Söndag 2007-08-05 / 11.02länk LEIJONBORG HAR GJORT FOLKPARIET INTRESSANT. Igår höll Lars Leijonborg
i Marstrand sitt sista tal som partiledare. Sydsvenskan skriver i en ledare, med den något märkliga rubriken
Han dansade en sommar, att "frågan om vart folkpartiet är på väg känns lika aktuell som den dag för drygt tio år sedan då han tillträdde."
Helsingborgs Dagblad skriver i ledaren
Leijonkungens svanesång:
När till och med Mona Sahlin har börjat tala om vikten av krav i skolan är det uppenbart att folkpartiets ideologiska omriktning, från snällism till disciplinism, har haft en viss verkan ...
Men spänningen har, som den brukar göra, klingat av, och röstsiffrorna är tillbaka i gamla vanliga intervall — en varning till de yngre kollegorna.
Jag förstår inte den njugga hållning som politiska kommentatorer, också fp-närstående ledarredaktörer, har mot Lars Leijonborg. Han har vågat ifrågasätta mer än de flesta partiledare i Sverige i modern tid. När han - motvilligt - tog över efter "medieskicklige" Maria Leissners snabba fall, var folkpartiet i djup kris. Bengt Westerberg hade förstört partiets rykte som marknadsliberalt och avgått när han inte lyckats hamna i en socialdemokratisk regering.
Denna mesiga snällism var på väg att köra folkpartiet ut ur riksdagen. Leijonborg vidtog en svårare förnyelse än den Fredrik Reinfeldt genomfört: Leijonborg vässade profilen, började utmana och förde på svensk dagordning upp känsliga men viktiga ideologiska diskussioner. Medan Reinfeldt tonade ner moderaternas vassa kanter, stack Leijonborg ut huvudet. Detta i en tid då han själv var ifrågasatt som partiledare. Det kräver mod, styrka och envishet - egenskaper som kännetecknar kompetenta ledare.
Och jämför honom med övriga partiledare under hans tid som fp-ordförande 1997-2007: Bo Lundgren, Olof Johansson, Alf Svensson, Göran Persson, Gudrun Schyman, Birger Schlaug. Här fanns de som hade bättre hand med medierna än Leijonborg, men vem av dessa partiledare stod för politisk förnyelse och djärva tag?
Vi behöver fler partiledare som likt Lars Leijonborg vågar utmana gamla vanor och föra idédebatt.
Söndag 2007-08-05 / 10.02länk BIOSUCCÉ FÖR BOURNE ULTIMATUM. Natten till lördagen hade den tredje aktionfilmen med före detta agenten Jason Bourne (spelad av Matt Damon) premiär i USA och det inför utsålda biografer, rapporterar
Deadline Hollywood i
Bourne Delivers $24.5M Ultimatum Friday.
Också recensenterna ger högt betyg. Av
130 tidningsrecensioner får den dåligt betyg av bara 8. Det betyder 94% godkänt av filmsiten Rotten Tomatoes, vilket är ett unikt entydigt "tummen upp" från svårflirtade recensenter. AP:s Christy Lemire skriver:
"Det är ett hantverk av experter och rolluppsättningen är så superb att Bourne Ultimatum överträffar alla förväntningar i genren."
Och i New York Observer skriver Rex Reed: "En bergochdalbanefärd som slår knockout även på adrenalin-junkies, och är lätt den fräckaste och mest tillfredsställande spionfilmen på åratal, bättre än föregångarna."
I Sverige har filmen premiär först
14 september...
När första Bourne-filmen kom var det flera som tyckte att man gjort för många avsteg från författaren Robert Ludlums agenttriologi om Bourne, att den speciella paranoida känsla som Ludlum skapade inte förmedlades. Jag höll inte med. Ludlums nerv kändes i biosalongen, även om den inte uttrycktes som i böckerna. Det bekräftades i film nummer två, och nu låter det som att man lyckats också i trean. För mig är Bourne bättre aktion än Bond.
Lördag 2007-08-04 / 20.53länk SATSA PÅ JÄRNVÄGEN. Borås Tidning har en ovanlig och utmärkt "somrig" ledare, då redaktionen förflyttat sig 100 år tillbaka i tiden: "Vi befinner oss nämligen på den smalspåriga järnvägsrälsen mellan Anten och Gräfsnäs", skriver man i
Hög tid satsa på järnvägen.
Man beskriver hur järnvägen växte fram i Sverige och frågar, "På 1850-talet fanns viljan men inte tekniken, nu finns onekligen tekniken, men var finns viljan?"
Svaret är bland annat att trafiken blivit en lekstuga för politiker i nya myndigheten som Rikstrafiken, vars budget kördes i botten av miljöpartisten Kjell Dahlström. Vilken verksamhet som helst som hanteras så som järnvägen i Sverige - och i Europa - kommer aldrig att utvecklas.
När det gäller gods sköts lastbilstrafiken av privata åkerier som begriper vad kunderna vill ha och visar stor flexibilitet, allt medan järnvägen sköts av staten i respektive land, vilket betyder total oförmåga till flexibilitet och kundanpassning.
Lite bättre är det med persontrafiken. Jag åker gärna tåg och ser fram emot den nya vagn som nu utvecklas av Bombardier i Örnsköldsvik,
Regina 250. Det ska kunna tävla med flyget på ännu fler inrikessträckor, som Malmö-Stockholm. Men när jag i sommar skulle ta mig från Västervik till Göteborg fick jag byta mellan fyra olika fordon, buss/rälsbuss/lokaltåg/X2000. Alla höll tidtabell, så resan gick bra. Men nog upplevde jag det som lite av museiresa. Det känns inte 2000-tal att tvingas byta så många gånger på en 40 mils resa till landets näst största stad.
I Västervik hann jag tyvärr inte ta en tur med den "riktiga" musiejärnvägen,
smalspåret Västervik-Hultsfred, men kunde ju inte låta bli att ta det här fotot på mitt favoritfordon, Rälsbuss Y6 (Under min barndoms somrar uppe i Norrbotten var flera släktingar rälsbussförare, innan landsvägsbussarna tog över).
Det fina med musiejärnvägarna är att de drivs privat och med stort engagemang. Samma sorts engagemang och mångfald borde få plats också i den moderna utvecklingen av järnvägen. Järnvägens statliga ämbetsmannakultur borde också hamna på museum.
