Söndag 2007-05-27 / 19.32länk STATSMINISTRARS MAKT. Statsvetaren Olof Ruin har kommit ut med boken
Statsministern (Gidlund) där han mycket summariskt beskriver hur statsministerämbetet kom till. Jag tycker min artikel
Statsministerämbetets tillkomst från 2002 är mer rak och tydlig än Olof Ruins första kapitel med rubriken "Statsministerämbetets tillkomst".
Han skriver att beslutet i riksdagen om att inrätta ämbetet 1875 fattades med "den ganska knappa majoriteten 57 röster mot 46" i Första kammaren och med något större majoritet i Andra kammaren. Men han tar inte upp att riksdagen flera gånger tidigare röstat ner förslag om införande av statsministerämbete.
Därmed får han heller inte chansen att förklara varför en förskjutning till förmån för införande skett: riksdagen saknade Louis De Geers fasta ledning av ministären under 12 år som justitiestatsminister. Efter hans avgång agerade ministrarna var för sig och kaos uppstod. Genom beslutet trädde De Geer in som justitiestatsminister 1875 och blev därmed formellt Sveriges förste statsminister och regeringschef 1876.
I boken, vars manus avslutades före valet förra året, klagar Olof Ruin på Göran Persson och Fredrik Reinfeldt: "De två uppträdde ungefär som om det hade varit fråga om ett presidentval" (s 220)
Men som bloggen
påpekat, har Olof Ruin efter valet plötsligt riktat kritik i rakt motsatt riktning: att statsminister Reinfeldts "relativa osynlighet och tystnad som statsminister göra att hans ledarkapacitet ifrågasätts".
Olof Ruins bok är därmed - tydligen - redan överspelad. Det som var ett bekymmer förra året, stark maktcentralisering hos statsministern som en slags president, är idag det motsatta; statsministern är inte tillräckligt presidentiell.
Det kan gå snabbt i svängarna med teorierna inom statsvetenskapen! Ärligt talat tycker jag statsvetarna förbrukar sin egen trovärdighet när de inte grundar sina uttalande på mer djupgående analyser än så här.
Men jag är tacksam över att Olof Ruin inte missat ett intressant faktum:
Thorbjörn Fälldin skiljer sig på många sätt från den räcka av politiker, som under efterkrigstiden verkat som statsminister i Sverige. Det gäller [s-statsministrarna Erlander, Palme, Carlsson, Persson] Det gäller emellertid i hög grad också de två andra borgerliga politiker [Ullsten, Bildt] som innehaft detta ämbete ... Den stora skillanden mellan Thorbjörn Fälldin och de andra, ligger i att han klarare än dessa kom utifrån till landets mest centrala politiska ämbete.
I och för sig en märklig beskrivning av det faktum att Fälldin är den ende statsministern sedan 1932 som inte varit yrkespolitiker från unga år. Att komma "utifrån" betyder alltså att ha andra erfarenheter än politik.
"Utifrån" är det begrepp Ruin använder för alla delar av det svenska samhälle som de flesta av oss medborgare lever i. Undermedvetet säger Ruin något om avståndet mellan väljare och valda.
Söndag 2007-05-27 / 19.32länk UNDERKASTELSE FEL SVAR (II). Jag vill förstå dem som deltar i en debatt, och jag får inte Niklas Ekdals kolumn idag ur huvudet (se förra kommentaren). Vad menar han? Jag skulle vilja ställa följande frågor till honom:
Om kravet för att Tariq Ramadan som muslim inte ska känna sig "förskjuten av väst" innebär att Niklas Ekdal måste konvertera till islam och står upp för avskaffande av religionsfriheten - är Ekdal då beredd att göra det för att skapa "fred"?
Jag tvivlar på det. Men då blir frågan: var går gränsen för underkastelsen? Varken Niklas Ekdal eller andra som förespråkar eftergiftspolitik talar om vilka eftergifter som inte är acceptabla.
Det är här den största skillnaden finns mellan honom och mig. Jag förespråkar religionsfrihet - och i det begreppet ligger acceptans av andra religioner än den egna. När jag måste välja mellan att försvara religionsfriheten eller tillmötesgå dem som klagar på religionsfriheten (ex Tariq Ramadan), då väljer jag religionsfriheten. Niklas Ekdal säger sig vara både för religionsfriheten och för dem som inte kan acceptera religionsfriheten.
Det är detta ohederliga uppträdande som retade mig när jag skrev förra kommentaren.
Samma sorts inkonsekvens och ohederlighet gäller yttrandefriheten. Den nya
pressombudsmannen Yrsa Stenius, liksom justitiekansler
justitiekansler Göran Lambertz, är för yttrandefrihet när kristna känner sig kränkta, men mot yttrandefriheten när muslimer känner sig kränkta.
Varför denna särbehandling? Varför ställer dessa aktörer upp på en eftergiftspolitik som särbehandlar en grupp? De som agerar på det här sättet föklarar aldrig sina positioner och sitt ologiska agerande där man avviker från en av upplysningens mest fundamentala värderingar - att behandla alla medborgare lika.
Det enda sätt på vilket muslimer kan integreras i de europeiska - och svenska - samhällena är ju att de accepterar de upplysningens värderingar som gäller här. Vi kan ju inte ha en lag om vilken satir som får riktas mot kristna och en annan, inskränkande, lag om vilken satir som får riktas mot muslimer. Denna vilja att särbehandla är ju raka motsatsen till integration. Vad menar Ekdal, Stenius, Lambertz?
Söndag 2007-05-27 / 12.45länk UNDERKASTELSE FEL SVAR PÅ ISLAMISTISKT VÅLD. Ännu en gång skriver Niklas Ekdal en obegriplig
DN-kolumn som ursäktar fundamentalism genom att göra våldsverkarna till offer, samtidigt som han hävdar att han tror på frihet.
Han inleder med något jag håller med om: "Religionsfrihet är ett fantastiskt påfund. Den tillåter var och en att tro på vilken gud man vill och, framför allt, att inte tro."
Sedan förklarar han varför han själv inte tror, och riktar kritik mot kristendomen. Det är naturligtvis helt i sin ordning.
Men när han går över till islam slår han över totalt. Då är varje kritiskt yppande mot islam något förfärligt och icke önskvärt. Varför? Jo: "Det florerar stereotyper om islam i väst, vilka i sin tur skrämmer upp muslimer och bidrar till självuppfyllande profetior."
Kristendomskritik - ja. Islamkritik - nej.
Ekdals hållning saknar all logik och är totalt principlöst.
Han hänvisar till fundamentalisten Tariq Ramadan, som länge utmålat muslimer som offer. Ekdal har ju fallit för denna offerbild och tron på att om bara väst blir vänligare mot det islamistiska så blir allt bra: "Upprörda känslor beror ofta på att man känner sig förskjuten av väst snarare än fientligt inställd."
Vänta lite här nu! Den religion i vars namn terrordåd begås mot New York, Madrid och London och i vars namn konstnärer och debattörer i väst mördas och hotas - den religionens utövare har "upprörda känslor". Allt medan den kristna världen inte har någon anledning att bli upprörd över dödandet, utan tvärtom ska se sig som förövare och bovar som "förskjuter" den religion i vars namn man mördas.
Snacka om moralisk kollaps!
Låt mig göra en parallell: Ekdal ser den lättklädda kvinnan, inte bara som ansvarig för att hon blir våldtagen, utan skuldbelägger henne också för att förskjuta våldtäktsmannen som Ekdal ser som offer för kvinnans ondskefulla beteende i det att hon använda sin frihet att klä sig utmanande. Därför kräver Ekdal att kvinnan måste dämpa våldtäktsmannens "upprörda känslor" och sluta vara så fientlig mot honom.
Denna logik gäller exempelvis för de danska Muhammedkarikatyrerna. Tecknare som använder sin yttrandefrihet och tidningar som använder sin pressfrihet utmålas som "fientliga", medan de som bränner ambassader, dödar nunnor och hotar västvärlden med mer terrorism, är offren.
Vi ser den också i Holland där den bestialiskt mördade konstnären Theo van Gogh inte får ett minnesmärke på den plats där han mördades i Amsterdam. Nej. Den socialdemokratiske politikern Martin Verbeet säger att ett sådant monument kan leda till provokationer och oroligheter i kvarteren.
