Totalt får alliansregeringen samma genomsnittsbetyg - 2,56 - som Göran Perssons regering fick under sitt första år, 1996, i Aftonbladet/Sifo,
Svenska folkets betyg på Perssons regeringar. Då låg Laila Freivalds och Erik Åsbrink i topp med 2,9 i betyg på en femgradig skala (där 5 är högsta betyget). Statsminister Persson fick 2,6.
2,9 Fredrik Reinfeldt
2,9 Jan Björklund
2,8 Carl Bildt
2,8 Cecilia Malmström
2,7 Maud Olofsson
2,7 Nyamko Sabuni
2,7 Maria Larsson
2,7 Beatrice Ask
2,7 Lena Adelsohn Liljeroth
2,6 Göran Hägglund
2,6 Andreas Carlgren
2,5 Anders Borg
2,5 Eskil Erlandsson
2,5 Gunilla Carlsson
2,5 Sten Tolgfors
2,5 Åsa Torstensson
2,4 Sven-Otto Littorin
2,4 Christina Husmark Pehrsson
2,3 Lars Leijonborg
2,3 Mats Odell
2,2 Mikael Odenberg
2,2 Tobias Billström
Det är ju knappt godkänt, för att använda samma vokabulär som Aftonbladet använde om Perssons regeringar när de låg på denna nivå.
Söndag 2007-06-24 / 16.25länk NEO AVSLÖJAR FALSKSPEL BAKOM LITTORIN-AFFÄREN. Jag har inte skrivit om den ankdams-affär jag tycker arbetsmarknadsministerns Fairfax-examen är (Littorin har inte ljugit om varifrån examen kommer, och om dess status har han inte uttalat sig). Men nu har något riktigt intressant avslöjats: hur denna "affär" planterats i svenska medier. Läs Peter Wennblad i Neo,
Friktions fiktion - dubbelspelet bakom Littorinaffären:
Vad vi bevittnat den senaste veckan är, vid sidan av den politiska ”affären” med Littorins examen, med andra ord inget annat än en journalistisk skandal. Friktion har grävt fram och planterat en nyhet, förvisso en korrekt sådan, men vars yttersta syfte tycks ha varit att piska upp lynchstämning hos de för Littorin svåraste motståndarna – opinionsbildarna på den egna kanten av det politiska spektrat. Journalistik och lobbykampanj i ett och samma paket, men där kampanjmakarna mörkat sina kopplingar till nyhetskällan.
Detta dubbelspel är tarvligt. Jag ska säga att jag var en av "liberala" tidningen Friktions första hatobjekt efter det att jag skrivit
Svaghetens moral som ställer krav på personligt ansvar också hos dem som har det svårt. Jag kommer inte ihåg vilka invändningar de hade, men det obehagliga var att de gjorde grova personangrepp anonymt. Jag svarade den anonyma och namnlösa redaktionen att jag anser att man inte är liberal om man inte vågar stå för sina åsikter utan gömmer sig. Nu vet vi allstå vilka herrarna är, och jag tycker det är sorgligt att se att Andreas Bergh på Ratio tillhör de tarvligas skara.
Som konservativ har artikelförfattaren Jim Geraghty en hel del invändningar mot Giulianis sociala profil. Men han erkänner att han är helt såld efter att ha lyssnat på Giuliani under ett lunchmöte häromdagen.
"Men när Rudy sätter igång i frågor man håller med honom om... då är han mycket, mycket bra", skriver Geraghty och refererar
Giulianis enastående verbala förmåga att lyfta publikens humör genom att driva med demokratiska partiets ekonomiska politik, förslag till skattehöjningar, och dessutom påpeka att terroristerna attackerat Amerika, inte tvärtom, och han driver med demokraterna som inte förstår att det är allvar.
Lite senare, när Rudy verkligen är uppe i varv, säger han, "Det måste vara det sublima marxistiska inflytandet från deras professorer..." (Ja, den påstått icke-konservative republikanske presidentkandidaten talade just om hur influerade demokraterna och universiteten är av Marx!). "Kina har upptäkt marknadsekonomins fördelar, men inte demokraterna! Indien har förstått att överge socialistisk kontroll över ekonomin, men inte demokraterna!"
Man kanske inte förväntar sig att New York-bor ska bli engagerade av tal om statsbudget och utgiftsökningar, men Rudy förmår att sammanlänka skenande statsutgifter med symptom på en icke fungerande offentlig byråkrati av just det slag han kom till rätta med i New York på 1990-talet.
"Om vi kan städa upp i New York, kan vi städa upp i Washington... Republikanska partigruppen spenderade för mycket pengar", säger Rudy. "Vid en tidpunkt hade de godkänt 10.000 extraanslag. Och förra året sa demokraterna 'vi ska stoppa slöseriet'. De vann. Nu har de varit vid makten i sex månader. Och de har begärt 36.000 extraanslag. Av detta har jag lärt mig, när det gäller offentligt slöseri är republikaner amatörer och demokraterna de verkliga proffsen."
Underbar retorik! Han har flera sådana poänger, och artikelförfattaren jämför Giuliani med Reagans förmåga att få folk att må bra, att inspirera. Och artikeln avslutas med dessa ord: "Den mannen kan verkligen låta som en vinnare."
- Det här är inte islam. Det är ondska och hyckleri. Hur ironiskt är det inte att Israel räddar oss från våra muslimska "bröder".
Och kom ihåg: Det är med dessa mördarband och terrorister som Carl Bildt och EU kräver att Israel ska ge efter inför! I vilken annan konflikt i världshistorien skulle europeiska länder se på anarkistiska dödspatruller som en seriös förhandlingspart som andra länders ledare ska sätta sig ner och kompromissa med? Och som man ivrigt vill dumpa miljarder av européers skattepengar på?