Lördag 2007-08-04 / 18.31länk MOSKÉBYGGEN VÄCKER FRÅGOR. När moskébyggen möter protester, som i Skärholmen i Stockholm, är det inte själva byggnaden det handlar om. Svenska Dagbladet tar i ledarartikeln
Religionsfriheten väger tyngre, upp en av de andra aspekt som frågan inrymmer:
En farhåga man dock kan ha är att moskén ska bli en plats där extremism och islamism kan frodas. 2003 uppstod en debatt om en hatpredikan som hållits i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm (se även SvD 23/5 2004). Presumtionen om religiösa fora i ett tolerant land bör dock vara att de kommer användas som just platser för fredligt utövande av religion; bevisbördan ligger och bör ligga på dem som vill hävda något annat. Risken är i sig inte skäl nog att vägra tillstånd.
Det har i detta fall inte presenterats några rimliga principiella skäl att säga nej till ett moskébygge. Religionsfriheten väger tyngre än både integrationspolitiska bekymmer och farhågor om extremism. Sådana problem måste lösas på andra vägar.
Slutsatsen är riktig. Men det finns djupare frågeställningar: oron handlar också om huruvida det officiella Sverige anser att svensk lag gäller alla i Sverige.
Här finns skäl att undra. Svensk pingstpastor åtalas och hotas av fängeslestraff för att han läser ur bibeln i moralfrågor, medan svenska rättsväsendet inte lyfter ett finger när kassetter sprids i moskéer med uppmaningar att döda judar och uttrycker förakt för "otrogna". Den
totala inkonsekvens som Justitiekanslern Lambertz visat är ett tydligt besked från det officiella Sverige: muslimer behöver inte följa svensk lag.
Med sådana besked är det inte konstigt om en och annan undrar vad det är för sorts verksamhet man stöder när moskéer byggs.
Jag är inte emot moskébygget i Skärholmen, men jag vill se mer rakryggade ställningstaganden för svensk lag och rätt från det officiella Sverige. Den undfallenhet man visar är det största hotet mot integration, för det man säger till minoriteterna är att "ni behöver inte integrera er i det svenska samhället", "ni kan fortsätta konflikterna i Mellanöstern på svensk mark". Det är motsatsen till integration.
Lördag 2007-08-04 / 18.31länk LOGIKEN BAKOM SJÄLVMORDSBOMBNINGAR. I American Prospect recenseras två nya böcker på temat självmordsbombningar,
Explosive Reactions. Den ena verkar vara en tarvlig relativisering: väst har dödat människor förr, därför är det inte konstigt att muslimer bombar civila nu (undrar om författaren också menar att jag kan mörda någon och rättfärdiga det med att min granne gjort det förut. Det är ju sjukt!). Men den andra tar upp det resonemang jag framfört här i bloggen:
[Statsvetaren Mia] Bloom menar att taktiken med självmordsbombningar används av konkurrerande grupperingar som försöker vinna stöd hos en sympatiserande allmänhet i en process som kan liknas vid "överbudspolitik". Självmordsbombningar används således av grupper som vill visa att de är mer hänsynslösa, beslutsamma och effektiv än andra - och därigenom hoppas på ökat stöd i befolkningen.
Det är den bredare allmänhetens inställning till självmordsbomber som avgör om sådana utförs. Så länge en stor del av befolkningen stöder taktiken kommer Talibaner, al-Qaida, Hamas, Hizbollah och extremister i Irak att använda den. Det är först när en stor del av allmänheten vänder sig mot taktiken som den inte längre blir effektiv. Mia Bloom konstaterar att
det var när IRA på Nordirland drog slutsatsen att de, när det gällde den egna befolkningens sympatier, hade mer att förlora än vinna på bombdåd, som våldet upphörde.
Att självmordsbombningar fortsätter i muslimska länder - och i länder som Storbritannien - är en bekräftelse på att antalet "moderata" muslimer ännu är för få för att göra bombdåden ineffektiva i kampen för "saken". Bara om den stora majoriteten av muslimer, som aldrig skulle begå dessa brott själva, tydligt, mycket tydligt gör klart att de inte accepterar detta våld i deras namn, kommer taktiken att bli meningslös. Och jag syftar då inte på de i medierna så vanliga och till intet förpliktande avståndstaganden som kommer efter att ett terrordåd begåtts, utan på att imamer och andra auktoriteter inom de muslimska gemenskaperna förmedlar sitt fördömande under fredagsbönder m fl vardagliga sammanhang - innan dåd har begåtts.
Lördag 2007-08-04 / 10.38länk GIULIANI: FOLKET HAR RÄTT ATT FÅ VETA VEM I HELSIKE JAG ÄR. Eftersom svenska medier inte rapporterar något om den kandidat som skulle vinna Vita huset om det vore val nu, kan jag rekommendera
denna
timslånga intervju i TV-kanalen PBS med republikanske presidentkandidaten Rudy Giuliani. Här följer en 30-sekunders utdrag:
PBS är skattefinansierad och än mer vänster än ABC, CBS och NBC, men det blir ändå en bra intervju där man får en uppfattning om vem personen Rudy Giuliani är. Han berättar att prostatacancern lärde honom att han är dödlig och att kunna skilja på vad som är viktigt i livet och vad som inte är det. Han är riktigt oamerikansk när han utförligt talar om att han har gjort misstag - och att dessa misstag lärt honom mer än hans framgångar. Och det är därför han anser sig vara den bäst förberedde av alla kandidater att bli president.
Lördag 2007-08-04 / 10.38länk USEL VECKA FÖR AMERIKANSKA VÄNSTERN. Under veckan som gick gjorde Hillary Clinton misstaget att attackera Barack Obama för att han som president skulle uppvakta totalitära regimer som Iran, Nordkorea och Kuba. Valstrategen Dick Morris menar, i
Clinton’s campaign commits big-time goof, att hon därmed attackerar en uppfattning som är populär inom vänstern: "Enkelt uttryckt har Hillary placerat sig i fel fålla i förhållande till demokratiska partiets väljarbas".