Som Jihadwatch skriver: "De dödade honom, och om vi vill minnas honom kan de döda oss. Därför - låt oss glömma alltihop."
Att förtränga det jobbiga är bara att gå fiendens ärenden. Ja, fundamentalisterna är våra fiender. Och inte för någonting vi gjort - utan för det vi är: fria att välja religon, eller ingen religion. Det är just den religionsfrihet som Ekdal säger sig omhulda, som gör att vi blir attackerade. Inget annat.
Så: varför kräver inte Ekdal religionsfrihet i arabvärlden? Varför kritiserar han inte Saudiarabien där man hamnar i fängelse om man innehar en bibel? Och varför tar Ekdal inte upp påven Benediktus
föreläsning från i höstas, där han hävdar att man inte med våld kan tvinga fram religiös tro - det tal som upprörde den islamistiska världen? Varför anser Ekdal att tvångsmässiga religiösa regler är okej om tvånget dikteras i islams namn, men inte i kristendomens?
Nej. Svenska medier överlag ägnar ingen kritisk granskning av islam och muslimska länder. Däremot spyr man galla över USA. Och samtidigt hävdar man att man står för frihet. Vilket förljuget hyckleri!
För mig är etablissemangens totala underkastelse för islamisterna fullständigt obegriplig. Att kritisera fundamentalister betyder inte att man kritiserar alla muslimer. Inte alls. Men muslimer måste respektera våra friheter. Och utöver fundamentalisterna måste kritik riktas mot ledande religiösa auktoriteter inom islam. Så länge de inte aktivt motarbetar och förhindrar terror är de medansvariga i våldet, eftersom det sker i islams namn.
Söndag 2007-05-27 / 9.50länk NY SYN PÅ ARBETE. Vi sitter förtvivlat fast i det gamla industrisamhällets syn på arbete: vi ÄR vårt yrke, anställning och lön är en livslång rättighet och den ska ge karriär och status. Detta är ett trångsynt socialistiskt perspektiv som borde försvunnit med 1900-talet. För vi är ju inte vårt yrke, vi är personer som kan prova på många olika anställningar eller starta eget. Och lönen är inte en rättighet, utan ersättning för en insats som någon är beredd att betala för.
Ta gamle s-riksdagsmannen i Kalmar Bengt Kronblad på allvar! På torsdagen ville han protestera mot den borgerliga regeringens skattepolitik genom att uppmana sina PRO-medlemmar att söka jobb. Kanske skulle det bli 15 000 fler arbetslösa, hotade han, när de varit på arbetsförmedlingen.
Bra! Anmäl er! ”Jobb” är ju inte en bestämd volym som mäts i liter, kilo eller styck. ”Jobb” är resultat av att någon behöver hjälp med att få saker gjorda och är beredd att betala för det ...
Ju fler som får något gjort, desto fler möjligheter finns att göra mer.
Så är det ju. Vi bör avdramatisera jobb och arbete. Öka flexibiliteten! Det är inget annat än en uppgörelse om utförande av ett visst arbete och en viss betalning för det. Inget annat.
UPPDATERING kl 10.50: Sedan ska man lägga till - vilket flitiga läsare mycket riktigt påpekar - att mycket arbete, ja, det mesta arbetet i vårt samhälle utförs oavlönat. Det handlar om alla insatser i föreningslivet, i kyrkor, inom familjen och släkten, liksom grannar emellan. Självklart är dessa insatser också avgörande för ett fungerande samhälle, och de är sorgligt underskattade idag. Men till mitt försvar vill jag hävda att bloggposten fokuserade på lönearbetet.
Söndag 2007-05-27 / 9.50länk RIKSREVISOR UTE OCH CYKLAR. Riksrevisorn Lennart Grufberg har gått till angrepp på att regeringen sålt statliga aktier i TeliaSonera och planerar andra försäljningar, vilket minst sagt är förvånande. Smålandsposten skriver i ledaren En märklig granskning:
[Grufberg] säger sig bland annat sakna argument för och emot statligt ägande. Men i den rapport han presenterade under gårdagen missar han något helt centralt; att mandatet för försäljningen av TeliaSonera, SBAB, OMX, Vin & Sprit, Vasakronan och Nordea gavs åt alliansen av väljarna på valdagen. Att ifrågasätta om motiven för försäljning är tillräckliga är rimligen ingen uppgift för en riksrevisor att ägna sig åt. I alla fall inte under arbetstid.
Ja, det går inte komma ifrån att riksrevisorn ägnar sig åt partipolitik, inte juridisk och ekonomisk granskning.
Lördag 2007-05-26 / 18.12länk FA HAYEK ÄR TILLBAKA I EKONOMIDEBATTEN. Hos Tech Central Station, TCSdaily, skriver Josh Hendrickson att ekonomer de senaste årtiondena blivit alltmer fokuserade på empiriska modeller och därför mer är matematiker än filosofer. Men nu, tack vare internet och bloggar, har allt fler framstående ekonomer hittat tillbaka till de grundläggande filosofiska resonemangen och därmed har Nobels ekonomipristagare Friedrich Hayek blivit nyupptäckt.
Om det stämmer, är det mycket glädjande. Ekonomi är inte bara ekonomi, utan också i allra högsta grad politik och värderingar. Det vet världens alla socialister och planeringstokiga politiker. Därför måste frihetens förespråkare också kunna bemöta vänsterns ekonomiskt-filosofiska argument för minskad individuell frihet - med motsvarande ekonomiskt-filosofiska argument för ökad frihet. Annars är debatten förlorad.
Lördag 2007-05-26 / 18.12länk KURIOSA: GRABB SKJÖT VILDSVIN PÅ HALVT TON. Kolla bilden i det här reportaget från Associated Press:
Boy Bags Wild Hog Bigger Than 'Hogzilla'. Nyhetsbyrån har inte bekräftat storyn på plats i Alabama, USA, så en reservation är befogad för att bilden kan vara manipulerad.
Lördag 2007-05-26 / 14.12länk SIGNHILD ARNEGÅRD HANSEN I LÖRDAGSINTERVJU. Jag vet inte om det var miljön - jag satt under parasol på en somrigt varm och solig balkong - när jag lyssnade på ekots
lördagsinterjvu med
Signhild Arnegård Hansen, ny ordförande i Svenskt Näringsliv. Men jag tyckte hon klarade sig mycket bra.
En del läsare tycker att jag var för hård mot henne i kommentaren om installationstalet häromdagen. Den innehöll utförliga citat - vilket jag bara gör om jag tycker de är värda det - och därmed tycker jag den var väldigt generös. Hennes ideologiska angreppsätt är utmärkt. Och det framgick också i lördagsintervjun. Hon var tydlig och fick fram mer om företagandets speciella villkor än vad någon gjort sedan Curt Nicolin.
Det jag reagerade på häromdagen var hennes fokus på "samtal". I mina öron - och med de erfarenheter vi har - är det lika med kapitulation inför LO och socialdemokratin. LO går till stormande angrepp, gång på gång, mot företagare och företagsamheten. Men företagarna ska svara med sänkta blickar och ödmjuk förfrågan om "samtal"? Nej, tack!
En annan anledning till att företagarna måste stå på är att den borgerliga regeringen inte tänker försvara företagarnas rätt att bestämma över sina företag. Om inte ens en borgerlig regering argumenterar för liberaliseringar och avregleringar av arbetsmarknaden, ja, då måste företagarnas organistioner göra det. Man måste ta strid!
Alltså: jag tycker Arnegård har mycket bra ideologiskt upplägg, men taktiken att föra fram den behöver ifrågasättas.
Att dra sig ur Irak betyder också att överge alla demokratiska krafter i Mellanöstern. Det "glömmer" våra medier att tala om. Men det är något som lyfts fram av dem som kommer att drabbas. I första ledet att avdemokratiseras står Libanon. De strider som nu pågår i Libanon, initierade av den nya Syrienunderstödda terrorgruppen Fatah al-Islam, syftar till att påverka Ryssland och Kina så att de ska stoppa FN:s fortsatta arbete med att kartlägga vem som låg bakom mordet på Libanons förre premiärminister Rafiq Hariri. Young skriver:
Under kommande veckor ska säkerhetsrådet, om utvecklingen i Libanon inte uppmuntrar Ryssland och Kina att underminera processen, att etablera en tribunal enligt kapitel 7 i FN-stadgan. Det är därför bomber detoneras och strider pågår i Libanon just nu.
