Söndag 2007-08-12 / 19.07länk DEMOKRATISKA PRESIDENTKANDIDATER MOT FRIHANDEL. I veckan gjorde alla presidentkandidater till vänster i USA hårda utfall mot frihandel. I en debatt organiserad av fackföreningsrörelsen försökte de överträffa varandra i den protektionism som USA kommer att stå för - om demokraterna vinner Vita huset nästa år.
Hillary Clinton sa om Nordamerikanska frihandelsavtalet (Nafta): "Jag har i flera år sagt att Nafta ... har skadat många amerikanska arbetare."
Barack Obama: "Som president skulle jag omedelbart ... försöka förändra Nafta."
Världsekonomin kan komma att nödbromsa om demokraterna vinner.
Söndag 2007-08-12 / 19.07länk IOWA: ALLA TALAR OM HUCKABEE, PRESIDENTKANDIDAT - OCH BASIST. Även om republikanske presidentkandidaten Mitt Romney vann den försöksomröstning som hölls i Iowa igår, är kommentatorerna mest intresserade av tvåan, förre guvernören
Mike Huckabee. I dagens Meet the Press konstaterar man att han är "the big story" i den här omröstningen. Det hade varit sensation om Romney inte kommit först med tanke på hur mycket han satsat inför den här omröstningen, men nu blev det Huckabee som fick överraskande starkt stöd.
Romney har hyrt bussar, Sam Brownback har bussar, Tom Tancredo har bussar och Tommy Thompson har bussar.
Men Mike Huckabee har inga bussar [att köra supportrar till vallokalerna].
Istället har han en varm och tilldragande talekonst, mer än tio års erfarenhet som guvernör i Arkansas och, som Baptist-pastor, band till religiöst och socialt konservativa som andra kampanjer bara kan drömma om.
Han är också en av få kandidater, ur båda partier, som ofta är rolig. Medvetet.
Det kan bli som Dick Morris tippat, att Huckabee som skicklig kampanjpolitiker och med sin starka scennärvaro kan slå sig fram i fältet av republikanska kandidater. Men det ska mycket till för att han ska kunna överträffa Rudy Giuliani, särskilt kommande valår då delstater med stora städer kommer tidigt i primärvalet. För republikanska väljare i storstäderna är Giuliani både mer känd och respekterad. Huckabee är totalt okänd och saknar kampanjresurser för TV-reklam.
Men nog skulle han kunna bli vicepresidentkandidat till Giuliani - om inte Condoleezza Rice finns med i planerna (vilket jag skulle gilla).
Folkligheten demonstrerar Huckabee också som basist i bandet Capital Offense. YouTube har
video där han spelar med unga musikelever och först gör en apell om hur bra det är att lära sig spela ett instrument.
Söndag 2007-08-12 / 11.16länk TUNNELBANA "FRÄSCHARE" SYMBOL ÄN VAXHOLMSBÅT? Två tidningar ger dock Mona Sahlin en pluspoäng för hennes symboliska budskap i att ta tunnelbanan, "Röda linjen" till Fittja, medan statsministern tog båten genom en solig och vacker skärgård till sommaridyllen Vaxholm.
Lyckades Fredrik Reinfeldt (m) igår framstå som en statsminister för hela landet när han talade i Vaxholm? Troligare är att oppositionsledaren Mona Sahlin (s) kammade hem sin första poäng redan då hon steg på tunnelbanan till det invandrartäta Fittja söder om Stockholm ... Fittja tillhör samma storstadsregion som Vaxholm. Men en helt annan verklighet – och en verklighet för långt fler.
Men även om innehållet är viktigare än formen går det inte att komma ifrån att det känns som en fräschare idé att ta tunnelbanan till Botkyrka än abonnerad båt till Vaxholm
Vad är det här för trams?! Massmedierna lider verkligen Ingmar Bergman-syndrom. För att vara viktigt och "på riktigt" måste det vara dystert och uppgivet som i en betongförort. Jag är helt övertygad att de flesta människor hellre följer med till Vaxholm en solig sommardag än går under jord för färd till asfaltsdjungeln i förorten. Inte mist alla dem som lever i den fruktansvärt inhumana och sterila miljö som socialdemokratins betongförorter utgör.
Sahlin paraderade mitt i ett av socialdemokratins största misslyckande. Allt medan Reinfeldt tog del av det som är ett svenskt karaktärsdrag och som de flesta av oss gillar: sol och sommar nära vatten, natur, bad och uteserveringar.
Båda platserna är naturligtvis lika mycket en del av Sverige. Men det ena är en påminnelse om när Sverige byggdes underifrån och organiskt, vilket skapat ett mänskligt, tryggt och trivsamt samhälle. Det andra är en påminnelse om allt det som gått fel sedan 1960-talet med storskalighet, centralism och planekonomi. Sahlin hade att förklara hur man skulle komma bort från de misslyckande hennes parti skapat, medan Reinfeldt inte behövde tala om egna misslyckanden utan om hur man ska komma tillrätta med det före detta statsbärande partiets alla tabbar i det svenska samhällsbygget.
Om Vaxholm är sinnebilden för det moderata samhället och Fittja för det socialistiska, är det ingen tvekan om vilket de flesta väljare i detta land skulle välja.
Söndag 2007-08-12 / 11.16länk INGET LYFT FÖR MONA SAHLIN. Mona Sahlin framträdde ju också igår, en timme efter statsministern. Hon hänger på statsministern i allt han gör och håller på att bli något av hans skugga. Jag ifrågasätter det kloka i denna mediala stalkning. Skälet är enkelt: hon vill sno lite av den mediala glansen från statsministern. Men det gör ju att man kan undra om hon inte tror sig ha egen lyskraft. Och hon får inget gott betyg i pressen.
Sahlin kan onekligen prata. Men kan, får, törs hon agera? Arbetslinjen kostar på. Den fordrar impopulära beslut. Åtstramningar och prioriteringar.
Är Mona Sahlin modig nog att inte bara anpassa orden utan också politiken efter vad väljarna vill: att det måste löna sig bättre att arbeta?