Samtidigt har Barack Obama fått svidande kritik för att han i ett tal öppnat för att amerikanska trupper ska invadera Pakistan. Nu får Obama kritik också från Pakistan;
Pakistan Fires Back At Obama. En del tror att Obamas utspel - som också är en ståndpunkt i strid med vad demokratiska väljarbasen vill - beror på att han känner sig trängd av Hillary Clintons påhopp.
Men istället för att tillbakavisa Clintons angrepp, bekräftar han ironiskt nog Clintons anklagelse om att han är oerfaren i utrikespolitiken.
Men värsta misstaget begår kongressens ledande demokrater, talman Nancy Pelosi och senatsledaren Harry Reid, när de så hårt investerat i att USA kommer att förlora kriget i Irak. Vita huset-reportern Byron York konstaterar i
Dems’ 'Real Big Problem' att det inte är smart att satsa på att det egna landet ska förlora, för om landet förlorar har man inte vunnit något på det, men om landet till slut vinner (eller gör framsteg, som vissa rapporter nu tyder på), då hamnar demokraterna i en fruktansvärd sits. Man kan inte vara med att dela på segern och kommer att framstå som landsförrädare som svikit landet i en svår stund.
Lägg till det att vänsteraktivisterna i MoveOn och i bloggosfären är uppgivna och känner sig svikna av demokratiska partiet sedan de vann majoriteten i kongressen i höstas. Vid ett konvent i Chicago är stämningen i botten, rapporterar American Spectator i
Liberalism on a Ledge:
Trots republikanernas valförlust för ett halvår sedan, talas det om att demokratiska partiet hugger "nätrötterna" i ryggen vilket är helt andra tongångar än före valet då man skulle "kick ass", leda demokraterna till seger och förändra Amerika. Förrådda? Deltagarna listar gärna sveken: inget snabbt tillbakadragande från Irak, avhopp från ny hatlagstiftning och parlamentariker som nu när man har makten bygger en mur mellan sig och bloggarna, som inför valet hade stor tillgång till dem och deras medarbetare.
Demokratiska partiet klarar nog inte fler veckor som den gångna.
Fredag 2007-08-03 / 17.07länk SATIR: HATBROTT OCH KONST. Här en absolut lysande satir av tecknaren
Glenn McCoy om dagens hyckleri. När Glenn Hysén klappade till den som tafsade på honom anklagas han för hatbrott, men när en kvinna gör samma sak blir hon hjälte. När kristna symboler häcklas är det okej, men om det påstås att koranen hamnat på golvet etc då blir det ett himla liv. Den här teckningen beskriver utmärkt medieklimatet i vår tid:
Fredag 2007-08-03 / 16.45länk CAMPBELL-SKVALLER OM BLAIRS MÖTE MED THATCHER. När Labour och Tony Blair hade vunnit en jordskredsseger 1997 och flyttat in på Downing Street nr 10 hade Campbell avrått honom från att träffa Margaret Thatcher: "Jag hade starka tvivel om nödvändigheten men han [Blair] var orubblig om det kloka i att involvera henne, om att få henne att känna att hennes råd var välkomna."
Blair gick dock med på att mötet skulle ske utan att det annonserades utåt. Hon kom in utan att någon såg henne men när hon skulle lämna nye premiärministern berättar Campbell vad som hände:
Det satt en grupp partifolk och väntade på att få träffa Blair och deras ögon föll nästan ut när de såg henne komma ut ur regeringens sammanträdesrum tillsammans med Tony.
Vilken syn det måste varit...
Fredag 2007-08-03 / 16.45länk CAMPBELL-SKVALLER OM AL GORE. En av de svenskar som träffade Al Gore då han var vicepresident har för mig berättat att Gore alltid hade små lappar med allt han skulle säga, även korta tacktal vid middagar. Al Gores beteeende bekräftas av Alastair Campbell i dennes dagbok The Blair Years. Campbell följde som pressekreterare med Tony Blair till ett möte med Al Gore i Vita huset 1996, och skriver i dagboken:
Vi fortsatte till ett möte med Al Gore, vilket avlöpte väl. Jag blev förvånad att se hur stor [fet] han var och hur beroende han var när han talade av sina anteckningar på små kort. Jag satt jämte någon som bokstavligen bockade av varje stycke medan Gore framförde dem.
Ingen spontanitet där inte. Denna stelhet och osäkerhet var en viktig förklaring till att Al Gore inte blev president. Han saknar en personlighet som når fram.
Fredag 2007-08-03 / 16.11länk AYAAN HIRSI ALI: ISLAM UTAN RÄTTSSTAT. I Newsweek ger Ayaan Hirsi Ali sin syn på islam:
My View of Islam.
Som alltid läsvärt. Hon tar exempelvis upp det faktum att islam inte har någon tradition av rättsstat. Guds ord är lag. Hon skriver:
Det är också en skyldighet för varje muslim att upprätthålla dygder och hindra syndigt agerande. Enligt islam ska de värsta synderna en muslim kan begå bestraffas med döden. Straffet behöver inte utföras av staten, utan kan lika gärna utföras av medborgare. När det gäller islams lagar ligger juridiken och upprätthållandet av lagarna i händerna på varje muslim.
Så tydligt har jag inte sett islams syn på juridik bli beskriven förut. Det förklarar ju varför fatwor, som den mot Salman Rushdie, är så starka: det blir en skyldighet för varje enskild muslim att utföra dödsstraffet mot Rushdie. Den muslim som möter honom på gatan eller vid ett seminarium har en Guds plikt att omedelbart hugga ihjäl honom. Den muslim som inte göra det, agerar syndigt och i strid med islam.
Än en gång tycker jag den kristna/romerska traditionen med domstolar - skilda från kyrkan - som följer demokratiskt stiftade lagar, framstår som så mycket mer civiliserad än de som islam uppvisar.
Fredag 2007-08-03 / 15.45länk VÄNSTERN STÅR INTE UT MED GODA NYHETER FRÅN IRAK. När Irak-experten och pensionerade generalen Jack Keane vittnade inför amerikanska kongressen, lämnade flera demokratiska kongressledamöter lokalen eftersom de inte stod ut. Bland dem Nancy Boyda som till medierna sa:
- Det finns en gräns för vad man kan ta innan vi var tvungna att lämna rummet för ett tag ... det ger så mycket frustration att lyssna på det vi fick höra, förklarade Boyda till reportrar.
