Söndag 2007-05-13 / 20.48länk AYAAN HIRSI ALI OM TURKIET OCH DEMOKRATI. Världens modigaste och viktigaste samhällsdebattör Ayaan Hirsi Ali besökte
Stina! i SVT igår kväll. Hon gör, som alltid, rakbladsvassa analyser. Och samtidigt med Sverigebesöket publicerar hon i Los Angeles Times en artikel om Turkiets situation. Turkiet är ett viktigt land eftersom det varit ett sekulär muslimskt land, som nu är under hårt religiöst tryck att bli mer som Iran snarare än mer som Europa - och detta med Europas hjälp.
De [islamisterna i AKP under ledning av Erdogan] förstod att total islamisering av Turkiet bara är möjligt om de får kontroll över militären och författningsdomstolen, de två institutioner som har upprätthållit Turkiets sekulära stat. Domstolsutslaget som nyligen ogiltigförklarade nomineringen av utrikesminister Gül till president ... är bara ett temporärt bakslag för islamisterna. Erdogan och Gül har fler trick i rockärmarna.
Om de fortsätter att ha samma tålamod som tagit dem till regeringsmakten, kan de uppnå sitt mål genom att uppvakta Europa om medlemskap i EU. Välmenande men naiva europeiska ledare manipuleras av de regerande islamisterna till att säga att Turkiets militär ska ställas under civil kontroll, som i Europa.
Så här i efterhand har de sekulära liberala krafterna i Turkiet bara sig själva att skylla. De underskattade kraften i Dawa [muslimers plikt att predika islams överhöghet och som blivit en folkrörelse i Turkiet] ...
Men en viktig egenskap inom liberalismen är att lära sig av misstagen. Turkiets sekulära liberaler måste starta sin egen gräsrotsrörelse, en som står för individuell frihet ... Att återskapa sant sekulärt tänkande betyder inte vilken sekulär lära som helst. Det betyder ett sekulärt system som skyddar individens frihet och rättigheter, inte ultranationalism...
Det är den speciella turkiska mixen av energisk nationalism och våldsam islamism som utgör utmaningen för sekulära liberaler i Turkiet större än för andra liberala rörelser idag.
En utmärkt sammanfattning som ligger i linje med det bloggen framfört och som avviker starkt från mainstreammedierna som sätter likhetstecken mellan sekulär och militär. Så är det inte. Världen behöver en betydande muslimsk nation som visar att islam som religion kan förenas med en sekulär och demokratisk stat. Turkarna bär på en nyckel till en lösning på vår tids största motsättning, den mellan västvärldens liberala värden och islam. Nu gäller det att turkarna inte kastar bort den nyckeln genom att bli ett nytt Iran (religiös diktatur) eller ett nytt Pakistan (militär diktatur)!
UPPDATERING: Uppemot en och en halv miljon turkar demonstrerade idag i hamnstaden Izmir till stöd för landets sekulära konstitution, rapporterar Insternational Herald Tribune/AP i Secularists stage mass protest in Turkey.
Afrika är Jordens rikaste kontinent. Men biståndet bromsar samhällsutvecklingen, och därmed även den ekonomiska tillväxten. Röster som nu höjs om att Sida bör läggas ned är ett efterlängtat nytänkande ...
Fattigdomen i Afrika handlar alltså inte om resursbrist, den har sin förklaring i extremt dåliga politiska system. Och detta kan inget traditionellt bistånd i världen avhjälpa ...
[Det] finns hängivna människor som dagligen riskerar livet för att arbeta för en annan, mer demokratisk samhällsordning. Det är dem vi ska stödja, inte politrukerna och diktatorerna som har utvecklat biståndsmjölkandet till en avancerad konstart.
Skönt att fler nu framför denna ståndpunkt. Jag är övertygad om att en utvärdering genomförs om svenska statens bistånd till Afrika under 40 år kommer man att finna att det gjort större skada än nytta. Sverige har systematiskt finansierat socialistiska regimer som drivit fram fattigdom.
Söndag 2007-05-13 / 10.08länk NATO I GÖTEBORG. Några av Göteborgs många kommunistiska celler demonstrerade igår mot att krigsfartyg från Nato-länder ankrat i hamnen inför en stor övning där också Sverige ska delta. Göteborgs-Posten konstaterar däremot i ledaren Hur alliansfria är vi? att Nato är en "oumbärlig del av Sveriges försvar". Tidningen skriver:
När en Nato-flotta ankrar i Göteborg inför en övning där även svenska örlogsfartyg deltar återuppstår samma gamla vanliga debatt: Skall Sverige verkligen släppa in Nato på svenskt vatten? Vi är ju alliansfria.
Ja, Sverige är alliansfritt. Men bara i betydelsen att vi inte skrivit under Nato-fördraget om ömsesidig hjälp. Det kan tyckas vara ett väsentligt vägval, men innebär inte stort mer än att Sverige, som Nato-partner, får mindre information och inflytande än vad Nato-medlemmarna får. I praktiken är Sverige i dag ett att de mest aktiva Nato-länderna.
Ledarartikeln tar också upp det faktum att Sverige faktiskt är beroende av Nato för sitt försvar. Göran Perssons röd-gröna regering har avvecklat vår försvarsförmåga, vilket Finland inte gjort:
I [finske statsministern] Matti Vanhanens regeringsförklaring understryks att Finland stöder sin alliansfrihet på ett trovärdigt försvar av hela landet. I den senaste svenska utrikesdeklarationen förklarade Carl Bildt att "vårt lands framtida säkerhet bygger på gemenskap och samverkan med andra länder".
Sverige har till skillnad från Finland avskaffat det territoriella försvaret och ersatt det med ett insatsförsvar för utlandsuppdrag. Vad det innebär har ÖB Håkan Syrén klarlagt i skriften Både och - en liten bok om dubbla uppgifter och framtidens krav . Där skriver han: "Någon möjlighet för oss att skydda oss helt på egen hand om det säkerhetspolitiska läget i Europa skulle försämras på ett avgörande sätt kommer inte att finnas."
Det är dags för alla politiska partier och samhällsdebattörer att ta till sig den här verkligheten. Tänk om vi kunde diskutera verkligheten istället för gamla, överspelade dogmer!
Söndag 2007-05-13 / 9.28länk ÖVERHAJPAD SCHLAGERTÄVLING. Jag tyckte tävlingen var rolig fram till mitten av 1990-talet, då den hade låg status och det nästan var någon sorts rebellaktivitet mot musiketablissemanget. Men sedan tävlingen - i Sverige - fått hög status är det inte lika kul. Andra länder - som England - tar den inte på ett uns av allvar. Det gör att det slutar i Festival-fiasko. När ett etablerat band från Sverige ställer upp med en blandning av studentikosa spexband, glittriga byfånar och monster blir resultatet därefter.
Söndag 2007-05-13 / 9.28länk ÖVERHAJPAD SCHLAGERTÄVLING. Jag tyckte tävlingen var rolig fram till mitten av 1990-talet, då den hade låg status och det nästan var någon sorts rebellaktivitet mot musiketablissemanget. Men sedan tävlingen - i Sverige - fått hög status är det inte lika kul. Andra länder - som England - tar den inte på ett uns av allvar. Det gör att det slutar i Festival-fiasko. När ett etablerat band från Sverige ställer upp med en blandning av studentikosa spexband, glittriga byfånar och monster blir resultatet därefter.
Söndag 2007-05-13 / 9.08länk AMERIKANSKA VÄNSTERN I OTAKT MED TIDEN. Många i Europa tror att demokraternas presidentkandidat, vem det än blir, med lätthet kommer att vinna över sin republikanske motkandidat i USA:s nästa presidentval. Men de bör nog inte vara så säkra på det. Larry Kudlow, en gång ekonomisk rådgivare åt Ronald Reagan, talar om varför i sin kolumn i National Review,
Democrats Dooming Themselves to Defeat:
Demokratiska partiet må övertyga sig självt om att vägen till Vita huset i nästa års val ligger öppen. Men vet ni vad? På två nyckelteman - skatter och nationell säkerhet - kan demokraterna leda sig själva till förlust.
