Ja, det är rätt att bomba fram frihet

Flera miljarder människor lever ännu utan frihet. Förtryck tillhör deras vardag. I vissa fall resulterar skräckvälden i rena folkmord, som i Darfur, Sudan. Men engagemanget i Sverige och Europa för att ge dessa människor frihet är svagt. Att skicka bistånd går bra, men att ge dem frihet är så kontroversiellt att de som aktivt verkar för att sprida frihet och demokrati utsätts för veritabla hatkampanjer.

Jag talar om den neokonservativa doktrinen som utmanar svensk och europeisk utrikespolitik. I Europa är huvudmålet stabilitet på den internationella arenan. Det betyder att diktaturerna lugnt kan fortsätta förtrycka och mörda sina befolkningar. När allt kommer omkring vet de att Europa backar från alla sina vackra ord, för Europa vill inte rubba stabiliteten. Inte ens för frihetens skull.

Européer framställer gärna denna strävan efter realpolitisk stabilitet som sofistikerad och eftertänksam. Allt medan amerikansk idealism i neokonservativ tappning framställs som cowboy-aktivism, något oansvarigt, oseriöst och farligt. Att driva på förändringar som man inte alltid kan kontrollera betyder att stabilitetens hotas. Och då är det bättre att göra ingenting. Även om det betyder att stora delar av jordens befolkning tvingas leva i ofrihet och förtryck.

Frihet kan ha högt pris
En vanlig kritik mot den neokonservativa doktrinen är att vägen till frihet kan vara lång, skakig, oförutsägbar och kostsam. Ta exempelvis Aftonbladet, som i en ledare (11/11 2005) skrivit: "Tvärt emot de löften som gavs inför den amerikanska invasionen i Irak tycks utrymmet för en demokratisk utveckling i Mellanöstern mindre än tidigare. Istället är regionen mer instabil och våldsam, och USA:s allierade betalar ett högt pris."

Priset är högt. Ja. Över 2000 unga amerikanska soldater har betalat det ultimata priset - de har offrat sina liv för ett främmande land och ett folk de inte visste mycket om. Många irakier och afghaner har också fått sätta livet till. Men vem har sagt att kampen för global frihet skulle vara enkel?

Den avgörande frågan är ju om priset är för högt. Vänstern anser det. Men så kan man bara se det om man föredrar stabilitet i diktatur framför förändring till frihet och demokrati. Som jag ser det kan priset bara bli för högt om man ger frihet och demokrati lågt värde. Den frihet vi i Europa idag tar för given kostade 50 miljoner människors liv under andra världskriget. Var vår frihet inte värd det?

Vilken sorts stabilitet?
Aftonbladet menar att den neokonservativa doktrinen ger mer instabilitet. Men kan man anse den gamla 'stabiliteten' vara acceptabel, den som rådde då Talibanerna och Saddam Hussein hade makten? Vänstern menar det.

Neokonservatismen hävdar att den sortens 'stabilitet' är en illusion. Tyranner som förtrycker och mördar sitt folk kan inte anses utgöra en acceptabel stabilitet. Verklig stabilitet kan bara uppnås genom att störta regimerna och befria folken. Först när demokrati och frihet råder uppnås stabilitet värd namnet.

Kritiken mot Irakkriget har fått mig att undra över vilken människosyn "fredsaktivisterna" har, om de anser att priset för frihet är för högt. En ledtråd fick jag i oktober 2005 då Niklas Ekdal i Dagens Nyheter skrev: "När den irakiska regimens brott så småningom rullas upp kommer också en annan insikt att sprida sig. Om detta var den nivå av tortyr och massmord som krävdes för att hålla ihop landet, hur ska en regim som respekterar mänskliga rättigheter klara av det?"

Här insinueras att irakier är barbarer som inte klarar av demokrati. Och det här är representativt för opinionsbildningen mot Iraks befrielse. I min blogg har jag från början tolkat Irakkriget utifrån irakiernas situation, medan massmedierna så gott som alltid väljer att tolka Irak enbart som en pjäs i ett spel mellan USA och Europa, mellan Bush och hans motståndare. Frihetens principer och människors värde väger lätt för krigsmotståndarna.

Det blir tydligt när det gäller att räkna hur många som dött i Irak. Man struntar fullständigt i de hundratusentals som dödades före mars 2003, men skuldbelägger USA för alla som dött sedan mars 2003. Irakierna fick värde först då USA med allierade invaderade landet. Och för medievänstern har bara döda irakier värde - som ammunition mot Bush - medan levande irakier fortfarande inget människovärde har. Deras framtid betyder ingenting.

