Rådgivare till senatorerna Hillary Clinton och Barack Obama säger att deras kandidater har sett hur säkerhetsläget har förbättrats i Irak sedan truppförstärkningarna och drar slutsatsen att det vore korkat att inte erkänna dessa framgångar.
Tänk om Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, SVT, TV4 och SR m fl kunde vara lika ärliga i sin rapportering. Men den som förväntar sig rak och saklig nyhetsrapportering i svenska medier är dömt att bli besviken.
Söndag 2007-11-25 / 21.49länk MÅNGA MEJL OM VÄRSTA SVEKEN I SVENSK POLITIK. Oj, det strömmar in mejl med många kandidater - se förrförra kommentaren. Fortsätt skicka uppslag! Det här kan bli en intressant - och avskräckande - lista.
Programmet börjar med ett samtal med förre DN-redaktören Hans Bergström ute på Solvalla. För det enda sättet att bli rik i Sverige är på lotteri och spel. Att arbeta och utbilda sig är ingen väg till välstånd i vårt land. Bergström konstaterar att lärare, läkare, ingenjörer m fl medvetet har proletariserats av socialdemokratin.
Om detta får sedan finansminister Anders Borg stå till svars. Och han talar faktiskt om fortsatta skattesänkningar för normalinkomsttagare. Borg ger här bättre förklaringar till sin ekonomiska politik än tidigare, tycker jag.
Och på detta får Timbros Maria Rankka och ekonomijournalisten Malin Siwe kommentera finansministerns svar. Siwe är glasklar: "regeringen måste börja prata om värderingar och förväntningar. Man kan inte räkna med att få allt på en gång." Och syftar då på att en ung människa kanske borde spara istället för att göra jordenruntresa eller köpa platt-TV. Siwe har ju helt rätt om att vi med borgerliga värderingar måste tala sparande. Där finns nyckeln till en alternativ trygghet till socialismens bidragssamhälle. Alla borde bygga upp sparkapital för att nå trygghet, istället för att lita på bidragssystemen. En förutsättning är då att skatterna på arbete sänks.
Hans Bergström anger också sin förklaring till att Alliansregeringen tappat i opinionen: statsrådsberedningen är den tunnaste på mycket länge. Statsministern har inte kunnat agera ledare. Bergström menar att Reinfeldt borde tagit med sig sina närmaste medarbetare i opposition - Sven Otto Littorin och Anders Borg - till statsrådsberdningen. Nu sitter där nästan bara 20-åriga brevsvarare.
Därmed är Bergström inne på det som togs upp i förra numret av Frihetsjournalen - att det var bra för regeringen att Ulrika Schenström tvingades bort från statsrådsberedningen. Dit har ju nu HG Wessberg rekryteras, som har bred erfarenhet som tidigare vd i Industriförbundet, generaldirektör och från försvarsstaben.
Och Siwes budskap till statsråden borde eka i deras öron: Prata!
Söndag 2007-11-25 / 12.22länk VILKA ÄR DE VÄRSTA SVEKEN I SVENSK POLITIK? En läsare föreslår, med anledning av Mona Sahlins anklagelse mot Reinfeldt-regeringen (se förrförra kommentaren), en tävling om vilka de värsta sveken är i svensk politik. En god idé. Mejla till mig vilken politisk handling som du anser vara den värsta i historien!
Förslagsställaren ger själv några:
- Baltutlämningen
- Löftet att ATP skulle fungera bra i all framtid
- Erlanders lögner om Catalina och DC3
Det här är ju starka kandidater till svektopplistan. Vad bör vi mer ha med? Mejla gärna! Vinsten är att få med sitt förslag på listan.
Mainstreammedierna kräver alltid att republikanerna demonstrerar sin ambition att bli ett mer öppet och inkluderande parti (commitment to "big tent"), och här har vi den största mångfald i historien, och vilket erkännande ger det? Vill du ha en republikansk anti-krigskandidat? En aborttillåtande republikan? En vapenkritisk republikan? En republikan som förvarar illegala immigranter? Då har du en sådan att välja! Bortsett från Fidel Castro och mulla Omar är det svårt att se hur mångfalden skulle kunna bli mycket större.
På den demokratiska sidan har man en kvinna, en svart, en spansktalande, en förmodat metrosexuell - men de tänker exakt likandant.
Steyn konstaterar att de republikanska kandidaterna öppet och rakt tar strid med delar av sitt partis gräsrötter. Och det är något beundransvärt över det. De säger till väljarna: "Det här är den jag är. Take it or leave it!"
Detta står i stark kontrast till hur exempelvis Hillary Clinton försöker vara alla till lags och ständigt förskjuter tyngdpunkten i sitt budskap för att passa publiken för stunden.
Sahlin hävdar: "aldrig tidigare har vi haft en regering som konsekvent och medvetet försökt vilseleda sina väljare och dölja sin egen politiska agenda för att vinna stöd."
Det är en förvånande anklagelse, eftersom många anser regeringen tråkig eftersom den nu genomför det man sa i valrörelsen. Så vari består sveket? Sahlins nämner fyra svek -
- höjd bensinskatt, ökade regelbördor, avskaffad stopplag i sjukvården, minskat stöd till energieffektivisering - för att sedan summer: "En större klyfta mellan vad en regering säger och vad den faktiskt genomför har vi aldrig sett i Sverige - om detta är jag övertygad".
Särskilt det där lilla tillägget är intressant - "om detta är jag övertygad". Det är som om Sahlin försöker övertala sig själv om att dessa fyra "svek" är de största någonsin i svensk politisk historia. För jag ser då inte storheten i dessa exempel.
Det blir också märkligt när hon i ena meningen anklagar regeringen för att man "hämmar produktiviteten" genom att "spara på utbildning", för att i nästa tala om "arbetskraftsbrist" i produktionen. Antalet i utbildning brukar minska i högkonjunktur just därför att fler går ut i produktionen som behöver arbetskraft.
Lika motsägelsefullt blir det när hon ena stunden bannar regeringen för att man inte gör tillräckligt, "Var tog talet om att ge jobb till den miljon som stod utanför vägen?", för att i nästa hårt fördöma att regeringen satsar "på att få ut fler på en låglönemarknad med okvalificerade jobb konstruerade med hjälp av stora skatterabatter".
Man kan undra vart det bidragsproletariat som s-regeringen skapat ska ta vägen i Mona Sahlins tankevärd. För mig framstår det som lite väl magstarkt av Sahlin, som tidigare arbetsmarknadsminister i en s-regeringe som inte lyckades få folk i arbete, att utgå ifrån att de människor som hennes regering drev in i bidragsberoende, omedelbart skulle kunna ta högt kvalificerade ingenjörsjobb.
Och en mening är helt obegriplig: "Men istället har 70 procent av budgeten riktats till de 30 procent som har högst inkomster." Hur räknar hon? Och hur såg fördelningen ut under s-regeringen? Skatterna har det här året sänkts med många tiotals miljarder, men det har ju i huvudsak handlat om jobbavdraget som låg- och medelinkomsttagarna fått del av.
