Söndag 2007-05-20 / 19.48länk MASSDEMONSTRATIONER I TURKIET: NEJ TILL SHARIA! NEJ TILL SLÖJA! Ännu en massdemonstration hölls idag i Turkiet mot islamistiska regeringspartiet AKP, denna gång i nordliga staden Samsun. Under de senaste veckorna har flera demonstrationer med över en miljon deltagare hållits runt om i Turkiet.
Denna gång medverkade Deniz Baykal, partiledare för största oppositionspartiet Republikanska folkpartiet (CHP) sida vid sida med Zeki Sezer, partiledare för Demokratiska vänsterpartiet (DSP). Dessa båda partier har kommit överens om valteknisk samverkan i syfte att nå en sekulär seger i parlamentsvalet 22 juli. I sitt tal sa Zeki Sezer att deras samverkan "är en metod att föra Turkiet närmare upplysningen och förhindra dem som vill dra Turkiet in i mörkret".
Förra veckan gick också två borgerliga partier - Sanna vägens parti (DYP) och Moderlandspartiet (ANAVATAN), samman i Nya demokratiska partiet,
"New Democrat Party" Founded. Före förra valet 2002 hade dessa båda partier 30 procent av parlamentsplatserna, just nu har de inga mandat eftersom de båda föll under Turkiets höga 10-procentsspärr.
Även om AKP har goda chanser att behålla regeringsmakten (de fick 34 procent av rösterna i förra valet, men över 60 procent av mandaten). Men marginalen kan krympa rejält och därmed partiets möjligheter att islamisera nationen.
Söndag 2007-05-20 / 18.08länk EN UDDA SHOW: BUSH SR & BILL CLINTON. ABC News skriver om det märkliga paret George Bush den äldre och Bill Clinton som träffas mycket ofta, The Odd Couple. De har åkt världen runt tillsammans och samlat in en miljard dollar till tsunamioffren. På hemmaplan har de samlat in nära 150 miljoner dollar till New Orleans. Och i helgen framträdde de vid universitetet i självaste New Hampshire, delstaten som står i fokus nu när presidentvalrörelsen drar igång.
Att Clinton vann över Bush i presidentvalet 1992 verkar vara glömt. ABC News rapporterar att de lämnar partipolitiken utanför, och när de berör den är det i skämtsam ton:
Bush talade först och i introduktionen tog han upp sitt senaste intresse: fallskärmshoppning. "Jag älskar känslan av fritt fall i tvåhundra kilometer i timmen", sa 82-åringen till studenterna, "men barbara, min fru, är inte särskilt förtjust i min nya hoppy".
Till en förtjust publik fortsatte Bush: "Jag avslutade ett hopp snyggt och landade i sanden i Arizona och vände mig till Barbara och sa 'Vad säger du om det!?' Hon svarade: 'Jag har inte sett ett sånt frifall sedan valet 1992'."
Rena ståupp-tagen.
Söndag 2007-05-20 / 12.40länk ATT ÖVERGE IRAK ÄR DEN VERKLIGA KATASTROFEN. Vänstern har anledning att jubla - ungefär i lika hög grad som britterna jublade när Neville Chamberlain kom hem från München och sa: "fred i vår tid" - nu när det ryktas att Storbritanniens nye premiärminister Gordon Brown omedelbart kommer att ta hem brittiska trupperna från Irak. Ryktet behandlas exempelvis av Sunday Telegraph i
Bush gets ready for Iraq U-turn by Brown
Jag skulle vilja påminna om Winston Churchills reaktion på Chamberlains "fredsavtal": "Ni hade att välja mellan krig och vanära. Ni valde vanära - och ni kommer att få krig."
Att överge Irak och därmed överlämna detta rika land i händerna på fundamentalister och terrorister kommer att dömas hårt i historien - ungefär lika hårt som Chamberlain, med rätta, blivit.
Ett tillbakadragande från Irak innebär ju ingalunda "slut på kriget", som vänstern tror. Det innebär att fundamentalisterna vunnit första ronden, och att de kan gå vidare till nästa rond: flytta striderna från gatorna i Irak till gatorna i västvärlden.
Amerika [och övriga västvärlden] har vitala intressen i Irak. Det globala al-Qaidanätverket har bestämt sig för att besegra oss där - inte bara för att etablera en bas från vilken man kan sprida tyranni och terror, utan också för att uppnå ett triumfatoriskt ögonblick på ruinerna av amerikansk makt.
Al-Qaida gör anspråk på att ha besegrat Sovjetunionen i Afghanistan och dess förmåga att rekrytera bygger till del på denna skrytsamma anspråksfullhet. Om Amerika flyr från stridsfältet när man möter denna fiende i Irak, kommer al-Qaida att ha vunnit en ännu mer kraftfull rekryteringsslogan.
Det är därför al-Qaidas aktivister över hela den muslimska världen beger sig till Irak och så desperat strider för att nå framgång där. Al-Qaida anser inte att Irak är ett sidospår från kriget mot väst [så som den amerikanska vänstern hävdar]. Al-Qaida anser att Irak är den centrala fronten -
och så är det. Föreställningen om att Amerika kan förlora i Irak men ändå göra framsteg i kampen mot jihadismen är nästan som att föreställa sig att vi kunde överlämnat Europa till nazisterna men ändå vunnit andra världskriget.
Al-Qaida är dock inte vår enda fiende i Irak. Iran har valt att kriga via ombud mot oss här, i beslutsamhet om att tvinga fram vårt nederlag i sina egna syften. Iranska vapen och instruktörer transporteras in i Irak för att assistera våra fiender, både sunniter och shiiter, för att döda våra soldater och i syfte att etablera kontroll över Irak som stat.
Detta iranska stöd är inte ett resultat av ett missförstånd som man skulle kunna rätta till om vi bara satte oss ner och talade med mullorna. Det är en fortsättning på det nära 30 år långa kalla krig mellan Iran och USA som pågått sedan 1979 och som startade med den iranska attacken på amerikansk mark, Ambassaden i Teheran.
Länderna i Mellanösern vakar noga över händelseutvecklingen för att se vem som vinner. Om Iran vinner och lyckas driva USA ut ur Irak, är sannolikheten för Iransk dominans i regionen hög. Om den framgången kombineras med utvecklingen av kärnvapen, kommer Irans hegemoni att bli än större ...
Insatserna i Irak är höga, och de är höga nog att rättfärdiga varje tänkbar insats för att lyckas.
Exakt. Vi kommer att tvingas ta fighten med fundamentalisterna hur vi än gör. Valet vi har att göra är om vi ska ta den nu och i Mellanöstern, eller om vi ska ta den senare på vår egen hemmaplan och med betydligt större blodsutgjutelse. För mig är valet mycket enkelt.
Söndag 2007-05-20 / 12.40länk VÄST PÅ VÄG GE UPP DEMOKRATI GLOBALT.
Vi ser nu flera tecken på att västvärlden förbereder sig att ge upp den globala kampen mot diktatur och fundamentalism. Den 30-åriga trenden då världen sett fler och fler demokratier är bruten. Nu har vi framför oss en epok där tyranniet rullar tillbaka friheten. Hur långt, avgör vi själva. Om vi inte tar kampen för frihet kommer ofriheten sakta men säkert att också ta greppet om Europa.
