Söndag 2007-09-30 / 19.48länk SEPTEMBER VAR GIULIANIs MÅNAD. Insidertidningen Politico bedömer hur presidentvalkampanjen i USA utvecklats under september månad. Och deras slutsats är att förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani hade sin bästa månad hittills,
Giuliani proves himself Mr. September.
Han kan fortfarande åka på bakslag, men det fall i opinionen som alla "experter" väntat sig har inte inträffat. Tvärtom har Giuliani under september visat sig vara den smartaste och mest framgångsrike kandidaten.
Giuliani har fått den republikanska valkampanjen att handla om vilken kandidat som har bäst chanser att slå Hillary Clinton. Och i aspekten valbar är många överens om att Giuliani har ett övertag. Med andra ord har han fått valrörelsen att handla om det han vill. Så gör en vinnare.
Samma universtitet som nu talar om 'akademisk frihet' tystade motståndare mot illegal invandring och i samma anda ansågs förre Harvardrektorn Larry Summers för antifeministisk för att tillåtas framträda. I sanningens namn, psykologiprofessorn vid Stanford, Philip Zimbardo, är olycklig: "De kan tillåta vilken fascist som helst att tala", sa han, "men detta är motbjudande". Men var inte orolig: han protesterade inte mot Ahmadinejads framträdande på Columbia, utan mot förre försvarsministern Donald Rumsfelds föredrag hos Hoover institution.
Den politiskt korrekta vänstern lyssnar gärna till tyranner, men vägrar västerlänningar som har "fel" åsikt att tala.
Söndag 2007-09-30 / 19.38länk MÖTEN I RONDELLER OLYCKLIGA. En läsare skriver med anledning av DNs rubrikval "Möten i rondellen" (se förra kommentaren):
Själva poängen med rondeller är ju annars att man INTE möts just där, utan att man på smidigt sätt tar sig förbi varandra utan att mötas. Möten i rondeller är tämligen dömda att misslyckas. Rullar man in i en rondell mot körriktningen orsakar man troligen en frontalkrock.
Söndag 2007-09-30 / 8.52länk VAR GÅR GRÄNSEN FÖR EKDALS UNDERKASTELSE INFÖR ISLAM? I sin DN-kolumn går Niklas Ekdal ut i en ny tirad om att visa förståelse för det islamistiska, och om hur viktigt det är att vi aldrig någonsin gör något som på minsta vis kan uppröra en islamist,
Möten i rondellen. Man kan få känslan av att Ekdal anser det vara västvärldens uppgift att kasta sig på knä och fråga intellektuella storheter som Irans president Ahmadinejad vad vi i väst får göra och vad vi inte får göra.
Det Ekdal står för är en total underkastelse för våldet som argument.
Ekdal ger därmed också alla våldtäktsmän rätt. Kvinnor som klär sig sexigt får skylla sig själva!
Ja, Ekdal nämner i klartext "sergeant Jane från Mississippi" som åkte jeep i bikini i Saudiarabien - det var därför Bin Ladin genomförde terrordåden 11 september.
Hade Jane blivit våldtagen hade Ekdal pekat på bikinin. Hon får skylla sig själv!
Vi måste krypa för de totalitära krafterna, är Ekdals budskap. Annars gör dom oss illa - och vi måste förstå att de anser sig ha rätt att våldta och mörda eftersom vi har ju kränkt och sårat dom.
Att klä sig i bikini (istället för slöja, förmodar jag), eller att rita Muhammedteckningar är enligt Ekdal "barnsligt, provocerande, farligt".
Men Ekdal har inte tänkt tanken om vad som händer om väst slår in på hans väg av underkastelse. När bikini blivit förbjudet i Sverige - och här larvar sig Ekdal genom att göra skillnad på lagliga förbud och sedvaneförbud (det spelar ju ingen roll vilket, om alla kvinnor slutar bära bikini därför att det anses kränkande och därmed blivit oacceptabelt) - kommer naturligtvis fler krav från fundamentalisterna. Då blir det kränkande att svenska kvinnor inte bär slöja - och när Ekdal sett till att alla svenska kvinnor har slöja, kommer krav på att de inte ska få köra bil. För kvinnor som kör bil är ju enligt fundamentaliserna en hädelse av profeten och hans religion.
Den fråga jag skulle vilja ställa till Niklas Ekdal är: har du ingen gräns för din undergivenhet?!
Vill Ekdal att alla bussar och tåg ska stå still under bönestunderna, så som islamister i regeringspartiet AKP nu kräver i Turkiet?
Var går gränsen, Ekdal? När kommer till slut du att säga: nu får det vara nog! Nu skiter jag i att mitt agerande kränker fundamentalister och våldsverkare?
Då skulle vi börja komma in på västentligheter...
Söndag 2007-09-30 / 8.22länk CARL BILDT OM BURMA: VI SNACKAR LITE, DET RÄCKER. Utrikesminister Carl Bildt skriver i SVD-Brännpunkt (ej online än):
På sina håll finns de som tror att det finns en möjlighet att med militära ingripanden ändra regimer i olika länder. Men alldeles bortsett från alla andra komplikationer är det inte en linje som har stöd i FN och dess system.
Nej, FN är diktatuernas bästa vän. När förtryckta folk befriats har det oftast skett i strid mot FN:s vilja. Så var det när Pol Pot störtades i Kambodja 1978, när Idi Amin störtades i Uganda 1979, när Bokassa samma år avsattes i Centralafrikanska republiken, när Milosovic kördes ut ur Kosovo 1999 och när Saddam Hussein störtades i Irak 2003.
Fredspristagaren och frihetskämpen José Ramos-Horta har i Wall Street Journal
skrivit:
Som fredspristagare är jag, som de flesta andra, ytterst tveksam till att använda militär styrka. Men när det kommer till att rädda oskyldiga människor från tyranni eller folkmord har jag aldrig ifrågasatt det rättfärdiga i att använda våld.
Det är tid att kasta ut FN och folkrätten som sätter staters suveränitet före mänskliga rättigheter. En ny internationell ordning behöver etableras där ett minimum av mänskliga rättigheter garanteras - med våld om så krävs. För detta krävs ingen "världsregering", som en del läsare skriver. Det som krävs är ett nytt världssamfund -
Demokratiernas förbund - som kan ersätta det genomkorrupta och förkastliga FN-systemet som i dagens värld är diktaturernas bästa skydd.
Hur kan demokratiskt valda regeringar nöja sig med att skicka ett "sändebud" till Burmaregimen? Hur kan man med, att visa sådant förakt för människor som bara vill frihet?!
Det är den fria världens impotens som leder till krav på bojkott av OS i Kina nästa år. För Kina är det enda land som har inflytande på Burmaregimen. Men om Kina skulle lätta på förtrycket i Burma, kommer med självklarhet befogade krav på samma lättnader i Kina.
Med den flathet som EU, FN och USA visar finns bara ett halmstrå kvar som bär på makt: bojkott av OS. Desmond Tutu är den ende på världsscenen som visat lite viljestyrka, när han under bokmässan i Göteborg sa att han kommer att verka för OS-bojkott om burmesiska folket inte befrias.
