Dick Erixon: Kommentarer 20 - 26 augusti 2007 Söndag 2007-08-26 / 18.27länk 100 DAGAR MED HYPERAKTIV SARKOZY. Flera tidningar utomlands uppmärksammar det faktum att det nu gått 100 dagar sedan Frankrikes nye president Nicolas Sarkozy tillträdde.
Och ska man sammanfatta har han gjort succé på hemmaplan medan man internationellt höjt på ögonbrynen och undrar om han är seriös.
I Sunday Telegraph fokuserar man på presidenten som person:
Nicolas Sarkozy: France is back. Författaren Yasmina Reza som rest med presidenten säger till tidningen om Sarkozys högst personliga agerande: "Han är inte skyldig någon någonting, och han vet det."
I inrikespolitiken har det gjort situationen för vänsteroppositionen omöjlig. Statsvetaren Vincent Tiberj säger: "Det är mycket svårt för oppositionen att verka eftersom så fort de försöker ställa presidenten till svars i någon fråga, har han redan förflyttat sig till någon annan fråga."
Och när fackföreningar och byråkratin lägger hinder i vägen för hans inrikespolitiska löften, har han flyttat sitt intresse till utrikespolitiken. Hans inhopp i frigivningen av de bulgariska sjuksköterskorna i Libyen väckte beundran i Frankrike, medan tyskar och britter ser med misstänksamhet på hur den franske presidenten tar åt sig äran personligen för något som EU under längre tid förhandlat med Libyen om.
Sarkozys dragning till det spektakulära (search for the quick hit) ses som en försvårande omständighet bland andra internationella aktörer.
Själv har jag inga problem med en aktiv regeringschef. De flesta europeiska ledare verkar halvt avsomnade och allt annat än aktiva. Att någon rör om, är bara hälsosamt. Det kanske väcker de halvdöda.
Mer substantiell i sin analys är konservative kolumnisten George Will, som riktar kritik i Washington Post idag:
What Sarkozy Won't Change. Will lyfter fram det uttalande som fick mig att sluta skriva positivt om Sarkozy: "ordet 'protektionism' är inte längre tabu" i EU, sa Sarkozy när man på toppmöte i juni kommit överens om nya EU-fördraget (som inte kallas konstitution). Och Will lägger till: "När har det någonsin varit tabu i Frankrike?"
George Will pekar också på att Sarkozy snarare är keynesian än någon som, likt Margaret Thatcher, ser Adam Smith och Friedrich Hayek som intellektuella föredömen. Wills skriver:
I sin bok Vittnesmål (Témoignage) noterar Sarkozy att Storbritannien för 30 år sedan hade en BNP som var 25 procent lägre än Frankrikes. Nu är britternas BNP 10 procent högre. Vad hände? Margaret Thatcher. Men trots att Sarkozy säger att han ska "göra upp" med det förgångna är han inte djärv nog att hävda likheter med henne eller stå för seriös utmaning av det konsensus som är roten till Frankrikes förstelning: både vänstern och högern avvisar ekonomisk liberalism, vänstern därför att de är socialister och högern efersom de ser statscentrerad tradition som en förutsättning för nationell storhet.
Frankrike ser tre fiender: nyliberalism, amerikanisering och globalisering, skriver Will.
Och vad jag kan se, har Sarkozy efter 100 dagar i Elyséepalatset inte givit några signaler om att han i grunden tänker ta itu med dessa myter. Men vem vet. Han kanske döljer långsiktiga förändringar under ett bländverk av personliga aktiviteter som leder uppmärksamheten åt annat håll...
Söndag 2007-08-26 / 9.27länk DAGENS NYHETERS HISTORIEFÖRFALSKNING OM IRAK. Dagens huvudledare i DN är en historieförfalskning.
Man skriver en lång artikel om Irak, utan att med ett ord nämna det blodbad som Saddam Hussein ställde till med under 30 år. Det är som att analysera andra världskriget utan att nämna Adolf Hitlers naziregim.
Det som först hamnar på läsarens näthinna är en teckning som ska föreställa George W Bush som barn, och där han har slagit sönder sitt rum. Innebörden av teckningen är att Bush har ställt till det i Irak. Därmed förlåter Dagens Nyheter Saddam Hussein och hans massmördande, för teckningen bygger ju på tanken att rummet var städat och snyggt innan Bush ställde till det. Den tankebilden bekräftas också av att Saddam och det hans regim gjorde inte nämns i texten.
Sedan följer man - som vanligt - sista modet i anti-Irakdebatten inom amerikanska vänstern: DN hänvisar till det Bush den äldre sa 1992 om varför man i det första Irakkriget inte gick in och störtade Saddam Hussein. Det skulle leda till kaos. Problemet med Dagens Nyheters analys är att man inte tagit in vad som hänt efter 1992: det fakutm att Saddam Hussein brutit mot sjutton (17) FN-resolutioner och enligt världens främsta underrättelsetjänster (såväl franska, ryska som brittiska och amerikanska) hade byggt upp sin vapenkapacitet på nytt.
Till det ska lägga den höjda risk i säkerhetspolitiken som framväxten av islamistisk fundamentalism innebar efter 11 september 2001 och det faktum att ledande terrorister efter talibanernas fall i Afghanistan sökt skydd hos Saddam Hussein, exempelvis Abu Musab al-Zarqawi (källa
BBC).
Världsläget var alltså helt förändrat 2003 jämfört med 1992. Men Dagens Nyheter ägnar sig åt historieförfalskning och raderar denna händelsutveckling. Den har inte hänt! Lika lite som att Saddam Hussein stod i ledningen för en fruktansvärd mördarregim.
Tidningen förtiger också att den nya strategin för att förbättra säkerhetsläget för irakiska folket har visat sig framgångsrik. I provinser som Anbar har dramatiska framsteg gjorts sedan sunnitiska miliser brutit banden med al-Qaida och nu deltar på den irakiska arméns sida i att krossa terrorgrupperna. I ett krig handlar det om att se vartåt utvecklingen går, och även om det fortfarande finns stora problem så har de minskat.
I stället ägnar sig DN åt att lägga skulden på den irakiska regeringen för att "den politiska krisen", för att sedan utdöma denna kritik som "cynism". DN gottar sig först i eländesbeskrivningarna, och sedan kallar man det cynism! DN når en egen nivå av hyckleri.
Men värst är det när man kommer till lösningar. Vad vill då Dagens Nyheter göra som är så mycket bättre än det som sker? Ingenting! Tidningen har absolut inga som helst förslag!
Och dessutom ljuger man när man skriver att det "finns en fråga som knappt någon är beredd att besvara: hur ser Iraks framtid ut när USA inte är kvar?"
DN brukar likt en papegoja repetera det den förfallande vänstertidningen New York Times skriver. Men inte idag. Nu låtsas man att man inte läst vad New York Times föreslagit. Den som följt denna blogg vet bättre: New York Times vill medvetet ställa till med folkmord i Irak!!
De amerikanska soldaterna ska hem till varje pris. Man konstaterar att det sannolikt betyder kraftigt upptrappat våld och rent av folkmord i Irak, men det bryr sig tidningen inte om. Soldaterna ska hem. Se mer i
New York Times föredrar folkmord.
