Söndag 2007-08-19 / 16.08länk KRÄVER YTTRANDEFRIHET STÖD TILL IRANs MÖRDARREGIM? Mohamed Omar, som är redaktör för Minaret, går till storms mot oss som försvarar yttrandefriheten och vill se Vilks Muhammedteckningar visade:
Analys i all hast. Jag måste säga att logiken här är häpnadsväckande.
Eftersom "dessa liberaler" inte försvarat den iranska regimens tävling om judefientliga teckningar som förlöjligar förintelsen, är vi inte intresserade av yttrandefrihet utan bara ute efter att göra hatfyllda utfall mot islam.
Varför fastnar en argumentation med islams förespråkare alltid i konspirationsteorier? Man ska alltid förvränga och förvrida och fördöma istället för att ta diskussionen i sak.
Låt mig därför använda västerländsk saklighet i mitt svar.
1) Det skulle aldrig falla mig in att försvara regimen i Iran. Den ska störtas! Den har mördat och döden sänt hundratusentals iranier. Det är en av de blodigaste regimerna på jorden.
2) Och att ge beröm för en judehatartävling samtidigt som bloggare i landet kastas i fängelse, måste väl ändå också Omar se det absurda i. Tävlingen ökade inte yttrandefriheten i Iran, utan var en beställning från statsledningen. Alltså motsatsen till yttrandefrihet.
3) Det är också skillnad på att driva med en religiös gestalt (som Muhammed) och att håna människor tillhörande en viss folkgrupp (som judar). Inte minst enligt svensk lag.
4) I den här bloggen riktades dock ingen kritik mot tävlingen, så som svenska medier gjort mot Jyllands Postens publiceringar av Muhammedteckningarna. I det avseendet hade alltså jag större tolerans för Iran än vad svenska medier hade med Muhammedteckningarna.
5) Bloggen har dessutom riktat kritik mot att kasta
förintelseförnekare i fängelse för deras åsikter (hur fel de än är), liksom mot att kriminalisera ifrågasättande av
folkmord på armenier (ett folkmord som muslimer ska ha begått på kristna). I yttrandefrihetens namn måste tvivelaktiga och felaktiga åsikter och argument få framföras.
6) Sist men inte minst: i Iran publicerades ju bilderna på judar, så det finns ju knappast någon poäng att kämpa för rätten att publicera dem…
Men den som inte jublar över judehat i Iran kan alltså stämplas som islamofob. Mohamed Omar visar att han inte förstår vad yttrandefrihet handlar om. Han förstår inte skillnaden i att tillåta att ett argument får framföras och att hålla med. Bara därför att man tillåter någon att framföra en ståndpunkt betyder inte det att man håller med eller det minsta sympatiserar med den.
Skälet till att jag så starkt värnar yttrandefriheten (och drar gränsen vid hot och andra våldshandlingar), är att ett fritt och demokratiskt samhälle inte kan existera utan yttrandefrihet. Det är bara om argument och motargument kan framföras som en demokratisk debatt kan föras, och strider avgöras i val. Om tystnadens mörker sänks över ett samhälle, blir andra medel för maktstrider giltiga - det vill säga våld. Knytnävar, påkar, skjutvapen och bomber ersätter det talade ordet om yttrandefrihet slutar råda.
Söndag 2007-08-19 / 11.26länk VILKS MUHAMMEDTECKNINGAR STOPPADE IGEN. Enligt uppgift från
Per Gudmundson som har varit i direktkontakt med muslimska tidskriften Minaret har de backat från att visa konstnären Lars Vilks Muhammedteckningar. Det är tragiskt att det ska vara så svårt att hävda det fria ordet i Sverige.
Jag har sett
teckningarna och de skulle vara totalt harmlösa om det inte i texten som förklarar bilderna står att de föreställer Muhammed. Vilks är ingen satirtecknare, så hans saknar förmåga att uttrycka det tydliga budskap med politisk/religiös laddning som karaktäriserar satir.
Läsare har till mig också uttryckt kritik mot Lars Vilks, vars syfte man inte tror är att bidra till en debatt utan enbart skulle vara att väcka uppmärksamhet om sig själv.
Men det förändrar inte - utan tvärtom stärker - min grundläggande poäng. Genom att svenska etablissemang så tydligt står för censur och inskränkningar av det fria ordet - till förmån för vissa grupper som råkar använda hot och våld som motreaktion - skapar man ett allt mer polariserat klimat i landet.
Denna censur får alltså rakt motsatt effekt än den önskade: istället för ökad förståelde skapar man hårdare och växande motsättningar.
Om bilderna visas kan de diskuteras. De som finner dem motbjudande kan framföra den åsikten - och den kan respekteras som åsikt om den inte förenas med hot och våld. De som tycker Vilks konst är usel kan säga det. Och vi som är för yttrandefrihet kan konstatera att det fria ordet inte inskränks. Men så länge etablissemangen i rädsla och felriktad välmening försöker hindra visandet kan inga sådana processer starta. Istället växer konflikterna vilket bara gynnar extremister på båda sidor och dem som vill utnyttja spänningarna för egen del.
Söndag 2007-08-19 / 10.46länk VI FATTIGA SVENSKAR. Det hävdas ofta att Sverige är ett av världens rikaste länder. Det är falskt, om vi ser till vad medborgarna har till förfogande. Nya Wermlandstidningen skriver i ledaren
De fattiga svenskarna:
Så många som åtta av tio svenskar saknar helt egen förmögenhet – om man bortser från värdet av den egna bostaden. Enligt statistik från Luxemburg Wealth Study så är våra finska grannar dubbelt så rika. Engelsmannens genomsnittliga förmögenhet är fyra gånger större, och italienarens sju gånger. Det är nedslående siffror. De torde dock inte komma som någon överraskning för oss, eftersom de flesta av oss vet att vi saknar en reell förmögenhet.
Få av oss har den buffert som krävs för att klara av en plötslig utgiftsökning. I praktiken lever runt hälften av oss – också vanlig medelklass – ur hand i mun, beroende av våra löpande månadsinkomster.
Tidningen hämtar uppgifterna i nationalekonomen Dick Klings bok
Radhusproletärer och ombudskapitalister (Timbro). Istället för enskilt sparande sker sparandet kollektivt i Sverige - på grund av socialdemokraternas socialistiska politik. I takt med att välståndet ökat har deras ursprungliga väljarbas krymt, därför har det, som jag ser det, varit en medveten politik att göra allt fler och större grupper så barskrapade när det gäller eget sparande att de alla är starkt beroende av staten så fort något oförutsett inträffar. Så har man skapat ett starkt beroende av och en stor förväntan på politiken som problemlösare.
