Medan München handlar om universalism, om att ta ansvar för världen och för andra människors liv, är Vietnam-analogin - nu flitigt använd som en följd av att USA tagit sig vatten över huvudet i Irak - inrikespolitisk till sin natur. Det handlar om att ta hand om våra egna: 58.000 döda amerikaner är huvudargumentet för dem som hänvisar till Vietnam ... Vietnamjämförelsen frodas efter nationella trauman. För realism handlar inte om något spännande. Den respekteras bara efter det att det framstår som om bristen på den har gjort situationen dramatiskt sämre ... Dock, de som motsätter sig Irak borde vara försiktiga med att tala om Vietnam, eftersom den jämförelsen inbjuder till isolationism, liksom till eftergiftspolitik.

Bakslag som krisen i Irak säger lite om hur vi ska analysera och reagera på de faror som ett nukleärt Iran utgör. Dagens motsättningar mellan republikaner och demokrater om utrikespolitiken kan komma att ersättas av en skiljelinje mellan München-Vietnam. På grund av vår tids problem med skurkstater som står för fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter kan München-analogin återhämta sig. Denna linje stöds av liberala internationalister och neokonservativa - en allians som tidigt förespråkade insatser i Bosnien. Vietnam-linjen stöds av gammaldags realister som spänner över hela politiska skalan.

Vietnam handlar om våra begränsningar, München om att övervinna dem.

länk
FALLET LANDSKRONA. När socialdemokraterna hävdar att de inte tappar väljare till sverigedemokraterna borde de nog ta sig en titt på Landskrona, kommunen där sverigedemokraterna gick fram mest och fick 22,1 procent av rösterna i valet 2006. Staplarna visar hur de två blocken förändrats då sverigedemokraterna vuxit sig starka, från att inte ha ställt upp 1998.

De borgerliga har ökat från 34,7 procent 1998 till 39,3 procent (+4,6) i höstens val. S+v+mp har minskat från egen majoritet 1998 på 52,4 procent till 37,7 procent (-14,7) i höstens val. Övriga partier hade 12,8 procent 1998 och fick i höstens val 0,8 procent (-12,0).

Kan det bli tydligare: sverigedemokraterna har tagit röster från framför allt vänsterpartierna.

Efter ett eventuellt inträde i Sveriges Riksdag av sverigedemokraterna 2010 finns mot denna bakgrund två slutsatser att dra: a) alliansen kan mycket väl behålla sin majoritet. I Landskrona har ju de borgerliga ökat samtidigt som sd vuxit med 22 procent! b) Det finns ingen som helst anledning för ett borgerligt parti - läs folkpartiet - att rädda socialdemokraterna. Och samtidigt krossa borgerliga alliansens trovärdighet som regeringsalternativ.

Det viktiga är att de borgerliga gör som i Landskrona - håller ihop. Där har de borgerliga ordförandeposterna i nämnderna (i egenskap av fler röster än något av de två andra blocken), men man är medveten om att de två andra blocken s+v+mp och sd kan enas i omröstningarna mot alliansen. I en riksdagsjämförelse skulle det betyda att alliansen bildar minoritetsregering, men kan förlora voteringar om s+v+mp och sd gör gemensam sak i utskotten eller i plenisalen.

Se mer i Landskrona utan tydlig majoritet. (Källa: 2006, 2002 och 1998.)


Söndag 2007-05-06 / 16.14 länk
MOT "RÖD-SVART RÖRA" I VALET 2010. När jag under denna härligt soliga söndag haft Niklas Ekdals artikel (se förrförra kommentaren) i bakhuvudet slår det mig att svenska opinionsbildare inte förstår skillnaden mellan sverigedemokraterna och våra nordiska grannländers missnöjespartier. Men dessa har en helt annan historia och ideologisk bakgrund.

När danske advokaten Mogens Glistrup startade sitt missnöjesparti 1972, Fremskridtspartiet, var det i protest mot höga skatter och byråkrati. Hans parti hade en liberal ådra, inte en socialistisk. Glistrup fick 15,9 procent i danska folketingsvalet 1973. 1995 lämnade Pia Kjærsgaard fremskridtspartiet och bildade Dansk folkeparti, det nu ledande missnöjespartiet. Det har antagit en mer socialdemokratisk profil i ekonomiska frågor och en nationalistisk i invandrarfrågor, men utgör stödparti till den borgerliga regeringen.

När det norska Fremskrittspartiet bildades året efter sin danska motsvarighet hade man inte samma framgångar i valen, inte förrän Carl I Hagen blev partiledare 1978. Också detta parti riktade sig mot välfärdsstatens byråkrati och förmynderi. Under en period var partiet närmast nyliberalt. Men på senare år har man pläderat för bättre välfärd och restriktiv invandringspolitik. I senaste stortingsvalet 2005 blev partiet landets näst största med 22,1 procent av väljarna.

Sverigedemokraterna har aldrig någonsin varit liberala, inte heller i ekonomisk politik - så som danska och norska partierna. Sd har alltid vurmat för folkhemstanken, nationalgemenskapen, och därför varit kollektivister. Därför hör inte partiet hemma på den borgerliga sidan.

Och när det gäller blockpolitik, kan vi lägga till en komponent till i analysen:

På DN-Debatt bekräftas det jag framfört många gånger, om att socialdemokratin förlorar ju tydligare blockpolitiken blir. Statsvetarna Carl Dahlström, Göteborgs universitet, och Johannes Lindvall, Oxford-universitetet, kan till och med visa internationella belägg för detta, Vänsterallians nackdel för Sahlin i nästa val.

Redan 2004 skrevs här i bloggen, Socialdemokraterna är inte ett politiskt block i sig själva längre:

Mp och v är nu bärade delar av vänsterblocket och regeringsmakten. För många gråsossar kommer valrörelsen 2006 att bli svår, då kommunister kommer att företräda det som förut var deras rent socialdemokratiska regeringsalternativ. Vänsteralternativet kommer att blir mer extremt. Socialdemokrater i mitten kan finna det borgerliga alternativet mer lockande.

Och tecknaren Kalle Strokirk hjälpte mig att illustrera s-väljarnas situation om de borgerliga håller samman och därmed tvingar fram en vänsterkartell.

Ingenting är viktigare än att de fyra partierna borgerliga håller ihop. Om alliansen följer den strategi som bloggen tidigare idag skissat på och sverigedemokraterna ändå kommer in i riksdagen 2010, kan de säga att partiet tillhör vänstersidan. Mona Sahlin har då inte längre en "röd-grön" röra att reda ut, utan en "röd-svart".

Det borgerliga parti som använder sverigedemokraterna som motiv för att slå sönder det borgerliga regeringsalternativet i svensk politik, och börja krypa för socialdemokraterna, begår ett monumentalt misstag. Även om det, i ett mycket kortsiktigt - och inskränkt - perspektiv, skulle uppfattas som lockande, vore det att öppna dörren för att låta det nya partiet växa sig lika stort som i Norge. Dels därför att partiet då blir motpolen till ett sammangaddat etablissemang som vägrar lyssna på de människor som röstar på det partiets väljare, vilket i praktiken blir en ny form av blockpolitik som kan samla över 20 procent av väljarna på missnöjessidan. Dels växer missnöjespartier starkt i avsaknad av två tydliga regeringsalternativ.

Titta på lokalvalen i Storbritannien! Eftersom Tory nu tagit sig samman och framstår som ett regeringsdugligt alternativ vann man många röster och mandat i veckans val - men inte från Labour! Lokalvalen var en lättnad för Labour med blygsam tillbakagång, men en katastrof för lokala missnöjespartier. Utom för skottska nationalistpartiet - men det tog nästan inga röster från varesig Tory eller Labour, utan från andra lokala partier.

Det bekräftar min tes: ju tydligare och starkare de två huvudalternativen i politiken är, desto mindre utrymme för missnöjesyttringar. Och det är ju bara logiskt: om vi har två tydliga, kompetenta och inlyssnande regeringsalterantiv - då behövs inga nya partier. Därför är det viktigt att de borgerliga blir tydliga om ordning och reda, bekämpar bidragsfusk och får ett slut på anarkin som breder ut sig i vissa områden. Lika viktigt är det att socialdemokraterna formulerar en hållbar kollektivistisk politik för dem som vill ha sådan. Då slår man undan var sitt av missnöjesyttringarnas båda ben.


Söndag 2007-05-06 / 10.54 länk
ROYAL SPELADE UT SIN KVINNLIGHET. I en lång analys av "the Socialist Madonna" i Sunday Times framgår att kvinnorna inte låter könskampen gå före kompetens i dagens presidentval, Women voters shun Royal.

I sitt sista kampanjframträdande, i staden Lille talade hon mycket om sig själv som kvinna. "Kommer Frankrike att våga? Jag vill svara: våga. Våga! Ni kommer inte att ångra er."

Men fransyskorna vill inte reducera presidentvalet till en fråga om kvotering. Och i veckans TV-sända debatt visade hon sig inte vara lika stark som Sarkozy i de viktigaste, och länge mansdominerade, områdena som ekonomi och utrikespolitik. Och hon brusade upp, vilket får tidnignen att avrunda:

Som en kommentator sa efter debatten: 'Hon visade att hon skulle bli en formidabel ledare av oppositionen.'

Royal är lättviktig i jämförelse med Angela Merkel och inte i närheten av Margaret Thatcher. Det är nog en förklaring till att invandrargrabben Sarkozy leder över kvinnan som gått den traditionella franska elitens skola.


Söndag 2007-05-06 / 10.14 länk
SD TILLHÖR VÄNSTERBLOCKET. I sin DN-kolumn idag gör Niklas Ekdal intressanta iakttagelser (bortsett från ap-resonemanget) men kommer till käpprätt åt helvete fel slutsatser. Ekdal menar att det är sannolikt att sverigedemokraterna kommer in i riksdagen:

Enligt Ams statistik har arbetslösheten i gruppen utlandsfödda minskat med 5,8 procent på ett år, men i gruppen arbetslösa som helhet är minskningen 14,9 procent. Det är något som inte fungerar. En given följd av misslyckad integration är framgång för främlingsfientliga partier.