Varför duger inte New York Times' svar på frågan om Iraks framtid för Dagens Nyheter?
Nej, ledaren i DN i dag är ett riktigt lågvattenmärke, intellektuellt, moraliskt, strategiskt, ideologiskt. DNs hyckleri i Irakfrågan känner inga gränser och rubriken på ledaren riktar sig i högsta grad till tidningen själv:
Svarslös i Irak.
Söndag 2007-08-26 / 9.27länk MAUD OLOFSSONS OBEGRIPLIGA CENTRALISM. Det kommunala självstyret är en unik svensk form av federalism. Kommunerna är den närdemokratiska arenan där medborgarna skulle kunna påverka, eftersom huvuddelen av välfärdens tjänster finansieras via kommunerna.
Men så är inte fallet idag. Varför?
Jo, därför att riksdagen bryter mot grundlagen. Riksdagen lägger sig klåfingrigt i kommunernas arbete på ett sätt som inte har stöd i grundlagen: genom "skatteutjämningen" bryter man mot regeringsformens första kapitel, 7 §, där det stadgas: "Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter". I strid med grundlagen stjäl riksdagen kommunernas uttagna skatt och använder den på handra håll i landet.
Detta flagranta avsteg från federalism borde centerpartiet ta avstånd ifrån, om man nu menar allvar med decentralisering.
Men istället för att värna det kommunala självstyret vill Maud Olofsson hänga på kommunerna ytterligare en överrrock: regioner.
Hon skriver i Svenska Dagbladet idag:
Kraftsamla i nya stora regioner. Hon menar att makt ska flyttas från riksdagen "ned" till regionerna, inte "upp" från kommunerna till regionerna.
Så kommer det inte att bli, så länge dagens brott mot grundlagen accepteras. Storregionerna kommer inte att få rätt att stifta lag, det är en uppgift för riksdagen. Därför finns det bara ett håll att vända sig för att skaffa sig makt - att sno ännu mer inflytande från kommunerna.
Och att Maud Olofsson talar om "egen beskattningsrätt", utan att först göra upp med den kommunala skatteutjämningen, ger ingen som helt trovärdighet. Det blir bara en ny regional skatt för att betala ytterligare en nivå av byråkrater som inskränker kommunernas - och framför allt medborgarnas - friheter.
Jag gillar den svenska traditionen med självständiga kommuner. Det är en internationell unik decentralisering, som inte finns utanför Norden. Jag tycker vi ska upprätta den. Det skulle vara det största decentraliseringsåtgärd, det största steget mot verklig federalism, som vidtagits - någonsin.
Och det är mycket enkelt att uppmå: börja tolka grundlagen så som den är skriven. Regeringsformens första kapitel (§ 7) och åttonde kapitel (§ 5) ger maktbefogenheterna. Genom att upphäva "uppenbarhetsrekvisitet" kan Högsta domstolen förklara nuvarande utjämningssystem för grundlagsstridigt, liksom mycket av den detaljregler som riksdagen tvingat på kommunerna.
Det kan vara en uppgift för centerns representant i grundlagsutredningen.
Om riksdagen börjar följa grundlagen, kan frivilliga regioner bildas av fria kommuner. Då blir regionerna något som växer underifrån, inte dikteras uppifrån. Det synsätt som jag trodde att Maud Olofsson stod för.
Lördag 2007-08-25 / 12.27länk MODERATER BEKÄMPAR NUMERA MEDBORGERLIGA FRIHETER. En av de medborgarliga friheter som har tyngst skydd i vår lagstiftning är demonstrationsrätten. Skälet är uppenbart: det är bara i diktaturer man stoppar människor från att demonstrera sina åsikter! Men de "nya moderaterna" sällar sig nu till Robert Mugabe och Vladimir Putin i att försöka stoppa demonstrationsrätten. Svenska Dagbladet rapporterar i
Polisstyrelsen i Stockholms län vill stoppa demonstrationer.
–Vi måste självklart slå vakt om vår demonstrationsfrihet, men vi har faktiskt ingen marschrätt i Sverige. Rörelsefriheten är också grundlagsskyddad och står här i konflikt med demonstrationsrätten, säger polisstyrelsens ordförande Kristina Alvendal (m).
Exakt så säger auktoritära regimer när deras polisstater slår ner oppositionella. Det verkar som om moderaterna inte längre accepterar att yttrandefrihet är till för att skydda dem som inte framför av makteliten godkända budskap. Och ett av skälen till det är att makteliten ska tvingas ta debatt med sina motståndare. Men moderaterna tar inte längre några debatter med någon. Man vill genom polisstyrelsen tysta opposition och man tiger inför medierna om sin politik.
Men då har man ingenting förstått om vad som är grundfundamenta för en demokrati! Vårt demokratiska system kräver att makthavarna tar debatter och framför sina argument så att medborgarna kan väga styrkan i olika aktörers resonemang. Demokratiforskaren Daniel Helldén säger:
–Vi har som demokratisk princip i Sverige att inte förhandsgranska demonstrationsyttringar som är en viktig del av demokratin och yttrandefriheten.
Att försöka stoppa obekävama - men ordningssamma - demonstrationer genom polis är ett fruktansvärt avsteg från det demokratiska styrelseskickets allra mest grundläggande principer: öppenhet och bejakande av diskussioner.
Begriper inte moderaterna vad de håller på med?! De byter debatter mot batonger!
Lördag 2007-08-25 / 12.27länk NERIKES ALLEHANDA TAR FRIHET PÅ ALLVAR. I en tid då attackerna mot yttrandefriheten blir allt hårdare och mer frekventa viker många fega aktörer ner sig och går i ofrihetens och inskränkthetens tjänst.
Ett undantag är Nerikes Allehanda, som publicerat en bild på profeten Muhammed som rondellhund. Det resulterade omedelbart i protester:
70 demonstrerade mot Vilks "Muhammed-hundar".
I Sverige ska tydligen Mellanösterns regler för samhällsdebatt gälla, enligt somliga. Det vill säga: tystnad och förföljelse av dem som uttrycker en mening som inte passar.
Men chefredaktören Ulf Johansson står på sig och gick ut till demonstranterna med budskapet att man måste kunna göra satir på allt.
Det är starkt. Tänk om fler kunde stå upp för yttrandefriheten!
Lördag 2007-08-25 / 12.27länk FAMILJEN VIKTIGARE FÖR ULRICA MESSING. Undrar vad feministerna säger om Messings motiv till att hoppa av riksdagen. Hon säger rakt och tydligt att familjen är viktigare än hennes fortsatta karriär. Allt medan hennes nye man ska fortsätta som vd.
Jag tycker hon blir ett gott föredöme. Familjen borde vara viktigare och ha en högre status i vårt samhälle.
Och att hon är en ovanlig socialdemokrat framgår av det faktum att hon är en av få s-ministrar som höjde sitt
betyg från svenska folket ju längre hon satt i regeringen. Hon startade med betyg 2,4 på en 5-gradig skala 1996, då Aftonbladet började mäta folkets betyg på statsråden. Hon slutade nio år senare med 3,1.
Jämför till exempel med Mona Sahlin, som fick betyg 3,3 år 1998 och som inför förra valet slutade med 2,5.