Efter de två tidiga debatterna mellan presidentkandidaterna kan man inte låta bli att notera den skarpa kontrasten mellan partiernas syn på dessa två grundläggande frågor. Och det är svårt att se hur väljarkåren ska svälja det som demokraterna säger dem.
Alla demokratiska kandidater vill underminera den globala kampen mot islamistisk terrorism - överallt och särskilt i Irak. Demokraterna ser ett inbördeskrig i Irak, där republikanerna ser ett växande hot från al-Qaida. Och medan republikaner talar om betydande satsningar på försvaret och utökade amerikanska truppstyrkor för alla militära grenar, hoppas demokraterna på något sorts Irakiskt fredsöverskott till följd av omedelbart trupptillbakadragande - ett överskott som kan flyttas över till ökade socialpolitiska statsutgifter.
Alla demokratiska presidentkandidater vill också höja skatterna för de rika och avskaffa president Bushs skattesänkningar. Republikanerna, däremot, förstår att dessa skattesänkningar ligger bakom den ekonomiska tillväxten och boomen på aktiemarknaden. De förstår också att Bushs ekonomiska policy - som jag kallar den största nyheten som aldrig rapporterats - bygger på utökade skattesänkningar på investeringar och kanske även på en inriktning mot platt skatt.
Skillnaden mellan de två partierna kan inte bli tydligare, och nästa år kommer väljarkåren att ha glasklara alternativ att välja mellan.
Ja, och det ska mycket till för att amerikanska folket ska rösta för en europeiskt influerad vänsterpolitik. Att Kudlow har rätt visar ju också opinionsmätningarna: så länge det handlar om Bush eller icke namngivna kandidater har demokraterna ett övertag. Men Bush får inte ställa upp. Det är framtiden väljarna ska rösta om, inte det som varit.
Söndag 2007-05-13 / 9.08länk NARKOTIKAPOLITISKA ENIGHETEN BRUTEN. Sociala frågor som ytterst handlar om individens drivkraft är svåra att diskutera i generella termer och "lösa" med politiska beslut. Problemen som narkotika medför gör att många är dogmatiska i sin inställning: den ska bekämpas med alla medel. Även till den grad att missbrukare hellre får hiv-smittta än rena sprutor, eftersom rena sprutor vore att på något sätt godkänna missbruk.
Jag har sett vad narkotika gör med människor och vill naturligtvis ingen denna misär. Jag har som nämndeman dömt personer som begått inbrott och annan kriminalitet som en följd av missbruket. Och jag ser inte missbruket som en sjukdom, utan som handlingar som individen är ansvarig för. Därför ser jag inte heller missbrukaren som offer.
Men ändå ligger det något intressant i vänsterpartiets omsvängning, som Widar Andersson hyllar i Folkbladet,
(V)ackert och (v)ågat
Nu tar vänsterpartiet ytterligare ett steg bort från den totala enighetens väg. I en rapport kräver partiet, (däribland Alice Åström som mycket väl kan vara partiledare för vänstern inom ett år eller två) en rad förbättringar av missbrukarvårdens program och tillgänglighet. Partiet vill också att kriminaliseringen av eget bruk av narkotika skall avskaffas. Lagen infördes 1988 och var omtvistad redan då.
Jag arbetade själv på Hasselakollektivet i Hälsingland på den tiden. Vi var kritiska till kriminaliseringen och debatterade flitigt i riks- och lokalmedia. Vi ogillade den tilltagande "polisifieringen" av narkotikafrågan. Vi befarade att sociala och politiska frågor skulle komma i skymundan. Dessbättre tycker jag inte man kan säga att våra farhågor slog in direkt i sak.
Men det är nog inget tvivel om att den hårda fokuseringen på narkotikans olaglighet kraftigt har försenat utvecklingen av läkemedelsassisterade behandlingsprogram. Det är också svårt att förneka att det raster som kriminaliseringen har lagt över narkotikaproblemen har bidragit till att så lite har gjorts för att förebygga överdödligheten bland människor med missbruksproblem.
Min invändning mot de hårda tagen är att narkotikabruket är något man gör mot sig själv. I detta led är det inte annorlunda än att sätta i sig för mycket alkohol. Allvarligt, destruktivt och en personlig katastrof. Men problemet är socialt, mänskligt. Och borde på individplanet mötas på just det sättet.
Kriminaliteten runt drogerna är däremot något annat. Jakten på pengar till knark skapar stor skada för andra. Men frågan är hur mycket av kriminaliteten som själva förbudet driver fram. Om man studerar rustdrycksförbudet i USA 1920-1933 är det mycket lätt att se vilka krafter som sätts i rörelse när man förbjuder något människor gör vad som helst för att komma över. Det skapar kriminalitet och organiserad brottslighet.
Förbud mot droger driver kriminaliteten mer än något annat.
Men hur får man människor att sluta missbruka? Det är en evig fråga eftersom den inte är kollektiv, utan individuell. Varje person har sin historia. Därför har dagens svenska politik, som går ut på att hindra tillgängligheten, misslyckats. Vi måste våga diskutera andra lösningar, där individens ansvar för sig själv - och brist härpå - står i centrum.
Lördag 2007-05-12 / 14.05länk KVINNOJOURER VISAR PÅ NYTT UPP SITT MANSHAT. Ett tydligt bevis på att feminister inte vill ha jämställdhet är agerandet, senast demonstrerat av kvinnojouren i Tranås, där man hjälper kvinnor att gömma barn från deras pappa, även om han tilldömts vårdnaden om barnen. Kvinnosjourens ansvariga friades i tingsrätten och de gick direkt ut i medierna och sa att de tänker fortsätta gömma barn från fäder som av rättsvårdande myndigheter bedömts vara bättre förälder än mamman.
De gör sin feminism till detsamma som manshat.
Därför är det bra att till och med Barbro Hedvall i en notis på DN:s ledarsida (ej online) konstaterar att det "inte [är] rimligt att skattemedel stödjer en så uppenbart diskriminerande verksamhet". Och Smålandsposten skriver i ledaren Moraliskt skyldiga:
Det är inte bara hjälp till kvinnor som ingår i de mångmiljonbelopp kommunerna ger till kvinnojourerna varje år eller de över 100 miljoner kronor som regeringen beslutat att dela ut under 2007 och 2008. I paketet ingår även en stor portion manshat och stadgad könsdiskriminering. I rättslig mening går kvinnojouren i Tranås fri. Men den moraliska skulden kan de inblandade aldrig fly ifrån. Domen är också en klar signal till regeringen om behovet av krav på kontrollstationer i de kvinnorjourer de kan sägas köpa tjänster av.
Ja, menar alliansregeringen allvar med strävan efter jämlikhet måste alla skattemedel till kvinnojourer omedelbart dras in.
Lördag 2007-05-12 / 9.35länk FRITT FRAM FÖR VÅRD I EU. Äntligen! Det är ett mycket klokt beslut som socialminister Göran Hägglund fattat. Den förra socialdemokratiska regeringen tänkte förbjuda svenskar att söka sjukvård utomlands, en rätt vi har som EU-medborgare. Man tänkte gå runt den fria rörligheten genom att kräva förhandsbeslut av Försäkringskassan för att få söka sig utomlands.
Just den här rätten att söka sig ut i Europa var ett viktigt skäl för mig att rösta ja till EU-medlemskapet. Det var svenskarna som skulle tjäna på medlemskapet, inte politiker och byråkrater som åker skytteltrafik till Bryssel för att inskränka våra friheter genom fler regleringar.