Vad var det som gjorde henne och demokraterna så upprörda? Goda nyheter från Irak! Jack Keane vittnade om tydliga framgångar sedan den av general Petraeus ledda motoffensiven (counter-offensive) nådde full kraft i juni. På i snart sagt alla variabler, utom den politiska, kan snabba framsteg noteras. Och Keane avslutade sitt vittnesmål med dessa starka ord:
Riksdagsledamöter! Jag respekterar ert konstitutionella ansvar. Och jag har tagit ed på att försvara dem. Men jag ber er att bekämpa era demoner, erkänna det mod som våra trupper så öppet demonstrerar och att inte förslösa deras uppoffringar och de framgång de har åstadkommit.
Vilken utomordentligt god sammanfattning på mediernas och vänsterns hållning i Irakfrågan: bekämpa era demoner! Det är ju exakt det saken handlar om. Man längtar efter motgångar som en bakfull alkoholist längtar efter nästa sup.
Fredag 2007-08-03 / 10.58länk PUTINJUGEND. Svenska medier tonar oftast ner kritik mot Ryssland, medan man alltid förstorar upp kritik mot USA. Mederina går därmed totalitära krafters ärenden (något de en dag kommer att få stå till svars för). Ett undantag är dock dagens ledare i Sydsvenska Dagbladet,
Putins unga garde:
Steg för steg har president Vladimir Putin fört Ryssland i auktoritär riktning. Yttrandefriheten har kringskurits och makten koncentrerats. Tonen i förhållande till väst – inklusive de baltiska EU-medlemmarna – har skärpts.
Allt mer intar Ryssland den militära stormaktens oresonliga position ...
Så gott som varje avsteg från den demokratiska vägen i Ryssland har följts av suckar och oro i väst. Men någon gräns har aldrig markerats.
Trots fakta i målet fortsätter världssamfundet att tiga still om brott mot mänskliga rättigheter i Tjetjenien.
I dagarna håller den Putintrogna ungdomsrörelsen Nasji ett slags sommarkoloni några timmars resa från Moskva. Lika hyllad som presidenten blir där, lika hånade blir hans motståndare ...
Organisationen har kallats för ”Putinjugend”. Onekligen väcker dess personkult och aggressiva aktioner – exempelvis under statykrisen mellan Estland och Ryssland i våras – obehagliga, historiska associationer.
En regim som nu badar i gas- coh oljepengar bygger sig starkare, medan svenska politiker talar om att ytterligare avveckla Sveriges försvar...
Fredag 2007-08-03 / 10.58länk RYSSLAND GÖR ANSPRÅK PÅ NORDPOLEN. I radions ekoredaktion framställdes Rysslands intresse för Nordpolens naturresurser som en effekt av --- växthuseffekten. Jo. Därför att isarna blivit tunnare skulle det vara enklare att borra. Vilken skröna!
Verkligheten är ju en annan. Dels har oljepriserna kraftigt stigit. Nytt rekord nåddes häromdagen med nära 79 dollar per fat. Med sådan prisnivå blir det ekonomiskt lönsamt att exploatera fyndigheter som tidigare inte varit det. Men en viktigare faktor är Rysslands mer aggressiva nationalim.
Kanadas utrikesminister Peter MacKay säger i MacKay mocks Russia's "15th century" Arctic claim:
- Det här är inte 1400-talet. Man kan inte utföra en expedition, placera en flagga och hävda 'Vi äger detta territorium'.
Kreml vill säkra Rysslands långsiktiga dominans över den globala energimarknaden. För att kunna göra det måste Ryssland finna nya fyndigheter av olja och gas, och Nordpolen verkar vara den enda plats kvar att exploatera. Men det finns ett problem: internationell lag erkänner inte Rysslands rätt att göra anspråk på havsbotten norr om den ryska kustlinjen ...
Det kommer att bli en tuff strid.
Ja, energimakt har ersatt vapenmakt i Rysslands allt mer aggressiva agerande på världsscenen. Det är kanske dags för Sverige att inse det.
Fredag 2007-08-03 / 10.30länk TÄNK OM MURDOCH ÄNDÅ KÖPTE DN. I Dagens Nyheter ondgör sig ledarsidan över att den australiensiske mediemagnaten Ruphert Murdoch köper Wall Street Journal. "Det är mycket dåliga nyheter", skriver Mats Wiklund i
Press mot fri press.
Att en DN-anställd gnäller om "dominans" är som om räven klagar på hönornas osäkra hönsgård! DN är en del av Bonnierkoncernen som har betydligt större dominans över svensk mediemarknad än Murdoch har över den globala mediemarknad där han är en ovanlig, färgstark och förnyande kraft. Något man definitivt inte kan säga om Bonnier.
Murdoch har gjort mer för pressfriheten och mångfalden än någon annan levande människa!
Han har sett till att det finns andra röster än de politiskt korrekta vänsterrösterna i medielandkapet. Också det mer än vad Bonniers eller Marita Ulvskog någonsin haft kompetensen, viljan eller visionen att se.
Murdoch är yttrandefrihetens främste riddare. Att han tar över Wall Street Journal kommer säkert att visa sig vara en god nyhet. Om tidningen tar upp konkurrensen med New York Times och Washington Post om att vara USA:s främsta medieröst kommer det att vitalisera hela marknaden. Tänk om Murdoch också kunde ta sig en titt på Sverige och se hur likriktad, trångsynt och vänsterdominerad vår mediebransch är. Då kanske han kunde köpa en av de större tidningarna här också, för att sätta lite fart. Varför inte DN?!
Torsdag 2007-08-02 / 9.58länk STACKARS DARFUR - DRABBAS NU AV FNs KORRUPTIONSINSATSER. Flera år försent har "samtal" nu lett fram till att FN ska försöka få stopp på folkmordet med truppnärvaro i västra Sudan. Frågan är dock om inte FN:s närvaro i det här läget bara innebär ytterligare en plåga för civilbefolkningen. Överallt där FN:s "freds"-bevarande insatser dragit fram har det skövlats genom grov korruption, sexhandel och total inkompetens.
Men tyvärr har FN haft svårt att genomföra lyckade operationer. Vi har nyligen fått exempel på slöseri, korruption och oförmåga att fatta tuffa beslut i Kosovo.