I Boston Globe,
Abandoning our democratic allies skriver David Schenker vid Washington Institute för Near East Policy och tidigare medarbetare i Pentagon, att Amerika under det internationella trycket nu överger sitt stöd för demokratisträvan i exempelvis Egypten.
2003 hotade USA att dra in bistånd på 130 miljoner dollar till Egypten om regimen inte släppte demokratiaktivisten Saad Eddin Ibrahim ur fångenskap. 2005 ställde utrikesminister Condoleezza Rice in sitt besök i Kairo sedan liberale presidentkandidaten Ayman Nour fängslades inför presidentvalet.
Nu 2007 , när regimkritiska bloggar arresterats framför USA återhållen kritik, och USA:s ambassadör i Egypten talar om Ayman Nours öde som "en egyptisk fråga", och gör glidningar som antyder att han accepterar regimens beskrivning av honom som kriminell.
Den amerikanska regeringen tinar också upp förbindelserna med andra diktaturstater i regionen, som Syrien. Det förut så starka demokratistödet till Libanon, som ständigt står under hot om att ockuperas av Syrien, är inte lika framträdande och den demokratiskt valda regeringen under premiärminister Fouad Siniora är, begripligt nog, nervös, skriver Schenker.
"Liberaler i arabvärlden ser nu att Washington backar bort från sin demokratiska agenda och förstår implikationerna." Bush-administrationen orkar inte längre stå emot trycket från Europa och världens diktaturer och överger nu demokratiaktivisterna i Mellanöstern - den "förföljda minoritet av araber som faktiskt delar västvärldens värderingar".
Resultatet är, naturligtvis, att demokratiska araber kommer att bli mindre benägna att utmana sina länders regimer i framtiden.
Ja, så är det. Och tacka Europa - och Sverige - för det!
USA kan inte ensamt stå emot såväl diktaturerna i världen som övriga västvärlden. Bush tvingas nu backa från sina ambitioner om en friare och demokratiskare värld. Han måste anpassa USA till övriga världen - som ääälskar att umgås med diktaturer. Europa är diktaturernas bästa vänner. Precis som när kommunismen, fascismen och nazismen härjade vår kontinent. Nu är det dock demokratiskt valda regeringar i Europa som understöder diktaturer i övriga världen.
Europa tycks säga; "Demokrati och frihet - det är bara något för oss i väst".
Jag äcklas av denna självgoda, dryga och hycklande hållning.
Bush, Pelosi och Schwarzenegger på tre dagar är inte illa för en färsk statsminister i ett litet land. Dessutom ett enskilt möte med FN-chefen och utfrågningar i kongressens Utrikesutskott och i det särskilda utskottet för klimatfrågor.
Sveriges statsminister profilerar sig hårt som en möjlig brobyggare och ingenjör för ett nytt globalt avtal om minskade utsläpp av växthusgaser. Ett nytt avtal måste, för att vara värt papperet det skrivs på, ha USA, Kina, Indien och Brasilien som undertecknare. Skall Reinfeldt vara behjälplig för att få något sådant till stånd kan man inte åka runt som en moralistisk besserwisser och skriva andra länder på näsan vad de skall göra med sina fångar och sina krig ...
Fredrik Reinfeldt gör nog precis vad Göran Persson själv skulle ha gjort om han fått förnyat förtroende vid valet 2006.
Det finns kritik att rikta mot regeringen, jag har de senaste veckorna börjat inta en mer kritisk hållning eftersom man nu börjat bli varm i kläderna och kan förvänta sig att regeringen ska formulera egna strategier, inte bara administrera de högar som låg på borden när man tillträdde. (Exempelvis kan ju kritik riktas mot det Andersson nämner - att det inte är någon skillnad mellan det Persson skulle gjort och det Reinfeldt gör...)
Men kritiken i mainstreammedierna är så tarvliga och låga - lägre än Glocalnet.
Det är extremt barnsligt att kritisera Reinfeldt för att han inte i Vita huset läste upp en lista med sedan länge välkänd och många gånger framförd kritik. Det hade varit höjden av inkompetens. Den listan kunde man ju lika gärna ha skickat i mejl eller läst upp på telefon. Kritiken mot Reinfeldt är så otroligt mycket sämre än Reinfeldts egna agerande...
Den liberala internationalen har uteslutits ur FN:s råd för frivilliga organisationer. Det var Kina som drev frågan. Den kinesiska regeringen retade sig på att den Liberala internationalen bjudit in en tjänsteman från Taiwan till FN.
När Kina ryter till om Taiwan duckar stora delar av omvärlden, trots att regimen i Taiwan har större legitimitet än regeringen i Peking. Taiwan är en fungerande demokrati, med fria val, yttrandefrihet och oberoende medier ...
Det är både märkligt och upprörande att Kina tillåts att härja i FN-systemet på det sätt som nu har skett. Om FN ger efter för påtryckningar från en diktatur på det här sättet, så bidrar det till att undergräva förtroendet för världsorganisationen.
När ska svensk debatt på allvar ifrågasätta denna bakåtsträvande och hycklande organisation?
Fredagens tillrättavisande av Ryssland för deras fortsatta hotfullhet mot Estland är lika välkommet som senkommet av EU-kommissionens ordförande Barroso. Rysslands psykologiska krig och internetattacker mot den förra sovjetrepubliken, som nu är fullvärdig medlem av EU, har pågått i nära två veckor då EU-företrädare har uppvisat en skamfull tystnad om Moskvas mobbningstaktik.
Barroso tog tillfället i akt under det bittra EU-Ryska toppmötet i Samara för att varna Ryssland om att det problem man har med ett enskilt EU-land är att betrakta som en utmaning för hela EU. Och Tysklands förbundskansler, tillika EU:s ordförande, Angela Merkel var öppet kritisk mot Moskvas försök att hindra oppositionsledare och utländska journalister att flyga till Samara.
"Skamfullt" är ordet. Från Bryssel vill man stärka EU:s ställning, men hur ska det gå till om EU inte visar lojalitet mot sina medlemsländer?
Det är viktigt att den borgerliga regeringen på allvar börjar ifrågasätta fackföreningarnas oproportionerliga maktsituation på arbetsmarknaden.
Det bör vara en självklarhet att stå på utsatta arbetares och småföretagares sida hellre än de mäktiga fackföreningarnas.
Japp. Men innan man kan lägga sådana förslag måste regeringen ha en strategi för hur man ska föra debatten. Man har förlorat det problemformuleringsprivilegium man hade under valrörelsen. Då tog man den som opposition, nu måste man vinna den som ansvarig regering. Det är inte lätt. Men det måste ske för att kunna skapa förutsättningar för nya liberaliseringar.
Jag undrar också varför inte regeringspartiernas ungdomsförbund kan samordna en gemensam aktion för de unga i denna fråga? Är man oense eller bara passiva - som sina moderpartier?
Lördag 2007-05-19 / 9.56länk VÄRLDSBANKENS NYE CHEF: TONY BLAIR? Tänk om alla som använt sina kontakter för att få lönen höjd för sin partner sparkades... Det är givetvis rätt att Paul Wolfowitz avgår från Världsbanken, men jag skulle vilja se fler, inte minst i svensk politik och förvaltning, tvingas bort pga vänskapskorruption.