Eftersom Europa inte ställer upp på USA, är USA försvagat och dikaturerna i världen ser sin chans att hjälpa varandra. Inte bara i att förhindra demokarati i Irak, utan att rulla tillbaka friheten överallt i världen där man har chansen.
Young ger en utmärkt beskrivning av hur Libanon trots allt kunnat förbli ett av de mest liberala samhällena i regionen:
Libanon är, just därför att man är fragmenterat [med bl a sunnier, shiiter, druser och kristna], ett land som länge vilat på ett sorts liberalt, ibland till och med libertarianskt, samhällskontrakt: staten har förblivit relativt svag medan de olika samhällsgemenskaperna har varit fria att utvecklas som de velat. Fragmenteringen har inneburit att ingen sida, allra minst staten, kunnat dominera landet olika samhällsgrupper. Det är därför Libanon, till skillnad från de flesta arabländer, har varit en ogästvänlig plats för diktaturer. Fragmenteringen har resulterat i ganska fria och pluralistiska medier. Den svaga statsmakten har givit utrymme för marknadsekonomi ... liksom öppenhet för privata investeringar och villighet att delta i globaliseringen.
Detta i stark kontrast till Mellanösterns annars så kleptokratiska diktaturer - exempelvis Saddam Hussein eller Syriens Bashar al-Assad.
Vill Europa nu överge Libanon, Irak och andra som försvarar och strävar efter frihet och demokrati? Allt tyder på att det nu kommer att ske. En återgång till strikt realpolitik betyder att väst kommer att sälja ut Libanon till Syrien - på samma sätt som Neville Chamberlain sålde ut demokratin Tjeckoslovakien i München 1938. Chamberlains avsikt då var densamma som medierna, europeiska politikerna och amerikanska vänstern vill idag: fred. Men de kommer att skörda blodbad. Att ge efter för diktaturer är ingen väg till fred - det är vägen till helvetet.
Lördag 2007-05-26 / 10.52länk NY BOKFLOD OM HILLARY CLINTON. Tre nya böcker om Hillary Clinton släpps i handeln inom loppet av några veckor. Amerikaner läser böcker - politiska böcker - under sommaren. Tänk om svenskar var lika samhällsintresserade...!
Först ut är Bay Buchanan, Ronald Reagans bitr finansminister, som granskat Hillary Clintons arbete som senator i
Extreme Makeover of Hillary Rodham Clinton (Regnery Publishing, maj 2007, 264 sidor). Hon avslöjar att Clinton inte har flyttat sig mot mitten under sin tid som senator, så som Clinton vill framställa det. Hon visar också hur Clinton inte litar på sitt eget omdöme, vilket gör henne mottaglig för - och även villigt instrument för - radikala gurus. Buchanen visar också, enligt förlagets förhandsinformation, varför Clinton inte kommer att klara av det enorma ansvar som faller på en ameikansk president och överbefälhavare. Bakom Hillary Clintons nya profil ligger Bill Clinton, som anser att den första kvinnliga presidenten måste vara en Margaret Thatcher-liknande konservativ kvinna.
Om några veckor släpper också journalisten Carl Bernstein, som tillsammans med Bob Woodward avslöjade Watergate, en biografi över Hillary Clinton: Woman In Charge (Hutchinson, juni 2007, 640 sidor). Han gör en traditionell biografi som startar i Hillarys idylliska barndom i ett republikanskt hem. Han finner dock att fadern varit mer disciplinär än hon själv beskrivit. Bernstein behandlar också hennes våndor under Lewinsky-skandalen då maken än en gång varit otrogen mot henne.
En tredje biografi som snart når bokdiskarna är
Her Way: The Hopes and Ambitions of Hillary Rodham Clinton (Little Brown, juni 2007, 416 sidor) av New York Times-reportrarna Jeff Gerth och Don van Atta. Även om dussintals böcker skrivits om Hillary och Bill Clinton, hävdar förlaget att "ingen av dem har kommit närmare i att avslöja den verklige Hillary - som person och politiker, i all hennes komplexitet".
Om Clinton blir nominerad tänker jag skaffa Bay Buchanans bok, eftersom hon analyserar Clintons tid som senator och gör ett politiskt porträtt av en möjlig ledare av västvärlden. Det råder ju ingen tvekan om att hon är smart och har ambitioner. Men det är något oärligt över hennes karaktär: feministen som gjort karriär som landets "första dam". Hennes liv och agerande stämmer inte överens med hennes politiska uppfattningar.
Fredag 2007-05-25 / 15.20länk SATIR: SICKO.
Lisa Benson apropå Michael Moores senaste ljugarfilm där han går till angrepp på amerikansk sjukvård. Att hans argument är komplett vansinniga bevisas av att fleralet mediciner, maskiner och behandlingar som räddar tusentals patienter varje dag över hela klotet - inte minst i Sverige - utvecklats i USA. Många miljoner européer har amerikansk sjukvård och forskning att tacka för sina liv.
I veckan presenterade president Bush sin nya tuffa immigrationspolicy. Han vill deportera Jimmy Carter.
Jag tror ni hört det: Jimmy Carter kallade president Bushs regering den sämsta i historien. President Bush popularitetssiffror är nere i 30 procent. Det är de lägsta siffrorna sedan... Jimmy Carter! Så han vet vad han talar om.
Det har varit en jobbig vecka för Bush. Han ertappades av journalister med att köra på sin ranch utan bilbälte. Hans talesman sa att presidenten helt enkelt vägrar att spänna bältet. Ni vet, Bill Clinton hade exakt samma problem. [Fast i Ovala rummet.]
Demokraterna har meddelat att de ska ha sex debatter i sex olika städer runt om i landet. Den goda nyheten är... att Hillary Clinton kommer att använda en ny dialekt i varje stad.
Fredag 2007-05-25 / 11.44länk SIGNHILD ARNEGÅRDS TAKTIK ÄR FEL. Under Svenskt Näringslivs stämma i Malmö valdes Signhild Arnegård Hansen till ny ordförande för organisationen med 54.000 medlemsföretag. För första gången blir en småföretagare ordförande efter en lång rad storbolagsdirektörer. Hon höll också ett optimistiskt installationstal. Här några godbitar, först hennes personliga reflektion:
Det är en underlig resa som jag är med om.
Att stå här och axla manteln som många stora industrimän burit, har också
fått mig att reflektera över min egen roll och vad jag kan bidra med ... Jag är uppvuxen i en förort utanför Stockholm och min skoltid inföll huvudsakligen under 70-talet. Oinitierad av politik som jag var då, accepterade jag den bild som då fanns av Curt Nicolin och arbetsgivarna. Skolorna gav ingen nyanserad bild av vad han stod för - eller varför.
Media utmålade honom och hans arbete till något som man helst inte skulle
befatta sig med - och nu står jag här.
Idag har vi hyllat Curt Nicolin genom att dela ut ett pris till hans minne för
de insatser han gjorde för förståelsen av frihetens och marknadsekonomins
betydelse för utveckling och välstånd.
Sedan talade hon om vad hon själv tror på:
Jag tror starkt på att försvara rätten till entreprenörskap och egen framgång. Att få personlig frihet ...
Flera journalister har i samband med min nominering ställt mig frågan; varför jag valt just Svenskt Näringsliv som plattform för mitt samhällsengagemang.
Svaret på den frågan är väl begrundat: Ett samhälle kan frodas utan större politisk verksamhet. Kan däremot ett
samhälle frodas utan företagsamhet? Vad skulle det då finnas att fördela? ...
Som företagare är jag trött på att låta mig hunsas av människor som själva
inte skapat något, utan bygger sitt maktutövande på föreställningen att vår
välfärd och offentliga sektorns löner, är en gåva från tomma intet.
Jag är trött på alla de regler och förordningar som var och en kanske
kommit till i bästa välmening, men som verkar som bromsklossar i samhället.