I ledarartikeln skriver man:
Därför blir också medelklassen med hygglig levnadsstandard beroende av offentliga institutioner för sin trygghet – och det till priset av den egna självständigheten.
Det är av största vikt att bryta denna onda cirkel. Det offentliga sparandet måste i högre utsträckning ersättas av ett individuellt.
Ja, att öka medborgarnas individuella sparande är vägen till ökad trygghet och minskat beroende av staten. Här har alliansregeringen sitt viktigaste uppdrag, näst efter att sätta fler i arbete. I takt med regeringsåren går, måste man bredda sin repertoar av målsättningar. Trygghet genom sparande är en sådan.
Söndag 2007-08-19 / 9.36länk SIFO: BORGERLIG UPPRYCKNING. 6-16 augusti genomförde Sifo 1.924 intervjuer om svenskars väljarsympatier just nu.
Mätningen visar på uppryckning för de borgerliga jämfört med tidigare opinionsmätningar i år, men det är en bit kvar till valresultatet:
För att vara i regeringsställning och under nära ett år varit på defensiven i den mediala debatten är det här ingen stor förändring sedan valet. Den goda ekonomiska konjunkturen har räddat alliansen från större opinionsmässiga bakslag. Men man kan inte lita på yttre hjälp. Regeringen måste ta komandot i samhällsdebatten!
När det nu pågående budgetarbetet är överståndet måste Reinfeldt med större kraft ägna sig åt denna utåtriktade opinionsbildning och även söka debatt och utmana socialdemokraterna i frågor som ligger i de ideologiska skärningspunkterna.
En annan intressant faktor i den här sifo-mätningen tycker jag är att de borgerliga partierna alla gått tillbaka och i stort sett lika mycket. Det är också en omständighet som är gynnsam för alliansen. Olyckskorparna talade i vintras om att det skulle vara de tre mindre partierna som skulle få betala priset, vilket skulle skapa turbulens inom samarbetet. Så har det inte blivit.
För socialdemokraterna är de höga siffrorna närmast ett problem. Mona Sahlin har inga skäl att motivera en förnyelse av partiet. Därför har hon fortsatt i Göran Perssons fotspår och utlovat "Mona-pengar", 15 miljarder i bidrag till betongförorterna. Mer av det gamla är kanske inte bästa vägen till valseger. Eller som PJ Anders Linder skriver i Svenska Dagbladet,
Sensommartröst till de borgerliga:
Folk börjar väl så smått undra om inte Mona Sahlin och socialdemokraterna ska komma med någonting eget. Medan de 15 miljarderna som hon utlovade i Botkyrka förra helgen piggade upp en del radikala ärkepartister är det min djupa övertygelse att de berömda ”mellanskikten” i väljarkåren, vars m-röster tog valsegern från Persson, är djupt skeptiska till den sortens rundhänta utfästelser. Det är Göran all over again om än i en annan del av landet.
Få nya medlemmar skulle vara så välkomna i Nato som Sverige och Finland. Deras militära system är kompatibla, och i Sveriges fall ultra-moderna. Länderna ligger på rätt ställe. Och timingen är högst välkommen: ett medlemskap skulle vara ett tydligt svar på Rysslands arrogans och deras Europa-strategi om att söndra och härska.
Och signalerna från öst är oroväckande: Ryssland och Kina gjorde igår klart att de tänker utvidga sitt militära samarbete, vilket rapporterades bland annat i indiska nyhetsbyrån IANS,
Putin: Russia and China to step up military cooperation och i Daily Mail,
Return to the Cold War as Russia and China play war games.
Det meddelades när både Vladimir Putin och Kinas president Hu Jintao besökte den första gemensamma militärövningen på ryskt territorium, i Uralbergen.
Ryssland återupptar också den strategiska långflygspatrulleringen med bombplan, som upphörde med kalla krigets slut 1992, rapporterar USA Today i
Putin: Long-range bombers resume patrols.
I detta läge behöver vi en svensk debatt om vår framtida säkerhetspolitik.
Sverige och Finland har lovat varandra att hålla nära kontakt i säkerhetspolitiska frågor, som Nato-medelmskap, för att inte upprepa misstaget från 1990 då Sverige utan förvarning till sina grannländer ansökte om medlemskap i EG. Då blir det också
logiskt att vi försöker anpassa våra positioner så att vi befinner oss på samma startlinje den dag en diskussion om medlemskap blir aktuell. Och här befinner sig Finland ett steg före Sverige.
Sverige behöver hämta in finnarnas säkerhetspolitiska formuleringsförsprång. De har ju klart utsagt att de bevarar möjligheten att söka Nato-medlemskap. Det har Sverige ännu inte gjort på samma uttryckliga sätt som finnarna. Formuleringen betyder att Finlands försvarsutredningar tittar på frågan, vilket vi inte har vågat göra ännu.
Liljegren menar att ett tillägg borde göras i den nuvarande
säkerhetspolitiska linjen, från 2002.
Där talas om utvidgat samarbete med andra länder, inom ramen för FN och EU. Att Sverige sedan 1994 samarbetat med Nato i Partnerskap för fred nämns inte. Liljegren menar att man i likhet med Finland officiellt bör kunna slå fast att "Sverige kommer också att utveckla samarbetet inom Partnerskap för fred med Nato och hålla möjligheten till ansökan om medlemskap i Nato öppen."
Det skulle göra det möjligt att utreda och granska för- och nackdelar med ett medlemskap i det officiella svenska utrednignsväsendet. Något som hittills varit tabu.
Jag tycker det är ett klokt steg. Vi kan inte blunda för att framtiden har nya, svåra säkerhetspolitiska problem att hantera. Och då är det viktigt att alla analyser och utredningar förutsättningslöst kan studera alla tänkbara åtgärder för att på bästa sätt möta dessa nya hot. Också ett medlemskap i Nato.
En sådan öppning skulle också kunna innebära att vi får en livlig säkerhetspolitisk samhällsdebatt, något vi verkligen behöver.
Lördag 2007-08-18 / 10.36länk ENGLANDS MESTE JOURNALIST W F DEEDES ÄR DÖD. Vilket händelserikt liv! Han föddes 1913, och sändes som reporter till Addis Ababa 1935 för att rapportera om Mussolinis invasion av Abessinien, dagens Etiopien. Bill Deedes skrev sin första artikel för över 70 år sedan, och den sista är bara någon vecka gammal. I natt dog han i sitt hem, 94 år gammal.