Men igår, efter snart ett halvår på jobbet, samlade sig Sahlin till att presentera ett embryo till en politisk viljeyttring, en lista på sju punkter där flera kunde betecknas som konkreta åtgärdsförslag. Ingen är förstås förvånad över att inga jobbskapande idéer fick plats på listan mer än i sloganform: ”jobb åt alla”. Det förvånande är att hon säger något överhuvudtaget. Att tiga om vad socialdemokraterna vill har varit den bästa opinionshöjaren sedan motbokens avskaffande, och varje gång Sahlin öppnar munnen riskerar hon ett ras.
Alliansen har sina uppenbara samordningsproblem. Men det har sannerligen även socialdemokraterna. Blir det ett något mer intimt samarbete med vänster- och miljöpartiet? En slags vänsterallians?
Idag håller Lars Ohly sitt traditionella sommartal i Gnesta. Jo, vänsterpartiets ledare är fortfarande kvar i svensk politik, den gångna tidens relativa frånvaron till trots. För att ansluta till kvällspressens jargong:
— Nu bryter han tystnaden.
Söndag 2007-08-12 / 9.36länk ROMNEY VANN FÖRSÖKSOMRÖSTNING I IOWA. Den lilla landsbygdsdelstaten Iowa är viktig i amerikanska presidentvalet. Man är nämligen först ut i primärvalet, processen då respektive parti utser sin presidentkandidat. I USA är det väljarna - inte partistämmor - som avgör vem som blir presidentkandidat.
Iowa har fällt favoriter och lyft fram kandidater längre bak i kön. Förra gången hade demokraten Howard Dean haft en klar ledning i opinionsmätningarna under ett halvår, men i Iowa föll hans kampanj samman och John Kerry vann inte bara Iowa utan partiets nominering.
Inför det riktiga primärvalet i januari har man haft försöksomröstning inom republikanerna och förre guvernören Mitt Romney vann klart. Smolk i bägaren för honom är dock att inga av de två huvudkandidaterna ställde upp i detta försök, Rudy Giuliani och John McCain (och Fred Thompson har inte deklarerat sin kandidatur). Dessutom har Romney satsat stora pengar på denna omröstning. Hade han inte vunnit hade det setts som en stor svaghet för honom. Att han vann betyder inte lika mycket. Men han visar att han kan värva röster och är en kandidat att räkna med.
31% Förre guvernören Mitt Romney (4.516 röster)
18% Förre guvernören Mike Huckabee (2.587 röster)
15% Senator Sam Brownback (2.192 röster)
14% Kongressmannen Tom Tancredo (1.961 röster)
9% Kongressmannen Ron Paul (1.305 röster)
7% Förre guvernören Tommy Thompson (1.039 röster)
Lördag 2007-08-11 / 14.12länk REINFELDT: "VI SKA STÅ I FRIHETENS TJÄNST". Statsminister Reinfeldts traditionella sommartal i Vaxholm avslutades för en halvtimme sedan. I denna underbara skärgårdsmiljö och i strålande sol höll han ett tal som var både ideologiskt och pragmatiskt. Det är en talekonst som blivit Reinfeldts kännemärke.
Han ägnade lång tid åt att beskriva kvinnornas situation i vården och omsorgen. Han har under senaste året träffat många. Och summerade nu deras budskap till honom som makthavare. Och att han träffade rätt fick jag klart för mig, då min mamma (som passat på att med mig ta en båttur hit ut till Vaxholm) hela tiden nickade. Hon gick häromåret i pension från sin tjänst som sjukvårdsbiträde. Reinfeldt hade till och med rätt uppfattat löneläget. Han sa att kvinnorna börjar med ingångslön på 17.500 kr/mån och går efter 30 år i pension med högstalön på 18.700. Därmed träffade han mitt i prick om den verklighet som också varit hennes.
Utifrån denna verklighetsbild talade han om att ge större frihet. Han beskrev Mona Sahlins frihetsbegrepp som en frihet uppifrån. Man fördelar till dem man vill ge lite mer frihet. Men för moderaterna handlar det om ett underifrånåperspektiv. "Var och en skall kunna forma sitt egna liv. Människan är kapabel att göra sina egna vägval."
Och ett av de viktigaste frihetsreformerna är att man ska kunna leva på sin lön. Höginkomsttagarna får stå tillbaka, eftersom mest frihet skapas genom att sänka skatten för låginkomsttagarna som arbetar.
Detta perspektiv klarar inte socialdemokraterna av att svara upp emot när de möter dessa kvinnor, sa Reinfeldt. För: "De arbetar!"
Han syftade på att Mona Sahlins enda löfte hittills är att återställa a-kassan. Det betyder att högre inkomsttagare ska få mer än 20.000 kr/mån för att inte arbeta.
Han sa att de förändringar som hittills genomförts bara är första steget. "Mer kommer att följa." Men exakt vad, berättade inte statsministern (utöver det som är känt).
Hans engagemang för kvinnorna i offentliga sektorn är kanske inte det sexigaste debattområdet, men det är en viktig aspekt för en statsminister som vill "tjäna sitt folk".
Och med tanke på att vänstern vill försöka blåsa upp till klasskamp är detta ett strategiskt skickligt drag.
Lördag 2007-08-11 / 9.52länk VAXHOLMSTRIPP OCH STATSMINISTERTAL. Jag tar med mig datorn ut i den soliga Stockholsskärgården och Vaxholm och ska, om tekniken fungerar, i bloggen rapportera direkt när statsminister Fredrik Reinfeldt håller sitt
Vaxholmstal kl 13.
Lördag 2007-08-11 / 9.40länk DN: VÄST BÖR AVRUSTA MEDAN IRAN BYGGER KÄRNVAPEN. I
ledarstick skriver Per Ahlin i Dagens Nyheter: "Nog skulle man kunna önska att nedrustning stod högt på dagordningen så här långt efter kalla krigets slut". Va! Har Ahlin missat 11 september, talibaner, al-Qaida, Ahmadinejads hot om att utplåna grannländer, Irans strävan efter att skaffa sig kärnvapen och Rysslands revanschism?
"De ursprungliga kärnvapenmakternas oförmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt ickespridningsavtalet ... har givit potentiella kärnvapenstater alltför enkla argument", skriver Ahlin i DN.
Allt är västvärldens fel!
