Vad ska vi kalla de människor som vill döda oss? Islamofascister? Islamister? Jihadister? Eller bara vanliga mördare? Man kan säga att det inte spelar så stor roll - huvudsaken är att stoppa dem. Men att hitta rätt ord är en del av stoppandet. Det handlar om att identifiera våra verkliga fiender.

"... båda rörelserna baseras i en kult av mördande våld som vältrar sig i död och förstörelse samtidigt som man föraktar ett livligt intellekt ("Död åt intellektet! Länge leve döden!" som Francos närmaste man så kärnfullt uttryckte det.) Båda är fientliga mot modernism (utom när det kommer till vapen), och båda är bittra nostalgiker för gångna imperier och förlorad ära. Båda är besatta med verkliga eller påhittade "kränkningar" och fyllda av hämdbegär.

Båda är djupt infekterade med giftig judehatisk paranoia. Båda omfattar dyrkande av starka ledare och hänvisar till kraften i någon enskild bok. Båda präglas av sexuell repression, särskilt förtrycker man alla sexuella "avvikelser", och man hävdar kvinnans underordnade ställning och föraktar det feminina. Båda föraktar konst och litteratur som symptom på degadens, båda bränner böcker och förstör museum och konstskatter."

Samtidigt har emellertid våra muslimska medborgare en skyldighet att ljudligt och entydigt fördöma de jihadister som hotar oss alla.

länk
MONA SAHLINS FÖRTROENDE ETT LUFTSLOTT. I sifo-mätning som Aftonbladet publicerat får Mona Sahlin kraftigt ökat förtroende: nu anser 48 procent av svenska folket att de har förtroende för henne, en ökning med 7 procent sedan i våras. Samtidigt minskar förtroendet för statsmininster Fredrik Reinfeldt, från 52 till 45 procent.

Men vad bygger detta "förtroende" på, när det gäller Sahlin?

Hon har inte presenterat någonting alls sedan hon i mars blev partiledare och oppositionsledare. Vad vill hon? Ingen som vet. Vilka förslag till sammanhängande oppositionspolitik har hon lagt fram? Inga alls. Vad vet vi om hennes visioner? Ingenting.

Alltså är det ökade förtroendet byggt på luft.

För statsministern gäller det som tas upp i förre kommentaren: en hungrigare, aktivare och mer energisk regering. Jag vet att man jobbar hårt i regeringskansliet. Men inte tillräckligt hårt. Att styra landet är ingen barnlek. Det är nu upp till alliansens medarbetare att visa att man pallar trycket, och ökar temptot - avsevärt.


Torsdag 2007-12-27 / 9.48 länk
BARA 1000 DAGAR KVAR TILL RIKSDAGSVALET. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson har gjort ett tidsenligt uttalande i pressmeddelande:

På julafton var det exakt 1000 dagar kvar till riksdagsvalet 2010. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson påbörjar nedräkningen med att tända ett ljus.

- Nu börjar nedräkningen till ett maktskifte. Nu tändas 1000 juleljus och det är 1000 dagar kvar tills vi får en ny regering, säger Peter Eriksson.

Uttalandet visa att det i politiken alltid råder valrörelse. Den borgerliga alliansen tog inte notis om detta under sitt första år i regeringen, och gav därför oppositionen fritt spelrum i opinionsbildningen.

Nu finns tecken på att statsråden vaknat. Strax före jul gjorde den förut så anonyme infrastrukturministern Åsa Torstensson (c) skarpa utfall mot socialdemokraternas ansvarslösa hållning om trafikinvesteringarna. Och i dag skriver handelsminister Ewa Björling (m) en temperamentsfull debattartikel där hon kritiserar biståndsorganisationer, som socialistiska Forum Syd, för att hota u-ländernas utveckling.

Det är goda tecken, men regeringen är fortfarande för slö. Under julhelgen hade SVT Text-tv en nyhet om att storbolag kan smita från bolagsskatten efter en dom i Regeringsrätten strax före jul. Kort tid därefter låg en kommentar från s-riksdagsman: "oacceptabelt", medan det dröjde längre innan någon från Alliansen reagerade.

Att oppositionen har högre opinionssiffror när de ligger i mer och är snabbare på att vara ute i medierna än regeringen, är knappast konstigt. Om oppositionen är hungrigare på att regera än regeringen kanske det till och med är rimligt.

Alliansen måste vakna från sin törnrosasömn. Vi har sett några goda tecken. Men än är man för slö och långsam i regeringskansliet. Man borde, med de gigantiska resurser man har till förfogande, kunna slå oppositionen i ALLT. Inte minst att vara först ute i nyhetscykeln att kommentera händelser i samhället. Sätt fart!!


Annandagen 2007-12-26 / 10.20 länk
MONARKINS STÄLLNING HÄR OCH I STORBRITANNIEN. Det är lite märkligt att, under denna vår största högtid, kung Carl XVI Gustaf står för budskapet om framtid och samhälle. Inte politikerna. För första gången sändes kungens julhälsning också i SVT. I Storbritannien var det 50-års jubileum för drottningens TV-sända jultal, rapporterar Independent i ledaren The making of a more modern monarchy.

Denna vänstertidning är republikansk, men konstaterar ändå att drottning Elizabeth II står för stabilitet och kontinuitet. Under 2000-talet har drottningens anseende också vuxit, efter ett decennium av skandaler.

I det kök jag satt när radion sände Carl Gustafs julhälsning uppstod diskussion om monarkins vara och icke vara. Efter ett tag slängde jag ur mig kommentaren: "Ja men jag lyssnar nog hellre på Carl Gustaf än en president Göran Persson eller en president Bosse Ringholm." Därmed tog diskussionen slut. Ingen i köket, hur republikansk man än må ha varit, ville hellre höra en avdankad socialdemokrat på jul. För om vi skulle få en ceremoniell president så kommer det alltid, alltid, alltid att bli en trött gammal socialdemokratisk minister.

Som så ofta i politiska debatter, blir diskussionen så mycket klarare när man tar med vad alternativet skulle vara.


Annandagen 2007-12-26 / 9.55 länk
SKOLAN KRÄVER ANNAT ÄN MER RESURSER. I en ledare visar Expressen att annat än nya resurser är viktigast för en fungerande skola, Mer resurser löser inte allt:

Vad har eleverna i Arvikas och Danderyds skolor gemensamt? Inte så mycket, skulle nog många svara. Men den rika Stockholmsförorten och den värmländska landsbygdskommunen hör båda till de kommuner där eleverna får bäst betyg sett till den summa pengar som varje år satsas på skolan.

Nej, gott ledarskap är viktigast. Lärare som backas upp av ledningen när de håller ordning och reda på eleverna, skapar den trygghet och arbetsro som krävs för att elever ska kunna ta till sig kunskap. Svårare än så är det inte.


Annandagen 2007-12-26 / 9.55 länk
HAR HILLARY DEN ERFARENHET HON PÅSTÅR? I International Herald Tribune publicerar en artikel som analyserar Hillary Clintons utrikespolitiska erfarenhet, Hillary Clinton puts her experience first.

Hon påstår nu att hon har mest erfarenhet av internationell politik av de demokratiska kandidaterna. Men kan man verkligen räkna erfarenheterna som fru till en president som politisk erfarenhet?

Hillary Clinton har visserligen gjort många utrikes resor, träffat många politiska makthavare. Men när hennes make tog de tuffa besluten var hon inte med. Hon tog inte del av underrättelseanalyserna och hon var inte med i Situation room där beslut om olika operationer togs.

Och det ger inte automatiskt pluspoäng att resa runt. Hillary mötte fru Arafat i slutet av 90-talet under en resa till palestinska områden, och tog vänligt farväl av henne sedan hon gjort vulgära utfall mot Israel. Någon hon sedan fick kritik för på hemmaplan.