Om politikernas ansvar sa hon:
Allt för många står fortfarande utanför arbetsmarknaden och svenska företag har på samma gång svårt att rekrytera. Samtidigt stoppar politikerna unisont huvudet djupt ner i sanden. Arbetsmarknadens regelverk diskuteras knappast alls.
Från borgerligt håll resoneras som om jobb kunde skapas ur tomma intet, utan att de företag som förväntas anställa ges förbättrade villkor. Och socialdemokratin förefaller föredra generös arbetslöshetsersättning istället för riktiga jobb.
Arbetsmarknadernas regelverk måste moderniseras så att trösklarna för anställning sänks, fler kommer i arbete och fler byter jobb.
Problemet jag ser med Arnegårds hållning är att hon, även om hon lovar att "slopa mazarinerna" (anspelning på när Svenskt Näringsliv intensivt uppvaktade Göran Persson i Rosenbad och trodde att det skulle förbättra villkoren, när det i själva verket innebar motsatsen), har en alltför naiv hållning till politiken.
Man kan inte i den socialistiska kultur som svensk politik i huvudsak omfattar, komma och berätta om alla möjligheter som finns. Det biter inte på politiker - inte heller borgerliga - som lever på att samhället förblir oförändrat och politiskt kontrollerat. Så får dom ju makt och blir betydelsefulla.
Man måste gå till angrepp! Man måste attackera! Anfalla!
Curt Nicolin gjorde det. Och han fick ju hela det politiska systemet att flytta sig, även om det tog tid. Men så småningom kom skattereformen 1990-91, sedan saneringarna av statsfinanserna 1995-98. Utan ett aggressivt och stridslystet SAF hade klimatet som möjliggjorde dessa förändringar inte infunnit sig.
Arnegård talar, i likhet med sina misslyckade företrädare Sören Gyll och Michael Treschow, om "samtal" med regering och opposition. Hon anknyter mer till den svenska sörgårdsidyllen i Saltsjöbadsandan från 1930-talet än till 2000-talets verklighet med stenhård global konkurrens. Taktiken har ett drag av Åsa Nisse över sig. Jag tror på hennes moderna idéer, men inte på det här mossiga, taktiska upplägget.
Hans centrala budskap är att den svenska mentaliteten fortfarande präglas av en tid som flytt och att många "har svårt att frigöra sig från den euforiska stämning som utbredde sig efter Sovjetunionens och Warsawa-paktens upplösning".
Kalla kriget övergick på 1990-talet i en avspänningsperiod då vi kunde dra en lättnadens suck över att de gamla motsättningarna löst upp i ett obegripligt smidigt och oblodigt skeende.
Men Liljegren påpekar att den perioden är över. Ryssland visar åter sina stormaktsambitioner genom hotfulla utfall, handelskrig och subversiva metoder. Därför efterlyser han "ett aktivt politiskt ledarskap" för att påverka den svenska inrikespolitiska opinionen som är starkt skeptisk till Nato-medlemskap.
Han skriver att de förutsättningar som hittills gällt kan komma att förändras: a) om och när Finland beslutar sig för att ansöka om medlemskap, b) vi drabbas av ett terrordåd av katastrofal omfattning, eller c) Rysslands allt mer aggressiva framtoning framstår som ett reellt hot mot vår säkerhet och svenska politiker inser att situationen kräver ledarskap.
Ja, jag förespråkar gärna idealistisk utrikespolitik när det gäller USA, som har resurser att påverka världen i frihetlig och demokratisk riktning. Men för ett litet land som Sverige måste realpolitik komma i första rummet. Och i synnerhet när det gäller vårt eget lands säkerhet. Liljegrens tankeövning borde alla i debatten prova. Det kan kanske göra de svenska politiska resonemangen något mer verklighetsanpassade.
Fredag 2007-05-25 / 7.59länk PROTEKTIONISTISKT HANDELSKRIG KAN SKJUTA EKONOMIN I SANK. Protektionismen är på frammarsch i USA sedan demokraterna vann kongressvalet i vintras. Allt fler sluter nu upp bakom krav på att införa tullar i löjligt naiva försök att "rädda" amerikanska jobb från konkurrens utifrån. Framför allt fokuserar politikerna på Kina. US News & World Report rapporterar i Free Trade: Under Siege:
I slutänden kan en lagstiftning antas som innefattar en generell tull på 20 procent på all import från Kina. (Sådana förslag har förut lagts fram men stoppats av republikanska partiledningen.) Mina källor tror att en sådan lag kan bli verklighet idag, med stöd av en stor majoritet i kongressen.
En sådan lagstiftning skulle chocka Wall Street, där marknaderna just återhämtat sig efter kongressen och Vita huset kompromissade om att i flera handelsavtal göra tillägg som reglerar arbetarskydd och miljö. Protektionismen är det största hotet för många investerare, som kan ha underskattat riskerna för ett handelskrig med Kina. Kina kommer sannolikt att svara - kanske med att avbeställa flygplansorder från Boeing eller dumpa amerikanska lånehandlingar - i ett sådant scenario.
I en analys från Morgan Stanley heter det att "Om en protektionistisk våg blir mer uppenbar kommer de flesta viktiga innehaven - i aktier, valutor, krediter och andra värdepapper - att bli i högsta grad sårbara."
Ja, vänstersegern i amerikanska kongressvalet kan komma att stå oss alla mycket dyrt.
Fredag 2007-05-25 / 7.29länk SAS-PERSONAL STREJKAR SIG TILL ARBETSLÖSHET. Strejker tillhör historien. Man kan inte i vår konkurensutsatta tid strejka sig till bättre villkor. Det enda som blir resultatet av strejk är att kunderna flyr och arbetsgivaren får in än mindre intäkter och därför kan betala ännu mindre i lön och förmåner.
Särskilt korkad framstår SAS-personalen när de kräver bättre villkor än vad personal på andra flygbolag har. Det är ju som att strejka för att ge sin arbetsgivare en dödsdom.
Peter Wolodarski sammanfattar innebörden av strejken väl i rubriken på sin kommentar i DN: Grattis, Ryanair.
ElBaradei menar att det är svårt att exakt säga hur nära Iran är att utveckla kärnvapen, om man så vill, men tillade att han håller med USA:s bedömningar om att det kan ske inom ett årtionde.
- Med andra ord om tre till åtta år från nu, sa han.
ElBaradei sa till reportrar: "Vi ser hur Iran bygger upp sin kapacitet och sitt kunnande utan att IAEA är i en position att kunna bedöma omfattningen och inriktningen på programmet."
"Om utvecklingen fortsätter på det här sättet, kommer vi att hamna i en omfattande konflikt", sa han.
Och svenska medier behandlar denna synnerligen allvarliga utveckling mest i notiser, som om den vore ointressant. Nyhetsvärderingen är minst sagt obegriplig. Vi beskådar här det som kan vara upptrappningen till ett kärnvapenkrig.
Torsdag 2007-05-24 / 15.04länk TURKIET: SEKULÄR STAT FÖRUTSÄTTNING FÖR DEMOKRATI. Som ni märker tycker jag Turkiet är intressant att följa när det gäller en av vår tids största och mest brännande frågor: är islam förenligt med demokrati?
I Turkiet är det nämligen muslimer som diskuterar inbördes, utan att utmåla sig som offer för väst. Den turkiska stoltheten kan i och för sig ibland slå över i otrevliga avarter och underströmmar av olika slag, men den intellektuella debatten är många gånger mer fördomsfri än vad mainstreammedierna i väst mäktar med.
Ta exempelvis en av Turkiets ledande diplomater Faruk Logoglu, nu verksam vid tankesmedjan Centre for Eurasian Strategic Studies i Ankara. Han skriver i Turkish Daily News, The apologists are wrong, dead wrong about Turkey.