Nu är det ju USA som tillsätter chefen här, eftersom man avstår från att göra anspråk på chefsposter i andra internationella organisationer och därför att man pumpar in mest pengar i Världsbanken. Och en bank bör kanske ha en ekonom som chef. Och jag tycker att Blair är alltför ivrig med skuldavskrivningar, det vill säga att belöna dem som håller sitt land i sådan misär att man inte kan amortera på sina lån. Skuldavskrivning är som att ge alkohol till en alkoholist.
Jag ser hellre att Tony Blair intar en ledande position inom EU. Blair är en skicklig politiker, inte ekonom.
Lördag 2007-05-19 / 8.46länk FN UTESLUTER DEMOKRATER SEDAN DIKTATURER KRÄVT DET. Nu börjar det bli övertydligt att FN är ett organ för diktaturer och tyranner. Senaste exemplet är att FN:s NGO-kommitté uteslutit Liberala internationalen. Det rapporterar DN i
FN uteslöt Liberala internationalen. Denna organisation med partier som sätter demokrati högt röstades ut av länder som Kina, Ryssland, Kuba, Sudan, Egypten,Angola, Dominikanska republiken, Burundi och Colombia.
Tydligare kan det väl inte bli: demokratiska krafter röstas bort. Diktaturerna har makten i FN.
Lördag 2007-05-19 / 8.46länk FEDERLEY: LÅGT I TAK I SVENSK POLITIK. Centerriksdagsmannen Fredrick Federley kritiserar i
debattartikel det dåliga debattklimatet i Sverige:
När diskussioner väl kommer upp till ytan är det inte med intresse man för debatten vidare utan skrämda försöker man från olika politiska läger att genast begrava debatten ...
Det politiska samtalet har hamnat på ett sluttande plan där alltmer av den yttrandefrihet på vilken den svenska demokratin grundar sig förbjuds ...
Den socialdemokratiska hegemonin är så stark över den svenska debatten att den också kommit att smitta Allians för Sverige. Det syns tydligt i regeringens defensiva hållning till sina egna förslag. För att vinna makten kapitulerar man inför åsikter som för bara några år sedan skulle ha ansetts vara omöjliga för borgerliga partier att företräda. Man har gett upp inför det politiska ledarskapets uppgift att leda debatten i en annan riktning och i stället bestämt sig för att följa uppgjorda mönster. I stället för att leda Sverige in i framtiden väljer man att slå in på invanda hjulspår.
Jag har varit med lite längre än Federley och kan konstatera att när det gäller inrikespolitik har det varit än värre än det är idag. Under min tid i ungdomspolitiken var debatten ännu snävare hållen och det fanns större auktoritetstro än idag. Man böjde sig för överheten på ett annat sätt än idag.
Men Federley har ändå rätt, därför att den internationella debatten, inte minst om islamism, har skapat en ny rädsla för att yttra sig eftersom hot om våld blivit en del av debatten på ett sätt som var okänt förr. Denna rädsla har fått etablissemanget att ge upp yttrandefriheten. Vi har idag en pressombudsman, Yrsa Stenius, som aktivt arbetar mot yttrandefrihet och för censur. Så var det inte för tio år sedan.
När det gäller den borgerliga regeringen agerar den som de tidigare - går i defensiv försvarsposition. Det är naturligtvis dömt att misslyckas. Ska det bli mer än en mandatperiod, måste regeringen gå på offensiven, visa att man tror på sin politik och lägga förslag som förverkligar ett friare Sverige. Nu när regeringen lämnar inkörningsfasen måste man utvärdera sin strategi och sin hållning gentemot folket. Den hittillsvarande håller inte.
Fredag 2007-05-18 / 15.20länk NERVÖSA PÅHOPP PÅ REINFELDT. DN har beställt en märklig Temo-mätning för att få visa en Sverigekarta där nära nog hela landet blivit rött och socialistiskt,
Blått Sverige har blivit rött. Det är som om redaktionen inte nöjer sig med vanliga opinionsmätningar som visar att sossarna leder. Man vill verkligen dunka in den bilden i läsarnas hjärnor.
Men att oppositionen leder över regeringen är inget nytt eller ovanligt. Efter socialdemokraternas valseger 1994 sjönk de dramatiskt i opinionsmätningarna. Under 1995-96 var moderaterna ensamma större än socialdemokratiska regeringspartiet. Men då visade DN inga uppslag med en helt blåmålad Sverigekarta. Varför kan man undra...
Det kan ju tilläggas att socialdemokraterna, trots opinionsförlusten i mellanvalsperioden, kom tillbaka och vann valet 1998. Något att tänka på också i nu aktuell valcykel.
Och kanske är det just detta som gör oppositionspartierna så nervösa och oroliga att de under de senaste dagarna attackerat statsminister Reinfeldt för att han talat för mycket klimatfrågor, efter det att man för bara några veckor sedan ansåg honom ointresserad i miljöfrågor.
Det är som Borås Tidning konstaterar i dagens ledare,
Ömtåligt opinionsklimat: "Det hör inte till vanligheterna att en moderat partiledare klandras för att prioritera klimatfrågorna för hårt."
Och det är ju som artikeln konstaterar: Hade Reinfeldt talat om annat än klimatet, då hade oppositionen i form av Mona Sahlin (s), Peter Eriksson (mp) - och folkpartisten Birgitta Olsson - klagat på att statsministern inte tillräckligt hårt tryckt på vår tids viktigaste fråga, klimatet.
Den här formen av oppositionskritik utgår från att medborgarna är dumma i huvudet och inte begriper att attackerna sker för sin egen skull, inte för att föra någon som helst sakfråga framåt. Jag tror Reinfeldt genom sin lågmälda reaktion på alla attacker vunnit respekt i opinionen, något som stärker hans ställning som statsministerkandidat i nästa valrörelse.
Det är inte ofta någon öppet kräver att lagen om religionsfrihet skall avskaffas. Men i en debattartikel i Expressen gör två professorer och sex företrädare för den fundamentalistiskt ateistiska organisationen "Humanisterna" just detta ...
Men religionsfriheten borde syfta till mer - till en djupare respekt för den andres insida. Självklart finns rimlighetsgränser även för denna respekt. För enkelhetens skull bortser "humanisterna" från detta. De låtsas som om det inte vore en självklarhet att varje rättighet ytterst måste vägas mot någon annan/annans rättighet.
Emellertid skjuter artikelförfattarna sitt eget resonemang sönder och samman när de som argument mot religionsfrihet anför att den ger religiösa föräldrar rätt att uppfostra sina egna barn till en religiös tro. Barn uppfostrar sig inte själva. Om exempelvis kristna föräldrar inte får uppfostra sina barn efter bästa vilja och förmåga, vem skall då göra det? "Humanisterna"?
Det är också intressant att Sturmark hela tiden angriper kristendomen men aldrig islam. Och avskaffande av religionsfrihet ligger helt i linje med islam, som genom att inte göra åtskillnad på stat och religion med nödvändighet innebär en stat styrd av religiösa ledare - som i Iran. Vad ska man med religionsfrihet till om islam dikterar allt i samhället? Sturmark är inte bara en fundamentalist, han går religiösa fundamentalisters ärenden.
Fredag 2007-05-18 / 10.58länk SARKOZY SVEPER IN SIG I TRIKOLOREN. När Nicolas Sarkozy svors in som Frankrikes president präglades hans tal av en vilja till förändring. Det nya Frankrike ska bli stolthet igen genom värnandet av värden som arbetsmoral, discipling, patrotism och självuppoffring, rapporterar Independent i Patriotism and pride come first as Sarkozy takes power:
Sarkozys budskap är enkelt. Han avser att reformera fransk ekonomi, men också att förändra det franska psyket, särskilt hos de unga. Tvivel och självplågeri ska ut. Nationell stolthet ska in ...
