Det här har varit Hillery den oundvikliges vecka. Hon har nått den politiska ljudvallen genom att nå över 50 procent i nationella opinionsmätningar. Hennes kampanjinsamlingar övertrumfar Barack Obama. Politiska rivaler kan inte annat än beundra effektiviteten i hennes kampanj.

Men verkar demokraterna inte redan fundera på att utnyttja ångerveckan? "Jag har bidragit till hennes kampanj tidigare och jag anser hon skulle vara en bättre president än Bush men jag gillar inte den här kröningen", säger en stor donator till mig med en grimas vid en partisammankomst. "Kanske är det tanken på en dynasti. Kanske är det kontrollbehovet. Kanske är det bara att hon för mig inte känns som någon förändring."

Amerikanska kommentatorer har samfällt krönt den förre första damen och samtidigt börjat kasta rutten frukt.

"Grejen med Iowa är att vi alltid har möjligheten att stå för verklighetskontrollen (reality check) för landet!, säger Randall Rolpj, 56, som just tillsammans med sin son lyssnat på Barack Obamas framträdande och planerar att lyssna på Clinton när hon kommer.

Ännu tre månader kvar till Iowa håller primärval omgärdas Obama av en fräsch känsla av engagemang medan han försöker förändra dynamiken i kampanjen i Iowa ... som nu blivit ett lopp mellan tre jämnstarka kandidater, vilket gör det viktigare för Clintons medtävlare att göra bra ifrån sig här.

länk
NEW YORK TIMES ÄR CHOCKADE ÖVER GIULIANIS FRAMGÅNGAR. Vänsterblaskan New York Times hatar stadens förre borgmästare, Rudy Giuliani. Han bekämpade brottsligheten med nolltolerans. Orättvist mot brottslingarna, menade tidningen. Han förde över mer än en halv miljon bidragstagare till arbete. Så hänsynslöst, sa tidningen. Han sänkte skatterna med mer än en tiondel. Så oansvarigt, skrev tidningen. Han skapade ny optimism och framtidstro i New York, inte minst hos företagarna. Om det skrev inte tidningen.

Därför är det alltid intressant att läsa hur New York Times förklarar Rudy Giulianis växande framgång i presidentvalskampanjen. Man spyr på redaktionen, men man måste ju skriva om det. Det märks i texten. Eller vad sägs om den här kolumnen av Gail Collins, Rudy Finds a New Topic.

Den dryper av förakt. Och i nästan varje artikel tar tidningen upp att Giuliani uppträtt i dragshow-spex. Så också här: den där bilden av honom i kvinnokläder "borde varit tillräckligt" för att fälla Giuliani som presidentkandidat skriver den bittra New York Times-kolumnisten. Så skulle man aldrig skrivit om en demokratisk politiker gjort samma sak, då hade det varit bevis på humor, på att politikern kan skämta om sig själv och därmed vara ett viktigt karaktärsdrag för en blivande president.

Men Giuliani är ju republikan. Fy, så hemskt!

Och kolumnisten fortsätter med att visa förakt över sydstatsborna: "Uppenbarligen går fishnet stockings bättre i Sydcarolina än vi kunnat förvänta oss."

Gud så bittert! Och så inskränkt.

Men sådana är journalisterna på New York Times. (Och ändå är de gudar för svenska journalister, de tror på allt tidningen skriver.)

Sedan går hon vidare för att kritisera Giulianis insatser för att sänka skatterna, som nu inte alls är så märkvärdiga som Giuliani försöker framställa dem. Ändå var det ett himla liv när Giuliani för första gången i New York citys historia började sänka skatterna. Då ansåg inte New York Times att det var bagateller. Nej, då var skattesänkningarna hot mot stadens framtid...


Lördag 2007-10-06 / 18.04 länk
MODERATTILLHÖRIGHETEN BLEV ODENBERGS FALL. Förre försvarsministern Mikael Odenberg medverkade i ekots lördagsintervju idag: Reinfeldt bad inte Odenberg att stanna.

Det var ju i Almedalen som det stod klart att det fanns olika uppfattningar mellan finansministern och försvarsministern om hur stora besparingar som kunde göras på försvaret.

Odenberg avslöjar i intervjun att partiledarna i alliansregeringen gjorde upp om försvarsbudgeten under sommaren på ett sätt som Mikael Odenberg kunde acceptera.

Men sedan dök det upp skrivningar i finansplanen från tjänstemän på finansdepartementet som nått tjäntemän på försvarsdepartementet om ytterligare besparingar som inte byggde på någon som helst analys. När tjänstemännen visade skrivningarna för försvarsminister Odenberg drog han slutsatsen att "man var tillbaka på ruta ett".

Detta antyder att finansministern inte bara kört över försvarsministern, utan också partiledarna. Eller så tillhör finansplanen en uppgörelse mellan allianspartiernas ledare som försvarsministern inte informerades om under sommaren. Odenberg säger att han bara delvis deltog i dessa partiledaröverläggningar, så det är möjligt.

Jag tycker det vore intressant att få veta om de skrivningar i finansplanen som gjorde att Odenberg avgick verkligen var förankrade i partiledarkretsen.

Det är en viktig aspekt som skulle klargöra hur maktförhållandena inom regeringen ser ut. Om partiledarna godkänt finansplanens skrivningar, då stod försvarsministern ensam och hans avgång blir en logisk följd därav. Men! Men då har partiledarna också godkänt en hafsig och oseriös försvarspolitik där budgeten - och inte säkerhetspolitiska överväganden - avgöra nationens försvarsförmåga. Och detta utan att tala med försvarsministern.

Om partiledarna däremot inte var införstådda med skrivningarna i finansplanen, då var som sagt fler än försvarsministern överkörda. Då har finansministern, efter det att partiledarna gjort upp om besparingar i försvaret som försvarsministern kunnat godkänna, lagt till ytterligare besparingar i strid med partiledarnas uppgörelse.

I medierna har de politiska kommentatorerna nöjt sig med att konstatera att statsministrar alltid och med automatik backar upp finansministrar. Men det resonemanget ger inga svar. För om statsministern backat upp finansministern sedan han kört över tre andra partiledare, vore det anmärkningsvärt.

