har så grovt misshandlat europamedlemskapet efter folkomröstningen 1994 att de har ett fruktansvärt hårt arbete framför sig för att återupprätta EU:s anseende i Sverige. Och varken Göran Persson eller någon annan tänker göra det frivilligt. De är mer intresserade av att agera EU-kommissionens talesmän i Sverige än svenska folkets representater i Europa. Hålla sig väl med storpolitikens aktörer på kontinenten är personligen mer givande än att harva med vanligt folk på hemmaplan.

Bara genom en ny folkomröstning sätts deras prestige och framtid på spel - och det är tyvärr bara genom att riskera deras personliga karriärer som vi kan få eliterna att bry sig om och diskutera med folket.

Om svensk socialdemokrati, för att citera engelska tidningen Daily Telegraph, försöker "smuggla" in den nya konstitutionen i Sverige kan man räkna med allvarliga reaktioner. Partiet står på randen till att spricka. Inför nomineringarna till EU-parlamentet har motsättningarna mellan elit och rörelse redan uppenbarat sig.

Sverige som helhet tål inte att landet fortsätter kliven in i ett nytt EU-samhälle utan diskussion. Sprickan mellan överhet och menighet skulle fördjupas dramatiskt. Vi får hoppas att Göran Persson och andra förstår vad det är de håller på med och kommer till sans. Det är ju ändå så att Danmark ska folkomrösta i frågan. Låt oss göra det samtidigt.


2003-10-11 / 14.15:
SVERIGE ÄR ETT POLITISKT U-LAND När man läser analyser av Kaliforniens guvernörsval slås man av skärpan i dem och hur kommentatorerna förmår koncentrera sig på viktiga fenomen, det vill säga rörelser ute i folkdjupet.

I min krönika idag jämförs analyser i Wall Street Journal med svensk politisk debatt.
Slutsatsen är att Schwarzenegger har skakat om den politiska skalan och flytta mitten dit han vill ha den. Observera! Han har tagit med sig mittenväljarna, inte oroligt sneglat på vad mittenväljare kan tänkas tycka vara populärt.

Här finns en förbannat stor psykologisk och mental skillnad, som väljarna känner - och som benämns ledarskap!
Efter euroomröstningen står det klart att socialdemokratin är demoraliserad som aldrig förr. Samtidigt är folkhemstanken i otakt med tiden. Sverige behöver en ny politisk berättelse.

Varför diskuteras inte strömningarna i svenska folket på det sätt som sker med strömningar i det amerikanska? När ska svensk borgerlighet förstå att man måste nå kontakt med folkdjupet för att vinna?


2003-10-11 / 12.20:
POLITISKA DÅRAR - OCH TERRORISTER? Testuggande, distanslösa, maniska politiska aktivister tycks vara ett konstant fenomen, även om de byter tester över tid. I filmen "Tillsammans" lyckas Lukas Moodysson (av alla) förvånansvärt träffsäkert skildra de kommunistiska testuggarna på 1970-talet. I dag samlas de unga, "engagerade" testuggarna kring djuren i stället för Lenin.

Det har gått så långt att socialdemokratin lovat att förbjuda ... minkuppfödning! Tack och lov kommer utredaren, som framträdde i media igår, fram till att ett förbud mot viss näringsverksamhet på "etisk" grund är ett brott mot den grundlagsfästa näringsfriheten.

Programförklaringen för föreningen Djurens rätt lyder: Djur är liksom människor kännande varelser med intressen och behov som måste tillgodoses. Vi kan aldrig acceptera att man ser på djuren som en vara, som ett ting att utnyttja efter eget godtycke.

Okej. Låt oss ta dem på allvar. Frågan blir då: varför förbud mot just minkar? Varför inte rädda travhästar? Grisar? Kor? Hundar? Höns?

Förklaringen är givetvis att antalet minkuppfödare är få, det är lättare att övertala desperata politiska partier om att förbjuda dem, därför att antalet väljare som drabbas av den dåraktiga åtgärden är få. Hade Djurens rätt krävt att alla kossor skulle släppas så att mjölkprodukter och kött försvann från livsmedelsbutikerna, skulle den folkliga opinionen bli en annan.

Opportunistiska politiker tror att minkförbud är ofarligt. Men de bedrar sig. Att stödja organisationer som bedriver, eller i vilket fall ursäktar, mordbränder, terror och hot mot hederligt yrkesfolk är inte bara oklokt - det kommer att straffa sig i längden. Faller vi undan för mordbränder mot minkuppfödare kommer snart andra verksamheter att stå i lågor. I slutändan också riksdagshuset.