Genom att som första programpunkt som president besöka minnesmärket för motståndsrörelsen [under andra världskriget] signalerade Sarkozy att han tänker återskapa ... fransk patriotism ... Hans presidentskap ska ägnas åt att "rehabilitera arbetsmoralen, ansträngningar, meriter och respekt".
Man skulle kunna bekymra sig över de nationalistiska tongångarna. Är det verkligen mer nationalism Frankrike behöver? Men jag tycker mig se en smart strategi hos Sarkozy: han använder nationalismen för att framföra ett helt nytt budskap. Det Frankrike som går under i bidragsberoende och regleringar ska bort, medan det nya Frankrike ska bygga på flit, hårt arbete och belöning för dem som ligger i. Det är ett helt annat Frankrike än dagens. Om denna dramatiska förändring bara kan förverkligas om den insveps i trikoloren - vad är då problemet?
Dessutom, när det gäller stil, är Giuliani mycket annorlunda än nuvarande president. Där Bush som ledare i krig väljer att fokusera på de övergripande frågorna och lämnar detaljerna åt andra att hantera - eller inte - talar Giuliani om sig själv som detaljorienterad, beslutsam när det gäller att ta itu med problemen för att nå resultat.
Det är svårt att tänka sig att en president Giuliani skulle ha låtit Usama bin Ladin komma undan i Afghanistan 2001, eller låtit Irakkriget dra ut i alla dessa år med en så illa rustad militär. Giuliani kombinerar ovanliga politiska egenskaper: moderat ideologiskt utan att vara blödig som person. Han har skärpan hos en ideolog utan att bli rigid eller extrem.
Så idag, med den andra debatt bakom oss, framstår Giuliani som den mest "nomineringsbara" bland republikanerna. Och förmodligen den mest valbare.
Ja, Pinkerton sätter är fingret på ett drag jag gillar hos Giuliani - han är tydlig, rak och konsekvent, men som sagt inte extrem i sina åsikter. Skillnaden med andra politiker är att han tänker genomföra det han säger. Andra politiker, som har samma åsikter om skatter och frihandel, om säkerhetspolitiken, genomför nästan ingenting av vad de säger. Men Giuliani menar det han säger.
Torsdag 2007-05-17 / 12.50länk FÖRVIRRAD SVENSK DEBATT OM FÖRSVARET. Den allmänna värnplikten kan få vila i fredstid, sa försvarsministern i Mikael Odenberg i en
SVD-intervju häromdagen. Det, och andra uttalanden av försvarsministern, har givit många reaktioner. Men aktörerna grupperar sig inte som de brukar göra.
Miljöpartiets Peter Eriksson tycker det är "kul att Odenberg närmat sig oss", som han säger.
"Välkommen översyn", skriver konservativa Nya Wermlands Tidningen i
Värnplikt i stöpsleven
"Korkat", tycker moderata Norrbottens Kuriren som i ledaren Odenbergs bomskott skriver: "Ingen plikt alls i fredstider, återuppstånden i krigstider. Det är lika korkat som att försöka betala hemförsäkringen efter inbrottet eller villabranden."
Alla läser in vad man själv vill i försvarsdebatten. Så förvirrade är vi svenskar i försvars- och säkerhetspolitik efter 50 år av en "neutralitetspolitik" som notoriskt har feltolkats och varit ett i hemlighet och ett annat i det offentliga. Jag har försökt nysta upp förvirringen och den förändring som skett efter murens fall och kalla krigets slut: Så utvecklades och förändrades svensk säkerhetspolitik under Baltikums frigörelse.
Jag tycker vi måste komma bort från de låsningar och värdeladdningar som ligger i enskilda ord, som "värnplikt", "yrkesarmé", "alliansfrihet" och "Nato". Dessa låsningar förhindrar en viktig och intressant debatt om hur Sverige bäst ska försvara sig mot yttre hot i framtiden. Resultatet av låsningarna blir det Helsingborgs Dagblad skriver i ledaren Detta ständig velande:
Det folkliga ointresset för försvaret och de årliga 40 skattemiljarderna kombineras med politikernas oförmåga att ta hål på eviga frågor. Värnplikt eller inte värnplikt. I Nato eller utanför. Brist på en hållbar säkerhetspolitisk doktrin som ersätter neutralitet/alliansfrihet. Sverige kan inte ha insatsstyrkor vars användning vid varje tillfälle kommer att leda till inrikespolitiskt bråk. Det är partiernas ansvar att vi får en ordentlig debatt om försvars- och säkerhetspolitiken. Och den kan inte vänta till efter 2010.
Just så. Och då gäller det att lägga alla gamla dogmer åt sidan och ta en ny, fräsch ansats som i alla lägen utgår från vad vi behöver, rent konkret. Nya hotbilder tillsammans med ny teknik och nya vapensystem gör att vårt försvar måste utformas från grunden. Sätt fart!
Torsdag 2007-05-17 / 12.04länk PALESTINIER DÖDAR PALESTINIER. Det råder - som vanligt - kaos i de palestinska områdena. Beväpnade gäng ur Hamas dödar Fatah-aktivister, avrättar varandra - och till och med dödar sina egna av misstag. Hamas anföll en ambulans som man trodde transporterade en Fatah-företrädare, men det visade sig att man skjutit ihjäl andra Hamas-medlemmar...
Detta är alltså hur palestinier tar hand om Gaza, sedan Israel för två år sedan dragit sig tillbaka och lämnat alla bosättningar. Hur skulle det se ut om palestinierna fick tillgång till alla territorier enligt de fredsavtal som Arafat tackat nej till? Och hur skulle det se ut i Israel om man tog ner alla stängsel, barriärer och vägspärrar så att Hamas-terrorister och Fatah-ligister fick fritt spelrum att köra in bland israeleiska civila på gatorna i Jerusalem?
Tänk den tanken.
Och inse varför det ser ut som det gör i gränsområdet mellan Israel och de palestinska områdena.
Det skulle bli fruktansvärda blodbad om dessa totalt vanvettiga mördare släpptes fria bland obeväpnade israeler.
Men de flesta av våra västliga medierna gör allt för att dölja detta palestinska kaos, detta bevis på att palestinier överhuvudtaget inte kan ta hand om sig själva. Istället fokuserar exempelvis CNN på ett israeliskt svar på robotattacker in över israeliska gränsen, Four killed as Israel, Hamas exchange assaults.
Medierna vräker ut meddelanden om nya avtal om eldupphör - avtal som varken Hamas eller Fatah följer. Exempelvis International Herald Tribune skriver
Hamas and Fatah agree to cease-fire in Gaza City.
Det vore skrattretande, om det inte vore så tragiskt, att se västmedierna så panikartat vinkla allt till palestiniernas fördel, medan palestinierna har fullt upp med att döda varandra på gatorna.
Och grundfrågan är: hur ska man kunna föra fredssamtal med en motpart som har fullt upp med att slå ihjäl varandra?
