Utvärdering "Två månader med alliansregeringen", framförd på glöggfest hos moderaterna på Söder i Stockholm 7 december 2006. ”Mardrömsstarten” Detta ord - mardrömsstart - får mig osökt att tänka på ett parlamentsval helt nyligen. För första gången sedan 1994 vann oppositionen majoriteten. Men istället för glädjeyra uppstod intern maktkamp om de viktigaste posterna. Och några politiska initiativ i enlighet med de löften man gav i valrörelsen har inte heller lagts fram, trots att det gått många veckor sedan valet. Åh, förlåt. Här står jag och talar om det amerikanska kongressvalet... Men jag tycker det amerikanska valet nog kan vara något av en spegel när vi ska reflektera över det svenska valet och den nya regeringen som idag suttit två månader och en dag vid makten. Jag kan inte släppa en skämtteckning ur minnet, en bild som så bra illustrerar hur demokratiska partiet agerat efter sin valseger. Teckningen visar en förvånad demokratisk makthavare som fångas av strålkastare. Där står han överrumplat i rampljuset med all uppmärksamhet riktad mot sig. En speakerröst säger: "Stå inte bara där! Gör nå't. Förändra!" Demokraterna i USA har inte lagt fram några förslag alls sedan de vann valet. Istället har de krigat internt om maktpositionerna. Jag har här ett nyhetstelegram från Reuters (26/11) där demokraterna lovar att inte föra den egna politiken under mandatperioden. DET kan socialdemokraterna och Sture Nordh inte beskylla den nya borgerliga regeringen för! Förslagen från alliansen läggs ju fram i rasande fart. Och det är förändringar socialdemokraterna aldrig skulle lägga fram. Ta bara en sån sak som nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Och 21 stycken Länsarbetsnämnder. Och Djurskyddsmyndigheten! Det känns som att det blir lättare att andas. Men snacka om mardrömsstart. För byråkraterna! * * * Sedan har vi avgiftshöjningen i a-kassan. Vänstern är upprörd över att regeringen efter valet genomför den politik som man lovade föra före valet. Hur kan de vara så förvånade? Det är en fråga man kan grubbla över. En förklaring kan förståss vara att man inte är van vid att ledande politiker faktiskt menar något med vad de säger. Se bara på Mona Sahlin. Har hon någonsin genomfört något av allt det pladder hon gödslat medielandskapet med? Maud Olofsson har i veckan lagt fram sitt förslag till regelförenklingsarbete för att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent till 2010. Detta kan bli en riktig mardrömsstart. För blankettillverkarna! * * * Visst finns det lite smolk i bägaren. Utspelet om högre spritskatt i EU och framför allt ställningstagandet för facket i Vaxholmsmålet är två exempel. Arbetsrätten kommer att förfölja regeringen och jag tror man kommer att inse att de många nya jobb regeringen vill se, kräver kraftfull liberalisering. Om inte annat när konjunkturen vänder nedåt. Om regeringen håller fast vid att minska utanförskapet kommer man förr eller senare att få ta itu med arbetsrätten. Detta även om alla prognoser nu pekar uppåt när det gäller sysselsättningen. Men jag måste säga att flera av de ministrar som nu tillträtt är av en helt annan kaliber än de vi sett passera revy under åren. Ja, jag skulle vilja säga att den här uppsättningen ministrar överträffar Bildt-regeringen. Varför? Behöver jag säga mer än: Bengt Westerberg och Olof Johansson...? Särskilt kul har det varit att se Anders Borg överglänsa Pär Nuder i budgetdebatten. Och Sven-Otto Littorin har en underbar förmåga att förvandla det ilsket kontroversiella till vilken sund och naturlig självklarhet som helst. Hans Zetterberg talade i Axess TV i helgen om "politikens underbarn" - och syftade på Reinfeldt, Borg och Littorin. Och nog är det så att vi på den borgerliga sidan nu har en mer kompetent generation än på vänstersidan. Så har det inte alltid varit. För vem är det en mardrömsstart...? * * * Men var inte valet av Cecilia Stegö och Maria Borelius som statsråd ett grovt tjänstefel av statsministern? Det blev ju rena julafton för journalistkåren när de fick jaga borgare för att inte ha betalat TV-licensen. Vecka ut och vecka in har journalisterna illa dolt sin skadeglädje över ministeravgångar och fackliga uppror över a-kassan. De har ofta talats om "Reinfeldts mardrömsstart". Ändå visade opinionsinstitutet Skop häromdagen att man mätt upp det högsta förtroendet för regeringen på två år. Trots alla så kallade affärer och arga protester har väljarna förtroende för regeringen Reinfeldt. Hur kan det komma sig? Jag tror det beror på att svenska folket börjar komma underfund med det amerikanska väljare vetat sedan Ronald Reagans dagar: mainstreammedierna är kolossalt vänstervridna. Det gör att amerikanska väljare tolkar medierna på ett helt nytt sätt. De politiker som hamnar i journalisternas skottlinje har inte alls förlorat matchen - ibland är det tvärtom så att den politiker som får den mest negativa bevakningen vinner. Politikern är offer för de mäktiga mediernas ondska. Väljarna har börjat tolka medierna som aktörer för vänstern, inte som neutrala rapportörer. Minns ni valvakan och SVT:s intervju med de fyra vinnande partiledarna? Det tog för KG Bergström inte mer än 1 minut och 28 sekunder innan han började tala om avgångar - i det som skulle vara en segerintervju om den första borgerliga valvinsten på 15 år. Massmediernas agerande under de två månader som gått sedan den borgerliga segern har avslöjat dem som de vänsteraktivister de till stor del är. Vilken mardrömsstart! För journalistkåren. DICK ERIXON