Han polemiserar starkt mot den trend som finns i västliga medier om att ursäkta islamister och misstänkliggöra de sekulära för att vara antidemokrater. Han vänder sig mot Mustafa Akyol som i International Herald Tribune anklagar de sekulära turkarna för att vara "anti-västliga, anti-religiösa och anti-liberala", och mot Fareed Zakaria i Newsweek som - enbart utifrån ett samtal med utrikesminister Gül - påstår att AKP är "den mest öppna, moderna och liberala politiska rörelsen i Turkiet". Och artikelförfattaren vänder sig framför allt mot The Economist och deras "befängda" påstående att "om turkarna måste välja, är demokrati viktigare än den sekulära staten".
Dessa röster har fallit pladask för AKP:s islamistiska retorik (spin). De har fullständigt fel, skriver Faruk Logoglu och förklarar:
Den sekulära staten introducerades i Turkiet 1920 när nationens första parlament deklarerade vad som skulle utgöra den fundamentala principen i den turkiska republiken: 'suveräniteten tillhör ovillkorligen folket', vilket betyder att suveräniteten är sprungen ur folket och därmed inte från någon högre eller andlig auktoritet. I ett enda slag fördes statens angelägenheter ner till jorden och religionen förflyttades till den privata sfären.
Detta är helt centralt och stämmer ju väl överens med hur den kristna världen hanterat religionen genom upplysningen, då kungarna förlorade sin roll som guds utsända på jorden och genom demokratin förlorade statskyrkan sin officiella överhöghet. Det har ju varit den protestantiska kyrkans förbannelse att den i Europa under flera århundraden lierade sig med kungamaktens förtryck av undersåtarna, och därmed förlorade all trovärdighet när demokratin fick sitt genombrott på 1900-talet. Det förklarar kristenhetens svaghet i Europa, och fortsatta styrka i Amerika, där grundlagsfäderna på 1700-talet bildade USA i protest mot kungar och prästers översitteri i Europa, och därför skilde staten och religionen åt.
Artikelförfattaren fortsätter sin analys:
Denna princip [folksuveräniteten] öppnade också vägen för demokrati. De sekulära villkoren formaliserades i den turkiska konstitutionen 1937 och har sedan dess identifierats som en av de oföränderliga karaktärsdragen i republiken.
Demokratin kom till Turkiet 1946, främst tack vare sekularismen, eftersom den sätter viljan hos de styrda över viljan hos de styrande. Demokratin utvecklades i Turkiet tack vare att den sekulära staten skapade en neutral och jämlik spelplan för olika uppfattningar att tävla med varandra på basen av fakta och argument, inte på religiösa dogmer.
Det här är en lysande argumentation. Faruk Logoglus menar att den grundläggande skillnaden mellan den sekulära statsfilosofin och den islamistiska är anspråket på exklusivt ägande av staten. De sekulära står för pluralism och respekterar olika ideologier och trosriktningar, medan islamisterna gör anspråk på att bestämma allt. Artikelförfattaren ger ett pedagogiskt exempel där han omsätter denna filosofiska skillnad mellan sekulärt och islamistiskt samhälle - han gör det i den kontroversiella frågan om slöjan:
Religiösa påbud, som inom islam är synnerligen detaljerade, måste lydas. De som inte lyder är syndare och kan inte tolereras. Och detta är exakt vad som ligger bakom slöjan i det turkiska samhället. Den kvinna som visar sitt hår och sin kropp kan aldrig accepteras av dem som följer de strikta uttolkningarna av islam. För de 'icke-beslöjade' kvinnorna är deras slöjbeklädda systrar jämlika. Men för kvinnor med slöja, vad är kvinnorna utan slöja annat än som bäst missanpassade syndare?
Här har vi ju kärnan till varför vi talar förbi varandra i den europeiska debatten! Vi som förstår religion inser den dramatiska perspektivskillnaden, medan vänsterdebattörer och många liberala ateister inte inser att slöjan symboliserar och förstärker ojämlikhet. Icke så när det gäller de "otrognas" syn på de troende, men väl utifrån de troendes syn på de "otrogna".
Det är här liberala ateister trillar dit. De tror att de är vidsynta när de ställer upp på slöjan. Men vad de i själva verket blir en del av är en bigott rörelse som vägrar betrakta människor som jämlika, och där kvinnor som vägrar bära slöja blir mindre värda. Det är därför slöjan är förbjuden att bära i statliga institutioner i Turkiet.
Själv skulle jag inte rösta på Romney. Han ger ett sliskigt intryck, och han har ändrat uppfattning - gång på gång - för att passa de väljare han möter. Jag gillar inte den sortens politiker, lindrigt uttryckt.
Torsdag 2007-05-24 / 8.04länk PANIK I HILLARY CLINTONS KAMPANJ. En promemoria från en topprådgivare i Hillary Clintons kampanj har läckt ut och där föreslås att kandidaten ska strunta i Iowa eftersom hon ligger så illa till där, för att istället satsa sin dyrbara tid på delstaterna som har primärval veckorna efter Iowa. Det rapporterar AP i Memo Urges Clinton to Bypass Iowa.
Bloggen rapporterade igår de nya dåliga siffrorna för Clinton i delstaten, se här.
Clinton har dock beslutat sig för att inte följa rådet, utan ta kampen i Iowa. Röster menar att hon måste kampanja där nu när promemorian läckt ut. Inget idealt läge för en presidentkandidat...
Torsdag 2007-05-24 / 7.40länk AMNESTY SVIKER. I Dagens Nyheter recenserar Karin Rebas senaste årsrapporten från Amnesty, den en gång ansedda organisationen som hjälpte politiska fångar (som stred för demokrati) och som fängslats av diktaturer, men som nu stöder kriminella och terrorister (som bekämpar demokrati och rättsstat) och som fängslats av demokratiska stater.
I årets rapport har globaliseringskritiken smugit sig in redan i förordet ... "I Indien har den genomsnittliga tillväxten varit 8 procent under de senaste tre åren, men mer än en fjärdedel av befolkningen lever fortfarande under fattigdomsstrecket. Denna statistik avslöjar globaliseringens mörka baksida."
Liknande formuleringar återkommer i flera stycken om enskilda länder och regioner. Det är svårt att förstå vad som egentligen menas eller vad Amnesty vill göra åt saken. Problemet tycks vara att globaliseringen inte har lyckats dra alla ur fattigdomen, samtidigt - och därför är globaliseringen, generellt sett, av ondo.
Den typen av förenklade analyser gagnar knappast globaliseringsdebatten, och inte heller Amnestys arbete.
Det är glädjande att se att också mainstreammedier börjat inse Amnestys sanna karaktär som en intellektuellt slapp vänsterrörelse utan trovärdighet.
Torsdag 2007-05-24 / 7.40länk TT KRITISERAS NU ÄVEN I PRESSEN. I bloggosfären har det länge, via bloggar som TT-kritik, varit ett omtalat och konstaterat faktum att Tidningarnas Telegrambyrå, TT, mer är en propagandacentral än faktaförmedlare.
Men nu har även mainstreammedier börjat inse den synnerligen tvivelaktiga kvalitet som TT-material har. I Barometern skriver politiske redaktören Sylvia Asklöf Ledare och analys ska lätt gå att skilja åt en träffsäker analys:
Att TT:s skribenter inte bättre förstår att skilja mellan objektiv analys och ren ledartext, gör mig mycket skeptiskt till TT:s kvaliteter.
Tänk om också andra tidningar som flitigt använder TT tog sig en funderare över kvaliteten i de texter man så okritiskt publicerar...
Onsdag 2007-05-23 / 16.02länk HOLLANDS REGERING VILL SKROTA EU-GRUNDLAGSFÖRDRAGET. Nyss talade Hollands premiärminister Jan Peter Balkenende inför europaparlamentet. Han gjorde en rätt ärlig och öppen analys om varför holländarna röstade nej till liggande förslag till EU-konstitution i deras folkomröstning. Holländarna ogillade att det inte fanns "någon gräns för vad EU får göra".
Det är ju en fröjd att höra en premiärminister tala klartext om EU!
För att komma ur den nuvarande låsningen vill han kasta liggande förslag i papperskorgen (även om han inte sa så), för att istället arbeta i den tidigare andan, då fördrag läggs till fördrag i konkreta frågor och med respekt och solidaritet för alla medlemsländer.
