Sveriges viktigaste val sker i november

av Dick Erixon

-------------------------------------------

Kapitalism, individuella rättigheter och mångfald är västerländska idéer som står stadigare i USA än i Europa. Det var USA som räddade Europa då vår kontinent drabbades av totalitär kollektivism under förra seklet. Det är USA som i dag befriar muslimer och värjer sig mot religiös fundamentalism, medan Europa fortfarande darrar på manschetterna. I höstens val förkroppsligar John Kerry den europeiska linjen, medan president George W Bush står för den amerikanska individualismen. Det skriver Dick Erixon, redaktionssekreterare i nättidningen smedjan.com.

-------------------------------------------

När World Economic Forum möttes i Davos i januari konstaterade Jay Nordlinger i National Review att företrädare från alla världens håll mycket gärna vill ha den rikedom som finns i västvärlden, men att de var föga intresserade av att ta efter den politik som givit rikedomen. Man skyr kapitalism och individuella friheter som pesten, även om de visat sig vara de effektivaste fattigdomsbekämpande instrumenten som mänskligheten någonsin skapat.

Ja, halva västvärlden – Europa – föraktar sin egen framgång i så hög grad att man nu håller på att avveckla såväl kapitalismen som de individuella friheterna. Regleringsivern på arbetsmarknaden är hysterisk och genom feminismen har staterna börjat tränga in i hemmen för att också där upphäva friheten. Ta exempelvis Jämo:s svar på Svenska Dagbladets fråga om politikerna ska tvinga män att vara hemma för att städa och byta blöjor: ”Absolut. Om vi tvingar hem män vinner alla på det.” (11/8) Sveriges viktigaste val sker i november

Högern i Europa – alltså i huvudsak kristdemokrater och socialliberaler – har inga problem att acceptera detta statliga förmynderi eftersom europeisk höger i lika hög grad som socialdemokratin är en del av statsmakten. De är möjligen en light-variant av förmynderiet, men utgör ingen seriös utmanare till förmån för individuell frihet. Högern i Europa står på statens sida, inte individernas.

USA – västvärldens höger
En förklaring till aversionerna mot USA, som alltid funnits och som inte alls är större nu än, säg, under Ronald Reagans epok, är att Amerika erbjuder ett sant, starkt och realistiskt frihetligt alternativ till den europeiska välfärdsmodellen. Det är USA som står för västvärldens högeralternativ, inte partierna som kallas höger i Europa.

I sin bok The Right Nation : Conservative Power in America menar Adrian Wooldridge och John Micklethwait, brittiska journalister vid The Economist att det den politiska högern i USA under de senaste årtiondena stärkt sin ställning. I avsaknad av feodala traditioner finns i USA ett starkt motstånd mot klasstänkande och maktbegär över andra människors liv. Visst finns den kristna högern med i denna stora koalition. Men också religionsutövandet har en annan tradition i USA än i Europa, eftersom religionen i konstitutionen förbjuds bli en statlig angelägenhet. Detta som en tydlig reaktion mot att religionen i Europa under århundraden användes av statsmakten för att förtrycka folket – en förklaring till varför vi numera är ateister i Europa.

I USA har religionen i stället bidragit till att bibehålla arbetsmoralen, där man nu jobbar fler arbetstimmar än för 20 år sedan, medan Europa håller på att sluta arbeta.

Det förklarar varför USA blir allt rikare, medan Europa halkar efter. Det finns i USA en självklar moralisk övertygelse om att var och en ska vara självförsörjande. Det är genom mitt eget arbete, min egen kamp som jag når framgång. Det skapar självkänsla, egenmakt och framtidstro – i skarp kontrast till Europas välfärdsstater som gör medborgarna till olyckliga offer som lever i total vanmakt och utan varje hopp om en bättre framtid.

I partipolitiken inför ett presidentval luddas värderingarna till och kandidaterna blir pragmatiska och populistiska, men i stora drag företräder president Bush den amerikanska högerns värderingar, medan John Kerry står för Europavägen. Det gäller inte bara i ekonomiska och sociala frågor, utan också i utrikes- och säkerhetspolitiken.

Tredje totalitära världsåskådningen
De västerländska värderingarna om individuell frihet, mångfald och kapitalism, har ofta suttit löst i Europa. Förra århundradet visade hur lätt kontinenten faller för totalitära världsåskådningar som vill utplåna dessa värderingar. När fascismen härjade som värst och när den kommunistiska imperialismen ledde till kalla kriget var det USA som räddade och upprätthöll västerlandets ideal i Europa. USA fångades aldrig av fascismen eller kommunismen.