2003-10-10 / 11.20:
ÄNTLIGEN! Den norska Nobelkommittén har genom åren givit fredspriset till helt fel personer. Arafat och förra årets Jimmy Carter är exempel på personer som absolut inte förtjänar äran. Men nu har man äntligen gjort ett gott val!

Den iranska advokaten Shirin Ebadi är en värdig fredspristagare. Hon har i många år kämpat för mänskliga rättigheter och demokrati i Iran. Hon är så illa sedd av den religösa diktaturen att hon nu lever i Paris. Fredspriset i hennes händer är ett starkt moraliskt stöd för demokratiska muslimska krafter. En bättre pristagare kan knappast tänkas i dessa dagar då muslimsk terrorism och fundamentalism sprider skräck i hela världen.


2003-10-08 / 20.30:
SVENSKA MEDIER TAPPAR HAKAN ÖVER ARNOLD Att svenska massmedier är bland världens mest samhällsbevarande och för makteliterna krypande och lismande blir tydligt när man tar del av kommentarerna om guvernörsvalet i Kalifornien. Journalisterna är chockade och förstår inte hur folket, vanliga simpla väljare, faktiskt kan kasta ut etablissemanget och sätta in en helt ny man på högsta posten. Får man göra så?!

Dagens Eko kallar honom "löjlig kandidat". Dagens Nyheter agerar som om man tillhört det demokratiska partiets kampanjstab. I expressen.se - även dagen efter Arnolds brakseger - lyder rubrikerna: "Arnold nobbas av kvinnorna", "Cirkus Terminator", "Arnold erkänner sexbrott", "Nya anklagelser om sextrakasserier", "Huffington ska bekämpa Schwarzenegger", "Terminator tvingar alla att hålla tyst" och "Cecilia Hagen: Schwarzenegger blir inte guvernör".

Svenska medier är hårt lierad med sittande politiska makthavare och den politik som bedrivs. Såväl privat, socialt, statusmässigt som mentalt.

När ska Sverige få fräcka utmanare likt Fox News?


2003-10-08 / 9.54:
ARNOLD VANN! Man är lite avundsjuk på de amerikanska väljarna. De kan kasta ut en korrupt och inkompetent politisk ledare och sätta in ett helt nytt och fräscht ledarskap. I Sverige kan folket inte rösta bort en enda av nuvarande partiledare. De står över folket och först på en valsedel med massor av namn och det krävs att hela partiet åker ur riksdagen för att ledaren ska falla. Det är ingen bra situation när ledare är av folket oavsättliga. USA har en mer levande demokrati än oss. Hur länge ska det få vara så?


2003-10-07 / 15.30:
SUCK, VARFÖR SPÄDA PÅ MYTERNA OM SVERIGE? I en debattartikel i DN idag heter det att "Sverige leder internationell välfärdsliga". Vi som mer tror på det vi ser ute i verkligheten än på diverse statistik, vet att svensk välfärd är i kris. Men många vill inte erkänna det. Många vill blunda. Stoppa huvudet i sanden. Till denna grupp kan vi räkna de flesta svenska politiker. Och de älskar att få "nyheter" som säger att allt är okej.

Problemet är bara att det statistiska index som presenteras i DN är humbug. Voodoo. Fria fantasier.

I det presenterade indexet ges pluspoäng för att lagstiftning finns på plats, medan man inte bryr sig ett dugg om denna lagstiftning följs i verkligheten. Ett land får också extrapoäng om befolkningen är homogen religiöst och etniskt. Militära utgifter ger också minus, skriver Johan Norberg i en kommentar.

Man skulle bara vilja skratta åt den här sörjan. Men vi vet vad som kommer att hända: socialministern kommer att hänvisa till denna studie när människor kräver ändring. "Varför ändra", kommer Engqvist att säga, "Sverige är ju bäst i världen. Varför ändra en framgångsrik politik?"

Allt medan psykiskt sjuka driver omkring på gatorna, gamla ligger i sin egen avföring och vårdpersonalen dukar under på grund av inkompetenta arbetsgivare i landstingen.