Nog är det ynkligt. Förslag om bojkott av idrottslekar är allt världen förmår när människor fängslas och skjuts på gatorna.
Hillary Rodham Clinton känner av nackdelen med att vara favoriten på den demokratiska sidan - allt fler blir irriterade och finner hennes svar undanglidande, till och med republikanska.
Under den sjunde debatten mellan demokratiska kandidater, denna gång i New Hampshire, reagerade publiken nästan med fientlighet när hon svarade 'Jag vill inte svara på det' ...
Hon verkar så säker på att få sitt partis nominering att hon redan flyttat sig till den politiska mitten för att ta upp kampen med republikanerna om osäkra väljare.
Tidningen skriver att hon tar efter sin make, Bill Clinton som vann genom att erövra mittfältet i amerikansk politik. Men tillägger att det var före 11 september 2001. I dagens värld kan en kandidat som mummlar, även om man gör det så välartikulerat som Clinton, kastas åt sidan. Tidningen avslutar:
"Den här gången kommer inte den kandidat med de flesta plattityderna att vinna."
Så är det nog. Det är därför Rudy Giuliani leder på den republikanska sidan - han är tydlig, i det närmaste glasklar i de stora frågorna. Att han därmed har "fel" uppfattningar i vissa frågor enligt många republikanska väljare, spelar mindre roll än att han är tydlig. Man kan ha respekt för en kandidat som tycker annorlunda, om denne kandidat är tydlig och inte - likt Clinton - mummlar i skägget.
Söndag 2007-09-30 / 8.22länk NEWT GINGRICH STÄLLER INTE UPP i det amerikanska presidentvalet. Den förre talmannen har stått i kulisserna och fått goda opinionssiffror för en icke-kandidat. Men nu meddelar
Newt Gingrich att en kandidatur är oförenligt med att leda den tankesmedja han startat, rapporterar AP i
Gingrich says no to White House bid.
Lördag 2007-09-29 / 8.22länk GÖRAN SKYTTE OM SVENSK RÄTTVISELOGIK. Jag har hört många bra liknelser när det gäller att beskriva den folkhemska rättvisesynen, men Göran Skyttes är nog den bästa. Han skiver i Svenska Dagbladet,
Har svenskarna blivit galna?, om hur barn kan resonera som hellre väljer en godisbit idag än två i morgon:
Man vet aldrig om det finns två bitar imorgon, lika bra att grabba åt sig en idag.
Det kanske ändå blir två bitar till alla imorgon, då får jag tre om jag tar en idag.
Om jag inte får någon i morgon trots att jag tar en idag är det dubbelt orättvist, för jag har ju redan ätit upp min bit. Jag har inte en enda bit, fastän han där borta får två.
Om inte annat så får man väl klaga i medierna över att jag är orättvist behandlad.
Kan folkhemmet i 2000-talets förvridna tappning beskrivas bättre?
... våldsamt kvinnoförtryck i den muslimska delen av världen [går] ofta hand i hand med rigorösa krav på beslöjning.
Ja, jämför Saudiarabien med Turkiet. I det förstnämnda landet får kvinnor inte ens köra bil. I Turkiet är kvinnornas ställning bättre än i något annat muslimskt land. Där är slöjor förbjudna i offentliga lokaler. Slöjan är ett politiskt ställningstagande, inte religiöst. Politiskt i meningen att religionen ska styra över politiken. Det är en hållning som stämmer illa med demokratiska ideal och svenska värderingar.
Lördag 2007-09-29 / 8.22länk OFRIHET I PRESSEN GER DAGENS NYHETER SKADEGLÄDJE. I dagens tidning finns ett ledarstick (ej online) som dryper av skadeglädje över andra människors ofrihet:
Under några år har egyptisk press åtnjutit en större grad av frihet men [den nu upptrappade] förföljelsen av kritiska och oberoende journalisgte ses som en återgång till en mer repressiv ordning.
USA, som hoppades att Irakkriget skulle göra Mellanöstern mer demokratisk, har offentligt protesterat mot behandlingen av [fängslandet av journalisten Ibrahim] Issa och hans kollegor. Egypten svarar att det är en oacceptabel inblandning i des inre angelägenheter. Ännu en läxa i realpolitik för George W Bush.
Alltså, i klartext: "HAHA!! Där fick du, Bush, för dina löjliga försök att sprida demokrati! Hahahaa."
Och detta formulerat av en ledarredaktion som hävdar att man står på liberal grund.
Om "liberaler" på ledarredaktioner i mediebranschen tycker så här, kan man ju lätt förstå stämningarna på övriga redaktioner där vänster- och miljöpartister kammar hem merparten av rösterna.
Låt oss ta den här utsagan på allvar. Jag gör då två iakttagelser:
1) Egypten liberaliserades så länge USA var framgångsrikt i att befria Afghanistan och Irak. Då fanns ett tryck för frihet och mänskliga rättigheter i världspolitiken.
2) Detta tryck upphörde när Europa gjorde gemensam sak med världens diktaturer att motsätta sig Saddam Husseins avsättande. Det undergrävde USA:s ställning och strävan efter frihet i Mellanöstern. Och därmed har Egypten återgått till mer repressiv ordning.
Vems "förtjänst" är det alltså att Egypten åter blir totalitärt? Svar: Europas.
Den fråga man kan ställa till DN-skribenterna är, varför det är så avskyvärt att försöka befria Mellanöstern? Varför hatar DN dem som försöker så till den milda grad att man visar skadeglädje över journalister som kastas i fängelse?
Varför står man inte upp på de fängslade journalisternas sida och kritiserar Egyptiska myndigheter, istället för Bush?
Och varför låter man Europa komma undan, ett Europa som inte lägger två strån i kors att befria de miljarder människor som lever i förtryck?
För mig är journalistkåren en gåta. De flesta verkar ha en så sjukt förvriden verklighetsbild att de borde gå på medicinering snarare än skriva artiklar.
Irans president Mahumoud I’m-a-nut-job... är det så hans namn uttalas? ... har talat på Columbiauniversitetet. Men han nekades besöka ground zero på Manhattan. Jag har en idé. Kan vi inte ge honom ett eget ground zero?
Nu är det officiellt: kongressen har den lägst uppmätta populariteten i Amerikas historia. Bara 11 procent tycker att de gör ett bra jobb. Faktum är att deras popularitet är så lågt att de har inbjudits att tala på Columbiauniversitetet.
Arnold Schwarzenegger och Al Gore ska träffas på klimatmöte. Även om han är republikan och Gore är demokrat, är det bra att de kan snacka robot till robot. Två cyborg sammankopplade.
Vi får den regering vi förtjänar. Om du såg de demokratiska presidentkandidaternas debatt igårkväll ... Hillary, Barack, John Edwards ... De sa att bestämda tidplaner för trupptillbakadragande från Irak är oansvariga, eftersom man inte kan förutse situationen och ett återtåg beror på vad som sker på marken... En strategi känd som "Bushs plan"!