Några år efter Addis Abeba bevakande han premiärminister Chamberlain när denne 1938 talade om "fred i vår tid" efter möte med Hitler i München. De flesta hyllade Chamberlain som fredens räddare. Bill Deedes gjorde det inte.
Under andra världskriget stred han som officer i Frankrike, hamnade i bakhåll och lyckades under hård eldstrid föra sitt kompani i säkerhet, en insats för vilket han fick medalj. Efter kriget gick han tillbaka till journalistiken hos Daily Telegraph, och strax därpå väljs han till parlamentsledamot för konservativa partiet.
Winston Churchill utser honom till sakkunnig i regeringen 1954. Han fortsätter att parallellt skriva kolumner i Daily Telegraph. 1962 blir han minister i Harold Macmillans regering. 1974 blir han chefredaktör för Daily Telegraph och en hängiven supporter av Margaret Thatcher.
Istället för att gå i pension när han lämnade chefredaktörskapet 73 år gammal, fortsätter han som reporter och kolumnist. Han rapporterade från Kosovo 1999 och var för några år sedan i Darfur, över nittio år gammal.
Fredag 2007-08-17 / 16.00länk HUMOR: SVENSKAR OCH SJUKSKRIVNINGAR. Fick den här historien av en läsare med anledning av veckans upprörda diskussion om att svenskar måste få vara sjukskrivna mycket längre än man är i andra länder:
Det var en svensk, en amerikan och en ryss som satt på en bar och drack. Det kommer in ytterligare en man i lokalen och de tre männen tycker att han liknar Jesus väldigt mycket. Männen pratar på och till slut frågar dom, är det du som är Jesus?
- Ja, det är jag som är Jesus, säger mannen.
- Bra, säger ryssen, Jag har arbetat så hårt och slitit ut mina axlar, kan du hjälpa mig?
- Ja, säger Jesus. Och lägger handen på ryssens axel.
- Tack säger ryssen, värken är borta.
- Kan hjälpa mig också, undrar amerikanen? Jag har migrän efter allt arbete framför skärmen.
- Javisst, säger Jesus och lägger handen på amerikanens huvud.
- Tack säger amerikanen, värken är borta.
Efter dessa mirakel tittar Jesus på svensken och frågar: "Och vad kan jag göra för dig min vän?"
- Nej, nej, för fan, rör mig inte, jag är sjukskriven, säger svensken.
Fredag 2007-08-17 / 14.38länk STATSVETARE UTAN VETENSKAP. Jag har inte läst något från statsvetenskapen på senare år som tillför någonting överhuvudtaget. Däremot är statsvetare så mediekåta att de rusar ut i stort sett alla politiska frågor med oövertänkta och ofta imbecilla påståenden. "Professor" Mikael Gilljam hävdar nu att lokala extraval
"är ett vapen för de etablerade mot de icke etablerade".
Var är hans bevis? Var finns hans observationer, empiri och forskning om att det skulle vara så?? Sjävlklart har han inga. Gilljam pladdrar som vilken spåkärring som helst. Vilket gör att han i samma intervju hävdar exakt motsatsen: småpartier kan vinna på extraval eftersom de kan resultera i lågt valdeltagande. Goddayxskaft!
Det intressanta här är ju inte vem som "gynnas" eller "tjänar" på extraval, utan vilka principer som ska gälla och vilka demokratiska ideal dessa principer understödjer. För mig är det självklart att en demokratiskt vald församling som upphör att vara regeringsduglig ska kunna gå tillbaka till folket och be dem utse en ny församling. Det borde vara lika självklart på lokal nivå som på riksnivå.
Jag förstår inte varför statskunskap finns överhuvudtaget. Ordet betyder: tyck vad fan du vill om politik - du behöver aldrig belägga någonting!
Det här är inte vetenskap. Det har inte på universiteten att göra.
Fredag 2007-08-17 / 14.38länk MUSLIMER FÖR YTTRANDEFRIHET. Det svenska kulturlivet är ofritt och totalitärt i sin politiska korrekthet. Svenskt kulturliv tar avstånd från yttrandefriheten och tillgriper censur. Det är vad historien om Vilks visar. Konstnären Lars Vilks teckningar, där profeten Muhammed bland annat avbildas som rondellhund, har i flera fall inte tillåtits att bli visade trots avtal med konstnären om utställningar.
Denna feghet och inskränkthet är en skam för Sverige.
Men nu kommer bilderna att visas - tack vare ett muslimskt initiativ, rapporterar Expressen i
Han vågar visa hundbilderna:
Nu ska konstnären Lars Vilks omstridda teckningar visas – av muslimer.
Det är Hooman Anvari på SEMUS (Sekulära muslimer i Sverige) som till sammans med tidskriften
Minaret tagit initiativ till en utställning och ett samtal kring Lars Vilks omdebatterade teckningar, där profeten Muhammed bland annat avbildas som rondellhund.
– Hela frågan har fått orimliga proportioner. Det är bättre visa bilderna offentligt och föra ett samtal kring dem. Då kan de som eventuellt känner sig kränkta av dem ge sin version, säger Hooman Anvari till Expressen.
Det är ett utmärkt initiativ. Just när det gäller civilisationskrocken mellan islam och kristendom har konsten en roll att spela. Den kan bidra till en diskussion om tolerans och förståelse. Att tolerans i väst betyder att man kan ha olika meningar, och att det inte betyder att man kan kasta dödshot omkring sig. Och istället för att alltid hävda sig vara kränkt kan man diskutera vad man ser i konsten och varför man reagerarar.
I Expressen ger Dilsa Demirbag-Sten också en rejäl och befogad känga åt Dagens Nyheter,
Att visa eller inte visa
I gårdagens DN skriver till exempel Karin Rebas att ”det vore välgörande om en eller flera institutioner högre upp i hierarkin tog på sig att visa Vilks teckningar – inte minst för att en öppen presentation skulle kunna inbjuda till en mer nyanserad debatt om konstverkens syfte och värde”.
Ännu mer välgörande vore det förstås om DN efter denna salva också själva ”tog på sig” denna ”öppna presentation”. I stället visar man en bild – på Lars Vilks!
Medan kollegor riskerar livet för det fria ordet runt om i världen springer alldeles för många svenska journalister undan, om tillräckligt många med mörkt hår ropar bu.