Utrikespolitiken hamnade i skuggan på presidentkampanjerna under 1900-talet, men i vårt århundrade är den amerikanske presidentens centrala uppgift utrikes- och säkerhetspolitiken.


Juldagen 2007-12-25 / 14.08 länk
REINFELDTS JULKLAPP. I Svenska Dagbladet skriver PJ Anders Linder en ledare, Aktiverad Allians sänker soffsittandet, om den julaftonsintervju med statsminister Reinfeldt som tidningen publicerat:

Reinfeldts julklapp om manifestskrivande är ett viktigt första steg ...

En stor del av underläget i opinionen beror på dålig borgerlig mobilisering.

Linder efterlyser mer aktivitet i Alliansen, och påminner om att Alliansen är något mer än regeringssamarbetet. Men partierna verkar inte vara inställda på det, menar Linder och pekar på att moderaternas partistämma i höst handlade om moderaterna som parti, inte om hur Alliansen kan utvecklas.

Jag håller med om att partierna genom Alliansen bör skapa ny mobilisering inför viktiga framtidsfrågor, sådana som kan bli avgörande under valrörelsen 2010.

Regeringen har att ratta en gigantisk statsapparat och det tar tid. Därför har regeringen som sådan svårt att mobilisera. Det är partierna, mer exakt partisekreterarna, som måste ta ansvar för strategierna inför valet och sjösätta dem. Och då har de att välja mellan att göra det var för sig, parti för parti, eller att lägga upp strategin gemensamt. Det sista är att föredra, samtidigt som jag tycker partierna bör profilera sig på olika frågor.

Som jag ser det, har man här en delikat balansgång att gå mellan enighet och partiprofilering. Inte för partiernas egen skull, utan för oss väljare.

Jag tycker det är utmärkt att som medbogare kunna välja tyngdpunkt inom Alliansen: anser jag skola, forskning och disciplin på kunskapområdet viktigast ligger folkpartiet bra till, är familjen viktigast har kristdemokraterna ett försteg och anser man företagandet viktigast är centerpartiet ett bra val. Moderaterna står som samlande kraft och har att övertyga s-väljare i mitten att Sverige blir bättre med Alliansen än med Mona Sahlin.

Det som saknats under 2007 är att denna profilering och mobilisering inom ramen för Alliansen kommit på undantag. Regeringsarbetet och inte minsta alla personfrågor som blir aktuella vid ett maktskifte, har tagit all kraft.

Om profileringen efter nyår får en nystart och statsråden blir mer offensiva sedan de blivit varma i kläderna, kan 2008 bli ett intressant inrikespolitiskt år.


Juldagen 2007-12-25 / 14.08 länk
VILKA ÄR DE STÖRSTA POLITISKA FRAMGÅNGARNA? Jag har fått in många bra förslag, men ser gärna fler uppslag från er läsare. Förra månaden frågade jag efter de värsta sveken i svensk politik. Det vore trevligt att kunna balansera dessa avigsidor med mer konstruktiva handlingar. Ser fram emot fler goda förslag! Det kan bli en intressant lista.


Juldagen 2007-12-25 / 12.10 länk
ÄR MIKE HUCKABEE EN NY BILL CLINTON? Största överraskningen i det amerikanska primärvalet hittills är hur Mike Huckabee från lilla sydstaten Arkansas gått från ingenting till ledande kandidat i opinionsmätningarna i Iowa. Om de får rätt kommer Huckabee att vinna Iowa. Eftersom han klivit fram som favorit har också granskningen av honom skärpts.

Både Bill Clinton och Mike Huckabee är födda i småstaden Hope, och båda har varit guvernörer i Arkansas. Därför frågar nyhetsbyrån AP, Mike Huckabee Another Bill Clinton? Den tidigare favoriten i Iowa, Mitt Romney, drar nytta av detta och attackerar Huckabee för att vara lika mycket för skattehöjningar som just Bill Clinton. Ja, Romney säger att Huckabee till och med höjt fler skatter i Arkansas än Bill Clinton. Romney anklagar Huckabee för att också, likt vänstern, nonchalera brottslighet och vara mjuka när det gäller att benåda dömda.

Mest känd är Huckabee för att han talar så mycket om sin kristna tro, en punkt där han verkligen skiljer sig från Bill Clinton. Men också här drar Huckabee på sig kritik, även från konservativa kristna som Peter Wehner, tidigare Bush-medarbetare, nu vid tankesmedjan Ethics and Public Policy Center. Han uttrycker betänkligheter i Washington Post-kolumnen Huckabee's Co-Pilot:

Är det inte märkligt - en tidigare pastor lämnar sin församling för att gå in i politiken eftersom han 'vet att politiken inte har de sanna svaren' ...

Religiös tro har en roll att spela i samhället, särskilt när det handlar om stora moraliska frågor, från medborgarrättsrörelsens kamp till dagens livsstils- och kulturfrågor ... Vi anser att människor av alla trosinriktningar har rätt att aktivera sig i politiken - men det finns inget kristet eller hinduiskt parti i Amerika. Och så borde det förbli.

Och för dem av oss som är kristna, finns ett viktigt sammanhang att ha i minnet: Jesus predikan var riktad mot världsliga makter, och kristendomen står över politiken utan koppling till något parti eller ideologi. Det värdsliga och det andliga har olika uttryck, och vi bör respektera dessa skillnader (The City of Man and the City of God are different, and we should respect and honor those differences.)

Mike Huckabee, som den troende kristen han är, har kanske inte gått över gränsen än - men han befinner sig nära den. Han borde ta ett steg tillbaka, innan hans politiska ambition skadar det han håller så mycket av.

Också andra medier analyserar Huckabee, som Los Angeles Times i Huckabee campaigning for 23% sales tax. Huckabee har ställt sig bakom en idé om att avskaffa all inkomstskatt för att ersätta dem med en moms på 23 procent. Det skulle innebära att han också kan avskaffa skatteverket IRS, som många amerikaner hatar. Men förslaget innebär en gigantisk omläggning av hela skattesystemet, vilket många experter är skeptiska emot. Och de senatorer som anslutit sig till idén har haft svårt att hävda sig när vänstern anklagar dem för att vilja höja priset på alla varor med 23 procent.

Och framstående opinionsbildare för skattelättnader, som Grover Norquist, menar att ett förslag om federal moms skulle bli ett "politiskt gift" i presidentvalet. Men förslaget att avskaffa skatteverket har starkt stöd bland republikanska gräsrötter och har tydliga anti-etablissemangspoänger. "Den vanlige amerikanen är mer rädd för skatteverkets revisorer än för att bli rånad", brukar Huckabee säga.

Ja, Huckabee är en annorlunda politiker - en tydlig outsider. Jag har imponerats av hans starka framträdande i debatter och intervjuer. Men han saknar samtidigt de erfarenheter som krävs i den oroliga värld vi nu lever i och där Amerika är västvärldens enda röst, sedan Europa förvandlats till en impotent diskussionsklubb för fega politiker.

Det vore inte bra för västvärlden om USA:s presidentval kom att stå mellan Mike Huckabee och den ännu mindre erfarne Barack Obama. Då ser jag mycket hellre en tungviktsmatch mellan Rudy Giuliani och Hillary Clinton.


Juldagen 2007-12-25 / 12.10 länk
USA-VALET: ALLT MER SPÄNNANDE OCH OFÖRUTSÄGBART. Nästa torsdag gäller det! 3 januari avgör lilla delstaten Iowa vem de tror på som presidentkandidat inom respektive parti. För fyra år sedan trodde alla att Howard Dean skulle vinna demokraternas nominering, medan John Kerry skulle förlora. Det blev tvärtom. (Bush utmanades inte inom republikanerna.)