Men irakierna själva sätter mycket högt värdesätter den frihet som USA i enlighet med neokonservativ teori försöker etablera. Det framgår av en rapport från vänstertankesmedjan Brookings Institute: Iraq Index (27/2 2006) visar att 77 procent av irakierna personligen anser det var värt att störta Saddam Hussein, trots alla svårigheter som uppstått efter invasionen. Bland kurderna svarade 91 procent att invasionen var värd priset. Bland shiamuslimerna håller 98 procent med.

Här går förmodligen den viktigaste skiljelinjen mellan förespråkare och motståndare till Irakkriget: om man tror att muslimer inte vill ha eller inte klarar av frihet, då är naturligtvis de neokonservativa helt ute och cyklar. Varför ens försöka sprida frihet till barbarer? Så naivt! Men vi som betraktar irakier som människor ser det som något stort att allt fler av jordens medborgare får chansen att bygga demokrati och leva med mänskliga rättigheter.

Frihet - en universell princip
Många, också nyliberaler, ifrågasätter militära ingripanden och bomber som metod att utöka friheten. I en ledarkrönika i Frihetsfronten (nr 3/2005) heter det: "Jag har dock svårt att se logiken bakom att ett lands nattväktarstat bland sina åtaganden har ansvaret för att försvara sådana som inte tillhör den."

Jag har förvånats över att så många liberaler i diskussionen om befrielsen av Irak, helt plötsligt lägger stor vikt vid staters och nationers gränser. Upphör frihetens principer vid gränsen? Varför då? För min del kan inte frihetens livsbejakande kraft sluta vid fiktiva och statligt beslutade gränser. För mig är frihetens principer universella.

ALLA, också afghaner och irakier, omfattas av frihetens universella principer. Och då gäller det för oss att, efter vår förmåga, försvara friheten varhelst den förtrycks. Andra slutsatser har som konsekvens att vi inte utgår från att alla människor har samma värde. Jag menar att globaliseringen för första gången i mänsklighetens historia ger oss chansen att utrota tyranniet och skapa frihet på jorden. Om det kräver bomber, så må man bomba.

Kommunitära underifrånprincipen, då?
Men hur förhåller sig frihetens universella princip till den kommunitära perspektivet att ett samhälle byggs underifrån? Ska inte frihet få växa och mogna inom varje nation? Fram till den 11 september 2001 ansåg också jag att varje land bör utvecklas i sin takt. Men den dagen blev det klart att vissa inte accepterar tidens gång, utan försöker vrida klockorna bakåt genom att attackera västvärlden där värderingarna om individens frihet uppkom.

Därmed har fundamentalistiska islamister startat ett värderingarnas krig. De tänker inte låta utvecklingen ha sin gång och de vill förvägra individerna i den muslimska världen att bli fria. Deras mål är kalifatet, en återgång till medeltiden före upplysningen. Inte bara för arabvärlden, inte enbart för den nuvarande muslimska världen, utan för hela mänskligheten.

Denna fundamentalism hotar friheten överallt. På samma sätt som nationalsocialismen och kommunismen utmanade upplysningen och respekten för individens frihet utmanas de nu av en radikaliserad och totalitär islamism.

Även om denna tredje totalitära våg inte omfattar några pansarvagnar och arméer, utmanar den oss med mer förrädiska metoder. Med asymmetriska hot och terrordåd avser de att på ett psykologiskt plan besegra västvärlden och nöta ner motståndskraften. Eftersom man talar om att hämnas förlusten av Wien 1683 vet vi att de tänker långsiktigt och inte räknar med några snabba slag, utan en långt utdragen religiös kamp.

När nu globaliseringen innebär att vi människor kommer varandra närmare borde inte islamistiska terrorister vara dem som formulerar mänsklighetens reaktion på denna nya globala gemenskap. Eftersom vi har deras dödliga hot att möta, varför inte samtidigt dra egna slutsatser om innebörden av att världen blivit mindre? Istället för att bara vidta polisiära åtgärder mot terrorismen, och blunda för dess politiska dimension, borde vi svara på deras utmaning i handling: Nej, vi tänker inte låta er kuva vare sig andra muslimer eller västerlänningar. Diktaturernas och tyranniernas tid är över!

DICK ERIXON