Jo. Men det finns ju flera år att göra något åt det. Reformera arbetsrätten! GÖR det enklare att anställa, TALA INTE bara om det.

Ekdal ställer sig bakom slutsatsen från denna blogg*:

Sverigepopulisterna är främst välfärdsnationalister och har mer gemensamt med partier till vänster än med liberaler.

Men sedan kommer han till det totalt vanvettiga slutsatsen:

Om sverigedemokraterna blir tungan på vågen måste ett eller flera borgerliga partier göra gemensam sak med socialdemokraterna.

Varför ska socialdemokraterna få makten serverad på silverfat bara för att sverigedemokraterna kommer in i riksdagen? Varför? Det kan bara den som sympatiserar med socialdemokraterna anse - se förra kommentaren. Den som säger så har ingenting lärt av 75 års maktpolitik i riksdagen.

Inför valet 2010 ska alliansens partier för det första ha gjort allt för att minska arbetslösheten, också bland personer med invandrarbakgrund. Om så krävs med liberaliserad arbetsrätt. För det andra kan man minska attraktionskraften hos sverigedemokraterna genom att se till att skapa ordning och reda i skolan och ställa krav på kunskaper i det svenska språket (exempelvis genom att påtala det som Thomas Gür sa i Axess Kanon-TV, Språk i förfall?: Rinkebysvenskan räcker inte om man vill komma in i det svenska samhället.)

För det tredje ska alliansen gång på gång påpeka att sverigedemokraternas välfärdspolitik ligger mer i linje med s och v än med alliansen, och att sverigedemokraterna därför tillhör vänsterblocket.

Under inga som helst omständigheter får något borgerligt parti åter bli stödtrupp till socialdemokraterna. I så fall har man i Machiavellis anda åter lämnat walk over till socialdemokratin. Låt dom istället göra upp om välfärdsreformer med sd, medan alliansen samlat lägger sina oppositionsförslag som s-regeringen har att anta eller förkasta.

*) 12/4 skrevs här i bloggen: "De etablerade partierna har fortfarande inte fått grepp om sverigedemokraterna, som blandar vänsterpopulism med nationalism." Se mer i Ovanlig debatt: FP mot SD i TV8 och Sverigedemokraterna - vänsterns misslyckande och Pagrotsky vill utnyttja sverigedemokraterna för att ge s makt.


Söndag 2007-05-06 / 10.14 länk
S-STRATEGI: EVIG MAKT OM MODERATER ISOLERAS. Nu har jag äntligen kommit till avsnittet i Erik Fichtelius intervjubok med Göran Persson, Aldrig ensam, alltid ensam (s 511), där Persson i klartext beskriver den socialdemokratiska maktstrategin. Och som all god strategi i Machiavellis anda är den enkel men enormt slagkraftig. Persson summerar i en mening:

- Det är moderaterna som ska isoleras.

Lyckas socialdemokratin med det, är makten och härligheten deras i all framtid, vad väljarna än röstar på. I stort sett. De har gjort allt för att det inte ska finnas ett samlat motalternativ, för då är risken stor att man, som i valen 1976, och 2006 förlorar regeringsmakten. Och socialdemokraterna har ju varit skickliga på att så split mellan de borgerliga genom att locka än det ena än det andra mittenpartiet med "samverkan över blockgränsen". Det ordet betyder i klartext en enda sak: makten och taburetterna till socialdemokratin.

Så fort socialdemokratin inte lyckats skapa denna splittring inom borgerligheten, när moderaterna inte varit isolerade, har socialdemokraternas makt suttit löst.

För mig är det obegripligt att de borgerliga partierna inte lärt sig det, förrän nu, inför valet 2006. Det har gått 75 år sedan Per Albin Hansson 1932 började tillämpa den taktiken genom "kohandeln" med bondeförbundet. Genom kohandeln fick bondeförbundet jordbrukssubventioner och socialdemokraterna den arbetslöshetsersättning man stupat på i många kortvariga regeringar under 1920-talet.

Om det långa socialdemokratiska maktinnehavet ska förklaras med en förutsättning är det denna - skickligheten i att splittra motståndarna. Så fort motståndarna på den borgerliga sidan varit något så när samspelta har de vunnit. Därför finns alla chanser att vinna nästa val, om man håller ihop.

Att det ska vara så svårt att begripa!


Lördag 2007-05-05 / 18.45 länk
LUFTEN HAR GÅTT UR AMERIKANSKA VÄNSTERN. Idag har Washington Post artikel med rubriken Democrats' Momentum Is Stalling. Efter segern i kongressvalet i vintras använde man brösttoner om hur man skulle rulla tillbaka den republikanske presidentens politik. Efter bara några månader med den makt som majoriteten i kongressen innebär, har man kört fast. Och ser ut att splittras i sin viktigaste fråga: hur hantera Irak?

Vänsterflygeln, med John Edwards i spetsen, vill gång på gång skicka samma Irakbudget till presidenten, som han redan lagt in veto emot. Det betyder att amerikanska soldater i sommar kommer att stå utan förnödenheter i Irak. Det kan inte de mer mittenorienterade demokraterna gå med på. Väljarna skulle reagera om vänstern lät soldaterna betala för politiska strider i huvudstaden.

Inte heller på den inrikespolitiska scenen har demokraterna åstadkommit särskilt mycket. Förhandlingar mellan demokrater i representanthuset och demokrater i senaten har kärvat, och när man väl kommit överens har president Bush lagt in sitt veto.

I en opinionsmätning svarar 73 procent att demokraterna inte gjort "något alls" eller "mycket lite". Och bara 39 procent tycker kongressen gör ett bra jobb, vilket inte är högre betyg än vad presidenten får, enligt mätning från institutet Quinnipiac.

Vänsterns segerstämning från i vintras är med andra ord bortblåst.


Lördag 2007-05-05 / 17.55 länk
FRANKRIKES VAL: SARKOZY ELLER FÖRFALL. Jag är så trött på alla svenskar som kallar sig "liberaler" och som hoppas att socialisten Royal vinner franska valet imorgon. Man kan inte vara liberal på riktigt om man önskar sig socialism i Frankrike, ett tongivande land i Europa. De som hoppas på Royal borde erkänna att de är socialister som vill agera folkets förmyndare eftersom de anser sig veta så mycket bättre. Tänk vad mycket ärligare svensk debatt skulle bli utan alla låtsasliberaler.

Därför är det med lättnad jag läser Simon Heffers raka puckar i Daily Telegraph. Han skräder inte orden i Will France choose Sarko or the road to ruin?

Det är sällan ett folk står inför en klar möjlighet att rädda landet från ruin. Bara en gång i modern tid har det hänt i Storbritannien, 1979, då folket insåg att man nått vägs ände med den konsensuspolitik som dominerat sedan andra världskriget, och att det var dags att starta om på en ny grund. I morgon kan Frankrike välja sitt 1979.

Den franska konsensuspolitiken, byggd på de skrämmande erfarenheterna av djupa motsättningar under tyska ockupationen, har inneburit att man byggt ut en enorm bidragsstat finansierad av allt färre i arbete som tvingas betala allt högre skatter.

Det beslut som Frankrike har att göra imorgon när man väljer mellan Nicolas Sarkozy och Ségolène Royal är huruvida man till slut har modet att lämna 1940-talet, eller om man tänker stanna där och gå mot total ekonomisk kollaps.

Fråga vilken fransman eller fransyska du vill, och de kommer att tala om de tre stora ekonomiska svårigheter de möter, och de är, naturligtvis, kopplade till varandra. Den första är chomage, eller arbetslöshet. Den andra är frånvaron av croissance, eller tillväxt. Och den tredje är svag pouvoir d'achat, dvs köpkraft. De pengar folk tjänar verkar inte räcka långt i Frankrike.

Till skillnad från i Storbritannien står inte småföretag för tillväxt i Frankrike. Byråkratin och skatterna gör det hopplöst att driva företag. Butiker börjar stänga igen och skapar spökstäder i flera regioner.

Sarkozy vill ändra på detta. Hans valkampanj har handlat om att Frankrike måste tänka nytt. Men han möter starkt motstånd. Tout Sauf Sarkozy, Allt utom Sarkozy-rörelsen, har varit högljudd. Och även om han, så som opinionsmätningarna antyder, skulle vinna, kommer han att möta motstånd i varje hörn. Fackförengarna kommer att strejka. Och extremvänstern har varnat att de kommer att starta inbördeskrig, skriver Heffer. Men alternativet till Sarkozy är att Frankrike glider allt längre efter och hamnar i ekonomisk ruin.

Ja, Frankrike behöver samma sorts uppvaknande som Storbritannien 1979. Då var landet Europas sorgebarn, idag ligger man i täten på alla områden. Europa skulle må bra av att också Frankrike trädde in i 2000-talet.


Lördag 2007-05-05 / 16.00 länk
FOLKLIG SEKULÄR REVOLUTION I TURKIET? De två senaste veckorna har i grunden skakat om Turkiet. Under ett årtionde har islamisterna varit på frammarsch. AKP vann under ledning av sin grundare Erdogan valet 2002 då man ökade från 15,4 till 34,2 procent (och fick egen majoritet i parlamentet eftersom många partier inte klarade 10-procentsspärren). Rösterna tog man från andra islamistiska partier och från socialdemokratiska partier. Demokratiska vänsterpartiet (DSP) gick från 22,2 procent till 1,2 procent och åkte ur parlamentet, tillsammans med mittenpartierna Moderlandspartiet (Anavatan) vars partiledare var premiärminister 1983-89 och Sanna vägens parti (DYP) bildat av Suleyman Demirel, liksom högern i form av Nationalistpartiet (MHP).

I takt med att Erdogan kunnat samla och organisera islamisterna i AKP har de sekulära hamnat på defensiven och blivit desillusionerade. Det ledande oppositionspartiet blev efter valet 2002 Turkiets äldsta, Republikanska folkpartiet (CHP) som använt socialdemokratisk retorik men i huvudsak varit konservativt eftersom man hyllat Atatürks sekulära arv, men utan att kunna omsätta det till slagkraftig politik i ett land under mycket stor och snabb omvandling. Partiet har alltid haft interna strider med utbrytningar som följd, men på senare tid har det varit värre än vanligt.