Torsdag 2007-05-17 / 11.35länk HAR USAMA BIN LADIN HAFT RÄTT? Den framstående Mellanösternexperten och Princetonprofessorn Bernard Lewis skriver i Wall Street Journal, Was Osama Right? Islamister har alltid hävdat att väst och USA är svagt och dekadent, till och med svagare än Sovjetunionen som man anser sig ha krossat. De senaste årens politiska utveckling har inte ändrat deras uppfattning, skriver Lewis.
Under kalla kriget blev två olika reaktionsmönster för supermakterna generellt kända i Mellanöstern. Om man gjorde något som irriterade Sovjetunionen blev bestraffningen snabb och kännbar. Om man gjorde något som irrirerade Amerika uteblev inte bara bestraffning utan det kunde till och med bli tal om belöning, eftersom den vanligen så oroliga strömmen av diplomater, politiker, journalister och akademiker ställde frågan "Vad har vi gjort för att kränka er? Vad kan vi göra för att ställa allt till rätta?" ...
Sovjetunionen styrde - eller missskötte - ett halvdussin muslimska länder i Asien utan att skapa någon opposition eller kritik [i världssamfundet]. Initialt mötte invationen och erövringen av Afghanistan och installationen av en marionettregering nästan ingen kritik. Efter veckor av debatt i FN:s generalförsamling antog man till slut en resolution som "djupt beklagar den senaste militära interventionen i Afghanistan". Ord som "fördöma" eller "aggression" används inte, och vem som genomförde "interventionen" framgår inte. Även denna nedtonade resolution var för mycket för vissa arabstater. Jemen röstade nej; Algeriet och Syrien avstod; Libyen var inte närvarande; PLO-observatören höll tal och försvarade Sovjetunionen. Man hade kunnat förvänta sig att den nyligen etablerade Islamiska konferensen skulle inta en tuffare hålling. Det gjorde den inte ...
Under lång tid ansågs fienden vara väst ... Det förklarar det utbredda stödet som först Nazityskland fick från arabvärlden och andra andra länder, och efter dess kollaps, Sovjetunionen. Dessa var västvärldens främsta fiender, och därför naturliga allierade [för den muslimska världen].
Lewis skriver att under kalla kriget förändrades bilden och Sovjetunionen blev det omedelbara hotet. Det är i detta sammanhang vi ska se Usama bin Ladins analys:
Som bin Ladin förklarat, i denna slutliga kamp var de otrognas värld delad på två supermakter. Den första uppgiften var att ta itu med den mest dödliga och farliga av de två, Sovjetunionen. Därefter skulle det bli en enkel sak att göra slut på det eftergivna och degenererade Amerika.
Bernard Lewis avslutar med:
När USA nu är internt splittrat om man ska fortsätta kampen mot terrorism, övertygar det ett ständigt ökande antal islamistiska fundamentalister om att deras ursprungliga antagande var korrekt, trots allt, och att de bara behöver pressa på lite hårdare för att nå sin slutliga seger. Det står ännu inte klart om de har rätt eller fel på denna punkt. Om de har rätt, kommer konsekvenserna för både islam och för [väst] att bli omfattande, djupgående och långvariga.
Ja, krossande av frihet, demokrati, marknadsekonomi och mänskliga rättigheter är fundamentalisternas mål. Frågan är om vi vill försvara dessa värden. Om vi står upp för upplysningens enorma landvinningar eller om vi vill återvända till medeltiden. Den amerikanska vänstern och Europa gör allt för att ge bin Ladin rätt.
Onsdag 2007-05-16 / 22.30länk HUMOR: FRED THOMPSON SVARAR MICHAEL MOORE - VIA YOUTUBE. Filmaren Michael Moore har utmanat skådespelaren och den ovillige presidentkandidaten Fred Thompson på debatt, eftersom Thompson kritiserat Moore för att göra besök hos Castro-diktaturen på Kuba. Thompson svarar i en 30-sekundersfilm på YouTube:
Fred Thompson Responds to Michael Moore
Onsdag 2007-05-16 / 17.28länk SATIR: RYSSLAND FÖRR OCH NU. Singaporeanske tecknaren
Heng skildrar utvecklingen från Jeltsin till Putin:
President Bush presenterade häromdagen planer på hur landets beroende av olja kan minska. Och Dick Cheney, som var i Mellanöstern, sa "Jag kan inte lämna honom i två minuter utan att han gör något dumt som det här".
Presidentkandidaten Mitt Romney talade om sin mormonska religion och sa att han inte kan tänka sig något värre än polygami. Han sa att han inte kan tänka sig något värre än att ha mer än en fru. Då replikerade Bill Clinton.
Förre presidenten Bill Clinton har gjort en reklamfilm till stöd för hans fru Hillarys presidentkampanj. Men Hillary är uppröd över den. Det visade sig att Bill gjorde den tillsammans med Paris Hilton.
Barack Obamas fru Michelle har kampanjat för sin make och hon berömmer honom för att ha "en moralisk kompass". Faktum är att Hillary Clinton ringde henne och frågade, "Var kan jag få tag på en sådan där moralisk kompass till Bill?"
Onsdag 2007-05-16 / 13.30länk EN PRESSOMBUDSMAN MOT YTTRANDEFRIHET. Jag begriper inte varför borgerliga röster gillar utnämningen av
Yrsa Stenius till pressombudsman. Jag respekterar henne som debattör eftersom hon ibland framför egna tankar och inte enbart det vanliga bjäbbet från vänsterhåll. Men hon är ju helt fel person som PO.
När det gäller yttrandefriheten tillhör Yrsa Stenius den politiskt korrekta elit som mer talar med begymmersamma veck i pannan om yttrandefriheten som ett stort problem, snarare än som en rätt som ska försvaras. Ta bara hennes djupt antiintellektuella resonemang om de danska Muhammedteckningarna, i Aftonbladet
Danskarna har lekt en farlig lek (2006-02-07):
Jag har av naturliga skäl inte sett karikatyrerna Jyllands-Posten publicerade. Men samstämmiga uppgifter från informerade publicister i väst gör gällande att de var enbart kränkande och saknade all funktion i termer av seriös yttrandefrihet.
Det var med andra ord en grov omdömeslöshet av Jyllands-Postens chefredaktör att publicera dessa bilder. Det var en ännu grövre omdömeslöshet av statsminister Anders Fogh Rasmussen att inte bli varse detta klavertramp, ta avstånd från det och å landets vägnar be om ursäkt när tillfälle gavs. En ursäkt är ju inte samma sak som att förorda censur.
Hur uppstår missförståndet att man i yttrandefrihetens tecken får kränka en kultur och en civilisation, att samma frihet förbjuder en statsminister att bära de politiska konsekvenserna av det inträffade?...
jag tycker inte att vi i yttrandefrihetens namn ska vara villkorslöst lojala mot det danska etablissemang som har missbrukat denna frihet.
Är det inte en märkligt pressombudsman, så säg, som här argumenterar emot tidningars rätt att publicera satir - därtill utan att ha sett de omdiskuterade alstren? En läsare skriver:
Nu har vi alltså fått en pressombudsman som vill reducera yttrandefrihet till en smakfråga, och beskriver själva existensen av frihet och välstånd som en "provokation" för att ursäkta fanatiker som attackerar detta.
Ja, så ser Sverige ut, anno 2007.
Onsdag 2007-05-16 / 8.25länk REINFELDTS USA-RESA UPPMÄRKSAMMAS I ASIEN. Än så länge har jag inte hittat så många artiklar om svenske statsministerns besök i Vita huset. De jag hittat kommer, intressant nog, från Indien och Kina.