Alla officiella röster som tar upp palestinafrågan verkar befinna sig hos Alice i underlandet. Här finns ju bara ett råd att ge: vakna!
Se palestinierna för vad de är - utnyttjade av först arabvärlden och nu Iran som offerlam i allehanda politiska och religiösa tvister. Israel har mycket lite med saken att göra. Innan förhandlingar kan tas på allvar måste palestinierna företräda sig själva och inte andra intressen i regionen.
Lördag 2007-06-23 / 9.35länk EU: MINDRE CENTRALISM ÄN VÄNTAT, DOCK UTAN GARANTIER. Klockan 4 i morse kom de 27 premiärministrarna och presidenterna överens om det fördrag (ej längre kallat konstitution) som ska ersätta det konstitutionsfördrag som Frankrike och Holland röstade ner i folkomröstningar 2005.
Svenska medier har fokuserat på helt fel sak: Polens mandat i parlamentet. Det är en struntsak! De principiellt viktiga invändningarna har Storbritannien haft, när det gäller medlemsländernas suveränitet. Och Tony Blair sa nyss att han fått igenom sina fyra invändningar, rapporterar Sky News i
Blair: New EU Treaty A Good Deal:
Det nya fördraget innebär en ny post som president för Europa och unionen som en enhetlig juridisk enhet som tillåts teckna egna internationella avtal.
Men det ger [medlemsländer som] Storbritannien rätt att avstå (opt-out) från regelverk gällande sociala rättigheter och bibehåller staternas rätt att driva oberoende utrikespolitik och ekonomisk politik när det gäller skatter och förmåner.
Det tillåter också regeringar att avstå från regelverk när det gäller lag och ordning.
Fördraget ska undertecknas före årets slut och träda ikraft 2009.
Tony Blair har räddat något av suveräniteten för medlemsländernas parlament. Men fördraget är gaullistiskt-socialistiskt till sin karaktär, dvs det strävar efter centralism på så många frågor som möjligt. Det finns inga hämningar på vilka frågor Bryssel kan komma att lägga sig i.
Det är ju ett tecken om vartåt det bär, när Tony Blair tvingats gå med på att stryka formuleringar om att EU:s syfte är att underlätta handel och konkurrens över gränserna...
Lördag 2007-06-23 / 9.10länk OPTIMISM SOM POLITISKT VAPEN. De senaste 30 åren har det varit nästan lika sällsyn med vänsterpresident i Vita huset som borgerliga regeringar i Sverige (Carter och Clinton, 12 år, Fälldin och Bildt, 8 år). Det slår mig när jag i amerikanska magasinet Politico läser artikeln
Reclaiming the mantel of optimism av Bernard Schwartz vid vänsterinriktade tankesmedjan Third Way.
Han menar att demokratiska partiet mest har klagat och gnällt, medan republikanska partiet svarat för framtidstro, optimism och jävlar-anamma.
Också här är likheterna med Sverige slående, i meningen att borgerliga partier ofta klagat och gnällt medan socialdemokratin lyft humöret med högtflygande retoriska utfästelser om solidaritet och trygghet - ädla mål att kämpa för.
Schwartz vill se demokraterna satsa offensivt på infrastruktur. "Kongressen spenderar, för att ta ett exempel, mer på järnvägsföretaget Amtrak - nationens äldsta infrastruktur - än man gör på nationens digitala motorvägar, bredband och internet." Han vill också se offensiva planer på forskning och utveckling av nya, billiga, alternativa energikällor som skulle kunna skapa tiotusentals nya jobb i global konkurrens.
På det sociala området vill Schwartz att vänstern i skolan ska satsa på de smarta barnen från låginkomsttagarfamiljer och utbilda arbetare så de kan gå vidare till mer avancerade jobb när industrijobb flyttar till låglöneländer. Detta istället för att bli protektionister som stänger gränserna. Han vill se en demokratisk presidentkandidat som under 2008 talar i offensiva, optimistiska termer, istället för i defensiva och pessimistiska.
Här har svensk borgerlighet samma utmaning, men utifrån andra värderingar. Hur presentera minskad stat, inte som en defensiv reaktion på uppfattningen att staten inte kan ta hand om sina undersåtar, utan som offensiva frihetsreformer som ger individer och familjer makt att forma tryggheten utifrån sina önskemål? En offensiv politik för trygghet är vad alliansens partier behöver utforma - i regeringsställning. Ingen lätt uppgift. Men det går om man inser att det är ingenting mindre än detta man behöver göra.
Staten badar i pengar! Ungefär så rubricerades ett nyhetsinslag i dagarna. Angenämare nyheter en midsommarvecka är svåra att tänka sig. Pengarna flyter in, nu senast har prognosen för överskottet satts till 138 miljarder i år.
Klokt nog påminner ledaren om att förra gången vi hade samma situation, i slutet av 1980-talet, rasade ekonomin raskt samman i fastighets- och valutakriser som höll på att knäcka ekonomin. Det är i högkonjunktur man måste göra ändringar som dämpar skadeverkningarna i lågkonjunktur. Men lite borde folket få njuta av pengaregnet, skriver tidningen:
Fokus måste vara på att spara i ladorna men ... [på] något sätt måste svenska folket få en offentlig guldkant på det uppsving som nu skett.
Tidningen föreslår ökade offentliga utgifter. Men det är ju i detta läge som de bästa möjligheterna finns att föra över makt från staten till medborgarna. Regeringen borde agera som Robin Hood och ge folket tillbaka de skatter man tvingats betala. Det skulle ge människor större makt att själva forma sin framtida trygghet. Staten skulle bli mindre och kunna rikta in sig på att sköta sina grunduppgifter på ett bättre sätt. Pengarna är folkets! Pengarna tillbaka till folket!