I år är det extremt jämt både på den demokratiska och republikanska sidan. Och inte bara i Iowa. Också i New Hampshire som håller primärval om exakt 2 veckor, 8 januari, har det blivit otroligt jämt. Inga favoriter går att peka ut.

Men det är ju så att de tidigare favoriterna tappat sitt övertag (som Hillary Clinton och Mitt Romney), medan förut otänkbara kandidater har seglat fram som möjliga vinnare, framför allt Mike Huckabee och Barack Obama.

I New Hampshire stiger dessutom John McCain fram som en allt starkare kandidat på republikanska sidan. Washington Post rapporterar i GOP Contest Heats Up in New Hampshire:

I New Hampshire kommer John McCain snabbt ikapp. Den ökande konkurrensen, särskilt från McCain, är ett bakslag för Romney som investerar mer tid och resurser än hans rivaler ... På demokratiska sidan har Barack Obama kommit ikapp Hillary Clinton.

Enligt senaste mätningen i New Hampshire får Romney 28 procent och McCain 25 procent av de republikanska väljarna. Medan utmanaren Obama redan är om favoriten Clinton: han får 30 procent av de demokratiska väljarnas stöd, medan hon får stöd av 28 procent.


Söndag 2007-12-23 / 11.26 länk
GOD HELG! Vill passa på att tacka för alla mejl jag fått under året. Har inte haft en chans att svara på dem (då skulle jag inte hinna lägga ut något i bloggen), men jag läser alla och de ger mig nyttig feedback och många goda idéer och tips. Tack.

Jag är ute på en liten rundresa i landet några dagar framöver. Men att stänga av omvärlden kan man inte göra bara för att det är helg. Så bloggen kommer att uppdateras, om än inte lika frekvent som vanligt.


Söndag 2007-12-23 / 11.23 länk
PRESIDENTKANDIDATERNAS JULREKLAM. Valkampen i USA är så intensiv att kandidaterna kör TV-reklam över julhelgen. Bill O'Reilly och Dick Morris visar reklamfilmerna och analyserar dem:



Jag håller med om att Huckabee tillhör de bättre, men jag gillar också Giulianis. Deras personlighet framgår. Av samma skäl gillar jag inte Clintons och Obamas.


Lördag 2007-12-22 / 8.00 länk
DR HOUSE - OSLAGBART TV-DRAMAT. Jag har skaffat 3:e säsongen av TV-serien House och har svårt att inte se flera avsnitt i rad. Dialogen är lika rafflande, intelligent och kryddad med humor som i Vita huset och den har samma nivå på psykologiska insikter om mänsklig karaktär som Peter Falk i kommissarie Colombo. Men den har dessutom något jag inte sett förut, en underliggande moralisk diskussion om vilka dygder som är viktigare än andra.

I tredje säsongen tar patienterna lite mindre utrymme, även om fallen är lika exceptionella som tidigare, medan samspelet mellan läkarna om deras liv tar lite mer plats. Det känns rätt, eftersom det minskar risken att formatet fastnar. Samtidigt innebär det att avsnitten blir mindre självständiga, men det gör ju inget när man har DVD-box...

Jag har inget intresse i medicin eller läkaryrket, därför är det rätt sanslöst att jag ändå kan tycka att House är bättre än "Vita huset". Men så är det. Manuset är rena dynamiten och huvudrollsinnehavarens, skådespelaren och komikern Hugh Lauries, utåtagerande är hysteriskt underhållande.



Fredag 2007-12-21 / 15.41 länk
SATIR: BUSH OCH STRIDEN OM FÖRSVARSBUDGETEN. Tecknaren Gary Varvel ger sin bild av det faktum att den demokratiska majoriteten i kongressen häromdagen röstade igenom presidentens budget:


Fredag 2007-12-21 / 15.41 länk
SATIR: FIDEL CASTRO FUNDERAR PÅ ATT AVGÅ. Kubas diktator har för första gången sagt att han kan tänka sig att överlämna makten till någon annan, vilket får Michael Ramirez att teckna följande:


Fredag 2007-12-21 / 14.14 länk
SKA USA TA HISTORISK CHANS I MELLANÖSTERN? I Wall Street Journal frågar Frederick Kagan vid American Enterprise Institute om inte Hillary Clinton och demokratiska partiet kan flytta sig bortom simpel Bush-kritik och se Amerikas och västvärldens intressen i Mellanöstern, Our Friends in Baghdad. Han konstaterar att USA:s strategi i relationerna med den muslimska världen varit osammanhängande under årtionden:

Men idag finns nya demokratier i Afghanistan och Irak - demokratier som möjliggjorts tack vare USA - som kämpar för sin överlevnad i strid mot gemensamma fiender. Båda vänder sig till USA och ber om vårt engagemang och vårt stöd.

Detta är ett historiskt ögonblick: Amerika har chansen att bryta med misslyckad politik under årtionden och omfamna två nya konstitutionella demokratier som geopolitiskt innehar strategiskt viktiga positioner i den mest farliga delen av världen. Kommer vi att ta chansen eller låta den gå förlorad?

För mig är det den viktigaste frågan i kampen om Vita huset. Jag är övertygad om att Rudy Giuliani och John McCain kommer att ta den chans Frederick Kagan efterlyser. Lika övertygad är jag om att Barack Obama, John Edwards, Ron Paul, Mike Huckabee och Mitt Romney kommer att låta den gå förlorad. Det är oklart hur stark Hillary Clinton och Fred Thompson är.

I amerikansk politik bedömer man kandidaterna för deras personliga engagemang, inte efter partitillhörighet. Den som bäst svarar upp mot Kagans frågeställning tycker jag ska vinna.

PS: Och om Europa vill bli en seriös aktör på världsscenen borde också vi ställa oss Kagans fråga. Vi kan inte bara sitta på läktaren och kritisera det Amerika gör eller inte gör. Amerika har 300 miljoner invånare. Europa har 450 miljoner. Varför sitter vi och tittar på hela tiden??!?


Fredag 2007-12-21 / 13.42 länk
RÄTT ATT EFFEKTIVISERA SJUKFÖRSÄKRINGEN. Oppositionen kommer att gråta blod över de förslag till ändringar i sjukförsäkringen som socialförsäkringsministern skickat ut på remiss. Man kommer att försöka skrämma väljarna med att sjukskrivna kommer att jagas av den borgerliga regeringen. Men Sydsvenskan har rätt när man i ledaren Kusliga kuren skriver: "Lyssna inte till skräckpropagandan."

Medicinskt är svenska folket ett av de allra friskaste i världen

Men sett till sjukfrånvaro är vi världens sjukaste folk.

Men adra ord: människor är inte sjuka, det är vårt socialförsäkringssystem som är sjukt.

Därför vore det vanvett om inte Alliansen försökte skapa lite ordning i ett havererat system. År 1970 levde en av tio vuxna på bidrag, år 2006 var det två av tio. Andelen människor som blivit förtidspensionärer, sjukbidragstagare och sjukskrivna har ökat lavinartat.

Det är hög tid att behandla och bota socialförsäkringarna.


Fredag 2007-12-21 / 10.16 länk
PUTIN HAR GÖMT UNDAN MILJARDER I SCHWEIZ. Likt presidenten i en korrupt bananrepublik har Vladimir Putin tömt ryska tillgångar och fört över dem till bankkonton i Schweiz, rapporterar brittiska Guardian i Putin, the Kremlin power struggle and the $40bn fortune.

Problemet med "oligarker" var alltså inte något som begränsade sig till Boris Jeltsins tid direkt efter kommunismens fall, de finns kvar fortfarande. I Kreml strider man nu, inför Putins avgång som president, om kontrollen över statens resurser, ungefär som kungafamiljer på 1800-talet hade svårt att skilja på statens och familjens tillgångar.