2003-10-05 / 17.37:
PRÖVA SIG FRAM I IRAK Det bästa om efterkrigs-Irak som mina ögon fallit på är den här artikeln ur National Journal. Jonathan Rauch tar dels upp journalismens felslut om sin rapportering (=ensidigt negativa nyheter). Men också varför det inte finns någon annan politisk strategi än att pröva och lära av sina misstag.
Only trial and error, otherwise known as muddling through, can work in Iraq. There is no other way. Muddling through is not pretty, but never underestimate America's genius for it. Abraham Lincoln and George Washington never enjoyed the luxury of planning, but they were two of the finest muddlers-through the world has ever known, and they did all right.
Jonathan Rauch konstaterar också att denna typ av starka pragmatiska presidenter bara kan mätas efter en måttstock - om de lyckas eller inte. Så är det.


2003-10-05 / 17.05:
BRILJANT FEMINISTISK LOGIK I smutskastningskampanjen mot Arnold Schwarzenegger inför tisdagens nyval om guvenörsposten i Kalifornien har hans motståndare nått nya höjder. Feministiske aktivisten Patricia Foulkrod stöttade helhjärtat Bill Clinton - trots hans många kvinnoaffärer - men är nu upprörd och chockad när republikanen Schwarzenegger avslöjats med samma beteende. Hur hon kan förlåta den ene mannen men inte den andre förklarar hon så här:
"Skillnaden är att Clinton var så briljant ... Om Arnold varit lika bra politiskt och betett sig så här illa, skulle vi funnit en väg runt det."
Snacka om dubbelmoral !


2003-10-05 / 16.55:
NEW YORK TIMES HADE FEL - IGEN Den en gång så tillförlitliga tidningen är i kris. Men det hindrar inte att svenska medier gärna citerar tidningen, som när man häromdagen beskyllde Schwarzenegger för pro-Hitler uttalanden. Men New York Times återgav felaktiga citat som man fått rätta:
"Mr. Butler ... corrected certain quotations and provided fuller context. Later editions of The Times included the fuller quotations."
Tänk vad en fattig invandrare kan bli i USA: Mångmiljonär och eventuellt guvenör (=statsminister) för 35 miljoner invånare. Det är tragiskt att jantelagen gör samma sak otänkbar i Sverige. Och att den politiska vänstern i USA vill göra det omöjligt också i USA.


2003-10-04 / 17.20:
EUs GRUNDLAG + SERIÖS DEBATT? I dag startar toppmöte i Rom om förslaget till unionens grundlag. Svenska medier fortsätter att agera som om Sverige inte är medlem. Var finns den seriösa diskussionen om Europas framtid?

Svaret hittar den nyfikne i brittisk media. I dag publicerar exempelvis The Telegraph flera intressanta artiklar (kräver registering för att läsas, men är kostnadsfri!). Eller vad sägs om dessa iakttagelser.

Europas folk hade ingen roll det halvannat år som framtidskonventet skissade på "framtidens Europa" under förnämt ledarskap av Valery Giscard d'Estaing.

Men det förkrossande nejet i Sveriges folkomröstning om euron förra månaden har spridit rädsla för att förslagets text kanske aldrig säkrar folkligt godkännande i alla 25 medlemsstater.

/.../ Den svenska regeringen är i ett dilemma, oroad över ett svårt bakslag om den försöker "smuggla" landets euroskeptiska opinion in i en konstitutionell union utan omröstning.
Tidningen analyserar också andra länder, som inte heller är särskilt entusiastiska. Inte ens Frankrike! The Telegraph citerar förre franske premiärministern Pierre Mauroy:
Om Chirac håller folkomröstning finns en stor chans att fransmännen skulle rösta nej [till grundlagen].
Det är alltså inte bara i Sverige som folket vägrar följa etablissemanget in i allt snävare samarbete. Varför? Vore det inte intressant att höra entusiasterna tala klartext på denna punkt?


2003-10-04 / 16.56:
IRAK UTVECKLAS BÄTTRE ÄN VÄNTAT. De oljeproducerande arabländerna har, till mångas förvåning, inom OPEC beslutat att sänka sin produktion. Till skillnad från oss i väst (som bara har tillgång till massmedier som är fullständigt obalanserade i sin rapportering av dåliga nyheter) ser OPEC-länderna vad som faktiskt händer i Irak.

Medan vi i väst bara får se bilder på sprängda oljeledningar, ser OPEC att Iraks oljeproduktion stiger. De vill balansera detta tillskott till världsmarknaden.

Det är i Washington Post som kolumnisten Charles Krauthammer ger vettiga perspektiv (se länk nedan).