En högt uppsatt europeisk källa som deltar i samtalen i New York denna vecka för att konstruera sanktioner som hela EU kan sluta upp bakom, säger att det nu är 'en kapplöpning mellan hur fort de kan bygga centrifuger [för anrikning av uran] och vi kan skruva upp smärtan [genom sanktioner]'.
Diskussionen fokuseras på att strypa lån och - för första gången - överföring av teknologi och varor till Iran. Men det skulle innebära att de omfattande affärsförbindelserna mellan Europa och Iran skadas svårt och med nödvändighet leder till det som [presidentens säkerhetsrådgivare] Hadley kallar konsensus om 'aggressiva handlingar, även om det betyder skada för deras kommersiella intressen'.
Skall ett militärt ingripande undvikas är det hög tid att dra åt tumskruvarna på regimen i Teheran. Europa kan här visa den tuffhet som krävs för att undvika bomber - nämligen kraftfulla åtgärder som visar att man menar allvar.
Ahmadinejad stod för underhållningen, medan Sarkozy stod för substansen. På den största tänkbara scenen - FN:s generalförsamling - varnade president Nicolas Sarkozy Iran. Hans företrädare, Jacques Chirac, menade att Frankrike kunde leva med iranska atombomber. Sarkozy säger att Frankrike inte kan det. Han deklarerade att Irans kärnvapenambitioner 'är en oacceptabel risk för stabiliteten i regionen och för världen' ...
Den franska kursomläggningen är bara en del i ett förändrande landskap som har givit nytt liv åt Bushs Iran- och Irakpolitik i slutskedet av hans presidentskap. Stämningarna i Kongressen skiftar också på ett markant sätt ...
Bushs presidentskap - och hans utrikespolitik - förklarades död efter mellanårsvalet i november 2006. Så är icke fallet. Frankrike förenas nu med USA i ett sista försök att finna en ickemilitär lösning på det iranska hotet. Och i Irak har den relativa framgången för motoffensiven vunnit president Bush handlingsutrymme att fortsätta Petraeus strategi mandatperioden ut. Kongressen, och realistiska demokrater, börjar till slut att på ett seriöst sätt understödja den strategin så att den kan lyckas.
Ja, det är sannerligen på tiden att väst vaknar upp och inser vem som är fiende och vem som är allierad i denna allt farligare värld.
Det är inte de oskyldiga offren som förlorar sin värdighet utan snarare det internationella samfundet, vars misslyckande med att handla betyder att man hjälplöst ser på medan offrens öde beseglas.
Världens diktatorer vet naturligtvis precis vad de ska dra för slutsatser av det internationella samfundets bristande vilja och dess oförmåga att samordna effektiva åtgärder.
Hur skulle de kunna tolka det på annat sätt än som en fullständig bekräftelse på att allt är som vanligt och att de kan fortsätta ostraffat.
Exakt detta är FN:s problem. En ny organisation för vår tid måste skapas:
Demokratiernas förbund.
Fredag 2007-09-28 / 8.08länk S-MÖRKANDE GYNNAS I OPINIONSMÄTNINGAR. Vi har ett besynnerligt fenomen i svenskt samhällsliv: politiker som hålle käften gynnas alltid av väljarna. När Ingvar Carlsson vunnit valet 1994 försvann så småningom Carl Bildt till Bosnien på fredsuppdrag. Aldrig har moderaterna haft så stort stöd i opinionsmätningarna som när moderatledaren i många månader var helt borta från svensk debatt. Moderaterna var större än socialdemokraterna.
Nu har vi haft ett år där socialdemokraterna stått utan partiledare och när partiledare väl valts, går hon i ide. Mona Sahlin syns inte, hörs inte. Och opinionssiffrorna rusar upp på höga nivåer. DN tar upp åren dessförinnan i dagens ledare,
Tigandets triumf:
Trots att förutsättningarna då var de rakt motsatta påminner [socialdemokratins] beteende i dag om hur man senast drev opposition. 1992-1994 riktade socialdemokraterna oförsonlig kritik mot regeringen Bildt. De sade nej till nästan allt.
Samtidigt mörkade socialdemokraterna om sina egna avsikter. Väljarna gavs intrycket att politiken skulle bli helt annorlunda när väl Ingvar Carlsson fick ta över igen. Inte förrän ett par månader före valet blev det nödvändigt - marknaden krävde besked - att lägga fram en ekonomisk politik med konkreta förslag. Partiet gick omedelbart och kraftigt bakåt i opinionen.
Men socialdemokraterna vann valet och gjorde sedan vad de visste var nödvändigt men in i det längsta hade vägrat berätta för väljarna. Det lönade sig att inte säga sanningen.
Det här fenomenet är till skada för demokratin. Svenska folket kan inte systematiskt gynna den som håller tyst. Det skapar helt fel incitament för politikerna. Jag vet inte hur vi ska komma ur situationen, men det är djupt olyckligt när folk uppmuntrar partier som håller tyst.
Torsdag 2007-09-27 / 17.51länk BURMAREGIMEN HAR FOLKRÄTTEN PÅ SIN SIDA. Nu när regimen i Burma skjuter mot demonstranterna sker det med fullt godkännande av folkrätten. Det är vi som protesterar mot dödandet som inte har stöd i folkrätten.
Folkrätten gav Slobodan Milosevic rätt att döda tusentals muslimer i Srebrenica. Folkrätten gav Saddam Hussein rätt att systematiskt döda hundratusentals irakier. Och folkrätten ger Burmaregimen rätt att skjuta buddhistiska munkar på gatorna.
Detta eftersom folkrätten sätter staternas suveränitet i centrum. De här nämnda händelserna är "inre angelägenheter" som folkrätten förbjuder FN och omvärlden att agera emot. Mänskliga rättigheter är underordnad folkrätten.
Staternas rätt går före människornas liv.
Detta är vidrigt och fullständigt otidsenligt. I vår globala värld måste mänskliga friheter komma först i världssamfundets värderingar. Burmaregimens agerande borde innebära att det är legitimt för världssamfundet att avsätta dem.
Torsdag 2007-09-27 / 17.15länk FINANSMINISTERNS SVAR PÅ MIN FRÅGA. Anders Borg höll en intressant genomgång av sin syn på entreprenörskap under SNS-seminariet (se förra kommentaren).
Han menade att Sverige har ett bra företagsklimat, men att entreprenörsklimatet inte är lika bra.
Att regeringen nu avskaffat förmögenhetsskatten är ett viktigt led i att förbättra det. Den som gjort vinster ska kunna investera dem i nya idéer och företag. Forskningen visar att riskfyllt entreprenörskap ofta finansieras av andra entreprenörer, inte av banker och låneinstitut.
Finansministern aviserade också att konkurslagstiftningen måste ses över, eftersom "serieentreprenörer" - de som försöker, misslyckas och försöker igen - lär sig och står för viktiga tillskott i slutändan. Då kan inte konkurslagstiftningen gå ut på att bestraffa dem som försöker. Sverige införde en entreprenörsvänlig lagstiftning på 1800-talets mitt, men skärpte den på 1960-talet.
Under frågestunden ställde jag en fråga till Anders Borg:
- Du nämner de två orden "flexibel arbetsmarknad" i din overheadpresentation. Kan du utveckla det?