Putin kan ha fört ut 40 miljarder dollar (250 miljarder kr) vilket skulle göra honom till en av världens rikaste. Mig veterligt överförde inte Jeltsin någon personlig förmögenhet till Schweiz.


Fredag 2007-12-21 / 9.48 länk
ÄNNU MER KRITIK FÖR BISTÅND UTAN KOLL. I höstas kom svidande kritik från Riksrevisionen mot de ideella organisationernas biståndsinsatser, finansierade med skattemedel från SIDA. Ingen kontroll, ingen utvärdering, ingen uppföljning. Pengarna rinner bara ut i länder som är kända för att vara genomkorrumperade.

I bästa fall kan man tala om naivitet, mer troligt är att svenska biståndspengar hamnar i händerna på personer som de inte alls var avsedda för.

Riksrevisionen kom igår kom ytterligare en kritisk rapport om biståndet som betalas ut från SIDA, denna gång om "budgetbiståndet", alltså att svenska staten pumpar in våra skattepengar rikt in i sex u-länders statsbudgetar. 900 miljoner försvann från Sverige under 2006 på detta sätt. Riksrevisorn Lennart Lennart Grufberg konstaterar, Beslut om budgetbistånd behöver förbättras:

- Granskningen visar att regeringen inte har följt upp sin delegering till Sida, och att Sidas bedömningar vid beslut om budgetstöd inte svarar mot de krav som ställs av regeringen.

Utrikesministrarna Laila Freivalds, Jan Eliasson och biståndsminister Carin Jämtin lämnade alltså ifrån sig en röra där s-regeringen saknade kontroll och överblick över miljardrullningen.

Har de svenska biståndsmiljarderna någon positiv effekt överhuvudtaget? Ingen kan ge ett rakt svar. För ingen vet.

Det har blivit dyrt för svenska folket när politiker vill stå och skryta med hur solidariska de är, genom att tala om hur många miljarder vi betalar ut i bistånd. Enprocentmålet betyder att det är viktigare att göra sig av med pengarna så fort som möjligt, inte att pengarna gör nytta och verkligen går till de fattiga.

Enprocentmålet är inget annat än ett drivhus för korruption.

Se mer i bloggen: Biståndsindustrins krassa intresse och Enprocentmålet är att be om korruption.


Fredag 2007-12-21 / 8.526 länk
MEDIERNA DUBBELT SÅ KRITISKA MOT REINFELDT. Medieanalysföretaget Cision har jämfört riksmediernas rapportering om Fredrik Reinfeldt i höst med bevakningen av Göran Persson under samma period 2003, året efter socialdemokraternas segerval 2002, Reinfeldt utsätts för en mer negativ rapportering:

Men rapporteringen om de två statsministrarna skiljer sig ändå väsentligt. Drygt en tredjedel, 36 procent, av nyhetsinslagen om Fredrik Reinfeldt betecknas som negativ rapportering av Cision. Det är dubbelt upp mot andelen negativa nyhetsrapporter om Göran Persson hösten 2003, som då låg på 17 procent.

Och vad kan det bero på? Inte kan det väl vara så att journalistkåren lutar åt vänster...?


Torsdag 2007-12-20 / 16.26 länk
EDWARDS OCH GIULIANI KAN ÄNNU VINNA NOMINERING. För nästan ett år sedan tippades här i bloggen vilka som skulle stå emot varandra i amerikanska presidentvalet 2008: John Edwards mot Rudy Giuliani.

Det är fortfarande en möjlig utgång, eftersom John Edwards ligger hack i häl på de två mer omtalade kandidaterna i Iowa. Visar det sig att de demokratiska väljarna här, under sina stormöten i församlingshus och föreningslokaler 3 januari, kommer fram till att Obama är ett alltför oprövat kort och Clinton alltför mycket 90-tal, kan man ge den pålitligt vänsterretoriske kandidaten som länge uppvaktat partiets kärnväljare sin röst. Om John Edwards plötsligt skulle gå segrande ur striden i Iowa, kan han få samma momentum som John Kerry fick 2004. John Edwards är inte spännande, men man vet vad man får.

Rudy Giuliani har aldrig räknat med att vinna i Iowa och kommer inte att göra det. Han har räknat med att komma trea både i Iowa (3 januari) och New Hampshire (8 januari), för att vinna i de stora delstaterna, som Michigan (15 januari) och framför allt Florida (29 januari). Då skulle Giuliani kunna rensa bordet 5 februari när New York, Kalifornien och en lång rad urbana delstater röstar.

Men osäkerheten om vem som vinner - på båda sidor - är total.

Därför håller jag fast vid det jag tidigare tippat. Det är lika troligt som något annat utfall och det är mitt önskeresultat. Varför? Det skulle bli en tydlig valkampanj, där John Edwards skulle stå för typiska vänsterståndpunkter - höjda skatter, protektionism, eftergifter mot diktaturer - medan Rudy Giuliani skulle lova skattesänkningar, frihandel och en offensiv roll för frihet i världen.

Men som opinionsmätningarna ser ut just nu skulle det kunna bli en skräll på den republikanska sidan istället (mitt tips om Edwards skulle ju vara en skräll på demokratiska sidan), genom att Mike Huckabee vinner nomineringen. För första gången ligger han nu jämsides med Giuliani i nationella mätningar, rapporterar Reuters i Huckabee and Giuliani tied in 2008 Republican race

Huckabee vore intressant att följa som person, men han har som guvernör höjt skatterna och hans starka religiösa framtoning - till och med för USA - kommer att skrämma många väljare som vill hålla isär politik och religion. Jag tror inte Huckabee kan vinna Vita huset. Och att ställa en skattehöjande republikan mot en demokratisk skattehöjare är ju inte drömmen ur min synvinkel.

Om inte Giulianis strategi fungerar, och han sjunker undan efter förlust i Iowa, då hoppas jag att John McCain överrraskar och kommer tillbaka som den favorit han varit tidigare. Om Fred Thompson inser att han inte kan vinna, kommer han, och därmed många av hans supportrar, förmodligen att backa upp McCain.

Allra tristast vore om den typiske partipolitikern Mitt Romney vann republikanernas nominering. Han är lika beräknande som demokraterna. Vi skulle få se trista och totalt förutsägbara valkampanjer.

Om Edwards inte vinner på demokratiska sidan, tror jag att Hillary Clinton har bäst chanser. Jag gissar att väljarna tänker, "Barack Obama är ung och kommer att få fler chanser". Clinton skulle bli en tuff motståndare eftersom hon inte parkerat lika långt åt vänster som Edwards. Hon skulle kunna vinna många mittenväljare. Ja, det vore kanske den mest spännande valkampen: Giuliani mot Clinton.


Torsdag 2007-12-20 / 9.46 länk
USA-VALET: COMEBACK FÖR JOHN MCCAIN?. Fram till för ett år sedan var senator John McCain favoriten på den republikanska sidan inför det amerikanska presidentvalet. Men hans krav på fler trupper till Irak gjorde honom omöjlig. Istället klev Rudy Giuliani fram som den politiska ledare som tuffa tider kräver.

När nu primärvalet närmar sig, börjar väljarna titta närmare på alla kandidater och därför har opinionsläget jämnats ut. De nationella opinionsmätningarna säger något om populariteten just nu, och där får Mike Huckabee 22%, Giuliani 16%, Mitt Romney 16%, McCain 13% och Fred Thompson 12% enligt Rasmussen.

Det är alltså ett helt öppet fält.

Och i takt med att det ljusnar i Irak, efter det att president Bush satt in just den taktik som John McCain hela tiden förespråkat, har McCains anseende återhämtat sig.

Och häromdagen fick McCain ett viktigt stöd: demokratiska partiets, och Al Gores, vicepresidentkandidat Joseph Lieberman backar upp McCain. Det gör att Wall Street Journal talar om en comback för honom, McCain's Surge - Why he's making a primary comeback.