Det är bra att den borgerliga regeringen begriper att EU ska ge medborgarna större frihet. Det finns många behandlingar inom medicinska området där Tyskland och andra länder kan vara bättre än svensk sjukvård. Dessutom kan svenska landsting vara så hopplöst byråkratiserade, att patienter inte får rätt vård. Då är utlandsbehandling ett sista, desperat, men oerhört viktigt alternativ.
Det är fler sådana här rättigheter medborgarna behöver för att EU ska framstå i en bättre dager.
Lördag 2007-05-12 / 9.30länk SMART DRAG AV RUDY GIULIANI. Många har uppfattat att förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani gjorde en svag insats i den första debatten mellan republikanska presidentkandidater förra veckan. Men i TIME analyseras hans agerande som ett smart drag med tanke på att stora delstater som New York, Kalifornien och Florida har tidigarelagt sina primärval. Det skapar en dramatiskt annorlunda dynamik i amerikansk politik. Och betyder att mer moderata republikanska väljare kommer att spela en större roll än i tidigare presidentnomineringar.
Giuliani har därmed kunnat bryta med mönstret att först gå till de socialkonservativa, för att sedan vända sig till moderata väljargrupper. Giuliani har gått direkt till de senare, som är betydligt fler. Och han har gjort det i abortfrågan, skriver tidningen i Behind Giuliani's Pro-Choice Gamble.
Än viktigare: konservative kolumnisten Charles Krauthammer i Washington Post instämmer i att Giuliani inte begått något misstag, Giuliani's Abortion 'Gaffe': "Giulianis svar har nästan universellt blivit karaktäriserat som en dubbel blunder. Jag anser inte det."
USA är ju en ytterst polariserad nation i abortfrågan, eftersom beslutet inte fattats i demokratisk ordning utan av Högsta domstolen. Förespråkarna vill inte se några begränsningar: abort ska vara tillåtet till 40:e veckan. Fostret är en del av kvinnans kropp. Punkt slut. Allt medan abortmotståndarna vill förbjuda alla aborter, även vid våldtäkt. Det Giuliani nu gör är att ta avstånd från totalt abortförbud, samtidigt som han är för begränsningar av de senaste aborterna. Man kan säga att Giuliani närmar sig en svensk position.
Fredag 2007-05-11 / 12.51länk DÖDSKAMPEN SOM ISLAMISM VINNER ÖVER LIBERALISM. Brittiska journalisten Melanie Phillips höll nyss, här på Neo:s temakonferens om islamism i Europa, ett av de bättre talen jag hört på om multikulturalismens hot mot vår civilisation.
Hon menar att det pågår en dödskamp mellan islamism och liberalism. En dödskamp som liberalismen är på väg att förlora.
"Alla konflikter vi ser idag är underordnade, uttryck för, jihad som syftar till att ersätta liberalism med islamism", säger Phillips. Och tillägger att islamisterna inte bara riktar sig mot väst, utan också mot muslimer som vill hålla isär religion och politik. Muslimer är alltså också offer för islamism. "Men samtidigt kan vi inte förneka att islamsim dominerar inom den muslimska världen idag. Många förnekar denna strävan efter islamistisk dominans."
Så, varför försvarar inte liberalismen friheten? Phillips menar att liberalismen korrumperats och förstört sin förmåga att göra skillnad på rätt och fel. Vi har förlorat vår judeo-kristna moraliska tradition om objektiva värden. Istället har vi fått en moral som säger att "minoriteter aldrig kan göra fel och att majoriteten aldrig kan göra rätt".
Central i den korrumperade samhällssynen är multikulturalismen, doktrinen som likställer alla minoriteter med majoriteten vilket gör att majoritetens liberala värderingar förlorar sin överhöghet. Och dem som hävdar dem stämplas som islamofob.
Istället talar Phillip om pluralism under en nationell identitet som alla ansluter sig till, med universiella värden, icke-förhandlingsbara värden som grundar sig i upplysningen. Det handlar om respekt för andra människors lika värde, om yttrandefrihet och religionsfrihet. När en minoritets intresse kolliderar med dessa värden måste minoriteten vika. Om man inte gör det är man inte medborgare, utan kolonialister.
På frågan om hon betraktar nuvarande situation som en kamp mellan civilisationer, svarar hon träffsäkert: "jag ser det inte som en kamp mellan civilisationer, utan snarare som en kamp för civilisation".
Det är en underbar känsla att höra en person som så klart kan analysera vad som händer i vår tid!
Fredag 2007-05-11 / 11.30länk VAD HÄNDER BAKOM SLÖJAN? Här på Neo-konferensen talar just nu Miriam Cooke, professor i arabiska språk vid Duke, på temat muslimska kvinnor efter 11 september. Hon menar att majoriteten av de muslimska kvinnorna är allierade i kampen mot fundamentalism. Denna halva miljard kvinnor har berövats sin individuella identitet och blivit EN kvinna bakom slöjan. Hon menar att motståndet mot sharia har ökat och att kvinnor börjat omtolka koranen och andra skrifter, som kan bidra till ompröva religiösa budskap.
Men sedan blir hon snurrig. Hon ser kvinnors deltagande i självmordsattacker som bevis på hur muslimska kvinnor fått ökat inflytande och status i Palestina, Irak och annorstädes.
Fredag 2007-05-11 / 9.38länk DEMOKRATI ÄR MER ÄN RÖSTSEDLAR I VALURNORNA. Sitter nu i konferenslokalen Polstjärnan i Stockholm där tidskriften Neo håller internationellt seminarium på temat "Islam in Europe".
Förste talare är Emanuele Ottolenghi, italienare verksam vid Oxford och i Bryssel, som påminner om att demokrati inte bara är genomförande av val. Demokrati uppstår bara om respekt, skydd och tolerans upprätthålls mot minoriteter. "Minoritetsrättigheter utan skydd för dem vi inte gillar handlar inte om demokrati."
Ottolenghi klargöra att denna pluralism betyder att alla ska kunna verka utan räsdla för att förföljas, straffas eller fördrivas. "Om jag är rädd för följderna av vad jag står för, är jag inte fri." Och utan denna frihet från rädsla finns ingen demokrati.
Det låter ju självklart men är - tragiskt nog - inte det i Europa. Han nämner tre fall: mordet på Theo van Gogh samt reaktionerna på de 12 danska satirteckningarna och på påvens tal i Regensburg.
Här var de våldsamma reaktionerna, som att bränna ner ambassader, helt orättfärdiga. Men man kom undan med det. Rädslan sprider sig.
Ottolenghis definition av demokrati är viktig, inte minst därför att vissa fundamentalistiska rörelser, som Muslimska brödraskapet i Egypten, insett att våld inte är produktivt. Man har nu antagit en strategi om att försöka nå makten genom val. Men dess islamistiska grupper, som inte står för pluralism, måste avvisas. "De använder inte alltid våld, men om de vinner val kommer de inte att upprätthålla demokrati och pluralism."
Något att ha i minnet.
Fredag 2007-05-11 / 8.20länk VÅLDSAMMA DEMONSTRANTER REDAN EN MÅNAD FÖRE G8. Det ser ut som om huliganerna återkommit. Fram till 2001 trappades kravallerna upp för varje större internationellt möte. Inte minst i Göteborg. Nu rapporterar Tyskland om svåra kravaller redan en månad före de sju största ekonomierna + Ryssland möts där,
Protests in Germany over raids,
Supportrar till Tysklands antiglobaliseringsaktivister kallade till demonstration timmarna efter det att polisen, med husrannsakan utfärdad av federala åklagare, sökte igenom 40 lokaler och lägenheter som används av vänsteraktivister i Berlin, Hamburg och annorstädes.
Vänsterextremisterna klagar på att väst inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt lidande människor i tredje världen. Men tänk om man slapp lägga ut hundratals miljoner på säkerhetsinsatser och på kostnader för reparationer av huliganernas vandalisering, vad mycket pengar det skulle bli över för något viktigare...
