Dansk satir blottlägger relativismen

Inte sedan 1930-talet har svenska politiker och medier agerat så dresserat och underdånigt inför totalitära hot som nu. Efter våldsamma upplopp runt om i den muslimska världen mot bakgrund av några Muhammedteckningar i Jyllands-Posten agerade Sveriges utrikesdepartement och säkerhetspolis för att stänga ner en politisk hemsida. En signal från statsmakten som webbleverantörer villigt följt och utvidgat genom att sedan stänga ner fler webbplatser på eget initiativ.

En svensk tiger.

Lika lydiga har mainstremmedierna varit. Bara röster som kritiserar Jyllands-Posten för publiceringen och Danmark i allmänhet har fått komma till tals, med några få undantag: muslimer är de enda som fått säga något annat än det politiskt korrekta. Få ledarsidor har vågat problematisera läget, få har överhuvudtaget försvarat yttrandefriheten reservationslöst.

En svensk tiger.

I riksdagens utrikespolitiska debatt 15 februari sa vänsterpartiets vice ordförande Alice Åström: ”Yttrandefrihet är inte detsamma som rätten att häda och kränka.” Detta trots att Karl Marx sa att religion är ett opium för folket, och vänsteraktivister i hundra år intensivt hädat kristendomen. Åströms uttalande säger en del om hur mycket dagens vänster hatar västvärlden och dess friheter, när de nu till och med är beredda att krypa för teokratiska fanatiker.

En svensk tiger.

INKLUDERA MUSLIMER I VÄST
Det var just för att blottlägga denna allvarliga självcensur och svek mot yttrandefriheten som Jyllands-Posten publicerade teckningarna. Det skrev nyligen kulturredaktören Flemming Rose i Washington Post (19/2) och tillade: ”Tecknarna behandlade islam på samma sätt som de behandlar kristendom, buddism, hinduism och andra religioner. Och genom att behandla muslimer i Danmark som jämlika gjorde de en poäng: vi integrerar er i den danska traditionen av satir eftersom ni är en del av vårt samhälle, inte främlingar. Teckningarna inkluderar snarare än exkluderar muslimer.”

I Dagens Nyheter och på andra håll har det istället hetat att teckningarna inte hade annat syfte än att provocera. Hur kan man vara så förblindad att man inte ser att dessa teckningar haft ett större djup i sin satir än det mesta av annan satir? De har väckt debatt i vår globala tids allra största fråga: ska vi stå upp för västvärldens värderingar och upplysningen eller vika ner oss för totalitära tendenser och ge upp flera hundra års utveckling av yttrandefrihet? En viktigare fråga kan inte ställas.

Men istället för att ta den debatten har man sagt att satiren ”sparkar nedåt” och är kränkande. Man har gjort en viktig principfråga till en kvoteringsfråga, där man ska tycka synd om och se muslimer som offer. Med den logiken måste all satir förbjudas, för bra satir slår alltid hårt mot något eller någon som känner sig kränkt. Det är själva satirens natur. Och satir är en del av vår kultur, av vår civilisation.

Jyllands-Posten har inte behandlat muslimer annorlunda, som några tillfälliga gäster i landet, utan som ett danskt fenomen som man förhåller sig till på det sätt man brukar förhålla sig till företeelser i västerlandet. Kritikerna menar att muslimer ska behandlas som ett främmande inslag i väst. De är ömtåliga, och tål inte livet så som det ser ut i väst.

Men om man ska se muslimer på detta sätt när det gäller humor och samhällsdebatt, sker det naturligtvis också i andra sammanhang, som när muslimer söker jobb. Om muslimer är främmande och inte tål vårt sätt att leva, kan man då anställa dem för att ens utföra de enklaste uppgifter? Självklart inte.

Kritikerna mot Muhammedteckningarna pekar ut muslimer på ett sätt som gör det omöjligt för dem att någonsin bli en del av våra västerländska samhällen. Man markerar ut dem som människor som kräver särskilt delikat behandling, några som definitivt inte är som oss. Kritikerna av satiren är de som verkligen skapar en ”vi” mot ”dom”-attityd.

FÖRHINDRAR MUSLIMSK UTVECKLING
Genom att ”visa hänsyn” till de totalitära krafterna inom islam undergräver man dessutom den muslimska världens möjlighet att utvecklas till en modern religion. För vilket är budskapet man sänder den muslimska världen när Sveriges regering, säkerhetspolis och medieaktörer vidtar åtgärder för att stoppa och censurera Muhammedteckningar? Sverige talar om för al-Qaida att de har rätt och att sekulära muslimer som holländska parlamentledamoten Ayaan Hirsi Ali har fel.

Ayaan Hirsi Ali är en av världens viktigaste röster just nu. Hon vill få den muslimska världen att förstå att kvinnoförtryck och gamla seder inte tillhör framtiden. Hon utmanar de radikala som vill föra den muslimska civilisationen tillbaka till 700-talet. Hon vill istället föra in deras värld in i vår tid. Hon kämpar för att islam ska reformeras och moderniseras. När svenskt etablissemang i politik och medier hävdar att muslimer är så totalt annorlunda än oss andra, och att vi måste av hänsyn till dem genom att ge upp yttrandefriheten, går man extremisternas ärenden.

KÖPENHAMNSSYNDROMET
De senaste månaderna har vi sett något som börjat kallas Köpenhamnssyndromet. Det anspelar på Stockholmssyndromet som efter Norrmalmstorgsdramat i Stockholm 1973 blev beskrivningen på hur gisslan kan börja ta parti för sina kidnappare. Köpenhamnssyndromet ger namn åt en kollektiv underkastelse, västvärldens kryperi för hot från fundamentalistisk islam.

Jag känner avsky för möjligheten att vi i väst, genom att vara fångar i Köpenhamnssyndromet, ska ge upp våra friheter och låta fundamentalister sätta gränserna för våra liv. Det är dags att på allvar stå upp för västvärldens värderingar om demokrati och individuella friheter som yttrandefriheten. Ingenting ska få dra oss tillbaka till medeltiden.

DICK ERIXON