Finansministern replikerade snabbt och med ett leende:
- Jag visade OECD:s uppfattningar.
Sedan medgav han att en liberalare arbetsrätt skulle underlätta entreprenörsklimatet. Han pekade också på de lättnader regeringen genomför när det gäller visstidsanställda, för att sedan summera:
- Men jag tror inte på några större förändringar. Av andra skäl.
Han menade att anställda får ökad riskaversion om anställningstryggheten blir svagare och att företag, när de inte kan göra sig av med folk lika lätt, stimuleras till att utbilda personalen.
När Magnus Henrekson fick summera pekade han på att den verkliga trygghetsfrågan för anställda inte främst borde ligga i LAS, som ger trygghet att stanna på samma arbetsplats. Trygghet borde skapas för anställda att kunna byta jobb. Henrekson vill se möjligheten för anställda att ta med sig intjänad trygghet till nya arbetsplatser, exempelvis hos entreprenörer, och inte riskerar pensionspoäng mm. Han kallar det "portabel trygghet" - ett spännande nytt sätt att se på arbetsmarknaden.
Jag vill, i likhet med förre näringsministern Thomas Östros (s) som medverkade vid seminariet, verkligen rekommendera boken. Den är avsedd för ekonomistuderande på universiteten, men är en grundlig genomgång av vad entreprenörskap egentligen är, något som ofta saknas i svensk allmänbildning. Östros pekade på att skolorna bortsett från företagandet i utbildningen.
Och en annan medverkande vid seminariet, finansminister Anders Borg sa:
- Entreprenörskapet är en försummad del i den nationalekonomiska litteraturen.
Därmed instämmde finansministern i bokens budskap. Förklaringen är ju att entreprenörskap handlar om människors drivkrafter, snarare än något som kan kartläggas med siffror.
Henrekson pekade på att entreprenörskap mer sällan handlar om högteknologisk utveckling, utan mer om att lösa vardagliga logistiska frågor på ett smartare sätt. IKEA och Ingvar Kamprad är ju här det lysande exemplet på hur en entreprenör fyller en lucka i ekonomin, bra möbler till låga priser.
Men entreprenörskap handlar också om att bära stor osäkerhet som inte kan kalkyleras och därför inte utförs av större och etablerade företag och organisationer. Entreprenörskap är experimentell till sin natur. Det blir väldigt stökigt, många idéer visar sig inte hålla. Men det är genom denna selektionsprocess som de goda lösningarna kommer.
Henrekson menar att den svenska ekonomin gynnar att hushåll byter kök allt oftare, men det är omöjligt att lägga pengar på mjuka tjänster som omsorg, utbildning, vård eftersom där finns politiska blockeringar mot privata lösningar.
Han pekar också på att direkta insatser från politikers sida, i form av bidrag, ofta leder till fel sorts entreprenörskap: man gynnar dem som är bra på att söka statsbidrag, inte på att erbjuda nya tjänster och varor. Politikerna flyttar fokus från kundnytta till anpassning till politiska system, sa Henrekson.
När man reser handlar kvalité om att tågen håller tiden, tycker man. Samtidigt "överväger" [SJ, SL, Banverket] att förlänga dubbeldäckstågen till Stockholm för att fler resenärer ska få plats.
Att betala fullpris för en ståplats under en timmes tid till Stockholm är inte kvalitet. Har cheferna det klart för sig borde man inte behöva fundera över om fler vagnar ska köpas in.
Tänk liknande tanke i bilindustrin: ska vi sätta in pallar i bilarna istället för bekväma bilstolar? Det blir ju billigare... Bara i en planekonomisk verksamhet snålar man som inom järnvägsbranschen. Varför inte på spåren släppa fram offensiva och kommersiella företag som ger kunderna vad de vill ha?
Torsdag 2007-09-27 / 7.58länk GIULIANI STÄRKER SIN STÄLLNING. De som fortfarande tvekar om förre New York-borgmästarens chanser att bli republikanernas presidentkandidat brukar hänvisa till att han inte ligger särskilt bra till i de första små, landsbygdsbetonade delstater som inleder primärvalet inomr respektive parti.
I New Hampshire har förre guvernören Mitt Romney haft stor ledning i mätningarna. Inte så längre. CNN presenterar ny mätning som visar dött lopp mellan Romney och Giuliani,
Poll: Giuliani has caught up with Romney in New Hampshire. Romneys ledning har krympt från 14 procents övertag till bara en procent, han får stöd av 25 procent av republikanska väljare i delstaten, medan Giuliani får stöd av 24 procent.
På nationell nivå leder Giuliani med stöd av 30 procent bland republikanska väljare, mot 22 för Fred Thompson, enligt Gallup i
Giuliani still leads GOP race.
Ingenting är avgjort. Mycket kan hända. Vallokalerna för partiernas val av sin presidentkandidat öppnar först i januari. Det är inte ovanligt att de som är populärast under hösten före val till slut faller bort. Men Rudy Giuliani ser ut att stärka sin ställning. Något jag tycker är positivt.
Torsdag 2007-09-27 / 7.35länk FN STÅR BAKOM BURMAREGIMEN. Förenta Nationerna har inget kritiskt att säga mot regimen i Burma när den skjuter mot buddhistiska munkar som demonstrerar för frihet och demokrati. FN är diktaturernas redskap. Reuters rapporterar i
West seeks U.N. sanctions on Myanmar:
FN:s säkerhetsråd uppmanade Burma att ta emot ett sändebud från FN, men Kina uteslöt omedelbart allt tal om sanktioner eller ett FN-fördömande av juntans användande av våld.
Sådan är folkrätten. Den ger förtryckarregimer rätten att döda sitt folk. Några fördömanden är inte aktuella. Ännu mindre stöd till förtryckta folk.
Nej, det har inte blivit lättare att vara småföretagare – snarare tvärtom. Flertalet av regeringens lagändringar ger ökat regelkrångel, trots regeringens löfte att minska företagens administrativa börda med 25 procent fram till 2010.
Tidningen listar några av de lagar som innebär mer papper, blanketter och tvångsregler: ny lag om obligatoriskt kassaregister i kontantbranschen, trängselskatter, skatt på trafikförsäkringspremie och skatteavdrag på hushållsnära tjänster, liksom införande av EU:s prisreglering på mobiltelefonsamtal över landsgränserna.
Så fort politiker fattar beslut betyder det nya pålagor. Det blir inte lätt för näringsminister Maud Olofsson att vända trenden. Jag tror att hon inser att uppgiften kräver enormt ledarskap och hårt arbete mot en byråkrati som älskar mer regler. Hon måste prioritera detta mer än hittills.
För första gången har en blogg startat dialog med sina läsare genom telefonväkteri.
Onsdag 2007-09-26 / 9.35länk BURMA: SKA VÄRLDEN BARA SE PÅ? Alla tecken tyder på att regimen i Burma tänker slå ner de buddhistiska munkarnas demonstrationer för frihet och demokrati. Jag äcklas av tanken att en hel värld bara kommer att se på och rycka på axlarna medan obeväpnade och fredliga munkar dödas.