Det talar för att partiledarna, men inte försvarsministern, varit informerade om finansplanen. Men det väcker nya frågor: varför informerar inte partiledarna det ansvariga statsrådet om vilka uppgörelser de gör? Och var det så att man gick bakom ryggen på försvarsministern, betyder det att man gjorde upp utan att förstå konsekvensen - att ansvarigt statsråd skulle avgå i protest.

Detta är knappast ett smart förhandlingsupplägg, men fullt möjligt. De tre andra partiledarna kan ha utgått ifrån att statsministern i egenskap av partiledare för det parti som försvarsministern tillhör, skulle informera denne om vad man gjort upp om. Men istället för att beskedet kommer från statsministern, kommer det bakvägen via lägre tjänstemän på finansdepartemetet till tjänstemän i försvarsdepartementet som "upptäcker" vad som är på gång och informerar sin chef, försvarsministern.

Så bör ju inte kontakterna inom en regering gå till.

Det andra scenariot är att finansdepartementet arbetat ensamt med finansplanen och lagt till de aktuella skrivningarna utan att informera partiledarna. Också det vore märkligt, i synnerhet som försvarsanslagen varit en mediediskussion under sommaren.

Men det är också fullt möjligt, för vad skulle partiledarna ha sagt när de förstår vad som hänt först när försvarsministern redan avgått? De kan ju inte skälla ut statsministern eller finansministern offentligt i det läget.

Det var, som jag kan se, Mikael Odenbergs partilojalitet som - paradoxalt nog - blev hans fall. Eftersom Odenberg var känd som en lojal partiarbetare räknade förmodligen både Reinfeldt och Borg med att Odenberg skulle svälja också denna förtret.

Under mina år i partipolitik och föreningsliv har jag upptäckt att det är väldigt svårt att avgöra var någonstans gränsen går för olika personer. Vissa följer med väldigt långt, men kan ha en absolut gräns någonstans. Andra är alltid motsträviga, men saknar gräns. Jag tror Reinfeldt och Borg missbedömde Odenberg.

En sak är dock klar: Mikael Odenberg hade med högsta sannolikhet inte avgått om han inte tillhört samma parti som statsministern och finansministern. För om Odenberg varit företrädare för något av de andra tre partierna, hade gränsen för försvarsministern kommunicerats till partiledaren som haft med detta i diskussionerna.

Och det moderatkontrollerade finansdepartementet hade inte kunnat informera ett försvarsdepartement under ledning av ett annat parti genom tjänstemän i en så central fråga. Försvarets stora olycka är att Odenberg var moderat. Det gjorde honom svagare i förhandlingsspelet än om han haft annan partibeteckning.


Lördag 2007-10-06 / 10.54 länk
GIULIANI: SKATTERNA SKA SÄNKAS. Nyhetsbyrån AP rapporterar från ett möte igår i Washington, Giuliani Blames Spending for '06 Losses:

- Vi förlorade kontrollen över kongressen eftersom vi var precis som demokraterna när det gällde slöseri. Vi bör skämmas för det, sa Rudy Giuliani vid ett möte med en skattesänkargrupp, Americans for Prosperity ...

Giuliani drog ner applåder ett dussintal gånger när han beskrev hur han sänkt skatterna på inkomster och företag, skurit ner bidragsberoende och trimmat New York citys offentliga organisation som borgmästare. Hans meriter när det gäller skatter är till fördel för Giuliani, som är oenig med socialkonservativa i andra ämnen.

Jag har ju i snart ett år tippat Giuliani som republikansk kandidat, just därför att han i handling visat vad han går för. Andra kandidater pratar. Giuliani har verkställt.


Lördag 2007-10-06 / 10.41 länk
UR RIKSDAGENS MOTIONSFLOD. Svenska Dagbladet har läst riksdagsledamöternas motioner, Det går att vaska guld i motionsfloden:

Den allmänna motionstiden har gått ut, och som vanligt kan man där hitta guldkorn som inte bara utgör intressant läsning, utan också speglar partiernas innersta själsliv ...

Miljöpartistiska riksdagsledamöterna Helena Leander och Tina Ehn skriver i riksdagsmotionen 2007/08:MJ242 att vi ”måste börja se fiskar som enskilda individer” och att det är ”angeläget att Fiskeriverket och andra frångår det avindividiserade sättet att mäta fiskar i kilo och ton och börjar se dem som individer istället.” Det skulle bli intressant att se Fiskeriverket lösa det problemet... I förlängningen ligger rimligen också ett obligatoriskt fiskregister, för att inte tala om ett paket med sociala rättigheter. Handikappvänliga räcken i laxtrappan, sikens rätt att bära traditionell dräkt, allmän tilläggspension för gammelgäddor, samt undantag från principen om sist in först ut i mindre och mellanstora mjärdar ligger nära till hands.

Sedan måste det bli ett stopp för kränkande och förlöjligande uttryck: ”Glad som en lax” eller ”Pigg som en mört” förstärker stereotyper som har hindrat generationer av fiskar från att beviljas friår.

Ja, vad vore Sverige utan sina riksdagsledamöter?


Fredag 2007-10-05 / 15.59 länk
SATIR: PUTIN I AKTION. Tecknaren Jerry Holbert fångar innebörden i president Putins politik för Ryssland.


Fredag 2007-10-05 / 15.49 länk
SATIR: HILLARY VISAR SIN MÄNSKLIGHET. TV-programmet The Daily Show och programledaren Jon Stewart är kraftigt vänstervridna. Men det hindrar honom inte att driva med Hillary Clinton på ett underbart sätt.




Fredag 2007-10-05 / 9.21 länk
BRITTISKA KONSERVATIVA PÅ RÄTT VÄG. Garvade kommentatorer som Times-kolumnisten Matthew Parris har om torys partikonferens i Blackpool som hållits i veckan sagt att han trodde det skulle bli en överlevnadsstrid för unge partiledaren David Cameron. Men efter några dagars mingel med ombuden konstaterade Parris i Sky News att stämningen inom partiet är gott och att man inte låter sig oroas av att labourledaren Gordon Brown gjort en förvånansvärt stark start som premiärminister.