Han sätter också återuppbyggnaden i perspektiv. USA:s koalition planerade för en efterkrigsperiod där man skulle lösa problem med stora flyktingströmmar, hungersnöd och epidemier. Men tack vare den militära precisionen lämnades Iraks infrastruktur intakt. Ingen behövde fly. Ingen svalt.

Därmed kom det civila styret i fokus, snarare än katastrofhjälp. Ett betydligt mindre problem, mänskligt sett. Men paradoxalt nog innebar detta bättre läge att USA framstod som handlingsförlamat.

Tänk om vi kunde reflektera lite mer i internationell politik. I stället för att genast falla in i gamla mönster och se allt nytt som något negativt.


2003-10-03 / 18.05:
REGERING UTAN FÖRANKRING. De tre nya ministrarna saknar eget mandat av folket. Sverige har här ett allvarligt demokratiskt underskott. Varför ska folk rösta på en riksdag som blivit lekstuga för maktlösa "knapptryckare"?

I en krönika här på sidan lyfts ett gott demokratiskt exempel fram: Storbritannien. 1997 var det tänkt att Michael Portillo skulle bli konservativ partiledare och premiärminister efter John Major. Men eftersom han inte lyckades bli omvald till parlamentet i sin lilla enmansvalkrets (med cirka 50.000 invånare) så kunde han inte gå in i en regering eller bli partiledare.

Snacka om raka rör mellan folket och eliten!

Tänk om någon svensk partiledare, minister eller statsminister tvingades avgå därför att folket sparkat ut dem. Nog skulle de skärpa sig lite mer än idag, om den möjligheten var en realitet. Eller hur?


2003-10-02 / 11.48:
SVENSKA FOLKET ÄR INTE FÖRÄNDRINGSOVILLIGT. Det har varit irriterande att höra hur politiker och kommentatorer föraktfullt talar om inskränkt nationalism när de ska förklara varför det blev nej till euron. Därför anläggs moteld i artikeln Jasidan måste lära av läxan i tidskriften smedjan.com.

Sverige gick från fattigt bondeland till en av världens rikaste industrinationer på mindre än ett århundrade. Svenska folket är inte emot förändringar! Men man vill veta varför, man vill ha en framtidsberättelse som förklarar skeendet. Någon sådan framtidsbild har inte erbjudits. Bara en massa "måste" ditt och "måste" datt - därför att EU har bestämt det.

Man kan inte leda ett land som en gammaldags tjurig portvakt. Sverige saknar helt enkelt ett politiskt ledarskap som kan föra svenska folket in i den globaliserade världen.


2003-10-02 / 09.55:
POLITIKBEVAKANDE JOURNALIST MED INTEGRITET? Finns det några sådana kvar, kan man undra efter "Figgegate" (avslöjandet om att Erik Fichtelius hade hemligt samarbetsavtal med statsministern). Jo, det finns hopp. DN:s Ewa Stenberg har skrivit det bästa reportage jag läst på länge om politiska evenemang i riksdagen.

Gudrun Schyman försöker få journalister att bli hennes megafoner genom att vädja till den kvinnliga solidariteten och sammanhållningen. Maria Wetterstrand bjuder journalister på middag - födelsedagsmiddag, och tillgriper därmed det sätt att muta som baroner och feodalherrar gjort i hundratals år.

Men i stället för att vara lojal mot de politiska herrarna, förlåt madammerna, så skriver Stenberg precis vad som hänt. Tänk om fler journalister gjorde det!


2003-10-01 / 16.05:
TOTAL FÖRVIRRING råder om landstingens och kommunernas ekonomi, skriver Dagens medicin i dag. De sammangående Landstings- och kommunförbunden kalkylerar med att man kommer att göra ett underskott på 7 miljarder kronor i år. Nej, landstingen och kommunerna kommer att göra ett överskott på 5 miljarder kronor, hävdar regeringen i budgetpropositionen.

Nästa år ökar gapet i prognoserna ytterligare - finansdepartementet tror att överskotten ökar till 6 miljarder kronor medan förbunden tror att underskotten växer till 10 miljarder kronor. Skillnaden i bedömning uppgår då till 16 miljarder kronor, skriver tidningen.

Det här är hiskligt stora summor! Och de går åt helt olika håll - regeringen tror på större överskott medan landsting/kommuner själva tror på ännu större underskott.

Finansdepartementets taleskvinna säger att skillnaderna beror på att regeringen haft aktuellare prognoser, och menar alltså att mycket hänt sedan i april... (och låter som en dålig bilhandlare.)