Goddayxkaft.
Som om Iran skulle ha sagt: "ÅH, ni rustar ner - då ska vi inte skaffa kärnvapen."
Hur naiv får man bli? Det hade ju bara inneburit ännu större drivkraft för totalitära stater att skaffa kärnvapen, för då skulle de veta att de med lätthet skaffat sig mäktiga utpressningsvapen mot väst. Ett väst som i pascifistisk anda inte skulle kunna försvara sig.
På Dagens Nyheter verkar finnas en vilja till självutplåning. Det är synnerligen destruktivt och obehagligt.
Lördag 2007-08-11 / 9.40länk CLINTON HÄRMAR BUSH. I takt med att Hillary Clinton drar ifrån Barack Obama om vem som ska bli demokratiska partiets presidentkandidat, anklagar Obama sin motståndare för att agera och låta som George W Bush, rapporterar insidertidningen Politico i
Clinton emulates Bush campaign tactics:
Kampen med Illinois-senatorn [Obama] har verkligen avslöjas vissa slående likheter mellan Hillary Clinton och George W Bush. Men det är ett tveksamt beröm - åtminstone för demokrater som föraktar Bush men är avundsjuka på hans valframgångar och utövande av presidentmakten.
Clintons rådgivare medger privat Clinton-Bush-liknelserna och har inte särskilt mycket emot dem. Likheterna utgör en växande lista av specifika taktiska drag och den starka drivkraften att vinna den politiska kampen som präglat presidentvalskampanjer för båda dessa politiker.
Flera bedömare har menat att Hillary Clinton redan från början försökt kopiera Bush-kampanjen genom att snabbt ta en stor ledning i fältet av demokratiska kandidater. Men Bush gjorde det genom att snabbt fylla kampanjkassan coh skaffa sig ett brett stöd bland partiets mest inflytelserika röster. I det avseendet har Barack Obama saboterat Clintons planer genom att samla in lika mycket eller mer kampanjpengar och skaffa sig mäktiga supportrar. Men nu visar opinionsmätningarna att Clinton fått det övertag hon strävat efter, vilket gör att hon nu flyttar sig mot mitten för att kunna värva osäkra väljare i kommande kamp med den republikanske presidentkandidaten.
Det faktum att Clinton-kampanjen gärna jämför sig med Bush visar att han inte är en så dum förebild trots allt - inte ens för vänstern...
Presidentkandidaten Mitt Romney fick frågan varför ingen av hans fem söner tagit värvning och han svarade att hans söner demonstrerar sin patriotism genom att jobba i hans kampanj. På det följer en tuff fråga: Irak - eller Iowa??
Den stora nyheten i Waschington DC är inte Irakkriget eller frågan om justitieministern ljugit för kongressen. Nej, den stora nyheten som alla talar om är att Hillary Clinton visat sig med urringning. Förenta staterna är 231 år, men medierna är uppenbarligen bara 13.
Presidentkandidaten Barack Obama säger att han inte kommer att använda kärnvapen under några omständigheter. Jag visste inte att striden med Hillary Clinton hade trappats upp till den här nivån.
Elizabeth Edwards säger att problemet med hennes man, demokratiske presidentkandidaten John Edwards, är att hon inte kan göra honom svart och att hon inte kan göra honom till kvinna. Michael Jacksons folk har samma problem.
En ny studie visar att arga män kommer längre i samhället. Arga män tenderar att gå om sina rivaler om makten. Till slut en god nyhet för John McCain...
Vi gratulerar Matt Damon. Filmen "Bourne Ultimatum" är den största filmen någonsin som haft premiär i augusti. Den drog in 70 miljoner dollar första helgen. Idag har John McCain frågat Matt Damon om han vill bli hans vicepresident.
Igår fick förre delstatspolitikern i Arkansas, Jim Bob Duggar, och hans fru deras 17:e barn. Och direkt efter förlossningen sa han och hans fru att de vill ha fler. Ser ni? Ytterligare en republikan som vägrar att ge upp!
Rätt svar: Fox News. Demokratiska kandidater vägrar låta sig intervjuas i den största kabelkanalen i USA, eftersom journalisterna där inte tar parti för vänstern. Däremot har Obama sagt att han som president gärna träffar diktatorer.
Torsdag 2007-08-10 / 15.18länk EUROPALEDARNAS MEDVETNA OBEGRIPLIGHET. I Economist finns den bästa analys jag läst om EU:s aktuella utveckling efter toppmötet i juni då ett nytt fördrag förhandlades fram som ska ersätta den konstitution som fallit i folkomröstningar i Frankrike och Holland.
Tidningen artikeln
Why do so many European leaders favour unintelligibility? konstaterar man att flera av ledarna i medlemsländerna i det närmaste skryter över att de lyckats göra fördraget obegripligt och att syftet med det är att slippa debatt.
Därmed uppträder, skriver man, europaledarna som skurkarna i James Bond-filmerna, när de avslöjar sina planer inför Bond strax innan de tänker avrätta honom. Men biopubliken älskar när sådan hybris snabbt blir straffad. "EU-ledarna borde tänka på det", skriver tidningen.
Denna lättsamma jämförelse förenas med djupare analys och hänvisning till filosofen och parlamentarikern Edmund Burke. Economist menar att europaledarna har en poäng när de påpekar att valutaunionen, utvidgningen och knappast ens den inre marknaden hade blivit verklighet om dessa reformer krävt folkomröstningar.
Och nu till poängen som även europaentusiaster som Cecilia Malmström måste fundera över: Edmund Burke förklarade att demokratiskt valda båda kan och har rätt att fatta beslut som inte är populära:
Burke talade om att använda omdömet i uppdraget att representera väljarna och att det inte behövde betyda att följa varje populistiskt ställningstagande. Men han talade "inte om vilseledande och oläsbara texter som bedrar dom [väljarna]".
Tidningen citerar flera europaledare som nu öppet erkänner att det nya fördraget som ersätter konstitutionen är medvetet oläsbart i syfte att tysta debatten:
Valéry Giscard d'Estaing, Frankrikes förre president, förklarar att syftet med det nya fördraget är att "kamouflera" de stora ändringarna.