De avslöjar att det nya fördrag som regeringscheferna gjorde upp om på EU-toppmötet i juni till 96 procent är identiskt med den EU-grundlag som Frankrike och Holland röstade nej till. Det som är borttaget är yttre, substantiellt meningslösa, symboler som gemensam unionssång och flagga, och titeln som utrikesminister har blivit "hög representant".
(Jämförelseanalysen har tankesmedjan Open Europe genomfört:
Open Europe publishes first comparative text of the new constitutional treaty)
Centerriksdagsledamöterna påpekar att unionen med detta fördrag blir en "juridisk person" som får egen rätt att ingå avtal med andra stater. Därmed blir EU ett Europas förenta stater.
Jag har inget emot ett Europas förenta stater - om denna nya stat antar en konstitution byggd på starka federalistiska principer. Det betyder att i sten tala om vad Bryssel INTE får lägga sig i. En konstitution är till för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter och starkt begränsa statens makt. Det förra grundlagsfördraget och dess ersättare är inte ens i närheten av några sådana maktbegränsningar för centralmakten. Tvärtom. I gaullistisk och socialistisk anda ger man centralmakten fria händer att lägga sig i och diktera villkor för "lägre" nivåer.
Redan i DN:s huvudledare går tidningens redaktion i svaromål på debattartikeln,
Ingen folkomröstning. DN menar att eftersom folk röstar fel i folkomrösteningar ska folket inte avgöra viktiga frågor. Men därutöver hänvisar man till det som den här bloggen länge påpekat; för att en folkomröstning ska bli meningsfull måste två alternativ stå mot varandra. DN skriver:
Dels saknas två tydliga alternativ. Ett nej till det nya fördraget är inte ett ja till ett annat, bättre förslag. Ett nej innebär att EU får svårare att hantera de stora utmaningar som unionen står inför.
Men det är ju inget skäl till att säga nej till folkomröstning, det borde ju istället leda till krav på att liberala krafter tar fram ett liberalt och federalistiskt grundlagsförslag!
Varför backar DN - som ibland påstår att man har liberal färg på ledarsidorna - från att kräva ett liberalt konstitutionsfördrag? Vi som verkligen värnar om Europasamarbetet borde arbeta fram ett kraftfullt federalistiskt konstitutionsfördrag som verkligen kan ge europagemenskapen en djup folklig förankring - istället för att försvara Bryssel-byråkratin och centralismen.
Det är förakt för demokrati att säga nej till folkomröstning i en så för Sveriges framtid avgörande fråga.
Justitiekanslern motiverar beslutet att inte väcka åtal med att det eventuella brottet är preskriberat. I tryckfrihetsmål måste åtal väckas senast ett år efter publicering.
Och "Tintin i Kongo" publicerades första gången i belgiska tidningen Le Vingtième Siècle vintern 1930/31, för 77 år sedan. Tintin är ett historiskt dokument. Tintin är kultur. Den ska ingen få ta ifrån oss! Läs mer i bloggen:
Tintin nyckeln till modern litteratur.
Castros födelsedag 13 augusti passerades obemärkt på Kuba, vilket är ovanligt. Kommunisterna, de som säger sig vara för jämlikhet, brukar hylla sin store ledare som en gud. Men i år var det knäpptyst i Havanna. Rykten från exilkubaner i Miami har visat sig fel förr. Men någon gång ska ju också diktatorn och envåldshärskaren Castro dö.
Fredag 2007-08-24 / 14.40länk GIULIANI SVARAR VÄLJARE I NEW HAPSHIRE. Fram till i januari kommer de amerikanska presidentkandidaterna att hålla många valmöten med små grupper av väljare i Iowa, New Hampshire och Sydcarolina (som är först ut i premärvalet). Här ett klipp på några minuter i YouTube där Rudy Giuliani svarar på en väljarfråga som utgår ifrån att ingenting uppnås i Irak. Giuliani fjäskar inte...
På söndag är det europapremiär för Michael Moores film Sicko. Evenemanget äger rum i danska Sønderborg.
Den vänsterradikale filmaren tar 1.600 danska kronor för en blijett till filmvisningen och ett föredrag som han själv håller. Men då får publiken även tapas och något att dricka...
En stor del av de 1.000 biljetterna har köpts av kommuner och offentlig förvaltning, för de danska skattebetalarnas pengar.
Så smörjer man kråset som socialist: lägg beslag på skattepengar som skulle gått till sjukvård och anklaga marknadskrafterna för att de inte skapar pengar till sjukvården.
Fredag 2007-08-24 / 8.55länk WARZAWAPAKTEN ERSÄTTS AV SHANGHAI-PAKTEN. Säkerhetspolitiske experten Tony Corn har tjänstgjort i Moskva, Paris och Bryssel och undervisar nu i amerikanska utrikesdepartementets program för UD-personal. I Policy Review gör han en högst läsvärd analys av världsläget, där han riktar kritik åt både höger och vänster,
The Revolution in Transatlantic Affairs.
Hans huvudpoäng är att Kina och islam nu träder in på världsscenen med kraft - efter att ha varit frånvarande under 300 år.
Detta leder till revolutionerande förändringar i internationella relationer.
Kina håller på att bygga upp en kinesisk-muslimsk axel som kan ses som en motvikt mot Nato i Shanghai Cooperation Organization, SCO:
Väst har varit så traumatiserat av den islamistiska attacken på Amerika 2001 att man inte noterat en lika viktig men mindre spektakulär utveckling: Kinas byggande av en koalition, SCO, som omfattar Ryssland och centralasiatiska medlemmar, med Iran som en tyst partner och Indien och Pakistan som observatörer. Det tog ytterligare fem år innan västvärldens säkerhetspolitiska experter insåg att framväxten av SCO ... har potentialen av att bli ett fullskaligt 'Nato i öst'.
Han kritiserar Europa för att vara besatt av Palestinakonflikten:
Denna europeiska fixering blir ännu mer irrationell om man studerar vad man anser på 'den arabiska gatan', där en lösning på palestinafrågan bara kommer på sjunde plats när människor listar de viktigaste frågorna (jobb, hälsovård, korruptionsbekämpning, utbildning, terrorbekämpning och skydd för mänskliga rättigheter).
Se där några kloka ord till Carl Bildt och Gunilla Carlsson!
På vissa områden håller jag inte alls med Tony Corn. Han menar att väst borde vara mer tillmötesgående mot Ryssland som genom Natos utvidgning vänt sina blickar mot Kina för ett taktiskt samarbete. Om väst tar större hänsyn till Ryssland kan man hindra att landet också på ett djupare strategiskt plan knyter sin framtid till Kina, menar han. Det där tror jag inte på. Väst ska vara lika lite tillmötesgående för ryska auktoritära önskemål som till terrororganisationer som Hamas. De ska inte smekas medhårs på något sätt.
Men slutsatsen i artikeln är viktig och riktig: väst kommer att gå under om den transatlantiska länken bryts. Enade kan USA och Europa överleva, splittrade kommer man att falla. Friheten, demokratin och de individuella rättigheterna kommer åter att utmanas av totalitära krafter. Frågan är om vi vill slåss för dom, eller om vi ska ge upp friheten så som vänstern vill eller om vi i nyliberal snålhet inte ska ha försvar nog att skydda oss.