Det är allt annat än lätt att leda en operation där länder med olika bakgrund och politisk kultur bidrar. Och det blir inte precis lättare av att FN ofta har oklara och urvattnade mandat, eftersom åtgärder behöver stöd av alla medlemmar i säkerhetsrådet.
Men alternativen till att agera genom FN har större nackdelar. Irakkriget visar att ensidiga aktioner av stormakter väcker stark opposition och att har svårt att nå sina syften även när de angriper verkliga skurkstater.
Visst, det är lätt att hålla med om att korruption är bättre än självmordsbombarkampanjer. Men faktum är att många fler har dödats i Darfur än i Irak.
FN-vägen betyder fler civila dödsoffer på grund av inaktivitet och långsamhet. Och om USA-koalitionen inte invaderat Irak hade Saddam Hussein fortsatt döda sitt folk, som före invasionen skedde i samma takt som de värsta månaderna efter invasionen (c:a 100 dödade civila per dag i snitt).
Det som många på grund av sitt USA-hat inte vill ta in, är att invasionen inte orsakat fler döda än om man låtit bli. Misslyckadet består i att man inte lyckats minska dödandet, men däremot har man störtat en diktator och startat en demokratisk process. FN-frånvaro i Darfur under dessa år har orsakat fler döda genom att muslimska Janjaweed-milisen ohindrat - och med regeringens stöd - kunnat slakta civila och bränna byar.
Sedan kan man undra varför VLT tar för givet att länder ska rikta "stark opposition" mot interventioner i skurkstater. Är det inte en ändrad attityd som krävs för att skapa en bättre värld?
Torsdag 2007-08-02 / 9.18länk SVENSKT BISTÅND - RENA HÄRDSMÄLTAN. Ingenting förvånar mig längre när det gäller svenskt bidstånd. Under denna benämning har under årtionden hur många miljarder som helst slösats bort på ren dårskap. I dag rapporterar Svenska Dagbladet:
Var sjätte svensk krona går in i Mugabes bank. Per Gudmundson skriver:
Sveriges hållning vad gäller bistånd till Zimbabwe är att inget ska gå till, eller kanaliseras genom, Robert Mugabes genomkorrupta myndigheter. Ändå går en stor del av det svenska biståndet rakt in i Mugabes centralbank.
Vem förvånas? Sverige håller socialistiske diktatorn Mugabe under armarna trots att han förvandlat Afrikas kornbod som exporterade livsmedel, till en öken där människor svälter och flyr till Sydafrika. Mugabe var idolen för den socaldemokratiska eliten på 1980-talet, han hyllades reservationslöst för sin kamp mot de vita jordbruksfarmarna (som naturligtvis förtjänade kritik). Och nu fortsätter den borgerliga regeringen att hålla den förtryckande regimen vid liv - och förlänger därmed miljontals människors lidande.
Jag har sagt det förut och upprepar det nu: av humanitära skäl måste nuvarande svenska biståndspolitik avskaffas.
Torsdag 2007-08-02 / 8.58länk BARACK OBAMA ÖPPNAR FÖR INVASION AV PAKISTAN. Många höjde på ögonbrynen när demokratiske antikrigskandidaten Barack Obama igår plötsligt sa att han kan tänka sig invadera Pakistan för att bekämpa terroristnätverk, vilket rapporteras i bland annat USA Today,
Obama would consider sending troops into Pakistan.
Han fick omedelbart hård kritik av partikamrater, som senator Chris Dodd,
Democratic Opponents Slam Barack Obama For Speech on Pakistan: "Ärligt talat är jag osäker på vad Barack är ute efter. Men det är farligt och oansvarigt att ens lämna intryck om att USA skulle kunna komma att rikta meningslösa och publika provokationer mot en kärnvapenmakt."
Den demokraterna närstående redaktören Mort Kondracke
kallar Obamas utspel: "Spännande men också naivt"
Själv undrar jag varför Obama säger så här. Han har ju försökt profilera sig som den ende trovärdige antikrigskandidaten inom vänstern och många gånger påtalat att andra presidentkandidater som Hillary Clinton och John Edwards röstade för Irakkriget, medan han då uttalade sig emot det. Kan det vara så att han känner att opinionen håller på att vända?
Torsdag 2007-08-02 / 8.58länk FRIHETSJOURNALEN NR 2. Andra numret av idébladet Frihetsjournalen har nu nått prenumeranterna. Det innehåller främst två artiklar där jag försöker ge nya vinklar på två intressanta men mycket olika områden:
- Vad är Allians för Sverige - och vad borde den vara?
- Västvärldens akilleshäl - om stämningsläget i den internationella debatten
Dessutom lite om The Simpson movie och Bergman. Och besöksstatistiken för juli.
Med anledning av din anmärkning om det negativa draget över Bergmans
gärning slog det mig vid läsning av dagens SDS att en anledning till att
ungdomen skyr dagstidningar och större delen av befolkningen i övrigt inte
har något förtroende alls för journalister och deras gärning är just
negativism.
Över en nyhetsartikel som handlade om det kraftigt ökande
kollektivåkandet i Skåne (med Öresundsbron som motor i det hela) kunde man
läsa rubriken "Trängseln ökar på tåg och bussar".
Tacka f-n för att folk blir trötta på media! Allt ska vridas till så negativt som någonsin
möjligt. Det räcker att höra några nyhetssändningar i statsradion för att
få tesen bekräftad.
Vinklingen på det senaste vansinnesdådet i
Afghanistan, kidnappningen av sydkoreanerna, är ju t ex att "vad hade de
där att göra?" Det är alltså något negativt med att åka till ett utsatt
land och efter bästa förmåga hjälpa befolkningen med direkta insatser inom
sjukvården?! Inget negativt om och fördömande av talibanerna och deras dåd
har förstås hörts i sammanhanget.
Som tur är finns för oss som har tillgång till Internet alla bloggar så
att man slipper att förlita sig på enbart dagstidningar och radio/TV.
Ja, man kan fundera över om inte Ingmar Bergmans neurotiska hållning är just den som mainstreammedierna intagit... För nyhetsmedier är inte längre nyheter fint nog, utan man ska lägga en "kulturell" eller "intellektuell" aspekt på skeendet. Pannorna i djupa veck och grubbla över hur in-i-helvete eländigt allt är. Det är fint, det.
