Denna gång står de borgerliga för trygghet och rättvisa

I årets valrörelse har något nytt hänt. Det är inte längre socialdemokratin som står som det trygga, stabila regeringsalternativet. Rollen som bästa uttolkare av "det lagom svenska" har övertagits av de fyra borgerliga partierna i Allians för Sverige.

Kunskapskrav mot flum
Ta bara en så viktig fråga som utbildningspolitiken. Här har folkpartiet profilerat sig för ordning och reda i skolan, medan socialdemokratin mer än någonsin företräder flum, dekadens, lägre krav och slopade betyg. Jag tror den allmänna opinionen delar de borgerliga värderingarna mer än socialdemokraternas. Svenska folket förstår att om vi ska klara oss i framtidens globala kunskapssamhälle måste vi förbereda de unga för en allt hårdare internationell konkurrens. Det är så vi kan trygga vår välfärd. Att inte ställa kunskapskrav leder till otrygghet.

Riktiga arbeten mot bidragsberoende
Förr stod socialdemokraterna för arbetsmoral, att man ska göra sin plikt innan man kräver sin rätt. Men numera är det bara de borgerliga som står för den svenska arbetslinjen, alltså att människor ska ut i riktiga jobb.

Socialdemokraterna bekymrar sig inte över att ungdomsarbetslösheten är skyhög trots högkonjunktur. Arbetslösheten bland akademiker har sällan varit större. Men statsminister Göran Persson viftar bort arbetslösheten med påståendet att "frågan är löst", eftersom den "öppna" arbetslösheten är på väg ned mot fyra procent, vilket är regeringens mål.

Men den "öppna" arbetslösheten är en grov manipulation där regeringen fört bort hundratusentals människor från arbetsmarknaden, även de som vill arbeta. Det är inte viktigt för socialdemokraterna att människor får riktiga jobb, utan att de blir försörjda på bidrag. Detta har dock allvarliga konsekvenser: allt större grupper tvingas leva på statens nåder. Unga och andra som vill in på arbetsmarknaden förvandlas till ett bidragsproletariat. Detta bidragsberoende leder inte till trygghet, utan till osäkerhet och vanmakt.

Moderaterna profilerar sig som det nya arbetarpartiet. Vilket inte ska förväxlas med arbetarepartiet. Det lilla e:et är viktigt. Moderaterna riktar sig till alla som arbetar, oavsett klass. Och alla som arbetar ska belönas med lägre skatt och mer i plånboken. Samtidigt skall bidragen stramas åt.

De borgerliga står därmed för en rättvisa som betyder att den som arbetar och sliter ska belönas för det, framför de som inte arbetar. Allt medan socialdemokraterna vill belöna dem som inte arbetar och bestraffa dem som sliter och ligger i. Också här tror jag svenska folkets rättvisepatos ligger närmare de borgerliga än socialdemokraternas planekonomiska synsätt.

De borgerliga menar att trygghet inte ligger i bidragsberoende utan i att få chansen att ta sig in på arbetsmarknaden, även om lönen och förmånerna till en början kan bli lägre. Med en anställning kan man prestera, visa vad man går för, höja lönen och efterhand skaffa bättre arbete. Med bidrag sitter man fast i beroende av staten.

Man kan tycka att moderaternas förslag inte går tillräckligt långt. Men då finns centerpartiet som hittat tillbaka till sin roll som småföretagens parti. Centern profilerar sig på större och konkreta avreglering av den stela arbetsmarknaden, så att fler företag vågar anställa. Den som vill se snabbare förändringar kan stödja centerpartiet.

Familj mot identitetslöshet
Ytterligare ett område där de borgerliga numera är mer i samklang med svenska folket gäller familjepolitiken. Medan kommunister och socialister vill tränga djupt in i det allra mest privata, och via kvotering av föräldraförsäkringen bestämma vilken förälder som ska vara hemma med barnen och hur länge, vill de borgerliga ge familjen egenmakt.

Förmynderiet där politiker lägger sig i har här nått en gräns. Det är dags att avgöra om vi som medborgare har rätt att skapa oss vår egen identitet i civilsamhället och frivilliga gemenskaper, eller om vi i ännu högre grad ska styras av politiska beslut. De som tycker dessa frågor är särskilt viktiga kan understryka det genom att rösta på kristdemokraterna som går längst i att värna familjen som en motvikt mot staten.

Västerländska kulturarvet eller nyorientalism
Till och med i utrikespolitiken kan man misstänka att väljarkåren ligger närmare de borgerliga, medan socialdemokraterna fjärmat sig från svenska traditioner för att allt tydligare omfamna alla kulturer - utom den svenska.

Inget annat land i Europa ville ge visum till terroristerna i Hamas i våras. Men den socialdemokratiska regeringen gjorde det. Regeringen stoppade svensk medverkan i en internationell militärövning bara därför att Israel medverkade. Regeringens reaktion på de danska karikatyrteckningarna av profeten Muhammed gick längre än någon annan i väst. Utrikesministern såg till att stoppa en hemsida och kränkte därmed vår västerländska yttrandefrihet, bara i syfte att lyda krav från muslimska opinioner i Mellanöstern.

Under våren visade också Uppdrag granskning i SVT hur nära socialdemokratin samspelar med obskyra muslimska organisationer som vill införa sharialagar i Sverige. Statliga bidrag till dessa organisationer förväntas bli röster på socialdemokratin i höstens val. Regeringen anlitar också "experter" som systematiskt undergräver den svenska kulturen, senast i en rapport om skolväsendet (SOU 2006:40). Skolan anklagas för att bedriva undervisning utifrån svenska värderingar. Våra traditioner görs till något fult. Svensk kultur anses inte mer legitim i skolan än orientens traditioner - trots att vi faktiskt lever i Sverige.

Dags att byta regering
På dessa områden kan en ny borgerlig regering återföra sans och balans, trygghet och stabilitet. Det betyder att vi har ett nytt och annorlunda politiskt landskap inför höstens val. Om det blir klart för väljarna hur långt ut på vänsterkanten socialdemokraterna och deras stödpartier nu befinner sig, tror jag valresultatet kan bli en historisk seger för Allians för Sverige.

Dick Erixon