Detta med att regeringen "mörkar" sin politik är obegripligt. Min och många andras kritik har ju varit att regeringen bara gör det man gick till val på, och inte allt det andra man borde göra. Och när hon talar om "PR-trick som statsskick" kan jag inte låta bli att le. Är det något alliansregeringen saknar är det känsla för PR.
Lördag 2007-11-24 / 18.02länk BLOGGAR OCH INTERNET SOM VAPEN I KRIG. På det temat föreläste jag idag på
Armémuseum. Jag tog sats i historien. De totalitära ideologiernas maktövertagandena i Europa - Lenins kommunister i Ryssland 1917, Mussolinis fascister i Italien 1922 och Hitlers nationalsocialister i Tyskland 1933 - hade inte varit möjliga utan den tekniska utvecklingen på kommunikationsområdet. Utan automobilen, telefonen och radion hade dessa regimer misslyckats nå totalitär makt eftersom man inte hade haft möjlighet att kontrollera, hanter och styra informationsflödena inom nationen.
Vår tids nya teknik med internet och bloggar stöder en utveckling i rakt motsatt riktning. Den bryter ner informationsmonopolen som de gamla massmedierna (radion, TV:n och pressen) skapade och sedan upprätthållt fram till nu. Om tekniken förr gav verktyg för centralisering och maktkoncentration är den nya tekniken verktyg för decentralisering och maktspridning.
Jag tog upp Irakinvasionen 2003. Om Vietnamkriget var det första TV-kriget, så var Irak det första blogg-kriget. Vi har kunnat följa såväl amerikanska och brittiska soldater från frontlinjen, som irakiska civila som bloggat om förändringarna i sitt land. Enligt min mening har de givit bättre och ärligare bilder från konflikten än de som "tvättats" och tillrättalagts på nyhetsbyråer och på redaktionerna i svenska medieorganisationer.
Främsta exempel när det gäller soldatbloggar, är kanske de många citerade bloggarna i boken
The Blog of War. Den fick goda recensioner i Washington Post och Vanity Fair som menade att bloggande soldater gav inblick i krig på ett sätt som förut inte skildrats så omedelbart och autentiskt.
Bästa exemplet från den irakiskt civila sidan är bröderna i Bagdad som driver bloggen
Iraq the model. De har alla studerat på universitetet i Bagdad och har berättat om sin vardag mitt i all storpolitik. Jag citerade ett blogginlägg från november 2003 då två av deras nära vänner, som var tolkar åt spanska trupper, blivit dödade i bakhåll. Bloggens budskap var: "Snälla, missuppfatta inte det irakiska folket." Bröderna var rädda att omvärlden skulle se irakierna som blodtörstiga och ociviliserade. (Sanningen är väl att västmedierna inte alls ser civila irakier som annat än pjäser i ett storpolitiskt spel.)
Året därpå, vintern 2004-2005, fick den oranga revolutionen i Ukraina till inte obetydlig grad energi och kraft genom att händelseutvecklingen blev internationellt uppmärksammad. Och eftersom den sovjetinspirerade regimen, som riggat valen, kontrollerade medierna, var det via bloggar som det ukrainska folket hade konakt med omvärlden.
30-åriga Veronica Khokhlova skrev flitigt i sin blogg direkt från händelsernas centrum vid självständighetstorget i Kiev, och hennes bloggposter publicerades som artiklar i brittiska Guardian och i New York Times. I den här bloggen vidarebefordrade jag
rapporter från bloggen Discoshaman om "vad som hänt på gatorna fram till sent i natt". De ukrainska bloggarna fungerade som livlinor mellan frihetskämparna och västvärlden, och var snabbare på information än traditionella medier när utvecklingen var som mest kritisk.
Ytterligare något år senare inträffade gränskriget mellan Hizbollah och Israel. Där fungerade bloggar som granskare av mainstreammedierna och kunde avslöja hur medierna använde och förmedlade falska fotografier från Libanon som var iscensatta av Hizbollah.
Bloggen
Little Green Footballsavslöjade en Reutersfotograf som med photoshop manipulerat en bild av Beirut. Reuters bortförklarade händelsen som ett misstag.
När en annan bloggare, Jawa Report, avslöjade att samma fotograf ritat in fallande bomber under ett israeliskt spaningsplan som inte kan fälla bomber, tvingades Reuters erkänna att bilder var systematiskt förvanskade och man plockade bort 920 fotografier ur sitt arkiv, bilder som publicerats i många tidningar världen över.
Brittiska bloggen Drinking from Home avlöjade hur AP körde runt med en tant och tog bilder av henne framför många olika hus, som sades vara hennes nyss utbombade hem
(se sammanställning). Allt organiserat av Hizbollah i propagandakrig mot Israel. Och eftersom medierna - av någon anledning - inte gjorde någon källkritisk granskning, stod bloggarna för den.
Det senaste exemplet på internets genomslag såg vi under hösten i Burma. När buddhistmunkarna protesterade fick det denna gång större spridning internationellt än förra gången, för några år sedan. Jag hade hoppats att effekten skulle bli större, men regimen är ännu så stark att den kan strypa nyhetsflödet. Och när bilderna och direktrapporterna inte kommer, orkar inte världsopinionen hålla trycket uppe. Jag tror dock att det bara är en tidsfråga innan tekniken, via satelit mm, blir så lätthanterlig att man också under hård bevakning kan rapportera till omvärlden. Och då ska nog både Burmas och så småningom Kinas diktaturer falla.
Under frågestunden kom frågan om Ryssland upp. Och jag hade svårt att svara på varför inga goda bloggare finns på världsscenen från Moskva. Där är ju förtrycket ännu inte så hårt som i Burma eller Kina. Kanske är det Putins nationalistiska taktik som spelar in. Att skriva en blogg på engelska för omvärlden upplevs som föräderi, och man därför inte vill vända sig till utlandet för stöd. Jag vet inte. Men jag ser nu när jag kommit hem att Putin åter arresterat oppositionsledaren Garry Kasparov,
Former chess champion Kasparov arrested in Moscow opposition demo. Om förtrycket ökar, kanske ryssarna ber om vårt stöd på det sätt som skedde i Ukraina.
För att summera: jag ser internet och bloggarna som den största demokratisering som skett sedan allmänna rösträtten. Jag tror de kommer att spela en betydelsefull roll för att fortsätta kampen för mer frihet och öppenhet, både i väst och i länder med förtryck.
Lördag 2007-11-24 / 18.00länk IDOL-TÄVLINGEN OCH SVENSKT KYNNE. När jag igår kväll satt och förberedde föredrag på Armémuseum (kommer rapport snart) stod TV:n på och jag kunde höra hur Idol-juryn totalsågade en tävlande för att han inte rörde sig på scenen. Min första tanke var att det utbrottet från juryn räddar den tävlande från att åka ut, för sympatirösterna kommer att bli många.
Mycket riktigt. En annan av de tävlande, som räknats om en favorit fick lämna och Aftonbladet hade idag krigsrubriker på löpsedeln om juryns ilska.