Exakt. Och att springa undan är inte direkt en lyckosam väg till integration.
Alla prognoser om växthuseffekten bygger på databeräkningar. Och om skit matas in, kommer bara skit ut. (Det sa läraren jag hade på gymnasiet som introducerade klassen inför datamaskinen ABC-80 i början på 1980-talet.)
En bloggare har hävdat att beräkningarna som om växthuseffekten är fel. Och Nasa erkänner nu att så är fallet. Uppgifterna om hur varmt det blivit har överdrivits. Nu hävdar klimathysterikerna att det inte har någon betydelse i det långa loppet. Nej, visst. Det här felet kanske inte är avgörande, men det visar hur sårbara beräkningarna är. Det räcker med att en variabel har blivit fel, så är prognoserna helt off.
Fredag 2007-08-17 / 8.50länk KORTA RIKSDAGSÅRET TILL 5 MÅNADER. Sydsvenskan ger i ledaren
Riksdagen stämplar in beröm åt talmannen för att han i augusti kallat in riksdagen för att behandla några interpellationer:
Debatterna är ett välkommet inslag i riksdagens normalt sett tre månader långa sommaruppehåll. Bakom initiativet står talmannen Per Westerberg.
”Jag ser detta som en viktig förändring för att stärka riksdagens kontrollfunktion och som ett led i utvecklingen mot en åretruntriksdag”, förklarar Westerberg.
Jag tycker ju tvärtom att riksdagen borde förkorta sin sammanträdesperiod till max 5 månader om året. Då skulle riksdagsledamöterna kunna vara kvar på sina urspungliga arbetsplatser och därmed ha kvar ett ben i verkligheten. Historiskt har riksdagen sammanträtt korta perioder.
Så sent som på 1950-talet ondgjorde sig Tage Erlander i sina dagböcker över riksdagsledamöter som ville förlänga sammanträdesperioden för att kunna kvittera ut mer riksdagsarvode. När jag recenserade publiceringen av första delen av Erlanders dagböcker skrev jag i Smedjan,
Elake Erlander:
Vissa ting tycks dock oförändrade över tid. [Erlander skriver:] "Anton Sjö berättade i går att [riksdags]gruppen var i uppror för att jag ville skicka hem riksdagen. 'Många av oss håller på att svälta ihjäl'. Visst är arvodena för små, men man botar ju inte det med att hålla riksdagen samlad."
Jag håller med Erlander. Korta riksdagsåret! Då skulle den lagstiftande församlingen inte drivas till att införa lika många nya lagar och regler...
Helt rätt. Det är egentligen märkligt att nyval kunnat utlysas i riksdagen men inte i fullmäktigeförsamlingar. Samma sorts låsningar kan ju uppstå lokalt som på riksnivå. Och i en demokrati måste de representativt valda församlingarna kunna gå tillbaka till väljarna och be dem utse ett nytt fullmäktige.
Torsdag 2007-08-16 / 17.41länk ELVIS, SVENSK OCH AMERIKANSK PATRIOTISM. I ett
ledarstick i Svenska Dagbladet som uppmärksammar att det är 30 år sedan Elvis Presley dog, heter det:
Vi hånar gärna kristna amerikaner, men glömmer bort hur de format vår värld på ett positivt sätt. Tänk bara på Martin Luther King – och Elvis.
Elvis var stolt över att tjäna USA och utmärkte sig i sin militärtjänstgöring. Även här kan vi lära av USA. Patriotism är i grunden någonting sunt och naturligt, som inte ska vara rasister förbehållet.
En klok kommentar många har anledning att begrunda utifrån svenskt perspektiv.
Torsdag 2007-08-16 / 17.41länk GIULIANI I FOREIGN AFFAIRS. Den akademiskt inriktade tidskriften Foreign Affair publicerar i sept/oktober-numret en artikel av presidentkandidat Rudy Giuliani,
Toward a Realistic Peace. Den innehåller många glasklara budskap med vassa formuleringar, som i frågan om en palestisk stat:
Det ligger inte i USA:s intresse, i en tid när vi hotas av islamistisk terrorism, att medverka till skapandet av ytterligare en stat som stöder terrorister. En palestisk stat måste förtjäna sitt bildande genom en uthållig rättsstat (good governance), ett klart ställningstagande om att bekäma terorism och en villighet att leva i fred med Israel.
Och om u-landsbistånd slår han fast:
Bistånd kan hjälpa till vid specifika problem, men bistånd leder inte till välstånd eftersom den inte kan ersätta handel. Direkta privata investeringar är det bästa sättet att underbygga ekonomisk utveckling. Näste amerikansk president borde därför vitalisera och strömlinjeforma alla amerikanska biståndinsatser så att de stödjer - inte ersätter - privata investeringar i dessa länder.
Snacka om klartext. Det är en njutning att läsa denna artikel, formulerad av en politiker! Jag kommer att jämföra Giulianis världsbild med den svenske utrikesministerns Carl Bildt i nästa nummer av Frihetsjournalen (nr 3, september).
Torsdag 2007-08-16 / 17.41länk FILDELNING OCH AVGIFT TILL UPPHOVSMÄN. I Kvällsposten tar peter J Olsson ett konstruktivt grepp i den heta diskussionen om fildelning, kriminalitet och ersättning till upphovsmän. Han menar inte att det finns någon sorts självklar rätt att gratis ladda ner andras arbete och kreativitet - en annars vanlig ståndpunkt som jag aldrig kunnat acceptera eftersom jag menar att upphovsrätt gäller för musiker m fl. Olsson pekar på lösningar:
Precis som när det gäller kassetterna så är det som stämmer mest med den västerländska rättstraditionen att acceptera människors ömsesidiga och frivilliga utbyte så länge det sker icke-kommersiellt. Däremot är det lika mycket i enlighet med traditionell rätt att hitta kollektiva sätt att ta betalt för musiken som sprids. Kanske handlar det om avgifter på lagringsmedia, som ju redan har införts i vårt land, kanske är det en sorts Stim-avgifter via internetleverantörerna.
Det är förslag till lösningar på ersättning till upphovsmän som debatten borde handla. Till dess är det kriminellt att fildela. Punkt slut.
Torsdag 2007-08-16 / 9.58länk DN SKRIVER OM GIULIANI ! Flera läsare påpekar att Dagens Nyheter faktiskt nämner Rudy Giuliani. Sensation! Han har varit populäraste presidentkandidaten i ett halvår, men DN och andra mainstreammedier har nästan uteslutande skrivit om Hillary Clinton och Barack Obama - som om presidentvalet stod mellan dem.