Fredag 2007-08-24 / 7.55länk INGEN LIBERAL REGERING FÖRSVARAR FILMCENSUR. Ytterligare ett tecken på att vi har något som liknar en s-regering är det Upsala Nya Tidning konstaterar i ledaren
Klipp bort censuren!
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skulle kunna göra ett viktigt avtryck i historien genom att äntligen se till att avskaffa filmcensuren. Men det kommer uppenbarligen inte att ske.
... Ordet censur används ofta slarvigt men betyder något mycket speciellt, nämligen att staten i förhand granskar vad som trycks, visas på bio eller i tv, ställs ut på en utställning etc. I Sverige förbjuder grundlagen all förhandsgranskning - men undantag just för film.
Också här förs alltså en anti-liberal politik av regeringen.
Fredag 2007-08-24 / 7.55länk SVERIGE HAR INGEN BORGERLIG REGERING. Tack för alla synpunkter som kommit i mejl efter mitt utfall mot alliansregeringen igår. De flesta håller med och tar upp andra aspekter som visar att den nuvarande regeringen mer är socialistisk än liberal. Ett exempel är familjepolitiken:
Triangulering till döds verkar det vara ... Alla som röstade på Alliansen vill nog se en borgerlig politik, en politik som gärna använder sig av gamla sosse-ord (t ex arbetslinjen) men (obs!) ändrar betydelsen av dem. Arbetslinjen innebär inte facklig makt/statlig arbetsrättslig makt utan makt åt medborgarna. Frihet att välja liv genom eget arbete.
Stort svek är på gång inom familjepolitiken, där socialismen är som hårdast. Här styr politkerna över barnfamiljerna i detalj. Det tänker tydligen Alliansen fortsätta med.
Ett annat område är domarutnämningar:
Din kommentar ang regeringen idag fick sin bekräftelse i utnämningen av [s-adelsmannen] Sten Heckscher till ordförande i Regeringsrätten. (Petrén hade inte varit glad). För mig är detta beviset på att [justitiedepartementets tjänstemän] styr och ställer som de vill med en utomordentligt svag politisk ledning som knappast förtjänar beteckningen "borgerlig".
Flera tar upp spektaklet kring fastighetsskatten som förvandlats från en tillgång till en belastning.
Och i pressen diskuteras försvarspolitiken. Nya Wermlands-Tidningen skriver i dagens
ledare:
Vad är det egentligen för skillnad på en borgerlig regering och det gamla kommunistpartiet? Inte så mycket, i alla fall inte när det gäller försvarspolitiken.
Det blir allt tydligare att de senaste årens säkerhets- och försvarsdebatt har präglats av stjärnögda drömmar om den eviga freden ... Att Borg vill åt pengarna är en sak. Den långt större frågan är om partiledarna väljer samma väg när de nu slutförhandlar budgeten.
Det märkliga är att i försvarspolitiken handlar regeringens vänstersväng inte ens om triangulering, eftersom försvaret var en borgerlig tillgång i valrörelsen medan socialdemokratin tappade trovärdighet som statsbärande parti genom att vara beroende av v och mp som vill avskaffa försvaret och gå ur EU. Här avvecklar de borgerliga ett av sina starkare kort och försvagar sin ställning till samma nivå som vänsterblocket. Det är obegripligt korkat!
Jag hittar inga skäl alls till regeringens reträtter, passivitet och tystnad - annat än inkompetens och rädsla. En regering har inte enbart att lägga fram förslag till riksdagen; som högsta politiska instans har man ett ansvar att visa LEDARSKAP! Det gör man inte genom att springa och gömma sig och vägra delta i samhällsdebatten. Det minsta man kan kräva av en regering är att den är närvarande och står upp för sin politik! Inte ens det villkoret uppfyller den här regeringen. Den är oduglig.
Torsdag 2007-08-23 / 17.48länk BUSH PÅ OFFENSIVEN I UTRIKESPOLITIKEN. De okunniga journalister som talar om president Bush som "lame duck" har inte tagit in att vänstermajoriteten i kongressen förlorade slaget mot presidenten om Irak under våren, och därför är betydligt mindre populär än presidenten.
Förklaringen är enkel: vänsterpolitiker och deras lydiga redskap i mainstreammedia tjatar och gnäller, men har aldrig någonsin haft alternativa strategier för framgång.
De vänsteraktörer som presenterat planer, som ledarredaktionen på New York Times, har öppet erkänt att deras förslag till trupptillbakadragande betyder folkmord och kraftigt ökad blodsspillan i Irak och hela Mellanöstern. (Se bloggen:
New York Times föredrar folkmord.)
Därför är det president Bush som håller i taktpinnen och demokraterna som viker ner sig.
I sitt tal inför krigsveteraner igår var presidenten offensiv. För alla dem som tar upp Vietnam klargjorde han historiska fakta, som talar sitt tydliga språk - till förmån för hans linje, inte demokratiska partiets. I National Review skriver Peter Rodman (som arbetat på Brookings och varit statssekreterare i försvarsdepartementet under Bill Clinton)
i
Killing fields of media fallacies:
Militärhistoriker börjar komma till konsensus om att i slutet av 1972 hade maktbalansen i Vietnam förbättrats avsevärt, vilket kunde trygga Sydvietnams överlevnad. Den maktbalansen återspeglades i fredsavtalet som undertecknades i Paris i januari 1973. Den då av demokratiska partiet kontrollerade kongressen började genomföra trupptillbakadraganden som undergrävde maktbalansen under mer än två år och övergav Indokina vilket resulterade i blodbad. Detta är nu en brett accepterad beskrivning av hur Vietnamkriget kom till sitt slut och händelseutvecklingen har plågat den amerikanska vänstern i en generation.
Kommer morgondagens beskrivning av situationen i Irak att bli att läget började förbättras under 2007, men kongressen blockerade presidentens handlingsutrymme, vilket tippade händelseutvecklingen så att Amerika förlorade och dömde Irak till kaos, förstärkte islamistiska extremister i hela Mellanöstern och demoraliserade alla våra vänner i regionen som finns i frontlinjen? Hur skulle presidenten kunna avstå från att ta upp denna poäng?
Röda Khmerernas blodbad i Kambodja blev möjligt eftersom demokratiska kongressen förhindrade USA att stoppa folkmordet. "Kambodja är inte värt en enda amerikansk soldats liv", sa dåvarande demokratiske talmannen i representanthuset Tip O’Neill 1975. (Och här hemma i Sverige sjöng socialdemokraterna med Birgitta Dahl i spetsen Röda Khmerernas lovsång.)
Om New York Times, och deras eko i bland annat Dagens Nyheter, får som de vill - och USA lämnar Irak - kommer blodbadet i regionen att bli sju resor värre än hittills. Iran har snart kärnvapen att använda.
