Dick Erixon: Därför behövs en borgerlig regering Här anteckningar som låg till grund för anförande som hölls i Stockholm 19 september 2004 vid seminarium med de fyra borgerliga studentförbunden (Centerpartiets högskoleförbund, Fria Moderata Studentförbundet, Kristdemokratiska Studentförbundet, Liberala studenter). | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Det finns många förklaringar till varför socialdemokratin dominerat svensk politik sedan 1932. Men en förklaring är viktigare än andra: inget annat parti har dominerat uttolkningen av gemensamma värderingar och svensk identitet som socialdemokratin. Det handlar om känslor som sällan nämns i samhällsdebatten.
I det amerikanska presidentvalet finns en patriotism knuten till konstitutionens värderingar om alla människors lika rätt att söka lycka i livet, den amerikanska drömmen. Att värna nationen och konstitutionen är stort. Och att som soldat riskera livet för de amerikanska värderingarna är störst. Därför använder demokratiske presidentkandidaten John Kerry sin militärtjänstgöring i Vietnam som en av sina viktigaste meriter. Hur en kandidat förhåller sig till patriotismen är ofta viktigare än sakfrågor. Allt detta är främmande för vår partipolitiska debatt. Men svenska folket har - vill jag påstå - i lika hög grad som det amerikanska, ett behov av att få sin identitet bekräftad. Och även om "det svenska" identifieras mer subtilt, så finns känslan där. Eftersom identiteten inte bygger på en särskilt krigisk historia eller på en tuff kamp för självständighet står andra prestationer som samlande bevis för styrkan i vår gemenskap och samhörighet. Den svenska identiteten har därför blivit intimt kopplad till välfärdsstaten, som genom Per Albin Hansson fick en doft av nybakta bullar och familjär sammanhållning i begreppet "folkhemmet". Denna metafor är extremt stark. Per Albin började använda den 1928, men den sitter fortfarande djupt rotad i våra själar. Det är detta folkhem som ger den inramning och sammanhang som flertalet medborgare behöver för att känna sig trygga, för att känna igen sig och kunna tolka den verklighet man lever i. Svensk identitet stavas alltså Folkhem. Och detta folkhemsprojekt har varit starkt knutet till socialdemokratin. Den borgerliga kritiken har uppfattats som angrepp på folkhemmet och tryggheten. Den borgerliga kritiken har - undermedvetet - tolkats som svek och orättvisa angrepp på "det svenska". Det intrycket har förstärkts när borgerliga debattörer använder utländska ekonomer som auktoriteter för att ändra svensk politisk inriktning. Hur ser den ut, den svenska nationalismen till välfärdsstatens försvar? Kan jag konkretisera tesen? Ja, låt mig visa två tabeller från en aktuell studie om européers syn på sitt eget lands sjukvård jämfört med andra europeiska länders system, utförd av Stockholm Network. På frågan "Hur bra fungerar andra europeiska länders sjukvårdssystem jämfört med ditt eget?" svarar 77 procent av svenskarna att andra länders system är sämre eller i alla fall inte bättre än det svenska. Bara fransmännen är mer tvärsäkra: 79 procent har samma uppfattning om sitt franska system. Andra européer är mer ödmjuka: av britterna svarar endast 41 procent så.
Men det här är inte min poäng. Det kommer mer: samtidigt som vi svenskar alltså tror att svensk sjukvård är bättre, tillhör svenskarna dem som har mest pessimistiska uppfattningen om hur sjukvården kommer att se ut om 10 år. Hela 75 procentenheter fler tror att sjukvården blir sämre eller oförändrad än dem som tror att sjukvården kommer att bli bättre. Bara tyskarna är mer pessimistiska med 88 procentenheter. Av britterna är 65 procentenheter fler pessimistiska än optimister och av italienarna 50 procentenheter.