Men hur korkad är den här juryn? Man har under ett halvår med oinskränkt makt och elaka tillmälen sågat tusentals förhoppningsfulla ungdomar. Man har helt enkelt fungerat som i en diktatur.
Sedan, under slutspelet fram till final, flyttas makten från juryn till tittarna. Diktatur blir demokrati. Men juryn uppför sig som om man fortfarande har makten, och blir sur när folket inte lyder.
Tittarna på en sådan här sångtävling är förmodligen inte särskilt politiskt medvetna. Men att de så spontant sluter upp bakom den som blir utsatt för diktaturfasoner, är sunt. Det visar att i vårt land kommer man ingenstans med att försöka förtrycka och utesluta.
Hade juryn haft någon insikt om TV-mediet och folkkynnet, hade man givit rättvis kritik utan övertoner. I en demokrati måste man övertyga med argument, inte med hån och mobbning.
Se där, till och med underhållningsprogram kan fungera som läxa för en och annan.
Hela världens överlevnad bygger i dag på beroende och samverkan. Detta sker i system som är alldeles för svåra att bemästra för planer och politiska beslut. Information om villkor och förändringar jorden runt bärs genom börstendenser och världsmarknadspriser, handelsmönster och riskkapital. I priser och handel märks också de stora yttre förändringarna. Miljöförstörande varor och tjänster blir dyrare, dyra råmaterial används effektivare. En mikrovågsugn lagar mat mångdubbelt miljövänligare än en gasspis. Den som köper på internet i stället för att åka till affären i bil värnar miljön.
Men den opersonliga marknadsekonomin skapar också välstånd genom arbetsfördelning. När vi gör det vi är bra på och överlåter åt andra – kanske i tredje världen – att göra det de gör effektivare sprids inte bara välstånd. Det ökar, eftersom långt mer blir uträttat i världen än om vi skulle tvingas förlita oss på oss själva var och en. Vill vi inte köpa förlorar en arbetare i tredje världen sin försörjning.
Kloka budskap som detta förmedlas alltför sällan i vår opinionsbildning, där dysterkvistarna får dominera och tala om att allt blir till elände. Så är det inte. De bästa miljömässiga framstegen sker genom offensiv uppfinningsrikedom, inte genom längtan tillbaka till grottmänniskorna.
Lördag 2007-11-24 / 8.44länk SARKOZY HAR VUNNIT EN FÖRSTA SEGER FÖR REFORMPOLITIKEN. Den förnyelse av stela regleringar och föråldrade förmåner som Frankrikes president Nicolas Sarkozy inlett har mött massivt motstånd från fackföreningarna, som försökt lamslå Frankrike. Men nu har strejkvågen brutit samman, rapporterar AFP i
As strike nears end, France asks who won what?:
Le Figaro skriver att presidenten har visat att han inte är en "papperstiger" och att hans beslutsamhet att ta sig an bristerna i det fanska samhället har klarat ett avgörande första test.
Men vägen är ännu lång. Den här första strejkvågen protesterade mot att presidenten kallat till samtal om reformer. Några konkreta lagförslag ligger ännu inte på parlamentets bord. Så det finns gott om tillfällen att dra igång strejkerna igen. Det kommer att bli en tuff uthållighetstest mellan reaktionära fackföreningar och en reforminriktad president. Franska folket kommer att tvingas välja sida.
Hade Toni Vernelli fullföljt graviditeten för tio år sedan hade hon vetat vad det innebär att pyssla om sitt egen baby, haft ett par oskyldiga ögon blickande upp mot henne vid kravlös kärlek - och en röst som kallar henne Mamma.
Men bara tanken får henne att rysa av skräck.
För när Toni gjorde abort, var det i den bestämda uppfattningen att hon hjälpte till att rädda planeten. Och bestämd över att detta "misstag" inte skulle kunna hända igen, såg hon till till att läkaren steriliserade henne samtidigt som fostret aborterades.
Ja, är det inte här dagens miljöaktivism landar - människan måste utrotas för att rädda jorden? I min ungdom var det bara centerpartiet som talade miljöpolitik och det var en anledning till att jag blev aktiv där. Men då handlade det om, som bonden Thorbjörn Fälldin uttryckte det, att "bruka utan att förbruka". Naturen skulle brukas, för människans bästa, men inte så att den förstörs.
Nu handlar ekologiska aktivismen om något helt annat, att människan inte alls har någon rätt att röra naturen överhuvudtaget. Människan ses som ett hot mot naturen. All förändring anses vara av skada. För dagens extrema ekologister är väl åkrar där grödor växer ett otillbörligt ingrepp i naturen.
Miljöaktivismen håller på att övergå i självmordskult.
- Är Hillary besviken över att hon bara leder med en liten marginal i Iowa?
- Du ska få svar så fort hon kommer tillbaka från sitt inköp av gardiner till Ovala rummet.
Fredag 2007-11-23 / 15.30länk SATIR: ROBERT MUGABE OCH BISTÅNDET. De senaste dagarnas diskussion om statsministern ska åka på möte med diktatorn Mugabe har fått
Tecknar-Olle att ge en mer talande bild än regeringen av förhållandet i Zimbabwe:
Fredag 2007-11-23 / 15.16länk FÖRVÅNANDE JÄMT INFÖR AUSTRALIENS VAL IMORGON. Den högerliberale premiärministern John Howard har vunnit fyra parlamentsval i rad. Alla har räknat med att han kommer att förlora valet som hålls i morgon, eftersom opinionssiffrorna varit usla. Men den senaste mätningen, publicerad i Sidney Morning Herald visar att Howard spurtar och har chans att vinna. Det är förvånansvärt jämt, labor får 52 procent och regeringskoalitionen 48 procent,
Too close to call: latest poll.
Att vinna ett femte val i rad i en demokrati är så gott som omöjligt. Men ska någon lyckas så är det Howard.
Fredag 2007-11-23 / 8.52länk SKARP JO-KRITIK MOT POLIS INFÖR KUNGSHOLMSMORDET. När en 16-årig grabb sparkats ihjäl på Kungsholmen tidigare i höst stod det snart klart att gärningsmännen i april anmälts för misshandel med järnrör, utan att polisen knappt lyft ett finger. Hade polisen agerat då, och de unga förrövarna sett att misshandel inte görs ostraffat, kanske mordet inte inträffat. Justitieombudsmannen har granskat ärendet, och ger hård krtik i sitt beslut,
Kritik mot åklagare och polis rörande handläggningen av ett ungdomsärende.
Som framgår av utredningen höll polisen ett antal förhör i anslutning till händelsen den 9 april 2007. Därefter synes inte några utredningsåtgärder ha vidtagits förrän i början av oktober, dvs. efter ungefär sex månader. Dessa åtgärder kom till stånd först sedan en av de misstänkta kommit att misstänkas även för delaktighet i brott den 5 oktober 2007 på Kungsholmen i Stockholm som resulterade i en ung persons död ...