I amerikanska medier - och därför automatiskt i svenska - hävdas att det var amerikanska bombningar som destabiliserade Kambodja. Men skälet till att USA bombade i Kambodja var att Nordvietnamesiska kommunister ockuperade västra Kambodja för sina trupprörelser i det vietnamesiska kriget. Det var kommunisterna som kränkte Kambodjas suveränitet och drog in dem i kriget. Ett krig som demokratiska partiet såg till att dra sig ur, till priset av miljontals människors död och helvete. National Review summerar:
Så presidenten återger historien korrekt. Utgången i Indokina var inte förutbestämd. Kongressen hade sista ordet, mellan 1973 och 1975.
Och demokratiska partiet vill nu upprepa sitt historiska misstag. President Bush tänker inte stillatigande låta dem sätta igång nya folkmord.
Torsdag 2007-08-23 / 9.08länk JAG HAR BÖRJAT TRÖTTNA PÅ ALLIANSREGERINGEN. Aldrig trodde jag det skulle hända. Men jag börjar faktiskt tycka att Göran Perssons regering var intressantare! Jag delade bara en åsikt med Göran Persson - byte av valsystem till majoritetsval i enmansvalkretsar. Men säga vad man vill om honom, han stod för sin politik, han argumenterade för den och han visade att han regerade landet.
Alliansregeringen agerar som fega mähän som inte tar ställing, som inte vågar delta i samhällsdebatten utan drar sig undan i regeringskanslitets korridorer och fikarum. Eller - än värre - tar parti för helt fel åsikt ur ett borgerligt perspektiv.
Man vägrar hårdnackat att göra några förändringar i arbetsrätten så att Sverige kan bli global föregångare som företagarland. Istället höjer man arbetsgivaravgifterna för oss småföretagare som inte har en massa avdrag i våra företag, utan fakturerar kunder och tar ut lön. Slopandet av den 5-procentiga reduktionen i arbetsgivaravgiften står som symbol för att alliansregeringen säger en sak och gör en annan. Man påstår sig vara borgerlig, men för en socialistisk politik.
Förra bloggkommentaren visar att alliansregeringen lierar sig med socialistiska och islamistiska palestinier som inte drar sig för att döda civila. Är det borgerlig utrikespolitik?! Då föredrar jag hellre socialdemokraternas. De hycklar iallafall inte om sin revolutionsromantik.
Fredrik Reinfeldts regering betalar hellre bidrag till terrorister i Hamas än förbättrar villkoren för småföretagare i Sverige.
Jag har börjat tröttna på den här regeringen. Den saknar energi och den visar ingen övertydelse om någonting annat än att försöka vara socialdemokrater och vänsterpartister till lags. Som om socialdemokratiskt agerande skulle göra dem mer respektabla och omtyckta...
I försvarsfrågan diskuterar alliansregeringen hellre hur man kan fortsätta de rödas nedskärningar av försvaret, hellre än att diskutera förutsättningarna för svensk försvars- och säkerhetspolitik. I dessa tider sker enorma förändringar i vår omvärld, inte sällan till det sämre. Hela det globala politiska världssamfundet håller på att ändra dynamik. Under 30 år har vi sett en demokratisk våg, med allt fler demokratiserade länder. Men nu har det vänt. Diktaturerna är på frammarsch: Kina rustar upp i rasande fart, Iran bygger kärnvapen, Ryska björnen visar tänderna. Vad gör alliansregeringen: diskuterar att plocka bort ytterligare miljarder från försvarsmakten. Det är ju ingen skillnad på alliansregeringen och kommunister nu för tiden.
Inte heller i så fundamentala frågor som grundlagsutredningen visar de borgerliga partierna någon som helst vilja att upprätta liberala villkor för det svenska samhället. Sverige har en anti-liberal grundlag som antogs 1974, då vänstervindarna blåste som hårdast. Det gör att svensk grundlag mer liknar Sovjetunionens än en traditionell västerländsk konstitution med maktdelning, lagprövning och domstolskontroll så att staten inte kränker medborgarnas fri- och rättigheter. De som följt grundlagsutredningen säger att luften har gått ut när socialdemokraterna lämnade över majoriteten till de borgerliga efter regeringsskiftet. Förut förekom seminarer och debatter, nu hörs ingenting. De borgerliga partierna verkar inte vilja eller orkar föra debatt om liberala grundlagsändringar.
Jag börjar tro att de borgerliga partierna inte är ute efter något annat än att sitta vid maktens grytor för egen del. De verkar inte ha någon ambition alls att föra Sverige i liberal och konservativ riktning. Det halvsocialistiska klimatet verkar passa dem väl.
En sådan regering kan jag inte stödja. Då är det bättre med riktiga socialister, som inte hycklar utan står för sina uppfattningar.
Jag börjar misstänka att jag blivit lurad. Jag trodde att Fredrik Reinfeldt var ute efter att skapa ett friare och borgerligare samhälle. Men inte mycket av det har jag sett. Däremot översköljs jag av tecken på att regeringen fullföljer den socialdemokratiska regeringens politik.
Jag har börjat tröttna på den här regeringen.
Torsdag 2007-08-23 / 8.40länk HUR LÄNGE SKA EU FÖRSÖRJA GAZA? Det är sanslöst. Biståndsminister Gunilla Carlsson är bestört och bedrövad över att palestinier svär över Europa - när EU inte längre betalar för kraftförsörjningen till Gaza. Så nu betalar åter EU alla palestiniernas elräkningar!
Varför då?
Hamasledaren Haniya säger i SVD (ej online) att "hans rörelse inte tänker driva in avgifter för elförbrukningen".
Därför ska Europa betala?!
Hamas tog över kontrollen i Gaza med våld på försommaren, och nu hävdar de att Europa ska betala Gaza-remsans räkningar.
Och i detta fullständiga vanvett har en stark supporter i biståndsminister Carlsson som säger "EU har valt att ta ett omedelbart ansvar ... för att elförsörjningen fungerar". Hon kritiserar att utbetalningarna uteblivit och beklagar att palestinierna förbannar Europa för att inte betala deras räkningar.
Man skakar på huvudet. Vilken fullkomlig idioti!
Och så undrar vi varför det aldrig blir fred i det här området. Vi i väst gör ju allt för att underblåsa striderna genom att se till att försörja palestinierna så att de kan ägna sig åt att skjuta mot Israel, tillverka självmordsbombarbälten och planera nästa dödliga attack mot israeler!
Hur kan en "borgerlig" regering som denna ställa sig så helhjärtat bakom dessa socialister och fascister? Alliansregeringen för inte bara i arbetsmarknadspolitiken utan också i utrikespolitiken en linje som mer överenssstämmer med vänsterpartiet än med borgerliga värderingar. Det är en skam!
Den här regeringen kommer inte att överleva nästa val om den inte söker sig tillbaka till sina egna ideologiska rötter.
Den dag som Finland går med bör vi överväga ett svenskt medlemskap. Kristdemokraterna är dock för närvarande inte för ett medlemskap, eftersom det saknas en bred parlamentarisk majoritet och med tanke på att folkviljan ännu inte stödjer ett svenskt medlemskap.
Personligen önskar jag se en mer vital debatt kring Natomedlemskap. Det vore klokt att utreda för- och nackdelar av ett Nato-medlemskap, eventuellt inom försvarsberedningens ram redan nu.