I det vakuum som de sekulära partiernas sammanbrott inneburit har militären blivit talesmän för Atatürks arv på ett olyckligt vis, som än mer ställt de sekulära i dålig dager.

Det är denna utveckling som nu kan ha brutits. De sekulära har fått nytt mod efter de två enorma demonstrationerna i Ankara och Istanbul, samtidigt som Erdogan misslyckats att lägga beslag på presidentpalatset - iallafall hittills. När Erdogans förslag till president fallit, föreslog han tidigareläggning av parlamentsvalet som nu ska hållas 22 juli.

Inför detta försöker nu den förut så splittrade sekulära oppositionen att samla sig. Republikanska folkpartiets ledare Deniz Baykal vände sig i onsdags officiellt till Demokratiska vänsterpartiet (DSP) och föreslog sammangående inför valet. Baykal underströk att DSP:s grundare, Bulent Ecevit, en gång tillhört ledningen för CHP. Socialdemokratiska folkpartiet (SHP) uppmanade också alla socialdemokratiska partier att sluta sig samman under CHP:s paraply, med motiveringen att det är Turkiets äldsta parti och ur vilket flera av dagens partier kommer ifrån, rapporterar Milliyet.

Det råder fortfarande vissa motsättningar om dessa center-vänsterpartier ska gå samman till ett, eller om de ska ställa upp som valallians. Detta käbbel kan omintetgöra en utmaning av AKP:s islamistiska styre. Men i takt med att en folklig sekulär våg nu sveper fram blir trycket hårt på politikerna att samla sig.

Tydligen går det lättare för mittenpartierna, (Anavatan) och (DYP), att enas, rapporterar Turkish Daily News idag i Center right makes progress, center left continues to bicker. Före valet 2002 hade de 31 procent av parlamentsplatserna tillsammans.

Samtidigt ska ännu en jättedemonstration för ett sekulärt Turkiet hållas i staten Manisa, organiserad av Atatürk-organisationen ADD, rapporterar Turkish Daily News. I de tidigare demonstrationerna där uppemot en miljon deltagit har kvinnorna haft en framskjuten position. Professor Nur Serter är en av organisatörerna, och hon säger till NPR, Turkish Women Keep Close Eye on Secular Tensions:

- Kvinnor vet mycket väl att de kommer att förlora det man vunnit genom Atatürk om ett islamistiskt parti får fortsätta styra landet, säger Serter.

Det kan vara svårt för oss i norra Europa att förstå turkisk politik. Varför är socialdemokratiska partier borgerliga och samtidigt motvikt mot islamism? Jag tycker den här kolumnen av Zulfu Livaneli i Turkish Press förklarar en del, A History Lesson From Ismet Inonu. Liberala och socialistiska perspektiv har haft svårt att slå rot i Turkiet, eftersom nationalkänslan, av historiska skäl, alltid kommit främst. Och när man inte kunnat vinna på höger-vänsterfrågor har religion och etnicitet tagit över som profilfrågor.

Om vi vill skapa en modern demokrati och rädda Turkiet från polarisering måste vi lyssna på Inonus ord. För det han sa vet vi nu av erfarenhet var rätt.

Och denne Inonu, rådgivare till Kemal Atatürk, menade att Turkiet behövde partier till höger och till vänster för att kunna flyga, precis som en fågel måste ha två vingar. Det är i avsaknad av detta perspektiv som islamism vuxit fram som alternativ. Och även om jag inte kan Turkiet, så är det ju rätt att en demokrati behöver två alternativ som tävlar om makten - men också respekterar den andra sidan. I världens äldsta parlament, det brittiska, talar man om "Her Majesty's Loyal Opposition". Det betyder att väljarna har konkurrerande politiska partier, men det som inte vinner respekterar utfallet och satsar på nästa val.

Det är ju här misstankarna mot Erdogan är befogade. Han har sagt, för inte så länge sedan, att "Demokrati är som en spårvagn. När man kommit fram kliver man av." Islamister är lika pålitiliga demokrater som kommunister i det gamla östblocket - det vill säga inte alls.

Se mer i bloggen: Presidentvalet - islamisternas slutseger? och Turkar vill inte se Erdogan som president. Andra länkar: Five Days That Shocked Turkey, Turkish ruling offers possible solution och Turkish parliament confirms July 22 election.


Lördag 2007-05-05 / 11.25 länk
SKA IRANSKE MINISTERN VÄGRA TA MAUD OLOFSSON I HAND? Regeringen tänker inte ställa in mötet med Irans utrikesminister Mottaki när han nästa vecka kommer till Stockholm. Men han får inte träffa statsminister Fredrik Reinfeldt. Och vice statsminister Maud Olofsson säger till DN (ej online) att hon ska sträcka fram handen för att hälsa, även om han som extrem islamist ska vägra att ta kvinnor i hand.

- Vad jag förstår kommer han inte att ta mig i hand, säger Maud Olofsson som dock säger att hon tänker sträcka fram handen mot sin iranske gäst.

- För oss är det viktigt att visa att kvinnor i Sverige kan få viktiga positioner.

Helt rätt. Det är oftast inte fel att möta tyranniernas hantlangare, men det måste ske på sådant sätt att de förstår att vi inte har den minsta förståelse eller respekt för deras vanstyre. Utöver ord är också symboler, som just handskakning, viktiga för att visa att vi står upp för våra värderingar och inte tänker vika ner oss för deras brutala primitivitet.


Lördag 2007-05-05 / 11.10 länk
SARKOZY I KLART ÖVERTAG. Nyhetsbyrån AFP rapporterar att borgerlige kandidaten Nicolas Sarkozy utökat sin ledning i opinionen inför morgondagens presidentval i Frankrike, Sarkozy at 55 percent, Royal 45 percent -- Poll.

Det har fått socialistkandidaten Segolene Royal att göra ett sista desperat utfall mot sin motståndare: hon försöker skrämma franska folket. Det blir fler upplopp med Sarkozy, säger hon. "en seger för honom skulle provocera fram våld i de invandrartäta förorterna som stod i centrum under upploppen 2005", rapporterar AFP.

Snacka om att vara desperat: "Om ni väljer min motståndare kommer invandrarna att slå sönder Frankrike". Ett uttalande kan väl inte bli mer fel än så. För det första är det ju djupt fördomsfullt mot invandrarna. Royal utmålar dom som våldsverkare - allihop. För det andra försöker hon skrämma fransmän med invandrare - vad är det om inte att underblåsa motsättningar. För det tredje, tror hon att fransmännen ska vika sig för hot.

Det här måste vara en av de största tabbarna i en valkampanj jag sett på länge. Jag hoppas Frankrike är klokt nog att välja Sarkozy.


Lördag 2007-05-05 / 10.55 länk
LÄGESRAPPORT SPONSRING. Under fem vardagar har ni, mina kära läsare, bidragit med 90.741 kr till bloggen. Det ger inte bara en underbar känsla för mig - att ni också i handling bekräftar budskapet om att bloggen betyder något - det är också något unikt för mediebranschen. Ni visar att det finns en publik för de perspektiv och de analyser som bloggen står för. Medan SVT och SR - den så kallade public service - går mot alltmer av banalisering och fördumning, visar den ökande läsekretsen av min blogg att det finns många som vill ha mer tuggmotstånd, mer analys, mer filosofi och mer utblickar i samhällsdebatten.

Det visar att mediernas makthavare har fel! Mediekonsumenterna är inte dumma i huvudet. Något att begrunda för exempelvis Eva Hamilton, vd:n på SVT som la ner Studio 24 - den enda ambitiösa public service-insats som SVT gjort på år och dar.


Fredag 2007-05-04 / 15.18 länk
SATIR: TYPISK AMERIKAKRITIK. Tecknaren Bob Gorrell behandlar illegala immigranters klagomål mot USA, men den kan också stå för många andras minst sagt dubbla budskap...

- Amerika behandlar illegala invandrare med förakt!
- Ni vägrar oss medborgarskap, ni gör razzior mot företag som anställer oss.
- Ni utvisar oss och bygger stängsel vid gränserna.
- Efter all den misshandel Amerika utsätter oss för, har jag bara en sak att säga...
- Snälla, släpp in mig!!!


Fredag 2007-05-04 / 15.18 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show

• Enligt New York Post gjorde Hillary Clinton häromdagen tre flygningar med privata jetflygplan under en enda dag. Idag utnämndes hon officiellt till Hollywoods miljökämpe nummer 1.
• I ett tal i New York sa Hillary Clinton att hon är rädd för vad hon kommer att finna under mattorna i Vita huset när hon vunnit valet. Jag tror inte familjen Clinton är rätt personer att tala om vad som kan finns under mattorna i Vita huset...
• Folk talar fortfarande om demokraternas debatt i förra veckan. De skulle från början debatterat i Fox, men kandidaterna avstod eftersom de anser Fox orättvist. Så de valde MSNBC, kanalen som ingen ser på. Så det var ett tufft val: orättvist eller obetittat.
• Taco Bell har meddelat att man nu använder matolja utan transfetter i alla restauranger. Inget mer transfett. Uppenbarligen fick de för många klagomål på att råttorna dog av hjärtbesvär.

Fredag 2007-05-04 / 13.30 länk
KONSERVATIVA BLOGGAR: FÖRDEL MCCAIN I NATTENS DEBATT. Det var en jämn debatt, det framgår av att kommentarerna bland bloggarna spretar åt olika håll, men genomgående får senator John McCain fler positiva omdömen än de andra, och Rudy Giuliani anses av en del ha gjort sig omöjlig.

Andrew Sullivan skriver redan i rubriken: McCain vann. Inte minst därför att han var tuffast i kritiken mot slöseriet av skattemedel. Sullivan imponerades också Giuliani därför att han stod upp för sin liberalare hållning i abortfrågan, även om han vet att det inte går hem i partiet.