Midsommarafton 2007-06-22 / 9.52länk SATIR: EN DIMENSION TILL PÅ VÄXTHUSEFFEKTEN. Tecknaren
Wayne Stayskal pekar på aktuellt problem:
- Al Gore säger att vi har tio år på oss att rädda planeten innan det är för sent.
- Åh, nej! Ska vi behöva lyssna på Gore i 10 år till...
Midsommarafton 2007-06-22 / 9.28länk PROBLEMET ÄR ISLAM, INTE RUSHDIE. Så är det upplopp och bränder runt om i den muslimska världen igen. Denna gång därför att brittiska drottningen (och regeringen) beslutat adla författaren Salman Rushdie. Han som 1988 vågade skriva en kritisk bok om koranen,
Satansverserna.
Förra gången det brändes och härjades gällde det Muhammedteckningarna. Men denna gång har vi inte hört det svenska etablissemanget springa ut till våldverkarnas försvar och fördöma den oansvariga, onödiga och provocerande utnämningen av Sir Salman - inte ännu i varje fall.
Jag undrar varför.
Är det därför att journalister, politiker, debattörer och tidningsredaktioner redan gått i sommardvala? Eller har man lärt sig något av sitt reptilsnabba rop på självcensur efter Muhammedteckningarna? Har man insett att man i det fallet gick fundamentalisternas och terroristernas ärenden? Man ursäktade dem som brände ambassader och mördade, och förbannade dem som stod för yttrandefrihet.
I vilket fall är det glädjande att man åtminstone håller tyst. Att gå ut till försvar för Rushdie och yttrandefriheten är naturligtvis alldeles för mycket att begära av svenska etablissemang - det har de aldrig gjort när det hettat till.
Men en som går till försvar för dessa värden är kanadensaren Irshad Manji i The Australian,
Islam the problem:
I måndags sa Pakistans minister för religiösa frågor att det är begripligt varför arga muslimer begår självmordsattacker när Rushdie, som hädat islam, blir adlad.
Parlamentariker och regeringsföreträdare i Pakistan underblåser känslor och uttryck bland muslimer om att de är kränkta.
Som muslim må ni tro att jag känner mig kränkt - av dessa absurda reaktioner.
Jag känner mig kränkt därför att det inte är första gången hedersomnämnande och beröm från väst har mötts med våld och skrik. När pakistanske vetenskapsmannen Abdus Salam 1979 blev den förste muslim att ta emot ett Nobelpris ... borde hans hemland firat hans framgång.
Men istället förekom upplopp som försökte förhindra hans återkomst. Parlamentet deklarerade honom vara en icke-muslim eftersom han tillhörde en religiös minoritet. Hans namn fortsätter att vara kontroversiellt ...
Jag känner mig kränkt därför att minst 35 muslimer i Kabul sprängdes i bitar i söndags av en annan muslim och i tisdags dödades 80 muslimer till i Bagdad av islamister. Inget av våldsdåden föranledde Pakistan att uttrycka kritik mot dessa attacker på muslimska trosfränder.
Ja, det är påtagligt hur desperat och inkonsekvent reaktionsmönstret är från den muslimska världen. Så länge man inte fördömer självmordsattacker har muslimska ledare ingen som helst trovärdighet när de påstår sig vara kränka av teckningar, adelstitlar och andra småsaker.
Torsdag 2007-06-21 / 10.07länk TOPPMÖTET SOM STRUNTAR I EUROPAS FOLK. Det kommer att bli ett riktigt mediaspektakel. 27 premiärministrar och presidenter kommer att framställa det som en historisk seger, när man kommit överen som ett ännu mer invecklat, rörigt och obegripligt EU-fördrag. Eller så kommer medierna att framställa mötet som ett fiasko, om politikerna inte kommer överens i helgen.
Det tragiska är att Europas folk ingenting kommer att ha att säga till om när EU:s framtid avgörs. Det är europabyråkratins konsensustänkande som är ideologin. Varken rött eller blått har något att säga till om. Bara grått, grått, grått.
Och så undrar en del tokstollar varför det inte finns någon europadebatt! Vad finns det att diskutera när målet alltid är konsensus!?!
Folkomröstningar fällde förslaget till EU-grundlag. Nu ska det lanseras i ny förpackning. Det hade varit bättre att börja om från början.
Ja, och det borde vara Europas folk som i en samlad folkomröstning får välja inriktning på unionen genom att rösta på ett av två alterantiv: för nuvarande gaullistisk-socialistiska centralism eller för en ny minimalistisk-federalistisk.
Där har Expressen svar på den fråga man ställer i sin
ledare (Frågan är bara vad EU-kritikernas alternativ till EU är?) Den kritik som framförs idag handlar ju inte om alternativ till EU (DET är att sitta fast i 1994!) utan om att ge folken rätt att välja en alternativ inriktning för EU-projektet. Som demokrat kan jag aldrig acceptera att en så avgörande utveckling inte blir föremål för folkomröstning.
Torsdag 2007-06-21 / 9.40länk KONGRESSEN HAR LÄGSTA FÖRTROENDET NÅGONSIN. Svenska medier älskar att förmedla ett budskap som går ut på att president Bush har lågt förtroende hos amerikanska folket. Det ligger runt 30 procent, en låg nivå som de flesta presidenter någon gång varit nere i. Men vänstermajoriteten i kongressen uppvisar ett så lågt förtroende att det aldrig tidigare uppmätts. Gallup rapporterar i
New Gallup data show confidence in Congress at all time low:
Bara 14 procent av amerikanerna har stort eller ganska stort förtroende för kongressen.
Det kan jämföras med förtroendet för soldaterna, som har stort eller ganska stort förtroende hos 69 procent av amerikanerna.