Jag är väl medveten om att polisens arbetssituation är ansträngd och att man måste prioritera vissa ärenden framför andra. Detta är emellertid inte något godtagbart skäl för att överskrida en författningsreglerad tidsfrist och inte heller för att i övrigt åsidosätta krav på särskild skyndsamhet i utredningsarbetet. Enligt min mening är det helt oacceptabelt att en förundersökning i ett ungdomsärende blir liggande utan åtgärd under så lång tid som skett i detta fall.
Chefsjustitieombudsmannen Mats Melin riktar också kritik mot åklagarna som efter inledande direktiv, inte hört av sig till polisen i ärendet på ett halvår. JO kritiserar också polisens slappa kontakt med med de misshandlade i april:
Det finns också skäl att särskilt kommentera det förhållandet att [polisinspektör] Annika Saverstam i början av oktober kontaktade målsägandena i syfte att ta reda på om de ville driva ärendet vidare. Polismyndigheten har i sitt remissvar i denna del endast nämnt att det inte finns några rättsliga hinder mot att en polisman under en förundersökning har direktkontakt med en målsägande i åldern 15-18 år. Det är i och för sig riktigt. Kontakten togs emellertid för att fråga målsägandena om de ville driva ärendet vidare. Att framställa en sådan förfrågan står principiellt i strid med skyldigheten att åtala brott som hör under allmänt åtal och den därtill kopplade förundersökningsplikten.
Alltså: hellre än att utreda en misshandel där man har vittnen, ville polisen få de misshandlade att lägga ner målet. Polisen har ställt sig på våldsverkarnas sida!
Slappheten från polisens sida gör att våldsverkarna kunnat inta attityden att brott inte bestraffas. På det följde sedan de dödande sparkarna på Kungsholmen.
Polisens och åklagarens försumlighet är så stor att de moraliskt sett kan anklagas för medhjälpt till dödsmisshandeln.
Fredag 2007-11-23 / 8.24länk REINFELDTS HUMOR FUNGERAR INTE LÄNGRE. I en frän ledare kritiserar Svenska Dagbladet statsministerns frånvaro från samhällsdebatten. Man gör en annorlunda vinkling på kritiken genom att analysera Reinfeldts humor,
Nu måste Reinfeldt fram ur skuggorna:
Reinfeldts uttalande – att han "uppfattar att han ändå företräder regeringen" – kan tolkas på två sätt. Antingen att hans ledarskap blivit så bräckligt att han inte har kontroll över situationen längre, varpå hungrigare krafter utmanar honom. Eller så tolkar man det som ett försök till understatement. Underdrifter är dock inte helt lätta att leverera. Bara den som visat sig vara en mycket kraftfull ledare kan skämta om att han är maktlös utan att framstå som just – maktlös.
Att kritisera någons humor är inte snällt och något jag inte gör (med tanke på hur många som kan kritisera min...). Men här ingår kritiken i en samlad analys och det gör den till den mest träffsäkra jag tagit del av mot Reinfeldts ledarskap.
Fredag 2007-11-23 / 8.15länk SVERIGE BORDE STOPPA EUs FLYTTCIRKUS. En viktig förklaring till varför EU har så dåligt rennomé är den fullständigt vanvettiga flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg, som äger rum en vecka varje månad. Den kostar 2 miljarder kronor varje år, utan att uppnå något annat än stora mängder utsläpp för transproterna.
DN:s Mats Wiklund har frågat den svenske europaministern Cecilia Malmström (fp) - som under sin tid som eruopaparlamentariker ledde kampanjen mot flyttcirkusen - varför hon inte gör något åt saken som minister,
Nej till franska diktat:
När jag nyligen frågade Cecilia Malmström varför blev hennes svar: Frankrike. För president Nicolas Sarkozy är en nedläggning av parlamentet i Strasbourg inte förhandlingsbar. Malmström berättade att hon tagit upp frågan med kolleger i olika EU-länder och reaktionen var entydig: vi tycker som du men det är ingen idé att ens försöka ...
I dag dikterar alltså ett land villkoren för 26 andra länder och orsakar, oräknat förtroendet för EU, skador i kolossalformat på ekonomi och miljö. Om tyst diplomati ändå inte hjälper kunde väl Sverige lika gärna börja skruva upp ljudvolymen.
Exakt. Om nu Sverige ska sitta med vid bordet, så är det dags att öppna munnen och stå upp för våra åsikter. Jag begriper inte varför Sverige ska vara med, om vi ändå sitter som tysta möss.
Torsdag 2007-11-22 / 20.07länk INGEN OMEDELBAR FOLKOMRÖSTNING I DANMARK. Svenska medier har slagit upp nyheten om att Danmark kommer att hålla en folkomröstning om EU. Men det är inte klart om det nya "reformfördraget" (tidigare kallat konstitution) ska vara med, rapporterar Berlingske Tidende i
Folkeafstemning om EU-forbehold. I regeringsförklaringen står bara att en folkomröstning ska hållas under mandatperioden - inom 4 år - om de fyra undantag som Danmark har, bland annat från euron.
Och i Jyllands-Posten är en skattereform den stora nyheten, medan statsministern först längre ner citeras om EU-omröstning,
Regeringen vil lave skattereform:
- Vi närmar oss en tidpunkt då befolkningen ska ta ställning till EU-undantagen, hette det från Anders Fogh Rasmussen.
Det blir ju något märkligt om Danmark ska rösta om gamla nej-beslut, men inte om det nya "reformfördraget".
Torsdag 2007-11-22 / 20.07länk MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER: BARA HANDLING RÄKNAS. Statsminister Fredrik Rienfeldt har, trots att han vet vilket symbolvärde det skänker, bestämt sig för att åka på EU-möte med Zimbabwes diktator Robert Mugabe, rapporterar ekot i
Regeringen överens om Mugabemötet.
Därmed demonstrerar Reinfeldt att han sätter mänskliga rättigheter lågt. Han kan snacka sig blodig om detta framöver, men han saknar trovärdighet, därför att han i handling visat att han är beredd att ge Mugabe den legitimitet denne despot behöver från världssamfundet för att kunna fortsätta förtrycka och driva Zimbabwes folk till randen av svält.
Statsministern säger sig vara nöjd med att "mänskliga rättigheter kommer att komma upp" på mötet. Men vad betyder det när man inte sätter någon kraft bakom orden? Ingenting.
41 procent av de tillfrågade har mycket stort/ganska stort förtroende för (s), medan bara 28 procent hyser ett motsvarande förtroende för (m).
Moderaterna åtnjuter därmed lika stort (litet) förtroende som Aftonbladet. Socialdemokraterna når å sin sida upp till samma resultat som Stockholmsbörsen.
Tankeväckande...