Power Line: anser att McCain hade bästa kvällen, men menar att också Mitt Romney stod för en imponerande insats.

Red State menar att Giuliani förlorade och visade sin självdestruktiva sida. McCain var engagerad och stark, "Men, låt mig vara ärlig: vem vann egentligen? Fred Thompson." Kandidaten som inte deltog i debatten. Bloggen menar att ingen av debattörerna stod ut. Många har på senare tid börjat viska om skådespelaren och förre senatorn Thompson - som Roland Poirier Martinsson i Svensk Tidskrift: Lägesrapport inför presidentvalet i USA

Mickey Kaus tycker Romney var stel och att McCain var bättre än Giuliani, men "om någon drog fördel av möjligheterna att bli kandidaten mot illegal invandring så var det Duncan Hunter."

National Reviews blogg ger McCain betyget stort A och skriver att Giuliani kommer att få stryk för flera av hans uttalanden.

Nu börjar diskussionen om vem republikanerna ska välja på allvar. Kommer Giulianis ledarskapskvaliteter att övervinna kritiken han får för mer liberal hållning i sociala frågor? Kommer John McCain att ta tillbaka favoritskapet genom sin mer välorganiserade kampanj? Eller kommer någon uppstickare att få chansen att spurta förbi fram till februari nästa år, då tävlingen förmodligen är avgjord om vem som blir republikansk presidentkandidat?


Fredag 2007-05-04 / 13.30 länk
KINA, AFRIKA OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. I senaste numret av Axess skriver Johan Lagerkvist, fil dr i kinesiska, om Kinas allt större intresse för Afrika (ej online). Jag tycker ett enda citat säger allt:

Man ska naturligtvis inte förvänta sig att kineserna ska vara några förkämpar för mänskliga rättigheter.

Nej, just så. Och Kina är en stormakt som kanske redan betyder mer för Afrika än Europa. Allt medan Europa mest ägnar sig åt att gorma över Amerika...


Fredag 2007-05-04 / 9.44 länk
INGA ÖVERRASKNINGAR I REPUBLIKANSKA TV-DEBATTEN. I natt möttes 10 hoppfulla republikanska presidentkandidater i debatt, i Ronald Reagans presidentbibliotek i Kalifornien. Newsweek summerar i No Net Gain:

Favoriterna gjorde inte bort sig. Uppstickarna klev inte fram. Och ingen fick in en fullträff. Om debatter handlar om att klargöra alternativen gav den första debatten mellan republikanska presidentkandidater inte mycket hjälp.

Det här är ju medievänsterns synpunkt. Det blir intressant att se vilka reaktionerna och kommentarerna blir inom partiet de närmsta dagarna.


Fredag 2007-05-04 / 9.07 länk
SARKOZY VANN DEBATTEN STORT. Enligt svenska medier vann socialisten Royal debatten med Sarkozy när de höll sin enda debatten inför söndagens presidentval i Frankrike. Franska folket tycker något helt annat, och de borde väl kanska vara bättre på att bedöma sina egna politiker, eller hur? En opinionsmätning visar att 53 procent ansåg att Nicolas Sarkozy var mest övertygande, medan bara 31 procent menade att Segolene Royal var det, rapporterar Reuters i Sarkozy stays ahead after TV presidential debate


Fredag 2007-05-04 / 9.07 länk
SVERIGE MÅSTE TALA KLARSPRÅK MED IRAN. Riksdagsman Fredrik Malm (fp) skriver på DN-Debatt: Stoppa Bildts möte som ger ayatollaregimen legitimitet.

Nu är det nog lite sent att stoppa ett möte som är planerat till på måndag, med Irans hårdföre utrikesminister Manouchehr Mottaki. Men jag håller med Malm i övrigt och när vice statsminister Maud Olofsson och utrikesminister Carl Bildt träffar honom borde de framföra Sveriges ståndpunkter, EU:s och världssamfundets ståndpunkter på alla dessa områden där Iran sviker och uppträder fullständigt oacceptabelt.

Tänk vad skönt det skulle vara att efter mötet få höra de svenska statsråden inför kamerorna berätta att de talat klartext med Iranske representanten om anrikning av uran, om förtrycket av iranska folket, om det avskyvärda i Irans stöd till Hizbollah och Hamas. Det skulle vara en stor dag för Sverige på utrikespolitiska arenan, efter ett årtionde under Perssons statsministertid då vi varit undfallande och sprungit och gömt oss så fort det hettat till.


Torsdag 2007-05-03 / 21.19 länk
GLOBAL KONKURRENS: INTE OM UTBILDNING UTAN OM IDEER. Har just varit på talarkväll med Exitera, en studentdriven ideell entreprenörskapsförening vid KTH. Först berättade Hasse Wallman om sina många idéer i nöjesbranschen, exempelvis när han tog discotek-formatet till Sverige på 1960-talet. Just nu förhandlar han med "lakansklädda" herrar i Dubai om ett restaurang- och nöjeskoncept. Vilken härlig gubbe!

Men störst tankeställare stod Fredrik Härén för. Han är en idéentreprenör som senaste året varit baserad i Kina. Han bad publiken, mestadels studenter, definiera vad en idé är. Det är ju svårare än man tror, eller hur? Häréns definition: när en (p)erson använder (k)unskap och (i)nformation för att skapa ny tillämpning. Han använde formeln X=P(K+I). Han menade att alla idéer bygger på gammal information och kunskap och bad publiken namnge en idè som inte byggt på äldre kunskap. De finns inte. Till och med hjulet är en ny tillämpning av gammal kunskap, man hade rullat trädstammar och då förstått cirkelformens funktion.

Detta förde honom till nästa steg: Kina och Indien är redan lika bra som oss på att tillgodogöra sig vår kunskap. Västvärlden har bidragit med världshistoriens största biståndsprojekt genom att, inte minst via internet, överföra all vår kunskap till övriga världen. I Kina utökas universitetsplatserna med 600.000 platser per år. I Sverige har vi totalt drygt 300.000 platser.

VVi har ingen chans att ligga före i kunskap och information. Och dessa civilingenjörer kommer att ha en lön på cirka 18 kr/timmen. De kommer dessutom att vara mer motiverade och arbetssamma än svenska civilingenjörer - så varför i hela världen ska något företag lägga någon som helst produktion i Sverige?

Utbildning är ingen konkurrensfaktor. Kina och Indien är redan ikapp - eller har gått om oss.

Men det finns ett område kvar: det är att använda all den nya kunskap som kommer att forskas fram och all den nya information som kommer att vara tillgänglig till att skapa nya tillämpningar. Fantasi kommer att vara framtidens bristvara.

Låt indierna programmera för 18 kr/timmen och kineserna producera för samma lön. Det vi kan göra är att uppfinna och kläcka idéerna till det nya som all information och kunskap kan användas. Härén exemplifierade med en medelmåttig programmerare på ett bokförlag, som under några veckor skapade ett program för att tanka ner radioprogram från nätet och sedan tvätta dem från snack och annonser. När han la ut programmet på nätet, fick han inom kort erbjudande om att sälja det. Han fick några miljoner kronor och provision på försäljning vilket gör att han cashar in 50.000 kr/mån utan att göra något.

Det är idéerna som är vägen.

Härén har ju helt rätt. Det är bara entreprenörskapet, att uppfinna rätt sak i rätt tid, som kan ge oss vår plats i en global värld.


Torsdag 2007-05-03 / 14.45 länk
STÄLL IN TOPPMÖTE EU-RYSSLAND. Riksdagsmannen Carl B Hamilton (fp) har helt rätt: EU bör ställa in toppmöte med Ryssland

Ryssland måste förstå att angrepp mot ett EU-land betyder angrepp på alla. Bryssel har hittills uppfört sig skamligt passivt och undfallande. Återigen är det USA som står upp för demokrati, medan EU viker ner sig: US urges Russia to back off in war memorial dispute with Estonia


Torsdag 2007-05-03 / 14.00 länk
JOHN MCCAIN TILLBAKA I PRESIDENTKAMPANJEN. Senator John McCain har under 2000-talet i otaliga opinionsmätningar utnämnts till USA:s populäraste politiker. Han var också favorit till att bli republikanernas presidentkandidat 2008. Men något hände: Rudy Giuliani trädde in på scenen och blev den nya favoriten.

Giuliani leder fortfarande på nationell nivå, men nya opinionsmätningar från de tre delstater som är först ut i nomineringsprocessen visar att McCain har tagit ledningen där, enligt American Research Group. I Iowa leder McCain över Giuliani med 26 procent mot 19, I New Hampshire med 29 procent mot 17 och i South Carolina med 36 procent mot 23.

Det visar att McCain, som planerat sin kampanj sedan länge, gjort sitt grundarbete ute bland väljarna, medan Giuliani kastade sig in i kampanjen sent och framför allt ägnat sig åt att bygga upp kampanjen på nationell nivå. Det är ett handikapp för Giuliani.

Dessutom höll John McCain ett alldeles lysande utrikespolitiskt tal i tisdags hos Hoover Institution vid Stanford. Hela talet finns nu publicerat hos National Review: A New Era of Freedom - What about a League of Democracies?

McCain konstaterar att Harry Truman i grunden förändrade Amerikas utrikespolitiska policy 1947, till det som blev kalla kriget. Nu är dags för en ny sådan massiv omprövning (massive overhaul). Och han är - sin vana trogen - konkretare än de flesta politiker, eller vad sägs om detta exempel på vad det betyder i praktiken: Vi har behov av "en diplomatkår som förstår att stabilitet inte betyder stöd för diktaturer". Underbart! Den nuvarande presidentens största problem har varit att få etablissemangen att begripa den nya tidens krav. Bush begriper, men han har inte haft talekonsten att förmedla budskapet. Det har John McCain...

Samtidigt är McCain självkritisk: "Vi får aldrig mer starta militära operationer med för liten truppstyrka att genomföra uppdraget att skapa säkerhet och en stabil, demokratisk fred. När vi går i krig, ska vi göra det för att vinna." Här talar han naturligtvis om Irakkriget. McCain har hela tiden hävdat att 150.000 man inte skulle räcka. Jag kan inte bedöma det, men om man haft det dubbla på plats och inte sparkat den irakiska armén kanske man kunnat förhindra det maktvaccum som uppstod och som gav terrorister, kriminella och miliser tid att organisera sig.

