Söndag 2007-06-03 / 20.56länk REGERINGSKANLIET OCH BRIST PÅ STRAFFANSVAR.
Uppgifterna om att Johan Hirschfeldts katastrofkommission kommer att peka ut fler statstjänstemän än Lars Danielsson, som visat bristande kompetens kommenterar jag på Medborgarrättsrörelsens nystartade blogg
Medborgarrätt.
Söndag 2007-06-03 / 12.30länk EUROPA - RYCK UPP DIG, VAR STOLT!. En underbar kolumn publiceras idag i Wall Street Journal av Pascal Bruckner, fransk intellektuell,
Europe needs an intellectual revolution to meet the challenges ahead.
Han vänder sig mot den förfärande undergivenhet som Europas politiker visar idag, exemplifierad med hur Javier Solana åkte runt och bad om ursäkt för Danmark efter Muhammedteckningarna istället för att försvara yttrandefriheten och fördöma våldsaktionerna i arabvärlden.
Europa följde i Arabvärldens fotspår när man startade den transatlantiska slavhandeln. Men det var i Europa man först började vända sig emot den och först satte stopp för den ... Europa har skapat både despotism och frihet ... De koloniserade som gjorde anspråk på sin självständighet vände sig emot sina herrar genom att använda de lagar som de fått lära sig av sina herrar.
Europa känner till hur tunn och bräcklig barriären är mellan civilisation och barbari. Denna medvetenhet avskräcker Europa från att ta upp kampen mellan gott och ont ... Europa präglas istället av just det slags tvivel som ifrågasätter civilisationens existensberättigande, i synen på sig själv agerar man kompromisslös domare som inte medger något förbarmande ...
Detta är problemet med dagens Europa: ingen politik av betydelse kan uppnås genom skuldkänslor.
Arabvärlden tog fler européer som slavar än europeiska skepp skickade afrikaner till Amerika. Människans historia är grymt blodig. Bruckner menar att Europa lider av dåligt samvete för en historia med kolonialism och slaveri. Men Europa är inte mer skyldig än asiater, araber eller någon annan. Bruckner skriver:
Europa behöver inte rodna för sin historia. Här har vi en civilisation som rest sig upp efter apokalyptiska världskrig, och idag representerar det fredliga äktenskapet mellan styrka och samvete - Europa kan faktiskt gå med huvudet högt, och utgöra ett exempel för andra.
Exakt. Det är vi i väst som har funnit nyckeln till fredlig samexistens och välstånd: invidiuell frihet, demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. Och det är dessa lärdomar andra delar av världen har att följa om vi ska kunna lägga mänsklighetens grymheter bakom oss.
Söndag 2007-06-03 / 10.52länk VANLIGA MÄN OCH FEMINISTISKA IRRLÄROR. I åratal har vi fått höra hur alla män är potentiella våldtäktsmän och mördare. Sämre människor helt enkelt. Feministiska kampanjer mot män har finansierats av staten genom tidigare jämställdhetsministrar som Margareta Winberg. "Män är djur", sa Roks under feminismens höjdpunkt för några år sedan.
De män som inte kan hantera sina relationer är inga vanliga män. Bland män som slår ihjäl närstående kvinnor är 60 procent kriminellt belastade sedan tidigare. Hälften saknar jobb. Nästan lika många är missbrukare. En stor majoritet, 90 procent, har någon form av psykiska problem.
Men att feministiska irrläror fortfarande härskar i de stockholmska etablissemangen visar reaktionen i Expressen där Linna Johansson får rycka ut till feminismens försvar,
kan feministisk våldsforskning sägas ha fel? Hon skriver:
Rying pekar på att psykisk sjukdom, alkoholism och arbetslöshet finns med i bilden. Därmed, menar Rying, kan män som dödar inte sägas vara vem som helst.
Nähej. Frågan är nu bara mot vem Rying polemiserar. Vem hävdar att det är vem som helst som knivhugger sin partner till döds?
Mot vem Rying "polemiserar"?! Mot dig! Och mot alla feminister som hävdar att den vanlige mannen är en potentiell våldtäktsman. Vi har ju sett det på stora annonspelare! Feminister utmålar alla män som kvinnomisshandlare. Men som Hakelius påpekar: nu är det klarlagt - jorden är inte platt. Och vanliga män är inte våldtäktsmän. Feminismen borde, liksom vetenskapen som hävdade att jorden var platt, slängas på historiens skräphög.
Söndag 2007-06-03 / 10.24länk RÄTT TILL HELTID IDIOTISKT. I radioprogrammet Godmorgon världen sa vänsterdebattören Per Wirtén något mycket klokt med anledning av att s-ledaren Mona Sahlin lovat lagstifta om heltid, vilket SVD rapporterade häromdagen, Heltid en rättighet.
- Det är idiotiskt.
Per Wirtén tog sin egen arbetsplats som exempel. På Arenagruppen är de 10 personer och flera har deltid. Han skulle själv vilja gå upp från deltid till heltid. Men pengarna finns inte. Om alla kunde börja kräva heltid, skulle Arenagruppen läggas ner inom ett år.
Just så. Wirtén förstår de mindre företagens villkor. Det är skrämmande att Mona Sahlin inte gör det. Ett mer företagarfientligt förslag får man leta efter.
Motiven? FBI uppger “fundamentalistiska islamistiska åsikter av våldsam natur”. Ett tusen flygplan lyfter eller landar varje dag och där finns stora depåer med flygbränsle. Tack vare goda underrättelser kunde man stoppa planerna på ett tidigt skede.
Lördag 2007-06-02 / 19.04länk ANTIGLOBALISTER BLAND HUMANISTER OCH LIBERALER. Jag är förvånad över att de som har rykte om sig att vara vidsynta internationalister ibland - och inte så sällan - tillhör de mest nationalistiskt inkrökta. Och hur det som i svensk samhällsdebatt betraktas som provinsiellt nationalistiskt och gammaldags kristet kan vara grund för global vidsynthet.
Varje gång jag kritiserar Christer Sturmark och organisationen humanisterna får jag kritiska invändningar. Så ock idag. I förrförra kommentaren pekar jag på att religionsfriheten behövs - en frihet Sturmark vill ta bort. Sympatisörer med humanisterna menar att jag misstolkar Sturmark och att religionsfriheten ryms inom föreningsfriheten. Och som en läsare skriver: "notera att författarna enbart talar om dagens svenska lagstiftning i dagens svenska samhälle".
Men vari ligger poängen att ta bort religionsfriheten enbart i Sverige? Är inte friheterna universella? Är det - vilket Sturmark och humanisterna inte vågar disktuera - helt okej att Saudiarabien kastar innehavare av bibeln i fängelse och förbjuder varje antydan till kyrka? Devisen tycks vara: bara vi har frihet i Sverige, så skiter vi i om människor i andra delar av världen dödas och fängslas för sin tro.
Hur inskränkt är inte det?