Torsdag 2007-06-21 / 9.25länk VEM KONTROLLERAR HAMAS? Amir Taheri, iranfödd journalist som bl a jobbat för Sunday Times och varit kolumnist i Guardian och Asharq Al-Awsat, skriver att Hamas statskupp i Gaza aldrig godkändes av organisationens ledare på palestinsk mark. Han rapporterar i
The real cause of Gaza battle:
- Bara ett fåtal personer visste om planen, säger en ledamot av det palestinska parlamentet som står Hamas nära."Hamas-ledarna visste att man genom att belägra Gaza och förvisa Fatah skulle bränna alla broar."
Förklaringen till våldet är att Iran såg sitt inflytande över regionen hotat, om de saudiarabiska fredsförhandlingarna mellan Hamas och Gaza skulle lyckas. Det skulle då kunnat stärka också moderata krafter i Syrien som inte vill se sitt land som en lydstat till Iran.
Fram till i början av juni, innan Hamas började skjuta i Gaza, såg det ut som om Teherans hopp om att organisera en "front" som motsatte sig Israel och USA, hade börjat spåra ur.
Det såg, för Iran och dess allierade i Syrien och Hizbollah, ut som ett svek (sell-out) från Hamas och framgång för de moderata arabstaterna.
Hamas högste ledare, Khaled Mashaal, som lever i Damaskus, Syrien, godkände först den saudiske fredsplanen mellan Hamas och Fatah, men har sedan ställts under tryck av Syrien och Iran om att avvisa planen. Vid ett besök i Teheran fick han rakt ut höra att Iran
föredrar "upptrappade strider mot den zionistiske fienden" framför samarbete med Fatah och palestiske presidenten Mahmoud Abbas.
Till skillnad från vad svenska medier rapporterar är striderna i palestinska områden inte uttryck för någonting annat än en maktkamp mellan muslimska regimer, där man - som vanligt - utnyttjar palestinierna som bönder på schakbrödet. Förklaringarna till striderna i Mellanöstern är helt andra än de västmedierna rapporterar. Medierna har blivit fundamentalisternas redskap och presenterar den propagandabild av Mellanöstern som de värsta våldsverkarna vill se. Inte sanningen.
Onsdag 2007-06-20 / 16.25länk VÄNSTERN BUADE NYSS UT HILLARY CLINTON. På ett frukostmöte på Washington Hilton Hotel (kl 8 lokal tid) med vänsterorganisationen Take Back America idag blev demokraternas ledande presidentkandidat utbuad, rapporterar National Review i
Hillary Clinton Booed Again
Det var när hon sa att "våra soldater gör ett bra jobb" som vänsteraktivisterna fått nog och började uttrycka sitt missnöje, och reaktionerna blev bara starkare när Clinton höjde rösten och sa "Den amerikanska militären har varit framångsrik", medan hon riktade kritik mot den irakiska regeringen för att inte ha förmått att fatta tuffa beslut.
Jag undrar vad denna bittra Michael Moore-vänster ska ta sig till när det blir allvar i presidentvalet. Kommer de att låta Clinton hållas om hon fortsätter leda i demokraternas primärval?
Rudy Giuliani behåller sin ledning, även om
Fred Thompson fått ökat stöd under försommaren. Thompson har mest skadat
John McCain. Giuliani får stöd av 28 procent bland republikanska väljare, Thompson av 19 procent och McCain av 18 procent.
Hillary Clinton som höll på att tappa sitt försprång till
Barack Obama har åter utökat sin ledning något. Hon får nu stöd av 33 procent bland demokratiska väljare, medan Obama får 21 procent.
Än har det ju bara handlat om förfäktning. Under hösten börjar primärvalskampanjen på allvar i Iowa, New Hampshire och South Carolina - och i de många större delstater som har primärval 5 februari 2008. Hittills har ju mer eller mindre icketraditionella kandidater tagit ledningen. Ska de hålla ut, eller ska traditionella partipolitiker som
John Edwards och
Mitt Romney kliva fram?
Om man ställer Giuliani mot Clinton, vilket exempelvis Los Angeles Times/Bloomberg gjort (pdf), så vinner Giuliani med 49 procent mot 39 för Clinton.
Bland kvinnorna är det jämnare, där får Clinton 45 mot 41 procent för Giuliani.
Enligt en ny europabarometer som publiceras idag sprider sig en känsla av optimism om unionen i medlemsländerna.
59 procent av de svarande säger att de anser EU-medlemskapet vara till fördel för deras land - den högsta siffran sedan 1991, medan stödet för unionen totalt sett är 57 procent, vilket är det högst uppmätta stödet sedan 1994.
Men utvecklingen ser olika ut i olika länder - och om olika aspekter av europasamarbetet. Stödet för konstitutionsfördraget är lågt i norra Europa:
... stödet [för en EU-konstitution] är lägst i Storbritannien (43%), Danmark (45%) och Sverige (47%).
Det borde göra att övriga länder lyssnar på invändningar från dessa länder - om deras politiska ledare ser till att ta sig ton under toppmötet.
FN:s råd för mänskliga rättigheter fortsätter att skämma ut sig. Nu har man beslutat att ta bort Vitryssland och Kuba från listan över länder som ska granskas extra för brott mot mänskliga rättigheter. Förklaringen är förstås att många av rådets medlemmar inte bryr sig ett skvatt om mänskliga rättigheter.
När flera medlemsländer själva begår grova övergrepp på fri- och rättigheter, blir rådets ställningstaganden inte trovärdiga. Det hela skadar FN:s anseende.
Vilket anseende? FN är de korrumperade diktaturernas världssamfund.
Mannen är i högsta grad en individualist, på tryggt avstånd från den likriktning som ofta präglar den svenska debatten. Han anser det vara mycket finare att ha "en egen åsikt än att ha en egen bil eller villa".
I dag släpps Kjell Albin Abrahamssons
Jag hatar grupparbeten - krönikor och kåserier från det tredje årtusendet (Fischer & Co, 2007) ...