Detta är en klok ståndpunkt. I Finland tillåter man det officiella utredningsmaskineriet att öppet väga för- och nackdelar med Nato, medan det är förbjudet i Sverige. Se mer i bloggen,
Svensk säkerhetspolitik: högt anseende utomlands, svagt hemma.
Lindgren förklarar sina skälen till att börja göra denna avvägning så här:
Frågan jag vill lyfta till diskussion är vilken internationell aktör som mest effektivt bringar fred, stabilitet, demokrati och frihet och som skapar förutsättning för människovärdets bevarande i oroshärdar. Ofta anförs det i svensk debatt att Sverige skall verka inom FN.
Men FN:s säkerhetsråd förlamas i dag av Kinas och Rysslands veton i säkerhetsrådet, beslutsfattande i generalförsamlingen präglas av de diktaturer som sitter i majoritet, och insatserna på marken präglas av ineffektivitet och korruption. Nato har tvärtom agerat till människovärdets försvar när FN paralyserats av diktaturers veton - detta visade sig inte minst när Nato stoppade Milosevics terror i Kosovo och talibanernas horribla styre i Afghanistan.
Helt sant. Och det måste vara uppenbart för var och en att FN i sin nuvarande form inte är lösningen på nåra problem, utan snarare orsak till många problem. När ska regeringen, utrikes- och försvarsministrarna lyfta bort det tabu att diskutera Nato som på ett så olyckligt sätt präglar svensk utrikesdebatt?
Onsdag 2007-08-22 / 6.56länk KAN S TA EFTER C I FÖRNYELSEARBETE? Förre SSU-basen Niklas Nordström jämför den uppgift som Mona Sahlin har framför sig med det förnyelsearbete som centerpartiet startade 1998 - sedan Olof Johansson avgått. Han skriver i sin krönika i Göteborgs-Posten,
Nystart för s efter Persson:
När jag pratade med [centerns kanslichef] Bengt Falemo insåg jag hur omfattande arbetet inom centern varit de senaste åren ...
Att drömma sig tillbaks till den tid som varit eller försöka anpassa verkligheten till den egna dagordningen är slöseri med tid.
Frågan är nu hur arbetet konkret ska gå till. Hur ser strategin och planen ut? Vilka är de huvudsakliga omvärlds- och värderingsförändringarna?
Men Nordström missar en viktig förutsättning för att ett parti ska lyckas med förnyelse: insikt om att den gamla politiken partiet stått för leder käpprätt åt helvete. Jag var med och drog mitt strå till stacken för att inom centerpartiet skapa förståelse för hur galen Olof Johanssons politik var.
De vänstertendenser som funnits i partiet sedan 1968 var inte kompatibla med partiets grundläggande värderingar och måste rensas ut om partiet ska bli tydligt. Det är liberalism, inte socialism, som ligger centerns idétradition närmast.
Inom socialdemokratin måste man utvärdera den förda politiken och analysera vad som är fel i den. Ingen förnyelse är möjlig om man inte erkänner att det man gjort varit fel, fel, fel. Och är inte just det socialdemokratins stora svaghet: oförmågan att medge fel som partiet begått? Man är så van att slå sig själv för bröstet att man slutat tänka. Och med nuvarande opinionssiffror kan det vara svårt att få partiarbetarna att tala om brister som behöver åtgärdas.
Men innan vi hör socialdemokratin göra upp med arvet efter Göran Persson, kommer någon verklig förnyelse inte att ske.
Onsdag 2007-08-22 / 6.56länk NYA ATTACKER PÅ YTTRANDEFRIHETEN: TINTIN-CENSUR KRÄVS. Den västerländska yttrandefriheten är under ständiga attacker. De muslimer som ser något de inte gillar ropar genast: censur! Och nu sprider sig värderingen att det man inte själv gillar ska man under känslosvall kräva förbud emot. I P1-morgon krävs nu att Hergés världsberömda tecknade serie
Tintin ska förbjudas. Afrosvenskarnas riksförbund har JK-anmält Tintin och det låter som om man vill bränna seriealbum i bokbål.
Återigen ska utrymmet för debatt och konst krympas. Snart kommer det inte att vara någon skillnad mellan Europa och diktaturer. Det mesta kommer att vara förbjudet att säga, tycka, rita eller skriva. Det är en tragisk utveckling. Istället för diskussion mellan åsikter och budskap uttryckta i bild och form, kommer alla att kräva att andras uttryck ska förbjudas. Den som inte håller med mig ska tvingas till tystnad. Det kommer att leda till fördumning och så lågt i tak att ingenting kommer att sägas.
Det måste bli ett slut på det här tramset. Först angrips glassen Nogger och nu seriefiguren Tintin. Man kan undra över valet av måltavlor för en förhärskande rasism i det svenska samhället.
Enbart 18 procent uppger att de har förtroende för kongressen, som styrs av en majoritet vänsterpolitiker som talman Nancy Pelosi och senatens majoritetsledare Harry Reid.
Samtidigt svarar 32 procent att de har förtroende för president Bush.
George W Bush är alltså nästan dubbelt så populär som vänstern.
Tisdag 2007-08-21 / 18.08länk HILLARY CLINTON-TAL DU INTE KOMMER ATT FÅ SE? Jag undrar om svenska medier kommer att visa eller citera det här klippet med Hillary Clinton, där hon om den nuvarande taktiken i Irak säger: "Den fungerar".
Världen kan se uttalandet hos YouTube, där hon också säger att man måste förbereda nästa krig:
Tisdag 2007-08-21 / 13.08länk KOM TILL BESLUT OM FASTIGHETSSKATTEN. Av ekoredaktionens tidningskrönika
(ljudfil) kunde man höra en samstämmig och hård kritik av regeringens handläggning av fastighetsskattens avskaffande. Ett löfte som bidrog till valseger eftersom det symboliserade de borgarligas vilja att befria medborgare från en orättvis skatt. Nu har löftet blivit en symbol på rörig handläggning och teknokratiskt nit.
Själv anser jag att det löfte som Alliansen gav var bra. Sänkt skatt på själva boendet är riktigt. Problemet uppstår när den här sänkningen ska finansieras. Reinfeldt ville inte göra denna sänkning och håller därför hårt på att sänkningen "till sista kronan" ska finansieras inom bostadssektorn. Moderaterna vill sänka skatten på arbete istället.
Att höja reavinstskatten är ju det enda alternativet som står till buds. Därför förstår jag inte varför man velar så. Man borde ju från början lagt fast sin princip: att bo - lägre skatt, att sälja bostad med vinst - högre skatt.
Det vi ser är ett nytt exempel på mediestrategisk inkompetens från Alliansens sida. Man förmår inte fokusera sig och presentera sin politik som offensiv, istället bestämmer de politiska motståndarna i medierna och socialdemokratin hur regeringens politik ska presenteras.
Även om regeringen regerar i sak, så verkar det vara andra som styr hur regeringen ska framställas i debatten. Så får det inte fortsätta att vara.
Tisdag 2007-08-21 / 12.58länk "LÄGG NER FN OCH SIDA!" Det är inte bara denna blogg som är starkt kritisk till hur världssamfundet FN och svenskt bistånd fungerar. Tidningen Världen idag skriver i ledare,
Lägg ner Sida och FN!:
Det är sedan länge känt att biståndets långsiktiga positiva effekter är mycket begränsade - för att uttrycka det milt ... Däremot vet vi att handel och företagsutveckling lyfter hundratals miljoner människor ur fattigdom och nöd.