I mitt svar till den citerade läsaren skrev jag:
Och så till Malaysia. Skälet till problemet är ju att sharialagar är en religiös uttolkning av politik. Det är inte en förening vilken som helst som står för sharia, det är en religion. Så ur religionen islams utgångspunkt skulle man mycket väl kunna ha föreningsfrihet - utan att avskaffa sharia. För sharia är av gud instiftade lagar som inte har något med föreningsfrihet att göra. Därför behövs religionsfrihet.
Jag har haft motsvarande diskussioner i en nyliberal kontext där man kritiserat Irakkriget för att vara ett utslag av den starka staten som med skattepengar bedriver krig utanför det egna landets gränser. Varför ska amerikaner betala skatt för att befria Irak?
Min motfråga har då varit densamma: varför upphör liberalers principiella värderingar om individuell frihet vid den egna nationsgränsen? Jag har
tidigare skrivit:
Det förvånar mig att en nyliberal helt plötsligt lägger stor vikt vid staters och nationers gränser. Upphör frihetens principer vid gränsen? Varför då? Jag kan absolut inte se varför frihetens livsbejakande kraft slutar vid fiktiva och statligt beslutade gränser.
Några har då argumenterat att det är moraliskt rätt att strida för frihet, men inte genom ett skattefinansierat försvar. Men varför i så fall ha en stat överhuvudtaget? Jag trodde "nattväktarstaten" var ett uttryck för att staten hade EN huvuduppgift - att skydda individens frihet från övergrepp. Men libertarianer som tycker rättsstaten är okej i Sverige, tycker inte den är värd att försvara utomlands. I globala frågor blir vissa libertarianer anarkister. Men fråga blir åter: varför har människor utanför vår nationsgräns inte samma rätt till frihet som människor innanför? Och var är det globala engagemanget här? Var det inte liberaler som var internationalister?
Däremot finns i det kristna budskapet en universalism om alla människors lika värde - oavsett om individen finns i Sverige eller i Irak. Det är ju på denna plattform som George W Bush agerat. Och jag delar denna idealism, även om det i praktiken visat sig svårare att verkställa demokrati och frihet i Afghanistan och Irak än man hoppats.
Men betyder det att man ska ge upp?
I helvete heller.
Man ska däremot lära sig av misstagen och finna nya vägar att nå målet - alla människors frihet.
En som använder både liberala tänkare och bibelns profeter i sin analys är Michael Knox Beran i National Review (online hos Social issues): Flawed liberator: what's right and wrong in President Bush's freedom crusade. Han skriver att de som kritiserar George W Bush för att driva en messiansk policy missar poängen:
Amerika grundades på ett messianskt ideal; och oavsett om [nybyggarna, som John Winthrop] hade rätt eller fel när de korsade Atlanten för att bygga ett nytt samhälle på bergets topp [a city on a hill], så är det försent att överge denna vision. Inte heller är det uppenbart att vi behöver det, eller måste det. De övertygelser som presidenten uttryckte i sitt andra installationstal har ofta, genom en paradox som förtjänar att studeras, inspirerat sund och pragmatisk diplomati.
Nej, om Bush har haft fel så ligger de i hans metoder, inte i fullföljandet av det frihetens evangelium som Lincoln, Roosevelt, Truman och Reagan alla delade.
Michael Knox Beran menar att Bush alltför lite litat till traditioner och för mycket till social ingenjörskonst. Därför har Bush begått samma misstag som Woodrow Wilson efter första världskriget, då denne litade på att principiellt goda demokratiska institutioner i det nya Europa skulle räcka. Men Weimarrepubliken slog inte rot i Tyskland. Iraks nya demokrati kan möta samma öde.
I Japan lyckades man (Truman) dock efter andra världskriget, men det var genom att använda kejsaren som blev en ledargestalt i övergången till demokrati. USA (Reagan) stödde demokratirörelsen i Polen, eftersom där fanns ledare som Walesa och påven Johannes Paulus. Men Reagan stödde inte planer på att störta Castro på Kuba, eftersom där inte fanns någon alternativ samhällsauktoritet eller naturlig bas att bygga ett fritt samhälle på.
I Irak fanns inga naturliga ledare som kunde samla folkflertalet, därav dagens problem trots det folkliga stödet för demokrati i de allmänna valen.
En annan faktor för frihetlig framgång, skriver Beran, är förmågan att inte utse syndabockar. President Lincoln är här förebilden, då han när inbördeskriget var vunnet uppmanade alla att inte hysa agg mot förlorarna. Trumans Marshallhjälp till Tyskland och Europa efter andra världskriget sker i samma storsinta anda. (Att jämföra med Tysklands krigsskadestånd, dikterat av de europeiska ledarna efter första världskriget.)
Beran menar att de neokonservativa inte kommer ur den evangeliska skolan, utan drivs mer av sociala ingenjörskonst. De ledande rösterna för det neokonservativa perspektivet har ju också haft en bakgrund i vänstern.
Intressanta infallsvinklar. Jag menar att målet är klart: en friare värld ger färre krig. På vägen dit kommer många hinder att resas. Men det största hotet är att västvärlden i motgångens stund själv slutar tro på frihet och demokrati, och låter diktaturerna flytta fram sina positioner.
Här tror jag artikelförfattaren har rätt: Bush har inte använt för stora ord i sina tal, snarare alltför snäva. Och jag skulle vilja lägga till: Bush har inte förberett opinionen på hur starkt motståndet skulle kunna bli.
Som svensk kan man undra vart det messianska arvet tagit vägen i vårt land. Är vi numera så inkrökta att vi inte bryr oss om andra människors frihet eller ofrihet? Och om man menar det, kan man då kalla sig humanist eller liberal?
Lördag 2007-06-02 / 10.40länk FRANSKT PARLAMENTSVAL: JORDSKREDSSEGER FÖR SARKOZY VÄNTAS. 10 och 17 juni håller Frankrike parlamentsval. Och mätningarna tyder på att den nyvalde center-höger presidenten Nicolas Sarkozys allierade partier är på väg mot en jordskredsseger, rapporterar Independent i
Sarkozy heads for parliamentary landslide:
Den hyperaktive och ständigt närvarande president Nicolas Sarkozy verkar vara på väg mot en överväldigande seger i de förestående franska parlamentsvalet. Enligt vissa opinionsmätningar kan Sarkozys center-högerparti och dess allierade ta så många som 430 av de 577 mandaten i nationalförsamlingen.
Att nå detta, 75 procent av parlamentets platser, är nog uteslutet. Men en betryggande seger blir det nog. Därmed får Sarkozy det förändringsmandat han behöver.
Sarkozy kan därmed gå till historien som den man som vände trenden i Europa - från ständigt nya regleringar till avreglering och liberalisering. Det blir spännande att se hur långt han vågar gå. Hur mycket av den socialistiska mentaliteten i fransk politik han förmår göra upp med.
Lördag 2007-06-02 / 10.40länk DÄRFÖR ÄR RELIGIONSFRIHET VIKTIG. Christer Sturmark och organisationen humanisterna vill att religionsfriheten ska avskaffas (se här). Men att religionsfriheten behövs demonstreras med all önskvärd tydlighet i ett reportage i BBC:
Malaysia rejects Christian appeal. Malaysias högsta domstol förvägrar en kvinna, Lina Joy, att byta från islam till kristendom.