Den svenska oviljan att lyfta fram nationaldagen, handlingsförlamningen i Myndighetssverige och Svenska kyrkans ombytlighet är andra fenomen som får sina slängar av sleven.
Järnridån må ha fallit, men den har ersatts av en "hjärnridå" ... Den svenska fackföreningsrörelsen och politiker på vänsterkanten säger sig värna "den polske rörmokaren" när syftet, enligt Abrahamson, i själva verket är att stänga byggbranschen för utländsk arbetskraft ...
Kjell Albin Abrahamson [är] en klippa. Den bildning och erfarenhetsbank som utgör grunden för hans texter skapar ett stort mått av trovärdighet.
Ja, jag har ibland funderat på varför journalister som bevakar Östeuropa, inklusive Ryssland (som Elisabeth Hedborg, Stig Fredriksson, Malcolm Dixelius), alltid är flera dimensioner större än andra journalister. De är sakliga, kunniga och har djupa insikter i de samhällen de bevakar - raka motsatsen till alla journalister som reser över Atlanten och rapporterar förljuget och svårt fördomsfullt från USA.
Onsdag 2007-06-20 / 9.30länk MER PLIKT OCH MINDRE RÄTT. Helsingborgs Dagblad tar, med anledning av det dåliga utfallet i opinionen för de borgerliga efter deras skattesänkningar, upp det stora perspektivet. Det här borde vi diskutera mycket mer,
Mer plikt mindre rätt:
Det krävs mycket pedagogik och en stor uthållighet från politikernas sida om en förnyelse i relationen mellan stat och medborgare ska kunna åstadkommas. Eget relativt välstånd är ingalunda detsamma som att man vill ta på sig större bördor. Tvärtom kan det vara så att när vi får det bättre kräver vi mer av den offentliga servicen ...
Någon förklarade det så att den som har villa, två badrum, två bilar i garaget och så vidare inte accepterar att barnet i skolan ska vara hänvisad till en nergrisad toalett av 60-talsmodell. Alla delar förvisso inte den privata situationen men de flesta väljare är säkert inställda på att kräva mer och inte mindre av stat och kommun.
En ny syn på relationen medborgare stat är nödvändig under åren efter 2010. Annars skulle olika system, inte minst vård och omsorg, sprängas av sina kostnader ... Men dialogen mellan väljare och valda om färdriktningen är nästan obefintlig.
Hur ska de högre krav som högre välstånd automatiskt innebär kunna komma till uttryck när vi vill minska statens utgifter? Hur kanaliserar vi medborgarnas berättigade krav genom nya, frivilliga kanaler, så att anspråken inte alltid och automatiskt riktas mot politikerna?
Jag skrev om detta i
Är vi rädda för frihet? Allianspartierna måste nu förmedla budskap om hur medborgarna använder sin frihet för att uppnå den trygghet man söker. Vi har under många årtionden blivit inlärt hjälplösa, nu behöver vi avvänjas.
Tisdag 2007-06-19 / 12.12länk NÄR DEMOKRATI BLIR VALTEKNISK MATEMATIK. På grundlagsutredningens
Seminarium om valsystem under förmiddagen blev det väldigt mycket matematik. Det är på något sätt symptomatiskt att när svenskar ska diskutera demokrati reduceras samtalet till siffror, och helst enbart om valdeltagandets storlek.
Göteborgs universitet har jämfört valdeltagandet i olika länder och i etablerade demokratier har det generellt sjunkit sedan 1960-talet. Det intressanta är att när forskarna frågat journalister och forskare i olika länder om deras debatt om vikten av högt valdeltagande fann man att få länder anser den viktig. Det är en "icke-fråga".
Ja, gissa varför valdeltagande bara är en stor i Sverige? Det är socialdemokraterna som ser det som centralt med högt valdeltagande eftersom man anser det underlättar s-seger i valen.
Men de andra länderna har ju rätt. Själva valdeltagandet är inte viktigt. Medborgarna har rätt att strunta i val om man vill. Och är det inte så att medborgarna känner mindre behov av att gå och rösta om de egna livsvillkoren är hyggliga? Om politiken spelar mindre roll i vardagen, då blir valproceduren också mindre viktig. Alltså kan ju sjunkande valdeltagande ses som ett tecken på högt välstånd...
Det inledande föredraget om valsystem var intressantare. Utredaren Lars Davidsson föreslår i sin rapport att man tar bort 4-procentsspärren och samtidigt tar bort utjämningsmandaten (så att riksdagen får 310 mandat). Det skulle ge bättre proportionalitet och släppa in småpartier - och ändå inte försämra villkoren för regeringsbildning.
Konkret exempel: i höstens riksdagsval fick allianspartierna 51 procent av mandaten. Med Davidssons valsystem skulle allianspartierna fått 53,2 procent av mandaten. Samtidigt skulle sverigedemokraterna ha kommit in med två mandat i riksdagen.
När jag ifrågasatte om denna modell inte skulle försvåra regeringsbildning, med tanke på att fler partier kommer in, svarade Davidsson att små partier med denna modell totalt sett får färre mandat, men fler partier blir representerade.
Intressant. Och Davidsson har ju rätt. Att miljöpartiet skulle få färre mandat (även om man kommer över fyra procent) samtidigt som också andra småpartier kommer in och kan göra sin röst hörd, men utan att vara vågmästare, ger ju ett mer representativt parlament. Nuvarande system gynnar de partier som precis kommer över 4-procentspärren - dvs miljöpariet, som också haft offantligt oproportionerlig makt i förhållande till sina röster.
Men denna valtekniska matematik är ju långtifrån kärnan i demokrati. Jag saknar Aristoteles filosofiska grund för demokratin. Han sa för 2400 år sedan att demokratins kärna är att det finns starka personliga band mellan väljare och valda. Det är ett sådant förtroende som utgör förutsättningen för politiker som just förtroendevalda representanter för folket.