När David Cameron sedan avslutade konferensen med sitt timslånga tal, utan manuskript och med endast litet bord och ett glas vatten som rekvisita, inledde han som ohotat ledare. Och slutade som en stark ledare.

Jag hörde talet live och måste säga att jag överraskades över hur bra det var, både i framförande och till innehåll. Han var som en blandning av Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund.

Han betonade disciplin i skolan och vikten av att bekämpa brottsligheten för att skapa trygghet i samhället. Men han talade också om barnfamiljer, om äldre, om kvinnor och alla människors möjligheter att sträva efter sina drömmar, i frihet och utan onödiga hinder från stat och politik.

Jag har tyckt Cameron under sina två år som partiledare mer framtonat som en miljöpartist i Peter Erikssons snitt (fast utan skägg, men med cykelhjälm). Talet hade de mjuka sidorna, utan att bli flummigt i miljövänsterns tappning.

David Cameron var tuff mot Gordon Brown när det gäller frågan om nyval. Besluta gärna om nyval, sa Cameron, Vi är redo!

Just nyvalsfrågan är Browns enda taktiska misstag sedan han tillträdde i juli. Om Brown vill ha ett egen mandat, och inte regera på Tony Blairs, borde han omedelbart utlyst nyval. Att vänta i fyra månader och sedan, när opinionssiffrorna är goda utlysa val, framstår som övertaktiskt och manipulativt i Tony Blairs anda. Och om Brown inte tänkt utlysa nyval borde han dödat spekulationerna. Nu stärker han bara tory som mobiliserar som om det vore val. Vilket David Cameron naturligtvis tackar för.

Se mer i Daily Telegraph: David Cameron shakes off the loser


Fredag 2007-10-05 / 8.21 länk
SVERIGE RUSTAR FÖR KRISHANTERING? I går presenterade chefen för kustbevakningen, Christina Salomonson, sitt utredningsförslag till nationell krishanteringsfunktion i regeringskansliet. Statsminister Reinfeldt utsåg omedelbart Salomonson till chef för det blivande kriskansliet.

Men vad betyder förslaget? Johannes Åman skriver i Dagens Nyheter, Rustade för kris:

Salomonsons förslag att det ska inrättas en chefstjänsteman för krishantering inom regeringskansliet låter ganska ospännande. Det gör också de övriga förslagen: ett kriskansli till chefstjänstemannens stöd, en grupp för strategisk samordning bestående av berörda statssekreterare, utsedda krisledningsgrupper inom departementen och ett krishanteringsråd för samordning mellan regering och myndigheter. Ingen radikal nyordning. Ingen krisgeneral med stora muskler.

Och inga befogenheter, kan man lägga till. Vilket Mikael Holmström gör i Svenska Dagbladet, Nytt kansli ska hantera stora kriser

Alltså: ett ytterligare lager av byråkrater som ska "informera" statsministern, som har kvar ansvaret för beslutsfattande om plan ska skickas, eller åtminstone tala om vem som får besluta om att skicka räddningsuppdrag. Eftersom Lars Danielsson som statsministerns statssekreterare misslyckades informera Göran Persson när tsunamin slog till, får ett kansli på 40 informatörer samma uppgift.

Jag tycker inte bara det låter ospännande, det låter ineffektivt.

Det hade varit bättre att lägga krisfunktionen hos försvarsmakten - det var ju bara dom som hade huvudet klart tsunamimorgonen och redan kl 06.28 skickade ut varningsmejl - och ge dem tydliga befogenheter om vilka inledande åtgärder de får vidta, och hur de skaffar sig ytterligare befogenheter genom klartecken från statsministern inom ett antal timmar. Då skulle vi kunna få en krisfunktion med muskler. Men Sverige är Sverige - inte händer några katastrofer hos oss!


Fredag 2007-10-05 / 8.21 länk
POPULARITET: BUSH 31 PROCENT, VÄNSTERKONGRESSEN 22 PROCENT. En ny opinionsmätning från nyhetsbyrån AP visar att andelen amerikaner som tycker att president Bush gör ett bra jobb är 31 procent, betydligt bättre än talman Nancy Pelosi och hennes demokratiska majoritet i kongressen, med tanke att endast 22 procent tycker att de gör ett bra jobb.

Kongressen har inte haft så låga förtroendesiffror sedan 1992, då vänstermajoriteten i nästa val förlorade stort till republikanerna. President Truman hade avsevärt lägre siffror än de Bush nu får. Under hans sista två år i Vita huset, 1951-52, låg han på 23 procent. Sedan dess har Truman omvärderats och betraktas som en av landets främsta presidenter.


Torsdag 2007-10-04 / 14.11 länk
PODDRADIO: BISTÅNDSINDUSTRINS KRASSA INTRESSE. I femte avsnittet av Frihetsjournalens poddradio intervjuas Pär Krause som kommit ut med en ny bok som kritiserar svensk biståndspolitik för att mer utgå ifrån vad vi vill ge än vad mottagarländerna behöver, Biståndsindustrins krassa intresse. Exempelvis diskuterar vi hur biståndsindustrin är tveksam till om dessa länder ska delta i den globala konkurrensen och skapa tillväxt genom frihandel. Vi tar också upp att bistånd ofta handlar om att bygga, säg en busstation, medan den verkliga fattigdomsbekämpningen handlar om att skapa äganderätter, så att ekonomin kan börja fungera.

Om Riksrevisionens uppmärksammade rapport visar på hur omfattande oegentligheterna är inom biståndet, så pekar Per Krause på orsakerna.


Torsdag 2007-10-04 / 8.30 länk
MICHAEL MOORE VILSELEDER SOM VANLIGT. De som tycker Moores film Sicko är bra, vet absolut ingenting om sjukvård eller om den manipulativa propagandateknik som Moore använder. Den som tycker Moore är bra är antingen naiv eller dum i huvudet.

Sanningen är ju att exakt samma film skulle kunna göras om svensk sjukvård.

När Moores film gick upp i USA i sommar gjorde Michael Moynihan en avslöjande analys i tidningen Reason: His health care jeremiad won't win any converts.