I konstitutionen hävdas att alla etniska mayaleser är muslimer. Och enligt sharialagarna tillåts ingen muslim att konvertera till annan religion.
Så nog är religionsfrihet något som inte bara måste försvaras och upprätthållas, utan något som bör spridas globalt. Sturmark angriper gärna kristendom, men i artiklar jag sett med honom är han väldigt, väldigt tyst om islam. Vad beror det på?
Fredag 2007-06-01 / 17.07länk SATIR: NÄR HUGO CHAVEZ ZAPPAR. Med anledning av att Venezuelas president Hugo Chavez låtit storma en TV-station som riktat kritik mot honom har tecknaren
Scott Stantis publicerat följande kommentar:
Fredag 2007-06-01 / 16.56länk SATIR: DIPLOMATSAMTAL USA-IRAN. Vad sades egentligen när en amerikansk ambassadör mötte en officiell representant för mullornas Iran, för första gången sedan islamister stormade USA:s ambassad i Teheran 1979 och tog personalen som gisslan. Tecknaren
Chip Bok spekulerar:
- Kommer ni att ta mig som gisslan och tvinga mig bära konstiga kläder?
- Nej.
- Samtalen var produktiva.
Fredag 2007-06-01 / 16.20länk REINFELDT-REGERINGENS MEDIALA MEDIOKERHET. I den norska liberal-konservativa tidskriften Minerva publicerar jag idag en kritisk granskning av den nya svenska regeringens mediestrategi under sina första åtta månader vid makten. Så här presenteras artikeln på norska:
Den borgerlige regjeringen i Sverige har tapt oppslutning på meningsmålingene. Det skyldes ikke minst at de borgerlige har latt venstresiden sette dagsordenen og latt seg drive på defensiven. Reinfeldt har også bommet i valg av hovedsak, nemlig miljø- og klimaspørsmål der Moderaterna har lav troverdighet.
Mot slutet blir jag dock mer optimistisk och pekar på att alla regeringar tvingas möta helt andra frågor än man förväntat sig under mandatperioden. Plöstsliga förändringar i verkligheten tränger sig på och kullkastar det mesta av planer. Hur Reinfeldts regering hanterar uppkomna situationer kommer att avgöra hur svenska folket kommer att se på regeringen inför nästa val.
Jag påminner också om att betyget som svenskarna sätter på de borgerliga ministrarna fortfarande är högre än de betyg som Perssons ministrar fick. Det finns alltså en tilltro till deras kompetens.
Fredag 2007-06-01 / 9.35länk VÅRDPENG RÄTT, ANNAT FEL. Svenska Dagbladet rapporterar:
Utredare vill ge patienter vårdpeng. I denna av socialdemokratiska regeringen tillsatta utredning finns goda förslag, som att införa ett system med vårdpeng, så att patienter kan välja fritt var de ska söka vård.
Annat är fel och riktigt dumt, som att sätta stopp för att mixa offentlig och privat vård. Det är ett recept för att skapa vårdköer. Om vårdresurserna ska kunna utnyttjas på effektivast möjliga sätt, måste den samverkan som passar ute på vårdgolvet få förekomma. Vårdpersonal, vårdlokaler och avancerad utrustning kan användas bäst om olika aktörer får samverka. Annars uppstår kö i ett led, medan kapacitet står oanvänd i ett annat led i vårdkedjan. Planekonomi är aldrig svaret, inte heller inom sjukvård.
Fredag 2007-06-01 / 9.15länk GÖRAN PERSSON SLIPPER RÄTTEGÅNG, FÅR BÖTA 30.000.
Göran Persson begick brott medan han var statsminister. Han har nu erkänt sig skyldig till arbetsmiljöbrott och godkänner ett strafföreläggande på 30.000 kr. Det gör att han slipper rättegång, rapporterar SVT i Persson får böter för gårdsbygget.
Kom ihåg detta! Den socialdemokratiske statsministern begick brott under sin tid i ämbetet. Det resulterade inte i någon mediestorm med krav på avgång då misstankarna om brott uppdagades förra året - medan Persson ännu var statsminister.
Den dag ett borgerligt statsråd av polis och åklagare misstänks för ett brott kommer medierna att gå i taket med krav på avgång och blåsa upp det till en enorm skandal.
Då kan det vara bra att ha Persson i åtanke. För den dagen bevisar medierna att de behandlar socialdemokrater på ett helt annat sätt än borgerliga.
Men i det stora hela tycks alltså miljarderna i direkt hjälp till regeringar och genom multilaterala organ ha gjort föga skillnad. De länder i Asien som kommit ur sin fattigdom har gjort det inte genom bistånd utan genom handel och egen ekonomisk politik.
Det är dags för c, fp och kd att vakna och inse att den socialistiska biståndspolitiken - i bästa fall - är en bluff. I sämsta fall har den varit en fälla för fattiga länder, som på grund av svenskt bistånd blivit kvar i fattigdom och svält.
Inget politikområde har misslyckats så kapitalt som bistånspolitiken. Många hundra miljarder kronor har de senaste 30 åren kastats efter biståndsprojekt som inte gjort någon nytta, och många gånger slagit sönder den infrastruktur som funnits.
Varför är biståndspolitiken ett av de sista tillhållen för socialistisk politik där folkpartister, centerpartister och kristdemokrater kramar planekonomi, centralism och toppstyrning? Varför ska just fattiga människor utsättas för denna "godhet" som slår sönder deras länders möjligheter att bygga upp sin egen ekonomi och handel?
Fredag 2007-06-01 / 8.55länk JOHN EDWARDS OCH IRAKKRIGET. I Time återges hur det kom sig att demokratiske senatorn och presidentkandidaten John Edwards röstade för Irakinvasionen 2002,
Kerry's Regrets About John Edwards. Det är valstrategen Bob Shrum som berättar:
Mötet vi höll i familjen Edwards vardagsrum tjänade honom illa. Naturligtvis var det han som kandidat som hade sista ordet och om han verkligen var emot kriget, var det upp till honom att stå fast vid sin position. Det gjorde han inte ... Edvards ville inte framstå som för mycket "vänster" och utanför mittfåran ... utan såg sig själv som en kandidat av Clinton-typ.
Så lätt kan man byta en ståndpunkt mot en annan - om man är vänsterpolitiker. Men det riktigt nyhetsvärdiga i Shrums artikel är vad John Kerry, förra valets demokratiska presidentkandidat, kom fram till sedan han valt John Edwards som sin kandidat till vice president:
Kerry sa att han önskade att han aldrig valt Edwards, att han skulle gått på sin intuition.
Det är inte just sådana ord en presidentkandidat inför 2008 vill läsa i pressen när kampanjen startar på allvar...
Torsdag 2007-05-31 / 21.30länk FRED THOMPSON SKAPAR 'MÅ BRA'-KÄNSLA. Oj, oj, vad het politikern som blev skådespelare är i amerikanska medier. Fred Thompson. Alla utgår från att han kommer att kandidera och många menar att han har potential att vinna.