Men också i den del som personval togs upp blev det mer valteknisk matematik än vilken förutsättning olika system ger för att bygga detta förtroende mellan väljarna och kandidaterna.
Själv föredrar jag ju
enmansvalkretsar av brittisk modell (och svensk fram till 1909!). Systemet är enkelt och alla väljare vet vem "deras" riksdagsledamot är. Banden mellan folket i valkretsen och parlamentarikern blir starkt. Det är också lätt att byta ut sin ledamot. Och såväl statsminister som partiledare kan bli utkastade av väljarna. Det är i praktiken omöjligt i Sverige idag.
Tisdag 2007-06-19 / 7.40länk SVENSKA GRUNDLAGEN ANTI-LIBERAL. Jag ska strax iväg på ett seminarium med grundlagsutredningen. Det handlar om hur starkt partivalet ska vara i jämförelse med personval. Sverige har ju ett kollektivistiskt val av förtroendevalda där partiet är helt avgörande. I andra länder har personerna större vikt. Jag menar att det borde vara så också hos oss. Det är direktkontakten mellan väljare och valda som behöver förstärkas.
Men detta är ju inte den viktigaste frågan när grundlagen ska granskas. Jag har nu lagt ut den kritik regeringsrådet Gustaf Petrén och Medborgarrättsrörelsen riktade mot den gällande grundlagen när den infördes:
Nya grundlagen 1974 var ett trendbrott.
Petrén pekade på att 1974 års regeringsform var ett brott mot den liberala utveckling som 1809 års grundlag genomgått under 150 år och då viss maktdelning tillämpats. En utveckling som den antagna grundlagen inte levde upp till. Något att tänka på för den nya grundlagsutredningen.
Tisdag 2007-06-19 / 7.15länk BLAIR HÖJER TONEN INFÖR EU-TOPPMÖTE. Det är inte bara Polen som ställer krav på förslaget till EU-konstitution inför torsdagens toppmöte med EU-ländernas 27 premiärministrar. Här i bloggen har tidigare
Hollands reservationer redovisats. Och nu drar brittiske premiärministern fyra streck som han inte tänker överträda, rapporterar Independent i
UK threatens to spoil EU deal on 'mini constitution'
Blair kommer inte att gå med på ett konstitutionsförslag som tvingar fram någon form av lagändringar i Storbritannien, som tar ifrån Storbritannien någon som helst makt i utrikespolitiken, som innehåller en rättighetskatalog som gör alla sorters strejker lagliga eller som avskaffar vetorätten i skattefrågor.
Ändå får Blair kritik av den konservativa oppositionen för att vara undfallande mot Bryssel. Talesmannen Mark Francois menar att Blair undviker att kritisera förslaget till gemensam utrikesminister och dennes rätt att underteckna fördrag som påverkar medlemsländerna.
Det är bra att medlemmsländerna inte ger bort sin suveränitet på dessa lösa boliner. För att staterna överhuvudtaget ska lämna något ifrån sig måste det göras klart vad unionen aldrig får lägga sig i. Några sådana federala spelregler finns inte. Hela grundlagsförslaget andas en attityd som kan sammanfattas så här: "Bryssel har ännu inte tagit makten över staterna, regionerna, kommunerna och fritidsnämnderna - men vi kommer successivt att göra det".
Ett konstitutionellt fördrag som inte i sten slår fast vad Bryssel aldrig får lägga sig i, är inte värd att antas.
Tisdag 2007-06-19 / 7.15länk STUDIE: BBC SVÅRT PARTISKT OCH VÄNSTERVRIDET.
Brittisk public service-TV, som ofta ses som förebild för SVT, har misslyckats med att spegla samhällsdebatten i viktiga frågor på grund av vänstertendenserna hos personalen, rapporterar en kommission som BBC själva tillsatt.
BBC saknar kontakt med stora delar av allmänheten och bolaget är skyldigt till självcensur i ämnen som man inte gillar, fortsätter rapporten som återges i Daily Telegraph,
BBC report finds bias within corporation och i
BBC accused of institutional 'trendy left-wing bias'
När får vi en liknande studie genomförd av SVT och SR? Jag gissar att den institutionaliserade vänstervridningen här är minst lika omfattande som i BBC. Det är väl därför någon sådan studie aldrig kommer att tillsättas...
Tisdag 2007-06-19 / 0.05länk VÄST MÅSTE FÖRBLI SINA VÄRDERINGAR TROGNA. I brittiska Observer publicerar vänsterkolumnisten Will Hutton en intressant analys av den islamistiska fundamentalismen,
Why the West must stay true to itself.
Han säger i klartext det som länge varit min intuitiva känsla:
Det enda sättet vi kan leva fredligt tillsammans med islam är att inte kompromissa om våra värderingar. (The only way we can live together peaceably with Islam is if we don't compromise our own values.)
Det är därför jag blir upprörd när folk säger att vi i väst måste ge upp våra friheter för att inte kränka muslimer. Det är det värsta vi kan göra. Dels skulle det betyda att vi förstör de landvinningar européer gjort under 500 år - under svåra umbäranden. Dels skulle det ge fundamentalisterna rätt och försvaga de moderata muslimer som söker en väg att förena islam med modernitet. Eftergifter är alltså receptet för mer våld och terrorism.
Will Hutton menar att vi måste leva med terrorismen under lång tid, medan islam genomgår en global identitetskris.
De som tror att vi nu ser en reaktion mot västerländsk utrikespolitik, i form av Irak och Israel, underskattar grovt det ofantliga som nu händer ... Spänningarna mellan islam och väst har mycket djupare rötter än så. Kan islamsk teologi och kultur alls konkurrera med andra i en globaliserad värld? Väst provocerar islam inte genom sina handlingar, även om de knappast underlättar, väst provocerar åtminstone grenar av islamistiskt tänkande helt enkelt genom att finnas.