Svenskar förstår att nuvarande system inte fungerar. Ändå håller man reflexmässigt fast vid att det svenska folkhemmets sjukvård är bättre än andra länders välfärdslösningar. Tydligare än så kan inte den svenska identiteten blottläggas. Svenskar försvarar folkhemmet, oavsett vad. Man kan som svensk inte tillåta sig ha någon annan uppfattning än att folkhemmet är det godaste av goda. Andra tankar skulle vara något av ett förräderi. Här är obehagskänslan i att ifrågasätta starkare än förnuftet. Och det är därför det är så viktigt att de borgerliga vinner. Hur väl man än ansåg att folkhemmet fungerade under industrialismens 1900-tal, kan det inte ge trygghet i den globala, flexibla och rörliga tidevarv vi nu har gått in i. Socialdemokratin kommer att med all kraft försvara 1900-talets lösningar. Positioner som är katastrofala för Sverige och svenskt välstånd. Näringsminister Leif Pagrotsky har sagt att tiden för avregleringar är över. Avgående socialminister Lars Engqvist lämnar ett dogmatiskt motstånd mot vinstdrivande företag i välfärdssektorn efter sig. Om Sverige inte vågar förnya politiken så att systemen uppfyller tidens krav kommer landet att bli fattigt igen. Det svenska folkhemmet måste reformeras i grunden. Men hur ska behovet av identitet och sammanhang kunna tillgodoses om det inte knyts till folkhemmet? Och hur ska de borgerliga kunna ta makten utan att utmana de djupa känslor som är förknippade med folkhemmet? Svaret jag vill ge tar form i tre aspekter på ett och samma huvudtema - utmana förmynderiet. 1) När statens utlovade trygghet inte uppfylls - erbjud nytt trygghetskoncept Ett enda ord kan sammanfatta vad varje svensk valrörelse handlar om - också riksdagsvalet 2006: TRYGGHET. När bondeförbundet bytte namn till centerpartiet antog man snart också ett nytt partiprogram (1959) där man i inledningen gjorde något så ovanligt som att ställa frågor. En av dem lyder: "Hur skall avvägningen ske mellan de två grundbehoven frihet och trygghet?" Någon viktigare partipolitisk fråga kan inte ställas. Varje valrörelse handlar om denna fråga och den vinner som ger medborgarna det bästa svaret. Socialdemokratin har under industrialismens epok kunnat ställa arbete mot kapital. Trygghet skapas åt de många människorna genom att stå på arbetets sida och beskatta och begränsa kapitalet. Trygghet genom omfördelning via staten. Klass mot klass. Vi mot dom. Men den motsättningen är inte längre sann. Anställda har blivit medarbetare som besitter företagens viktigaste produktionsfaktor - erfarenhet och kunskap. En ny maktbalans har uppstått. De borgerliga borde återgå till sin förindustriella syn om att ägandet i sig ger frihet och trygghet. Genom att äga och spara kan medborgarna skapa sig autonomi. I stället för att vara beroende av statens bidrag, har medborgaren och familjen egen buffert och egna lösningar för oförutsedda händelser. Denna autonomi ger trygghet, men också något annat: den stärker självkänslan. När jag själv kan lösa problem agerar jag som en handlingskraftig medborgare som är herre över sitt eget liv, inte en hjälplös bidragstagare beroende av staten. De borgerliga borde visa hur ett ägarsamhälle i framtiden ger den trygghet som bidragssamhället inte längre kan ge. 2) När tiden för politikern som expert och organisatör är över - erbjud nytt politiskt ledarskap Ingen har beskrivit den svenske politikerns psykologiska sinnelag mer djupgående än LO-ombudsmannen Olle Sahlström i boken Den röde patriarken (Atlas, 1998). Bättre än så här kan inte den typiske politikern sammanfattas: "Han var alltid snar att komma de svaga till hjälp, men han avhjälpte inte svaghet." Sahlström visar hur socialdemokratin förvandlats från småfolkets parti till experternas, generaldirektörernas och överhetens parti. Ändå uppfattas partiet fortfarande som den lille individens bäste vän. De borgerliga skulle lättare kunna vinna om man slår hål på en av landets mest seglivade myter och avslöjade socialdemokraterna för vad de står för: FÖRMYNDERI. Vi behöver en djupare diskussion om makt och maktfördelning. De flesta har en undermedveten syn som går ut på att alla resurser och all makt egentligen tillhör staten. Sedan delar politikerna ut pengar och bestämmanderätt till