I Chicago Sun-Times skriver en av Amerikas mest initierade kolumnister, Robert Novak, att Thompson gjorde ett framträdande häromdagen "som visar varför många republikanska aktivister är beredda att ge honom sitt stöd",
Thompson sounding like a 2008 candidate.
Thompson ger inte intryck av att vara politiker, och när han kritiserar båda partiernas företrädare i Washington för att ha "tappat kontakten" med vanliga väljare, slår han an en ton som ingen annan kandidat med trovärdighet klarar av.
(När han talar om terrorister säger han självmordsgalningar, suicidal maniacs, knappast ett ord politiker brukar använda.)
Men Thompson står också för något nytt vid sidan om politik - hans vision om hur en presidentkampanj kan bedrivas på 2000-talet: "mer använda internet och spendera mindre på reklam-TV". Därför menar han att det skulle behövas mindre kampanjpengar än vad traditionella kandidater anser sig behöva.
Också USA Today har en lång artikel som kompletterar den här bilden av Thompson som ett nytt fenomen i amerikansk politik, Thompson wants to be 2008's outsider. Tidningen konstaterar att han redan använt internet - exempelvis YouTube - med stor framgång i debatt mot Michael Moore (se bloggen).
Men hans viktigaste tillgång är kanske hans folklighet, hans lätthet att ta folk. "Folk lyssnar på honom och ser någon som är väldigt bekväm med den han är och säker på vad han tror på", säger en republikansk delstatsordförande.
Han skapar en "feel good"-atmosfär, tror jag man kan sammanfatta det som.
Och det kan mycket väl vara vägen till Vita huset. Amerikanska folket gillar inte när det blir för hårda strider i politiken. Både Bill Clinton och George W Bush har polariserat Amerika. En presidentkandidat som står över detta och vars budskap är att företräda folkets gemensamma intressen, har alla chanser. Det var så Ronald Reagan vann en lika oväntad som stor seger i presidentvalet 1980. Folk var trötta på Vietnam och Watergate. Man valde den kandidat som ingav hopp om en ljusare framtid och inte deltagit i partipolitiska trätor.
Thompson kan vara den kandidaten 2008.
Jag är fortfarande tveksam. I tidigare inlägg om Thompson har jag varit slarvig när jag skrivit att han saknar "politisk erfarenhet". Det är fel. Vad jag menade var att han inte haft en ledarbefattning, som guvernör eller borgmästare. Han har heller inte varit folkvald särskilt många år. Man får gå hundra år tillbaka i tiden för att hitta en president med så lite exekutiv erfarenhet. Många glömmer att Ronald Reagan hade varit guvernör i Kalifornien i åtta år när han kandiderade.
Men tiden är kanske inne för ett fräscht namn.
Torsdag 2007-05-31 / 21.05länk FOREIGN POLICY: THE PERFECT LATIN AMERICAN IDIOT. På tal om dårar i Latinamerika så har Alvaro Vargas Llosa en artikel i senaste Foreign Policy:
The Return of the Idiot. För tio år sedan skrev han tillsammans med två andra författare boken Guide to the Perfect Latin American Idiot, där de utvecklade sin kritik mot politiska ledare som styrdes av politiska myter.
Dessa idioter, skrev vi, bar ansvar för att Latinamerika släpar efter i utvecklingen. Deras dogmer - revolution, ekonomisk nationalism, hat mot USA, tilltro till staten som skapare av social rättvisa, en passion för starka män framför rättsstat - har sitt ursprung i mindervärdighetskomplex. I det sena 1990-talet såg det ut som om "idioten" som arketyp var på väg ut. Men deras tillbakagång var kortvarig. Idag är de tillbaka med stor kraft i form av populister, som i sin roll som regeringschefer återupplivar den misslyckade politiken från det förflutna, allt medan opinionsbildare och supporters från jordens alla hörn ger dem sitt stöd i att väcka liv i ideéer som verkade vara utdöda.
Ja, till denna idioternas supporterskara hör ju bland annat svenska socialdemokratiska ungdomar i SSU (se
bloggen).
Torsdag 2007-05-31 / 9.56länk VARFÖR STYR SÅ MÅNGA DÅRAR I LATINAMERIKA? Om man vill räkna upp nationella ledare som är diktaturiska, som fängslar folk som inte håller med, men ändå inte är de värsta slaktarna av sina folk, hamnar man i Latinamerika. Pinochet, Castro, Perón och i vår tid Hugo Chaves. Totalitära svin, men samtidigt populära i vissa kretsar. Upsala Nya Tidning summerar i ledaren Med Chavez som förebild:
Personkult och publikfriande populism har allt för ofta fått ersätta en genuin reformpolitik som kan ge uthållig ekonomisk utveckling och stabila demokratiska institutioner.
Det är samtidigt viktigt att inte döma ut hela kontinenten. Ledarartikeln fortsätter:
Men det är inte ödesbestämt att Latinamerika måste styras av personer av detta slag. President Lula da Silva i Brasilien kan inte jämföras med vare sig Perón eller Chavez. Chile och Uruguay räknas av Freedom House som "fria stater" och placeras därmed i samma kategori som t ex Sverige. Där finns fria medier och politisk pluralism, samtidigt som den politiska ledningen innehas av politiker som står tydligt till vänster.
Det gäller för demokratierna i världen att stödja dessa goda exempel. Chavez-anhängarna stöder motsatsen: totalitära tendenser.
Torsdag 2007-05-31 / 9.45länk YTTRANDEFRIHETEN LEVER FARLIGT. I en rapport från SNS Demokratiråd, Medierna och yttrandefriheten, framgår att endast en person av hundra är helt emot inskränkningar av tryck- och yttrandefriheten.
Dessa skrämmande resultat återger Östgöta Correspondenten i ledaren
Yttrandefriheten är demokratins livsnerv. Man skriver med anledninga av att SNS föreslår en mer enhetlig lagstiftning och att mediernas former för självreglering kan behöva ses över:
Men i en tid när opinionen är så negativt inställd till själva kärnan, yttrandefriheten, är det svårt att inte känna oro över vad en sådan "översyn" skulle få för resultat.
Fria medier och en fri opinionsbildning är demokratins livsnerv. Skadas den blir konsekvenserna katastrofala. Låt den insikten vägleda varje tanke på förändrad lagstiftning.
Så sant. Reglering betyder bara en sak: inskränkningar av yttrandefriheten.
Torsdag 2007-05-31 / 9.35länk LO OCH VALSTRATEGIN MEDLEMMARNA INTE TRODDE PÅ. LOs valanalys kommer inte fram till något nytt. Socialdemokratin var på defensiven och hade inga lösningar på det som väljarna såg som viktigaste frågan: arbetslösheten. Svenska Dagbladet summerar på ledarplats:
Det måste kännas märkligt att ta stora pengar från medlemmarna och lägga på en politik inte ens de egna aktivisterna tror på.