Han framförde fyra punkter:
1. Ta bort allt som till "namnet och formen" påminner om en grundlag. Istället fördrag i konkreta frågor.
2. Ge de nationella parlamenten större makt över EU-besluten. Balkenende nämnde en beslutsordning där de nationella parlamenten tar ställning till EU-fördrag och om mer än hälften avvisar ett så har det fallit. Det skulle göra EU mer demokratiskt.
3. För att ändå öka effektiviteten vill Balkenende ha fler majoritetsbeslut och färre inslag av vetorätt. Majoritetsbeslut kräver dock, sa han, att unionens uppgifter begränsas så att den nationella suveräniteten inte hotas.
4. Vidare utvidgning är en känslig fråga och Balkenende menade att många medborgare inte tror att EU inför kandidatländer tänker upprätthålla kriterierna för medlemskap, och därför bör dessa kriterier skrivas in i fördragen.
Med denna ansats kan jag få holländarna med mig, sa Balkenende.
Själv tycker jag det här är ett konstruktivt förslag. Särskilt att frågan om gränserna för EU:s makt börjar diskuteras. Men förslaget kommer definitivt inget att gillas av etablissemanget i Bryssel...
FN-trupper befinner sig i Kongo-Kinshasa för att avväpna miliser som dödar män, kvinnor och barn. Men istället har FN-personalen fullt upp med att mot guld sälja vapen till dessa paramilitära grupper så att de kan utöka sitt dödande av civilbefolkningen.
Det blir allt tydligare att Förenta Nationerna står för ondskan i världen. Det är en skurkorganisation som systematiskt understöder mördarband, mördarregimer och skurkstater i världen - i kampen mot demokrati och mänskliga rättigheter. Allt tal om dessa rättigheter är en dimridå för att lura en naiv västvärld att betala för FN, det vill säga: betala för att undergräva demokratin i världen.
Den bästa och mest effektiva beslutet för att från en dag till en annan få en bättre värld vore att lägga ner skiten.
FN är en plattform för skurkar och mördare - som skaffar sig legitimitet av väst. Varje svensk som talar för FN, ger sitt indirekta stöd till korruption, förtryck, förföljelse och folkmord. Det är otroligt att detta kunnat pågå så länge utan att någon reagerar.
Jag menar att vi behöver en världsorganisation: ett Demokratiernas Förbund. Det går inte reformera FN. Skurkarna sitter på makten och Kina och Ryssland har veto mot alla förändringar som skulle gynna demokrati i världen. Därför måste ett helt nytt världssamfund skapas, där inträdeskravet är respekt för mänskliga fri- och rättigheter, rättsstat och demokrati. Diplomati och handel ska naturligtvis ske med diktaturerna, men de ska aldrig mer kunna vinna legitimitet på demokratiernas bekostnad.
Det betyder att Mellanöstern inte ännu överlämnas till fundamentalister och tyranner. Hoppet för demokrati i Irak är inte över.
En liten föraning om vad som kommer att ske efter ett trupptillbakadragande har vi de senaste dagarna sett i Gaza och Libanon: totalt kaos och blodbad. Fundamentalisterna överallt stärks av västvärldens ständiga tal om tillbakadragande. Nya fundamentalistiska grupper, som
Fatah al-Islam i Libanon (med största sannolikhet understödda av Syrien och Iran), kommer att se till att de senaste årens strider i Irak framstår som rena lugnet.
Onsdag 2007-05-23 / 9.12länk PÅ TAL OM ANDLIG FATTIGDOM: SKOLBÖCKER. Dagens första kommentar (nedan) handlar om andlig och historisk fattigdom. Och som av en händelse hamnar mina ögon på en ny rapport som granskat skolböcker som används i svenska grundskolan,
Rapport: (S)kolan. I den har docenten i ekonomisk historia och riksdagsledamoten Mauricio Rojas granskat de mest använda böckerna som ger våra yngsta deras bild av Sverige.
[En] ovetenskaplig och politiskt vinklad bild av Sveriges moderna historia ges i grundskolans
mest använda läroböcker, utgivna av ansedda förlag som Bonnier och Liber. De krav på allsidighet, saklighet och vetenskaplig förankring som är ställda i skolans styrdokument åsidosätts på ett flagrant sätt
till förmån för en historieberättelse som i avgörande stycken är en blåkopia av socialdemokratins egna hyllningstexter om partiets roll i svensk historia.
Här måste ju det offentliga se till att införskaffa annan litteratur. Skattemedel kan inte användas för indoktrinering i socialdemokrati. Det är den här typen av förhållanden som gör att man ibland undrar om vi verkligen lever i en fritt samhälle, eller om vi är en smygsocialistisk halvdiktatur - på ytan råder en bild, under ytan en helt annan.
Onsdag 2007-05-23 / 8.58länk IOWA SATSAR PÅ NYA PRESIDENTKANDIDATER. Flera opinionsmätningar den senaste tiden från den lilla landsbygdsdelstaten Iowa liknar denna, från Strategic vision.
Men varför bry sig om Iowa? Den som minns förra presidentvalet kommer ihåg att guvernör Howard Dean under månaderna före Iowa, som är först ut i partiernas primärval, ledde klart före John Kerry i mätningarna om vem som skulle bli demokratiska partiets kandiat. Men i Iowa vann John Kerry. Det blev tvärstopp för Dean - och Kerry vann senare nomineringen.
Så betydelsefull kan Iowa vara. Och i Iowa har väljarna sina egna favoriter.
Demokraterna:
John Edwards 29% (+2)
Barack Obama 24% (+4)
Hillary Clinton 16% (-3)
Just nu skulle det alltså, om Iowa får bestämma, bli John Edwards - inte Hillary Clinton - för demokraterna, och Mitt Romney för republikanerna - inte Rudy Giuliani.
Jag hoppas Iowa får fel på den sista punkten.
Onsdag 2007-05-23 / 8.28länk ETANOL SMART MILJÖALTERNATIV? Konsumentjournalisten John Stossel på ABC News har granskat politikernas intresse för etanol i ett inslag i hans program 20/20,
Ethanol: The Wonder Fuel?
Där hänvisar han till uppgifter om att det går åt nästan lika mycket energi att tillverka etanolen som den ger som bränsle. Stossel utvecklar sin kritik i artikeln
The Many Myths of Ethanol.
Här ser vi vad som händer när klimathysterin tar fart: man tillgriper första bästa åtgärd som man tror löser problemet. Men om vi verkligen ska minska vår miljöpåverkan måste det ske med eftertanke, med kunskap om vad åtgärderna faktiskt medför. För vad är miljöengagemanget annars - annat än en ny religion?
Onsdag 2007-05-23 / 8.28länk BIOGRAFIER HETT ÄMNE. Ser att läsare missförstår mig. Somliga skriver i mejl att jag i förra kommentaren "gnäller som värsta sossen", och att jag inte begriper marknadsekonomi. Detta eftersom jag beklagar att biografier inte blir skrivna.
Klagomålen tvingar mig till förtydligande: när jag skriver att de få biografierna är ett bevis på hur "fattigt vårt land är", syftar jag naturligtvis inte på långsam BNP-utveckling, utan andlig fattigdom - att så få personer i Sverige verkar intresserade av biografier att de inte köper biografier och att det därför inte finns en marknad för biografier.
Det är uppenbart att vi mer borde diskutera detta: andlig, kulturell, historisk fattigdom.
Tisdag 2007-05-22 / 16.30länk SAKNAS: POLITISKA BIOGRAFIER. I senaste Fokus (ej online) publiceras ett intressant samtal om den politiska biografin - eller rättare bristen på sådana i Sverige. I USA är det en stor och populär verksamhet att diskutera samtiden, politiken, trenderna inom en inramning där man dokumenterar en enskild persons betydelse och ledarskap. Det kommer ständigt nya biografier om de 42 tidigare presidenterna och andra makthavare. De skrivs av såväl akademiker som av journalister och har mycket hög status.
Icke så i Sverige. Och Karin Pettersson, chefredaktör på Fokus, säger:
- Jag tror att det handlar om sättet vi har sett på historien i Sverige. Vi har haft en marxistiskt inspirerad, historiematerialistisk syn där man inte betraktar personer som viktiga för historieutvecklingen utan betonar ekonomiska drivkrafter. Medan man i den anglosaxiska historiesynen har tänkt att stora personer kan förändra historien.