Där kunde Moynihan exempelvis peka på svenske fyraårige Elias och hans föräldrar som fick beskedet av svensk offentlig sjukvård att man inte tänkte operera båda hans öron, utan att han fick välja på om han ville höra på det högra eller vänstra örat.

Göteborgs-Posten kunde förra hösten rapportera, Dödssjuk pojke nekas medicin: "Landstinget i Halland har hittills sagt nej till medicin åt en sjuårig pojke med en ovanlig, ärftlig dödlig sjukdom."

Och för bara några veckor sedan berättade medierna om Kalle Dejemyr, 20, som vägrades medicin mot den dödliga Hunters sjukdom. DN: Patient med dödlig sjukdom "för dyr", TV4-Nyheterna: Dödssjuk mister vård - Medicineringen är för dyr,

Det är alltså exakt samma problem i Sverige som i USA - och de upprörande fallen når medierna och får därmed en annan lösning. Men det finns en skillnad: i USA finns alternativ, man kan välja annan vårdförsäkring. I Sverige "tillhör" varje patient ETT landsting. Man kan inte byta vårdgivare. Om något, innebär det att patienterna har en sämre ställning här än där.


Torsdag 2007-10-04 / 8.15 länk
RÄDERNA I BURMA FORTSÄTTER - FN HANDLINGSFÖRLAMAT. Wasington Post/AP rapporterar att Burmaregimens räder mot oliktänkande fortsätter, Burmese Troops Carry Out Nighttime Arrests. Och DN visar bild (ej online) på en död munks kropp som flyter i en flod i Rangoon.

Och "världssamfundet" står fullständigt handlingsförlamat. FN-systemet är pga folkrätten konstruerat så att det har att stå på Burmaregimens sida, inte på folkets och inte på frihetens sida.

Av fallet Burma kan vi dra slutasatsen att globaliseringen avslöjar att det inte finns något "världssamfund", bara en organisation som skyddar förtryckarregimer: FN.


Torsdag 2007-10-04 / 7.55 länk
ÄN ÄR INTE HILLARYs NOMINERING GIVEN. I svenska medier är Hillary Clinton redan klar som USA:s näste president. Men hon är i verkligheten inte ens demokratiska partiets kandidat. Och att hon skulle bli nominerad är inte självklar.

Röster börjar höjas för att sluta se henne som given. I Boston Phoenix skriver Steven Stark att demokratiska väljare måste använda hjärnan när de väljer sitt partis kandidat, Edwards must count on Democrats voting with their heads in the primaries.

Och om vänsterväljarna gör det, kommer de att utse John Edwards till sin presidentkandidat. Edwards var ju förra valets vicepresidentkandidat. Han har drivit en utpräglad vänsterkampanj med hårda krav på trupptillbakadragande från Irak, höjda skatter, mer protektionism för att skydda amerikanska jobb och mer regleringar. Sådant som vänstern älskar. Steven Stark skriver:

Det enda problemet med tilltron till Clintons valbarhet är att den är falsk. Sett till fakta är John Edward partiets bästa chans för seger, även om hans svårigheter i kampanjen gör det allt mer osannolikt att han kommer att nomineras ...

Men om Edwards kom tillbaka och vann nomineringen skulle han kunna möta Giuliani på varje punkt och behålla demokratiska partiets bas, vinna jämna delstater och ta några sydstater som traditionellt röstar republikanskt - som Virginia, Nordcarolina, Tennessee. Det är värt att notera att sedan 1964 har bara demokrater från södern vunnit presidentval. Och Edwards är - liksom Jimmy Carter och Bill Clinton - från södern.

När jag tippade presidentkandidater i årets början, trodde jag att John Edwards skulle ta hem spelet på demokratiska sidan. Återstår att se om han kommer igen, för han ligger inte bra till just nu.


Onsdag 2007-10-03 / 21.14 länk
CARNEGIE ANLITADES AV S-REGERINGEN. Det är löjligt när medierna vill kleta ner finansmarknadsminister Mats Odell med bristerna hos Carnegie 2005-06. Det är inte han som startat regeringskansliets anlitande av Carnegie, utan den förra socialdemokratiska regeringen. Och bristerna som nu klandras hände då socialdemokraterna satt vid makten.

Mats Odell har alltså tagit över ett samarbete som redan fanns etablerat i regeringskansliet, och som han utvidgat. Den förra regeringen ska alltså vara med och "bära hundhuvudet" för att Carnegie anlitats.

När journalisterna talar om att Odell inte handlat tillräckligt snabbt, begriper de inte att det för staten är betydligt bättre att personer begär avsked och Carnegie bryter samarbetsavtal - än att Odell håller i yxan. Nu kostar de avbrutna avtalen staten ingenting. Hade Odell å regeringens vägnar avbrutit samarbetet någon dagar tidigare, hade det förmodligen kostat stora summor i skadestånd.

Det är alltså journalisterna som är amatörmässiga, klantiga och inkompetenta när de analyserar vad Odell borde och inte borde gjort.


Onsdag 2007-10-03 / 14.32 länk
LARS DANIELSSON UTRIKESMINISTERKANDIDAT (S)? Den högavlönade UD-tjänstemannen och förre statsministerns främste medarbetare, Lars Danielsson skriver en kolumn i Utrikesbloggen där han försvarar Sveriges nuvarande säkerhetspolitiska doktrin, Mina fem punkter för fortsatt militär alliansfrihet.

I den första punkten ställer han EU mot Nato: "EU har betydligt större möjligheter att ta sig an morgondagens bredare säkerhetsdagordning." Men EU och Nato har ju helt olika verktyg och strategier: EU är en utpräglad aktör för "mjuka" maktmedel (diplomati), medan Nato är en aktör för "hårda" maktmedel (militär kapacitet). Att ställa dom mot varandra är korkat.