Det är få andra organisationer i Sverige som kan agera i strid med sina egna medlemmar som LO. Jag har ingen bra förklaring till detta, annat än att det visar historiens makt. Medlemmarna röstar i högre grad på andra partier än s, men "vet" att LO kommer att ge deras medlemsavgifter till s-kampanjer. Resultatet har blivit en tyst revolution.
... av LO-väljarna gick ändå 1,2 procentenheter från vänsterblocket till Alliansen. Tyvärr var tappet till sverigedemokraterna större. Om enbart LO-medlemmar röstat i höstens val hade sverigedemokraterna suttit i riksdagen nu. Av LO-kollektivet röstade 4,1 procent sverigedemokratiskt.
Att döma av valanalysen kommer dock LO att lägga sitt krut på att vinna tillbaks tjänstemännens förtroende. Uppenbarligen ser man Alliansen som det större samhällsproblemet.
Också detta är underligt. LO blundar för den största opionsmässiga förändringen bland medlemmarna. Men det är väl detta som är tecknen på pampfasoner. Vadå, medlemmar?!
Onsdag 2007-05-30 / 19.55länk JAKTEN PÅ BILDT OCH HEMSIDOR. Det är otroligt att den förre förbudsministern Morgan Johansson (s) fortsätter sin jakt på utrikesminister Carl Bildt. Angreppen blir allt tunnare och skriken gällare. I dagens förhör i Konstitutionsutskottet handlade det om att ett antal internationella organisationer har med Carl Bildts namn på sina hemsidor. TV4 frågar (se video) och får svar:
Varför bemödar du dig inte om att det ska stå rätt uppgifter på olika hemsidor runt om i världen?
- För att det inte är min sak att redigera internationella hemsidor.
Vilken komik! Det är som hämtat ur ett satirprogram...
Partisekreterare Marita Ulvskog (s) var naturligtvis villig att omedlebart kasta misstankar över detta. Hon och andra på vänsterkanten kräver att väljarna får veta vilka det är som stödjer och finansierar politiska partier.
Och här håller jag med.
Partierna bör öppet redovisa alla bidrag man fått och från vem. I USA finns officiella listor där varje privatperson finns med som skänkt minsta dollarsedel till en presidentkandidat.
Moderaterna är emot öppen redovisning eftersom det skulle inskränka valhemligheten. Det är dålig taktik av moderaterna.
För trots USA:s många och krångliga regler om hur kandidater får använda pengar som insamlats, så går det alltid gå runt reglerna.
Men att låta väljarna få en insyn i hur de huvudsakliga strömmarna ser ut - och där LO och fackförbundens enorma stöd till socialdemokratin skulle komma fram i ljuset - är ju bara en fördel för moderaterna.
Grundfrågan som skiljer verklighetsbilden i väst, är om man ska ta det här på allvar eller skratta åt det. Är det ett skämt behöver man inte försöka bekämpa dessa jihadister.
Och vad säger oss Al-Qaidas uppfattning att USA förlorar? De som ogillar Amerika kan ju känna skadeglädje. Men vad betyder det, annat än att totalitära krafter är på frammarsch och demokratin på reträtt. Är det i så fall något att glädja sig över?
Det jag tycker är mest tragiskt är att samhällsdebatten inte ställer de frågor jag gjort här. Man vill inte ta konsekvenserna av sina resonemang. Denna attityd - att vägra se - har i historien visat sig föregå enorma katastrofer.
Onsdag 2007-05-30 / 16.40länk FRED THOMPSON - NY PRESIDENTKANDIDAT. Det hetaste politiska ryktet i USA just nu är att förre senatorn och skådespelaren Fred Thompson kommer att ställa upp som republikansk presidentkandidat. Trots att han ännu inte deklarerat sina avsikter kommer han ofta som trea efter de hårt kampanjande Rudy Giuliani och John McCain.
Att hoppa in så här långt efter de andra tio (!) kandidaterna betyder att många makthavare i partiet redan officiellt backar upp någon av kandidaterna och därmed inte kommer att kunna stödja Thompson.
Men samtidigt finns bland republikanska gräsrötter skepsis mot de två som leder. Giuliani är liberal i sociala frågor och McCain uppfattas som svår att samarbeta med.
Frågan om illegala invandrare kan bli det som avgör, till Thomsons fördel. Han är emot de förslag som diskuterar amnesti för de minst 12 miljoner som är i landet illegalt, medan Giuliani och McCain är för dessa resonemang. Den här frågan är lika splittrande mellan politiska eliterna och folket, som EU-frågan är i Sverige och Europa. Och Thompson har ställt sig på folkopinionens sida mot politikerna i Washington.
Själv tycker jag Thompson saknar lång politiskt engagemang bakom sig. Inte bara det att han bara varit senator några år. Ronald Reagan startade sitt korståg mot den starka staten på 1950-talet och höll otaliga föredrag runt om i landet, innan han under åtta år var guvernör i Kaliforinen. Först därefter president. Thompson har inte visat den uthålligheten. Därför är han ett lika oskrivet blad som Barack Obama på demokratiska sidan. Men det är möjligt att tidsandan i USA just nu talar för någon utan lång politisk "belastning".
73 procent av bönderna anser att byråkratin kring ersättningar från EU är "onödigt krånglig" eller "helt oacceptabel", enligt en rapport som Lantbrukarnas Riksförbund presenterade i förra veckan. Lösningen borde bli att avskaffa EU-stödet till bönderna! Och det blir den linjen som regeringen kommer att driva i de kommande förhandlingarna om EU:s jordbrukspolitik ... I går presenterade jordbruksminister Eskil Erlandsson en skrivelse till EU-kommissionen där regeringen föreslår att jordbrukspolitiken begränsas till vissa miljövårdande åtgärder.
[Förslaget] kan vinna stöd i länder som Tyskland och Storbritannien, men vrede i länder som Frankrike och Polen.
Det är utmärkt att regeringen nu börjar ta ton i Bryssel. Mera!
Onsdag 2007-05-30 / 8.20länk SVENSK KRISBEREDSKAP OCH LARS DANIELSSON. Författaren (och bedrägeridömde) Jesús Alcalá har passat på att kritisera tsunamikommissionens slutrapport, innan den ens presenterats. Han menar att det är löjligt att försöka få fram sanningen om hur regeringens krisberedskap fungerade i ett läge då mer än 500 svenskar dog. Maria Abrahamsson kommenterar på ledarplats i Svenska Dagbladet, För Jesús Alcalá är sanningen märkligt ointressant.
Själv tycker jag det är av visst intresse - inför en framtida kris eller katastrof - att lära så mycket som möjligt av vad som gick fel i regeringen Göran Perssons oförmåga på annandagjul 2004. Varför var Italien så alert och varför sov Sverige?
Visst var det en katastrof på andra sidan jordklotet och visst var det en naturkatastrof som ingen kunde förhindra, men befälsgången, den mentala förberedelsen och förmågan att snabbt analysera läget är extremt viktiga egenskaper att utvärdera inför en annan katastrof där regeringen har mer direkt möjlighet att agera.