President George W Bush sa att USA är engagerat i strävan efter mer frihandel och arbetar med sina europeiska parners och med länder som Indien och Brasilien för att få fart på Doha-rundan. Bush talade med reportrar efter ett möte med den svenske statsministern Fredrik Reinfeldt och sa att han försäkrat sin gäst att USA strävar efter en värld där handeln är mer fri. USA medger att man har skyldigheter att ta itu med sitt jordbruksstöd för att Doha-rundan ska kunna ta steg framåt.
Förenta Nationernas generalsekreterare har bett den svenske statsministern att sända trupper till Darfur som en del i en framtida fredsbevarande mission, rapporterade svensk radio på tisdagen ... Den svenske statsministern ska möta den amerikanske presidenten George W. Bush i Washington senare under tisdagen under sitt USA-besök. Han kommer att försöka övertyga presidenten om att utöka ansträngningarna för att minska den globala växthuseffekten ...
Onsdag 2007-05-16 / 8.25länk REPUBLIKANERNAS ANDRA DEBATT: GIULIANI VANN. I natt höll de tio republikanska presidentkandidaterna sin andra debatt, denna gång i South Carolina.
Washington Post skriver i
The Debate That Was att Giuliani fångade publiken (Giuliani had struck a chord).
Förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani fick de starkaste applåderna under tisdagkvällens debatt, den första i amerikanska södern, när han attackerade kongressmannen Ron Paul, Texas, när denne sagt att USA:s utrikespolitik inbjudit till terrorattackerna 11 september 2001.
I San Diego Union-Tribune försöker Ruben Navarrette förklara varför Rudy Giuliani, trots sin liberala hållning i sociala frågor är en så stark kandidat inom republikanerna,
Giuliani Puts Guts Ahead Of Glory:
Under en politisk kampanj där de flesta kandidaterna gör allt för att anpassa sig till partiets gräsrötter i jakt på stöd, har Giuliani gjort det otänkbara: han säger inte till publiken vad han tror de vill höra, utan vad de behöver höra.
Och jag, idealist som jag är, tror att detta är en förklaring till att han ligger så bra till i mätningarna. Han behandlar inte folk som barn, utan som vuxna människor som kan ta in ett mer komplext budskap och väga för- och nackdelar mot varandra. Giuliani tror att väljarna kan rösta för honom, även om de vet att han har andra uppfattningar än dem i vissa frågor. Det handlar om helheten, säger Giuliani. Och folk förstår.
Tisdag 2007-05-15 / 16.05länk OBEROENDE KANDIDATER VILL NÅ VITA HUSET. Det har de senaste veckorna viskats allt högre om att kända namn kan ställa upp som oberoende kandidater i presidentvalet 2008, vid sidan om de två stora partiernas kandidater.
En person det spekuleras om är nuvarande New York-borgmästaren och mångmiljardären Michael Bloomberg. Washington Times skriver idag att han är beredd att satsa en miljard dollar (7 miljarder kronor) på en kampanj för att nå Vita huset, Bloomberg poised for third-party campaign.
I samma artikel figurerar en annan möjlig oberoende kandidat, senator Chuck Hagel, republikan mot Irakkriget. Han har nyligen ätit middag med Bloomberg. De skulle kunna inta en position mellan en demokratisk kandidat som drar långt åt vänster och en republikansk kandidat som försvarar Irakkriget.
Men amerikansk politik har många gånger visat att man inte kan köpa politiska poster. Flera har försökt. Oljemiljardären från Texas, Ross Perot, nådde som tredje kandidat 18 procent i valet 1992, mindre än hälften av vad som hade behövts. Tidningsmagnaten Steve Forbes ställde upp i primärval men fick aldrig något märkbart stöd av väljarna.
Bloomberg vore ingen kandidat jag skulle stödja. Han har höjt skatterna i New York sedan Giuliani pressat ner dem. Han är ingen rolig eller energisk person, utan framstår mer som byråkrat-grå.
Tisdag 2007-05-15 / 15.00länk BUSH MER POPULÄR ÄN KONGRESSEN.
Gallup har 10-13 maj frågat amerikanska väljare om de tycker presidenten och kongressen gör ett bra jobb. 33 procent svarar att president Bush gör ett bra jobb, medan bara 29 procent svarar att den av demokratiska partiet kontrollerade kongressen gör ett bra jobb.
Tisdag 2007-05-15 / 12.30länk MEDBORGARTEST EN LOJALITETSFÖRKLARING. I Sundsvalls Tidning kritiserar ledarredaktionen Danmark som idag håller det första medborgartestet för dem som aspirerar på medborgarskap,
Lär inte av Danmark.
Visst har tidningen rätt i att "många etniska svenskar skulle svara fel" om Sverige införde ett motsvarande test. Och man frågar: "Visst kan det tyckas att dessa kunskaper tillhör 'allmänbildningen' för oss svenskar, men skall rätten till medborgarskap baseras på hur allmänbildad den sökande är?"
Här framgår hur totalt förvirrad den svenska debatten är. Medborgartestet är inget danskt påhitt, utan tillämpas av världens största och mest framgångsrika invandrarland: USA. Testet syftar inte det minsta till att gallra medborgarskap efter IQ eller kunskapsnivå. Det är en typisk svensk fördom. Nej, testet är ett led i att till immigranterna kommunicera att de nu har en ny nation att vara lojal emot, ett nytt land med ny kultur och språk att assimilseras in i. Varje ny amerikansk medborgare har inte bara att klara testet, utan också att svära trohet mot den amerikanska konstitutionen.
Det är helt enkelt en process för att överge lojaliteten till den gamla nationen och starta byggandet av en identitet i samklang och lojalitet med den nya.
Här brister det svenska mottagandet katastrofalt. Många immigranter får uppfattningen att de kan leva vidare som förr, med de gamla lojaliteterna intakta och med mer eller mindre stort förakt för det svenska. Det är dessa oklarheter som skapar de allt större motsättningarna. Följa svenska lagar? Varför då? Det är lagar för svenskar, inte för andra. Att man befinner sig på svensk mark har på något sätt inte med saken att göra.
Det är här gemenskapen och tilliten som är förutsättningen för ett fungerande samhälle börjar spricka. Det måste finnas vissa grundläggande värderingar som är gemensamma och som alla - alla! - respekterar. Det är också så att en viss kultur har vuxit fram i Sverige under århundraden. Den är inte likställd med kulturen hos någon nyanländ. Den svenska kulturen är överordnad alla andra kulturer och språk - i Sverige. Det svenska är riktmärke och en förutsättning att man behärskar för den som vill leva ett gott liv i Sverige.
Vi får inte glömma att det som kallas "majoritetskultur" hrä i Sverige egentligen är en sällsynt och världsunik kultur ur ett internationellt perspektiv eftersom vi bara är några miljoner som behärskar den. Denna svenska kultur kan på olika sätt berikas med kulturinslag från andra håll, matkulturen är väl den mest uppenbara. Men dessa inslag kan på inget sätt likställas med eller ta ut det svenska. I Sverige har det svenska en särställning. Så enkelt är det. Och integrationspolitikens totala misslyckande beror till stor del på att vi inte vågat säga det. Vi ska respektera andra kulturer, men på hemmaplan har vi all anledning att i första hand respektera vår egen.