Torsdag 2007-05-10 / 23.58länk NYTT KLASSAMHÄLLE PÅ ÅTTA MÅNADER. Bästa repliken i Kvällsöppet i TV4 ikväll var Maria Abrahamssons slutkommentar, "Jag blir nästan full i skratt. Klassamhället har tydligen uppstått på åtta månader." Detta efter att vänstern gjort många utfall om hur hemskt det blivit sedan regeringsskiftet. Jag bröt in när förra socialministern Ylva Johansson gått igång ordentligt, och ställde frågan hur välstånd ska skapas om alla lever på bidrag. Det var ju en liten kompensation för min tröga start. Jag trodde jag skulle komma in efter partipolitikerna, så att jag kunnat recensera dem och peka på att de bara talar pengar och inte drivkrafter. Nu blev det inte så.
Johan Hakelius har ju också hittat en roll som spexmakare, ett nytt sorts inslag i samhälls-TV. Riktigt kul.
Torsdag 2007-05-10 / 17.58länk SANNINGEN OM DET SVARTA AMERIKA. I nya numret av tidskriften
Neo finns en artikel jag fastnar för, Sanningen om det svarta Amerika (ej online) av Roland Poirier Martinsson. Det är sällan man på svenska får läsa artiklar som inte bidrar till mytbildningen, utan tvärtom krossar den.
Och han berör något jag kommer att diskutera i TV4 i direktsända Kvällsöppet: välfärdsstatens otroliga fokus på att göra människor till bidragstagande offer.
Och den vanliga bilden av det svarta Amerika är fel. Sedan Bill Clinton 1996 genomförde (efter påtryckningar från den republikanska kongressen) en federal välfärdsreform som satte bortre gränser för hur många månader man fick gå på socialbidrag, tillsammans med stora skatterabatter för dem som började arbeta, har antalet svarta familjer som lever på socialbidrag i USA minskat från tre miljoner till färre än en miljon, och antalet fortsätter sjunka. Därmed kan Martinsson beskriva verkligheten så här:
Lyft ut alla svarta i USA och gör dem till ett eget land. Det blir världens artonde rikaste nation vars medborgare skulle ha en köpkraft jämförbar med Medelsvensson.
Därför är det så tragiskt att gettoattityder lever kvar i popkulturen - och i de getton som finns kvar. Svarta organisationer försöker också utnyttja gamla stereotyper för att vinna fördelar. Men, som Martinsson skriver, "verkligheten liknar mer familjen Cosby." Han menar att det vore höjden av cynism om den gamla rasistiska ideologin byggd på en pervers "omtanke" om den svarta befolkningen - "för deras eget bästa" - nu flyttade över och blev en omhändertagandefilosofi i socialstatens bidragssystem.
I Sverige har vi ju inga sådana historiska belastningar att hantera. Men omhändertagandefilosofin lever här stark ändå. Jag förstår inte varför diskussionen om a-kassa, sjukpeng och andra bidrag alltid stannar vid en ekonomisk diskussion, och inte breddas till den moraliska diskussion det i grunden är. Mår människor bra av att leva på bidrag? Jag tror inte det.
Torsdag 2007-05-10 / 13.30länk BLAIR AVGÅR 27 JUNI. Nyss meddelade Tony Blair att han avgår 27 juni, efter toppmöte med EU och G8, och för att ge Labour som parti chans att nominera och välja ny partiledare. I sitt avgångstal hyllade han de förändringar han åstadkommits, och påpekade att alla siffror är bättre nu än när han tillträdde. Han sa också att han vet att många ser Irak som ett misstag, men förklarade att han alltid gjort det han ansett varit bäst för landet. Så också här.
Ja, Blair kommer att gå till historien som en stor premiärminister. Men han når inte upp till Thatcher. Blairs storhet ligger i att han väl förvaltat arvet efter Thatchers liberala revolution.
Torsdag 2007-05-10 / 12.55länk BLAIR TALAR I SIN LOKALA VALKRETS. Alldeles strax ska Tony Blair hålla tal där han meddelar sin avgång. Som alla viktiga tal, håller han det i sin valkrets Sedgefield på östkusten i norra England, på gränsen till Skottland.
Storbritannien har ju enmansvalkretsar som skapar starka band mellan väljare och valda. Det är väljarna i Sedgefield som valt Blair till parlamentet sedan 1983. Hade de röstat ut honom, hade han fått avgå som premiärminister och partiledare.
Tony Blair har starkt stöd i valkretsen och de hurrar för honon. Trots sina viktiga uppdrag har han alltid funnit tid att besöka väljarna på hemmaplan. Han har besöker lokalföreningens klubblokal och puben nästan varje månad sedan 1983, då han först valdes.
Så här ser hans maktbas ut:
Valet 2005: 24.421 röster (58,9%)
Valet 2001: 26.110 röster (64,9%)
Valet 1997: 33.526 röster (71,2%)
Valet 1992: 28.453 röster (60,5%)
Valet 1987: 25.965 röster (56,0%)
Valet 1983: 21.401 röster (47,6%)
Det är alltså några tusen väljare som brittiske premiärministerns politiska förtroende hänger på. Det betyder att han måste ha kontakt med väljarna lokalt - till skillnad från våra svenska partiledare som står överst på en kollektiv lista som garanterar dem återval, även om de inte talar med några väljare.
Enmansvalkretsar innebär också att det inte finns några okända parlamentariker. För att vinna i en enmansvalkrets måste man göra sig känd i grannskapet, och man kan inte göra det via medierna. För det är valkretsen för liten. Man måste möta väljarna öga mot öga, i puben, på torget, i klubblokaler. Så ska det vara i en demokrati, tycker jag.
Torsdag 2007-05-10 / 12.55länk TYSKLAND STÖDER ESTLAND MOT RYSSLAND. Till slut så har då EU:s ordförandeland Tyskland till fullo backat upp EU-landet Estland som utsatts för allehanda attacker från Ryssland. I går talade tyske europaministern Günter Gloser klarspråk i EU-parlamentet, rapporterar EU-Observer i
German rebuke sets up tense EU-Russia summit:
Gloser talade också om Rysslands senaste aktioner mot Estland som "attacker mot ett EU-lands suveränitet" och lovade Berlins "fulla stöd" till Tallinn, sedan en folkmobb omringat Estlands ambassad i Moskva och ryska parlamentariker krävt att Estlands president avgår ...
I en ovanligt hård ton från en socialistisk politiker - som traditionellt varit Rysslands-vänliga - sa Gloser också att "Vi är oroade över pressfriheten och yttrandefriheten. Det sätt som [demokrati]demonstranter har behandlats i Moskva, St Petersburg och Nizhny Novgorod har inte varit bra."
Det är ju märkligt att det ska behöva ta en vecka för Tyskland att göra dessa uttalanden, medan USA deklarerade sitt stöd för Estland omedelbart.
Torsdag 2007-05-10 / 8.30länk TONY BLAIR AVGÅR PÅ EGNA VILLKOR. Efter dagens regeringssammanträde som startar kl 10 på Downing Street förväntas premiärminister Tony Blair tillkännage att han avgår i slutet av juni, rapporterar Sky News i
PM Says Goodbye To 10 Years In Charge.
Därmed är han den förste premiärministern som avgår efter egen tidtabell på mycket länge. Blairs företrädare John Mayor avgick 1997 efter valförlust, Margaret Thatcher tvingades bort av sina egna 1990, James Callaghan förlorade valet 1979, Edward Heath tvingades avgå efter strid med gruvarbetarna 1974. För att ta de senaste 30 årens premiärministrar.
Torsdag 2007-05-10 / 8.30länk 'DR HOUSE' IKAPP 'IDOL'. Det råder stenhård konkurrens på den amerikanska TV-marknaden, och hittills har sångtävlingen Idol varit ohotad i tittartoppen. Men denna vecka har TV-dramat 'House' gått ikapp 'Idol' med en tittarfrekvens på 8,9 procent av alla amerikanska hushåll, eller 25 procent av alla som hade TV:n påslagen.