Sedan mitten av 1990-talet är senatorerna Lieberman och McCain de mest beundrade politikerna i Amerika. När Lieberman inte nominerades till omval inom demokratiska partiet, där antikrigsfanatikerna tagit över, ställde Lieberman upp som oberoende kandidat - och vann stort.

Deras obändiga karaktär och ovilja att följa partipiskan har gjort dem till starka profiler.

Och inte minst i New Hampshire är McCain populär - det var där han år 2000 vann över George W Bush. Med sin färgstarka profil och stora erfarenhet på det säkerhetspolitiska området kan han nå framgång i primärvalen i januari. På samma sätt som Giuliani skulle McCain, just därför att han inte är en typisk partipolitiker, kunna vinna mittenväljarna.

De amerikanska primärvalen brukar alltid vara spännande - se bara på hur Howard Dean 2004 föll från favorit till utslagen på några dagar. Men detta val blir extra spännande. Så många möjliga kanidater har man nog aldrig sett förr.


Torsdag 2007-12-20 / 8.52 länk
MINISTER VISAR TEMPERAMENT I TRAFIKPOLITIKEN. Det var inte en dag för tidigt. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) har varit ett av de mest anonyma statsråden. Men när socialdemokraterna plötsligt vägrar ställa upp på det trafikpaket som statens förhandlingsman Carl Cederschiöld tagit fram för Stockholms- och Mälardalsregionen, då kliver hon fram på det sätt ett statsråd ska göra, Svidande kritik mot s-avhopp:

- Jag känner mig lurad, socialdemokraterna ser snävt på egna intressen och tycks inte ha förstått att Carl Cederschiöld arbetat för regionens, ja hela Mälardalens bästa. Jag förstår inte hur Stockholms läns socialdemokrater kan se sina partikamrater i Mälardalen i ögonen, säger Åsa Torstensson.

- Att anföra fördelningen av trängselskattepengarna samt kravet på medfinansiering som orsaker kan jag inte ta på allvar. Alliansregeringen har redan utlovat mer i spårsatsningar än någon socialdemokratisk regering och vad gäller principen med medfinansiering är den väl känd i Stockholms län efter flera tidigare projekt, som Södra och Norra länken. Det är ingen ny princip, snarare en Stockholmsprincip.

Det är befriande att se Alliansen på offensiven. Torstensson gör här helt rätt. Hon visar varför socialdemokraternas argument är korkade och att socialdemokraterna inte har Sveriges och Stockholmsregionens bästa för ögonen, utan bara det egna partiets intressen.

I politiken är det så att den som inte är på offensiven är på defensiven. Jag hoppas att alla de hittills anonyma statsråden nu kliver fram och intar offensiv hållning. Läroperioden måste vara slut. Nu gäller det att visa svenska folket vem som bäst kan regera landet.


Torsdag 2007-12-20 / 8.40 länk
SUCCÉ FÖR SKRIFTLIGA OMDÖMEN I SKOLAN. Elever, föräldrar och lärare är nöjda med de skriftliga omdömen som införts i skolan, rapporterar Dagens Nyheter i "Skriftligt omdöme toppen":

- Ingen elev är hjälpt av att vi mörkar. Visst är det tufft att berätta att en elev inte når upp till målen, men det visar ju framför allt att vi i skolan måste engagera oss mer. Det här är inte ett kvitto som eleven får med sig hem utan ett underlag som ska användas i samtal med eleven och föräldern, säger Rågsvedsskolans rektor.

Men naturligtvis är facket, socialdemokraterna och övriga vänster emot betyg och skriftliga omdömen. Flumskolans försvarare ger sig inte förrän alla elever blir analfabeter.


Onsdag 2007-12-19 / 18.17 länk
STATSMINISTERNS JULTAL: MÅNGA LEVER I OTRYGGHET. I eftermiddags höll Fredrik Reinfeldt sitt traditionella jultal i Kulturhuset i Stockholm. Det var ett annorlunda tal där han beskrev fem människoöden från den svenska vardagen. Fem personer han träffat och som berättat hur man fått sina liv slagna i spillror.

Bland dem en tonåring som drabbats av det oprovocerade gatuvåldet och som sedan blivit nonchalant bemött av polis, sjukvården och skolan. "Brott mot unga betraktas som mindre viktigt. Vi borde göra tvärtom och se alla brott som unga begår eller blir utsatta för som särskilt allvarliga", sa statsminister Reinfeldt.

Reinfeldts tal var djärvt. Det har låg status i etablissemangen att tala om vanliga människors rädsla för gatuvåldet. Det anses vara populism. Snack för pöbeln. Inget för de finare salongerna eller medierna.

Därför blev talet också betydelsefullt. Om statsministern tar upp den otrygghet som finns på många håll i vårt välfärdssamhälle, får problematiken högre status.

Det är också en smart taktik: att lyfta fram människors otrygghet passar nya moderaterna utmärkt, samtidigt som kriminalpolitik också ligger i linje med mer traditionell moderatprofil.

Även om talet inte kom till så många konkreta krav eller förslag, var det en sorts samhällsanalys som ledande politiker alltför sällan ägnar sig åt. Så jag tyckte talet kändes angeläget.

Men visst hade Reinfeldt ett köttben också till medierna: när en ny rikspolischef nu ska utses ska den utannonseras. Och det ska bli en "medborgarnas rikspolischef", en som har medborgarperspektivet på ordningsmaktens uppdrag.

Perspektivet är rätt och på ett smart sätt gav statsministern lite extra uppmärksamhet till regeringens omläggning av utnämningspolitiken.


Onsdag 2007-12-19 / 18.17 länk
SKANDIAS VÄRSTE FÖRSKINGRARE GÅR FRI. Det är sorgligt att Skandias vd Lars-Erik Pettersson frias i hovrätten för att ha förskingrat många hundra miljoner av Skandias tillgångar genom icke godkända bonusavtal, så som rapporteras Ekot i Tidigare Skandiadirektören friades helt.

Därmed har ingen ansvar för att spararnas pengar rullat ut i hundratals miljoner ur försäkringsbolaget. Men det strider mot aktiebolagslagen, där verkställande direktören är ansvarig för bolaget. Att hovrätten ändå friar är skandalöst. Lars-Erik Pettersson är ansvarig för vad som hänt bakom ryggen på styrelsen. Han borde få skaka galler.


Onsdag 2007-12-19 / 14.50 länk
TIME: ÅRETS MAN ÄR PUTIN. Veckomagasinet Time utser Vladimir Putin till "årets man". Inte därför att han värnat demokrati, utan tvärtom därför att han skaffat sig enväldig makt i Ryssland. Och gjort landet till en spelare på världsscenen igen. I artikeln A Tsar Is Born beskriver man Putins väg till makten.

- Putin har återfört Ryssland till mekanismerna för enväldet, säger Strobe Talbott, tidigare Clinton-medarbetare och nu vid Brookings.

Jag har svårt för journalister som försöker beskriva världen ur ett nihilistiskt perspektiv, där bara makt räknas - inte vad man använder makten till eller hur man skaffar sig makt.

Den här nihilismen går antidemokratiska krafters ärenden. År 2001 hade man tänkt utse Usama Bin Ladin till årets man, men kommersiella skäl gjorde att man avstod. Ägarna var rädda att prenumeranterna skulle bli så upprörda att de slutade prenumerera.

Då tycker jag det är bättre att göra separata listor, som gjorts här i bloggen: Världens bästa och värsta ledare 2005 (Tänk vad fort ledarna byts ut, iallafall i demokratier...)

Jag tar gärna emot tips på hur listan för år 2007 borde se ut...