Nu har som sagt DN en huvudledare om Giuliani - med bild! Förklaringen är att kulturelitens prestigemagasin New Yorker har lyft fram Giuliani (se bloggen i tisdags). DN följer New York Times och New Yorker i hälarna.
Artikeln är naturligtvis starkt negativ, vilket ju tydligt framgår redan i rubriken:
Höger i upplösning. Man skriver om ett "skadskjutet parti" och "andelen amerikaner som anser att USA är på väg åt fel håll är med reupblikanska ögon katastrofalt högt".
Men DN nämner inte att allra lägst förtroende har den demokratiskt styrda kongressen. Och nu kommer nya mätningar som visar att amerikanerna är rätt nöjda. New York Post rapporterar under rubriken
Happy days here again att 94 procent av amerikanerna är nöjda med sina liv.
Jag ska spara den här DN-ledaren. Vi får se vem som har rätt i november 2008. Jag tror att Amerikas näste president heter Rudy Giuliani.
Torsdag 2007-08-16 / 8.28länk SVENSKA SKOLANS HAVERERI ÄR SOCIALDEMOKRATINS KLASSVEK. Det allra värsta som socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig är en skola i totalt förfall.
Ledarredaktionen på Svenska Dagbladet har granskat det finstilta i Skolverkets redovisning av resultaten i de nationella proven (2006) som offentliggjordes igår. Att en växande andel elever som går ut grundskolan varken kan läsa, skriva eller räkna var då huvudnyheten. Men dessa siffror var friserade. Verkligheten är ännu värre.
I ledaren Nu måste skoldebatten komma igång på allvar skriver man:
Var åttonde pojke kan alltså inte läsa på ett tillfredsställande sätt, och då ingår inte de som hållit sig borta från provet (och har klart lägre betyg i genomsnitt). Vad säger det om hur skolan för- bereder de unga för vuxenlivet?
När man snackar om att andra metoder än polis och fängelsestraff ska användas för att komma tillrätta med kriminalitet är skolan den klart viktigaste verktyget. De som kan skriva och räkna har mindre anledning att visa vad de går för på andra - läs: primitiva - sätt. Att göra grabbar till analfabeter är den säkraste vägen att öka andelen kriminella. Den som inte kan räkna och skriva har naturligtvis minimala möjligheter att få jobb. Det bär raka vägen till utanförskapet.
Detta är ett gigantiskt socialdemokratiskt klassvek - för att tala i socialistiska termer. Socialdemokratins skola har format en ny underklass utan framtidsutsikter.
Skolminister Björklund var utmärkt i TV4:s morgonsoffa idag, där han förde diskussionen från vem som äger friskolor till föräldrarnas och elevernas val - och varför de vill välja friskolor: bättre disciplin och högre kunskapskrav. Detta borde också de kommunala skolorna kunna ge, sa han. Men jag tycker att Björklund också kunnat påpeka vilket enormt svek den socialdemokratiska skolpolitiken varit mot elever från familjer utan studievana. Det är en stor skam och detta borde alliansregeringen säga.
Den viktigaste är att politiken inte talar för sig själv.
Onsdag 2007-08-15 / 20.30länk MODERATERNAS STRATEGI FÖR 2010. Ikväll talar partisekreteraren Per Schlingmann (m) om partiets strategi under moderaternas sommarmöte i Loftahammar. Jag har läst talet han just nu hållit. Tyngdpunkten ligger på Sveriges ekonomiska framtid:
Vår framgång som tjänstenation handlar givetvis om att vara attraktiv för tjänsteproduktion via lagstiftning och skatter, men det handlar om mycket mer än så. Vi ska vara ett land som premierar och tar tillvara olikheter och vi ska ha ett tillåtande kreativt klimat där människor och företag vågar pröva nya idéer.
Jag skulle också välja detta som den viktigaste övergripande frågan. Men han är tuffare i formuleringarna om förnyelse när det gäller den egna partiorganisationen, tycker jag. Särskilt denna formulering är skarp:
[Vi måste] fortsätta att förändra vårt parti ... Det finns ingen slutstation ... Vi måste lära oss att älska förändring ...
Det är tydliga besked till partiorganisationen från partisekreteraren.
Så här formulerar han den bild av partiet han vill se:
Moderaterna är nutidens arbetarparti ... Vi ska bli partiet som är bäst förankrat i människors vardag. Vi ska bli Sveriges första parti som tar utgångspunkt i de problem människor upplever, inte bara i de problem partiets aktiva just nu råkar tycka är de mest avgörande frågorna.
Också det ett beskt besked till den egna partiorganisationen. Och antyder pragmatism som ledstjärna snarare än ideologi.
Men ideologi och värderingar skymtar ju fram i det första citatet ovan, och i den här meningen i resonemang om det mångkulturella samhället:
Vi ska vara ett öppet land, men samtidigt tydliga med att svensk lag och arbetslinjen gäller från första dagen i Sverige.
Det är den här sortens avvägningar som krävs för att en politiker ska bli tydlig. Jag ser gärna mer av sånt!
Strategin är helgjuten. Med ett undantag: partisekreteraren berör inte mediebilden av det egna partiet eller regeringen. Det är ju här vi utomstående har haft mest synpunkter på regeringsarbetet hittills. De höjda avdragen som givit låg- och medelinkomsttagarna en rejäl standardförbättring är bortglömda. En vän sa under lunchen idag, att "folk kommer inte ihåg förra årets lönehöjning". Och så är det med skattesänkningen folk fick i januari. Bortglömd. Regeringen måste gå på offensiven och lyckas förmedla vad det är man gör så att det fastnar i människors medvetande. Där är bristerna betydande.
Eftersom stöd ges till fattiga länder så brukar det gå till regimer som förstört sitt lands ekonomi. Och eftersom bistånd kanaliseras genom staten bidrar det till att hjälpa de styrande klasserna att behålla sitt järngrepp över makten. Regimer som tjänar på bistånd ser möjligheten att ”köpa” den kvarstående delen av medelklassen och införliva dem i den statliga överheten ...
Här rinner miljarderna iväg från Sverige - till korruption i Afrika. Snyggt!
Onsdag 2007-08-15 / 9.55länk ISLAMISTER OCH ULTRANATIONALISTER ENAS I TURKIET. Regeringspartiet AKP förlorade mandat i det turkiska valet 22 juli, och många hade hoppats att premiärminister Erdogan skulle inta en mer samarbetsvillig hållning i det nya parlamentet. På sätt och vis har han gjort det, men inte med de sekulära krafterna (CHP) utan med ultranationalisterna i MHP. Det är detta partiet närstående krafter som misstänks ligga bakom mordet på tidningsmannen Hrant Dink.