McCain vill se en pånyttfödd transatlantisk solidaritet. Men han stannar inte vid flummigt välmenande ord, utan ställer också krav. Dels på sig själv: Amerika måste bli bättre på att lyssna och respektera andras synpunkter. Dels på Europa:

Också våra partners måste bli goda partners. De måste ha viljan och förmågan att försvara friheten, demokratin och det ekonomiska välståndet. De måste satsa tillräckligt med resurser för att kunna bygga upp effektiv militär kapacitet så att man kan träna och strida vid vår sida. De måste hjälpa oss att förmedla stöd och bistånd till de som behöver och bidra till att skapa fungerande samhällsstyre i svaga stater. De måste stå upp och resolut möta vår tids hot och inte undvika sitt globala ansvar. Och de måste få ett slut på denna meningslösa antiamerikanism som idag underblåser internationella motsättningar. Ingen allians kan fungera om inte alla dess medlemmar delar en grundläggande tilltro till varandra och accepterar sin del av ansvaret för att skapa fred byggd på frihet.

Bättre än så kan det väl knappast sägas. Det är tid för USA att sätta hårt mot hårt. Europas politiska elit kan inte krypa undan och gömma sig. Man har att stå upp för den transatlantiska länken, om man alls vill försvara västvärldens frihet. Det finns inga mellanting. Välj mellan USA å ena sidan och Iran/Ryssland/Kina å den andra. Välj!

McCain vill se en ny struktur, Demokratiernas Förbund, där detta internationella samarbete mellan demokratier kan utvecklas.


Torsdag 2007-05-03 / 14.00 länk
MEDIERNAS ORESERVERADE STÖD TILL TURKISKA ISLAMISTER. I lunchekot gjordes ett reportage från Turkiet där slöjbeklädda kvinnor i Sveriges Radio fick framföra konspirationsteorier om att militären ligger bakom det tidigarelagda parlamentsvalet. Ekot talar inte om att landets författningsdomstol - besatt av höga jurister, inte militärer - underkände första omröstningen i parlamentet om ny president. Och att den islamistiske premiärministern Erdogan då hellre utlyser val, än föreslår en kompromisskandidat.

Ekot har också, som av en händelse, glömt bort att fredliga demonstrationer med uppemot en miljon deltagare skett under två söndagar i rad i Ankara och Istanbul - mot islamisering. Dessa enorma folkliga opinionsyttringar visar att de sekulära muslimerna känner oro inför religiös fundamentalism.

Till samma sorts falska försvar för islamisterna i Turkiet rycker Barbro Hedvall ut i DN. Hon använder vänsterns tröttsamma och defaitistiska argument: säg inte emot - det blir bara värre! Jag blir förbannad när jag hör denna korkade undfallenhet yppas. Självklart ska sekulära turkar stå upp för sina värderingar när deras frihet hotas av islamister! På samma sätt som vi måste stå upp för vår frihet när den hotas. DN och Barbro Hedvall argumenterar som judarna under andra världskriget. De kommer aldrig göra om det misstaget. Det borde andra också avstå ifrån.


Torsdag 2007-05-03 / 9.38 länk
GÄRNA ALLIANS MEN INGA PARTISAMMANSLAGNINGAR. I debattartikel idag tar de fyra borgerliga partisekreterarena en gång för alla död på spekulationerna om en sammanslagning av borgerliga partier: Alliansens fyra partier ska utvecklas vart för sig.

Jag har aldrig trott på sammanslagning av partier. Min 20-åriga erfarenhet av partiarbete på alla nivåer, och blygsamma försök att starta nytt, har fått mig att inse att partier är något annat än företag. Företag kan slås samman, även om också det sker med våndor, därför att målet är så tydligt: man har en vara/tjänst och det gäller att sälja den med förtjänst. Partier är något annat. Målet är idéer, men också identitet, historia, sammanhang, verklighetsbild, taktik, maktspel, prioriteringar.

En sammanslagning av partier betyder inte att man får summan av delarna. Nej. Man får något helt nytt. En helt ny mix. Det är som att blanda läskedrycker. Om en gillar Coca Cola, en annan Zingo och en tredje Pommac, är det inte säkert att de gillar den dryck som uppstår om man blandar de tre.

Förlåt, den va dålig (kunde inte låta bli). Men lite ligger det i jämförelsen - även om alla innehåller kolsyra, blir resultatet förmodligen inte bra.

De fyra borgerliga partierna har mycket gemensamt, inte minst om man ställer dem mot socialdemokraterna. Men deras olika identiteter skulle försvåra arbetet i en sammanslagen organisation, och göra det nya partiet utslätat. Även om partistrukturen är från 1917 (då formades fem av partierna till det de är idag, med senare tillskott av kd och mp) och därmed på väldigt många punkter blivit föråldrad, är den bättre än ingen struktur alls. Jag tror bara stora förändringar kan åstadkommas genom att byta valsystem, dvs byta tillbaka till enmansvalkretsar som vi hade fram till 1911. Utan byte av valsystem, inga partisammanslagningar.

Det viktiga är att partierna, från partiledare och partisekreterare till hela partiapparaterna, begriper att man har mer att vinna på samverkan än på att attackera sina borgerliga syskonpartier. Bristen på denna respekt är en viktig förklaring till att socialdemokratin dominerat svensk politik sedan 1930-talet. Om partierna, inklusive folkpartiet och Erik Ullenhag, är inställda på detta, anser jag att artikelns resonemang är riktigt. Alliansen har mer att vinna på fyra samspelta, men separata partier, än på ett nytt gemensamt parti.


Torsdag 2007-05-03 / 9.10 länk
SARKOZY INGEN THATCHER. Det är otroligt hur den svenska mediabranschen som en person sluter upp bakom socialisten Royal i franska presidentvalet. DN:s ledarsida driver närmast en kampanj för Royal och i SVT utnämner tidningen Fokus Royal till segrare i gårdagens TV-debatt.

Och denne mediernas gunstling ligger långt till vänster om socialdemokraterna i Sverige. Journalistkårens totala uppslutning bakom Royal bekräftar det jag länge haft på känn: det är i utrikesrapporteringen journalisterna avslöjar sina egentliga preferenser. De svenska mediekonsumenterna kan svensk politik och därför måste journalisterna försöka låta bli att vara alltför uppenbart partiska där, men i utrikesrapporteringen kan man härja fritt.

Men "högerns" kandidat Sarkozy - som journalisterna säger och låter som partigängare på vänsterpartiets kansli - är han inte så där förskräckligt liberal?

Nej, säger brittisk historikern Robert Tombs till AFP, Gaullist Sarkozy is no french Thatcher. Vid en seger kommer Sarkozy på sin höjd att "fila ner kanterna" på den franska hårt statscentrerade sociala modellen.


Onsdag 2007-05-02 / 23.44 länk
FRANKRIKE: SARKOZY MOT ROYAL I ENDA TV-DEBATTEN. På söndag väljer fransmännnen en ny president efter Chirac. Ikväll hölls den enda direktsända TV-debatten mellan de båda kandidater som gick vidare till andra omgången.

Center-högerkandidaten Nicolas Sarkozy är känd som en formidabel talare, och för honom gällde att inte dominera över sin kvinnliga motkandidat, socialisten Segolene Royal på ett sådant sätt att hon fick tittarnas sympati.

Det problemet slapp han. Redan i inledningsrundan gick Royal till frontalangrepp på Sarkozy och menade att han är ansvarig för alla brister i Frankrike, eftersom han suttit i regeringen. Enligt AFP framstod hon som okontrollerat aggressiv och blev tillrättavisad av debattledarna, medan AP skriver att Sarkozy visade stort tålamod och inte brusade upp.

AFP: French candidates wrangle over job crisis in television debate, AP: French Presidential Rivals Debate

Själv såg jag bara andra halvan av debatten (som CNN sände med engelsk tolkning) och Sarkozy framstod som den erfarne statsmannen som fick Royal på defensiven gång på gång. När de exempelvis diskuterade Kina gled Sarkozy på formuleringarna om hur hårt man ska agera och när han fick frågan om Frankrike borde bojkotta OS, svarade han nej. Royal vecklade in sig i förslag om bojkott, och då bröt Sarkozy in och påminde henne om att hon själv gjort en resa till Kina. "Varför bojkottade du inte din egen resa? Jag förstår inte vad du är ute efter", sa Sarkozy. (Själv hade jag ju sagt vapenexport - nej, idrotts- och handelsutbyte - ja.)

I slutrundan försökte Royal hävda att Sarkozy varit oförskämd och hetlevrad, vilket jag tycker föll platt. Sarkozy såg helt klart mer presidentlik ut. Måtte han vinna! Royal har Europas mest socialistiska agenda. Med henne går Europa baklänges in i framtiden.


Onsdag 2007-05-02 / 22.25 länk
FANTASTISKT STÖD! Utöver alla mejl har 225 personer givit 58.091 kr via SMS och konto till bloggen under fredagen 27 april och måndagen 30 april.

Mitt resonemang om värde och värdelöshet har väl därmed fått ett svar, även ur marknadsekonomiskt perspektiv. Läsarekretsen är beredda att betala för att läsa bloggen. Det ger en underbar känsla!

Som jag skrev, kommer jag att utvärdera situationen under maj. Det här är ju helt ny mark ur flera aspekter. Men just nu dominerar känslan av att betyda så pass mycket för så många. Bloggandet sker ju i enskildhet, så det är inte alltid man tänker på hur många som läser. Tack!


Onsdag 2007-05-02 / 21.55 länk
EDWARDS REDAN PÅ OFFENSIVEN MOT BUSH-KOMPROMISS. Bara timmar efter det att president Bush lagt in veto mot budget med krav på tidtabell för trupptillbakadragande, skickade John Edwards kampanj ut den här reklamvideon på YouTube. Budskapet är att demokraterna inte borde kompromissa utan "skicka förlaget till presidenten om och om igen". Det betyder att Edwards är beredd att lämna trupperna utan skydd i Irak, genom att dra in finansieringen.