När väst nu utmanas av en tredje totalitär världsåskådning – islamisk fundamentalism – är Europa återigen passivt och undfallande på ett sätt som är häpnadsväckande likt Neville Chamberlains eftergiftspolitik mot Nazityskland. Det har i vår tid blivit ett mantra att hävda att våldsanvändning mot terrorismen bidrar till att skapa nya terrorister. Då, som nu, tror europeisk opinion och politiker att man kan blidka totalitära krafter. Genom att ge efter för dem ska vi uppnå ”fred i vår tid”.

Frihetens sista utpost kan återigen bli USA. Men kan vi den här gången räkna med att USA kommer till undsättning? Det avgörs i november. Om det demokratiska partiets presidentkandidat John Kerry vinner kan världshistorien ta en dramatisk vändning. USA kan då bli lika undfallande och fegt som Europa. Vad säger att en Kerry-administration kommer att anse det ”nödvändigt” att gå i krig och offra amerikanska liv för att rädda Europa en tredje gång?

Bush-hatet
Om man försöker se bakom flosklerna och fördomarna som präglar Bush-hatet finns amerikavänner som gör skillnad mellan landet och presidenten. I Spectator skrev i augusti den brittiske vänsterintellektuelle Johathan Freedland att han fortfarande älskar Amerika, om än inte Bush. Han menar att USA fortsätter att vara den klart mest livskraftiga demokratin i världen. Man har det mest engagerade civila samhället som fortfarande omfattas av drömmen om egenmakt – en dröm som manifesteras i en omfattning av frivilligt föreningsliv, filantropi och lokal samverkan som borde få britter (och andra européer) att skämmas. Den amerikanska konstitutionens ideal om jämlikhet är ”de bästa som formulerats”.

Men nu sviker president Bush den amerikanska traditionen, menar Freedland. I Irak avslöjas en ”naken imperialistisk mission” främmande för ett Amerika som tagit initiativet till Förenta nationerna, Nato och Bretton Woods-systemet – alla i en stark anda av multilateralt och globalt samarbete. Impulsen att agera ensamt bryter mot denna tradition. President John Quincy Adams sa en gång att Amerika ”går inte utrikes i jakten på att finna monster att förgöra”. Saddam var förvisso ett monster, menar Freedland, men ett som var bakbundet och isolerat i sin grotta.

För mig gör Freedland tydligt att kritikerna av president Bush, såväl till vänster som bland exempelvis libertarianer, har stannat klockan på den 10 september 2001. Man lever i en värld där nationer fortfarande är den internationella politikens enda aktörer, så som de var på 1820- talet då John Quincy Adams var president. Sällan berörs innebörden av att ett muslimskt nätverk kan döda fler, och dessutom civila mitt i vardagen, än vad kejsardömet Japan gjorde i Pearl Harbor. Att Bush bryter mot gamla traditioner beror ju på att han har ställts inför en helt ny verklighet.

Och hur mycket av internationalister är Bush-kritiker som Freedland när de menar att Saddam var bakbunden i sin grotta? I den ”grottan” levde 25 miljoner irakier i skräck för någon som de definitivt inte upplevde vara bakbunden utan fullt kapabel att mörda vem som helst, när som helst. Varför utelämnar Bushkritikerna alltid dessa 25 miljoner människor ur sin kalkyl?

Visst vore det härligt att förenas med vänstern i hippie-erans glada utrop: make love – not war! Men om ett nytt fult totalitärt tryne dyker upp på den globala scenen och i likhet med fascismen och kommunismen vill krossa friheten och kapitalismen, ska vi då ledas av Neville Chamberlains lärjungar på båda sidor om Atlanten?

Europeiserat Amerika
I såväl sociala, ekonomiska som säkerhetspolitiska frågor handlar årets presidentval om USA ska bli som Europa eller fortsätta vara frihetens sista och mest pålitliga utpost i en värld som fortfarande är full av aggressiva företrädare för ofrihet och förtryck.

Den västerländska upplysningen har långtifrån kommit att omfatta hela mänskligheten. Dessa frihetliga ideal och tilltro till förnuftet må vara flera hundra år gamla nu, men de ger fortfarande upphov till extrema motreaktioner. De provocerar kommunister, fascister och religiösa fanatiker som visat att de är beredda att döda hur många människor som helst för att krossa denna utveckling.

Om John Kerry vinner har de lyckats europeisera Amerika och gjort försvaret för individens frihet och kapitalistiskt välstånd betydligt svagare.