Men det har inte hindrat AKP-regeringen att uppvakta partiet för att kunna lägga beslag på den viktiga presidentposten. Och MHP lovade igår att närvara i parlamentet under voteringarna om ny president, rapporterar AFP i
Turkey's Gul makes second run for presidency.
Det var när CHP-ledamöterna under förra mandatperioden i april bojkottade parlamentets voteringar som utrikesminister Abdullah Gül inte kunde bli vald. Konstitutionen kräver att 2/3 av parlamentsledamöterna deltar i omröstningen om president för att den ska bli giltig. Före valet lyckades inte AKP samla den närvaron. Nu har man fått stöd av MHP som alltså passivt backar upp Gül.
Att kalla islamisterna i AKP för "moderata" eller likna dem med kristdemokrater i Europa blir allt svårare. För i vilket land har kristdemokrater förenats med ultranationalister? För mig är detta maktdrag en bekräftelse på att AKP använder demokrati för att komma till makten, och när man väl har den är demokratiska spelregler inte lika intressanta. Eller som Erdogan själv sagt:
"Demokrati är som en spårvagn. Man åker med tills man kommer dit man ska och sedan kliver av."
Onsdag 2007-08-15 / 8.52länk SOCIALSTYRELSEN VELAR OM SJUKSKRIVNINGAR. För några dagar sedan gick socialstyrelsen och försäkringskassan ut med en promemoria som visade att vi i Sverige sjukskriver folk nära nog dubbelt så länge för stress och "utbrändhet" än andra länder. Därför handlade de nya riktlinjerna naturligtvis om hur sjukskrivningstiderna kan kortas. Allt annat vore att säga att svenskar är en annan sorts människor än övriga världens - svenskar som egen sjukligare och ömtåligare ras. Det är naturligtvis trams.
Förklaringen är slappa regler. Men när socialstyrelsen sagt detta blev det ramaskri. Alla politiskt korrekta springer omedelbart ut och talar om det skamliga i att strama upp riktlinjerna.
Att inte sjukskriva beskrivs av Aftonbladet som "ett dråpslag mot kvinnorna". Alla medier håller sig med sitt "offer" som ska bekräfta tesen. I Aftonbladet sjukskrevs hon för åtta år sedan och är i dag 42 år gammal och sjukpensionär. Andra medier erbjuder liknande berättelser.
Men här blir journalistiken ologisk. Om sjukskrivning vore en bra metod så skulle väl människor tillfriskna av att vila upp sig och inte vara fortsatt sjukskrivna eller förtidspensionerade efter massvis av år. Och nej, att det skulle vara brist på rehabilitering som gjort att människor blivit kvar finns det alltså heller inget stöd för ...
Socialstyrelsen verkar nu ha fått kalla fötter. Det är synd.
Det är tragiskt, men i Göran Perssons "kamp" om att få ner arbetslöshetstalet till 4 procent har socialdemokraterna öppnat portarna för att använda sjukskrivningar som avstjälpningsplats för personer som annars skulle sabba Perssons statistik, genom att vara arbetslösa.
Sjukskrivning ses också i vårt högskattesamhället som en sorts skatteåterbäring. Vi betalar så mycket i skatt, så varför inte på statens bekostnad ta ledigt mot betalning? Och i den daltande kultur som gäller klarar naturligtvis inte läkare av att stå emot. Många kan berätta att läkare ofta frågar patienter, "Hur länge vill du bli sjukskriven?"
Det är vi som inte sjukskriver oss är som är korkade. Vi betalar. Och jobbar på. Andra lyfter bidrag.
Så här ser alla socialistiska system ut.
Tisdag 2007-08-14 / 18.54länk ALLIANSEN OCH EUROPA. Kristdemokraterna har föreslagit att Alliansen ska anta gemensam valplattform inför Europaparlamentsvalet 2009.
Expressen kommer i dagens ledare,
Mångfald är en styrka,
efter en massa krumbukter fram till en åsikt jag delar:
Alliansen skulle kunna slå fast generella riktlinjer och stå för en framtidsinriktad EU-positiv linje – i kontrast till vänsterns oenighet.
Tacksamt var att kritisera socialdemokraternas vacklande inställning till EU. Men den borgerliga alliansens löfte att föra en aktivare Europapolitik har det inte blivit mycket av.
Eftersom regeringspartierna gjorde bort sig i Almedalen och inte framträdde som Allians skapade man osäkerhet om Alliansen finns. Om man inte gör något gemensamt under EU-valet kommer den osäkerheten att dominera över allt annat på mediernas dagordning.
Så om regeringspartierna inte tänker upplösa Alliansen måste man demonstrera att den finns och kommer att vara stark under riksdagsvalet 2010. Och det bör ske genom ett valmanifest där man dels visar hur regeringen placerat Sverige i unionens kärna (det som lovades i valrörelsen och regeringsförklaringen 2006), och dels vad man vill med unionen. Ska den bli ett reglerande helvete eller ska den återgå till ursprungstankarna om öppna marknader och frihandel?
I dessa övergripande frågor om inriktning borde de fyra borgerliga partierna kunna ena sig.
Tisdag 2007-08-14 / 16.24länk NEW YORKER: GIULIANIs KONTROVERSER HAR BLIVIT HANS STYRKA. Det vänsterlutande, kulturelitistiska magasinet The New Yorker har i nästa nummer en lång artikel om stadens son och presidentkandidat Rudy Giuliani. Jag räknade med att det skulle bli en typisk hatartikel om den hårdhänte borgmästaren som sänkte skatter, skapade jobb och städade upp i New York (som nu är en säkrare och tryggare stad än Stockholm, Göteborg och Malmö).
Bara denna underrubrik är intressant. Och en viktig förklaring till varför Giuliani nu leder klart över andra republikanska presidentkandidater.
Politik är en mycket komplicerad mix av värderingar, stämningar, händelser och personligheter. Under hela våren sa alla förstå-sig-på-are att Giuliani - som storstadsliberal - "var körd" som republikanska partiets man i kampen om Vita huset. Han skulle aldrig kunna vinna de konservativa väljarnas röster i den amerikanska söderns småstäder.