Jag tycker detta är intressant. House är något så ovanligt som ett TV-drama med både humoristiska inslag och intelligent konversation som innefattar filosofiska dilemman i aristotelisk anda. Många uppfattar Dr House som en anarkist när han går runt regler eller rakt upp och ner ljuger. Men han gör det för att nå ett högre mål - rädda liv. Därmed tillämpar han en av Aristoteles principer - olika värden betyder olika mycket. Vissa värden är högre än andra. Och i strävan efter de högre, kan man bryta mot de lägre.
Det sätt rollfiguren House arbetar är just det sätt som Nürnbergrättegångarna krävde att tyskarna agerat under deras terrorvälde - vägrat lyda order, när man kunnat, för att rädda liv.
Vi behöver mer av diskussion om vad medborgarskap betyder. Om hur mycket ansvar och makt vi själva tar som medborgare, i förhållande till strikt regellydnad. I djupare mening är vi inte fullvärdiga människor om vi inte tar ansvar själva, utan överlåter det till regler utformade av andra. Demokrati och medborgarskap var i Aristoteles mening bara möjlig när fria människor tog ansvar för samhället i egenskap av agerande subjekt, inte objekt för andras maktutövning. Människan är en tänkande varelse och måste använda sin kapacitet och agera moralisk varelse för att bli fri och uppnå tillfredsställelse.
Det är därför politiken borde reglera mindre, och människor bestämma mer själva. Jag tror de allt mer reglerade liv som politiken binder fast oss medborgare i, är en grundorsak till att allt fler känner sig stressade och otillräckliga. Vi binds, likt hundar, i koppel vilket hindrar oss från att förverkliga vår potential.
Och det är därför - tror jag - som TV-dramat House är så populärt. Dr House har slitit av sig kopplet och tagit kontrollen - det vi själva också skulle vilja göra.
Royal vill fortsätta på sin inslagna väg, medan hennes make, Franįois Hollande, som tillhör partiledningen, menar att frun gjorde misstag i valrörelsen och inte varit tillräckligt konkret. Medierna har funnit dem i storgräl. Men de kommer att försöka hålla enad fasad fram till parlamentsvalet 10 och 17 juni, tror tidningen.
Onsdag 2007-05-09 / 21.45länk SUMMA SUMARUM: 100.051 KR. Det tog åtta vardagar att nå det mål jag satte upp i frustration den 26 april.
367 personer har visat sin uppskattning med 100.051 kr. Stort tack!
Al-Qaida-terroristerna i Irak möter nu en ny fiende: sunnitiska klanledare i provinsen Anbar. De backar nu upp de amerikanska och irakiska trupperna i hjärtat av de oroligaste delarna av landet, i kampen mot terroristerna.
Vill du höra goda nyheter från Irak? Här är dom, i lysande neon
Och dessa Anbar-ledare pratar inte bara. Tusentals sunniter anmäler sig nu till de lokala polisstyrkorna, med klanledarnas uppbackning. "Utvecklingen har skapat optimism hos amerikanska befäl som, bland vissa gränsar till glädje", rapporterar [extrema antikrigstidningen] New York Times. "Det finns folk som säger att vi vunnit kriget här ute", säger en marinofficer.
Jag är inte förvånad. Det har ju länge varit klart att al-qaida inte bryr sig om irakierna, utan använder Irak som slagfält för sin fundamentalistiska kamp. Jag är snarast förvånad över att Iraks sunnitiska befolkningen inte tidigare tagit avstånd från dessa internationella terrorister. Men om det nu händer kan det vara den vändpunkt vi som önskar Irak en demokratisk och fredlig utveckling så länge väntat på.
Vi hör det hela tiden: om bara israeler och palestinier kunde sluta fred, så skulle resten av världen följa efter. Nästa gång du hör det, kom ihåg att Hamas-versionen av Musse Pigg predikar död åt judar och amerikaner.
Det kan inte bli fred med en sådan kultur.
Många försöker hävda att palestinafrågan är så komplex, med så många invecklade historiska band, mm, mm. Men palestinafrågan är i grunden mycket enkel: så fort palestinierna slutar vara helt fixerade vid sitt hat mot Israel, kommer det att bli fred och en självständig palestinsk stat kan blomma ut.
Och det enda problemet är att palestinierna inte slutar hata. Se på Gaza. Ariel Sharon drog ut alla trupper och alla bosättare. Vad blev palestiniernas svar? Började man bygga upp sitt fria samhälle? Nej. Man ägnar dagarna i ända åt att skicka dödliga raketer in på den israeliska sidan och strida inbördes.
Men detta agerande kommer att fortsätta av två enkla skäl - nuvarande beteende är effektiv propaganda och ger stora biståndspengar. Vänstern i väst faller pladdask för dem som framställer sig som offer. Och EU - inklusive Sverige - öser ut pengar över palestinierna, ju mer våld, desto mer bistånd. Det är helt enkelt inte lönsamt att bli hederlig och fredlig i Palestina.
Segraren i presidentvalet, Nicolas Sarkozy, har givit sig själv 100 dagar för att genomföra den första vågen av ekonomiska reformer efter det att väljarna givit honom uppdraget att bryta med den stagnation som präglat företrädarens 12 år vid makten.
Före sommaren är över vill Sarkozy att 35-timmarsveckan ska vara avskaffad, skatterna sänkta och fackföreningarnas makt bruten.
- Jag kommer inte att agera snabbt. Jag kommer att agera mycket snabbt, säger han.
Det är ord och inga visor! Om Frankrike lyckas vända sin nedåtgående spiral och genomföra liberala reformer kommer det att påverka alla andra EU-länder. Plötsligt blir det möjligt att göra något annat än stifta nya regler och lagar som omöjliggör företagande.
Onsdag 2007-05-09 / 12.20länk FREDRIK MALM HADE RÄTT - JAG HADE FEL. I sin blogg kan riksdagsman Fredrik Malm konstatera att Irans statliga nyhetsbyrå utnyttjar Sverige i sin propaganda:
Mottakis besök redan utnyttjat av regimen. "IRNA skriver alltså att Sveriges vice statsminister uttryckt beundran för Irans utveckling".
Till DN säger Maud Olofsson (ej online) att "jag känner inte alls igen de formuleringarna".
Nej. I Sverige är det nog ingen som tror att Carl Bildt och Maud Olofsson sa det Iran hävdar att de sa. Problemet är att de båda svenska ministrarna varit så försiktiga, så nedtonade i sin kritik att Iran har fått utrymme att förvanska vad som sades.
Sverige står inte upp för den hårda kritik som borde framföras till Iranska hantlangare. Eftersom våra politiker är oförmögna att framföra klarspråk, bör de, som Fredrik Malm hävdat, inte alls träffa dem. Jag menade
här i bloggen att man kan träffa dem, om man är glasklar. Men svenska politiker är bra på att hoppa mellan lojaliteter, men inte på att stå upp för tidlösa värderingar när det blåser. 1940-talets krypande är i allra högsta grad något som fortfarande gäller i svensk utrikespolitik.
Göran Persson är det kanske tydligaste exemplet på hur allt fler rör sig mellan att vara förtroendevalda, politiskt anställda och påverkanskonsulter. De bildar en egen klass, med egen arbetsmarknad och nära kontakter med varandra.
Precis. Att människor med kontakter hoppar från ena lojaliteten till den andra inom etablissemanget är inte så mycket att klaga på - så är det. Men vi kan ju i stillhet reflektera över, varför ska vi betala skatt till den politiska klassen?
I USA - där människor själva får bestämma - utgör de
mjuka välfärdstjänterna en betydligt större del av ekonomin än i Sverige. Låt oss göra detsamma: sluta göda de perssonska etablissemangen och behåll pengarna och makten i egna händer.