Men det är så "antikrigs"-vänstern vill ha det. Inget försvar för fredliga folk, utan fritt fram för brutala diktaturer. Så ville de ha det i Irak och Afghanistan, och så blir det i Burma.
Onsdag 2007-09-26 / 9.35länk PERSSON ÄR EN RIKTIG SOSSE. Jag förstår inte gnället på Göran Persson för att han tar upp fullt statsbidrag och samtidigt tjänar bra med arvoden till sin firma. Det är väl det som är partiets ideologi: roffa åt dig allt du kan - särskilt från staten!
När liberaler talar för medborgerliga fri- och rättigheter påstår de ibland att oacceptabla åtgärder [som inskränker dessa] ändå inte är till nytta i kampen mot terrorism. The Economist är liberal men håller inte med. Vi medger att utvidgade möjligheter för polisen att spionera på medborgare, fängsla dem utan rättegång och använda tortyr för att få information möjliggör att avslöja och stoppa terrorplaner. Att avstå från sådana verktyg är att binda ena handen bakom ryggen. Men detta - att binda ena handen bakom ryggen - är just hur demokratier borde bekämpa terrorism ...
Medborgerliga rättigheter är en del av det som är att vara civiliserad. Att låsa in misstänkta terrorister - och varför inte potentiella mördare, våldtäktsmän och pedofiler också? - innan de begår brott skulle förmodligen göra samhället säkrare. Dussintals med terrorplaner må ha avslöjats och tusentals liv som en direkt följd därav räddats av de osmakliga verktyg som nu har använts i terrorkampens namn. Att sluta använda dem i syfte att försvara friheten kan komma att kosta många liv. Det må så vara.
Det här är det första uppriktiga försvaret för inskränkningar i kampen mot terror jag läst. Fler terrordåd, liknande Madrid och London, är det pris Economist är beredd att betala för att upphöra med jakten på terrorister, i de delar som sträcker sig längre än utredningar som görs vid bankrån etc.
Ja, svarar jag de som frågar: om ekvationen ser ut som tidningen skriver skulle jag stå bakom denna ståndpunkt. Ett antal hundra civila jobbpendlares liv varje år kan säkert offras för att slippa de inslag av "polisstat" vi såg direkt efter 11 september 2001.
Men ser ekvationen ut så?
Svar: nej.
Om exempelvis Israel skulle tillämpa tidningens avvägning skulle Israel upphöra att existera inom några månader. Alla skulle fly för sina liv, eftersom bomber skulle brisera varje dag och döda tiotusentals civila. Skulle det vara ett fritt samhälle?!
Vari ligger friheten att sprängas ihjäl av fundamentalister?
Jag trodde västerlandets grundläggande värdering var att värna livet. Utan liv är det ju svårt att tala om frihet.
Min poäng är alltså: om kampen mot terrorism trappas ner, kommer fundamentalisternas strider att trappas upp - de kommer inte att nöja sig med att spränga några pendeltåg och tunnelbanevagnar per år. Det kommer ju att ske allt oftare och allt mer koordinerat, effektivt och allt mer storskaligt.
Det Economist glömmer är att terroristerna har ett mål: förgöra västerlandets civilisation. Inte bara att spränga lite här och där, som ett förvuxet pojkstreck.
Vad tidningen visar är att man inte begriper att terrorismen är ett verktyg i ett ideologisk krig. Terrorismen är inte kriminalitet, det är en form av krigföring som syftar till demokratins undergång.
Att reducera denna strid till kriminalitet jämförbar med ett svartsjukemord är naivt på gränsen till korkat.
Detta sagt, vill jag också göra invändningar mot tidningens premiss att man antingen måste acceptera polisstat eller ge upp kampen mot terrorism. Eftersom vi inte är i Israels situation, där samhällets omedelbara kollaps skulle inträffa om man inte håller terroristerna i schack, är det väsentligt att föra en öppen debatt om vilka åtgärder som är oacceptabla och vilka som är acceptabla.
Jag har med intresse följt den amerikanska Högsta domstolens avvisande av Kongressen antagna lagar om hur Gitmo-fångarna ska hanteras. Det juridiska dilemmat är ju att dessa personer - enligt gällande rätt - antingen ska behanlas som krigsfångar (och då ska de hållas inlåsta till konflikten är över - på obestämd tid enligt Genevekonventionen) eller betraktas som kriminella i vanlig mening och då ställas inför vanlig domstol.
Här räcker alltså inte de gamla brottsrubriceringarna till, precis som de tidigare riktlinjerna för polisens spaningsmetoder inte heller omfattar den situation vi befinner oss i under 2000-talet.
Istället för att låsa sig vid det gamla perspektivet - och blunda för vår tids hot - eller inta en låt-gå strategi i polisens och militärens underrättelsearbete, vill jag se en debatt om hur den nya avvägning ska se ut mellan statens insatser för att skydda oskyldiga medborgare och inskränkningar i samma medborgares fri- och rättigheter.
Och framför allt vill jag se en debatt om hur statsmaktens insatser kan utsättas för en fortlöpande kritisk granskning inom systemet - alltså stärkta domstolar som prövar och granskar ordningsmakten. Sverige saknar ju maktdelning, vilket gör att polisen, och de lagar de arbetar i enlighet med, inte på samma sätt granskas seriöst inom grundlagens ram. Granskningen sköts enbart i sensationslystna medier som överdriver, missförstår och är illa rustade att göra svåra avvägningar.
Kort sagt: jag vill rusta upp rättsstaten så att den kan göra dessa svåra avvägningar mellan ordningsmaktens åtgärder för att skydda liv och den inskränkning dessa åtgärder innebär för dem som blir föremål för ordningsmaktens intresse.
Onsdag 2007-09-26 / 8.50länk KRAFTERNA BAKOM MUSLIMSKA PROTESTER. Lars Adaktusson har en nykter kolumn i Svenska Dagbladet idag (ej online än) där han pekar på vad som ligger bakom protesterna mot satirteckningar av profeten Muhammed: totalitära regimers behov av att vända blicken bort från deras egen urusla politik och ofrihet. Adaktusson avslutar:
Statsministerns möten med muslimska [länders] företrädare hindrade inte ett antal islamister att utfärda dödshot mot konstnären Lars Vilks och chefredaktören Ulf Johansson. Det är således värt att hålla i minnet vilka krafter det är som styr när känkta muslimska känslor ställs mot västerländsk yttrandefrihet.
I det okritiska omfamnandet av islam och kraven på självcensur är det diktaturer och auktoritära grupper man spelar i händerna.
Exaktemente.
Tisdag 2007-09-25 / 21.12länk BO PELLNÄS OM MEDIER I KRIG. Under hösten ordnar Armémuseum ett antal
föredrag på temat "medier i krig" (jag ska tala om bloggar och internet i krig 24/11). Först ut var pensionerade översten Bo Pellnäs.
Han berättade om sin bild av Kosovokriget 1999, då han var chef för OSCE:s förbindelsekontor i Belgrad (Organization for Security and Co-operation in Europe). Han hade flera hundra observatörer i Kosovo och visste vad som hände på marken - vilket visade sig vara något annat än det som rapporterades i medierna.