Som exempel nämner Hutton den traditionella mansrollen och maskulinitet, som hamnat i kris. Det drabbar särskilt den muslimska kulturen där mansrollen varit extra stark. Han menar att de brittiska självmordsbombarna i London inte gjorde det av religiösa skäl, utan att det i mycket högre grad hade med identitet och kultur att göra. För muslimer i väst blir denna spänning mellan den gamla världen och den nya extra stark.
Det finns inga enkla lösningar. Väst ska inte vara redo att acceptera krav på islamistiska klädkoder, matprotokoll, den kulturella ramen för hedersmord, muslimska skolor eller sharialagar. Även om kraven framförs med hetta och ibland med våldsamma undertoner handlar det inte om religiositet eller om klagomål som vi ska respektera; det är uttryck för en djup identitetskris och ska förstås som en sådan.
Hans slutsats är också något att tänka på:
Fred kommer inte att nå Mellanöstern eller [storstadsförorterna] förrän många fler muslimer kommer till Ayaan Hirsi Alis ståndpunkt [och funnit en ny identitet som muslim i ett modernt samhälle]. Och det kommer bara att inträffa om väst aldrig ger efter på sina värderingar, och aldrig accepterar att man ensam har ansvar för spänningarna. Det våldsamma motståndet mot modernitet av vissa grenar inom islam är ofrånkomligt ... Men vi får inte sluta vara oss själva.
Något att tänka på.
Måndag 2007-06-18 / 17.30länk INGEN TYSTADE TORGNY SEGERSTEDT. Svenska Dagbladet publicerar ett kapitel ur en kommande biografi om mannen som stod upp för frihet och demokrati, även om många var rädda att hans vassa penna skulle resultera i en nazistisk ockupation av Sverige,
Torgny Segerstedt
lät sig inte tystas. Det här stycket av Kenne Fant är starkt:
Plötsligt stod Torgny, som till och från kunde få många att tänka på en gammaltestamentlig profet, inför ett svårlöst problem: idealisten inom honom stod i motsatsställning till realpolitikern. Trots bättre vetande kunde han aldrig medge att ett rent opportunistiskt agerande av säkerhetsskäl kunde vara berättigat. I varje fall utåt hävdade han att de moraliska krafterna är livets must och sav, utan dem vissnar allt.
Jag har tidigare lagt ut den ledare som Segerstedt skrev dagarna efter det att Tyskland fick en ny kansler 1933:
'Herr Hitler är en förolämpning' och riksminister Görings protest.
Tyvärr möter vi samma sorts undflyende från yttrandefriheten idag som Segerstedt mötte då, även om hoten inte är lika påtagliga idag. Muhammedteckningarna är det tydligaste exemplet på att de argument som användes mot Segerstedt fortfarande lever i etablissemangen.
Han är mycket självkritisk mot amerikanska vänstern, som givit upp strävan efter att sprida demokrati i världen. I Bill Clintons säkerhetspolitiska analys 1995 såg möjligheten att öka säkerheten i en världen "där demokrati, frihet och marknadsekonomi inte har några gränser". Detta var ett framträdande inslag i demokratiska partiets utrikespolitik.
Inte så längre. Idag är det svårt att veta vad demokratiska partiet står. Partiets presidentkandidat 2004, John Kerry, talade aldrig direkt om demokrati i världen. När partiet antog sin säkerhetspolitiska rapport inför valet 2006, Real Security, nämns inte ordet demokrati en enda gång ...
Man kan leta förgäves efter större politiska initiativ i saken hos majoritetsledaren i senaten, Harry Read eller hos talman Nancy Pelosi; man måste anstränga sig för att höra klara uttalanden från partiets nuvarande presidentkandidater, Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards, eller ens finna demokrati nämnt i texter om utrikespolitisk på deras hemsidor.
Nej, det talas lika lite om andra människors frihet inom amerikanska vänstern som bland svenska liberaler... Och det är naturligtvis mer tragiskt i det amerikanska fallet, eftersom de har makt. Asmus fortsätter:
När demokratiska aktivister från hela världen (inklusive dem från mitten och vänstern) besöker Washington finner de ofta att de möts med större engagemang från republikanska senatorer än från demokratiska. Understöd för demokrati (democracy promotion) får de ibland höra, har blivit republikanernas fråga.
Woodrow Wilson, Roosevelt, Truman och John F Kennedy vänder sig förmodligen i sina gravar ... I den partipolitiska värld som råder i Washington med det intensiva ogillandet av president Bush och hans Irakäventyr har fått många demokrater att avvisa sin egen utrikespolitiska tradition.
Asmus menar att demokrater i sitt hat mot Bush omfamnar en hjärtlös, intressebaserad utrikespolitik som struntar i värderingar. Och så den raka högern från denne vänsterman:
De senaste åren har lärt oss flera läxor - inklusive den att vissa saker är sanna även om det är George W Bush som säger dem.
Därefter påpekar Asmus att Amerika gjorde fel som lämnade Afghanistan åt sitt öde när Sovjet drog sig tillbaka 1989 och att vänskapen med Egypten och Saudiarabien må ha varit rationellt under kalla kriget, men det har bidragit med bränsle till fundamentalistiska islamister.
Asmus konstaterar också det som ofta glöms bort: "Att understödja demokrati är ofta stökigt och svårt."
Ja, man går på en del bakslag. Men det är nödvändigt att fortsätta denna strävan, och ju mer vi lär oss av 2000-talets villkor ju bättre kommer insatserna att bli. Att överge demokratisträvan därför att det är tufft, är helt enkelt ingen lösning.
Måndag 2007-06-18 / 14.55länk 20 MEST LÄNKADE BLOGGARNA I SVERIGE. IT-företaget Primelabs har utvecklat
Twingly - en plattform för att indexera, analysera och presentera information om och från realtidswebben. Man har nu publicerat en första substantiell rapport om bloggarna i Sverige.