PS. Flera skriver om Göran Perssons statsrådspension. Självklart behåller han den. Varför ska eliten missa någon chans att bedra och snylta på hårt arbetande människors inkomster...?
Får man behandla människor och skattepengar hur som helst? När skall personalen få arbetsro? När skall göteborgarna få den vård de har rätt till och betalar för?
Och tidningen pekar på vad makthavarna pysslar med i Västra Götalandsregionen:
Sedan drygt ett år går det inte att uppsöka närmaste akut då man blir sjuk. Sedan den så kallade strukturomvandlingen är akutmottagningarna strikt uppdelade efter olika medicinska specialiteter. Den som blir sjuk måste således först ställa diagnos på sig själv för att sedan leta rätt på den akut som passar åkomman. Den som är tveksam kan ringa sjukvårdsupplysningen, om det går att komma fram på telefonen.
"Strukturomvandling"? Knappast. Det är socialdemokraterna, centern och folkpartiet - som regerar tillsammans - som drivs av ett utpräglat planekonomiskt tänkande. Det är organisationens "behov" som står i centrum, inte patienterna. Patienterna är bara till besvär. De ska skickas runt i olika köer så att man slipper ta hand om dom. Det här systemet är ju känt - från Sovjetunionen.
Det är dags för de borgerliga i väst att ta sig samman och bilda en allians. Planekonomin måste utmanas också i Göteborg.
Onsdag 2007-05-09 / 10.20länk SVENSKA UNGDOMAR: KOMMUNISMEN SKAPADE VÄL VÄLSTÅND. En riktigt otrevlig insikt om okunnighet avslöjas på DN-Debatt idag:
Ungdomar har obefintlig kunskap om kommunism. Och värst är väl den förvrängda bild en hel del unga har om att kommunismen skapade något gott:
40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen.
43 procent tror, att det totala antalet offer för kommunismen under nittonhundratalet är en miljon eller färre. En femtedel tror, att det är inga alls eller färre än tio tusen.
22 procent anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällskick.
Den här studien säger väldigt mycket om svenska lärar- och journalistkåren. De tutar i våra unga sina privata uppfattningar. Och saknas föräldrar med någorlunda sanningsenlig syn på samhälle och historia, ja, då hamnar vi här.
Tisdag 2007-05-08 / 20.50länk CLINTON VILL INTE BLI JÄMFÖRD MED ROYAL. Det fanns en tid då Hillary Clinton sökte kvinnliga förebilder runt om i världen att jämföra sig med, skriver Washington Post i
Comparison To Clinton Is Dismissed. Men sedan franska presidentkandidaten Ségolčne Royal förlorat mot en man som stod för lag och ordning, vill Clintons kampanj inte veta av någon jämförelse med henne.
- Bortsett från det faktum att båda är kvinnor, så har de inte mycket gemensamt, säger Howard Wolfson, Clintonkampanjens kommunikationschef.
Det stämmer ju inte riktigt. Båda står till vänster - därmed har Clinton mer gemensamt med Royal än med framgångsrika kvinnor som Thatcher och Merkel som båda står till höger. Dessutom har både Clinton och Royal tillhört etablissemanget länge, medan Thatcher och Merkel slog sig fram till toppen utan att rida på sin man eller gå i politiska elitskolor.
Tisdag 2007-05-08 / 16.33länk NYA DANSKA PARTIET FÅR 26 PROCENT I MÄTNING. Det har varit stor uppståndelse i Danmark det senaste dygnet, sedan en av landets mest kända politiker, Naser Khader, brutit sig ur det socialdemokratiskt närstående Radikale Venstre, för att bilda eget. Berlingske Tidende publicerar en opinionsmätning som gör hans nya parti till landets näst största,
Gallup: Stor opbakning til Naser Khaders parti,
I Sverige känner vi igen den här typen av opinionsmätningar för nya partier. När Gudrun Schyman presenterade FI var det väl, om jag minns rätt, 29 procent som sa sig kunna rösta på det. I verkligheten blev det 0,68 procent. Nu har ju Khader helt andra premisser för sitt nya mittenparti, som avser att stödja den sittande borgerliga regeringen. Men det blir ju intressant att se hur dansk debatt formar sig.
Tisdag 2007-05-08 / 16.18länk FARVÄL CHIRAC, MANNEN SOM TALADE EMOT DEMOKRATI. I Washington Post skriver Anne Applebaum om den avgående franske presidenten,
Farewell, Jacques Chirac. Innan han faller i glömska vill hon summera hans insats - eller som jag har lust att kalla dem, illgärningar:
Låt oss närmare granskar vad Chirac hade att säga om exempelvis Afrika, en kontinent där Frankrikes inflytande på många områden är större än USA:s. Under sitt besök i Elfenbenskusten kallade Chirac flerpartisystem "en sorts lyx", vilket hans värd, presidenten på livstid Felix Houphouet-Boigny, helt klart inte hade råd med. Under ett besök i Tunisien proklamerade han att eftersom "de viktigaste mänskliga rättigheterna är mat, hälsa, bostad och utbildning", var Tunisiens mänskliga rättigheter "mycket utvecklade" - och då spelade det ju ingen roll att dissidenter misshandlades. "Afrika är inte redo för demokrati", sa Chirac till en grupp afrikanska ledare i början på 1990-talet ...
Om Ryssland: "För dina insatser för vänskap mellan Frankrike och Ryssland", sa Chirac när han förra året dekorerade Vladimir Putin med högsta graden av Legion d'Honneur, en medjal reserverad för Frankrikes närmsta utrikespolitiska vänner (Churchill, Eisenhower) trots den ryske presidentens sönderfallande anseende när det gäller mänskliga rättigheter. Chirac bestämde sig för att fira sin 74-årsdag i Riga, Lettland, efter Nato-mötet. Han bjöd in Putin, men varken värdlandets president eller George W Bush. När den diplomatiska skandalen växte, tackade allt fler inbjudna nej och firandet blev aldrig av.
Om Irans nukleära program: "Att inneha en eller kanske två bomber längre fram, tja, det utgör ingen stor fara".
Om att höra en fransk affärsman tala engelska på ett EU-toppmöte: "djupt chockerande", sa han och stormade ut ur rummet.
Det är med andra ord ett arv av en svårt gammaldags man, nästan Bresznjevskt [sovjetledaren] i hans syn på världen - i så hög grad att världen oftast beskrev hans politiska övertygelse i termer av "stagnation".
Men den häftigaste kritiken mot Chirac kommer inifrån hans eget land, där temat för det nu avslutade presidentvalet varit "låt oss bryta med det som varit". Och den kandidat som tydligast stod för förnyelse och en väg bort från Chirac, var Sarkozy.
Tisdag 2007-05-08 / 16.18länk VÄNSTERN SPLITTRAD OM FRIHANDEL I KONGRESSEN. I Chicago Sun-Times skriver Robert Novak om en ny spricka som uppstått mellan demokratiske talmannen Nancy Pelosi och handelsutskottets ordförande, partikamraten Charles Rangel, som förhandlat fram en kompromiss med republikanska ledamöter och president Bush i ett lagförslag som handlar om frihandel,
International trade and protectionism splits Dems in House
Många demokrater, bland dem Pelosi, backas upp av fackföreningar som driver en kampanj för att förbjuda import av produkter från låglöneländer och som därmed konkurrerar med amerikanska företag.
Det blir intressant att se om denna kompromiss över partigränserna håller, eller om demokraterna i kongressen tänker driva en allt hårdare protektionistisk linje.
Tisdag 2007-05-08 / 14.08länk SVERIGE SLÄPPER IN IRAN-TYRANNIET I VÄRMEN. Om det inte varit för demonstrationerna utanför iranske utrikesministerns möteslokaler skulle det vara lätt att uppfatta Sverige som en lydstat till Iran. Den undfallenhet som Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson visat är skrämmande. De svenska protesterna mot regimens uppenbara brott mot all internationell rätt har inte hörts, medan symbolvärdet av att ta emot en av våldsregimens hantlangare är desto större.