John Edwards framstår därmed som den tuffe, bestämde antikrigskandidaten.

Valkampanjen mellan det demokratiska partiets kandidater har hårdnat betydligt ikväll!


Onsdag 2007-05-02 / 21.35 länk
BARACK OBAMA SITTER I KLÄM. Efter demokratiska partiets förlust i kvällens försök att få presidentens veto hävt om tidtabell för trupptillbakadragande, börjar nu det riktiga rävspelet.

Och värst till sitter presidentkandidaten Barack Obama. Sanningens minut har infunnit sig för honom, menar valstrategen Dick Morris i Obama’s moment of truth.

Varför? Jo, de andra framträdande demokratiska presidentkandidaterna har redan sina positioner klara: John Edwards kommer med stor sannolikhet att hålla med vänsterflygeln om att varje eftergift till president Bush är orättfärdig. Därmed kan Edwards vinna nya anhängare som den uttalade kritikern av kriget.

Hillary Clinton kommer att hålla med demokratiska partiets ledning när de ser sig tvingade att ge efter för presidenten och bevilja pengar till Irakinsatserna. Det gör att hon behåller sin mittenposition, liksom stödet från partiets etablissemang.

Men vad ska Obama göra? Om Obama trots allt ställer sig bakom ett förslag som finansierar trupperna i Irak kommer han att överlämna vänsterflygeln till John Edwards, skriver Dick Morris. Edwards kan anklaga Obama och Clinton för att vara som Nixon: påstå sig vilja dra sig ut, men göra motsatsen. Om Obama å andra sidan går emot kongressens kompromissande med presidenten, kommer Obama att fimpa Edwards möjligheter och han själv ta hand om vänstern, menar Morris som kommer till slutsatsen:

Om Obama röstar emot [en förväntad] kompromiss, kan han bli president. Om han inte gör det, kommer han att tvingas dela med sig av anti-Hillary rösterna med Edwards och kan se sig själv klämmas ihjäl mellan en kandidat till vänster (Edwards) och en kandidat i mitten (Hillary).

Jag tror ju att riskerna för Obama att gå emot varje kompromiss med Bush inte är så låga som Dick Morris hävdar. Obama skulle sprida osäkerhet om han har modet att försvara Amerika i kris. Bilden av honom som oerfaren skulle understrykas.

Vilken väg väljer Obama? Det blir något att bevaka veckorna framöver. Kan någon på allvar påstå att amerikansk politik inte skulle vara intressant och spännande?


Onsdag 2007-05-02 / 21.15 länk
DEMOKRATERNA FÖRLORADE VETO-ÖVERPRÖVNING. För bara några minuter sedan förlorade demokratiska partiet i amerikanska representanthuset omröstningen om att överpröva veto från president Bush om tidtabell för Iraktillbakadragande. Det rapporterar AP i House fails to override Bush on Iraq.

Seger hade krävt 290 röster, man fick bara 222 röster för budget med tidplan.



Onsdag 2007-05-02 / 18.45 länk
"BLIND IDEOLOGI"? Är det inte fler än jag som undrar varför socialdemokrater med sådan aggressivitet beskyller borgerliga politiker för att fatta beslut byggda på "ideologi"? Som nu senast Thomas Östros om försäljningen av Teliaaktier, Utförsäljningarna styrs av blind ideologi.

Varför framställer socialdemokrater ideologi som något fruktansvärt, något närmast vidrigt? Är inte socialism en ideologi? När man - som igår - håller förstamajtal, bygger inte budskapet då på ideologi?

Man kan ha många synpunkter på hur TeliaSonera hanteras, men att smutskasta handlingar byggda på ideologi framstår som de sämsta tänkbara. Och föga trovärdiga när de framförs av socialdemokrater. Vad annat än ideologi bygger de sin politik upppå?


Onsdag 2007-05-02 / 18.25 länk
RYSSLAND I INTERNETATTACKER MOT ESTLAND. Inte nog med att folk i Moskva attackerar ambassadpersonal från Estland och Sverige, man försöker förstöra estniska hemsidor på internet. "Enligt uppgifter från estnisk sida utförs attacker från IP-adresser tillhörande Kreml", citerar AP i Anti-Estonia protests escalate in Moscow.

Ryssland faller allt djupare tillbaka i totalitärt beteende. Och EU fortsätter att tassa fram ytterst försiktigt. Så länge attackerna bara riktas mot mindre EU-länder rycker Bryssel på axlarna.


Onsdag 2007-05-02 / 17.55 länk
VÄNSTERN SPLITTRAD EFTER BUSH-VETO. President Bush lade som väntat in veto mot kongressens budget för Irakinsatserna, som innehöll tidplan för tillbakadragande. Nu startar ett chickenrace om budgeten: vem kommer att få vika ner sig? Vänsterflygeln i demokraterna vill köra på och neka presidenten några nya budgetmedel när de gamla tar slut i juni, om han inte går med på deras krav.

Det skulle innebära att amerikanska soldater i Irak står utan nya leveranser av ammunition, bränsle till fordon och annan utrustning. Amerikanska folket skulle inte acceptera att politiker så grovt nonchalerar soldaterna som faktiskt har skickats till Irak efter kongressens godkännande.

Därför intar ledande demokratiska presidentkandidater en försiktig attityd, rapporterar Washington Post, Clinton and Obama More Cautious Than Rivals.

President Bush vill inte ha några villkor kopplade till budgetmedlen. Men att bevilja finansiering utan villkor skulle betyda en enorm prestigeförlust för vänstern som säger att de vann höstens kongressval på Irakfrågan. Därför har demokraterna nu ett svårt dilemma: hur hantera situationen utan att få skulden för att soldaternas liv sätts i fara i onödan på grund av politiskt käbbel?


Onsdag 2007-05-02 / 17.33 länk
VECKANS AFFÄRER TYSTAR NER ERIXON.COM. Veckans Affärer har gjort en lista: Sveriges 11 tyngsta bloggare, där denna blogg inte är med. Vilka kriterier som gäller för att vara "tyngst", framgår inte. Uppenbarligen gäller inte antalet läsare. Ingen av de 11 angivna har fler läsare än denna blogg. Men vad spelar läsarna för roll? De 11 (varav jag gillar några) passar kanske bättre in i den kulturradikala medieeliten - det är ju bara den som räknas...


Onsdag 2007-05-02 / 17.33 länk
TACK FÖR DE HUNDRATALS MEJLEN. Min inkorg är full med mejl till stöd för bloggen. Här är några kommentarer:

• KÄMPA PÅ!!!!!!!!
• Under några månader har jag närmast dagligen läst din blogg, som alltid innehåller ny och matnyttig information, med intressanta länkar om både svensk och utländsk politik. Inte minst har jag haft glädje av det du skrivit om amerikansk politik, som är ett av mina specialintressen.
• Underbar blogg du har och jag tycker verkligen det vore synd om den gick i graven. Mer politisk debatt behövs i samhället.
• Dina perspektiv behövs och det skulle vara väldigt tråkigt om du slutade. Mitt bidrag är på väg in.
• SLUTA INTE SKRIVA!

Listan skulle kunna göras mycket lång, men jag rodnar redan av att lyfta fram dessa fem. De representerar väl reaktionerna, som jag tackar varmt för!

Sydsvenskans kulturblogg skriver Köp en tulpan, annars får’u en snyting. De journalister som hört av sig har mest undrat hur det går med insamlingen. Det har ju varit mycket helger och bara två bankdagar sedan jag la ut "nödropet". Men jag har lovat att ikväll lägga ut info om 27/4 och 30/4.


Onsdag 2007-05-02 / 10.58 länk
S - MELLAN ATTACK OCH EFTERTANKE. Förstamajtalen ger en extremt splittrad bild av socialdemokraterna. Vad vill partiet? Ingen vet. I Kalmar lät Mona Sahlin som Lars Ohly när hon hyllade terrororganisationen Hamas och attackerade landets villaägare. I Göteborg levererades helt andra tongångar, rapporterar Göteborgs-Posten i ledaren Maning till självprövning:

Förre utrikesministern Jan Eliasson lyckades med vad ingen första majtalare i modern tid tidigare klarat av på Götaplatsen. Han höll ett helt första majtal utan att en enda gång nämna moderaterna, [och] manade socialdemokraterna till ödmjukhet och eftertanke efter valförlusten ... Det var kanske inte riktigt det budskapet en del revanschsugna partiarbetare hoppats på.

Det här visar hur upp-och-ner-vänd politikens logik kan vara. Jag menar att socialdemokraternas höga opinionssiffror minskar den nye partiledarens möjligheter att ompröva. Därför går hon ut på vänsterkanten, för något nytt måste hon ju säga. Varför då inte låna Lars Ohlys retorik? Men om partiet vill vinna nästa val är nog Jan Eliassons attityd smartare. Men hur ska Mona Sahlin få fotfolket att förstå det, när man har högre opinionssiffror än på många, många år?


Onsdag 2007-05-02 / 10.20 länk
TURKAR FÅR NY CHANS ATT HINDRA ISLAMISERING. Premiärminister Erdogan har utlyst parlamentsval till i juni (en tidigareläggning av ordinarie val som skulle hållas i november), rapporterar Reuters i Turkey faces early polls, PM looks to end crisis.

Nu får de sekulära rörelserna en ny chans att samlas. I förra valet 2002 var de så splittrade att bara ett av partierna, CHP, klarade 10-procentsspärren till parlamentet. Som tidigare rapporterats i bloggen pågår allvarliga försök att enas bakom nya Demokratiska partiet, Oppositionen mot islamismen i Turkiet förenas.

Se mer: Presidentvalet - islamisternas slutseger? och Turkar vill inte se Erdogan som president och En miljon demonstrerar mot islamisering.