Anders Isaksson, som skrivit Per Albin-biografi på 1500 sidor (den bästa svenska biografin i modern tid) fyller på:
- På 1800-talet och en bit in på 1900-talet fanns en ganska stark biografisk tradition bland historiker ... I dag är den akademiska traditionen att allt som rör samhällsvetenskap är så helvetes inåtvänt ...
Ulrika Kärnborg, kulturjournalist som skrivit biografi om Fredrika Bremer, konstaterar att Peter Englund och Dick Harrison skriver bra biografier, men då invänder Fokus-reportern Clara Törnvall, "Men de skriver ju om drottning Kristina, inte om Laila Freivalds."
I det valet så läser jag ju hellre om Kristina, men poängen är riktig. Efterkrigstiden är dåligt dokumenterad. De personer som samtalsdeltagarna vill se ordentliga biografier om är Ernst Wigforss, Gustav Möller, Gösta Bohman och Anna-Greta Leijon.
Jag har försökt få loss pengar för att skriva en utförlig biografi om Thorbjörn Fälldin (jag har tidigare gjort en liten festskrift), men ännu inte hittat några sponsorer. Och detta är den krassa förklaringen som också Fokus-samtalet landar i: ingen vill betala för det arbete som krävs. Är inte det ett bevis på hur fattigt vårt land är - ur alla möjliga aspekter...
Tisdag 2007-05-22 / 8.55länk ÖB HAR RÄTT - FÖRSVARSPOLITIKERNA FEL. Riksdagspolitiker från fp till v har hårt kritiserat överbefälhavaren Håkan Syrén och försvarsmakten för att man lagt fram säkerhetspolitiska scenarier varav en del är skrämmande: Hård kritik mot ÖB:s hotbild.
Riksdagen tycks aldrig lära sig. Man beter sig exakt på samma sätt som riksdagen gjorde under 1920- och 30-talen, då Sverige rustade ner försvaret, medan omvärlden rustade upp. Det gjorde att Sverige i början av andra världskriget i princip var försvarslöst. Samma situation bäddar man för nu. Därför har Svenska Dagbladet rätt i dagens
ledare:
Förlåt oss för att vi har syndat. Nej, så låter det tyvärr inte när ledande försvarspolitiker i riksdagen kommenterar den nya hotbild som lagts fram av ÖB Håkan Syrén – och de krav som detta ställer på försvaret. Istället uppvisar en ohelig allians mellan de borgerliga och socialdemokraterna i försvarsberedningen en total oförståelse inför behovet av stärka landets försvar. Det är bedrövligt.
Självklart ska Sverige rusta upp. Världsläget är säkerhetsmässigt värre nu än under kalla kriget, eftersom dåtidens terrorbalans mellan stormakterna innebar att man höll varandra i schack och båda ville undvika ett fullskaligt kärnvapenkrig. Nu kan i stort sett vad som helst hända. Och om Sverige blir känt som landet utan försvar kan det mycket väl dra till sig såväl terroristaktiviteter som påtryckningar från allt mer makthungriga grannar.
När analyserna om vilken kombination av territoriellt försvar och insatsförsvar vi behöver, måste riksdagen öka försvarsutgifterna så att detta försvar kan byggas upp. Ingen statsminister ska åter behöva stå och säga "vår beredskap är god", så som Per Albin Hansson gjorde i upptakten till andra världskriget - och då han syftade på civila försörjningen, snarare än den militära försvarskraften.
Tisdag 2007-05-22 / 8.05länk FRU OBAMA KRITISERAS FÖR STÖD TILL SIN MAN. Barack Obama är den unge, energiske presidentkandidaten som fortfarande har chansen att slå Hillary Clinton om demokratiska partiets kandidatur i kampen om Vita huset 2008. För att ge extra understöd har hans fru, Michelle, tagit tjänstledigt från sin tjänst som vice vd för ett storsjukhus i Chicago där hon haft en lön på 125.000 kr/månad. Detta ogillas av feminister, som Debra Dickerson i Salon, Michelle Obama's sacrifice:
Fan också, Michelle Obama har slutat sitt drömjobb för att reducera sig till drottning ... Hon byter en extremt talangfull resumé som är guld värd mot rollen som hemmafru och värdinna ...
Jag är som feminist rasande över att Michelle känner sig tvingad att sluta, men missförstå mig inte: jag lägger inte skulden på henne.
Få skulle kunna stå upp mot den press hon möter, särskilt från svarta, om att offra sig själv på altaret för sin mans ambitioner. Han kan bli den förste svarte presidenten, eller hur? Och hon måste ju finnas vid hans sida för att hålla ihop vardagen för deras döttrar. Jag lägger skulden på samhället och varje man, kvinna, barn och hund som sänder budskapet om att kvinnors liv måste underordnas alla andras.
Snacka om feminism. Kvinnans val är hundens fel!
Nej, jag tycker Michelle Obama tar stort ansvar, värt all respekt. Hon ser till familjens bästa. Och de båda makarna måste ju ha diskuterat igenom familjens framtid innan han ställde upp som presidentkandidat. Om hon inte delat makens uppfattning om att han ska ta chansen som kanske aldrig kommer tillbaka, hade han förmodligen inte ställt upp. Om hans ambitioner inte infrias kan hon gå tillbaka till yrkeslivet, och om hans ambitioner infrias är det väl rimligt att man som familj ställer upp på den medlem som blir mäktigast i värdlen? Är det verkligen för mycket begärt? (Och jag, som icke-feminist, skulle ställt samma fråga om det varit frun som kandiderat.)
Tisdag 2007-05-22 / 8.05länk EDWARDS TAR 350.000 FÖR TAL - OM FATTIGDOM. San Francisco Chronicle avslöjar att demokratiske presidentkandidaten John Edwards, som driver en vänsterinriktad kampanj om bland annat fri utbildning, krävt 55.000 dollar för att tala inför ett offentligdrivet universitet. Efter talet tvingades man höja terminsavgifterna pga ökade omkostnader, Edwards charges $55,000 to speak to UC Davis students about poverty.
Vänstern lever aldrig som man lär. Det lär vi oss än en gång.
Nyligen hävdade handelsminister Sten Tolgfors att friare handel kan leda till bättre miljö. Detta är helt korrekt även om den allmänna uppfattningen ofta är den motsatta. Genom exempelvis liberaliseringar av handel med etanol skulle drivmedlet kunna bli billigare och i större utsträckning ersätta bensin. Men regeringen borde vidga perspektivet. Liberaliseringar av tjänstehandeln skulle också vara mycket gynnsamma för miljön samtidigt som de skulle främja ekonomin.
Ja, det vore en välgärning om Sverige drev på för liberalare tjänstehandel, inte minst i EU, som ju skalade av det tjänstedirektiv som antogs 2006 allt innehåll. Beslutet var ett nederlag för EU:s grundprincip om öppen handel över gränserna. Med ny politisk ledning i Tyskland och Frankrike borde Sverige göra framstötar om en ny runda.
Måndag 2007-05-21 / 17.08länk NYTT INDEX VISAR: GOD SJUKVÅRD I SMÅ LANDSTING.
Vanlig konsumentjournalistik brukar - av någon outgrundlig anledning - bara inrikta sig på prylar och privata företag. Samtidigt lämnar man sjukvårdens tjänster därhän, även om de är betydligt viktigare för dem som är i behov av dem. När det gäller den medicinska kvaliteten brukar svensk sjukvård klara sig bra, men sjukvård är så mycket mer: val av skonsamma metoder, anpassning till patientens villkor, omsorg, service och information.
Nu har Europas ledande analysföretag när det gäller hälso- och sjukvårdsinformation för vårdkonsumenten, Health Consumer Powerhouse, granskat svenska landstings njursjukvård ur konsumentperspektiv - det är första gången det sker i Sverige:
Njursjukvårdsindex 2007. Det är utmärkt att sjukvården på detta sätt granskas av utomstående och ur konsumentperspektiv.
Det som slår mig är att små landsting klarar sig bra. Visserligen leder Skåne, men det kanske kan förklaras av att dialys uppfanns på Lunds universitetssjukhus. Men tvåa i indexet blir Halland och tredjeplatsen delas av Blekinge och Kalmar.