Hmmm. Funderar lite på Monas senaste uttalande om att de skall
återinföra villa och förmögenhetsskatten av ideologiska skäl fastän
de tidigare sagt att förmögenhetsskatten inte fungerar och att villa
skatten är ett praktiskt (och inte ideologisk) sätt att få in
pengar. Att återinföra villaskatten är rent självmord om den inte
hamnar i nivå med borgarnas avgift.
När det gäller
förmögenhetsskatten är det mer oroväckande. Att gå ut så här och hota
med en skatt utan att specificera hur den ska se ut kan bara ha ett
syfte, att se till att borgarnas strategi att få hem kapital inte ska
lyckas. Mona offrar med andra ord svenska jobb för att vinna valet 2010.
Jag vet inte om socialdemokraterna tänker så långt, men iakttagelsen är riktig. Enbart hotet om ny förmögenhetsskatt innebär att någon hemtagning av utlänska placeringar inte kommer att ske.
Utspelet visar också att Mona Sahlin som ny partiledare inte står för någon förnyelse, utan snarare en vänstersväng.
Den första myten är att Europas folk skulle avsky Amerika och att politiker vinner röster på att hata USA. Det stämmer inte. I Europas två största länder har ledare valts som gjort sig kända för att vara Amerikavänner: Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes nyvalde presiden Nicolas Sarkozy. De hånades båda av vänstern under deras senaste valrörelser för att vara USA-lakejer. Det är ett vänsterutfall som inte går hem på folkdjupet - båda vann.
En andra myt är att européer ser ner på amerikansk livsstil. Men mot det kan man invända att det närmast pågår ett europeiskt brain drain genom antalet studenter som lämnar Frankrike och Tyskland för att studera i USA. Artikelförfattaren träffade för ett tag sedan 50 tyska studenter vid MIT och Harvard, och ingen av dem uttryckte önskemål om att flytta hem. I takt med fallande födelsetal vänder sig Europeiska stater också till USA för att finna lösningar för att förhindra skenande välfärdskostnader.
En tredje myt är att Europa inte längre betyder något som handelspartner, i skuggan av Kina och Indien. Men USA investerade förra året fem gånger så mycket i Tyskland som i Kina.
En fjärde myt är att européer bara gillar demokratiska partiet. Att man inte gillar Bush betyder inte att man vill ha tillbaka Jimmy Carters flum eller Bill Clintons inaktivitet under hans första år då han inte ingrep i Balkankriget. Ronald Reagan fick kritik under sin presidenttid, men efteråt har Europa erkänt betydelsen av hans visioner som exempelvis uttrycktes när han i Berlin sa: "Herr Gorbatjov, riv den här muren!"
Därför kan också näste president i Vita huset överraskande enkelt bygga nya allianser över Atlanten.
Måndag 2007-05-14 / 23.56länk SATIR: TURKIETS KAMP. Tecknaren
Cummings gör en intelligent tolkning av Turkiets kamp mellan islam och sekulärt politiskt liv:
Jan Guillou har fått erfara nyhetssajternas problem att ta betalt för innehåll. Enligt uppgift ska enbart 40 personer valt att betala för Guillous krönika på Aftonbladet.se.
Det kan jämföras med de 375 personer som visat denna bloggare sin uppskattning. (Kunde inte låta bli att dra parallellen...)
Måndag 2007-05-14 / 22.46länk GIULIANI BERÖMS FÖR STARK EKONOMISK POLITIK. Club for Growth är en påtryckargrupp i USA för sänkta skatter, frihandel och tillväxt. Man granskar nu de republikanska presidentkandidaterna och den senaste rapporten handlar om Rudy Giuliani som får mycket högt betyg. Organisationens ordförande skriver i National Review (en konservativ tidskrift som skrivit mycket kritiskt om Giuliani för hans liberala hållning i sociala frågor och på omslaget haft bild där Giuliani på en fest är utklädd till Monroe), Big Apple Success Story:
Varje analys av en kandidats agerande måste ta hänsyn till i vilken politisk miljö kandidaten verkar. I New York city regerade Rudy Giuliani lokala myndigheter som domineras av vänstern, av fackföreningar, bidragsaktivister och mäktiga lokala medier som är fientliga till begränsningar av offentliga utgifter. I mötet med en så stark motvind är Giulianis ekonomiska bedrifter som borgmästare häpnadsväckande.
Han sänkte stadens offentliga utgifter från nära 11 procent av BNP till drygt 9 procent. Socialbidragstagarna minskade med mer än 50 procent. Artikeln fortsätter:
Trots mäktigt lokalt motstånd förmådde Giuliani att sänka skatterna, hålla utgiftsökningarna lägre än inflation, reformera välfärdssystemen, avreglera och privatisera många lokala servicefunktioner och ta strid för skolpeng. Dessa bedrifter spelade en avgörande roll i att förvandla New York från en ekonomisk kriszon till en välmående och växande ekonomi.
Här är en förklaring till varför så många republikaner håller på Giuliani. Han har visat att han kan leda offentlig verksamhet till en sundare, trimmad och slimmad omfattning. Det är en förmåga som den tidigare republikanska kongressmajoriteten saknade och som många republikanska väljare, mer än något annat, är besvikna över.
Giulianis "hands on"-ledarskap, där han lägger sig i och styr upp verksamhet med fast hand, står i stark kontrast till George W Bush som delegerat ansvaret. Många känner sig hotade av det ledarskap Giuliani står för, han kan röra om ordentligt i grytan. Men det är vad många republikanska väljare vill se. "Förnyelse" kommer att bli ett vanligare tema i presidentvalet 2008 än någonsin. Och det naturliga vore ju att oppositionspartiet, demokraterna, har störst trovärdighet på detta tema, men med deras gamla vanliga skattehöjarpolitik kan istället Giuliani framstå som förnyaren framför alla andra.
Att National Review publicerar en så positiv artikel om Giuliani är ett tecken på att även de hårdaste konservativa känner en viss lockelse i Giuliani, som ledare med mycket hårda nypor. Ja, jag tror inte någon kommer så nära Margaret Thatcher i iskallt, enveten och ideologiskt klartänkt politik som Giuliani i borgmästarposten för New York.
Måndag 2007-05-14 / 16.16länk SVERIGE STÅR UTAN FÖRSVAR. En läsare tipsar om Carl Hamiltons krönika i Aftonbladet. Jag brukar inte läsa dom, men idag är han faktiskt intressant: Vi fick fler generaler men inget försvar. Hamilton skriver om den socialdemokratiska avvecklingen av svenskt försvar under de senaste 10 åren:
Eller som en finsk general sa: ”Hade jag föreslagit samma förändringar som mina svenska kollegor genomfört, hade jag ställts inför krigsrätt”.
Försvarsminister Odenberg har att ta över både ett nedlagt försvar och en analys som havererat inför hans ögon på Tallinns gator. Han har löst det genom att tillsätta en ny försvarsberedning:
”…?med uppgiften att analysera förändringarna i vår omvärld. Till dem hör?… utvecklingen i Ryssland.”
Alltså först lägga ner och sälja ut Försvarsmakten. Därefter utreda om det finns något hot.
Sista stycket är ju inte helt komplett. En riktigare skrivning hade varit: "Allstå först lägger socialdemokraterna ner och säljer ut Försvarsmakten. Därefter får den nya alliansregeringen utreda om det finns något hot."