Onsdag 2007-05-02 / 10.20 länk
JOHN MCCAIN FÖRESLÅR DEMOKRATIERNAS FÖRBUND. Den republikanske presidentkandidaten John McCain höll häromdagen ett tal hos Hoover Institution vid Stanford där han föreslår att vi skapar en ny organisation inom världssamfundet, rapporterar Washington Post i McCain Favors a 'League of Democracies'.

Själv tog jag upp en sådan lösning redan för fyra år sedan Varför inte Demokratiernas Förbund? I och för sig såg jag detta som en ersättning för FN, som spelat ut sin roll. McCain ser en ny världsorganisation för demokratier som ett alternativ till FN:

- Den kan agera när FN misslyckas att agera, säger McCain.

Men hans bärande tanke, att en sådan organisation skulle underlätta samarbete mellan demokratierna, är densamma. När jag intervjuades i Godmorgon Världen om denna idé sa jag just att det skulle minska USA:s makt, eftersom man skulle verka inom en pålitlig demokratisk organisation - inte inom ett FN kontrollerat av Kuba, Kina, Sudan, Ryssland, Iran.

Få förstår - fortfarande - att USA:s förakt för FN beror på att man ser hur FN verkligen fungerar, man lever inte i en rosa dröm om hur FN skulle kunna vara, så som européerna gör.

John McCain är naturligtvis rätt ute. Demokratierna i världen kan inte - som med Nato och FN - vänta till efter ett nytt världskrig startat för att förenas. Man måste visa diktaturerna att demokratierna håller samman. Vi kan inte längre låta Iran, Ryssland, Kina och andra så split mellan USA och Europa.


Onsdag 2007-05-02 / 9.25 länk
SARKOZYs NYA EUROPA. I Washington Post skriver Anne Applebaum om fransmännen som emigrerat till London för att få högre lön och lägre skatter, Sarkozy's New Europeans.

När center-högerkandidaten i franska presidentvalet Nicolas Sarkozy nyligen besökte London och mötte sina landsmän sa han "Kom hem! Tillsammans ska vi göra Frankrike till ett stort land där allt är möjligt, där fäder inte är oroliga för barnens framtid, och där alla kan förverkliga sina drömmar, och bli ansvariga för sina egna öden."

Men det franska opinionsföretaget TNS har frågat ett urval av de 2 miljoner fransmän som lämnat landet om de trivs utomlands. 93 procent svarar ja. Och på frågan om de tänker återvända, svarar 25 procent "aldrig".

Frankrike är ett sönderreglerat land där fackföreningarna styr och kunder inget har att säga till om. Ingen kan förverkliga några drömmar där. Allt fler européer har börjat flytta inom unionen för att söka sig till Storbrittanien och andra länder med lägre skatter och färre regleringar. Applebaum skriver: "Sarkozy är den förste franske politiker som talar direkt till de nya euorpéerna. Även om han förlorar, kommer han inte vara den siste som gör det."


Onsdag 2007-05-02 / 9.10 länk
ANGELA MERKEL TAR ÖVER EFTER BLAIR. Der Spiegel kartlägger tyske förbundskanslern Angela Merkels agerande i storpolitiken och konstaterar att det skett ett kraftigt brott jämfört med företrädaren Gerhard Schröder som aldrig avstod från att kritisera USA, Germany Rediscovers the US as a Partner.

Nu när Tony Blair inom kort avgår som premiärminister är Angela Merkel beredd att ta huvudansvar för de transatlantiska kontakterna. Som uppvuxen i Östtyskland tvekar hon inte om vilket samarbete det är som ger störst garantier för en friare värld. Tidningen skriver:

De asiatiska länderna, säger Merkel, fullföljer en 'splittra och erövra'-strategi mot väst, och det bästa svaret för väst är att förena sina krafter. Demokrati, frihet och marknadsekonomi är de världen som binder USA och Europa tillsammans.

Det ultimata målet för [det nya utvidgade] partnerskapet är att föra samman det som fortfarande är världens två största ekonomiska block till något Merkel kallar 'strukturer liknande en inre marknad' ... Merkel är inriktad på att 'forma globaliseringen' - inte i opposition mot, utan tillsammans med USA.

Av amerikanska reaktioner att döma är man inställd på att se Angela Merkel som Europas röst. USA:s biträdande utrikesminister Nicholas Burns indikerar på att Merkel har avslutat det han kallar 'det transatlantiska kriget'. Merkel är den nye Blair.



Tisdag 2007-05-01 / 18.46 länk
MONA SAHLIN OCH LARS OHLY OSKILJBARA PÅ FÖRSTA MAJ. I sitt första tal som partiledare på 1:a maj sa Mona Sahlin, enligt partiets hemsida:

- Varför ska de rikaste villaägarna få sänkt fastighetsskatt medan många ungdomar har det svårt att överhuvudtaget få någonstans att bo, undrade Sahlin.

Jag kan inte minnas att någon socialdemokratisk ledare, inte ens Olof Palme, angripit villaägarna som grupp. Det är en betydande väljargrupp som Sahlin här driver i armarna på regeringen.

Också i utrikespolitiken drar hon ut på vänsterkanten:

- Om jag var statsminister hade jag beordrat min utrikesminister att starta dialog och samarbete med hela den palestinska regeringen.

Sahlin menar alltså att Sverige ska göra terrororganisationer till bundsförvanter. Hamas är, enligt såväl FN som EU, en organisation som dödar civila i syfte att skapa terror. Men Sahlin vill att vi ska ge dem både moraliskt stöd och våra skattepengar.

Går det skilja Mona Sahlin från Lars Ohly? Nej, inte på första maj 2007.


Tisdag 2007-05-01 / 18.36 länk
SEKULÄR DELSEGER I TURKIET. Den upptrappade maktkampen mellan det sekulära Turkiet och islamisterna har idag resulterat i en oväntad delseger för de sekulära. Författningsdomstolens president Tülay Tugcu (bilden) och hennes kollegor meddelade i eftermiddag att man ogiltigförklarar den första omgången av presidentvalet i det turkiska parlamentet. Detta sedan oppositionspartiet CHP anmält valet som icke-konstitutionellt eftersom färre än 2/3 av parlamentets ledamöter var närvarande.

Allt fler röster har under den upptrappade krisen förespråkat att höstens parlamentsval tidigareläggs, rapporterar Turkish press i Turkish court annuls first-round presidential vote. Det är en möjlighet att få ett parlament som stämmer med dagens stämningsläge.

Även om islamistiska AKP kan behålla regeringsmakten, blir det förmodligen med en mindre majoritet än idag. Det kan tvinga AKP att föreslå en presidentkandidat med mindre islamistisk profil än utrikesminister Abdullah Gül, som i fredags fick mindre än 2/3 av parlamentets röster.


Tisdag 2007-05-01 / 16.10 länk
BLAIR POPULÄR INFÖR SNAR AVGÅNG. Sky News rapporterar från premiärminister Tony Blairs framträdande i Skottland idag, Brown To Take Over 'In Weeks'.

Där sa han: "Inom de närmsta veckorna kommer jag inte längre att vara premiärminister för vårt land. Det är tid för nytt ledarskap." Han kom också mycket nära att förespråka finansminister Gordon Brown som sin efterträdare, när han sa "Med all sannolikhet kommer en skotte att bli premiärminister för Storbritannien."

Och när Tony Blair nu firar tio år som premiärminister kan han suga på en del goda nyheter, till och med från riktigt vänstervridna tidningar som Independent, Positive news for Mr Blair. Tidningen har beställt en opinionsmätning som uppenbarligen chockat redaktionen: de hade väntat sig att mätningen skulle visa att Blair är impopulär pga Irakkriget. Men britterna har en annan uppfattning:

61 procent av folket anser att han varit en bra premiärminister i det stora hela, med bara 36 procent svarar att han varit dålig.

I våra moderna tider är det otroligt bra siffror för en politiker i hetluften. Jag har läst flera biografier om Blair under tiden han varit premiärminister. Och för varje ny biografi har Tony Blair i grunden förändrat förutsättningarna för biograferna eftersom hans beslut satt hans personlighet i ett nytt ljus.

Journalisten John Rentoul gjorde en tidig biografi 1995, uppdaterad 2001, om hans osannolikt framgångsrika väg till partiledarskapet, Tony Blair: Prime Minister (625 sid). Då var Blair fortfarande en gåta: hur kunde han som tog strid med de lika radikala som mäktiga fackföreningarna bli partiledare för arbetarpartiet? Hur lyckades han, som egentligen inte alls var djupt rotad i partiet, få med sig partiet på att i grunen förändra partiets profil under namnet "New Labour"? Hur kunde han, som försvarade arvet efter Margaret Thatcher, samtidigt behålla greppet om Labourpartiet?

Efter Irakkriget kom biografin Blair (2004, 784 sid) av historikern Anthony Seldon. Den tränger djupare in i Tony Blairs person än vad någon tidigare gjort. Seldon går igenom vilka personer som haft störst inflytande på honom, från ungdomsåren och framåt. Och varför Blair lyssnat på dom. Seldon går igenom viktiga vändpunkter i hans liv, händelser som format honom. Och kartlägger vad som driver honom, vad han tror på. Här blir det till exempel uppenbart att Blair är mer influerad av sin kristna tro än man förut insett.

Jag tycker det varit fascinerande att följa Tony Blairs tid på Downing Street nr 10. Jag gillade honom inte i början - då när alla andra var så förtjusta i honom. Jag tyckte han var ytlig. Men ju mer vi kunnat följa hans svåra beslut, desto mer intressant har han blivit. När han nu avgår, gör han det som den ende statsmannen i Europa. Den ende som förstår större värden än kortsiktiga politiska poänger - även om han varit bra på att hysta in dom också.


Tisdag 2007-05-01 / 10.02 länk
S-KVINNOR I NYLIBERALT UTTALANDE PÅ 1:A MAJ. En läsare uppmärksammar mig på detta intressanta uttalande av de socialdemokratiska kvinnoklubbarna i Malmö, S-kvinnor i Malmö antog uttalande mot MFF. I uttalandet säger man:

- I en tid där jämställdhet numera är mer norm än undantag är det med bestörtning vi tar del av att MFF inte längre ska ha något damlag. Kvinnorna i den anrika fotbollsklubben säljs ut till ett krämföretag och får till och med byta namn. Varför ska vi kvinnor, som är hälften av skattebetalarna, då bidra med ett nytt fotbollsstadion?