Torsdag 2007-11-22 / 11.30länk HÅRDHANSKAR KRÄVS FÖR ATT KROSSA KRIMINELLA GÄNG. Det otroliga daltandet med kriminella hos socialen, i domstolar och i medier och inte minst bland politiker, gör att de tror att de kan ta över samhället genom hot, våld och brutalitet. Göteborgs-Posten anlägger i ledare en ovanlig ton i svenska medier som jag vill se mer av,
Ligorna måste elimineras
Sprängattentatet mot åklagare Barbro Jönssons bostad måste ge en hård rekyl mot de kriminella ligorna. Det var bara tur att följderna inte blev värre. Laddningen var mycket kraftig. De som låg bakom hoppas kunna skrämma rättsstaten till att ge dem ett slags fri lejd. Som alla tiders grovt kriminella är ligorna fiender till samhället. De måste splittras, slås sönder, husrannsakas, skattegranskas, åtalas, dömas och punktmarkeras på alla sätt tills de försvinner. Samhället har resurserna, men har hittills inte visat förmågan.
Självklart ska de dömas i domstolar med bevisning. Vi ska leva upp till rättstatens alla garantier. Men polis och åklagare måste backas upp i arbetet mot kriminaliteten som förstör livet för så många, inte minst hårt arbetande småföretagare. Och vi andra måste sluta se mellan fingrarna så som vi gör, så länge vi själva inte har drabbats. Organiserad brottslighet är ett hot mot och en utmaning av rättsstaten. Det ska tas på största allvar.
Många irakiska flyktingar har den senaste tiden återvänt till Irak, bland annat på grund av den förbättrade säkerheten i landet. Iraks migrationsminister uppger att i snitt 1600 flyktingar nu återvänder varje dag.
Naturligtvis är vägen till en - ur västerlänskt perspektiv - normaliserad situation lång. Men om våldet fortsätter att minska, kan det irakiska samhället snart utvecklas i rätt riktning och få fart på ekonomin och nya arbetstillfällen. Irak har tillgångar, både i utbildningsnivå, som historisk civilisation och i naturresurser, som gör förutsättningarna bättre här än på andra håll i världen.
Irakierna bör bygga upp sitt eget land istället för att tvingas vara flyktingar i Syrien, Jordanien och Sverige.
Torsdag 2007-11-22 / 8.52länk REINFELDT KAN STOPPAS FRÅN MUGABEMÖTE. Till ekot säger folkpartiledaren Jan Björklund att det fortfarande inte är klart om Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt kommer att åka till EU-toppmötet mellan Afrika och EU, där Zimbabwes president Robert Mugabe väntas delta,
Statsministerns Mugabemöte ifrågasätts.
En svensk bojkott av Mugabe vore en tydlig signal om att Sverige ändrar policy i sitt engagemang för Afrika. Bort från stöd till korrupta regimer, till en moraliskt sund baserad politik som ger stöd till uppbyggnad av rättsstater och annan fundamenta för en fungerande ekonomi som kan växa och exportera på egna meriter.
Ingenting vore mer välkommet i svensk utrikes- och biståndspolitik.
Torsdag 2007-11-22 / 8.40länk SOCIALA TJÄNSTER BÖR KONKURRENSUTSÄTTAS I EUROPA. EU-kommissionens vill inte skapa ett reservat för sociala tjänster som kan slippa följa EUs konkurrensregler. Det medelade man i ett beslut om den inre marknaden häromdagen, rapporterar Europa-Nytt i
Sociala tjänster får inget skydd för marknaden:
Är socialbidrag, socialt bostadsbyggande och narkomanvård icke-ekonomiska tjänster eller inte?
EU-kommissionen meddelar att det finns inga slutgiltiga svar på detta eftersom samhället hela tiden utvecklas och förändras. Tidigare var arbetsförmedling och inkvartering av flyktingar självklart en offentlig uppgift. Idag kan lika gärna privata företag sköta detta ...
Detta är precis vad lokala myndigheter och fackförbunden hade velat slippa höra, för det betyder att det är i sista hand EG-domstolen som får avgöra detta ...
[S]amtidigt anser kommissionen att protokollet dessutom lägger ett ansvar på medlemsländerna att erbjuda hög kvalitet och god tillgänglighet i allmännyttiga tjänster.
Rätt. Alla tjänster borde utsättas för konkurrens. Utförandet behöver inte ske i offentlig regi. Det är en separat fråga, skiljd från om verksamheter finansieras av skattemedel eller inte. Det är upp till varje land. Men att driva verksamhet i tjänstesektorn får inte vara skyddat av monopol. Dessa tjänster är för viktiga för att undgå det förnyelsetryck som konkurrens innebär.
Onsdag 2007-11-21 / 17.36länk CLINTON MÅSTE LÄRA AV NIXON FÖR ATT VINNA. I en annorlunda valanalys menar John Ellis att Hillary Clinton bör upprepa Richard Nixons valkampanj från 1968 för att kunna vinna presidentvalet nästa år,
Nixon 1968, Clinton 2008:
Likt Nixon är Hillary Clinton illa omtyckt av väldigt många. Likt Nixon kan hon inte framstå som en varm personlighet. Likt Nixon är hon en politiker vars förakt alltid finns nära ytan. Och likt Nixon är det många av Clintons kollegor som tvivlar på att hon passar i Vita huset.
Men också likt Nixon är hon intelligent, ihärdig, bestämd, tuff och har gått igenom helvetet och kommit tillbaka. Hon är erfaren på ett sätt som bara hennes man och president George W Bush kan möta. Hon vet vad det betyder att vara utsatt för attacker varje dag, dag ut och dag in, under månader och år utan slut. Hon står ut.
Det är här liknelsen med valet 1968 blir aktuell. Nixon var långtifrån perfekt, men han var formidabel och han stod ut. Det är denna aspekt som stämmer på Hillary Clintons kampanj likt hand i hanske. Av skäl som kan vara rätt eller fel, så kommer amerikanska folket att välja sin första kvinnliga president bara om de är övertygade om att hon är den tuffaste av kandidaterna.
Intressant! Men jag tycker jämförelsen haltar på vissa punkter: Nixon var sedan årtionden känd som en hårdför kommunistmotståndare, det var ingen image han försökte skapa under valrörelsen. Clinton har svajat fram och tilbaka mellan olika ståndpunkter. Nixon tvingades ju också vänta ut alla bättre kandidater. Först när de försvunnit (som mördade Robert Kennedy och i förtid borttvingade demokratiske presidenten Johnson) fick han chansen. Hillary Clinton har inte slitit ut sina generationskamrater i kampen om Vita huset. Giuliani är inte mindre, utan snarare mer, erfaren än henne.
Men att hon måste inta en synnerligen tuff hållning är helt rätt. Bill Clinton lär själv ha sagt att hon måste ha Thatcher som förebild. Där har hon en tuff förebild...
Onsdag 2007-11-21 / 14.35länk PODDRADIO: PÅ MÖTE MED HC WESSBERG.
Denna vecka blir det i Frihetsjournalens poddradio ett samtal med Johan Ingerö om det bloggmöte som statsministerns nye statsekreterare HG Wessberg deltog i. Vi var båda där och reflekterar över de svar han gav på våra frågor.
Det blir både ris och ros i det dryga halvtimmeslånga samtalet. Och vi är inte helt överens.