Innan Nato-bombningarna startade 24 mars 1999 hade strider ägt rum mellan den serbiska armén under Slobodan Milosevic och den albanska gerillan, KLA. Och i byn Racak hade 21 civila albaner dödats. Men det var inget folkmord, sa Pellnäs. Något som medierna hävdade. Pellnäs visar hur DN först intar en avvaktande hållning i februari, "Vem ska bombas till vad?", för att i mars tala om 440.000 albanska flyktingar och i juli om "begynnande folkmord", uppgifter Pellnäs inte fått några belägg för av observatörerna på plats. I augusti svänger DN igen och talar om behovet av FN-mandat.
Pellnäs menar att amerikanerna redan något år tidigare bestämt sig för att få bort Milosevic, därför var utrikesminister Madeleine Albright mycket hård. Pellnäs menade att hennes bakgrund spelade in, då hennes familj flytt från Belgrad 1939 för att komma undan nazisterna. När Milosevic inte gick med på kraven i Rambouillet-förhandlingarna startade bombningarna.
Det var när bombningarna startade som Milosevic började fördriva albanerna, säger Pellnäs, som inte heller tror på Natos uppgifter i maj 1999 att man slagit ut 432 tunga pjäser. Hans källor talar om 11 utslagna stridsvagnar, vilket stämmer bättre med hans uppfattning om hur mycket militär kapacitet serberna hade.
Pellnäs slutsats är att det är mycket svårt att värdera information under pågående konflikt. Och han är av den bestämda uppfattningen att också demokratierna spred vilseledande uppgifter till medierna. Han är förvånad över hur snabbt det svängde åt olika håll i opinionen under Kosovokriget.
Den slutsats han drar är att man bör hålla sig till den gamla folkrätten och kräva ett enigt säkerhetsråd för att vidta stridsåtgärder. Annars kan olika nationella intressen koka ihop argument för att starta insatser som inte är motiverade. Han pekade som parallell på de felaktiga uppgifterna om Saddam Husseins massförstörelsevapen som motiv för Irakinvasionen.
Jag tycker Pellnäs analys är ytlig. Att dra in Albrights familjehistoria som förklaring är en minst sagt tunn spekulation. Krig är ju politik med andra medel, och politik är inte Pellnäs starka sida.
Den parallell som finns mellan Kosovo och Irak är ju vad som hänt dessförinnan: de av Milosevic beordrade morden på 8.000 muslimska män och pojkar i Srebrenica och Saddam Husseins ohörsamhet mot 17 FN-resolutioner och ett brutalt förtryck.
Alltså: Det som förhistorien till insatserna så smärtsamt visat var ju att folkrätten inte fungerade och människor som en följd därav slaktades.
När dessa två kriminella statsledare så tydligt demonstrerat att de skiter i världssamfundet, då togs ytterligare steg för att komma åt dem och få slut på konflikterna de startat.
Om man strikt skulle följa folkrätten hade Milosevic och Hussein haft fortsatt rätt att döda. Folkrätten från 1945 skapades i en annan tid, då nationernas suveränitet stod i centrum, inte mänskliga rättigheter.
I vår globala tid kan vi inte längre passivt se på medan människor slaktas. Vi är nu EN värld. Och så länge inte världssamfundet fungerar, eftersom diktaturstater tillåts ha ett stort inflytande i FN, blir resultatet också ett tafatt och klumpigt agerande.
Men ett klumpigt agerande för att hjälpa till är moraliskt mer rätt än att förbli passiv. Bäst vore om världssamfundet kunde organiseras i ny form, varför inte i ett
demokratiernas förbund?
Där finns också en stor komponent av extrem kollektivism som inte platsar i en borgerlig idévärld, allra minst i den liberala förstås.
Den grundläggande uppdelningen i ”vi” och ”dom” görs via konfrontativ indelning i ”svenskar” och ”icke-svenskar”. I detta finns en klar parallell till den socialistiska klasskampsretoriken som inte får nonchaleras. Inte heller är nationalistiska strömningar idag begränsade till konservativ höger, utan det finns även klara inslag av detta i vänstermiljöer. EU-motstånd lieras med facklig protektionism.
[D]efinitionen höger gör att man förtränger hur liknande partier har växt fram [i Europa och där] väljare till stora delar kommer från arbetarrörelsen och fackliga miljöerna ...
Den nationalistiska folkhemsvurmen är ingen slump ... Att kalla Sverigedemokraterna för extrem höger är sålunda att stoppa huvudet i sanden och ducka för en debatt som på alla sätt är nödvändig.
Och i radions P3 har programmet Ronden (Lyssna här) diskuterat likheterna mellan olika extrema grupperingar, man skriver på hemsidan:
I den nya boken ”Extremister” skriver Magnus Sandelin om nynazisternas, islamisternas och dom vänstertotalitäras gemensamma fiender. Och om var man kan hitta grupperna sida vid sida i oheliga allianser.
Det är glädjande att mainstreammedierna börjar våga diskutera dessa inrikespolitiska fenomen utan att omedelbart falla i de politiskt korrekta fällorna.
Tisdag 2007-09-25 / 16.35länk KRYPERI FÖR AHMADINEJAD. I Svenska Dagbladet får Karin Henriksson (ej online) leverera rapporter där hon föraktar frihetsälskande västerländningar - de "skriker" ut sitt budskap - medan hon är vördnadsfull mot förtryckarregimers företrädare som Irans president Ahmadinejad - han visade prov på "goda pr-talanger", är emot terrorism och dödande.
SVD gör sig till Ahmadinejads språkrör när man istället för att visa lögnerna i det iranska budskapet börjar skriva kritiskt om eventuella krigiska planer i Bush-administrationen.
För Karin Henriksson och Svenska Dagbladet är Iran de goda ch västvärlden aggressiva uslingar.
Man kan bara skaka på huvudet åt eländet.
Och följa internationella medier. Till och med New York Times skriver i dagens
ledare: "Det finns många skäl till varför vi finner Ahmadinejads politik och uttalanden vedervärdiga." I Washington Post listar man alla uppenbara lögner som Ahadinejad sprider,
Ahmadinejad's Unreality Show.
Varför vägrar svenska journalister granska på samma sätt?
Tisdag 2007-09-25 / 9.32länk MONA SAHLIN - RÖRELSENS FÅNGE. Medan regeringen granskas in i minsta vrå, kommer oppositionen undan. Men inte i Skånska Dagbladet i dagens ledare,
Medioker Mona:
I dag är [Sahlin] en medelålders politiker, näst äldst av partiledarna. Frågan är förstås om hon har de starka drivkrafterna kvar inom politiken eller om luften gick ur henne när hon väl var framme vid målet att bli socialdemokratisk partiledare.
Möjligen beror Mona Sahlins vaga framtoning på att hon i grunden tillhör förnyarnas skara men socialdemokraterna nu domineras av vänsterkrafter som drömmer sig tillbaks till rekordåren på 1960-talet. En ledare som är rörelsens fånge får svårt att bli en trovärdig statsministerkandidat.
Jag tror den här analysen träffar väldigt rätt.