I andra punkter försöker Danielsson, likt en vänsterpolitiker, stigmatisera Nato: "det mått av oberoende som det ligger i att stå utanför den militära allians som också är ett viktigt instrument i amerikansk utrikespolitik." Visst är allt amerikanskt fruktansvärt? Hellre då passivt stöd till Burma, Kina, Ryssland, Zimbabwe, Rwanda... Men också sakligt har Danielsson fel: Sverige har redan släppt en del av sitt oberoende genom EU-medlemskapet - menar Danielsson att vi därför ska gå ur EU? Och om vi kan avvara oberoende för inflytande i EU, gäller naturligtvis samma sak i Nato. Dessutom gäller ju i Nato en praxis där varje medlemsland själv bestämmer vad man deltar i, därför finns inte Nato i Irak. Och i Afghanistan bestämmer varje land var och hur man agerar - så som Sverige gör.

Tredje punkten är också i grunden felaktig: "Det är lättare för Sverige att själv bestämma över sina försvarsutgifter om vi står utanför en militär allians." Eftersom vi står utanför allianser ligger det på oss själva att försvara vårt land. En trovärdig säkerhetspolitik kräver därmed betydligt större försvarsutgifter om vi står utanför. När regeringen nu avrustar försvaret minskar våra möjligheter att stå utanför Nato - eller så kommer Sveriges förmåga att försvara sin suveränitet att undergrävas. Ett utanförstående är alltså en svårare uppgift (därmed inte sagt att vi kan välja den vägen - men då måste vi fördubbla försvarsbudgeten).

Fjärde punkten är grundlös: "arbetet för kärnvapennedrustning som skulle försvåras om vi blev medlemmar i NATO". Isåfall skulle det redan vara så, med tanke på att vi är med i EU, där ju kärnvapenmakterna Frankrike och Storbritannien ingår. Om Danielsson menade allvar skulle han också förespråka urträde ur EU.

På femte punkten kan jag ge honom rätt: "Sveriges säkerhetspolitiska hållning hämtar en stor del av sin styrka från att den har en tydlig folklig förankring." Men eftersom Tage Erlander, Olof Palme och inte minst Danielsson själv under "neutralitets"-politikens tid fullständigt struntade i folklig förankring (Vietnambarrikader offentligt, USA-samarbete hemligt), kan man undra varför Danielsson plötsligt bryr sig om något så trivialt som svenska folket...

Kolumnen visar att Lars Danielsson lever kvar i tiden före 2001 (den nya konfrontationen mellan demokratier och fundamentalister) och till och med före 1995 (EU-medlemskapet). Jag trodde han var mer initierad än så. Eller så har han andra ambitioner med sin artikel. Den låter misstänkt lik argument som skulle framföras av en möjlig socialdemokratisk utrikesminister efter valet 2010...


Onsdag 2007-10-03 / 13.52 länk
NUDER TALAR MOT MONA OCH SIG SJÄLV - DUBBELT UPP. Men Expressen rehabiliterar sig i kolumn av Ann-Charlotte Marteus, Gamla Nuder mot nya Nuder Det finns inget mer sakligt och förgörande än att använda politikers egna ord mot dem själva. Denna artikel är ett lysande exempel på hur man klär av en hycklare.


Onsdag 2007-10-03 / 13.52 länk
SKATTESÄNKNING FRAMSTÄLLS SOM FÖRSÄMRING. Expressen sprider vilseledande uppgifter om sjukpenningen: Så snuvas de sjuka på ersättningen. Man påstår att regeringen i tysthet försämrar för dem. Som bevis jämförs vad sjukskrivna får ut efter skatt jämfört med dem som arbetar. De som jobbar får kommande år betala mindre i skatt genom jobbavdraget, och får därför högre nettolön.

Eftersom sjukskrivna inte får göra jobbavdrag, sänks inte deras skatt. Därför får de ingen högre nettolön.

Detta utmålar Expressen som att regeringen skandalöst "snuvas de sjuka"!

Snacka om Orwellskt tänkande. När den som jobbar får lägre skatt utmålas det som en försämring.


Onsdag 2007-10-03 / 8.22 länk
MANKELL: UTESLUT GÖRAN PERSSON UR S. Jag visste inte att författaren Henning Mankell var så involverad i socialdemokratiska partiet, men idag kräver han i Aftonbladet, Uteslut Persson! Han skriver:

Jag förstår inte att ingen redan har tagit det steg som är avgörande. Nämligen att resa frågan om inte det Göran Persson har gjort är så allvarligt att han bör uteslutas ur partiet ...

Om man inte sätter ner foten nu och markerar att Göran Persson gått för långt när det gäller föraktet för andemeningen i ett regelverk, nästan hånfullt ställer sig över det, så fruktar jag att en av de sista skansarna faller när det gäller förtroendet för politiken och dess företrädare ...

Förstår inte Mona Sahlin och de som nu arbetar med att återerövra de förlorade positionerna som kan leda till förnyad regeringsmakt om några år att politiken alltid handlar om två olika delar som måste samverka?

Själv ser jag uteslutningar som en intern angelägenhet. Men nog har Persson givit fuskmentaliteten i Välfärdssverige ett ansikte.


Onsdag 2007-10-03 / 8.10 länk
KRÅNGEL SÄNKER SVENSK SJUKVÅRD. I Bryssel har Health Consumer Powerhouse presenterat sitt årliga Euro Health Consumer Index:



Henrik Alexandersson var på plats och rapporterar, Krånglet sänker svensk sjukvård:

Indexet ger ett resultatinriktat konsumentperspektiv på sjukvården i Europa. Man mäter saker som tillgänglighet, vårdresultat, patienternas information och rättigheter. Europas mest konsument/patientvänliga sjukvård finns i år i Österrike.

Sverige har däremot fallit från fjärde till sjätte plats. Den svenska vården håller i och för sig hög teknisk kvalitet - och de som väl kommit in i systemet har bättre chans att bli friska än patienter i många andra länder.

Men det var just det där med att komma in i systemet.

Att vara kundfokuserad är något svensk sjukvård har mycket svårt för. Det beror på det planekonomiska systemet. Vården får sina pengar via politikerna, hur man uppför sig gentemot patienterna är sekundärt. Också här är incitamentstrukturen helt fel. Självklart ska pengarna, även skattepengar, följa patienten. Om patienterna sviker ska vårdenheten inte få några inkomster. Då skulle vi få se vård som tar bättre hand om patienterna...