Troligare är att regeringen skönmålar framtiden. Man vågar inte erkänna att den förda politiken är på väg mot kollaps. Men att sticka huvudet i sanden med hjälp av rosa drömmar är ingen lösning. Tvärtom förvärras lägen om man inte så snabbt som möjligt tar tag i problemen.

Och vi vet vem som får ta stryk för handlingsförlamningen - patienterna och vårdpersonalen.


2003-09-30 / 19.20:
TONY BLAIR GER TIPS om hur man tar makten. I sitt lysande tal till Labourkongressen i eftermiddags riktade han sig till sina kritiker och påminde om att Labour aldrig tidigare vunnit två val i rad och suttit sex år i regeringsställning. Det Blair nu gjort. Han påminde om hur det var förr. Och då kommer man som svensk osökt att tänka på de borgerliga partierna i Sverige. Eller vad sägs om dessa citat:

"Under 100 år, fram till nu har en ritual varit förknippad med Labourregeringar. Eufori över valseger. Svåra beslut i regeringsarbetet. Tuffa tider. Partifolk anklagar ledningen för svek. Partiledningen anklagar partifolk för otacksamhet. Dålig stämning. Valnederlag. Långa perioder av konservativa regeringar innan nästa utbrott av eufori. Vi har varit mycket bättre på att besegra oss själva än de konservativa någonsin varit."

"Labourregeringar har varit tillfälligheter i ett annars obrutet konservativt maktinnehav. Labour har mer agerat välmenande påtryckargrupp. Mentalt har vi, innerst inne, vetat att det är någon annan som regerar och att vi är mästare på att klaga."

"Sedan kom New Labour. Vi transformerade partiet."
Blair påminner om hur man först förnyade internt, slaktade heliga kor som ingen utanför partiet brydde sig om. Sedan skapade partiet trovärdighet i frågor där man förut varit svag: ekonomi, försvar, lag och ordning. "Och då vann vi makten!", konstaterade Blair.

Det här är ju inget annat än en handlingsplan för de borgerliga partierna. I Sverige har dom varit lika mycket - eller mer - i opposition som Labour i Storbritannien. Och det Tony Blair visar är att det går att vända en 100 årig trend. Men då måste man vara beredd att reformera partiet/partierna i grunden.

Men det är väl bara att sätta igång!?


2003-09-30 / 10.50:
RIKSDAGSHUSET ÄR JANTELAGENS HÖGBORG. Nu går ledamöterna till samlad attack på kollegan Peter Althin för att han ställer upp som advokat när 24-åringen misstänkt för mordet på Anna Lindh begärt att bli försvarad av just Althin. I Expressen lyser avundsjukan igenom: han ska inte få stå i rampljuset medan andra harvar i tysthet innanför riksdagens tjocka murar.

De av oss som känner riksdagsledamöter vet att det inte alls handlar om ett heltidsuppdrag. Den skicklige kan ägna en hel del tid åt andra uppgifter. I Expressen kan vi nu läsa vilka som inte klarar av det. Kan man annat än skaka på huvudet åt ledamöterna i vår lagstiftande församling?


2003-09-29 / 10.45:
DET TYSTA KRIGET MOT VÅRDPERSONALEN har äntligen börjat uppmärksammas. I dag skriver Dagens Nyheter om
Tuffare tider för hyrpersonal. Men det är patienterna som drabbas - hårt.

"Inom två veckor kommer bristen på vårdpersonal att slå fullt ut mot vårdcentraler och sjukhus", skriver tidningen.

Vad handlar det om? Socialdemokraterna har beslutat sig för att krossa den vårdpersonal som i missnöje med landstinget som arbetsgivare slutat sin anställning för att istället jobba genom bemanningsföretag.

Man försöker nu tvinga vårdpersonalen tillbaka till landstinget genom att knäcka alla alternativa anställningsformer. Sjuksköterskor och läkare ska med mössan i hand be om att få komma tillbaka och då acceptera lägre lön och sämre villkor.

Det här uppträdandet är skamligt och för tankarna till 1800-talets brukspatroner. Personalen ska kuvas. Förnedras. Deras kritik mot arbetsgivaren ska straffas. Hur fackföreningar kan acceptera den här brutala politiken är obegripligt. Det kommer att drabba alla offentligt anställda.