Giuliano Amato, Italiens inrikesminister, gillar att det nya fördraget fått en "oläsbar" form, full av korsreferenser och noter, vilket hjälper regeringar som möter krav på "farliga" krav på folkomröstningar att säga att fördraget är så krångligt att det inte går att hålla folkomröstning om.
Jean-Claude Juncker, Luxenburgs premiärminister, ifrågasätte förra månaden om det var "smart" att lägga fram konstitutionsförslaget som så öppet visade att makt flyttas från nationerna till Bryssel.
Jean-Luc Dehaene, tidigare premiärminister i Belgien, slår i en intervju för Le Soir fast att det är "farligt snack" att förespråka för mycket "öppenhet och klarhet" i EU.
Just detta är förklaringen till att jag blivit mer skeptisk. Istället för att stå för det man vill göra och öppet deklarera att man vill flytta mer makt till Bryssel, försöker man föra Europas folk bakom ryggen och smyga igenom förändringar. Metoden är obegripliga fördragstexter.
Här har vi också skälet till att det inte finns någon diskussion om europasamarbetet - de som står för centralism tiger och vilseleder. Det gör att vi som i grunden är positiva till samarbete, men vill se en tydlig och glasklar federalism, inte har några motdebattörer. Det lämnar fältet fritt för nej-sägare som vill lämna EU och som ogillar samarbete.
Cecilia Malmström borde i tal och skrift tala om exakt varför hon och regeringen vill flytta mer makt till Bryssel. Varför det nya fördraget är så bra. Allt annat är förakt för demokrati och folkets rätt att vara delaktig i beslutsprocessen.
Torsdag 2007-08-10 / 12.18länk SÅ JOBBAR PUBLIC SERVICE. En läsare ger en utmärkt beskrivning på hur mainstreammedierna jobbar:
Barbro Hedvall (som önskade socialisten Segolene Royal som Frankrikes
president) kan knappast kallas liberal; i och med gårdagens Studioett
då hon öppet luftade sin personliga besvikelse över Alliansen och då
hon EXPLICIT sa att hon "aldrig mer" kommer att rösta på de
borgerliga så får man förmoda att hon inte längre kan gå under
varumärket "borgerlig" när hon kommenterar?
Men egentligen är hon perfekt för vänsterjournalisterna på public
service och passar deras syften som nyttig idiot i deras propaganda
mot den pågående omdaningen av Sverige... Hon säger ju att hon är
liberal och hon jobbar ju på "liberala" DN och när någon sådan kommer med så ursinnig kritik
mot de borgerliga så MÅSTE det ju ligga någon sanning i det...eller??
(Och så bjuder man in en person till som även officiellt kallar sig
socialist och vips har man två!)
Kanske vore det dags för en del borgerliga debattörer att byta sida och kalla sig socialist, för att sedan i medierna beklaga sig på socialdemokraterna hela tiden och hota med att man kanske inte kommer att rösta på dom något mer...
Torsdag 2007-08-10 / 10.40länk SUNDBYBERG VISAR: PARTILISTOR ODEMOKRATISKA. I
Sundbyberg har två personer som stod på moderaternas valsedel i höstas och som blev invalda i fullmäktige gått över till socialdemokraterna och därmed raderat ut den borgerliga majoriteten. Väljare som röstade på moderaterna har alltså i praktiken röstat på socialdemokraterna.
Detta är bedrägeri.
Och det visar att vårt proportionerliga valsystem med partilistor som fylls med anonyma personer utan varje kontakt med medborgarna är ett djupt ohederligt valsystem.
Detta valsystem betyder att medborgarna "köpa grisen i säcken". Man vet inte vad man får.
Nej, vi måste stärka demokratin genom att göra valen till en förtroendefråga mellan väljarna och kandidaterna. Som väljare ska vi rösta på den kandidat vi gillar och har förtroende för. Svaret heter
majoritetsval i enmansvalkretsar. Jag har skrivit om det i riksdagsvalet här på hemsidan, men det borde genomföras också i kommunvalet. Om det skrev jag i pocketboken
Ett brutet löfte. Då skulle varje valkrets omfatta bara något tusental väljare som utser sin ledamot i fullmäktige. Denne person har då ett personligt mandat.
Nu har vi kollektiva partier med horder av okända personer med stor makt. Partierna försöker hålla ordning på dem, men trots kontrakt och kandidatförsäkran är det omöjligt att styra människor som om partierna vore arméer. Partier kan inte ha kontroll utan diktatorisk makt, vilket ju skulle strida mot själva grundidén.
Därför måste förtroendet som väljarna överlämnar till valda representanter - själva kärnan i demokratin - ske direkt från medborgare till medborgare. Och så beskrev Aristoteles innebörden av demokrati för 2400 år sedan: fria medborgare kan bara välja förtroendevalda om man känner till dem själv.
Sundbyberg-fallet visar att utan personliga förtroenden är demokrati bara en chimär.
Den borgerliga alliansregeringen gör helt fel när den drar benen efter sig när det gäller bättre villkor för företagen och inte vill ta i besvärliga frågor om förändrad arbetsrätt och sänkta skatter. Man håller helt enkelt på att missa det reformfönster som valsegern gav dem, och det kan straffa sig.
I morgon håller statsminister Fredrik Reinfeldt sitt traditionella sommartalar i Vaxholm. Han behöver där förklara hur han ser på regeringens uppdrag: är det att värna status qou eller är det att förnya Sverige så att vi klarar framtidens utmaningar? Att huka i bänkarna håller inte längre. Regeringen måste stå för något - och man måste ta debatten i medierna! Vakna!!!
Ett intressant förslag från centern är att förbättra rehabiliteringen och minska rundgången i trygghetssystemen, genom att införa en samordnad arbetslivsförsäkring där a-kassan, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen slås samman.
Denna sammanhållna försäkring skall skötas av en gemensam myndighet, både på nationell och lokal nivå.
Detta vore verkligen en stor förändring. Mycket talar också för att det vore en bra förändring. I praktiken innebär det förstås att fackets privilegium att förvalta a-kassan försvinner. Sett ur LO-perspektiv är detta nog ett långt värre hot mot de egna intressena än centerkravet på mjukare handlag mot småföretagare som inte vill skriva på kollektivavtal.
