Sommarblogg i urval:
Företagare - och politisk idiot?

När nye ordföranden för Företagarna, Salvatore Grimaldi, skrev om hur underbart företagsklimatet är i Sverige och vilka goda kontakter man har med regeringen, reagerade denna blogg.
Fredag 2004-07-23 / 9.15
GRIMALDI HOTAR FÖRETAGANDET. Det är inte bara Svenskt Näringsliv som visar en häpnadsväckande naivitet i politiska frågor. Företagarna har till ny ordförande valt Salvatore Grimaldi. Han är en framgångsrik entreprenör men en politisk idiot. På Svenska Dagbladets ledarsida skriver han att han inte vill ”gömma” sig ”bakom den förutsägbara svartmålningen av Företagarsverige”. Det finns, menar han, ”en nyvunnen politisk insikt ... om att det är i småföretagen som morgondagens tillväxt ... gömmer sig”. Detta ska vara ”utgångspunkten för en öppen och konstruktiv dialog om hur hela Sverige ska bli mer företagsamt”.

Jaha, är det Grimaldi's tur att dricka kaffe i Rosenbad? Inbjudan har ju redan kommit. Förstår inte Företagarnas nye ordförande att han låter sig våldtas av regeringen?

Att tala om hur bra allting redan är, ger ju inte precis någon tung position för att kräva förändringar, eller hur? Och den som intervjuar LO's ordförande Wanja Lundby-Wedin upptäcker snart att hon använder företagen som alibi för att vara emot reformer för ett friare företagsklimat:
- Vi måste ha bra regelverk för företagare i den meningen att de är trygga, säkra och tydliga så att de kan växa, men det ska också vara tryggt för löntagarna - självklart … I Sverige har vi ett system som båda parter tycker är bra, att vi förhandlar mellan parterna och har kollektivavtal. Jag känner inte igen den bild som du ger och jag har rätt mycket kontakt med företagare och företrädare för företagarorganisationer… Du levererar en myt om att arbetsrätten är hinder för att företagen att växa. Om man frågar företagen är det andra orsaker… Arbetsrätten är inte problemet, ens om du frågar företagen.
Hennes svar på mina frågor är talande: hon skyller på företagen! Och hon har ju rätt. Så som Svenskt Näringsliv och nu Företagarna uppträder, kan hon lugnt säga nej till alla förändringar. FÖRETAGARNA är ju redan nöjda...

Hur skulle det se ut om LO sa att deras medlemmars löner redan är höga och att LO-ledningen inte vill vara förutsägbar genom att svartmåla lönenivåerna...

Så förbannat korkade är inte LO. Varför ska företagarnas representanter alltid uppträda som brett leende byfånar?!


Fredag 2004-07-23 / 13.39
GRIMALDI HÅNAR NYSTARTADE FÖRETAG. En läsare påpekar i mail:
Grimaldi började som företagare i ett garage med lånade pengar, skriver han. Jodå, visst. 1970 var det, han är född 1945 och har enligt egen uppgift varit egen företagare sedan 25-årsåldern.
Precis. 1970 fanns inte LAS. Ingenting av den katalog med skyldigheter som småföretagare idag har och som man saknar alla rimliga möjligheter att genomföra. Skattetrycket hade inte dragit iväg från OECD-snittet. Genom sitt fjäskande för den socialdemokratiska maktapparaten hånar Grimaldi de som försöker starta företag i dag. De saknar den frihet han hade när han började. Och att den friheten är borta verkar inte bekymra nye ordföranden för Företagarna - bara han får en kopp kaffe och en dunk i ryggen av Göran Persson.


Fredag 2004-07-23 / 14.26
CURT NICOLIN FÖRSTOD MAKTSPELET. I dessa tider då näringslivet springer benen av sig för att få fika med socialdemokrater i Rosenbad - utan att få någonting tillbaka annat än ännu fler regleringar, förbud och pålagor (eftersom deras springande i Rosenbad i själva verket legitimerar mer planekonomisk politik under förevändning att ”vi har bra kontakt med företagen och de är såå glada”) - blir man lite nostalgisk av att minnas Curt Nicolin som SAF-ordförande.

I och för sig var han ingenjören som blev framgångsrik företagsledare, snarare än entreprenör, men i stället förstod han Machiavelli och att det, som man skriver i Marxistiskt forum(!), finns gränser för hur långt man kan kompromissa. Det var när Nicolin 1976 tog över ordförandeskapet i SAF (Svenska arbetsgivareföreningen) som man vände från kompromiss till konflikt:
Borta är det näringsliv som lydigt ställde upp på statens premisser och deltog i utredningar och förhandlingar. Det nya näringslivet har insett att man inte kan sitta på två stolar samtidigt; man måste välja väg - kompromissens eller konfliktens.
Men Nicolins arv är nu bortglömt. Kompromissandet till döds är tillbaka. Och så undrar man varför Sverige inte är det rika land man en gång var...