Onsdag 2007-11-21 / 10.50länk USAs LÅGINKOMSTTAGARE HAR VUNNIT MEST. Den alltid intressante Thomas Sowell vid Stanford dödar en myt i National Review, den om att de rika blir rikare och de fattiga fattigare med de stora skattesänkningar som president Bush genomfört. Om det skriver Sowell i
Income Confusion - Gettings stats straight:
Nyligen offentliggjord statistik från Skatteverket verkar visa på det motsatta: människor som tillhör den femtedel av befolkningen som tjänade minst 1996 har kunnat se sina inkomster öka med 91 procent fram till 2005.
De tio procent som tjänade mest - de "rika" som förmodas ha monopol på pengar enligt vänstern - såg sina inkomster minska med hela 26 procent.
Allt medan normalinkomsttagarens realinkomst ökade med 24 procent mellan 1996 och 2005
Förklaringen är den som så många politiker "glömmer" - människor som vid ett tillfälle befinner sig bland dem med lägst inkomst befinner sig inte där hela livet. Man får nya, bättre betalda jobb och rör sig uppåt i inkomstskalan. Andelen låginkomsttagare kan ändå vara konstant - för det tillkommer nya personer som tjänar lite. Det gäller unga, oerfarna och invandrare. Men också de rör på sig under sitt liv.
Detta är viktigt att ha i minnet när man diskuterar statistik med vänsterfolk.
Samtidigt brottas SVT med fallande tittarsiffror – men istället för att lägga energi, kreativitet och licenspengar på bättre program väljer nu SVT att ge sig på de mindre och fristående TV-kanalerna. Nyligen har SVT producerat två kampanjfilmer där udden är riktad mot enskilda konkurrenter som framställs som oseriösa. Det antyds i SVT:s kampanjfilmer att fristående medieföretag utgör ett osunt inslag i vår demokrati.
Ja, det är klara sovjetvibbar över SVT. Man utgör ett hot mot fri opinionsbildning. Jag har förut
föreslagit att licensavgiften avskaffas och att staten via statsbudgeten istället för SVT-avtal, skriver publicserviceavtal med flera olika produktionsbolag för nyhets- och samhällsprogram. Dessa program kan sedan säljas förmånligt till olika kanaler. Då kan inte staten försöka styra mediebranschen via SVT. Men samtidigt kan det mer kvalificerade och djuplodande få en plats i en kommersiell värld.
Onsdag 2007-11-21 / 8.12länk MATT DRUDGE OM MEDIERNAS FRAMTID. Internetnyheternas absoluta pionjär, Matt Drudge, har miljontals besökare varje dag och påverkar i hög grad mediernas dagordning i USA. I Sky News låter han sig intervjuas för första gången på fyra år, se video:
Drudge Digs The Dirt On Mainstream Media
Likt Staffan Heimerson tar Drudge upp diskussionen om att tryckta tidningar kan vara slut om 10 år. Han vänder sig mot att internet skulle vara mindre tillförlitlig än mediebolagen: Se på New York Times och CBS - också dom fabriserar nyheter, säger han. Man måste som mediekonsument lära sig att ta del av många källor och själv värdera dem.
Han menar att alternativa medier, som internet och bloggar, får större utrymme ju sämre de etablerade medieorganisationerna sköter sig. Så sant.
Onsdag 2007-11-21 / 00.27länk SKA POLITIKERNA TA KRIMINALITETEN PÅ ALLVAR NU? Det
sprängda hemmet för åklagaren i Trollhättan visar det som många av oss länge sagt: kriminaliteten håller på att ta över vårt land. Polisen agerar dagisfröknar och leds av kommunistiska psykologtanter. Polisanmälningar mot våldsverkare (exempelvis mot den som nu sitter häktad för Kungsholmsmordet på 16-åring) där vittnen och bevis finns blir avskrivna. I Sverige är det lönsamt att begå brott.
Förklaringen är att politikerna lyssnar på vänstermedierna som alltid bagatelliserar kriminaliteten och betraktar krav på fler poliser som billig populism. Också andra etablissemang, som BRÅ, hävdar att brottsligheten inte ökar. De kommer förmodligen att vifta bort också den här sprängningen av åklagarvillan och det faktum att kriminella skjutit sönder över halva polisens helikopterstyrka. Nejdå! Inte har kriminaliteten ökat.
Nu när våldet trappats upp ytterligare kanske politikerna kan sluta blunda och se den verklighet som existrar utanför riksdagshusets väggar.
Tisdag 2007-11-20 / 21.17länk STAFFAN Heimerson OM KRIGSJOURNALISTIK. Han är en av de mest färgstarka av svenska journalister, krigskorrespondenten Staffan Heimerson. Ikväll höll han föredrag på Armémuseum (där jag ska tala om
bloggar och krig på lördag kl 14).
Jag frågade Heimerson om inte utrikesrapporteringen är mer av propaganda än rak rapportering idag. Näe, svarade han. Men när han utvecklar svaret blir det klart att han talar om krigskorrespondenternas rapportering. De som finns vid frontlinjen, där kulorna viner och bomber brisserar. Därför avslutar han sitt svar på min fråga med: "Frånvaron av rapportering är värre än eventuell vinkling". Han talar alltså inte om de journalister som "analyserar" storpolitik från sina hotellrum.
Jag håller ju med om att de som finns inbäddade med trupper och själva kryper i gyttjan ofta ger en rak rapportering av vad de upplever snarare än att ägna sig åt konspirationsteorier.
Och det väcker en sorts nostalgi hos mig när Heimerson berättar om de strapatser han varit med om: "Eritrea är nog det mest fysiskt djävliga jag varit med om". Han berättar att han och två andra västjournalister blev inbjudna att följa gerillakrigarna. När journalisterna frågade om de skulle ta med sig proviant, fick de svaret att de är gäster hos gerillan och inget behövde. Nu visade det sig att gerillasoldaterna svalt och att någon mat inte fanns. Knappast ens rent vatten. Man drack vid ett tillfälle "ur en pöl där åsnor pissat", som Heimerson sa.
Hans roligaste minne är när han stod i Managua, Nicaragua, och tar emot gerillaarmén som intar staden sedan diktatorn Somoza flytt 1979. Han minns Hemingways berättelse om hur han, när Paris befriades från nazismen, tog befälet för att befria Ritz vinkällare. Därför välkomnade Heimerson gerillan till Managua och ledde dom till Sormozas bunker, där Heimerson någon vecka tidigare intervjuat en full Sormoza.
Denna sorts journalistik är utdöd. De som likt Heimerson säger: "det gäller att gilla läget. Man måste stå ut med att plågas." Han berättar också om de kollegor han känt och som blivit dödade i jobbet. För en krigskorrespondent gäller det att endast rapporera det man ser och det man upplever. Hans måtto har varit: "People, color and action". Det som gör en bra story är att skildra människor man möter, göra det färgstarkt och driva berättelsen framåt med att beskriva vad som händer.
Heimerson har sedan 1969 bevakat uppemot 25 krig och han funderar på hur i hel-te Aftonbladet lät honom åka ut i världen och rapportera från krig som ingen brydde sig om. I dag finns ingen utrikesbevakning alls. Och när något händer, som Libanonkriget förra sommaren mellan Hizbollah och Israel, blir det "slaskrapportering". Man fokuserar på svenskar som klagar över dåliga färjeförbindelser. Och under senaste Irakkriget åkte SVT och TV4 hem.