Men det är exakt vad han håller på att göra. När hans bilkortege fastnade i trafiken på väg till ett lunchmöte i Charleston, Sydcarolina, klev han ur bilen för att gå de sista kvarteren. Han möttes genast av kommentarer från folk på gatan: "Kör hårt med henne, borgmästarn!" ropade en kvinna som inte såg något behov av att nämna Hillary Clinton vid namn. "Hej, borgmästarn! Jag har tre röster för dig här i bilen", ropar en bilist genom fönstret.
Under lunchmötet ser reportern ett välkänt ansikte långt bak, admiralen William Schachte. Han förde befälet över John Kerry i Vietnam och deltog i patrullbåtsveteranernas kampanj mot Kerry i förra presidentvalet. Och det betyder något när denne Vietnamveteran från södern på frågan om vad han tycker om Giuliani säger: "Han är tuff."
Artikelförfattaren gör en vass analys om hur det kan komma sig att denne två gånger frånskilde man, som inte vill totalförbjuda abort och som är för vapenrestriktioner i New York, kan vara så populär ute på landsbygden:
Giuliani utgår ifrån att republikanska väljare inte är lika besvikna på Bushs policy som de är på verkställandet av den. De är arga, inte därför att Bush startade Irakkriget, utan därför att han inte vunnit det - på marken eller i debatten på hemmaplan. De är nöjda med utnämningarna av domare i Högsta domstolen, men förbryllade över hans slöseri med offentliga utgifter. Republikanerna förlorade mellanårsvalet i vintras, menar Giuliani, eftersom 'republikaner uppträdde som demokrater'.
Och just på de områden där Bush har svikit är Giuliani som starkast. Giuliani har i New York visat att han i en för högern fientlig politisk miljö kunnat städa upp i de offentliga utgifterna, sänka skatterna och skapa en effektiv förvaltning.
Giuliani är ju också en synnerligen slug politiker, som i senaste debatten tog avstånd från "den stora röran i Washington". Det stärker hans profil som en outsider, i kontrast mot exempelvis senatorerna John McCain och Hillary Clinton.
Mycket av det artikeln tar upp är omskrivet i de otal böcker som givits ut om honom (exempelvis de uppslitande skilsmässorna). Nytt är att Giuliani medverkar i en intervju och medger att han är en annan person nu än då han var borgmästare. Då tålde han inte att bli emotsagd eller att andra tog uppmärksamhet ifrån honom.
"Den Giuliani som New York-borna minns är inte den Giuliani som nu kampanjar", skriver New Yorker. Han blir inte arg längre, och han ler mycket oftare. Han får frågan varför han upplevs som mer mogen och svarar:
"Jag vet inte om det är en effekt av att ha varit borgmästare i åtta år, om det är därför att jag har kämpat med prostatacancer, eller att jag nu har ett privatliv som är harmoniskt, eller om det var 11 september - det kanske är en kombination av allt det, och bara det faktum att man blir klokare med åren."
Men mest intressant är förklaringen till den förvånande popularitet Giuliani möter, är när tidningen citerar en fullmäktigeledamot i New York:
- Allt det som många New York-bor, inklusive mig, hatade med honom är det som faktiskt verkar utgöra hans styrka i den här kampanjen.
En träffsäker beskrivning. För det är ju så att ju mer vänstern attackerar Giuliani, desto attraktivare blir han i konservativa väljares ögon. Exakt det som hänt under våren. Det är demokraterna som driver upp den medvind i södern som Giuliani upplever just nu.
Politik är komplex till sin natur, och ger ofta oväntade resultat. Det är därför jag gillar politik.
Tisdag 2007-08-14 / 9.35länk S-POLITIK: SJUKSKRIVNING TILL VARJE PRIS. I Folkbladet (s) konstaterar Widar Andersson
i ledaren Inget blint för(s)var för sjukskrivningar
att drygt 770.000 människor - 17-18 procent av arbetskraften - är sjukskrivna i någon form (sjukpenning, rehabiliteringspenning, förtids/sjukpension).
Sedan ifrågasätter han andra s-debattörers försvar av att svenska folket är det mest sjukskrivna i världen:
Dagens sjukförsäkring ska inte försvaras blint. Det bästa får inte bli det godas fiende.
Att som t ex Göran Greider i Dalademokraten och Lotta Gröning i Aftonbladet, snabbt (och oläst?) stämpla Socialstyrelsens och Försäkringskassans skrivelse som högerpolitik, är inte att rekommendera.
Och hans slutsats är:
Sjukskrivning till varje pris är en mycket märklig och mycket dålig vänsterpolitik.
Det är tur för borgerligheten att socialdemokratin inte lyssnar på Widar Andersson. Han står för den arbetsmoral som s en gång stod för, men inte längre omfattar. Numera är det svårt att skilja Mona Sahlin från Lars Ohly. Båda är för mer bidrag till alla. Vem som ska jobba och skapa välstånd är en ickefråga för dom.
Tisdag 2007-08-14 / 9.05länk TORGNY SEGERSTEDTS LIV BLIR FILM. En av få svenskar som verkligen kan beskrivas som en hjälte, religionshistorikern och chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning Torgny Segerstedt, ska få sitt liv skildrat i film, rapporterar DN i
Torgny Segerstedts liv blir film.
Segerstedt tillhörde de få i Sverige som under 1930-talet öppet tog ställning mot nazismen och Tyskland. När han fick dödshot reagerade han med att i rockfickan ha med sig en pistol. Ingen jävel skrämde Segerstedt till tystnad. Vilken skillnad mot dagens journalistkår! Minsta hotfulla uttalande från totalitära krafter och de erbjuder sig omedelbart att censurera allt de skriver.
Tisdag 2007-08-14 / 9.05länk GIULIANI LEDER MED 20 PROCENT. Det ser ut som om New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani drar ifrån de andra republikanska presidentkandidaterna. TV-kanalen CBS News publicerar en opinionsmätning som visar att han nu leder med 20 procent över närmste utmanare Fred Thompson,
CBS Poll: Giuliani Maintains Strength. Giuliani får stöd av 38 procent bland republikanska väljare, medan Thompson får 18 procent, Mitt Romney 13 procent och John McCain 12 procent.
Måndag 2007-08-13 / 19.55länk TOLERANSENS GRÄNS. I anrika
Frisinnad tidskrift skriver statsvetaren och PR-konsulten Lennart Nordfors om tolerans (läs
här). Även om huvuddelen av artikeln handlar om det vanliga och självklara budskapet att tolerans är bra, så kommer han mot slutet in på toleransens gränser. Det som efter 11 september blivit ett brännande, men fortfarande svårt tabubelagt, ämne. Och där gör han en intressant gränsdragning:
Den som själv vill åtnjuta tolerans måste tillerkänna andra samma rätt.