Ja, regeringen bör omedelbart se till att utarbeta förslag i denna riktning. Det handlar om gigantiska system. Och ska man vända en supertanker krävs tid och genomarbetade förslag. Sätt igång!
Torsdag 2007-08-09 / 22.25länk RWANDA SATT I SÄKERHETSRÅDET UNDER FOLKMORDET. TV8 sänder nu en tvåtimmars fransk dokumentär,
Bakom rubrikerna: Folkmordet i Rwanda. Där kartlägger man FN:s agerande, eller rättare sagt passiva medgivande till folkmordet då 800.000 människor slaktades medan världen stod och såg på.
En förklaring var att Rwandas mördarregering var representerad i säkerhetsrådet. Det är som om bankrånare och mördare skulle sitta med vid polisledningens möten. Polisen kan i ett sådant läge knappast göra ett effektivt arbete.
FN blundade för slakten och såg striderna som en militär konflikt mellan huturegeringen och tutsigerillan. Tutsier vittnar om att huturegeringen (betraktad som legitim representant i FN:s säkerhetsråd) i förhandlingar som FN organiserat använder slakten som argument: om tutsigerillan inte avancerar ska huturegeringen sluta slakta civila. Detta hör FN-företrädarna, men fortsätter att betrakta det som en "politisk" förhandling. Och FN står på huturegeringens, massmördarnas, sida. De är ju den legitima parten i FN:s säkerhetsråd.
Tydligare än så här kan det inte bli att FN i grunden är felkonstruerat. Lägg ner! Och skapa ett nytt världssamfund där bara de länder får vara med som respekterar individens rätt och frihet samt demokrati.
Läs mer om
generalen Roméo Dallaire som trotsade FN-order från Kofi Annan om att lämna Rwanda och därmed räddade omkring 30.000 människors liv.
En senator säger att de amerikanska trupperna besegrar al-Qaida i delar av Irak. En annan hävdar att presidentens plan att utöka styrkorna har skapat ett taktiskt övertag.
En gick så långt som att säga att argument kan framföras om att trupperna vinner.
Dessa senatorer är inte Bush-stödjande republikanska hökar, utan demokratiska senatorerna Dick Durbin, Bob Casey och Jack Reed. Till och med Carl Levin, mäktig demokratisk ordförande i försvarsutskottet, säger att soldaterna gör framsteg.
Det är något förvånande att dessa och andra demokrater under de senaste dagarna kommit fram till att åtminstone delar av Bushs strategi i Irak fungerar, med tanke på de bittra motsättningar som finns i kongressen mellan partierna. Demokraterna har länge hävdat att Bush inte åstadkommit annat än totalt fiasko.
The suggestions by them and other Democrats in recent days that at least a portion of Bush's strategy in Iraq is working is somewhat surprising, considering the bitter exchanges on Capitol Hill between the Democratic majority and Republicans and Bush. Democrats have long said Bush's policies have been nothing more than a complete failure.
Nyhetsbyrån spekulerar i varför vänsterpolitikerna börjar svänga och menar att väljarkåren vill höra positiva nyheter. Så enkelt kan det dock inte vara. Om demokraterna satsat allt på att visa att Bush inte lyckats, då blir priset rätt högt om man plöstsligt säger att Bush-strategin lyckas - om den inte gör det. Är det däremot korrekt uppfattat, är det viktigt för politiker att så fort som möjligt hoppa på vinnartåget...
Torsdag 2007-08-09 / 8.50länk DALA-DEMOKRATEN LYCKÖNSKAR INTE SSU. Sveriges kanske mest vänsterinriktade ledarredakton, den på Dala-Demokraten, är hård i sitt omdöme om det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, som just haft kongress och valt ny ordförande. De två tidigare har ju avgått efter skandaler med bidragsfusk och krogslagsmål. Tidningens ledarskribent skriver i
Skärp er, SSU! om den nye ordföranden:
Jag borde önska henne lyckat till, men det kan jag tyvärr inte. Jag tror inte på en organisation som ägnar sig åt smutskastning och skitsnack.
Det är en riktigt rak och befogad uppsträckning.
Torsdag 2007-08-09 / 8.50länk NEJ TILL KÖRKORT PÅ SJÖN. Det var s-regeringen som tillsatte utredningen som nu föreslår körkort på sjön. Motivet sägs vara att stävja de ovana båtförare som kör vårdslöst med lite större och snabbare båtar.
Men det är som Göteborgs-Posten konstaterar i ledaren
Uppkörning på sjön?
Enligt Sjöfartsverkets statistik skadades förra året 58 personer i båtolyckor och 35 dödades i olyckor med fritidsbåtar. I bara tre av dödsolyckorna var snabba båtar inblandade. Vanligast är att olyckor sker med små båtar i lugna vatten, fall som knappast skulle undvikas med förslag som det om båtkörkort, eller avhjälpas med ett återinfört båtregister, en obligatorisk ansvarsförsäkring eller försök att lagstiftningsvägen förmå alla att använda flytväst.
Den borgerliga regeringen bör kasta förslaget i papperskorgen. Det är ytterligare ett utfall i statlig byråkratisk noja. Sjövett ska främjas, men inte med klumpig lagstiftning.
Torsdag 2007-08-09 / 8.50länk DAGS FÖR FN ATT STÖDJA DEMOKRATI I IRAK. Medan FN gärna fjäskar för Kina, så är det enda världssamfund vi har mer skeptisk till att hjälpa Irak. Idag kommer säkerhetsrådet att ta ställning till ett förslag att engagera sig i Irak, rapporterar Washington Post i
A Wary U.N. Now Plans Larger Iraq Role:
[Generalsekreteraren Ban Ki Moon] har föreslagit att FN:s närvaro i Bagdad för första gången på mer än tre år ska öka, efter uppmaningar från Bush-administrationen om att världssamfundet borde spela en mer aktiv roll som förhandlare i Iraks sekteristiska konflikter.
I tisdags sa Lynn Pascou, generalsekreterarens politiske rådgivare, till säkerhetsrådet att FN har förberett utökad personalstyrka i Irak inom de närmsta månaderna.