Onsdag 2007-12-19 / 9.20 länk
ARBETSMARKNADEN BLIR NU MINDRE UR BALANS. Diskussionen om EG-domstolens dom är lite lustig. Den visar hur instängd den svenska samhällsdebatten varit. Göteborgs-Posten skriver i ledaren EG-domen inget hot:

[A]rbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är i det ovana läget att både LO och socialdemokraterna nu kräver att han skall riva i arbetsmarknadslagstiftningen. Bägge hotade inför valet förra hösten med att alliansen vid en valseger planerade att ge sig på den ... [Igår var han] negativ till LO:s krav på att utstationeringslagen nu måste ändras.

Ja, visst är det märkligt att LO/SAP alltid gapar och skriker om att arbetsrätten inte får ändras - tills de själva ser behov av det, för då är det plötsligt inga problem att ändra i arbetsrätten.

Det är som när man talar om "balans". Det betyder i praktiken att fackliga centralorganisationer alltid ska ha ett övertag över arbetsgivarparten i lagstiftningen. Om man föreslår att parterna i lagen ska likabehandlas, ja, då anses det vara "obalans".

Jag begriper inte varför frihetens sida låtit vänstern få definiera språket kring arbetsmarknaden. Det är ju Orwellskt nyspråk. Det är lögnaktiga beskrivningar. Arbetsrättslagstiftningen överlämnar ju på flera punkter statens makt i fackens händer. Avvikelser från lagar får ske, om fackorganisation godkänner det. Med sådan makt finns ju ingen balans. Dags att rubba denna ordning - både i ord och i sak.


Onsdag 2007-12-19 / 9.04 länk
HUCKABEE FÖR ROLIG ATT BLI PRESIDENT? En viktig förklaring till att Arkansas förre guvernör Mike Huckabee blivit en favorit på den republikanska sidan är hans förmåga att skämta och visa en lättsam sida som politiker. Men detta är inte bara en tillgång, skriver John Dickerson i Slate, Too Funny To Be President?

De mest populära presidenterna hade förmåga att skämta - John F Kennedy och Ronald Reagan - och många av de som aldrig blev president saknade humor - John Kerry och Al Gore.

Men humor kan vändas emot en politiker. Vad döljer han, när han skämtar? I Huckabees fall menar många att han skämtar bort sin bristande erfarenhet i utrikes- och säkerhetspolitiken.

Ja, jag tror att bara de allra mest kompetenta politiker kan skämta framgångsrikt. Om de inte har full kontroll kan skämt lätt vändas emot honom/henne. Men därför är det ju bra att Huckabee skämtar, för det gör det enklare att avslöja om han gör det ur en styrkeposition eller som ett sätt att smita undan.


Onsdag 2007-12-19 / 8.42 länk
STORSEGER FÖR BUSH OM FÖRSVARSBUDGET. Demokratiska partiet är i majoritet i amerikanska kongressen och de har i sturska uttalanden hävdat att de ska strypa presidentens insatser för att ge Irak möjlighet att bli fritt och demokratiskt. Men Bush har lagt in veto mot försvarsbudgetar som innehåller tidsgränser för när trupperna ska tas hem. Och igår vann han en storseger i senaten. Alla restriktioner är borta, och hans budget gick igenom med 76 röster för och bara 12 röster emot, rapporterar Washington Post i Iraq Funds Approved In Senate Budget Bill

Vänsteroppositionen ligger i spillror.

Normalt brukar man tala om presidenter som "lame duck" under deras två sista år, men Bush är i sakfrågorna den starkaste president som setts på länge. Han kör över oppositionen även om han bara har ett år kvar i Vita huset.


Tisdag 2007-12-18 / 22.50 länk
KORRUPTIONSMISSTÄNKTE ZUMA TAR ÖVER ANC-LEDARSKAPET. Vänsterpopulisten Jacob Zuma vann idag voteringen om ordförandeskapet i regeringspartiet ANC över sittande partiordförande Thabo Mbeki, som också är Sydafrikas president. Röstsiffrorna blev 2.329 mot 1.505, rapporterar AFP i Mbeki toppled by rival Zuma in ANC leadership vote.

Detta kan vara början på slutet för Sydafrika som det hyfsat välmående afrikanska landet. Den korruption och avsaknad av respekt för demokrati och mänskliga rättigheter som totalt dominerar kontinenten Afrika kan nu tränga in i kärnan av Sydafrika. Zuma och hans agerande hittills liknar mer Robert Mugabe, Hugo Chaves och andra dårar i världspolitiken, än en seriös demokratisk statsman.


Tisdag 2007-12-18 / 16.35 länk
MER PRIVAT VÄLGÖRENHET SKULLE VÄRMA SVERIGE. Också Bengt Wernersson i Södermanlands Nyheter diskuterar behovet av mer individuell och frivillig solidaritet, Visst är det härligt att få ge:

Hjälp till utsatta människor ska gå via skattsedeln brukar det heta. Motståndet mot den privata välgörenheten har också lett till att man inte velat ha någon som helst rätt till avdrag för gåvor. Detta är dock något som regeringen nu kan komma att ändra på. Regeringen överväger nämligen att under 2008 tillsätta en utredning.

Självklart borde en sådan avdragsrätt för gåvor till frivilligorganisationer införas. Främsta motivet är det som Wernersson formulerar så här: "Man får på åtminstone det här området ett ökat inflytande över till vad skattemedlen används."

Mer filantropisk verksamhet leder till ett mer engagerat och bättre samhälle - ett varmare samhälle. Ju mindre som behöver gå genom statens myndighetskvarnar, desto bättre.


Tisdag 2007-12-18 / 16.01 länk
STATEN KAN ALDRIG ERBJUDA GEMENSKAP FÖR ENSAMMA I JUL. Jag blev irriterad när radions Studio Ett ville framställa det som ett nederlag att frivilligorganisationer och föreningsliv står för julfirande som riktar sig till ensamma. Det är ju - menade statsradion - en statlig uppgift att stå för solidaritet!

Detta är ju värre än trams. Det är en sorts socialfascism där staten ska dela ut gemenskap uppifrån - och gud nåde de medborgare som ordnar trivsel själva eller tillsammans i civilsamhället!

En som inte reagerar lika starkt som jag, men som ändå ser det absurda i att ställa myndigheter mot föreningsliv är s-redaktören Widar Andersson i Folkbladet, som i ledaren Sanningar om julens ritualer skriver:

Frivilligorganisationernas verksamheter under julhelgen är inte något B-alternativ till det kommunala ... Den rituella debatten om motsättningen mellan socialtjänsten och de sociala organisationerna är således minst lika mycket på låtsas som sagorna om tomten.

En civilisation - alltså motsatsen till kommunistiska och socialistiska samhällen av sovjettyp - bygger på att medborgare ställer upp på människorna i den egna vardagen. Det är det ömsesidiga samspelet människor emellan som utgör det verkliga fundamentet för ett socialt ansvarstagande samhälle. Att vi som människor bryr oss om vår nästa. Det kan ske inom familjen, släkten eller inom föreningslivet. Det är äkta gemenskap.

Falsk gemenskap är när man kräver betalt för att umgås med människor. Det som myndighetspersoner gör. Den som har 200 kr i timmen för att vara trevlig är varken snäll, solidarisk eller omtänksam. Snarare handlar det om en statens representant som har uppsikt över klienter eller undersåtar. Så byggs inga relationer. Inga riktiga relationer. Det är ett omhändertagande utan ömsesidig respekt, det är leverans av en tjänst. Inget mer.

De som inte förstår skillnaden mellan myndighetsutövning och frivilliga insatser i civilsamhället, borde fundera på hur de skulle reagera om de fick veta att deras vänner träffar dem bara därför att de har fått betalt för att göra det. Då skulle man kanske bättre förstå skillnaden mellan statliga påbud och sann gemenskap.