Onsdag 2007-10-03 / 7.40 länk
ENPROCENTMÅL ÄR ATT BE OM KORRUPTION. Jag har länge misstänkt det som Riksrevisionen avslöjade igår: svenskt bistånd är till stor del korruption. Och märkligt vore annars.

Varje område, vart enda ett, där tokiga politiker först talar om hur många miljarder som ska brännas årligen - och antalet miljarder har ökat mer på bistånd än något annan område de senaste åren (mer än skola, vård, omsorg) - för att i andra hand tala om kvalitet, skulle hamna i den situation som biståndet är i.

Att som främsta mål ha stor åtgång på pengar, är vanvett.

Det är "enprocentmålet" vi talar om. En procent av BNI ska brännas på bistånd. Punkt slut. Med en sådan utgångspunkt hamnar allt tal om effektivitet och kvalitet i direkt strid med det övergripande målet - bränna pengar.

Vem kan i en sådan situation överrraskas över att stora summor försvinner och hamnar i fel fickor?! Det är ju ett sätt att uppnå politikernas mål - man måste bli av med pengarna.

Allra bäst hade SIDA nått målen om man tagit ut biståndspengarna i form av sedlar och ställt till en brasa utanför högkvarteret. Så hade man snabbast nått politikernas galna mål.

Därför är det sorgerligt att flera ledarsidor nogsamt bortser från detta grundproblem när de idag skriver om biståndskorruptionen.

Dagens Nyheter skriver "Bristen på effektivitet är alarmerande. Projekten läcker som såll. Korruptionen är regel snarare än undantag. Och Sida väljer att blunda för det." Själv blundar man för strukturen i biståndspolitik som driver fram korruptionen.

Göteborgs-Posten skriver: "Att ge bistånd är inte enkelt - varken socialbidrag eller utvecklingsbistånd till länder i tredje världen." Men det finns inga politiska mål om att socialbidragen ska öka, eller hur? Denna väsentliga skillnad blundar tidningen för.

Helsingborgs Dagblad menar att: "Svenskt bistånd är hyggligt generöst och svenska folket likaså." Och naivt, skulle man kunna tillägga, vilket tidningen inte gör. Man tar heller inte upp incitamentstrukturen som gör det rätt att ge bort pengar till dem som inte ska ha.

Nerikes Allehanda skriver: "Personer som arbetar inom projekten har belönat sig själva på ett otillbörligt sätt. Staffan Ivarsson på Riksrevisionen talar om 'ett slags korruptiv miljö'." Ja, man måste ju bli av med pengarna så fort som möjligt, så att enprocentmålet kan uppnås. Tidningen lägger till: " Det innebär också att svenska staten göder ett system som förvärrar fattigdom och rättslöshet." Rätt. Men tidningen blundar för grundorsaken.

Tre av landets större tidningar avviker genom att se igenom det rosa skimmer som omger biståndet. Föga förvånande är det tre tidningsredationer till höger på den politiska skalan.

Nya Wermlands-Tidningen skriver:

Tillsammans med personer inom Sida och UD har de bildat en sorts biståndsindustriellt komplex. Och eftersom frågan om bistånd till fattiga länder är så behjärtansvärd har det kommit få invändningar mot den förhärskande biståndsideologin. Därför har vi kvar det hela enprocentsmålet – att en procent av bruttonationalinkomsten skall gå till bistånd. I takt med högkonjunkturen har på senare tid ansamlats en ansenlig summa pengar öronmärkta för bistånd utan att det funnits ordentliga projekt att satsa dem på. I en sådan situation är det förstås lätt att ge dem till diverse projekt och att kontrollen brister.

Svenska Dagbladet skriver att:

... biståndet inte bör [få] glida i en egen gräddfil utan hårda budgetrestriktioner. Det räcker inte med att det känns bra, utan att det också gör gott där det behövs. Enprocentmålet har för länge sedan passerat sitt bäst-före-datum.

Borås Tidning skriver:

Men baksidan av fixeringen vid procentsatsen riskerar att bli det Riksrevisionen just visar. Det blir inte så noga med kontroll och uppföljning, det kommer ju minst lika mycket pengar nästa år. Och så blir kvantiteten, inte kvalitén på biståndet, det viktigaste måttet.

Ja, man kan summera så här: Enprocentmål är att be om korruption och slöseri.


Tisdag 2007-10-02 / 7.45 länk
MATS ODELL SKA SITTA SÄKERT. Jag har invändningar mot hur försäljningen av statsföretag sker - jag vill att aktier ska tilldelas medborgarna så att de får startkapital i ett eget sparande. Ett sparande och privat ägande som regeringen borde stimulera. Men oppositionens kritik är larvig. Det är som Svenska Dagbladet skriver i dagens ledare (pdf):

[Finansmarknadsminister] Mats Odell skulle inte kunna sälja ut en ask blyertspennor utan att vänstern skulle kräva hans avgång ...

Odell borde lyssna mindre på gnället från vänster. Deras grundhållning gör att de skriker vad han än företar sig. Om Mats Odell skulle huka varje gång han hörde drevhundarna yla skulle han inte komma särskilt långt.

Regeringen borde sluta framställa sig som defensiv i medierna. Det är tröttsamt och dåligt ledarskap. Gå på offensiven mot den tjatiga vänstern!


Tisdag 2007-10-02 / 7.45 länk
USA-BÖRSEN ÅTER PÅ REKORDHÖJDER. Efter sensommarens turbulens då många medier talade om börsras och dystrare tider med anledning av att bolånemarknaden hade problem, har amerikanska börserna kommit tillbaka: Dow Jones index ligger på historiskt höga nivåer, över 14.000-strecket, rapporterar Financial Times i Dow soars to close at record high.

Visst är det lustigt: Medierna slår stort upp börsfall, men talar tyst om kraftiga uppgångar.

Därför finns anledning att påminna om det jag skrev i juli: Rekord på börsen, men humöret i botten.