"Det som driver konflikten nu är i huvudsak oenighet mellan olika irakiska grupperingar om politisk och ekonomisk maktfördelning och skadlig regional inblandning i Irak", sa USA:s FN-ambassadör Zalmay Khalilzad i rådet.
"FN behöver spela en större roll för att kunna hjälpa irakierna att lösa dessa svårighter ... En fördel med FN är att de kan samtala med alla grupperingar och de grupper som inte vill tala med andra externa parter", sa han och syftade på USA och Storbritannien.
Tyvärr har vi bara ett världssamfund, och det bör naturligtvis göra vad man kan för att minska spänningarna också i Irak.
Onsdag 2007-08-08 / 16.10länk FN GER ALIBI ÅT KINAs OS-PROPAGANDA. Det är intressant att höra Internationella OS-kommitténs försvar av varför Kina får arrangera OS, framfört av Gunilla Lindberg i SVT,
Amnestys Kinakritik avfärdas av IOK: Kina är medlem av Förenta Nationerna och sitter också i FN:s nya råd för mänskliga rättigheter. Då måste de rimligen också kunna arrangera OS.
Så sant.
Om Kina tillåts vara medlem i FN och av generalförsamlingen väljs till förtroendeuppdraget att övervaka att världens länder följer FN:s regler om mänskliga rättigheter, då måste ju landet rimligen anses anständigt och skötsamt. Eller hur?
Varför i helsike väljer FN annars Kina att övervaka mänskliga rättigheter?
Fråga Jan Eliasson. Han skröt om hur han sydde ihop konstruktionen på det nya rådet för mänskliga rättigheter. Bara USA:s FN-ambassadör John Bolton sa som det var: oacceptabelt.
Men nu får allt politiskt korrekta aktörer ta ställning: är FN ett bra system - i så fall är Kina nästan något av mönsterland - eller finns allvarlig kritik att rikta mot landet - i så fall är FN i grunden felkonstruerat.
Man kan inte begära att en idrottsorganisation ska överpröva FN:s syn på hur olika länder sköter sin politik!
När ska vi sluta hyckla i internationell politik? När ska medierna sluta fjäska för FN och deras rövslickeri på världens värsta förtryckare?
Onsdag 2007-08-08 / 15.00länk MAUD OLOFSSON TALAR KLARSPRÅK OM FACKLIG ÖVERMAKT. Fackföreningarna använder maffiametoder mot mindre företag, en övermakt som är fullständigt oacceptabelt i ett land som vill vara företagsvänligt. Men hittills har alliansregeringen varit väldigt, väldigt försiktig. Näringsminister Maud Olofsson tar nu bladet från munnen, rapporterar Svenska Dagbladet i
Centern hotar fack med lagstiftning:
- Vi förväntar oss att arbetsmarknadens parter tar en diskussion om proportionalitetsprincipen. Om de inte sköter den biten så riskerar de att vi måste gå in med lagstiftning, förklarade hon när centern på onsdagen presenterade sitt program för jobb och företagande.
- Vi försvarar kollektivavtalen, men det finns företag och anställda som väljer andra lösningar och det måste stå de anställda fritt att göra det,
- Det är inte en gynnsam signal att skicka ut i samhällslivet att en ung tjej som går från arbetslöshet till att starta eget företag sedan lägger ner och säger att hon inte vill driva företaget längre.
Det är viktiga besked från Maud Olofsson, med tanke på att facket ser nedläggningen av salladsbaren i Göteborg, startad av en 26-årig tjej, som en stor seger. Det är facket som avgör om företagare kan arbeta och utföra sitt jobb, eller om de sätts i blockad och får ett helvete. Ett sådant nyckfullt klimat är allt annat än företagarvänligt. Det är på tiden att den borgerliga regeringen inser det.
Reaktionen visar hur djupt socialistiskt präglat svenskt samhällsklimat är. Belöning för ett gott utfört arbete är något fult, dumt, löjligt, skadligt, farligt.
Hur ska det här landet klara den globala konkurrensen om unga inte kan något annat än klaga - på belöningar...?
Onsdag 2007-08-08 / 9.34länk FEMIFASCISM. Johan Ingerö har ett skrämmande inlägg om feminister och abort:
Femifascism. Bloggande feminister kallar foster för "cellklump" och vill utestänga män från att ta ansvar, ja, de har inte ens rätt att att ha en åsikt.
Sådant gör mig än mer tveksam till aborträtten. Den totala amoralen är vidrig och just det Ingerö antyder, fascistisk i sin människosyn. Foster kan inte försvara sig, därför kan de behandlas hur som helst och utan varje respekt för att det handlar om liv.
Jag tycker Rudy Giuliani hade bra svar när han fick frågan vad han gjort för att minska antalet aborter, när han inte vill totalförbjuda dem: "Under min tid som borgmästare i New York mer än fördubblades antalet adoptioner medan antalet aborter sjönk kraftigt." Giuliani såg aktivt till att adoptionsmöjligheterna förbättrades.
Det känns, när man läst svenska feministers nonchalans och likgiltighet inför livet självt, som en klok politik.
Websiten
junkscience.com utlovar $100,000 till den som kan bevisa att mänsklig aktivitet orsakar skadliga klimatförändringar. "Om du anser det bevisat att människan orsakar katastrofal växthuseffekt, här är din möjlighet att enkelt tjäna $100,000", skriver man.
Sveriges småföretagare har all anledning att se positivt på framtiden. Näringsminister Maud Olofsson kommer att leverera. Rikta därför blåslampan åt ett annat håll än mot henne!
Tidningen syftar på arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och det socialdemokratiska partiet som ju var i färt att ytterligare reglera arbetsmarknaden när de förlorade valet. Det är ju rätt. Men regeringen är en helhet och det är den som har makten, inte någon annan. Jag tycker inte Företagarna varit för hårda, däremot har ju regeringen inte sagt så mycket mer än att vallöftena ska infrias. Men det borde snart vara gjort. Då handlar det om att ta nästa steg i att skapa ett friare företagarklimat. Ska det kunna ske gäller det att företagarnas organisationer är fullmatade med konkreta förslag och visar att man tänker slåss för dom.