Därför vore det kanske mycket bättre att Svenskt Näringsliv, LO och Internationella Kristna Handelskammaren tillsammans fick arbeta med att starta företag och utveckla handel i fattiga länder. Det skulle vara en salig och unik blandning av begåvade entreprenörer, människor som värnar arbetares villkor, och kristna affärsmän med globala kontakter och välgrundad etik. Varför inte prova? Sida har fått chansen i årtionden. Våga ompröva och satsa på något nytt!
Exakt, grundligt nytänkande krävs i denna socialistiska bransch. Om FN heter det:
Samma sak gäller FN. Det är en kvarleva från andra världskrigets efterspel. Visst har positiva saker hänt i och genom FN, och det kan även sägas om Sida. Men är FN tillräckligt funktionellt och effektivt samt ett relevant forum för det 21:a århundradet? Svar nej! FN har ett stort uppdrag: Fred. Vi vet att fred och demokrati hör ihop. Men demokrati spelar ingen roll i FN:s eget arbete. Därför kan diverse diktaturer blockera viktiga insatser för fred. FN:s absurda råd för mänskliga rättigheter är en tragisk parodi.
Ja, parodi - om det inte vore så tragiskt. Människor lider därför att FN går diktaturernas ärenden istället för att främja frihet.
Tisdag 2007-08-21 / 8.02länk GIULIANI FORTSÄTTER UTMANA GAMLA REGLER. Den i opinionsmätningarna mest populäre presidentkandidaten, Rudy Giuliani, fortsätter att bryta mot alla gamla konventioner om hur en politiker och presidentkandidat ska uppträda. Insidermagasinet Politico rapporterar,
Giuliani ducks queries about faith and family:
Rudy Giuliani testar många traditionella politiska regler i sin valkampanj, kanske allra mest i försöken att hålla sin personliga tro och sitt familjeliv utanför.
Vid framträdanden i Iowa nyligen och i New Hampshire förra veckan fick förre borgmästaren frågor om katolicism och hans ansträngda relation med sina barn. Vid båda tillfällena sa han, i praktiken, att han vill behålla sitt privatliv privat.
- Jag talar om det på ett rimligt sätt för att bevara så mycket som möjligt om min familj och mina barn privat, vilket jag tror att varje anständig person skulle göra, sa han till reportrar i New Hampshire.
Är det inte så att Giuliani här är mer europeisk än någon annan amerikansk politiker? Under en normal kampanj skulle det vara förödande i USA, men vi lever inte i normala tider. Och eftersom Giuliani förmodligen möter Hillary Clinton, så finns ju inte direkt ett bättre exempel på familjeliv hos motståndaren...
Tisdag 2007-08-21 / 8.02länk GIULIANI FORTSÄTTER UTMANA GAMLA REGLER. Den i opinionsmätningarna mest populäre presidentkandidaten, Rudy Giuliani, fortsätter att bryta mot alla gamla konventioner om hur en politiker och presidentkandidat ska uppträda. Insidermagasinet Politico rapporterar,
Giuliani ducks queries about faith and family:
Rudy Giuliani testar många traditionella politiska regler i sin valkampanj, kanske allra mest i försöken att hålla sin personliga tro och sitt familjeliv utanför.
Vid framträdanden i Iowa nyligen och i New Hampshire förra veckan fick förre borgmästaren frågor om katolicism och hans ansträngda relation med sina barn. Vid båda tillfällena sa han, i praktiken, att han vill behålla sitt privatliv privat.
- Jag talar om det på ett rimligt sätt för att bevara så mycket som möjligt om min familj och mina barn privat, vilket jag tror att varje anständig person skulle göra, sa han till reportrar i New Hampshire.
Är det inte så att Giuliani här är mer europeisk än någon annan amerikansk politiker? Under en normal kampanj skulle det vara förödande i USA, men vi lever inte i normala tider. Och eftersom Giuliani förmodligen möter Hillary Clinton, så finns ju inte direkt ett bättre exempel på familjeliv hos motståndaren...
Tisdag 2007-08-21 / 8.02länk VÅLDTÄKTER MINSKAR I NEW YORK, ÖKAR I SVERIGE. Sveriges förre generalkonsul i New York, Olle Wästberg, skriver i sitt
nyhetsbrev (senaste ej ännu upplagt):
Sommarens tidningsrubriker om våldtäkter kan ibland ha varit spekulativa. Men de beskriver en verklighet. Enligt
Brottsförebyggande rådet
anmäldes första halvåret i år
2.333 våldtäkter, vilket är en ökning med 19 procent sedan i fjol.
Varje gång jag i nyhetsbrevet jämför brottsutvecklingen i Sverige med den i New York får jag ilskna genmälen. Men fakta talar ett tydligt språk. I New
York anmäldes under årets sju första (att jämföra med sex månader i Sverige) månader
831 våldtäkter, en minskning med 11,7 procent. Minskningen
sedan den nya brottsförebyggande politiken började tillämpas 1993 är 58,6 procent.
Något, lite, kanske vi skulle ha att lära...
Ja, med tanke på att Sverige och New York har ungefär lika många invånare är det en remarkabel skillnad. Förändringen i New York kom sedan Rudy Giuliani blev borgmästare där. I de flesta brottsrubriceringar (som rån, misshandel, inbrott, bilstölder) har New York mindre kriminalitet per 100.000 invånare än Sverige. Vi skulle behöva hans hårda nypor i svensk politik. Våra politiker gör allt för att slippa tala om brottsbekämpning.
Trots att denna lyckade motoffensiv bygger på att president Bush ökat truppnärvaron i Irak, vill Clinton ändå plocka hem trupper.
Alltså: när något fungerar, gör tvärtom. Ingen vidare smart taktik.
Andra demokratiska politiker börjar dock tänka om. Kongressmannen Brian Baird från västkustdelstaten Washington har besökt Irak och konstaterar att trupperna bör bli kvar till dess den irakiska militären och polisen själva kan upprätthålla säkerheten,
Baird sees need for longer U.S. role in Iraq. Han röstade emot kriget (till skillnad från Hillary Clinton). Nu säger han:
- Men vi är på plats nu. Vi har ett ansvar gentemot det irakiska folket och ett strategiskt intresse av att få Irak att fungera.
Kloka ord - som från en statsman. Varför ställer inte han upp som demokratisk presidentkandidat?
Vad säger Dagens Nyheter och övriga mainstreammedia? Är Iraks framtid bättre i händerna på Iran? Varför kritiserar man USA:s invasion, men inte Irans? Borde det iranska samhällssystemet vara förebild för Irak, hellre än den västerländska demokratin?
Tänk om alla USA-hatare kunde tala om vilket alternativ till demokrati de anser vara så överlägset, fredligt och välståndsskapande!
Måndag 2007-08-20 / 20.12länk BBC CENSURERAR SJUKHUSSERIE OM TERRORDÅD. Enligt manus till en TV-serie i sjukhusmiljö skulle ett avsnitt handla om offer för en terrorattack utförd av islamistiska extremister. Något som ju har inträffat ett flertal gånger i Storbritannien. Men BBC har nu beslutat stryka avsnittet, rapporterar
Evening Standard i
BBC drops fictional terror attack to avoid offending Muslims.