medborgarna. Det är en sjuk samhällssyn. De borgerliga borde torgföra det självklara: makten och lönen för arbetets svett tillhör medborgarna! Sedan avstår vi viss makt och vissa resurser till staten - på nåder. Om statens fogdar inte sköter sitt jobb - för att istället sko sig själva - ska deras makt dras tillbaka. Där är vi nu. Staten har för mycket makt. Det är därför vi blir otrygga. Staten kan inte tillgodose alla de skiftande behov av trygghet som finns. Staten vet inte bäst. För mig är politik mer än att lägga detaljerade lagförslag. Tekniska lösningar kan tjänstemän arbeta med. Politik är en fråga om samhälleligt ledarskap. Politik är att för folket sätta vår tid, våra liv, i ett sammanhang som gör att medborgarna lättare kan orientera sig, ta ansvar och prioritera. Ja, helt enkelt kunna ta makten över sitt eget liv. Visst finns problem att lösa, men för att skapa trovärdighet och vinna val i en demokrati måste man kunna leverera en optimistisk och välgrundad beskrivning om framtiden och dess möjligheter. Vart man vill leda människorna och på vilka värderingar. En övergång från förmynderi till frihet kan vara det bärande temat i en framtidsberättelse som ger hopp. Allt medan vidmakthållandet av fallerande system kan försätta socialdemokratin i defensivt försvar. Men det kräver att kristdemokraterna tänker om i alkoholfrågorna, folkpartiet om pappamånader, centerpartiet om kommunala skatteutjämningen och moderaterna om köp-sälj i sjukvården (och andra marknadslekar som inte flyttar makt från politiker till medborgarna). 3) När socialdemokratiska regeringsmakten blivit trög och patriarkal - utmana den underifrån med engagemang Aristoteles ger i Retoriken tre grunder för att övertyga - etos, logos och patos. De borgerliga kan logos - tala till människors förnuft och argumentera logiskt. Också etos - förmåga att skapa förtroende - är man på väg att åstadkomma genom ökat samarbete i allians. Problemet är patos - förmågan att tala till människors känslor. Arbetarrörelsen har haft monopol på riktigt laddat engagemang, medan borgerliga oftast har velat framstå som mer distanserade, teoretiska och akademiska. Det är dags att bryta med den traditionen. Med lite mer patos skulle de borgerliga kunna utmana socialdemokratin: UNDERIFRÅN. På kort sikt - fram till valet 2006 - handlar det inte så mycket om vilka konkreta förslag man lägger fram, utan mer om en mental omorientering hos partiernas aktivister - av er! Ni måste sluta se staten som partiernas redskap att styra över medborgarna. Ni måste sluta uppträda som statsmaktens företrädare och fogdar. Ni måste ställa er på medborgarnas sida - mot staten. Försvara människorna utifrån den ordinäre medborgarens perspektiv. Bara en politisk ledare har sedan 1930-talet fått en majoritet av folket att rösta borgerligt - två gånger i rad: Thorbjörn Fälldin. Om han hade det bästa politiska programmet och de bästa argumenten, kan säkert diskuteras. Men en sak är otvetydig: svenska folket uppfattade honom som en av dem. Han attackerade den socialdemokratiska staten underifrån. Han använde också som statsminister något som kom att kallas "Ramviksmodellen". Det innebar att han testade alla propositioner mot verkligheten hemma i byn. Vad innebar hans regeringsförslag för bensinmacksföreståndaren? För grannen? De borgerliga behöver skapa en sådan närheten till vardagen för att kunna skapa trovärdighet om att man står på folkets sida och vill deras bästa, inte bara gynna den politiska klassens intressen. Och detta handlar - vill jag understryka - inte om en PR-grej, en förnissa, en mediestrategi, utan om hur borgerliga politiker identifierar sin personliga roll och sitt uppdrag. Sucktar man efter att få bestämma över människors liv? Eller vill man företräda småfolket mot myndigheterna? Det här är två helt olika förhållningssätt, där de borgerliga idag identifieras med det första. Sverige behöver en politisk kraft som slår underifrån. Socialdemokratin gjorde det på 1900-talet. 2000-talet kräver att någon annat gör det. De borgerliga skulle kunna vara denna kraft om man tar medborgarnas parti mot överheten. Det handlar om att stå på Dacke's sida, inte Gustav Vasa's.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||