Så enkelt och genialt kan gränsdragningen göras. Så tar han också hjälp av John Locke och Voltaire. Än en gång visas hur viktigt det är att vi läser mer av tidernas största tänkare. De har mycket att ge.
Måndag 2007-08-13 / 19.10länk KARL ROVE - MODERN TIDS FRÄMSTE VALSTRATEG DRAR SIG TILLBAKA. Det meddelas idag att Vita husets vice stabschef Karl Rove drar sig tillbaka från politiken efter 14 år som främste rådgivare åt George W Bush. Han har av både vänner och fiender beskrivits som ett valstrategiskt geni, mannen som vann presidentvalen åt Bush. Det senaste, 2004, är historiskt. Bara Roosevelt 1936 har före Bush vunnit återval som president samtidigt som hans parti vann fler platser i både representanthuset och senaten.
Den medieskygge Karl Rove intervjuas i Wall Street Journal,
George W. Bush's alter ego, och säger om all den uppmärksamhet han fått och alla de beslut som tillskrivs honom: "Jag är en myt".
Inom demokratiska partiet har man närmast varit skräckslagen inför de smarta och oväntade drag som Rove legat bakom. Trots att demokraterna spenderade mer än en miljard kronor mer än republikanerna i presidentvalet 2004 och mobiliserat 8 miljoner fler väljare än i förra valet för den demokratiske kandidaten, lyckades de inte vinna.
Rove hade trotsat all tidigare visdom om att värva marginalväljare i mitten och istället sett till att få konservativa sympatisörer upp ur soffan och till vallokalerna. Bush vann 81 procent av USA:s alla counties (ung. landsting). Och tack vare denna valframgång har republikanerna nu för första gången sedan 1973 förändrat majoriteten i Högsta domstolen, genom de två nya domare som presidenten nominerat och fått godkända i senaten. En förändring som kommer att påverka Amerika under 20-30 år framöver.
Detta gjorde Rove till främsta måltavla för vänstern, som försökte sätta dit honom för än det ena, än det andra. Men de lyckades aldrig.
Han flyttar nu hem till Texas för att skriva en bok om sina dryga sex år i Vita huset, på uppmaning av presidenten. Och siktar på att bli lärare i statsvetenskap.
Och att Karl Rove imponerat på mig har märkts här i bloggen:
Måndag 2007-08-13 / 9.40länk DÄRFÖR ÄR VI VÄRLDENS MEST SJUKSKRIVNA FOLK. Expressen har en bra ledare om varför så stor andel av svenska folket anses vara sjuka och handikappade. Förklaringen är ett sjukt system. Därför får nu
Pehrsson städa upp efter Persson. Och ledaren anger ett exempel:
I fjol försökte en läkare i Luleå sjukskriva tre ishockeyspelare i upp till tio år för att de var för slitna för att spela hockey.
Till slut inskred försäkringskassan och sade att unga män som inte kan spela hockey får hitta andra sätt att försörja sig på.
Om man inte kan göra det man vill, då blir man sjukskriven istället för att söka jobb man klarar av. Så har det varit. Så får det inte längre vara.
Måndag 2007-08-13 / 8.55länk FN-TRUPP SMUGGLAR GULD OCH SÄLJER VAPEN. FN:s "freds"-bevarande trupper lägger nu nya arbetsuppgifter till de gamla, som handlade om våldtäkter, korruption och oförmåga att upprätta säkerhet. Guldsmuggling och vapenhandel är sådant som FN:s representanter ägnar sig åt istället för att skydda kvinnor, barn och äldre. Det visar en internrapport från FN, rapporterar DN i
FN-soldater smugglade guld.
Naturligtvis har ingen gripits - den här gången heller.
Måndag 2007-08-13 / 8.35länk DON QUIJOTE I KVINNOKLÄDER. Äntligen ett intressant inlägg om Maja Lundgrens roman "Myggor och tigrar" där hon med namn hänger ut alla män hon haft sexeull kontakt med. Och detta inlägg finns naturligtvis inte på kultursidorna, utan på ledarsida.
Per Gudmundson konstaterar i Svenska Dagbladet att "explicita detaljer om kändisars sexuella utsvävningar" inte är "ett särskilt nyskapande grepp" inom litteraturen. Och att berätta om sina snuskigheter är rätt tröttsamt. Kultur-"eliten" är här, enligt min mening, inte annorlunda än deltagarna i dokusåpor som "Baren" eller "Big Brother". Frågan är om inte dokusåopadeltagarna kan betraktas vara dem med störst sinnesnärvaro, eftersom de iallafall inte inbillar sig vara något annat än vad de är.
Istället för att - vilket är det uppenbara syftet med romanen - uppröras över dessa gamla sexskandals-PR-knep, tar Gudmundson upp ett mycket intressantare perspektiv i kolumnen
Kulturmaffians gubbslem smörjer bokdiskarna:
Få, om någon, har uppmärksammat det som egentligen är det enda nya. Det unika med Myggor och tigrar är att Lundgren så tydligt beskriver tillståndet av oupphörlig kränkthet som en sjukdom. För huvudpersonen är varje taffligt raggningsförsök ett patriarkalt övergrepp, varje plumpt skämt en inskränkning i hennes rättigheter, och varje grupp av män en konspiration. Lundgren visar att det rör sig om en paranoia: huvudpersonen inbillar sig till och med att Aftonbladets kulturredaktion sätter rubriker med hemliga meddelanden riktade till henne personligen.
Paranoian sätter krokben på feminismen, skriver Gudmundson. Och förvandlar feminister till Don Quijote i kvinnokläder.
Så sant. Här blir det tydligt varför feminism är en kvinnofälla. Den leder kvinnor in i tvångstankar om sig själva som offer och bara offer. De ser sig inte längre som individer fria att skapa och växa. Istället hamnar de i förvirrande, paranoida och sjukliga vanföreställningar.
Några år efter Addis Abeba bevakande han premiärminister Chamberlain när denne 1938 talade om "fred i vår tid" efter möte med Hitler i München. De flesta hyllade Chamberlain som fredens räddare. Bill Deedes gjorde det inte.
Tisdag 2007-08-14 / 16.24
Tisdag 2007-08-14 / 9.05
Måndag 2007-08-13 / 19.10