Skälet är att man inte vill riskera att kränka muslimer.
Det här visar att terrorism lönar sig. Muslimer särbehandlas av medier och nöjesindustri bara därför att de företräds av individer som hotar att döda dem som inte håller med dem. Och genomför terrorhandlingar.
- Nu vänder vi blad. Vi tar till oss nya perspektiv och vill tala om framtiden. Demokrati, integritet, suveränitet, återförening och stopp för för mördandet. Det är mina mål, sa Kouchner - på engelska - efter möte med Iraks utrikesminister Hosyhar Zebari.
- Vi hoppas att detta besök ska resultera i ökat engagemang från Frankrikes sida i Irak, en nivå som överensstämmer med den aktivism som kännetecknar deras utrikesminister, sa Zebari och syftade på Kouchners humanitära arbete som FN-administratör i Kosovo och grundare av den Nobelprisvinnande organisationen Läkare utan gränser.
Ja, tänk om man kunde lägga bort prestigen och hjälpa till, för irakiernas skull. USA och Europa har - faktiskt - samma mål. Det är svårt att tro när man följer medierna, men så är det.
Måndag 2007-08-20 / 8.34länk BÄVERKVINNAN MOT MANNEN MED VATTENSPANNAR. Också Folkbladet (s) tar upp arbetsmarknadspolitiken, även om det blir något märkligt att använda Mona Sahlins och Per T Ohlssons klumpiga metaforer. Så här lyder tidningens analys i
Svenska modellen vilar i deras händer:
Spänningen mellan [näringsminister] Olofssons bäveraktiga reformiver och [arbetsmarknadsminister] Littorins vattenspannar skapar osäkerhet om vad regeringen innerst inne vill göra med kollektivavtalen och arbetsrätten i framtiden.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen byggde under flera decennier på att fack och arbetsgivare, med ett minimum av statlig inblandning, självständigt förhandlade fram villkor, löner och avtal på arbetsmarknaden.
Modellen var byggd på en bottenplatta av samförstånd om de stora linjerna i samhällsutvecklingen.
LO:s program för en "solidarisk lönepolitik" passade väl ihop med den svenska storföretagsamhetens önskemål om ökad produktivitet och högre vinster.
Här finns minst två invändningar att göra: 1) det där med "minimum" om statlig inblandning är ju bluff och båg: under 1970-talet lagstiftade Palme-regeringen som galningar och införde mängder med statliga regler på arbetsmarknaden. Det Maud Olofsson nu gör är att ifrågasätta det kloka i denna enorma statliga inblanding i arbetsmarknadens funktionssätt.
2) Ja, för storföretagen fungerade LO:s "solidaritet". Men den industriella storskaligheten har nu gått så långt att där finns inga jobb att skapa, industrin är robotiserad (robotar kräver ingen semester, sjukskriver sig inte). Sysselsättningen kan växa - men då i småskaliga branscher, i service- och tjänstenäringar. Där fungerar inte LO:s "solidariska lönepolitik" - på annat sätt än att göra varje affärsidé olönsam i förhållande till de stora risker som bristande flexibilitet i anställningsvillkor medför. Och då skapas inga jobb.
Det socialdemokraterna inte förmår göra är att inse att vi inte lever i 1970-talets storskalighet, utan i 2000-talets flexibla, kundfokuserade och serviceinriktade småskalighet. Här krävs helt andra och friare villkor på arbetsmarknaden för att nya företag med nya jobb ska växa fram.
Måndag 2007-08-20 / 7.42länk ALEXANDER ANVÄNDE SVÄRD INTE OSTHYVEL. Så lyder rubriken på
ledaren i Svenska Dagbladet om den tilltrasslade arbetsmarknadspolitiken som innehåller många knutar:
Den stela arbetsmarknaden låser ute dem som inte kan jobba med hundra procents kraft. Det är dyrt, och en stor och långvarig ekonomisk risk, att anställa. Därför vågar företagen inte plocka in folk som tidigare straffats ut från arbetsmarknaden. Jobb där man kan gå på lägre takt och långsamt läka till en hel människa finns heller inte längre, därför att lågproduktiva arbeten sedan länge utrotats av en arbetsmarknadspolitik där lika löner oavsett arbetsinsats varit norm.
Centerpartiet har vågat peka på vad som skulle kunna hjälpa till att lösa problemen. I det jobbprogram som partiet presenterade förra veckan föreslås såväl inskränkningar i LAS som i fackförbundens makt. Det är åtgärder med potential att verkligen förbättra för dem som låsts ute från arbetsmarknaden. Kanske borde regeringen fundera på att läsa centerns program som komplement till duttandet med instegsjobb.
Redan år 334 före Kristus listade man ut hur det ska gå till. Alexander den store löste som bekant den gordiska knuten inte genom att pilla med repstumparna utan med ett kraftigt svärdshugg.
Ja, regeringen måste sluta med sitt "duttande" med socialdemokratiskt larv i sämsta AMS-anda och göra ett riktigt Alexanderhugg över arbetsrätten. Bara så kan arbetslinjen bli på riktigt.
Måndag 2007-08-20 / 7.30länk VÄNSTERPARTIET HAR RÄTT OM RENA SPRUTOR. Det är inte ofta jag och vänsterpartiet står på samma sida. Men när det gäller rena sprutor till narkomaner är det så. I Svenska Dagbladet säger Karin Rågsjö (v), vice ordförande i Stockholms socialnämnd:
- Sprutbyte handlar mer om hälsa än om narkotikapolitik, och det är ju så många narkomaner som blivit smittade nu. Vi är glada att man skrivit fram ett relativt positivt ärende.
Ända sedan 1990 - i sjutton år - har det varit strid i Stockholm om rena sprutor. En strid som kostat många människors liv, eftersom de smittats av hiv via orena sprutor. Bara under förra året smittades fler än 60 missbrukare i Stockholm. I Malmö och Lund, som sedan 1986 har ett sprututbytesprogram, har däremot hiv-smittan bland narkomaner varit betydligt lägre.
Socialborgarrådet och ansvarige politiker, Ulf Kristersson (m), är i en svår sits. Hans chef, finansborgarrådet Kristina Axén-Olin (m) är en dogmatisk motståndare mot rena sprutor, liksom landstingsrådet Birgitta Rydberg (fp). Det är sällan man möter så tvärsäkra, så bestämda, så känsloladdade ställningstagningar som dessa två kvinnor visat i sitt motstånd mot ett sprututbytesprogram. Det har så gott som varit omöjligt att föra en seriös debatt i Stockholm.
Kristersson går nu fram försiktigt. Han och socialförvaltingen "tittar" på det här, som Socialstyrelsens hiv-preventiva enhetschef säger till tidningen. Kristersson har en motion i ärendet från Erik Wassén (fp) att svara på. Måtte det bli ett uppvaknande ur den dogmatiska hållningen. Missbruk kan brytas, men hiv-infektion kan inte hävas.
Lördag 2007-08-25 / 8.14