I dag är utrikesbevakningen totalt nedrustad i svenska medier. "Världen är på väg att bli en vit fläck på svenskarnas karta", säger Heimerson.
Heimerson menar att krig numera skildras i realtid. Tekniken har gjort att allt når ut snabbt. "Webben tillför i krigssammanhang ingen substans, men i opinionsbildningen."
Som jag förstår honom menar han att fragmenteringen ökar, det sker ingen sortering av intrycken. Däremot ser han internet som en kraft för demokrati. Kina kommer inte att kunna stå emot, och titta på Burma. Det var via mobiltelefonernas bilder vi blev informerade, inte av journalister.
Så internet kommer att ta över. Heimerson tror när det gäller mediebranschen att bara några få papperstidningar kommer att finnas i framtiden. Och att TV som brett medium är slut om 10 år.
Han sticker också ut hakan och säger att det blir krig i Kosovo på nyåret. Serbien kommer att agera när albanerna proklamerar självständighet. Heimerson tror att Iran kommer att ha kärnvapen om ett år, och det gör att USA med allierade kommer att agera militärt.
Vi står alltså inför nya krig. Det säger den svensk som kanske mer än någon annan levt i krigens närhet.
Jag säger inte emot.
Tisdag 2007-11-20 / 15.38länk NU FUNGERAR NY RSS-FEED, MED NY ADRESS. Nu har jag lagt upp en ny, mer modern RRS-feed i bloggen. Den har dock ny adress: www.erixon.com/feed.xml (klicka på XML-märket och prenumerera).
Jag är teknisk idiot (bara för att man var tidigt ute med att blogga behöver det inte betyda att man kan tekniken), så upptäcker ni nå't fel, så mejla gärna.
Tisdag 2007-11-20 / 15.38länk VEM VINNER PÅ KARAKTÄR I PRESIDENTVALET? I Sverige röstar vi på parti. Därför tappar vi en viktig dimension i politiken: makthavarnas karaktär. Är de som ska styra så stor del av våra liv ärliga, kompetenta och har de rätt prioritet i sina värderingar?
För amerikaner är detta ofta viktiga frågor än vilket parti kandidaterna tillhör. AP har låtit göra en undersökning,
Poll: Obama, Giuliani Likable Candidates:
Sammanfattningsvis visar opinonsmätningen att personlig karaktär väger tyngre för demokratiska väljare än policy i den här valrörelsen, medan republikaner hårdare trycker på policy ...
Vilken demokrat är mest populär som person? Ingen har ett klart övertag: Clinton, Obama och Edwards får ungefär lika stort stöd. Bland alla väljare får dock Obama ett tydligt övertag ...
Vilken republikan är populärast som person? Giuliani har ett övertag, både bland republikanska väljare och när man ser till hela väljarkåren.
Intressant. Det visar att Hillary Clinton fortfarande är en kontroversiell person. Mer överraskande är att Giuliani inte ses på samma sätt. Hans ledarskap efter 11 september har flyttat upp honom till en egen kategori.
Tisdag 2007-11-20 / 9.10länk TEKNISKA PROBLEM MED RSS-XML. Jag undrade just på varför trafiken till bloggen fallit en bit. Men läsare rapporterar att RSS-flödet slutat fungera från den site bloggen anlitat. Jag jobbar på att finna ny lösning!
Tisdag 2007-11-20 / 9.10länk VEM ÄGER MEDBORGAREN? Grundlagen är medborgarnas yttersta garanti för deras frihet. Därför måste vi bli bättre på att diskutera den, att lyfta våra svenska konstitution. Det gör Medborgarrättsrörelsen genom ett seminarium onsdagen den 5 december kl 18 (nära Stureplan), där flera goda föredragshållare medverkar på temat:
Vem äger medborgaren?
Jag vill varmt rekommendera det. Om allt går vägen blir det starten på en konstitutionell diskussion där vi vänder perspektiven. Grundlagen är till för att skydda medborgarnas frihet, inte vara maktens redskap.
Riksdagsman Fredrick Federley, juristprofessor Joakim Nergelius och statsvetaren Henrik Oscarsson inleder. Sedan presenterar jag ett öppet brev till grundlagsutredningen, med en rad krav. Sedan har vi paneldiskussion och frågestund.
[LO-chefen] Wanja Lundby-Wedin gav sig in i ett resonemang om att det nog är bra med valfrihet men att ”friheten” – den trygga känslan att det alltid finns bra vård och omsorg att vända sig till – är ännu viktigare. Det vill säga: den offentliga sektorn ska vara så bra att det egentligen inte behövs några alternativ.
Men erfarenheten visar ju att den offentliga sektorn inte blir enastående bra, utan tvärtom stel och byråkratisk, ifall den får hållas på egen hand och inte utmanas av fristående krafter.
Valfrihet för patienter och äldre är inte grädde på moset utan en viktig metod för att främja konkurrens, ständiga förbättringar och nya idéer. Dessutom får de anställda fler arbetsgivare – offentliga, privata, ideella – att välja mellan, vilket många av Wanja Lundby-Wedins medlemmar i Kommunal sätter stort värde på.
En god sammanfattning. Det är direkt tjänstefel av fackföreningar att motsätta sig en mångfald av arbetsgivare, för det är ju när man söker nytt jobb hon ny arbetsgivare som man kan få de där lite större lönehöjningarna. Att LO stoppar kvinnorna i vården från att byta arbetsgivare är en viktig förklaring till att kvinnor har lägre löner.
Och mångfald och konkurrens är ju extremt viktigt också för alla oss som kan bli patienter. Det är bara om hela organisationen begriper att det är kunderna som betalar lönerna som organisationen skärper sig och gör ett bra jobb gentemot patienterna, särskilt när det gäller tillgänglighet och service omkring själva den mediciniska behandlingen.
Men detta kommer socialdemokratin och LO aldrig att inse. De är socialister och för socialister är det FULT att kunder bestämmer. För socialister är det fel, fel, fel. Makten ska ligga hos kollektivet. Kunder och patienter ska inte tro att de har någon rätt. De ska lyda kollektivet. Och ser personal på kunder bara som jobbiga typer som stör kafferasten, då blir bemötande och tillgänglighet urusel. Sverige får bottenbetyg på dessa punkter i alla internationella jämförelser. Tack socialdemokratin och LO för det.
Tisdag 2007-11-20 / 8.45länk TT OCH NORDKOREA. Om Tidningarnas Telegrambyrå, TT, och deras utrikesrapportering finns en hel del övrigt att önska. Bloggen
TT-kritik gör ett gott arbete i att lyfta fram bristerna i den undermåliga utrikesrapporteringen. Många tidningar har slutat prenumerara eftersom kvaliteten är så låg.
En förklaring till den tvivelaktiga kvaliteten har
Koreabloggen kommit på spåren. Åtminstone en reporter har varit aktiv i Svensk-Koreanska Föreningen som stöder den bisarra kommunistiska diktaturen som systematiskt förtrycker sitt folk.