Tisdag 2007-12-18 / 10.34 länk
INTE PERFEKTA, MEN GODA SKATTEREFORMER. Igår röstade riksdagen igenom avskaffandet av förmögenhetsskatten och förändringen av fastighetsskatten. Norrköpings Tidningar skriver i ledaren Viktig seger på skuggsidan:

Fastighetsskatten har varit vad man skulle kunna kalla en genuint orättvis skatt, som i praktiken drabbat låginkomsttagare hårdast ...

Också förmögenhetsskattens avveckling hade förtjänat en mer framträdande roll i debatten. Tyvärr tycks det som om regeringen inte riktigt vill skryta med denna viktiga reform. Men visst bör Alliansen skryta!

Visst kan man ha synpunkter på hur regeringen kommunicerar sin politik, till exempel borde man länka ihop de sänkta inkomstskatterna för låga och normala inkomster med slopandet av förmögenhetsskatten - de är till för att medborgare i alla inkomstskikt ska få större egen makt. Därför att regeringen tror på människornas förmåga att använda sina egna resurser bättre än statliga förmyndare.

Jag tror regeringen behöver tala i dessa moraliska termer. Då blir det begripligt vad det är man är ute efter - och det är mål som långt mer än hälften av svenska folket ställer upp på.

När det gäller omläggningen av fastighetsskatt från en boskatt till en flyttskatt kan man också ha synpunkten att ingen skatt vore bättre. Men om man prioriterar sänkt skatt på arbete, då kan man leva med den nya flyttskatten. Den är avsevärt bättre än den gamla boskatten som tvingade låginkomsttagare från sina hem. Vi får ju inte glömma de fruktansvärda effekter den gamla skatten har haft. Denna omoral försvinner. Att göra det dyrare att flytta är naturligtvis inget önskvärt, men är ingenting jämfört med en boskatt som driver pensionärer från sina bostäder.


Tisdag 2007-12-18 / 10.15 länk
BAKSLAG FÖR BYGGNADSFACKET I VAXHOLMSFALLET. EU-domstolen meddelade sin dom idag. Och den gick inte på Byggnadsarbetareförbundets linje, rapporteras i medierna just nu:

Byggnads blockad av skolbygget i Waxholm 2004 var ett hinder för friheten att erbjuda tjänster som inte var motiverad av hänsyn till arbetstagarna.

En seger för friheten. Och förlust för pampväldet. Härligt!

UPPDATERING 11.06: Nyhetsbyrån Direkt rapporterar,

Domstolen slår fast att rätt att vidta fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet som tillhör EG- rätten, men stridsåtgärderna måste ändå hållas inom vissa gränser. Fackliga stridsåtgärder för att skydda arbetstagarna i EU-landet där arbetet utförs mot social dumpning kan tillåtas med hänsyn till "allmänintresset"...

Domstolen anser att en blockad av byggarbetsplatser visserligen kan räknas som åtgärder för att skydda arbetstagare, men stridsåtgärderna kan inte anses vara motiverade utifrån allmänintresset när åtgärderna syftar till att få ett företag från ett annat EU-land genomföra löneförhandlingar så att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få reda på de skyldigheter beträffande minimilön som åligger företaget.

Tisdag 2007-12-18 / 8.50 länk
IRAK - ÅRETS BÄSTA NYHET. Svenska medier tiger, men omvärldens redaktioner medger nu att framgångarna i Irak är 2007 års bästa nyhet. I London Times skriver Tim Hames, Iraq - the best story of the year:

Det är inte bara korrekt att Irak blivit lugnare, utan det är den viktigaste nyhetsstoryn i världen detta år. Oavsett måttstock har den amerikanska motoffensiven inte varit långt ifrån en triumf. Antalet döda och skadade soldater har minskat markant, likaså antalet drabbade civila. Bagdad är åter en fungerande stad, oljeproduktionen ligger över nivån före mars 2003 men med avsevärt högre inkomst per fat, och många av dem som flytt till Syrien och Jordanien återvänder hem.

Tim Hames konstaterar att succén också märks i att det demokratiska partiet i USA slutat tala om omedelbart uttåg ur Irak, ja, de vill prata om allt annat än Irak.

Det är inte längre löjligt att tala om möjligheten för Irak att bli ett föredöme för regionen. Hames skriver att Irak "aldrig kommer att bli ett Sverige med skägg" men att utvecklingen av en energisk, kapitalistisk medelklass och ett medielandskap med mångfald är unik för regionen.

I Philadelphia Inquirer skriver Irak-korrespondenten Trudy Rubin att det nu finns en stark och fungerande strategi för Irak, The U.S. finally has a coherent Iraq policy.

De tre stora problem som general Petraeus funnit lösning på är: det sunnimuslimska stödet till fundamentalisterna har vänts i sin raka motsats, de shiitiska milisernas våldsamma anspråk på inflytande har vänts i politisk kohandel eftersom de förstått att deras anseende svårt skadats av deras kriminella beteende, samt att Irans direkta inflytande genom stöd till terrorgrupper minskat sedan den irakiska regeringen (som ju också till stor del är shiamuslimer) framfört krav på Iran att sluta understödja våldsamma grupperingar.

Framgångarna är så stora att veckomagasinet National Review till "Årets person" utsett general Petraeus: Man of the Year:

Petraeus formulerade en briljant plan för motoffensiv i Irak. Han har genomfört den med konsekvens och ihärdighet. Och när stora delar av USA inte ville ta notis om framgångarna som motoffensiven inneburit, klev han upp på den nationella mediala scenen för att försvara sin strategi och sin heder. I allt detta har han inte agerat annat än mästerligt.

Och första tecknen på att en omsvängning i synen på Irak var nödvändig kunde den intresserade se redan för två månader sedan då Washington Post på ledarplats skrev, The evidence of a drop in violence in Iraq is becoming hard to dispute:

Det ser allt mer ut som att den politiska oppositionen som tidigare angrep general Petraeus trovärdighet och hävdade att det inte fanns några framgångar i Irak i sikte hade - för att uttrycka det enkelt - fel.

Ja, nu återstår det bara för svenska medier att börja rapportera framgångarna. Man är redan två månader efter ledande internationella medier. Svenska medier tiger. Varje framgång i Irak censureras minitiöst - hårdare än någon tidigare krigshändelse. Journalistkåren vill till inget pris i världen erkänna att man haft fel. Därför får svenska folket betala genom att vara oinformerade och vilseledda.

Det är en skandal att exemepvis SVT:s Agenda i söndags i förbifarten framställde det som att Irak fortfarande är samma elände som förra året. SVT:s främsta samhällsmagasin för därmed hela sin publik bakom ljuset. Det är obalanserat, osakligt och oinitierat.

Visst kan den positiva utvecklingen under 2007 fortfarande vända tillbaka till elände i Irak - och det är det svenska journalister hoppas. Men deras uppdrag är att rapportera vad som faktiskt händer. Och under 2007 har läget ljusnat betydligt i Irak. Seriösa massmedier hade rapporterat det.


Tisdag 2007-12-18 / 8.50 länk
SVERIGE HAR SNART INTE LÄNGRE VÄRLDENS HÖGSTA SKATTER. Rapport meddelar i morgonsändningarna (ej online) att skattetrycket i Sverige nästa år sjunker till 48 procent av BNP. Därmed delar vi det föga åtråvärda priset som världens högst beskattade folk med Danmark. Vi är inte ensamma värst längre.

En god nyhet som visar att regeringsskiftet 2006 har vissa betydande effekter.