Onsdag 2007-08-01 / 17.28länk GIULIANI IKAPP I IOWA, NEW HAMPSHIRE. Förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani har länge varit favoriten i de nationella opinionsmätningarna om näste president, men han har inte varit mest populär bland republikanska väljare i de tre första, små delstaterna som håller primärval i januari. Många har sett det som ett bevis på att Giuliani inte kan bli republikanska partiets presidentkandidat.
Men de senaste mätningarna från dessa tre viktiga delstater visar att Giuliani nu kommit ikapp och tagit ledningen. I
Iowa med 22 procent av republikanska väljarnas röster mot 21 procent för närmsta konkurrenten Mitt Romney, i
New Hampshire med 27 procent mot Mitt Romneys 26 procent och i
South Carolina med 28 procent mot Fred Thompsons 27 procent.
Se inslag om dessa mätningar och från Rudy Giulianis kampanj i Fox News:
Giuliani gains ground (video).
Onsdag 2007-08-01 / 9.58länk DEMONSTRATION FÖR FÄNGSLAD DEMOKRATIAKTIVIST I VITRYSSLAND. I diktaturen Vitryssaland fortsätter man att trakassera demokratiaktivister. I lördags fängslades 19-årige Franciak Viachorka, ordförande i Vitryska folkfrontens ungdomsförbund. "Hans brott är att han utmanar den kommunistiska diktatur som Lukachenko byggt upp", skriver MUF:s internationell sekreterare Rola Brentlin i sin blogg, där hon skriver om den
Manifestation som äger rum idag kl 15 utanför Vitrysslands ambassad.
Vem kan undgå att se skillnaden i moderata ungdomsförbundets protestaktion och vänsterextremisternas?
På samma sätt är attacker, som den av Antifascistisk aktion mot migrationsdomaren utanför Göteborg i söndags, en yttring av respektlöshet mot andras liv. Och kontraproduktivt. För vem pratar i dag om varför de attackerade domaren?
Det var inte länge sedan som Göteborgs gator förvandlades till krigsskådeplatser. Gatans parlament slet upp gatstenar för att kasta dem mot ordningsmakten. Våldet triumferade. Sargad låg staden och stukad vår tro på trygghet. Det som antifascister gjorde skiljde sig inte från vad fascisterna gör.
Rätt. Dessa vänsterextremister hotar det öppna och demokratiska samhället. Och jag citerar den här ledaren, eftersom mainstreammedierna sällan kallar vänsterextremister får vad de är: fascister. Man har glömt att Benito Mussolini, innan han startade sin fascistiska rörelse, var redaktör för socialisternas största tidning La Lotta di Classe (Klasskampen). Fascismen växte fram ur vänstern. Av den enkla anledningen att demokrati som statsskick är en borgerlig idé där individernas fria val respekteras.
Onsdag 2007-08-01 / 9.32länk DEMOKRATERNA KAN SPLITTRAS OM IRAK. I månader, om inte år, har mainstreammedierna hävdat att president Bush kommer att förlora sitt stöd i Irakpolitiken eftersom republikanska kongressmän kommer att hoppa av hans linje och rösta med demokraterna. Nu har man i Washington börjat tala om motsatsen, att demokratiska partiets front mot Bush kan spricka - om Iraksituationen förbättras kan enigheten i kravet på snabbt tillbakadragande spricka.
Kongressmannen James Clyburn, som är vice gruppledare inom demokratiska partiet, säger att en starkt positiv rapport om framsteg i Irak av general David Petraeus troligen kommer att splittra demokraterna i representanthuset och hindra hans parti från att pressa fram en tidtabell för tillbakadragande.
Här talas inte om presidenten som "maktlös" och "lam anka". Istället är det vänstermajoriteten i kongressen som står rådvill och oförmögen att åstadkomma något. Men tro inte att svenska medier ska rapportera det scenariot...
Onsdag 2007-08-01 / 9.22länk NÄR CLINTON-OBAMA FIGHTAS VINNER JOHN EDWARDS. Efter YouTube-debatten i USA mellan demokratiska partiets presidentkandidater hamnade Hillary Clinton och Barack Obama i en allt hårdare ordväxling, sedan Obama sagt att han som president omedelbart kommer att uppvakta och träffa Ahmadinejad i Iran, Hugo Cavez i Venezuela, Fidel Castro på Kuba och andra totalitära ledare. Detta uttalande visar på "naivitet och oerfarenhet" sa Clinton. Obama svarade med att Clinton är en "Bush-Cheney light".
Och vinnaren i förra veckans gräl mellan Hillary Clinton och Barack Obama i frågan om USA ska tala med sina fiender är...
John Edwards.
Iowa är den lilla delstat där de första primärvalen hålls i januari. Förra gången, för fyra år sedan, var det här Howard Deans kampanj föll samman efter att under många månader ha lett opinionsmätningarna. Iowa har en tendens att bli en otrevlig upplevelse för dem som leder opinionsmätningarna.
Den här gången kan Clinton och Obama, som leder i mätningarna, stöta bort demokratiska väljare genom att gräla med varandra och driva iowa-borna i händerna på tredje mannen,
John Edwards (som jag i vintras tippade skulle vinna demokraternas nominering, och än är det inte försent).
Tisdag 2007-07-31 / 13.58länk BAKSLAG FÖR FRED THOMPSONS VITA HUSET-PLANER. Förre senatorn och skådespelaren
Fred Thompson har ännu inte officiellt tillkännagivit att han är presidentkandidat, ändå har han under våren gått om John McCain i opinionsmätningar bland republikanska väljare. Många ansåg att han också skulle gå om Rudy Giuliani.
Men han har inte lyckats komma ikapp Giuliani och nu när resultatet av kampanjinsamlingarna offentliggörs är det en besvikelse för Thompson-supportrarna. Han har bara samlat in 3 miljoner dollar, betydligt mindre än vad bedömmarna förväntat sig. Det rapporterar Politico,
Fred's funds raise fear of flop.
Tisdag 2007-07-31 / 13.45länk REGERINGENS FÖRETAGARPOLITIK BLODFATTIG. Näringsminister Maud Olofsson hamnar på defensiven när hon i radions luncheko
intervjuas om det faktum att svenska småföretagare är de mest missnöjda i Norden. Hon påpekar att regeringen slopat försämringar som förra regeringen föreslog, och att man genomfört det man gick till val på. Men hon hade inget att säga om framtiden, vad alliansen ska göra framöver.