Att TT låtit personer med den här världsbilden skriva utrikestelegram, förklarar ju en del...
Måndag 2007-11-19 / 16.35länk LIVET I BAGDAD BLIR BÄTTRE. En rad rapporter kommer nu om effekterna av den framgångsrika motoffensiven mot terrorismen i Irak som general Petraeus startade i somras.
I Newsweek rapporterar Rod Nordland,
Baghdad Comes Alive: Under fyra år har tillfälliga framgångar, som allmänna val och folkvald regering, förbytts i större problem, som dödspatruller och Irantillverkade bomber. Men:
"För första gången när jag nu återvänder till Bagdad efter fyra månaders frånvaro, kan jag faktiskt säga att saker och ting verkar ha blivit bättre, och det kan till och med vara varaktigt."
Trots alla de defaitistiska förväntningarna från den så kallade "anti-krigs"-lobbyn, kunde Iraks premiärminister Nouri al-Maliki meddela att antalet terrorattacker, inklusive bilbomber, i Bagdad har minskat med 77 procent sedan förra årets värsta notering. Den dramatiska förbättringen kan kopplas direkt till de med 30.000 man förstärka amerikanska trupperna, deras effektiva strategi för motoffensiv och till det faktum att lokalbefolkningen är trötta på al-Qaida och andra extremister.
De goda nyheterna är inte begränsade till Bagdad. Också provinsen Anbar, en gång ett starkt fäste för al-Qaida, är relativt fredfullt tack vare de gemensamma insatserna från sunnitiska shejker och amerikanska marinen. I söder, sa de som vill se Irak förlorat, skulle tillbakadragandet av brittiska trupper leda till brutal dominans av Iran-stödda terrorister. Det har inte inträffat.
Till och med den fanatiska antikrigstidningen New York Times rapporterar idag,
Attacks in Iraq Fell to the Level of Feb. 2006: Antalet attacker är betydligt färre nu och "tusentals nya sunnitiska frivilliga har gjort gemensam sak med amerikanerna".
Det skräckvälde som Saddam Hussein stod för, med hundratusentals döda, har under åren efter hans fall inte resulterat i färre döda - förrän nu. Jag hoppas verkligen att denna utveckling fortsätter, så att irakierna för första gången på många årtionden kan få lite lugn och fred.
Måndag 2007-11-19 / 15.03länk KUBANERNA VILL HA KAPITALISM OCH DEMOKRATI. Den första omfattande opinionsmätningen som genomförts på Kuba av International Republican Institute, IRI, visar att kubanerna är hjärtligt trötta på kommunism och Catro-diktaturen.
83 procent av kubanerna anser att en övergång till marknadsekonomi skulle förbättra deras livssituation. 74 procent vill rösta om vem som ska bilda regering efter Castro. Och vad ett sådant demokratiskt val skulle resultera i får man en klar fingervisning om: 79 procent
av kubanerna tror inte att Castro-regimen kan lösa de problem som landet står inför.
Vad säger kommunisterna i svenska-kubansk vänföreningen om det?
Måndag 2007-11-19 / 9.05länk ARBETSLÖSA SKA BORT FRÅN BIDRAG, MEN INTE PRESSEN. Nya Wermlands-Tidningen gör en helt berättigad sågning av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) i ledaren
Bedrövligt om presstödet:
Det är för bedrövligt att vi har en moderat kulturminister som hårdnackat slår vakt om presstödet. För detta stöd är förlegat i vår mediavärld, det snedvrider konkurrensen inom dagspressen, det missutnyttjas och det kostar skattebetalarna en halv miljard kronor per år.
I tider när finansminister Anders Borg (m) letar besparingsobjekt borde därför presstödet komma högst upp på listan.
Ja, varför ska pressen fortsätta vara bidragsberoende i all evighet? Utan slutdatum? Och utan krav på egen försörjning? Det är snurrigt.
Måndag 2007-11-19 / 8.52länk KARL ROVE GER RÅD, OCKSÅ TILL SVENSK POLITIKER. I sin artikel i Newsweek (se förra kommentaren) ger Karl Rove råd till den blivande republikanske presidentkandidaten, oavett vem det blir:
Tala med äkta känsla om vad du tror på. Den republikanske kandidaten måste lyfta fram sina kärnvärderingar för att hjälpa väljarkåren att förstå vem han är och skapa en naturlig kontrast till Clinton, både i stil och innehåll. Var inte rädd att säga något kontroversiellt. Det amerikanska folket vill att deras president ska vara autentisk, äkta. Och att - mot en demokrat som är kalkylerande i nästan allt, inklusive hennes dialekt och skrattsalvor - framstå som den som säger vad han tror på kommer att ge effekt.
När jag översätter det här citat kommer jag osökt att tänka på Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Tänk om han kunde följa Karl Roves råd. Jag upplever ibland att Reinfeldt mer framstår som en Hillary Clinton - beräknande in i minsta detalj. Släpp loss!
Måndag 2007-11-19 / 8.34länk SÅ HUMORLÖS ÄR HILLARY CLINTON. Det senaste årtiondets bäste valstrateg är utan tvekan Karl Rove. Så länge han var i förarsätet inom republikanerna vann man varje val. Han övergav invanda mönster och fann nya metoder att vinna väljare till sina uppdragsgivare, särskilt president Bush.
I Newsweek skriver han nu en artikel om hur republikanerna kan slå Hillary Clinton i presidentvalet 2008,
How to Beat Hillary (Next) November. Karl Rove har stor respekt för hennes och skriver:
"Hon är en formidabel motståndare, och republikaner som tror hon blir enkel att slå har fel." Det är ju också ett tecken på Karl Roves professionalitet - att underskatta motståndare är amatörers vanligaste misstag.
Men han ger också en intressant inblick i personen Hillary Clinton. Kolla bara den här händelsen som Rove återger sedan han 2001 tog över hennes kontor i Vita huset:
Strax efter det att Bush installerats som president i januari 2001, höll jag ett litet tal där jag sa att jag uppskattade hennes gamla kontor eftersom det var det enda i West Wing som hade en spegel från golv till tak. Det gav mig möjlighet att förbättra mitt klumpiga kroppspråk.
Hillary Clinton konfronterade mig strax efteråt och påpekade att hon inte satt in spegeln där. Jag hade inte heller påstått det, bara sagt att spegeln fanns där.
Så några veckor senare tog jag upp skämtet om spegeln i ett annat tal. Kort tid efter det stötte vi på varandra och hon sa med iskyla, och utan varje uns av humor i rösten, att hon noterat att jag upprepat berättelsen om spegeln och att hon - inte - satt - in - spegeln i kontoret.
Det här är en bagatell, men ändå talande: hon är tuff, uthållig och glömmer ingenting.
Bilden av Hillary Clinton som den kyligaste av alla kandidater bekräftas. I normalfallet tror jag inte det fungerar i amerikanska presidentval, men just nu är en allvarlig och orolig tid och då är iskyla en tillgång.
Onsdag 2007-11-21 / 14.35