Tisdag 2007-10-02 / 7.45 länk
SPRÄNGDA BUDDHASTATYER VÄRRE ÄN SATIRTECKNINGAR. En läsare skriver:

När det sen gäller islam och yttrandefriheten är jag lite förvånad över att ingen tar upp händelsen när talibanerna sprängde buddhastatyerna i Afghanistan. Nu menar jag inte att den muslimska världen ska stå till svars för vad talibanerna gjorde, men om jag inte minns fel, kommer jag inte ihåg några upprörda reaktioner eller fördömmanden från den muslimska världen. Jag anser att förödelse är en värre kränkning än karikatyrer och att det är lika viktigt att reagera mot ens egna intoleranta grupper.

Ja, så fort man gör jämförelser så är det muslimska aktörer som alltid slår rekord i värsta sortens hädelser och värsta sortens kränkningar. Det är ett skäl till varför jag har så svårt att förstå varför det är mot oss, som inte spränger moskéer i luften eller halshugger människor i allahs namn, kraven på "hänsyn" och "respekt" riktas. Medan den religion i vars namn alla dessa illdåd begås, alltid utmålas som "kränkt", "sårad" och den som har rätt att kräva ursäkter av andra.


Måndag 2007-10-01 / 18.40 länk
MEJLSTORM MOT BLOGGEN OCH YTTRANDEFRIHETEN. Jag har fått många mejl bl a från konservativa och kristna som framfört för mig nya argument mot de provocerande rondellhundarna av Lars Vilks och det stenhårda försvar för yttrandefriheten som framförts här i bloggen. Här några utryckta meningar:

Man spottar inte sin granne i ansiktet. Hänsyn, min vän, är enkelriktad bara i Mattei tolkning av Jesus rekommendation.

En läsare som är verksam i ett muslimskt land skriver:

Att vara i besittning av den enda rätta tron gör att muslimer kan känna sig överlägsna det väst som man egentligen känner sig underlägsen och komplexfylld inför. Om vi då gör narr av dem träffar vi dem i hjärteroten ... Framför allt gäller dock att regimer och grupper cyniskt utnyttjar religionen och ser till att inget tillfälle att känna sig kränkt försummas.

Detta att provokationer från väst spelar fundamentalisterna i händerna tas upp av flera, som ser en lösning:

Låt oss nita jihadisterna med järnhand varje gång de riktar sitt förtryck och våld mot oss, och varje gång vi har skäl att tro att de är på väg att göra det. Men låt de religiösa provokationerna göras av muslimer som inte accepterar den jihadistiska tolkningen av islam.

Problemet är, som jag ser det, att de muslimer lyser med sin frånvaro som med auktoritet tar upp kampen mot fundamentalisterna om vem som äger tolkningsföreträde inom islam.

Jag tycker det är mycket intressant att höra dessa argument - jag tar gärna emot fler! - och temat kommer att behandlas i nästa numret av nyhetsbladet Frihetsjournalen (nr 4 kommer till helgen).


Måndag 2007-10-01 / 15.45 länk
NAOMI KLEIN I FARTEN IGEN: "SHOCK DOCTRINE". Den internationella vänsterikonen Naomi Klein har kommit ut med ny bok om eländet i världen, ett elände hon skuldbelägger liberala ekonomer för - inte förtryckarregimer. Dick Kling har läst boken och analyserar i bloggen Folkkapitalism : “The Shock Doctrine” slår tillbaka mot författarinnan själv. Nyckelforumuleringen lyder:

Egentligen har Naomi Klein, utan att inse det själv, skrivit en försvarsskrift för marknadsekonomin. För om det är så att maktfullkomliga politiker berikat sig själva och sina närmaste genom korruption och ohederliga privatiseringar, är det naturligtvis inte mer politik och mindre marknadsekonomi som behövs. Tvärtom behövs det mindre makt för politiken och mer inflytande för marknadsekonomin. Alla de exempel på dåliga ekonomiska resultat och andra missförhållanden som Naomi Klein radar upp på sida efter sida beror ju på att marknadsekonomin inte tillåtits fungera på grund av en mängd politiska ingrepp.

Ja, är det inte detta misstag vänstern alltid gör? De dåliga politiska besluten ska repareras med goda politiska beslut. Men varför historien är fylld med dåliga beslut och så få goda, kan de inte svara på. De kan inte svara därför att de har en utopisk syn på människan. En syn som de inte ens själva lever upp till.


Måndag 2007-10-01 / 13.11 länk
KRISTNA HÖGERN TESTAR SIN STYRKA. Det jag nu ska ta upp kommer från vänstertidningen Salon. Därför måste man ha i minnet att amerikanska vänstern är livrädd för att Rudy Giuliani ska bli republikanska partiets presidentkandidat - ingen kan konkurrera med demokraterna om väljarna i storstäderna som han. Vänstern föraktar mer än repsekterar kristna, därför kan man undra varför just Salon är intresserad av ett möte i Salt Lake City mellan olika kristna organisationer, annat än för att rapportera i vänsterns intresse.

Enligt Salon ska man ha diskuterat att ställa upp bakom en tredje presidentkandidat om Giuliani blir republikansk kandidat, Religious right may blackball Giuliani. Tidningens syfte är att försöka försvaga Giuliani i republikanska sympatisörers ögon: Giuliani kan splittra partiet.

Det intressanta är dock, och därför vill jag ta upp artikeln, att många - på den borgerliga sidan - ifrågasätter styrkan hos dessa politiskt organiserade kristna under ledning av James Dobson, Gary Bauer m fl. Valstrategen Karl Rove, som låg bakom Bush-segrarna 2000 och 2004, har alltid hävdat att massmedierna överdriver betydelsen av denna rörelse. De flesta kristna kan göra skillnad på tro och politik, och efter 11 september har frågor som abort och gayäktenskap fått mindre avgörande betydelse. Något som Giulianis höga opinionssiffror visar - och som fortfarande chockar medievänstern.

Ett skäl till att George W Bush och andra i nuvarande administrationen inofficiellt inte gör någon hemlighet av att de tror Hillary Clinton kommer att bli demokraternas kandidat, är att påminna Dobson och de andra om att deras agerande kan innebära att Hillary Clinton blir president. Och är det något dessa kristna rörelser inte vill se så är det Clintons i Vita huset - igen. Att göra en tom demonstration mot Giuliani, för att få något ännu värre, framstår knappast som särskilt smart.