Katastrofkommissionens första rapport var ett trendbrott i svensk förvaltning. Här pekades ansvariga ut. Personligt ansvar var ett ledande tema i kommissionens rapport. Det är ett viktigt och riktigt avsteg mot tidigare utvärderingar, då man inom statsmakten låter alla smita undan personligt ansvar. Katastrofkommmitionen har åter lyft fram ämbetsmannaansvarat. Det är en historiskt viktig insats. Och när man gjort det, visar det sig att en av regeringsförvaltnignens högsta chefer, statssekreterare Lars Danielsson, uppenbarligen inte framfört sanningen. Det är naturligt och viktigt att inte låta statstjänstemän komma undan med lögner och undanflykter. Sanningen ska fram! Även om man varit statsministerns närmasta man.
Det känns hedrande att ta över ett uppdrag som innehafts av regeringsrådet Gustaf Petrén (bilden) och journalisten Andres Küng.
Gustaf Petrén (1917-1990) var något så ovanligt som en engagerad och debattlysten jurist. Olof Palme kallade Europarådet för mänskliga rättigheter för "Petréns lekstuga" eftersom Gustaf Petrén ofta referarade till denna domstol som exempel på hur det också borde vara i Sverige: riksdagens lagar borde oftare och enklare ställas under lagprövning och granskas så att de inte strider mot grundlagen. Medborgarnas rätt måste stärkas.
Men det har varit mycket svårt att i Sverige skapa en bättre balans mellan den politiska makten och kontrollmakter som granskar och stoppar politikerna när de träder över grundlagens bestämmelser.
Och att det länge varit en het och känsloladdad stridsfråga framgår av en klassisk debatt som Gustaf Petrén hade med utrikesminister Östen Undén (s) redan 1956. Undén, som också var juristprofessor, hävdade att domstolar i Sverige aldrig haft rätt att överpröva politiskt stiftade lagar. Men Petrén visar i sin
artikel att han har fel.
Petréns argumentation har blivit klassisk och återfinns i senaste expertrapporten från Grundlagsutredningen. Och dagens experter går helt på Petréns linje, inte Undéns...
Jag tog uppdraget eftersom Grundlagsutredningen nu går in i sin intensivare slutperiod. Då är verkligen läge att försöka föra in medborgarnas fri- och rättigheter i debatten.
Här har vi mycket att lära av Petrén och jag vill gärna lyfta fram hans arbete.
Tisdag 2007-05-29 / 12.20länk PRENUMERERA PÅ BLOGGEN OCH FÅ NYHETSBREV. Det stöd som ni läsare visat bloggen har varit fantastiskt. Det fick mig att slå alla tankar om att sluta ur hågen. Och jag lovade återkomma om hur vi kan bygga vidare på denna ömsesidiga relation: jag fortsätter skriva giftiga och analyserande inlägg i bloggen och ni bidrar till att göra det möjligt.
För att hålla allt på en så minimalistisk och obyråkratisk nivå som möjligt har jag kommit fram till att det sker bäst genom att starta ett nyhetsblad kallat Frihetsjournalen.
Den som vill stödja bloggen sådan den är, och samtidigt få lite extramaterial om ämnen där jag känner att bloggen inte är rätt plats att utveckla, kan prenumerera på detta nyhetsbrev. Prenumerationsavgiften är 500 kr/år eller 50 kr/mån. Den som vill bidra med större belopp är mycket välkommen att göra det.
Vid betalning uppge mejladress (eller så mycket av den som är möjligt vid betalning, och meddela mig via mejl hela mejladressen).
Jag kommer sedan att i pdf-format sända ut nyhetsbladet till dem som har betalt och uppgivit mejladress.
Det första numret kommer till midsommar. Sedan blir det 12 nummer fram till nästa midsommar. Därefter utvärdering.
Det här är ju ytterligare en nyhet i bloggsammanhang. Genom att läsarna visar sin uppskattning på detta konkreta och påtagliga sätt stärker det bloggarnas ställning på mediemarknaden.
Jag hoppas denna idé ska fungera!
- - - - - - - - - - - -
Praktisk information:
Du kan stödja denna blogg och samtidigt få extra information genom att prenumerera på nyhetsbrevet Frihetsjournalen.
Betala 500 kr/år eller 50 kr/mån till bankgiro 5210-6929 eller bankkonto, clear.nr: 8327-9 och
kontonr 983 905 4575.
Uppge mejladress eller så mycket som går av den vid betalning och mejla mig info om hela mejladressen.
Utlandet: IBAN-nr: SE60 8000 0832 7998 3905 4575 och BIC är SWEDSESS.
Du kan också bidra via SMS (dock utan prenumeration):
Skicka SMS till 72323 med innehåll Pay erixon 30 för att bidra med 30 kr.
(Mellanslag mellan Pay och erixon samt mellan erixon och 30. Stora eller små bokstäver spelar ingen roll. SMS:et kostar 30 kr. Fungerar bara för svenska operatörer.)
- - - - - - - - - - - -
Det är i det närmaste omöjligt att på begränsat utrymme att redogöra för Chomskys meritförteckning vad gäller utelämnande av fakta, förvrängningar och rena lögner.
Som väl är har Moynihan haft möjlighet att utveckla sakkritiken mot Chomsky i en ny rapport:
Heder och ära? Jag gillar den här sortens sakligt kritiska analyser. Moynihan skriver i förordet:
Det är också värt att notera att kärnpunkten i min kritik inte främst är ideologisk utan inriktar sig på vad jag
anser vara ohederlig debatteknik och opålitligt användande av källor samt på hans grovt
överskattade status ”som världens främsta intellektuella person”, ett omdöme som han fick i en av Prospect Magazines läsaromröstningar.
Jag har så svårt att förstå varför de som ljuger blir så populära. Men förmodligen är det att dessa vänstertyper fyller ett behov av att bekräfta människors fördomar. Det gör dom farliga, för de agerar i strid med upplysningen och skulle, om de segrar, föra oss tillbaka till medeltiden.
Journalisten Marcus Mabry som skrivit en biografi om Rice konstaterar att hon är mindre intellektuell än många tror, men hon har en skarp politisk förståelse och förmåga att finna ut vad som är viktigt, vilket gör henne till en mer formidabel maktspelare än folk förstår.
Är Condi en realist, frågar han och svarar: Ja och nej. Hon studerade för Josef Korbel, Madeleine Albrights far, och en utpräglad realist. Det var också i denna egenskap hon rekryterades som medarbetare hos Bush den äldres säkerhetsrådgivare Brent Scowcroft. Men Mabry fortsätter sedan:
Men realpolitiken - med dess hyper-sekulära, värdeneutrala koncentration på makt och intressen - stod alltid i konflikt med idealismen i Rices kristna tro. Under större delen av hennes karriär spelade det ingen roll; hon var en politisk analytiker som fokuserade på detaljer i Sovjetunionens och Östeuropas civil-militära relationer, inte på teori. Och till skillnad från socialkonservativa, höll Rice sin religiösa tro skiljd från hennes perspektiv på internationell politik.