Tisdag 2007-12-18 / 8.50 länk
MÖRDARE VID 16, FRI VID 19. Det är otroligt att se hur Svenska Dagbladet talar om "hårda straff" för de fyra som står åtalade för mord på 16-åringen som sparkades ihjäl på Kungsholmen i oktober. Åklagaren har yrkat på fyra års ungdomsvård för mord. Dels kommer domstolen förmodligen att ge rabatt, dels går de fria när bara en del av straffet avtjänats. Det betyder att dessa fyra 16-åringar, även om de skulle få 4 år, är fria som 19 åringar och därmed kan fira sina 20 årsdagar på Stureplans inneställen.

Hårt straff? För mord? Inte en chans. De har ju snarast blivit belönade. Nu är de kända. Både medier och stureplans "innekretsar" är nyfikna och kommer att ge dem uppmärksamhet de aldrig fått om man inte brutalt mördat en jämnåring.

Brott lönar sig. Iallafall våldsbrott.


Måndag 2007-12-17 / 16.00 länk
SKA SYDAFRIKA BLI NÄSTA ZIMBABWE? Tack vare Nelson Mandela kunde Sydafrika reformeras från apartheid till demokrati utan blodutgjutelse och med bevarad marknadsekonomi. Jag minns CNN:s direktsändning när Mandela lämnade fångenskapen 11 februari 1990. De enda bilder världen sett av honom var från tidigt 1960-tal. Hur såg han ut nu? Hade 27 års fängelse brutit ner honom?

Alla frågetecken försvann när han kom gående ut genom grindarna som en grånad, men en högst värdig kunglighet i Thembustammen ur Xhosafolket. Som den hövding han fostrades till förvandlade han Sydafrika i ordnade former från minoritetsstyre till demokrati.

Men hans inflytande minskar, han fyller 90 år till sommaren. Och när Mandela är borta kan vad som helst hända i Sydafrika. Den pågående kongressen inom ANC är ett illavarslande tecken. Vänsterpopulisten Jacob Zuma verkar inte sky några medel. Och den sydafrikanska tidningen Independent rapporterar i 'Stop Zuma anarchists', vad vice försvarsministern och Mbeki-medarbetaren Mluleki George idag sagt på kongressen:

- Några av oss [ANC:are] ansluter sig till dem [Zuma-anhängarna] på grund av hot. Vi måste stoppa denna anarki innan de får makten.

Jacob Zumas framträdande och beteende påminner på ett synnerligen obehagligt sätt om Robert Mugabe. Och Zuma har sett hur Mugabe lindat EU runt sitt lillfinger, så han har ju inget att frukta därifrån. När väl Zuma fått makten kan han, likt Mugabe, börja härja, nationalisera och ruinera landet. Vem ska hindra honom?


Måndag 2007-12-17 / 9.30 länk
VILKA ÄR DE STÖRSTA POLITISKA FRAMGÅNGARNA? Förra månaden frågade jag efter de värsta sveken i svensk politik (sedan Mona Sahlin i DN skrivit att Reinfeldts regering står för ett "historiskt svek" sedan man bl a minskat stödet till energieffektivisering).

Det vore trevligt att kunna balansera dessa avigsidor med mer konstruktiva handlingar. Därför uppmanar jag bloggens läsare att mejla in vilka de största politiska framgångarna varit i vårt lands historia. Det kan bli en intressant lista. Ser fram emot många goda förslag!

Av de värsta sveken som angavs av er läsare kunde jag sammanställa följande lista över de svek som flest tagit upp:

Politiska svekens tio-i-topp
1. Neutraliteten
2. Eftergiftspolitiken mot Nazityskland
3. Baltutlämningen 1946
4. Löftet att ATP skulle fungera bra i all framtid
5. Olof Palmes höginflations- och devalveringspolitik
6. Hanteringen av Estonia
7. Skolans förfall från bildningsidealet
8. Löftena som gavs i samband med EU-medlemskapsomröstningen
9. Tillkomsten av 1974 års regeringsform
10. Konfiskationen av pensionssparandet 1986


Måndag 2007-12-17 / 8.58 länk
PUTIN HÄR FÖR ATT STANNA. Förra måndagen nominerade president Putin (formellt hans parti Enade Ryssland) vice premiärminister Dmitrij Medvedev till presidentkandidat. På tisdagen meddelade Medvedev att han gärna ser Putin som sin premiärminister. Om detta skriver Östgöta Correspondenten i Putin här för att stanna:

Ja, vad ska man säga? Mer än att den ryska parodin på demokrati fortsätter. Och att det enda vi vet om framtiden är att Vladimir Putin är här för att stanna.

Måndag 2007-12-17 / 8.45 länk
MILJARDREGN ÖVER HAMAS - VÅRA SKATTEPENGAR. Utrikesminister Bildt och biståndsminister Carlsson framför budskapet Sverige ökar biståndet till Palestina.

Svenska skattemiljarder ska, tillsammans med ännu större EU-belopp, pumpas in i organisationer som ägnar sig åt att beskjuta sina grannar. Bildt och Carlsson skriver:

Raketbeskjutningen av Israel måste upphöra och palestinierna måste ta ett större ansvar för säkerheten. Attacker mot civila kan aldrig försvaras.

Men det är ju exakt vad Sverige gör om man betalar ut miljarder till palestinska myndigheter trots att beskjutningarna fortsätter i oförminskad styrka.

Att säga: "ajabaja, så får ni inte göra, men här har ni våra miljarder", är knappast en handlingslinje som minskar terrorismen.

Sverige och EU är en avgörande förklaring till varför konflikten fortsätter. Genom att gjöda palestina med förska biståndsmiljarder så länge konflikten pågår, har palestinierna inga som helst incitament att sluta attackera, mörda, kidnappa varandra och israeler.

Ge några miljarder till Hells angels och wolfpack eller vad de nu heter, så kan vi nog skapa samma oroligheter här hemma som på palestiska områden.

Europas mellanösternpolitik är sinnessjuk. Man ger ökat stöd till våldsverkarna. Det är som att hälla bensin på brasan. Vanvett!


Måndag 2007-12-17 / 8.21 länk
ÄNNU EN REGION ÖVERLÄMNAS TILL IRAKIERNA. Under söndagen tog Irak formellt över det militära ansvaret för den oljerika provinsen Basra i södra delen av landet från brittiska trupper. Det är därmed den 9:e provinsen av 18 som återlämnats sedan säkerhetssituationen förbättrats, dels genom att oroligheterna minskat och dels därför att den demokratiskt valda regeringens polis och militär själva kan ta ansvaret. Vid överlämnandet sa Irakiska regeringens säkerhetsexpert Muwaffaq al-Rubaie, enligt AFP Iraq takes control of Basra from British army:

- Överlämnandet betyder en seger för Irak och ett nederlag för dess fiender.

Att kontrollen av Irak överlämnas till irakiernas demokratiskt valda regering tolkas ändå mycket negativt av Cecilia Uddén i Ekot, som menar att Basra blivit ett "islamistfäste". En läsare ställer helt rimliga frågor:

Vad är egentligen Uddéns konklusion? Antingen har allt blivit sämre under britterna (och då var det underförstått bättre under Saddam). Eller så har de västliga truppernas närvaro trots allt haft en positiv inverkan och då är det svårt att förstå det massiva missnöjet.

Dessutom, ville inte Uddén & co att de brittiska (och amerikanska) trupperna skulle lämna Irak? Hur kan man då klandra dem när de äntligen ger sig i väg?

Ja, medievänstern blir aldrig nöjd. Vad västvärlden än gör är det fel, fel, fel. Det är som att Ekot vill att det ska gå åt helvete för Irak. I svenska medier tiger man systematiskt om framgångarna för Irak. Det är som om vi lever i ett sovjetsamhälle där vissa sanningar är förbjudna att rapportera. Det är vår smala lycka att vi lever i en globaliserad tid, så att vi kan ta in information från utlandet. Med enbart svenska medier skulle vi ha ett fullständigt förvriden uppfattning om vad som händer i världen.

Förra veckans blogg