Samtidigt får Norrland underkänt: de tre sämsta landstingen är Västernorrland, Västerbotten och Jämtland.
Måndag 2007-05-21 / 12.58länk FÖRTROENDEKLYFTAN DÄR USA LIKNAR EU. På vår kontinent finns ett enormt gap mellan den politiska klassen och medborgarna i Europas länder när det gäller synen på EU. Den politiska klassen älskar EU eftersom det ger dem en möjlighet att - på skattebetalarnas bekostnad - frottera sig med sina gelikar i andra länder. Politiker kan lätt identifiera sig med EU:s beslutsordning, som går ut på att förhandla med varandra - och därmed uppfatta sig själv som mycket betydelsefull - och sedan komma fram till EN enda lösning som man sedan trycker ut i alla medlemsländerna. Utan vidare debatt i varesig medier eller bland medborgare.
"Ta vår framförhandlade gråa, färglösa, oengagerade, oideologiska soppa - eller var utan!" Det är EU-elitens ständiga besked till medborgarna, som aldrig erbjuds att välja mellan centralism och decentralism, mellan utökad politisk klåfingrighet eller minskad, mellan utökad frihandel eller mer protektionism, mellan höger och vänster. Det enda Margot Wallström & Co erbjuder är "mer information" om den gråa soppan, ingen medborgarmakt.
USA har fått en liknande situation. När det gäller illegal invandring finns ett växande gap mellan politikerklassen i Washington och medborgarna. I förra veckan kom demokrater och republikaner i kongressen överens om ett paket för att lösa detta växande problem. Idag finns minst 12 miljoner illegala invandrare i USA, framför allt från Mexiko. Vad göra med dem?
Man tänker införa ett C-visum för dem som betalar böter för att illegalt tagit sig in i landet. Det gör att de lagligt kan stanna kvar i USA. Men för att få medborgarskap måste de först återvända till sitt hemland och söka permanent uppehållstillstånd.
President Bush har uttalat sig positiv till förslaget som bland annat Ted Kennedy tagit fram. Därmed finns stöd för förslaget över hela den politiska skalan inom den politiska klassen. Men ute i landet får förslaget svidande kritik.
Förklaringen, som diskuterades i debattprogrammet Mclaughlin Group (utskrift, ej ännu), är att förslaget ser bra ut på pappret men i verkligheten betyder att alla illegala invandrare i ett slag blir legala och att de aldrig kommer att återvända för att söka uppehållstillstånd enligt normal rutin. Därför är det en amnesti för dem som begått brott, medan de som varit laglydiga och sökt uppehållstillstånd hamnar sist i kön. Signalen är tydlig: kom till USA illegalt!
Här finns bland amerikaner samma misstro mot politik och byråkrati som européerna känner mot EU. Det är ett framförhandlat grått och ideologilöst dokument som inte följer någon annan logik än byråkratins outgrundliga vägar.
Den här utvecklingen är farlig för den västerländska demokratin. Politiker förankrar sig inte längre hos väljarna genom att stå för en ideologisk grundhållning, som gör att medborgarna kan välja inriktning. Istället håller politikerna ihop, från vänster till höger, och försöker pressa på folket en lösning de inte kan diskturera och rösta om.
Jag vet att man i politiken måste vara pragmatisk för att få någonting gjort. Man kan inte bara köra sin egen linje in i väggen. (Det är väl därför jag inte längre är partipolitiker...) Men man får inte kompromissa bort sin själ - och framför allt, politiker får inte kompromissa bort grundfundamentet i vårt demokratiska system: medborgarnas rätt att välja inriktning i avgörande frågeställningar.
Beslutsfattandet i Bryssel och Washington liknar alltmer de processer som fanns i Sovjetunionen: politikerklassen avskärmar sig från väljarna istället för att söka deras stöd.
Den utvecklingen är livsfarlig.
Ansvarsfulla politiker borde istället inse att man måste låta medborgarna avgöra. Utforma två alternativ i tidens brännande frågor och ställ dem inför folkens avgörande. I EU handlar det om konstitutionen. Där finns redan ett expanderande, gaullistiskt/socialistiskt förslag om ständigt mer makt till Bryssel. Mot det borde en minimalistisk, federalistisk och liberal konstitution ställas. Låt europas folk avgöra! Samma sak i USA: ställ två förslag mot varandra och låt folket rösta om det.
Måndag 2007-05-21 / 9.18länk RONALD REAGANS DAGBOK PUBLICERAD. Igår handlade Meet the Press i huvudsak om att Ronald Reagans dagbok kommit ut i bokform. Han skrev i stort sett varje dag under sina åtta år som president. Och det är en extremt öppenhjärtig president läsarna möter, om hans konflikter med barnen, hans irritation över sovjetledarna och emellanåt mot journalisterna.
Alla de kvaliteter som gjort Ronald Reagan till en av de mest populära presidenterna i modern amerikansk historia reflekteras i dagboken ... Här förmedlar han sina tankar när han förlorat tålamodet med sovjetledarna (och sin son Ron), när han skämtar om Castro, skyddar Nancy eller hållit om en gråtande mamma till en marinsoldat som dödats i Beirut. Den ger en exklusiv insikt, med [historikern] Douglas Brinkley som redaktör, i den turbulenta tid som Reagan dominerade, inklusive de då han blev skjuten, när Israel bombade Irak, då Challenger exploderade, Iran-contra, och hans relation med Gorbatjov.
I Meet the Press konstaterar man att Reagan hade svåra smärtor efter skottskadan, svårare än till och med hans närmaste medarbetare förstått. Och att Reagan i sin dagbok förlåter mannen som försökte mörda honom, Hinkley. Jag kan inte komma vidare, fylld med detta hat, skriver han. Reagan ber till sin gud och förmedlar sin förlåtelse.
Att förlåta den som försöker döda en. Det är stort!
Måndag 2007-05-21 / 9.18länk MELANIE PHILLIPS STOCKHOLMSTAL I UTSKRIFT. Nu finns brittiske journalisten och författaren Melanie Phillips föredrag på Neo-seminariet i Stockholm i utskrift: Liberalism vs Islamism.
Det är ett banbrytande tal som förklarar varför unga muslimer kan bli självmordsbombare. Hon sa:
Multikulturalismen har producerat två särskilt dödliga effekter. Först, den har övergivit alla immigranter och inga mer än unga muslimer. För om det inte längre finns någon övergripande kultur, finns det ingenting som minoriteter kan integreras in i. Många unga muslimer i Storbritannien - som fastnat mellan en bakåtsträvande asiatisk bykultur varifrån deras föräldrar kommer och den dekadens präglad av droger, alkohol och sexfixering, som kallas den västerländska civilisationen - fylls med avsky och självförakt. De får sedan, i våra multikulturella skolor och vidare kultur, absolut ingenting lära sig som inger dem respekt och tillhörighet till det västerländska samhälle som de är medborgare i.
Exakt. Om vi inte erkänner och respekterar att vi har en svensk, europeisk och västerländsk kultur och tradition, hur i hela världen ska unga immigrantbarn kunna integreras? Det finns då ingenting att integreras i! Ingenting att respektera. Ingenting att känna nyfikenhet inför. Det är därför det är vi som vill värna det svenska och västerländska som står för den enda möjliga integrationen, syftande till assimilering. Och det är därför den politiska korrekthetens multikulti står för vidgade klyftor och större motsättningar.
Vänta lite här nu! Den religion i vars namn terrordåd begås mot New York, Madrid och London och i vars namn konstnärer och debattörer i väst mördas och hotas - den religionens utövare har "upprörda känslor". Allt medan den kristna världen inte har någon anledning att bli upprörd över dödandet, utan tvärtom ska se sig som förövare och bovar som "förskjuter" den religion i vars namn man mördas.
Vi ser den också i Holland där den bestialiskt mördade konstnären Theo van Gogh inte får ett minnesmärke på den plats där han mördades i Amsterdam. Nej. Den socialdemokratiske politikern Martin Verbeet säger att ett sådant monument kan leda till provokationer och oroligheter i kvarteren.
Torsdag 2007-05-24 / 8.54
