Överge inte Irak för att straffa president Bush

Nyligen skrev den vänsterintellektuelle författaren Nick Cohen i brittiska tidningen Observer (21/1) att vänstern alltid stod upp mot fascismen, men "efter Irakkriget tror jag inte någon rättvis bedömare kan säga att man gör det längre". Det är hårda ord. Men korrekta, eftersom den politiska vänstern i västvärlden mer eller mindre öppet sympatiserat med de våldsverkare och religiösa miliser som i Irak har ett mål: störta demokratin innan den hinner få fäste i landet.

Själv har jag argumenterat för Iraks befrielse sedan invasionen i mars 2003. Att avsätta en tyrannisk diktator som i olika krig och utrensningar dödat över en miljon människor ur sin egen befolkning kan aldrig vara fel.

Det var en stor framgång för det irakiska folket att man kunde hålla först en folkomröstning om en ny konstitution och sedan ett parlamentsval under 2005. Fascistiska krafter i form av al-Qaida, Saddam-lojalister och olika miliser försökte hota folket från att gå till vallokalerna. Med prickskyttar och bilbomber mördade man medborgare som utnyttjade sin nya rätt. Men irakierna lät sig inte skrämmas. I fara för sitt eget liv visade man hela världen att man ville ha ett nytt styrelseskick i sitt land - en demokrati där folket avgör.

Vänstern i västvärlden har dock inte ställt upp på det irakiska folket. Det är något unikt i efterkrigstiden att Europa, när en diktatur fallit inte är berett att hjälpa till att bygga demokratiska institutioner. Nick Cohen skriver att han, när invasionen var över, väntade sig att "vänstern skulle erbjuda kvalificerat stöd till det nya Irak", även om man fortsatte att kritisera Bush och Blair. Men Cohen väntade förgäves, för något stöd kom aldrig.

Problemet för vänstern är att man ser Irak enbart som en schackpjäs, en bonde, i ett spel som handlar om USA. Eftersom Amerika vill lyckas i Irak, vill vänstern att Amerika misslyckas där. Därför ser man med tillfredsställelse på hur det sekteristiska våldet i Irak trappas upp. Skulden läggs på president Bush. Ju fler irakier som dödas, desto starkare argument mot Bush.

Jag tycker detta är en vedervärdig hållning. Och ett bevis på att vänstern inte längre står upp mot fascism, utan tvärtom är beredd att genom sin passivitet stödja fascistiska krafter som urskillningslöst dödar kvinnor och barn för att förhindra demokratisering och frihet i Irak.

För mig är utvecklingen i Irak väldigt lik den vi såg på Balkan efter det att Jugoslaviens diktator Tito dog. När diktaturens grepp släppte fick de etniska motsättningarna luft under vingarna. Före detta Jugoslavien blev platsen för etnisk rensning och sekteristiskt krig. När en diktatur upphör är det som att lyfta på locket till en tryckkokare. Allt kommer upp till ytan. Betyder det att diktatur är bättre än frihet och demokrati? Självklart inte. Dessa motsättningar är en följd av det förtryck som förekommit. Det är motsättningar folken måste komma över, bearbeta, för att kunna bygga ett nytt land i frihet.

Men istället för att hjälpa Irak komma över denna fas, är det populistiska budskapet från den amerikanska vänstern, "ta hem trupperna!"

Ett trupptillbakadragande skulle inte bara leda till att den demokratiska processen avbröts. Det sekteristiska våldet där muslimer dödar muslimer skulle inte minska om den USA-ledda koalitionen försvann. Tvärtom skulle det trappas upp när inte internationella trupper går emellan de stridande grupperingarna. Irak skulle bli som Bosnien, där olika religiösa miliser begår folkmord på civila från andra etniska grupper.

Hur fick man slut på kriget i forna Jugoslavien? Genom invasion av internationella trupper!

Ett tillbakadragande av amerikansk trupp nu, skulle med stor sannolikhet leda till blodbad som överträffar det vi sett i Irak hittills. Och det skulle i sin tur leda till den paradoxala situationen att krav skulle resas på att det internationella samfundet måste ingripa för att få stopp på våldet.

För mig är det obegripligt att inte de krafter som vill se en demokratisk ut veckling, oavsett politisk färg, kan samarbeta i syfte att uppnå detta för det irakiska folket.

Varför kan vi inte bortse från oenighet om det var rätt att invadera och störta Saddam Hussein? Varför inte bortse från vad vi tycker om George W Bush? Det är trots allt inte hans liv som står på spel i Bagdad, utan irakiska barn, kvinnor och män. Varför kan vi inte fokusera på dem? Varför inte diskutera med sakliga argument om vad som behövs för att skapa en framtid för människorna i Irak? Och sedan genomföra de handlingar som krävs för att nå dit.

Jag är övertygad om att utländsk trupp krävs i Irak, av samma skäl som de sattes in i forna Jugoslavien. Låt oss diskutera hur denna militära närvaro ska se ut. Jag tycker Europa, som ofta skryter om hur duktiga européer är på "mjuk makt", alltså uppbyggnad av institutioner snarare än militär kompetens, borde ställa upp med sitt kunnande i Irak. Ett skäl till de amerikanska bakslagen kan vara att de saknar detta kunnande. Vi borde då bidra med det - för irakiernas skull.

Världen kan inte överge Irak bara för att straffa president Bush.

Dick Erixon
Borgerlig debattör och bloggare