Den svenska tystnaden börjar brytas

Sedan 1970-talet har vänstern totalt dominerat svenska medier. En borgerlig kulturartikel eller en frihetlig röst i ett kulturprogram i etern är lika sällsynt som utrotningshotade pandor. Utrikesrapporteringen är grovt vinklad ur ett hårdkokt vänsterperspektiv. Bara i den inrikespolitiska bevakningen uppnås någorlunda balans. Och det beror på att aktörerna i inrikespolitiken, partierna, noga följer vad som skrivs och reagerar när bevakningen blir för skev. Bara i inrikespolitiska rapporteringen finns en granskning som gör att journalistiken måste försöka upprätta någon sorts jämvikt.

Men de senaste åren har något hänt. Via internet har aktörer som förut inte kunde göra sina röster hörda börjat kunna nå ut till en allt större publik. Det gäller såväl bloggarna som nya medieinitiativ, som Captus.

Det gör att vänsterdominansen, särskilt i utrikesrapporteringen och kulturdebatten, är på väg att brytas. Det gör också att den tystnad som lägrat sig över det svenska konsensuslandskapet nu börjar ersättas av en allt livligare samhällsdebatt.

Utrikesrapporteringen spelar en särskilt viktig roll. Genom den hade vänstern fått monopol på att tala om hur världen ser ut. Det smittar naturligtvis av sig på inrikespolitiken. Ändå har ingen borgerlig aktör tagit upp kampen om utrikesrapporteringen, förrän nu. De politiska partierna har, av naturliga skäl, lämnat walkover eftersom inga partier kan ta på sitt ansvar att förklara utländska aktörers agerande.

Näringslivet har inte förstått hur viktig idéströmmen från de revolutionära utländska exemplen varit för samhällsklimatet. Därifrån har energi, argument och idéer kunnat injiceras i svensk inrikesdebatt.

Det är faktiskt först nu, med bloggar och den unga tankesmedjan Captus, som bilden av utlandet blir föremål för debatt. Jag menar att detta varit en avgörande förklaring till antiamerikanismen. En attityd som inrymmer starka antikapitalistiska och antiindividualistiska strömningar som i mer än 30 år fått stå oemotsagda.

Inte undra på att svensk debatt har kantrat åt vänster. Det är först när frihetliga och konservativa röster ifrågasätter vänsterns djupt ingrodda perspektiv på utlandet som vi kan skapa en i verklig mening öppen samhällsdebatt i Sverige.

Dick Erixon