Snarare än att förändra Rices världsbild, innebar 11 september 2001 för Rice att den realpolitiska skolans intellektuella bas inte längre höll. Realpolitikens läromästare koncentrerade sig på nationalstater och deras intressen för att förklara världen, men de heliga krigarna, terroristerna, som attackerade USA utgjorde ingen nationalstat och hade inga intressen så som realpolitisk teori förstod dem - och inget territorium, ingen befolkning eller infrastruktur som kunde attackeras för att avskräcka dem eller tvinga dem att förhandla fram en fred. Som ett resultat beslutade sig Rice, likt George W Bush, för att den internationella dynamiken i Mellanösterns arabstater måste förändras.
Men Rice blev aldrig en idealist i dess renaste form. Till skillnad från neokonservativa, trodde Rice inte att amerikanska värden, kombinerad med militär styrka, innebar att man hade en skyldighet att transformera världen. Istället ansåg hon att, för att göra USA säkrare, måste Mellanöstern förändras. Rice förespråkade en idealistisk utrikespolitik för att uppnå realpolitiska mål.
Intressant porträtt. Men jag menar ju att neokonservativa aldrig varit enbart idealister. Charles Krauthammer har hela tiden poängterat att valet av insatser måste ske på realpolitisk grund - där det har betydelse för USA och väst. Men medlet är värderingarna: spridande av frihet, demokrati och marknadsekonomi. Det är bara fria människor som slutar hata och döda.
Och artiklen påpekar ju också de uppenbara bristerna i realpolitiken. När många nu hyllar det man anser vara en amerikansk återgång till realpolitik glömmer man att de heliga krigarna, terroristerna, fortfarande inte har något territorium eller infrastruktur som kan vara parametrar i en realpolitisk makt- och intressekonflikt. Realpolitiken har inga verktyg att komma tillrätta med vår tids säkerhetsproblem. Om något, så visar ju Irakinvasionen det! Det är ju här som Bush gick från idealistiska till realpolitiska mål: han omvandlade striden till en fråga om territorium, befolkning och infrastruktur.
Jag menar att realpolitik ingalunda har några svar på vår tids säkerhetshot, men jag medger att idealismen inte heller visat sig kunna omsättas på ett effektivt sätt till handling. Men idealismens mål - fria människor i demokrati - är fortfarande den enda kända lösningen för att förhindra terrorism och framtida krig.
- Detta kan mycket väl visa sig vara en vattendelare i termer av utbredd kännedom om sårbarheten i det moderna samhället, säger Linton Wells, statssekreterare i amerikanska försvarsdebartementet. "Fallet har uppmärksammats av många."
Ja, sårbarheten är stor och det finns många lömska metoder att använda när tiden för deklarerade krig är över och angrepp sker plötsligt och utan tydliga avsändare.
Tisdag 2007-05-29 / 10.42länk SSU STÖDER CHAVEZ TV-STORMNING OCH CENSUR. Få svenska medier rapporterar om hur Venezuelas president Hugo Chavez låtit storma TV-stationer som rapporterar kritiskt om hans politik, se
bloggen igår.
Men redan har SSU och vänsterpartister som America Vera-Zavala
ryckt ut till Chavez försvar: "Venezuela blir dag för dag mer och mer ett samhälle där människor tas tillvara, där deras behov tillfredställs - kort sagt, ett socialistiskt samhälle."
Ja, Venezuela blir mer och mer likt Sovjetunionen. Där lovas alla allt i grundlagen. Och visst blev det som politikerna bestämt i sina femårsplaner?!?
Och även i Sverige blir vänstern alltså mer militant.
Sverige och Engelbrektson kommer ju att leda
Nordic Battlegroup, den snabbinsatsstyrka som ska bli ett verktyg i EU:s krishanteringsförmåga, dock alltid utanför unionens egna gränser. Exempel på tänkbar typ av uppdrag, som Engelbrektson tidigare nämnt, är Rwanda där denna styrka på 2.800 soldater snabbt kunnat sändas ut för att ge FN-generalen
Roméo Dallaire det understöd som nu aldrig kom på plats och då 800.000 människor mördades med machete och påkar.
Det nya med stridsgruppen är att den innehållar alla komponenter som förut fanns i en division (upp till 20.000 soldater) - och alla delar ska jobba tillsammans när man på kort varsel rycker ut i tidigare okänd terräng: soldater, jeepar, bandvagnar, stark eldkraft, transportplan, JAS, fältsjukhus, hamnenhet, psykops och tre andra faktorer som förut inte ingick i kravspecifikation för svensk trupp: 1) mobilitet över hundratals mil inom 10 dagar, 2) samverkan med utländsk trupp och 3) politisk rapportering/ordergivning till/från EU. Den svenskledda stridsgruppens insatser beslutat av Europeiska rådet, dvs alla EU:s regeringschefer.
Engelbrektson berättade om hur långt man kommit i planeringen inför beredskapstiden som börjar 1 januari 2008. Då ska denna stridsgrupp där Sverige, Finland, Norge, Estland och Irland ingår vara beredd att utföra säkerhetspolitiska insatser för EU:s räkning.
Den aktuella diskussionen om att Sverige saknar territorialförsvar vill och kan naturligtvis inte Engelbrektson delta i, men han underströk att de lärdomar som Sverige nu gör genom denna snabbinsatsstyrka är ju i framkant på försvarsutvecklingen. Snabba insatser, ofta i små, självständiga enheter med goda kommunikationer och samspel mellan alla professioner och omedelbara politisk konsekvenser är det som ligger i tiden för militär verksamhet generellt.
- Detta är ju en liten del av det svenska försvaret och har kanske fått för stor uppmärksamhet i medierna, menade generalen.
Han fick också frågor som berördes i SVT:s Dokument inifrån, om att det rekryteras alltför unga soldater för så här komplicerade uppgifter. Engelbrektson påpekade att rekryteringsgrunden minskat eftersom så få numera gör värnplikten. Därför måste man ta av dem som står till buds och uppfyller kraven. Och han underströk att dessa unga soldater får en mer avancerad utbildning än inför tidigare uppdrag. Dessutom har man en policy om att rekrytera erfarna befäl.
På frågan om det inte finns svårigheter att fylla personalkvoterna, svarar Engelbrektson att det stämmer i vissa kategorier. Dels specialkompetens som inte längre finns i det civila: kyl- och däckreparatörer (finns man ute i Afrika kan man inte skaffa nytt, utan måste kunna laga det man har). Och erfarna befälen saknas, eftersom de lärt sig att vänta tills något händer. De gillar inte beredskapstid utan sysselsättning.
Stridsgruppen har fått sitt heraldiska vapen som är ett "diplomatiskt mästerverk" - alla länders färger och symboler finns med - plus genderperspektiv: för första gången har lejonet ingen fallus. "Ad omnia paratus" betyder "Beredd till allt".
Tar man därutöver hänsyn till utvecklingen i Ryssland, förvandlas de senaste årens officiella försvarsanalys till en direkt plågsam övning i aktivt önsketänkande.