De har fått känna på värsta sortens rädsla under ett halvår i den irakiska krigszonen. Men det skrämmer icke de unga soldaterna som nyligen återvände till Danmark.
Rekordmånga har skrivit på ett nytt kontrakt med försvarsmakten, även om det sannolikt innebär tjänstgöring i den farliga Helmand-provinsen i Afghanistan.
Precis som med amerikanska soldater känner de danska att man gjort stor nytta i Irak, vilket ger hög moral. Och Danmark skaffar sig på detta sätt ovärderlig erfarenhet som kommer det danska försvaret tillgodo. För att inte tala om de många liv som man räddar och den demokratiprocess man i handling understödjer. Detta är vår tids effektiva bistånd.
Tisdag 2007-08-07 / 8.40länk FÄRRE OCH BÄTTRE UNIVERSITET. Högskoleverkets nye generaldirektör Anders Flodström får tummen upp för sitt djärva utspel om att minska antalet universitet i Sverige, som på kort tid vuxit från fem till 14 stycken. Göteborgs-Posten förklarar varför i ledaren
Hellre färre men bra:
Mest uppmärksammad blev upphöjelsen av Örebros högskola till universitet. Som tack för sitt "mod" belönades Göran Persson av den socialdemokratiske rektorn i Örebro med en doktorshatt - i medicin, en fakultet som inte funnits och inte finns vid den tidigare högskolan.
Förr var tillgång på högre utbildning, i form av regionala högskolor, något som ansågs höja attraktionskraften för kommuner och regioner ute i landet. Nu räcker det inte längre. Helst skall det vara ett eget universitet ...
Att Sverige har många universitet har för tidigare socialdemokratiska regeringar varit viktigare än att utbildningen håller hög klass. Och målsättningen om många studenter, rentav hälften av varje årskull som tar studenten från gymnasiet, har varit viktigare än att svenska lärosäten ska stå sig i konkurrensen om de studenter som är allra bäst. När allt mindre meriterade studenter läser på universiteten jagas samtidigt de bästa studenterna i väg till bättre utbildningar i Europa och USA.
Östersunds-Posten är däremot kritisk i ledaren
Illavarslande signaler och slår vakt om ortens universitet:
Det finns därför anledning för Mittuniversitetets rektor Thomas Lindstein att ta uttalandena på allvar. Han måste samla styrkorna och förmå Mittuniversitetets
fyra Campus att dra åt samma håll. Fortsätter den interna kannibalism som av och till präglat universitetets första år, kan skolan bli marginaliserad. Inte minst om universitetskanslern och andra med makt gör allvar av att försämra flera universitets status.
Strikt akademiskt är Anders Flodströms tankar oantastliga. Han vill gärna se att något svenskt universitet spelar i världsklass. Då krävs centralisering av forskning, hävdar kanslern.
Så enkel är nu inte matematiken för ett helt samhälle. Uttalandena kan slå undan benen för många. Geisten riskerar gå ur.
Problemet med Östersunds-Postens invändningar är att de är gamla och otidsenliga. Numera kan distansutbildning skötas på ett synnerligen effektivt sätt med den nya informationsteknologin. Och de fem framtida universiteten behöver filialer för att kunna erbjuda utbildningsplatser. Genom att vara filial istället för att kallas eget "universitet" skapas garantier för kvalitet och kompetens i ledning och handledning inom fakulteterna. Det viktiga för studenterna i Östersund är inte att det finns en "rektor", "universitetsstyrelse" och annan byråkrati på plats, utan att man har tillgång till hög utbildningskvalitet.
Tisdag 2007-08-07 / 8.10länk BILD AV SVERIGE VI LÄMNAR BAKOM OSS. I Svenska Dagbladet tar Per Gudmundson upp en intressant berättelse från verkligheten som demonstrerar skillnaden mellan socialdemokratins bidrags-Sverige och den arbetslinje som den borgerliga regeringen nu återinför:
En bild av det Sverige vi lämnar bakom oss. Paret Bengt och Eva har förtjänstfullt och utförligt intervjuats av Östgöta Correspondenten,
"Hellre nackskott än arbetsförmedlingen".
De är mäkta upprörda över att "samhället" nu kräver att de ska arbeta - bara därför att de är friska och arbetsföra! Bengt och Eva har ingen lust att jobba, och då ska "samhället" inte vara så snålt att man inte försörjer dem. Om detta skriver Gudmundson:
Det anmärkningsvärda är inte att Kinda [kommun] vill dra ner parets bidrag. Det fantastiska i historien är att Bengt och Eva under sina ungefär tio år i Linköping, där paret bodde innan flytten till Kinda, faktiskt levde på socialbidrag, och att socialförvaltningen i Linköping under lång tid klassificerat parets inställning till arbete som ”social-medicinskt arbetshinder” ...
I historien om Bengt och Eva kan man ändå ana vilken stor kulturell omställning det är för Sverige att gå från bidrags- till arbetslinje. Kan det vara så att socialförvaltningen i Linköping ansett att några tusenlappar i månaden i en redan stor budget ändå varit ett lågt pris att betala för att få tyst på gnällspikarna? Att det varit enklare att slanta än att säga nej? De undersköterskor, chaufförer och fabriksarbetare som stått för notan tycker garanterat annorlunda.
Ja, och i grunden handlar det ju om moral. Hur kan Bengt och Eva överhuvudtaget komma på tanken att andra ska försörja dem? Hur kan man så totalt förtränga sitt eget personliga ansvar att försörja sig själva? Politikens signaler har varit perversa och denna socialistiska drönarmentalitet som Bengt och Eva så lysande åskådliggör, ger svar på frågan varför svenskt välstånd fallit under senare årtionden.
Måndag 2007-08-06 / 12.10länk BROOKINGS: INRÄTTA DEMOKRATIERNAS FÖRBUND. Tankesmedjan Brookings, som ligger till vänster om mitten och hårt kritiserat Irakprojektet, rapporterade förra veckan om framsteg i Irak och drog slutsatsen att kriget i Irak kan vinnas. I dag skriver Brookings-medarbetaren och Barack Obama-rådgivaren Ivo Daalder tillsammans med säkerhetspolitiske experten Robert Kagan i Washington Post att FN inte är lösningen för hur legitimitet för framtida invasioner ska skapas:
The Next Intervention.