Här ser vi tydligt att socialdemokraterna, när de tvingas göra upp med mp och v, inte är statsmannamässiga. Socialdemokraterna kan inte leda Sverige med trovärdighet så länge man är beroende av dessa stödpartier. Man undergräver svenska folkets säkerhet. Den här frågan är en viktig del i socialdemokraternas valförlust i höstas: väljarna såg att s var i händerna på mp och v, även om man inte låtsades om det. Hamiltons artikel visar att försvarspolitiken blir allt viktigare, och där har alliansen ett klart övertag.
Måndag 2007-05-14 / 16.16länk IRAK-ADMISTRATÖREN PAUL BREMER SVARAR CIA-CHEFEN. När den av Clinton tillsatte CIA-chefen George Tenet sparkats, skrev han en bok där han skyller Irak-bakslagen på den första förvaltningen under Paul Bremer. Bremer svarar i Washington Post, What We Got Right in Iraq.
En vanlig kritik mot Bremer är att han upplöste Saddam Husseins armé. I artikeln förklarar Bremer att det inte fanns någon armé att upplösa. De värnpliktiga, som bestod av shiamuslimer som misshandlades av sunniofficerare, deserterade så fort de kunde, vilket också officerarna gjorde. På vägen plundrade man försvarsmaktens förråd av vapen och förnödenheter. De Saddam-lojala hade redan planerat att starta gerillakrig i syfte att förhindra demokratisering.
Bremer förklarar också att de Saddam-lojala som sparkades för sitt medlemskap i Baath-partiet var få och att såväl departementen som övrig förvaltning var glada över att slippa dessa diktaturens representanter. Bremer medger att vissa irakiska representanter gick för långt och började avskeda lärare som varit Baath-medlemmar. Detta rättades dock till, eftersom Bremer utgick ifrån att medlemskapet varit nödvändigt i en enpartistat, snarare än ett politiskt ställningstagande.
Bremer menar att dessa två beskyllningar inte håller som förklaring till varför våldet tog fart i Irak. Han menar att Saddams säkerhetstjänst och Baath-partiets ledning redan före invasionen hade planerat att starta en revolt mot varje demokratiseringsprocess. Och att man här lierat sig med al-Qaida i syfte att störta demokratin och återinföra Baath-partiets diktatur. "Det verkliga ansvaret för dagens blodsutgjutelse vilar på dem."
Det är intressant att Bremer inte nämner en tredje förklaring till våldet, som Iraks utrikesminister Hoshyar Zebari framfört: Kaoset i Irak beror också på FN. Zebari menar att Bremers uppdrag i sig var ett misstroende mot irakierna. Istället för att lämna över makten till irakiska företrädare innebar Bremers tillsättande också att Irak-operationen övergick från befrielse till ockupation. Och denna tillsättning drevs enligt Zebari fram av FN som behövde en officiell företrädare att tala med när det gällde Irak.
Själv tror jag våldet idag är en följd av våldet under Saddam. En så brutal regim, som dödat hundratusentals av sina egna medborgare, är mycket svår att avskaffa utan våldsamma uppgörelser. Se på Jugoslavien efter Titos död. Landet hade, precis som Irak, ett betydande inslag av etnisk och religiös mångfald. Under diktaturen hade vissa fördelar, andra inte. Missnöje kunde inte framföras under diktaturen. Men när diktatorn var borta kokade årtionden av obearbetade klagomål och motsättningar över. Denna process har sedan utnyttjas av skrupelfria politiker och organisationer.
När John McCain i Meet the Press igår fick frågan hur länge amerikansk närvaro kan fortgå i Irak, påminde han om att amerikanska trupper varit stationerade i Sydkorea sedan koreakriget på 1950-talet - i 50 år. Och man kan ju lägga till att internationella trupper fortfarande finns i forna Jugoslavien. Den här typen av konflikter löser man inte på några få år. Det tar årtionden. Frågan är om man vill hålla ut så länge. I både Sydkorea och forna Jugoslavien, liksom i Irak, handlar det om att skydda och understödja demokrati, mänskliga rättigheter och frihet. Det är mål som är värda mycket stora uppoffringar!
Måndag 2007-05-14 / 10.54länk ZIMBABWE LEDER FN-ARBETE. Flera läsare har mejlat mig nyheten om att förtryckarstaten Zimbabwe under diktatorn Mugabe - som svenska socialdemokraterna i årtionden givit sitt fulla stöd och stora summor svenska skattepengar - nu har valts att leda FN:s miljöarbete. Jag har velat vänta och se vad svenska medier skriver, men få verkar reagera över att FN än en gång visat att man står på diktaturernas sida. Ett undantag är Vestmanlands Läns Tidning som i ledarsticket
Zimbabwe skriver:
Zimbabwe har valts till ordförande för FN:s kommission för hållbar utveckling. Och det är tyvärr inget dåligt skämt!
Zimbabwes ekonomi är vanskött och i fritt fall. Men den despotiske ledaren Robert Mugabe förföljer oppositionen och skyller alla problem på utlandet. Afrikanska stater vill med detta bisarra val visa någon sorts solidaritet med Zimbabwe och göra klart att de struntar i västvärldens synpunkter.
Men allt de uppnår är att minska förtroendet för FN och göra klart att de inte bryr sig om de många lidande människorna i förtryckets Zimbabwe.
"Idén om reträtt inför islamisk fundamentalism är ett fruktansvärt misstag. Det skulle göra världen farligare." Han sa också att abort är moraliskt fel, men han anser att beslutet måste ligga hos individen. "Vi måste fortsätta sänka skatterna och minska statens storlek. Om vi inte gör det kommer tillväxten att avta. Det finns en grundläggande princip i ekonomin som republikaner förstår, men som demokraterna inte begriper. Vi tror på avreglering och frihandel. De tror på protektionism och fler regleringar."
Han lämnar också talarstolen efter ett spontant yttrande från publiken. I sådana ögonblick ser man lite mer av personen som vill bli president. Och Giuliani använder ögonblicket perfekt - och skämtar om sin egen spontana reaktion: "Jag är ju politiker...!"
Giuliani skulle som republikansk presidentkandidat pressa demokraterna på defensiven på alla områden. Han är en formidabel politiker.
Det svenska socialförsäkringssystemet är inte anpassat för företagare och måste ändras. Det anser 95 procent av de 700 deltagarna i SEB:s företagarpanel.
Egenföretagaren använder sällan försäkringarna. Tre av fyra företagare går till jobbet även om de är sjuka och borde varit hemma. I stället för att utnyttja föräldraförsäkringen tar man ofta med sig barnen till jobbet om de är krassliga och inte kan gå till skolan eller dagis.
- Den förändring de flesta vill se är att företagare får större möjlighet att välja om man vill vara med och betala eller ställa sig utanför delar av systemet och i stället hitta egna lösningar. De upplever att de är med och betalar för något de inte får del av, säger Ingela Hemming som är SEB:s företagarekonom till DN.
Ja, vi vill att social"försäkringarna" ska bli försäkringar, dvs att vi kan anpassa förmåner och premier så att de passar den trygghet vi vill ha utefter våra förutsättningar. Inte efter politikernas uppfattningar. Här råder socialism: riksdagen talar om vilka förmåner vi ska ha och vilka premier vi ska betala för dom, varesig vi vill ha dem eller inte.
Måndag 2007-05-14 / 10.24