Taktiken kan bara lyckas om bemanningsföretagen går omkull och all vårdpersonal måste söka anställning i landstinget. Vi får hoppas att de håller ut. Det är en kamp om klockan. Landstingens stopp för inhyrd personal kan bara bli tillfälligt. Vården tål inte den här prestigestriden särskilt länge. Om bemanningsföretagen håller ut och kan betala sin personal, kommer landstingen snart att tvingas upphäva stoppet för att inte vården helt ska haverera.


2003-09-28 / 19.50:
SADDAM TRODDE ATT HAN HADE massförstörelsevapen som bröt mot FN-resolutionerna. Men hans regim var så korrupt att även diktatorn själv fördes bakom ljuset av sina egna! Det avslöjas i dag i veckomagasinet Time. Irakfrågan kommer därmed i ett nytt ljus.

Saddam Hussein var fascinerad av vapen. Därför var det lätt att få honom att släppa till resurser för nya vapensystem. Diktatorns "underlydande tycks ha hittat på vapensystem och fabricerat experiment för att ständigt få nya anslag, som de inblandade stoppade i egen ficka", skriver tidningen.

Om Saddam inte själv visste sanningen om hans egna vapenarsenaler, är det inte konstigt att västerländska säkerhetstjänster fångade upp överdrivna uppgifter. Det förklarar också varför Irak inte gick FN till mötes om inspektionerna. Till och med Saddam trodde sig ha de massförstörelsevapen som amerikansk och brittisk underrättelsetjänst rapporterade.

Det är till världsfredens fromma att en regim som så fullständigt saknar kontroll över livsfarliga vapen störtas. Vore det inte bäst för alla parter om man nu såg framåt, istället för att älta huruvida kriget var fel eller rätt?


2003-09-28 / 19.23:
FÖRST NU KAN SVERIGE få en seriös europadebatt. Jasidan deppar och talar om unken nationalism. Struntprat. Viktigaste skälet till att svenska folket rörstade nej var en kombination av två förhållanden.

1) Usla svenska europaföreträdare. De har uppfattats mer som EU-kommissionens PR-konsulter i Sverige än svenska folkets representanter i Europa.

2) Övriga Europa, med Frankrike och Tyskland i spetsen, har inte gjort något gott intryck på svenkarna. De sköter inte sin ekonomi och de bryter mot stabiliseringspakten, en pakt de själva varit med om att införa. Varför ska vi gå med i en EMU-klubb där medlemmarna inte följer spelets regler?

Valresultatet är en befogad varningsklocka - europaeliterna sköter inte sitt uppdrag. Det är dags att ändra attityd och arbetsmetoder. Sverige tillhör Europa. Samarbetet bör utvecklas. Men det kan bara ske med respekt för hemmaopinionen. De svenske nere i Bryssel har fått ett klart direktiv hemifrån: sluta mumla och rumla i lyx! Istället: ställ krav! Vik inte ner er för Frankrike som tror sig kunna göra som man vill!


2003-09-28 / 17.45:
HÄR STARTAR EN NY BLOG. I USA växer internet fram som en allt viktigare maktfaktor i politik och samhällsdebatt. Vid sidan av de traditionella tidningarna och TV-bolagen har sedan några årtionden talk-radio intagit en jämnbördig faktor i amerikansk opinionsbildning. Nu ser det ut som om internet - närmare bestämt "blog" (kortare ord för web-log eller webbdagbok på svenska) - kommer att bli det fjärde elementet.

Redan har framgångsrika blog-are, som Andrew Sulliwan (med 50.000 besökare per dag), lyckats påverka amerikansk politisk dagordning på allra högsta nivå. Sulliwan drog igång kritik mot den förre och mäktige majoritetsledaren i Senaten, Trent Lott, för hans vårdslösa tal på en hundraårig senators födelsedag. Andra medier brydde sig inte om vad han sa, men Sulliwan dissekerade den djupare innebörden i Lott:s tankar. Hans analys var rakbladsvass och snart tog andra blog-ar upp diskussionen. Till slut kunde inte de stora tidningarnas kolumnister låta bli att ta upp tråden. Resultatet blev att Trent Lott fick avgå som majoritetsledare.

Kännetecknande för en blog är att den ger korta men skarpsinniga personliga kommentarer - i bästa fall med en humoristisk distans - till aktuella händelser och företeelser. Tar upp sådant som mainstream-media missar (medvetet eller omedvetet).

Det här är mitt försök att bredda den smala mediala samhällsdebatt som Sverige kännetecknas av.

* * *