Varför? Det räcker med att säga: Darfur, Rwanda och Kosovo. Alla tre totala misslyckanden för FN. Förklaringen är att icke-demokratier, främst Ryssland och Kina, gör ett effektivt arbete inom Förenta Nationerna omöjligt.
Artikelförfattarna vill se mer formella former för samarbete mellan världens demokratiska stater - ett Demokratiernas Förbund, så som förspråkats på denna hemsida sedan 2003 (se här och
här). De kallar det ett "Demokratiernas samråd" (a Concert of Democracies) där demokratierna kan mötas och samarbete om de globala utmaningar man möter - och också utgöra det forum där internationell legitimitet för framtida invasioner kan skapas.
Fram till dess en sådan organisation byggts upp finns inga effektiva och tillförlitliga processer att utöva den nya internationella rätt som växer fram och ersätter folkrätten (som i FN-stadgan klargör att förtryck och massmord är interna statsangelägenheter). De som vill stoppa folkmord och samtidigt ha lite ordning i internationell politik borde stödja ett ersättande av FN med Demokratiernas förbund. De som kallhamrat håller fast vid FN går diktaturernas och massmördarnas ärenden.
[Skolminister Jan] Björklunds och - vilket framkom under gårdagen - resten av alliansregeringens vilja att förbjuda "sekter" som Plymouthbröderna att vara skolhuvudmän, är ett grovt, populistiskt utspel ...
Blir Plymouthbrödernas skola verklighet så ska den bedömas precis som andra skolor. Följer den regelverket för offentliga skolor så ska den inte diskrimineras. Följer den inte regelverket så ska tillståndet dras in.
Sådana villkor borde alla skolor ha.
Så borde ju den borgerliga regeringens politik låta.
I dag, måndag, inleds SSU:s rikskongress. Några medier har i detta sammanhang påmint om SSU:s mångåriga bidragsfusk. Upprördheten förefaller dock större över en annan socialdemokratisk nyhetshändelse, den om att förre statsministern Göran Persson har kvar ett kontor i riksdagen samtidigt som han nu börjat arbeta som välbetald lobbyist för PR-firman JKL.
Detta trots att Persson i detta inte begått något brott.
Och när det gäller bedrägerierna visas i svenskt rättsväsende en tillåtande attityd - så länge det är socialdemokrater som är bedragarna. Tidningen skriver:
Politiskt bidragsfusk har skett även i Norge och i Danmark. I Danmark fick ledande företrädare fängelsestraff. I Sverige har några enheter inom främst SSU och Ung Vänster fått betala tillbaka felaktigt utbetalda belopp. Men inget annat. Inga organisationsböter. Inte ett öre i dröjsmålsränta. Ingen enskild har åtalats. Ingen har dömts.
När [Blair] tillträdde som premiärminister 1997 kunde han inte ana att hans decennium vid rodret skulle domineras så av utrikespolitik, och då i synnerhet idéstriden mellan demokrater och terrorister. Det kommer att ta minst en generation att vinna över den nya totalitära ideologin, men vi måste segra. ”Punkt slut.”
Och han har gjort världen till sin naturliga arena, trots att han är medveten om att man inte vinner några val på den. Inrikes- och utrikespolitiken har tvinnats ihop så att vad som händer i Kabul och Bagdad påverkar vad som händer i London och Stockholm. Som ledare i en globaliserad värld har han med tiden insett vikten av att med opinionsbildning, militärmakt och diplomati kämpa för att demokrati, frihet och rättvisa ska gälla alla och överallt.
Han har beslutat att med våld avsätta diktatorer i Kosovo, Sierra Leone, Afghanistan och Irak, och han fortsätter att argumentera för detta.
Vår vilja att försvara det öppna samhället kan inte vara en inverterad funktion av vilket väpnat motstånd vi möter. För då vinner man inga strider, förklarar Blair.
Sverige har av tradtition ställt sig vid sidan i dessa strider. Många vill att vi ska göra som under andra världskriget - inte ta ställning i kampen mellan barbariet och demorkatin. Men kan vi låta bli? Nu är vi så mycket tätare sammanbundna med omvärlden än vad vi var förr. Vi behöver en debatt om detta. Och regeringen bör ta initiativet, visa ledarskap och övertygelse. Om det har Nerbrand helt rätt.
Måndag 2007-08-06 / 9.30länk FRAMGÅNGAR I IRAK. Svenska medier undviker nogsamt att rapportera de signaler som kommer om framsteg i Irak. Därför vill jag uppmärksamma två artiklar som diskuterar dessa hoppfulla tecken.
I Weekly Standard skriver William Kristol,
The Turn - Defeatists in retreat:
Juli månad medförde bara bittra frukter för antikrigsvänstern ... Den började med demokratisk enighet i att hävda att kriget var förlorat. Den slutade med att respekterade militära analytiker - demokratiska partiet närstående! - rapporterade att situationen på marken har förbättrats och att kriget är möjligt att vinna ...
Fokus i debatten kommer nu att flytta från en diskussion om Bush-administrationens handhavande av kriget under de senaste åren till en diskussion om valmöjligheterna som ligger framför oss när general Petraeus avrapportering i september närmar sig. Allmänheten kommer att kunna överväga de allvarliga komplikationer ett tillbakadragande innebär jämfört med möjligheten att stödja en insats i ett krig vi kan vinna.
Vi vinner i Irak.
Okej, jag sa det. Det är galet. Korkat. Naivt. Hopplöst optimistiskt. Och sant.
Det finns hopp! Visst är svårigheterna fortfarande många, men vilket är bäst för irakierna: att det nu vänder och våldet minskar, eller att vänstern kan fotsätta använda Irak som slagträ mot Bush?
Jag gissar att vänstern och medierna här anser sig ha ett mycket svårt val. För mig är det dock självklart: irakierna är värda en framtid i frihet och demorkati.
Söndag 2007-08-12 / 19.07
Söndag 2007-08-12 / 9.36
Detta perspektiv klarar inte socialdemokraterna av att svara upp emot när de möter dessa kvinnor, sa Reinfeldt. För: "De arbetar!"
Websiten