För att tala i sporttermer: utrikesminister Mottaki gjorde hattrick på svenska regeringen: 3-0, och det svenska laget försökte inte ens gå upp på offensiv planhalva. Tar man med demonstrationerna mot honom, blir det 3-1.
Se bara på de rena hyllningsartiklarna av Iran som svenska medier får chans att presentera, som i SVD,
Teherans man in från kylan.
Ingenting kommer fram om de fruktansvärda blodbad som mullorna ställt till med, om den kultur av självmordsbombare som Iran understött i en rad länder som ett krig mot väst via ombud. Inte heller fördömdes Iran för sina ständiga hot om att utplåna Israel från kartan.
"Hur ska vi någonsin förstå eller kunna påverka varandra om vi inte möts eller träffas?", säger statsministern. Men då gäller det ju att svenska representanter öppnar käften och tar upp alla de brott iranska regimen begår. Nu har det ju istället varit Sverige som, likt en 10-årig skolpojk, lyssnar på vilket bra samhällssystem Iran har. Mötet har ju efteråt nästan framstått som ett mys-pysmöte med farbror Manouchehr.
Den svenska regeringen visar hämningslös undfallenhet, man har kapitulerat för Iran. Och jag som trodde det skulle bli bättre när Freivalds och gänget byttes ut. Men icke.
Jag börjar förstå den svenska opinion som vill hålla Sverige borta från internationellt samarbete i EU och Nato. Våra politiker är inte vuxna att möta den stora världen. Det är kanske bättre att de håller sig på hemmaplan och ägnar sig åt kommunala frågor. Iranska besöket är en katastrof för alliansregeirngens trovärdighet i utrikespolitiken.
Tisdag 2007-05-08 / 14.08länk BLOGGEN STARTAR NYHETSBLAD. Först: tack än en gång för stöd och uppmuntran! Och som en av dagens givare skriver: "Glädjande att du får gensvar. Hoppas att det fortsätter!"
Flera har undrat om och hur man kan stödja bloggen kontinuerligt, och inte bara ge en engångsgåva för att visa uppmuntran.
Efter en del funderande så har jag bestämt mig för att prova en helt ny och, vad jag vet, världsunik idé: koppla ett nyhetsblad till bloggen. Det första ska ges ut före midsommar. Där ska jag utveckla några av den senaste månadens bloggteman, och eventuellt be motdebattörer framföra sina invändningar. Dessa texter förmedlas till prenumeranterna en gång i månaden via mejl, i pdf-format.
Prenumerationsavgiften går in i mitt bolag och är ekonomiskt som att prenumerera på vilken publikation som helst - samtidigt som det innehåller ett element av support /sponsring för den "vanliga" bloggen. På det sättet skulle jag få in lite stålar och läsekretsen få en motprestation för sin inbetalning.
Hur låter det? Känns spännande att försöka hitta en mix som fungerar. Och som vanligt: ni läsare avgör genom er reaktion.
Upplands-Bro har haft svåra problem eftersom inga majoriteter funnits i fullmäktige sedan höstens val. Nu har en majoritet skapats, där folkpartiet kommer att vara ansiktet utåt. Men av pressmeddelandet framgår inte vad de andra allianspartierna tycker. Är de införstådda eller har folkpartisterna gått bakom ryggen på dom? Frågan är intressant för det säger något om hur djupt allianssamarbetet satt sig i partiorganisationerna.
Tisdag 2007-05-08 / 9.15länk FRÅN SJÄLVÄGANDE BÖNDER TILL SJÄLVÄGANDE MEDBORGARE. Glömde igår tipsa om Elise Claesons viktiga kolumn i SVD igår:
Vi håller ihop mot stat och kapital.
Den som vill veta vilken den svenska folksjälen är bör läsa Claesons beskrivning av en central, men alltid nedtystad sida av Sverige.
Men drygt hälften av skogen ägs av privatpersoner, oftast sådana som Erik och jag: söner och döttrar till de mytomspunna, självägande skogsbönder som vår historia vimlar av. Visst finns det skogsägare ā la Göran Persson, som köpt sin skog på marknaden. Men huvuddelen av skogen byter ägare inom släkter och byar. Vi håller ihop mot staten och kapitalet ...
Fast det handlar inte bara om nostalgi; det handlar lika mycket om banden till skogsbondens livsstil,
som fungerar utmärkt även i det globala 2000-talet.
Våra förfäder levde i symbios med sitt kapital, jorden och skogen. Men de levde av avkastningen: säden, mjölken, timret. De var en sorts mångsysslande, arbetande rentierer.
Just så. Det är väl därför jag en gång vart med i Fälldins centerparti (även om jag växte upp i hyreslägenhet i storstan): han var symbolen för att människor själva genom äganderätten kunde ta makten över sina liv och ge fingret åt såväl statens förmyndare som storkapitalet. Om min politiska hållning ska sammanfattas så är det just detta jag vill se: självägande medborgare med egen kontroll och som ser sin trygghet i sparandet och civilsamhället. Inga överheter! Inga förmyndare!
Tisdag 2007-05-08 / 8.38länk BLAIR GRATURLERAR SARKOZY - PÅ YOUTUBE. Storbritanniens premiärminister Tony Blair lade igår ut en
video, producerad på Downing Street, med sina kommentar och gratulationer till Nicolas Sarkozys seger i franska presidentvalet på YouTube. Han säger väl inget märkvärdigt, men nog är det intressant med politiker som använder nya kanaler att nå ut med sitt budskap. När ska Fredrik Reinfeldt och Rosenbad göra detsamma?
Tisdag 2007-05-08 / 8.38länk UPPROR I DANSKA MITTEN. Några välkända politiker och parlamentariker i Danmark har bildat nytt parti:
Ny Alliance. Mest välkänd är Naser Khader som varit en skarp kritiker av fundamentalistisk islam, men som inte längre känner sig hemma i Radikale Venstre, ett mindre parti som brukar kallas mittenparti men som på senare årtionden alltid agerat stödparti för socialdemokraterna. Europaparlamentarikerna Anders Samuelsen (Radikale Venster) och Gitte Seeberg (Konservative) ingår också i det nya partiets ledning, rapporterar Jyllands Posten i
Oprør fra midten.
När jag såg Naser Khader intervjuas i danska nyhetsprogram fick jag uppfattningen att han vill ge den borgerliga regeringen ett annat regeringsunderlag än Dansk Folkeparti. Genom att lämna Radikale Venstre, som är kritisk mot Fogh-Rasmussens regering, vill Khader ge den borgerliga regeringen fler samarbetspartners. Kommentatorer i samma nyhetsprogram menar att det här kan ge statsministern större regeringsunderlag, men också skapa problem i form av avhopp från Konservative, det mindre regeringspartiet, till det nya partiet.
Danmark har ju en annan tradition än Sverige genom sina många småpartier på 2-3 procent vardera och som lurpassar på varandra men samtidigt har stor makt, eftersom statsministern är beroende av dem - och kan fällas av dem. Själv gillar jag inte detta. Partier med minimalt väljarstöd kan därmed få avgörande inflytande. Makten i regeringsfrågan flyttas från väljarna till politiska trixare. Det tycker inte jag är demokratiskt. Hellre då två tydliga regeringsblock som väljarna har makt att tillsätta och avsätta.
Måndag 2007-05-07 / 16.50länk VEM ÄR DEN NYE HARRY TRUMAN? Den frågan ställs på omslaget till nästa Newsweek. Tillsammans med Ronald Reagan är Harry Truman de två mest nämnda förebilderna bland de cirka 20 presidentkandidaterna i USA. Därför har temaartikeln rubriken
The Truman Primary.