Privat ägande är att föredra därför att det statliga ägandet omges av fler begränsningar, konkurrensen kan snedvridas och staten kan ha svårt att tillföra tillräckligt kapital hette det t ex i vårens proposition om försäljning av statliga bolag.
Det är sant. Men de starkaste argumenten för privat ägande är andra. Att endast privata ägare kan ta det långsiktiga ansvar företagsamhet kräver. Att det privata ägandet stärker demokratin och det öppna samhället. Att privat ägande är den enda ägarform som över tid kan bibehålla den höga förändringstakt som krävs på dagens globala marknader.
Regeringens blodfattiga syn på ägandet lämnar i sin tur fältet fritt för oppositionen att hänge sig åt nostalgisk populism.
Det är bra att Företagarna och Svenskt Näringsliv nu höjer rösten. Alliansen tar borgerligt sinnade för givna och bedriver därför en socialdemokratisk och fackföreningsvänlig politik i hopp om att blidka dem. Men den strategin är fel. Facket kommer aldrig att låta borgerliga regeringar komma lätt undan, utan kommer att driva politiken än mer vänsterut. Och de borgerligt sinnade kan låta bli att rösta i nästa val om man då har två socialdemokratiska regeringsalternativ att välja mellan.
Regeringen går på tomgång sedan man genomfört sitt valmanifest. Ingen vet vad regeringen vill eller hur man tänker. Så här kan vi inte ha det. Till statsråden skulle jag vilja säga: Börja tillämpa de värderingar som ni fick väljarnas mandat att genomföra, innan det är försent.
Men som [förre SSU-basen Niklas] Nordström skriver gjorde finansministern något oerhört viktigt: "Han gav den politik han representerar ett sammanhang. Hur allt hänger ihop och vad man vill förändra." Med andra ord: Anders Borg har en berättelse.
Originellt nog skulle man kunna sammanfatta Borgs berättelse i ett enda ord - folkhem. Talet var förmodligen det kraftfullaste folkhemstal som hållits på bra många år.
Och berättelsen var lika enkel som tydlig. Sverige skall vara ett gott land för alla att leva i. Och det vill ju alla.
Men där Mona Sahlins enda redovisade vision är att återställa a-kassan talade Anders Borg om glädjen att med eget arbete förtjäna sina egna pengar och friheten i att få behålla tillräckligt mycket för att själv kunna råda en smula över livet.
Gelotte menar att socialdemokraterna står utan en berättelse som ger politiken sammanhang. Men jag vill påstå att det gör de borgerliga också. Att de lånat (tillbaka) "folkhemmet" (som Per Albin lånade från högern) gav alliansen ett försprång i valrörelsen, men att använda en berättelse om det svenska samhället som är hundra år gammal är inte helt perfekt. Vi lever i en annan verklighet än Per Albins.
De borgerliga partierna måste utveckla det tema Anders Borg förmedlade i Almedalen. Det kan ses som ett "golv", men politikens rum måste fyllas med mer än ett golv. Vi måste skapa oss en trygg relation till det faktum att den globala konkurrensen ständigt hårdnar och ställer nya, tuffa krav på oss som gör att en hel del av det som förr sågs som trygghetsskapande (exempelvis arbetsrätten) idag är en hämsko för våra möjligheter att skapa välstånd.
Idag publiceras en undersökning som visar att
svenska småföretagare är de mest missnöjda i Norden. Deras företagarvillkor har genom politiken försämrats dramatiskt sedan 1970-talet. De har svårare att klara konkurrensen. Här måste de borgerliga partierna vakna ur den nostalgiska dröm som "folkhemmet" skapade i en efterkrigsperiod då svensk industri saknade konkurrens från ett sönderbombat Europa.
Tisdag 2007-07-31 / 10.09länk PRESIDENTVALET HANDLAR OM VERKLIGHETSBILD. Amerikanska vänstern börjar bli riktigt uppskrämd över att Rudy Giuliani kan bli republikanernas presidentkandidat. I magasinen Harper's och Rolling Stones öser man galla över honom - och kallar honom "värre än Bush". Något sådant har man ju inte kunnat tro vara möjligt, med det som sagts om nuvarande president. Men det som gör Giuliani "värre" är naturligtvis att han har stora chanser att vinna Vita huset 2008.
Nu gör dessa paranoida påhopp (som Wall Street Journal-medarbetaren Russ Smith kallat dem) ingen skada - snarare tvärtom. Giuliani är ju liberal i sociala frågor och därför är delar av den republikanska väljarkåren avvaktande mot honom. Men ju mer frenetiskt vänstern attackerar honom, desto mer trovärdig blir han i högerväljarnas ögon - exakt det Giuliani behöver i nomineringsprocessen. Vänstern agerar nyttiga idioter.
I nästa nummer av Weekly Standard utgör huvudartikeln en aktuell analys om varför Giulinani fortsätter att vara den helt osannolika ledaren bland republikanska presidentkandidater,
See Rudy Run. Där framgår hur stark han är när han tar sig an terrorism i kontrast till vänstern:
"Jag anser inte att Amerika ska använda tortyr mot någon", säger Giuliani, "av moraliska och medmänskliga skäl. Men när senatorer till mig säger 'Om vi torterar dem, kommer de att tortera oss', har de fullständigt missat poängen. Vi ska inte använda tortyr eftersom det är fel. Men om vi tror att vi skulle bli bättre behandlade för det, är vi inte tillräckligt medvetna om vilka fiender vi möter."
Giuliani menar att många demokrater, och vissa republikaner, inte begriper vilket speciellt fenomen jihadismen är. "Jag tror inte de förstår islamistisk terrorism", säger Giuliani. "Jag tror faktiskt inte det. Jag tror inte de har lagt av sig de förutfattade meningar vi bär på eftersom vi sett på världen på ett visst sätt under så lång tid, för att kliva tillbaka några steg och säga, 'Passar dessa personer in i detta sätt att se på saker och ting?' Svaret är att det gör dom inte. Det handlar om ett helt annat sätt att tänka och vi måste fundera över hur vi ska hantera dem."