Måndag 2007-10-01 / 13.11 länk
HÅLL DÖRREN ÖPPEN FÖR NATOMEDLEMSKAP. DNs utrikesredaktör Bengt Albons har startat utrikesbloggen.se. Där bjuder han in kolumnister och debattörer att medverka. I dag skriver Svenska Atlantkommitténs ordförande Henrik Liljegren: Håll dörren öppen för Natomedlemskap. Han menar att svenska folkets beredskap för en utrikesdiskussion är svagt:

Problemet är att svensk opinion är helt oförberedd för den händelse en debatt om Nato-anslutning en vacker dag skulle framstå som önskvärd. Detta kan till exempel ske om Finland skulle överväga att ansöka om medlemskap. Finland kommer då att vilja samråda med Sverige. Men i Sverige tror fortfarande många att Sverige för en neutralitetspolitik.

Därför vill han se en ny strategi:

Det behövs därför mer upplysning om vår säkerhetspolitiska linje så som den fastställdes i övenskommelsen mellan den socialdemokratiska regeringen och moderata samlingspartiet, kristdemokraterna och centerpartiet år 2002, liksom om vårt samarbete med Nato inom ramen för Partnerskap för Fred, som av någon anledning inte nämndes 2002 ... Finland deklarerar sedan många år officiellt att man håller möjligheten av en ansökan om Nato-medlemskap öppen. Att hålla alla möjligheter öppna är klok politik i en föränderlig omvärld. Nog borde Sverige mäkta att göra detsamma.

Ett klokt förslag. I vår tid behöver vi ökad samverkan på säkerhetspolitikens område.


Måndag 2007-10-01 / 8.40 länk
FN - ETT SPEL FÖR GALLERIET. Nerikes Allehanda skriver träffsäkert om Förenta Nationerna i ledaren, Tandlöst FN kan inte agera mot juntan i Burma:

Så länge en diktatur och en tvivelaktig demokrati kan stoppa insatser för att möjliggöra att fler människor ska kunna få uppleva FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter, är FN mest ett spel för galleriet.

FN lever på sina vackra visioner, men faller på sin oförmåga att sätta dem i verket. Märkligt nog tillåts denna tingens ordning få fortsätta år ut och år in utan att reformarbetet tar ett steg framåt.

Om inte FN förmår att skydda utsatta människor kan man fråga sig vad vi ska ha organisationen till. FN:s deklaration för mänskliga rättigheter måste framstå som ett hån för de modiga demonstranterna i Burma.

Ja, hån. Och ofta än värre: människor i nöd kan tappa sina sista krafter om man satt sitt hopp till FN för att upptäcka att FN är tyrannernas redskap. Det är rena tortyren att ge människor hopp som när det gäller visar sig vara förbannad lögn.


Måndag 2007-10-01 / 8.14 länk
HAR PAPPERSTIDNINGEN NÅGON FRAMTID? Helsingborgs Dagblad rapporterar på ledarplats från en debatt i Die Zeit, Dagstidningen mitt i framtiden:

Upptakten levereras dock av Warren Buffett, en av USA:s främsta investerare: — Låt oss anta att Gutenberg inte hade uppfunnit boktryckarkonsten och att nyhetsrapporteringen hade utvecklats direkt i Internet. I det läget kommer någon med idén: Tänk om vi skulle trycka alla nyheter på papper, rotationspressen roterar nattetid och tidningsbud kör ut tidningar till folk på morgonen så att de kan ta del av det som hände dagen innan. Bra, va? Svaret ger sig självt ...

Här kan man än en gång förtydliga: Det är i grund och botten inte nätet eller tidningen, det forum där informationen landar, som är grundbulten utan om en fortsatt journalistik värd namnet. Vem försvarar den i vår sköna nya värld? Vem försvarar integritet och på djupet grävande, avslöjande, rapportering?

Jag har aldrig delat uppfattningen att internet av automatik skulle döda papperstidningen. Men det kräver just det som tas upp i andra stycket i citatet ovan: att det journalitiska arbetet är av hög kvalitet. Här finns mycket övrigt att önska. Svenska medier är så politiskt partiska i sin världsbild att man håller på att gräva sin egen grav. Det internet gör är att påskyda den processen.

Internet innebär att vi som bloggar och våra läsare kan ta del av kvalitetsmedier i andra länder och sprida informationen på hemmaplan. Vi som anser svenska mediers utrikesrapporteringen undermålig, kan hämta mer balanserad sådan från annat håll.

Bloggarna och internet är i stor utsträckning en arena för mediekonsumtion. Det är till nytta för tidningarna, deras arbete får här ännu fler chanser att exponeras (ta bara denna ledarartikel: genom den här texten får artikeln en spridning till tusentals bloggläsare som inte prenumererar på Helsingborgs Dagblad eller besöker dess hemsida). Men det kräver som sagt att tidningsredaktionerna svarar upp mot den ökade konkurrensen i form av högkvalitativ medierapportering som internet medverkar till.


Måndag 2007-10-01 / 7.58 länk
INGEN FLATHET MOT RYSSLAND. Jag gillar verkligen rubriken på dagens ledare i Göteborgs-Posten: Ingen flathet! Det borde gälla all utrikespolitik, och inte minst i Sveriges och EUs relation till Ryssland. Tidningen skriver:

Europaparlamentet ifrågasätter starkt den planerade gasledningen mellan Ryssland och Tyskland på Östersjöns botten och uttrycker befogad oro för Rysslands avsikter.

Förvisso finns goda skäl att inte låta gammal rysskräck bestämma Europas framtid. Freden inom EU bottnar i ekonomiskt beroende mellan de gamla antagonisterna Frankrike och Tyskland. På liknande sätt skulle ett ömsesidigt ekonomiskt beroende mellan EU och Ryssland främja fortsatt fred. Men det finns inga goda skäl för naivitet ...

En rysk gasledning på Östersjöns botten är varken ett svenskt eller europeiskt intresse. Det är dags att Bildt och regeringen talar om det.

Exakt.

Förra veckans blogg