Truman blev president 1944 när Roosevelt dog, men trots segern i andra världskriget var Truman en mycket lite omtyckt president när han avgick 1953. Amerika hade kört fast i Koreakriget, han var lika kontroversiell och illa omtyckt av oppositionen som Bush är idag. Men med tidens gång har Amerika omvärderat Truman.
Om Ronald Reagan är förebilden som visade hur en president kan ingjuta optimism och framåtanda i en nation samtidigt som man med järnvilja kan driva fiender (kommunismen) till kollaps, så är Truman sinnebilden för kärv uppriktighet och tuffa beslut. De båda är två mycket olika personligheter, men båda beundras för sitt mod.
Och personliga egenskaper är mycket viktigare i amerikanska presidentval än i europeiska parlamentsval. "Amerikaner vill se djärvhet hos sina politiker", skriver Newsweek och konstaterar att de största presidenterna är de som varit villiga att riskera sin politiska karriär för att göra det rätta för landet. "Att ha mod är vanligtvis något som är svårt att fejka; väljarna, även de mindre intresserade, har en förmåga att upptäcka falskspelare."
När tidningen går igenom aktuella presidentkandidater och vilken sorts mod de visat, blir det pinsamt för alla utom John McCain, som var krigsfånge i Hanoi i fem år och vägrade att bli frisläppt före sina kamrater, och Rudy Giuliani, vars ledaregenskaper i kris Amerika redan upplevt och givit högsta betyg. Om mod blir avgörande, så blir det svårt för demokraterna...
Måndag 2007-05-07 / 16.50länk HAMAS ANVÄNDER MUSSE PIGG. I sin propaganda riktad till barnen i Hamaskontrollerad palestinsk TV används Musse Pigg-kopia, kallad Farfur. I barnprogrammen är figurens budskap att islam "kommer att dominera världen". Det rapporterar
Yedioth News i
Hamas employs Mickey Mouse. Musse Piggs budskap är att Israel ska förgöras.
Av någon anledning blir palestinska nyheter som dessa aldrig publicerade i mainstreammedier...
Måndag 2007-05-07 / 16.50länk FRED THOMPSON SVAL MOT IVRIGA SUPPORTRAR. Den populäraste icke-kandidaten bland republikanska politiker är förre senatorn och skådespelaren
Fred Thompson. Många hade hoppats att han skulle använda middagstalet vid ett stort event med Lincoln Club till att starta upp sin kampanj. Men hans framträdande var en besvikelse för de entusiastiska, skriver Robert Novak i Chicago Sun-Times,
Man who would be Reagan doesn't wow 'em.
Han höll ett oengagerat tal och hans djupa basröst försvann ibland. Så lågt talade han, lyder rapporterna.
I Brit Humes panel i Fox News - den mest kompetenta jag följt - har man spekulerat i varför Thompson visar sådant ointresse. Och en förklaring är att han inte gillar att kampanja. Och är det något presidentkandidater måste göra så är det att driva kampanj - genom att under två år åka som en skottspole mellan USA:s 50 delstater och hålla tal efter tal efter tal. Om Thompson inte gillar det, vilket uppenbarligen framgick hos Lincoln Club, så har han nog kommit till rätt slutsats - att inte ställa upp.
Måndag 2007-05-07 / 16.15länk FRÅN SOSSEADEL TILL ALLIANSADEL. Den kritik vi hört mot regeringen Reinfeldt har hittills mest varit trams från den vänster som förlorade valet i september. Men nu när regeringens statsråd suttit in sig kan vi börja analysera deras handlingar. Och på ett område ser det inte alls bra ut: utnämningspolitiken.
En förklaring till att väljarna tröttnade på sosseadeln med kung Göran i spetsen var just deras inavel, deras avskärmdhet, deras högfärd - varför skulle Göran behöva förklara sig och sina ambitioner för folket? Anders Isaksson har ju i
Den politiska adeln kartlagt hur börd, släktskap och äktenskap med rätt personer blivit en merit i sig själv inom socialdemokratin. Vänskapskorruptionen har brett ut sig under socialdemokratins tid vid makten och är säkert värre än under Oskar II:s tid eftersom staten på den tiden bara hade 5 procent av BNP att leka med.
Men nu ser det ut som om de borgerliga i snabb takt tänker leva upp till sosseadelns bravader. I
Fokus finns en artikel (ej online) där detta väl illustreras:
En av de mer pikanta utnämningarna skedde alldeles nyligen. Den tidigare riksdagsledamoten Anna Grönlund Krantz (fp) blir ny ordförande för Botniabanan AB ... Hennes make, den folkpartistiske riksdagsledamoten Tobias Krantz, har tidigare attackerat den socialdemokratiska regeringens utnämningspolitik och debatterat ämnet med den förra socialministern Berit Andnor. Nu får Andnors make ... generaldirektör Bo Bylund kliva åt sidan till förmån för Anna Grönlund Krantz.
Nya makthavare kastar ut de förra makthavarnas partners ur statliga bolag - för att sätta in sina egna sängkamrater.
Det är snuskit.
Och så heter det att vi inte har korruption i Sverige.
Här har regeringen Reinfeldt misslyckats. Vänskapskorruptionen som mentalitet och institution inom de borgerliga partierna är uppenbart alltför stark för regeringen att göra något åt.
Det minsta man kan kräva är att Fredrik Reinfeldt erkänner misslyckandet och ändrar systemet så att det tydligt framgår att regeringens alla utnämningar är politiska och inte bygger på kompetens eller kvalifikationer. Så är det i flera länder. Därmed kan regeringen bara tillsätta dem till tiden för nästa val. Om regeringen förlorar valet måste alla statliga chefer och andra regeringsutnämnda - generaldirektörer, ambassadörer mm - avgå, så att den nya regeringen kan sätta in sina släktingar. Då blir systemet iallafall transparent i den meningen att vi vet att det är korruption som styr statsförvaltningen, inte meriter.
Den strimman av ärlighet kan vi väl iallafall kräva av en borgerlig regering?
Söndagens förlust för Ségolčne Royal lämnar franska socialistpartiet i kaos och nu har jakten på någon att skylla på börjat. Det finns knappast ont om syndabockar.
Detta var partiets tredje förlust i rad i presidentvalet. Socialisterna måste nu ställa frågan om de någonsin kan återta makten utan att skrota sin starka antikapitalistiska retorik, så som den moderata vänstern har gjort över hela Europa.
Se där. Sista stycket är ju en perfekt eftervalsanalys. Socialistapartiet i Frankrike är en dinosaurie - en gammal och stel en.
Måndag 2007-05-07 / 9.10länk STÄLLER SIG DN PÅ UPPLOPPSMAKARNAS SIDA?Dagens Nyheter har tillsammans med andra svenska medier drivit en kampanj för socialisten Ségolčne Royal inför gårdagens franska presidentval. Även på ledarsidor - som ska vara "borgerliga" - har kramandet av socialismen nått nya höjder. Men hon vann inte. Det kommenteras i dagens ledare, Den väntade segraren:
Inför den väntade Sarkozy-segern mobiliserades i går tiotusentals poliser. Det borde ha stämt till eftertanke.
Vad betyder dessa formuleringar - "borde", "stämt till eftertanke"? Att medborgare borde ha skrämts till att rösta socialistiskt? Att mobben har rätt att överpröva 45 miljoner väljares utslag? Att demokrati ingenting är värt så länge man inte har de kriminella på sin sida? Och ledaren fortsätter med denna formulering:
Förorternas ungdomar fruktar polis och vattenkanoner, när de behöver jobb och framtidstro.
"Fruktar"? Menar DN att det är polisen som är huliganer? Att polisen utan anledning attackerar förorternas, snälla, flitiga, laglydiga ungdomar?
Här ser vi ett klart exempel på hur mainstreammedierna faller offer för relativismen. Kriminella görs till hjältar. Demokrati, lag och ordning misstänkliggörs och ses som något förkastligt. DN - vakna!
Söndag 2007-05-13 / 20.48
Fredag 2007-05-11 / 12.51