Tisdag 2007-09-25 / 8.10länk MUSLIMER MÅSTE RESPEKTERA ÅSIKTSFRIHETEN. Det är en god start på dagen att läsa intelligenta och skarpa analyser. Filosofiprofessorn Per Bauhn gjorde förra veckan det
bästa inlägget jag hört i den aktuella debatten om rondellhundar, och idag svarar han träffsäkert två kritiker i SVD-Brännpunkt,
Muslimer måste förstå sekulär åsiktsfrihet.
1) Om vem som hotar samhällsfreden:
[Svante Nycander] ser Vilks Mohammedkarikatyrer som utan ”budskap” ... och därmed som onödiga provokationer mot samhällsfreden.
Men vem är det som hotar samhällsfreden? Det är väl inte Vilks utan snarast de islamistiska fundamentalister som vill skära halsen av honom som hotar frid och fred i samhället.
2) Om förståelse av islam:
Pierre Schori vill att regeringen ska sträva efter att ”öka förståelse för både islam och svensk grundlag”.
Men vilken islam är det vi ska förstå? Är det den islam som kommer till uttryck i Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter (1990), som säger att alla rättigheter och friheter är underställda sharialag? Och enligt sharialag ska den som avfaller från islam dödas. Hur ska vi ”förstå” det?
Svensk debatt kapitulerar inför vilka totalitära läror som helst, bara de kommer från kulturer utanför Europa. Då ska vilken idioti som helst sväljas och "förstås". Den här hållningen är inte bara korkad, den är farlig. Vi i Europa har under århundraden utvecklat respekt för olika åsikter samtidigt som vi tar avstånd från allt politiskt tvång och förtryck. Den kulturen ska vi värna genom att lyfta mer primitiva kulturer upp till vår nivå, inte sänka oss ned till.
Måndag 2007-09-24 / 23.56länk BURMAs MUNKAR TESTAR VÄRLDSSAMFUNDETS SOLIDARITET. Nu har världssamfundet sin ultimata chans att visa att man inte tolererar fler folkmord. Hela världen kan sluta upp bakom de buddhistiska munkarna och kräva att den totalitära regimen avträder makten. Men de som vägrat irakierna deras demokrati, kan ju svårligen ställa upp på burmeserna. "Antikrigs"-aktivisterna måste ju ställa upp på den militära juntan i Burma, på samma sätt som de lojalt försvarar Saddam-regimens illdåd i Irak. Eller?
Låt Burma bli händelsen som fick vänstern och västmedierna att vakna och sluta ställa upp på förtryckarnas sida!
Vi har så mycket att vinna på att förespåka frihet i världen. Tänk om vänstern kunde kasta av sig sina ideologiska skygglappar och ställa upp på människornas sida mot tyranniet. Tänk så mycket lidande världen skulle slippa om vänstern tog sitt förnuft till fånga och förespråkade frihet och de borgerliga värderingar som respekterar medborgarna som individer med egna drömmar, egna erfarenheter och egna livsmål.
Nu är tid att bestämma sig, SVD rapporterar:
Militärjuntan hotar munkarna.
Måndag 2007-09-24 / 23.46länk AHMADINEJAD UTSKRATTAD PÅ COLUMBIA. Yttrandefrihetens enorma kraft demonstrerades ikväll, svensk tid, då Irans president Ahmadinejad höll föredrag på Columbia-universitetet i New York. När tyranniernas företrädare öppnar munnen avslöjar de sina vanvettiga åsikter och gör sig till åtlöje. Så ock Ahmadinejad. Han blev utskrattad på universitetet.
Han sa bland annat: "I Iran har vi inga homosexuella ... Jag vet inte vem som sagt att vi har det."
När Ahmadinejad framförde denna ståndpunkt kunde inte ens den mest välvilliga vänsterpubliken annat än skratta åt galningen i talarstolen, vilket framgick i klipp som BBC visat ikväll.
Jag håller med Mel Brooks som i samband med lanseringen av filmen Det våras för Hitler, sa att det bästa sättet att avväpna dem som med hot och skrammel vill ta makten över oss, är att skratta ut dom, gör dem till åtlöje, vilket Brooks lyckas väl med i exempelvis Hitler Rap, utlagd på YouTube
här.
Måndag 2007-09-24 / 20.00länk TELEFONVÄKTERIET AVSLUTAT. Tack alla ni som ringt! Jag kommer att klippa ihop ett "potpurri" av våra samtal till nästa poddradioprogram. De spänner över många ämnesområden i detta första försök med telefonväkteri i en blogg (först i Sverige iallafall). Och det kommer säkert en ny chans för er som inte kom fram den här gången.
Måndag 2007-09-24 / 16.45länk LABOURKONFERENS: BROWN FULLFÖLJER BLAIRS LINJE. En del hade hoppats att Storbritanniens nye premiärminister och labourledare skulle distansera sig från företrädaren Tony Blair och göra en vänstersväng. Men i sitt stora tal till konferensen som just avslutats, gjorde Brown det glasklart att han fullföljer strategin med "New Labour", som han ju skapade tillsammans med Blair.
Kampen mot brottslighet fortsätter, liksom att se välfärdssystemen ur ett kundperspektiv inte ur fackets.
Se mer hos Sky News: We'll 'Punish And Prevent' Crime.
Måndag 2007-09-24 / 13.40länk FRÅN BOSKATT TILL FLYTTSKATT. I kommentarerna till regeringens förslag har jag inte sett följande resonemang, även om diskussionen varit omfattande om "finansiering" (och något om vad vi slipper).
Fastighetsskatten har ju varit omoralisk och orättvis eftersom staten kräver betalt för att människor bor. Yttre omständigheter som man inte själv påverkar har avgjort skattens storlek.
Nu ersätts denna boskatt med en flyttskatt. Så länge jag bor kvar i min bostadsrätt betalar jag en lägre kommunal avgift, men så fort jag skulle flytta och göra reavinst tvingas jag betala en årlig flyttskatt i all framtid på kanske 8.000 kr/år (alltså 0,5 procent på maximalt uppskovsbelopp om 1,6 mkr). Skulle vinsten vara än högre går 22 procent bort i skatt direkt, vilket gör det svårt att köpa ny bostad i samma prisklass. Att flytta till mindre bostad bara för att låta skillnaden gå till staten är ju inte direkt en meningsfull åtgärd.
Jag tycker varken om boskatt eller flyttskatt. Det ska ju mycket till för att jag ska flytta. Rörligheten på bomarknaden minskar, vilket är till skada för alla som söker bostad. Men boskatten var ju värre, den tvingade en del att flytta eftersom de inte klarade att betala skatten.
Det här illustrerar hur skadliga skatter är. Alla skatter. De förstör incitament, de ökar stelheten i ekonomin, de ställer till elände för folk och minskar livskvaliteten.
Varför handlar inte debatten om det?!
Måndag 2007-09-24 / 13.00länk ONDSKAN HAR LANDAT I NEW YORK. Irans president Ahmadinejad har landat i New York för att åter ställa till med cirkus under FN-toppmöte. FN är numera den viktigaste forumet för att ge diktaturerna i världen deras legitimitet. Utan FN skulle de stå ensamma och isolerade, genom FN får de prestige och auktoritet att inte bara fortsätta förtryck på hemmaplan, utan också makt över världsamfundet.