Han dömer ut försvarspolitiken som "vanskött" och präglad av "tystnadens konformism". Jag gillar dock inte hans slutsats som, så typiskt i vänsterkretsar, landar i konspirationsteorier. I detta fall att politikerna rustar ner försvaret för att kunna gå med i Nato. Utan eget försvar blir Nato-medlemskap en nödvändighet.
Om man tar in det faktum att det är miljöpartiet och vänsterpartiet som i egenskap av "samarbetspartier" tvingat fram denna avrustning för att ge s-regeringen sitt stöd, så är det en ovanligt dålig konspirationsteori. Mp och v är väl inte direkt de som helst vill att Sverige ska gå med i Nato...
Men i övrigt är Hamiltons kolumn högst läsvärd.
Måndag 2007-05-27 / 20.20länk SYRIEN OCH EU - SAMMA FOLKOMRÖSTNINGSPRINCIPER. Det rapporteras ikväll - exempelvis i Upsala Nya Tidning: I Polen högg Reinfeldt i sten - att statsminister Fredrik Reinfeldt försöker hjälpa den tyska förbundskanslern Angela Merkel att finna en uppgörelse om EU-konstitutionen inför EU-toppmötet i midsommar, detta genom att tala med Polens president och premiärminister (tvillingarna Kaczynski). Men Polen fortsätter trilskas. Och jag tycker deras kritik påminner om den som Hollands premiärminister levererade i EU-parlamentet häromdagen (se
bloggrapport), om inte i samma sakfrågor, så till tonen.
Och jag tycker ju hela upplägget är åt skogen. EU:s process är exakt densamma som Syriens val av president:
Syrien röstar på ende kandidaten. Det är inte demokrati när folket bara har ETT alternativ att rösta på. I syriernas fall på diktator Bashar al-Assad, i EU:s fall på Valérie Giscard Estaings förslag till konstitutionsfördrag.
Man kan inte göra så här! Driva igenom en soppa där alla ska få sin lilla bit i konsensus och europas folk hålls utanför, eller bara har att rösta på ett alternativ.
Måndag 2007-05-27 / 10.55länk AMERIKA HEDRAR SINA SOLDATER. Idag är det helgdag i USA: Memorial Day. En helgdag då amerikanerna hedrar de män och kvinnor som dött i militärtjänst för sitt land. Traditionen startade 1868 för att hedra dem som dött i inbördeskriget, men omfattade efter första världskriget alla som dött i uniform.
Hur djupt denna tradition går i det amerikanska samhället framgår exempelvis i artikel i USA Today,
Memorial Day runs deep, där hårfrissören Lynn Meadway säger "Jag har vetat vad Memorial Day betyder ända sedan jag var liten. Det var ingenting att skämta om." Och Caren Cleavelad lägger till "Våra förfäder var alltid solidariska och patriotiska, och vi fortsätter deras tradition."
I sitt radiotal inför Memorial Day sa president Bush att det är tid att minnas alla dem som stupat för frihet runt om i världen, rapporterar CBS i Bush Honors Fallen For Memorial Day.
I Sverige har vi ju få fallna soldater i krig att hedra. Jag tror det är ett 80-tal som dött i FN-uppdrag de senaste 50 åren. Men jag tror ceremonier som dessa är viktiga för att göra klart vilka viktiga värden som står på spel i vår tid. Värderingar som människor varit beredda att offra sina liv för: frihet och demokrati.
Jag saknar ofta en rangordning av de ämnen vi avhandlar i samhällsdebatten. Många tycks kunna diskutera ofriheten för halva jordens befolking i samma stund som man diskuterar vilka trivialiteter som helst. Vissa frågor och värderingar är betydligt djupare än andra. Viktigare. Mer respektfulla. Det begriper Amerika - gör vi?
Måndag 2007-05-27 / 10.25länk TRUPPER STORMAR TV-STATION PÅ HUGO CHAVES ORDER. Den av medievänstern beundrade Hugo Chavez - för hans alla påhopp på George W Bush - har visat sitt rätta tryne: som Venezuelas president har han givit trupper order om att storma en TV-station som riktat kritik mot hans regering.
Borde inte vänstern inom medier och politik stanna upp och fundera någon gång? De hyllade Robert Mugabe i Zimbabwe - han som nu besinningslöst mördat oppositionella i årtionden och fört landet från ett av Afrikas rikaste till ett land där människor idag svälter och äter råttor. Sedan har vänsterfolket hyllat Hugo Chavez, som nu driver det oljerika landet in i diktatur där yttrandefrihetens upphör.
Jag gjorde misstaget att se på SVTs sk vetenskapsmagasin. Den här gången handlade om vapenutveckling. Hela programmet tog ställning mot vapenindustrin ... Det är vapenindustrin och "makthavarna" som lurar på folket nya blodbad.
Det här är en ganska extrem ståndpunkt som delas av högst två partier i riksdagen och som representerar en så där 15 procent av befolkningen.
Ändå är hela befolkningen tvungna att betala för det här programmet - om man vill ha TV.(Det vore naturligtvis lika illa om SVT vore skattefinansierat.) Nu har vi borgerlig majoritet i riksdagen och en borgerlig regering, men public service kan fortsätta gör program med en klar vänstertendens.
Hur är detta möjligt? Tittar inte riksdagsmän på TV eller lysnar de inte på radio. Tror de att det måste vara på det här viset. Är de fega eller dumma i huvet?
Jag är så trött på att se dessa flinande självgoda popvänster journalister och veta att det är mina licenspengar som betalar deras löner.
Instämmer. Ett av alliansregeringens första beslut var dock att korta sändningsavtalet till 3 år, så att regeringen hinner se över avtalet om public service under den här mandatperioden. Detta har gjort popvänsterjournalisterna på SVT vansinniga. Och oroliga. Men jag tror inte regeringen vågar göra något drastiskt om opinionen inte är med på vagnen, så det gäller att fler uttrycker sin besvikelse över den vänsterpropaganda som pumpas ut i etern, finansierad av oss alla genom tvång.
Onsdag 2007-05-30 / 16.58
Onsdag 2007-05-30 / 16.40
Gustaf Petrén (1917-1990) var något så ovanligt som en engagerad och debattlysten jurist. Olof Palme kallade Europarådet för mänskliga rättigheter för "Petréns lekstuga" eftersom Gustaf Petrén ofta referarade till denna domstol som exempel på hur det också borde vara i Sverige: riksdagens lagar borde oftare och enklare ställas under lagprövning och granskas så att de inte strider mot grundlagen. Medborgarnas rätt måste stärkas.
Tisdag 2007-05-29 / 11.14
Tisdag 2007-05-29 / 10.42
Sverige och Engelbrektson kommer ju att leda
På frågan om det inte finns svårigheter att fylla personalkvoterna, svarar Engelbrektson att det stämmer i vissa kategorier. Dels specialkompetens som inte längre finns i det civila: kyl- och däckreparatörer (finns man ute i Afrika kan man inte skaffa nytt, utan måste kunna laga det man har). Och erfarna befälen saknas, eftersom de lärt sig att vänta tills något händer. De gillar inte beredskapstid utan sysselsättning.