Fram till nu har alla listor handlat om skönhetstävlingar och subjektivt tyckande. Den här rapporten bygger på fakta. Därmed är det en tyngre studie än någon tidigare.
Men denna mätning är bara ett första steg, och innehåller bara en parameter: hur bloggar länkat till varandra.
Det ger ett "medieinternt" perspektiv - vilka bloggar som diskuteras på andra bloggar. Nog så intressant. De flesta mest länkade är politikbloggar, de övrigas tema framgår inom parentes.
De 20 mest länkade bloggarna under perioden januari-april 2007 är:
Jag ser fram emot när de utvecklat detta verktyg så att man får med antal besök och hits. För i tidningsbranschen är det ju antal läsare som är den mest intressanta variabeln. Och jag är helt övertygad om att denna blogg då kommer högre upp på listan.
Att så inte sker här beror, gissar jag, på att bloggen inte främst ägnar sig åt inrikespolitisk debatt utan försöker vidga vyerna med utrikesrapportering och värderingsdiskussioner grundad på anglosaxiska influenser. Det gör att bloggen går utanför mainstremdiskussionen i Sverige, vilket många debattörer i Sverige inte orkar med, men som det uppenbart finns en intresserad läsekrets för.
En annan förklaring är att vänstern gärna diskuterar med liberaler, men ogärna med oss som har ett lite bredare värderingsfält. Det medför färre länkar, även om läsekretsen gillar denna avvikelse från det som brukar diskuteras på svenska språket.
Måndag 2007-06-18 / 8.22länk ALLIANSRÅD: VAR LIKA OTYDLIGA SOM S. Med anledning av opinionsmätningarna skriver Mats Wiklund i ett ledarstick i DN (ej online), med inte så lite ironi:
För borgerliga strateger gäller det nu att lägga skruplerna åt sidan och använda sig av det framgångsrecept som fört socialdemokraterna, proffsen i svensk politik, till valseger efter valseger:
Stå inte för någonting och börja smyga med politiken. Att vara öppen mot väljarna straffar sig alltid. Sluta därför att tjata om att ni genomför den politik ni gick till val på! Våga i stället att vara otydliga och omvalet 2010 är säkrat.
Ja, politik är en märklig konst.
Måndag 2007-06-18 / 8.16länk PALESTINIER FLYR TILL ISRAEL. Tusentals Fatah/PLO-medlemmar flyr nu till... Israel för att inte bli avrättade av andra palestinier! Har man hört! Israel, detta land som Fatah och PLO - liksom svenska vänstern - utmålat som omänsligt och satans plats på jorden. Men i mötet med palestinska bröder inom islamistiska Hamas (understödda av Iran) framstår israelerna som räddande änglar.
DN rapporterar i
Palestinier flyr till Israel att hundratals palestinier hittills släppts in i Israel.
Israel tar alltså emot dem som försökt döda israeler för inte så länge sedan. Precis som israeliska sjukhus ofta vårdar palestinier skadade i attacker mot Israel.
Återigen framgår vem som står för medmänsklighet i Mellanöstern. Det är inte palestinier, utan israeler. Tydligare bevis än det här kan man väl inte få...
Måndag 2007-06-18 / 7.58länk SÅ TANDLÖST ÄR FN I DARFUR. FN:s nye generalsekreterare Ban Ki Moon skriver i Washington Post om hans och FN:s försök att få slut på folkmordet,
A Climate Culprit In Darfur. Ban Ki Moon skriver att man kommit överens om en plan med Sudans ledning, men tillägger:
Helt klart återstår osäkerhet. Denna uppgörelse kan, likt andra förut, rinna ut i sanden. Det kan dröja flera månader innan de första trupperna anländer och än längre innan hela det 23.000 man starka FN-AU-truppen är på plats. Under tiden kommer förmodligen stirderna att fortsätta, om än med lägre intensitet och många förslag till eldupphör. Men i en konflikt som har krävt mer än 200.000 människors liv under fyra år med diplomatisk inaktivitet, är detta ändå ett tecken på framsteg, särskilt som det kommer efter bara fem månader.
Säga vad man vill om Ban Ki Moon, han ryggar inte för att säga som det är. Jag tror inte heller denna mission blir av. Sudans härskare använder den här sortens uppgörelser för att få slut på det internationella tjafset, sedan går de ut och fortsätter döda. Så länge FN anser sig måste lyda Sudans anvisningar kommer mördandet att fortgå.
Måndag 2007-06-18 / 7.50länk AMERIKANSKA VÄNSTERN VILL HÖJDA SKATTERNA. Demokratiska partiet är verkligen inte detsamma som under Bill Clintons tid, då han vann Vita huset som "ny" demokrat, och blev förebild för Tony Blairs "nya" labourparti. Dagens amerikanska demokrater är inställda på att höja skatterna i gammal vänsterstil.
Den välkände ekonomiske kommentatorn och Reagan-medarbetaren Lawrence Kudlow skriver i kolumnen
The Democratic War Against Prosperity Marches On att demokraterna inte bara föreslår en "värnskatt" för dem som tjänar bra, utan också vill höja bolagsskatter:
Den nyvalde franske presidenten Sarkozy avser att sänka landets bolagsskatter, på samma sätt som socialisten och premiärministern Zapatero i Spanien och Romano Prodi i Italien. Detta följer på stora skattesänkningar för företag i Polen, Slovakien och Ungern. Ser inte demokraterna det?
Ute på sina kampanjer talar de ledande kandidaterna Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards alla om skattehöjningar.
Det skulle göra stor skada för världsekonomin om en demokrat vann presidentvalet 2008. Inte bara högre tullar och isolationism skulle följa, utan också alla möjliga skattehöjningar.
Söndag 2007-06-24 / 15.40