Förenta Nationerna är diktaturernas bästa vän.
Löpsedeln för New York Daily News säger allt.
Att Columbiauniversitetet dessutom bjudit in Ahmadinejad att hålla föreläsning väcker starka reaktioner, rapporterar tidningen i
Iranian madman Ahmadinejad walks among us. Och i
New York Sun,
Legislatures May Act on Columbia, framgår att delstatspolitiker vill dra in statsbidrag om man låter universitetet bli en plattform för Ahmadinejad.
Inför resan till FN-skrapan intervjuade TV-kanalen CBS Ahmadinejad i Teheran,
Ahmadinejad: Iran Not Walking Towards War. När han pressas om hur långt man kommit i kärnvapenproduktionen svarar han:
- Du måste förstå att vi inte behöver kärnvapen. Vi behöver inte det. Varför skulle vi behöva en sådan bomb? svarar presidenten.
Och det säger mannen som dussintals gånger sagt att Israel måste utplånas från kartan, upphöra att existera mm. Reportern missar dock att länka samman kärnvapenprogrammet och presidentens uttalanden om sin ambition att utplåna andra länder. När Ahmadinejad förnekar kärnvapenplanerna, missar reportern också att fråga varför Iran i så fall behöver anrika uran till en koncentration som är högre än vad som krävs för civil kärnkraft och som bara har ett syfte: framställning av atombomber.
Tidigare besök av förtryckarregimers ledare har inte väckt folkliga protester i väst. Att så nu sker är utmärkt. Det är dags för väst att visa att dessa diktaturens kreatur inte har något som helst anseende. Jag skulle inte ge Ahmadinejad en mikrofon så länge han förvägrar sitt eget folk att yttra sig fritt, men om akademiska tokstollar vill ge honom en megafon är det en del av vår yttrandefrihet. Han ska inte tystas med våld, men ju större protesterna blir kring hans framträdanden desto bättre.
Måndag 2007-09-24 / 8.30länk SYRIENS KÄRNVAPENINTRESSE VISAR VAD VI HAR ATT MÖTA. Innan det att Israel slog ut en anläggning med kärnvapenmateriel i Syrien såg man till att hämta bevismaterial, rapporterade igår Sunday TimesIsraelis seized nuclear material in Syrian raid. Idag hävdar DN (ej online) - på nyhetsplats - att detta är ett "slående exempel på hur USA:s auktoritet undergrävts av kriget i Irak".
Vilket skitsnack!
Svenska medier vägrar att ta in den fundamentalistiska våg som sveper över världen sedan årtionden.
Det USA gör - hittills utan hjälp från Europa - är att mota denna extremism genom att ta kampen för frihet och demokrati.
Att Syrien, liksom Iran sedan 20 år (alltså ett bra tag före Irakkriget), försöker komma över starkare vapen är ett led i deras strävan att kunna domdera världen - inte minst ett fegt och militärt nedrustande Europa.
Den Pulitzer Prize-vinnande författaren Lawrence Wright har publicerat en del intressanta artiklar och essäer om militant Islam och är nu aktuell med boken The Looming Tower: A-Q and the Road to 9/11, som kommit ut på svenska,
Al-Qaida och vägen till 11 september (Bonniers). En av bloggens läsare har tagit del av boken och skriver i mejl:
Jag tycker Wright ger en ganska inträngande bild av hela den islamistiska rörelsens psykologi - inte minst de första åren i Egypten runt andra världskriget (inklusive Sayyid Qutbs resa till USA) och den förryckta närmast schizofrena miljön i oljeboomens Saudiarabien.
Det framgår åter med all tydlighet att själva nyckelfrågan är islams förhållande till moderniteten och då särskilt kvinnans status.
SR, SVT med flera ägnar sig åt en vilseförande propaganda som nästan verkar skräddarsydd av islamisterna.
Till dessa vilsedledande medier hör i högsta grad DN och den kommentar jag ovan återgivit. Man begriper ingenting, absolut ingenting, om vår tids utmaningar.
Måndag 2007-09-24 / 8.30länk NEW YORK TIMES + MOVEON = SANT. Den senaste veckan har det blivit uppenbart för hela världen att New York Times förfallit till en ren kampanjorganisation för extremvänstern. Att tidningen saknar varje uns av journalistisk integritet visas av att man gav organisationen MoveOn kraftig rabatt på deras annons som utmålade general Petreaus som förrädare inför hans utfrågning i kongressen.
Nu har dock samstämmigheten och det ömsesidiga samarbetet mellan MoveOn - med deras extrema vänsterbudskap - blivit en belastning för tidningen, som naturligtivs vill låtsas vara balanserad och seriös. Satirtecknarna har drivit med New York Times, som
Eric Allie. Han placerar förräderiannonsen som ledare, alltså som tidningens egen uppfattning:
Därför tvingas tidningsledningen nu backa och kräva full betalning för annonsen. En MoveOn-talesman säger i pressmeddelande,
Resolving the New York Times Ad Rate Issue:
I läsarombudsmannens kolumn i dagens New York Times erkänner tidningens vice ordförande att tidningen, utan MoveOn:s kännedom eller medgivande, 'gjort ett misstag' genom att ge en rabatt på 65.000 dollar (nära en halv miljon kronor) för annonsen som publicerades måndagen den 10 september.
Ja, hela MoveOn är väl ett enda stort misstag. Iallafall för dem som vill se en demokratisk president 2008. Förra gången var Michael Moore den bäste kampanjarbetaren för en Bush-seger. Nästa år kan MoveOn bli den bäste aktören för en ny republikansk seger. De är så urflippade att de - med rätta - skrämmer bort väljarna från vänstern.
Vad tycker du om bloggen? Om vad har jag fel? Vad har jag missat att ta upp? Vad vill du instämma i, men utveckla?
Vad finns att säga om svensk politik? Om världen? Och finns det någon fråga där du undrar var jag står?
Henrekson pekade på att entreprenörskap mer sällan handlar om högteknologisk utveckling, utan mer om att lösa vardagliga logistiska frågor på ett smartare sätt. IKEA och Ingvar Kamprad är ju här det lysande exemplet på hur en entreprenör fyller en lucka i ekonomin, bra möbler till låga priser.
Onsdag 2007-09-26 / 17.25
Ja, svarar jag de som frågar: om ekvationen ser ut som tidningen skriver skulle jag stå bakom denna ståndpunkt. Ett antal hundra civila jobbpendlares liv varje år kan säkert offras för att slippa de inslag av "polisstat" vi såg direkt efter 11 september 2001.
Han berättade om sin bild av Kosovokriget 1999, då han var chef för OSCE:s förbindelsekontor i Belgrad (Organization for Security and Co-operation in Europe). Han hade flera hundra observatörer i Kosovo och visste vad som hände på marken - vilket visade sig vara något annat än det som rapporterades i medierna.
Låt Burma bli händelsen som fick vänstern och västmedierna att vakna och sluta ställa upp på förtryckarnas sida!
Måndag 2007-09-24 / 13.00