Ett annat sätt att tänka... Giulianis kandidatur handlar inte om 11 september. Den handlar om amerikansk politik i det nya klimat som 11 september skapat. Och på samma sätt som kampen mot terrorismen kräver nya strategier för statsmannaskap och krig, anser Giuliani att den kräver en ny typ av republikansk presidentkandidat - honom - och kanske ett nytt, eller åtminstone annorlunda, republikanskt parti.
Ja, här tror jag kärnan i framtidens politik ligger, inte bara för amerikansk utan för västerlandets politik: tar man utmaningen som friheten och demokratin nu möter på allvar på den globala nivån, eller tror man att fundamentalism och diktatur är något som kan snackas bort?
Giuliani ger amerikanska folket möjlighet att välja mellan dessa två totalt skilda världsbilder. Han tar utmaningarna på allvar. Om amerikanerna också gör det, har de en kandidat som tänker som dem. Om de tycker terrorism är en löjlig fråga, kan de rösta på någon annan.
Tyvärr har vi européer inga möjligheter att göra ett sådant val. Vår politiska klass har bestämt att det går att prata med frihetens fiender. Ingen sitter på facit, men jag hoppas ju att amerikanska folket är bättre mentalt förberett och tar utmaningarna mot vår civilisation på allvar.
Måndag 2007-07-30 / 17.24länk BROOKINGS: BETYDANDE FRAMSTEG I IRAK. Två medarbetare i det politiskt korrekta institutet Brookings skriver i den gravt vänstervridna tidningen New York Times om läget i Irak efter en rundresa i landet. Och deras slutsats: "vi är överraskade av framstegen vi såg och över potentialen att skapa uthållig stabilitet".
Rubriken på artikeln lyder A War We Just Might Win.
Michael O’Hanlon och Kenneth Pollack uppmanar nu den amerikanska vänstern att inte låta sig förblindas av sitt hat mot Bush, utan faktiskt se att någonting positivt händer i Irak - och det i snabb takt.
De konstaterar att Anbar-provinsen, som till i vintras var värst, nu tillhör de provinser där säkerheten är bäst, om man bortser från de kurdiska provinserna. Lokala sunnitiska shejker som förut gav sitt stöd till al-Qaida och andra extremister har bytt sida och omintetgjort extremisternas möjligheteter att verka. (Det har många gånger här i bloggen poängterats att "gerillakrigare" bara kan verka om de kan gömma sig bland civilbefolkningen. Om folk börjar ange var de finns är de körda. Och det händer nu.)
Irakiska armén är nu stridsduglig i allt högre grad sedan "många av de korrupta och sekteristiska befälen som förut infiltrerat trupperna har rensats ut".
Genom att makt har decentraliserats från Bagdad till provinser och lokala företrädare händer mer och tilltron till återuppbyggnaden har ökat. Alla dessa förändringar kan summeras i följande iakttagelse från dessa utsända krigsmotståndare från Brookings om de amerikanska truppernas uppfattning om utvecklingen:
Idag är moralen hög. De amerikanska soldaterna säger att de nu har en superb ledning i general David Petraeus; de har förtroende för hans strategi, de ser verkliga resultat och de anser att de nu har tillräckligt med soldater för att göra skillnad.
Det största hotet mot en gynnsam utveckling är, som en irakisk borgmästare sa till artikelförfattarna, att amerikanerna ger sig av för snabbt.
Krig utvecklas sällan som deltagarna planerat. Irak blev betydligt besvärligare än Bush-administrationen förväntat sig. Men det betyder inte att motståndarna har rätt i sina krav på snabbt tillbakadragande. Efter flera års förtröjning kan nu den vändning komma som kan ge Irak andrum. Låt det som är bäst för irakierna avgöra, inte vänsterns cyniska politik.
Men för egen del måste jag säga att jag aldrig gillat hans filmer. De är så mörka, neurotiska och framför allt utan hopp. Det han skildrar är naturligtvis en del av livet och något att behandla, men Bergman gjorde det på ett sätt som drar ner snarare än bygger upp. Och att låta destruktiviteten vinna är något jag aldrig kan förlika mig med. Inte ens som fiktion. Jag blir bara förbannad.
Måndag 2007-07-30 / 16.02länk GORDON BROWN GLASKLAR OM USA-SAMARBETE. Somliga medier har spekulerat i (och hoppats på) att Storbritanniens nye premiärminister Gordon Brown skulle fjärma sig från företrädaren Tony Blairs nära samarbete med president Bush och Amerika. Tji fick de. Inför Gordon Browns USA-besök har de idag kunnat läsa hans debattartikel i Washington Post:
Partnership for the Ages.
Starkare uttryck för alliansen mellan Storbritannien och USA kan knappast framföras. Brown ger ett reservationslöst stöd för relationen över Atlanten. Han skriver att det inte bara handlar om skriftliga fördrag och gemensamma intressen, utan om ett gemensamt arv och gemensamma värderingar - där han citerar Winston Churchill och Ronald Reagan. Brown summerar sedan:
Det är därför att vårt partnerskap handlar om värderingar som det är tidlöst.
Tänk om svenska politiker kunde vara lika tydliga. Brown fortsätter:
Jag talar om ett gemensamt arv, inte bara i form av delad historia utan om delade värderingar grundade i ett gemensamt öde - jag syftar på idén om att alla människor är skapta jämlika, om religionsfrihet, om kulturell mångfald, om en stat som är öppen och där medborgarna utkräver ansvar, om möjligheterna för alla män och alla kvinnor ...
Det är dessa ideal som binder oss samman och ger oss styrka att arbeta tillsammans i kampen mot varje utmaning framöver - från faran med kärnvapenspridning, global fattigdom och klimatförändring till, idag, den största enskilda och omedelbara utmaningen som världen har att besegra: global terrorism som är fientlig och hatfylld mot alla de värderingar vi delar.
Tänk om medierna i väst någon gång kunde vara lika tydliga om vad dagens internationella utmaningar handlar om!
Verkligheten är ju en annan. Dels har oljepriserna kraftigt stigit. Nytt rekord nåddes häromdagen med nära 79 dollar per fat. Med sådan prisnivå blir det ekonomiskt lönsamt att exploatera fyndigheter som tidigare inte varit det. Men en viktigare faktor är Rysslands mer aggressiva nationalim.
Fredag 2007-08-03 / 10.30
Tisdag 2007-07-31 / 10.09