Det resonemanget öppnar ju verkligen upp för fler frågor som börjar med "varför ska vi/jag betala för..."

Läsaren skriver: "feminism (och miljö) ersätter mer och mer socialismen som en godhetsaccessoar". Ligger mycket i det.


Tisdag 2007-05-01 / 9.42 länk
HITCHENS: CIA-CHEFEN TENET SKYLLER IFRÅN SIG. Christopher Hitchens reagerar på den sparkade CIA-chefens snyfthistorier i dennes nyutkomna självbiografi, A Loser's History. George Tenet tillsattes som CIA-chef av Bill Clinton. Och han hade så många vänner i etablissemanget som talade för honom att George W Bush bestämde sig för att låta honom sitta kvar.

Men Tenets inkompetens visade sig när det stod klart att alla de "bevis" på Iraks innehav av massförstörelsevapen - inte alls bara från CIA utan också franska, tyska, brittiska, israeliska, saudiska säkerhetstjänster - visade sig vara falska. Tenet anser att han fick skulden för denna underrättelseblunder, kanske en av historiens största. Men som Hitchens skriver, Tenet satt bakom dåvarande utrikesminister Colin Powell när denne i FN:s säkerhetsråd la fram "bevisen", och "mös som en fet katt". Tenet rapporterade också själv till ett senatsutskott i februari 2002 att "Vi anser att Saddam aldrig övergivit sitt atomvapenprogram", samt "Irak … har också haft kontakter med al-Qaida".

"Det är lite sent för Tenet att nu försöka hävda att hotet från Irak fabricerades från vicepresidentens kansli", skriver Hitchens.

Ja, skulden för de felaktiga uppgifterna om Iraks vapenarsenaler ska läggas där den hör hemma: hos underrättelsetjänsterna.


Tisdag 2007-05-01 / 9.20 länk
HILLARY CLINTONS KAMPANJ FRÅN INSIDAN. Washington Post publicerar en intressant bakgrundsartikel som ger en god insyn i Hillary Clintons kampanj och relationen med hennes, och tidigare Bill Clintons, mest betrodde valstrateg, Mark J Penn, Clinton's PowerPointer.

När Dick Morris var Bill Clintons främste valstrateg introducerade han Mark Penn, och när Morris fick sluta pga en skandal, tog Penn över huvudansvaret. Penn kom att stå både Bill och Hillary Clinton nära under deras sista år i Vita huset.

Mark Penn är inte vilken PR-konsult som helst. Han är vd för en av de större PR-byråerna, Burson-Marsteller med 2000 anställda. Penn har PR-ansvar för multinationella företag som Microsoft, Texaco och AT&T. I artikeln framgår att han startar sina dagliga strategimöten kl 7.30 på morgonen och att han skickar mejl till medarbetare fram till efter kl 2.00 på natten.

Han är inte anställd av Hillary Clintons kampanj. I bloggen har jag tidigare förmedlat intern kritik inom vänstern, framförd i tidningen Rolling Stone, mot att demokratiska partiet anlitar externa konsultfirmor för valstrategiska analyser, medan republikanerna har sina strateger anställda, som 2000-talets främste, Karl Rove.

Men Mark Penn är en rådgivare som Hillary Clinton har stort förtroende för. Tidningen menar att det är han som ligger bakom hennes svåra balansakt att inte i onödan reta upp vänsterflygeln i partiet och samtidigt inte ge henne en så stark vänsterprofil att hon skrämmer bort osäkera mittenväljare. Det har inte varit särskilt framgångsrikt hittills. Särskilt inte när det gäller Irak, där hon både vill framstå som kritiker av kriget, men samtidigt vägrar be om ursäkt för att hon röstade för det.

Men Penns stora uppgift är att "få ut Hillary-berättelsen", att ge henne ett mänskligt ansikte (huminizing her). Jag vet inte om det är en lättare uppgift än att finna en trovärdig hållning i Irakfrågan...


Måndag 2007-04-30 / 17.20 länk
EU SVIKER ESTLAND. RELATIONEN MED RYSSLAND VIKTIGARE. I EU-Observer framgår att EU:s utrikestalesman är mest oroad över att estnisk polis försöker hålla ordning på ryska demonstranter. EU:s ordförande Angela Merkel ringer Putin, inte Estlands politiska ledning. Och Tysklands utrikesminister varnar för upptrappad konfrontation, snarare än att stå upp för EU-medlemmars rätt att bestämma över var statyer placeras. Se Risk of renewed east-west confrontation

EU:s handläggning av konflikten om statyn i Tallinn börjar allt mer se ut som en ny form av undfallenhet. EU verkar vara beredd att offra små demokratier för att hålla sig väl med större grannländer till EU. Det är illavarslande om EU inte längre står upp för demokrati, utan låter den starkes rätt gå före.


Måndag 2007-04-30 / 16.45 länk
35-40 ÅRS FÄNGELSE FÖR TERRORISM I ENGLAND. Fem män har idag fått stränga straff för förberedelse till terrordåd i London. De tillverkade bomber som skulle sprängas i köpcentrum eller på nattklubb, rapporterar Sky News i 'You Have Betrayed This Country' och BBC i Five get life over UK bomb plot.

Det som upprör en del britter är att de fundamentalister som sprängde sig i Londons tunnelbana 7 juli 2005 fanns med i utredning. Men de stoppades aldrig, utan kunde genomföra sina sprängattentat som dödade mer än 50 kollektivtrafikresenärer. De nu dömda mötte självmordsbombarna fyra gånger, skriver Daily Telegraph i Plotters met 7/7 bombers four times.

Inrikesminister John Reid försvarade nyss polisen och säkerhetstjänstens arbete i parlamentet. Självmordsbombarna fanns endast med i utkanten av utredningen och de var inte identifierade. Det fanns inga uppgifter som kunde styrka att de skulle begå dessa brott. Bara i efterhand kunde man spåra dem till de nu livstidsdömda.

Här får vi en försmak av vilka anklagelser som kan riktas mot svenska myndigheter efter ett terrordåd i vårt land. "Varför upptäcktes de inte?", "Varför stoppades de inte?" kommer att vara brännande frågor. Hur de frågorna ska besvaras avgörs - långt innan dåden genomförs - av hur mycket rättsväsendet får spana och avlyssna potentiella våldsverkare.


Måndag 2007-04-30 / 16.45 länk
NY MILJONDEMONSTRATION MOT ISLAMISM. I går hölls en ännu större demonstration i Istanbul än den som hölls förra söndagen i Ankara. Över en miljon turkar demonstrerade på nytt mot AKP och regeringen för att de flyttar fram islamisternas positioner i det turkiska samhället.

I väst framställs de sekulära i Turkiet ofta som en liten elit, medan AKP-islamisterna skulle stå för folkflertalet. Demonstrationerna i Ankara och Istanbul visar att den synen inte stämmer. Det är också på sin plats att påminna om att AKP endast fick 34 procent av väljarnas röster i förra valet. De utgör ingalunda någon majoritet.

För mig är det intressant att följa hur muslimer i ett av islams viktigaste länder slår vakt om sitt sekulära samhälle där man inte vill se sharialagar tillämpas och mullor styra över politiken. Turkiet utgör tillsammans med Indonesien, där den framstående religöse ledaren Wahid också strikt håller på separation mellan politik och religion, förebilder som arabvärlden borde ta intryck av. Om så skedde skulle ett av vår tids största problem bli betydligt mindre.

Se mer: 'Neither sharia, nor coup d'etat,' Turks want to preserve lifestyle och Anti-government rally fills central Istanbul.


Måndag 2007-04-30 / 10.10 länk
MONA SAHLIN: VI GÖR SVERGE TILL BIDRAGSLAND. Så har då socialdemokraternas nye partiledare gjort sitt första större politiska utspel. Det handlar om att höja bidragen: A-kassan ska återställas. Därmed signalerar hon att hon inte överger den politik som ledde till Göran Perssons valförlust.

Det vore mycket bra om vi i nästa val hade två tydliga alternativ att välja på: ett som vill höja bidragen, och ett som vill höja tillväxt och välstånd.

De skilda verklighetsperspektiven mellan det röda laget med s-v-mp och det blå laget kan kokas ner till just detta: Mer bidrag eller fler jobb. Vill svenska folket leva på bidrag eller vill man jobba för att få lön.

Tydligare kan inte skillnaden göras. De som tror att staten utan problem kan trycka nya sedlar och dela ut som allmosor till alla oavsett vad de gör, och som tror att politiker kan vara jultomtar året om, ska rösta på s-v-mp. De som tror att Sverige verkar i en konkurrensutsatt värld där det gäller att ligga i, att bejaka förändringar och därmed kunna skapa mer välstånd, ska rösta på regeringen.


Måndag 2007-04-30 / 9.55 länk
DANSKA REGERINGEN HAR VIND I SEGLEN. I Danmark rapporterar Berlingske Tidene om en ny Gallup-mätning som visar att den borgerliga regeringen med Aders Fogh-Rasmussen i spetsen har starkt stöd i opinionen: Solidt flertal bag regeringen.

Statsministerns parti, Venstre, får 28,8 procent av väljarnas röster, medan socialdemokraterna får 26,8 procent. Omräknat i mandat skulle borgerliga regeringen uppbackas av 93 mandat mot oppositionens 82.


Måndag 2007-04-30 / 9.35 länk
STRAFFA SLÖSERI MED SKATTEPENGAR. Med tanke på att den nya alliansregeringen ser över statens investeringsplaner i infrastruktur, inte minst för att sätta riktiga prislappar på projekten istället för de falskt låga utgifter som s-regeringen märkt projekten med - naturligtvis i syfte att lova så mycket som möjligt för samma pengar - diskuteras nu hur beslut fattas om statliga investeringar. Göteborgs-Posten tar i ledare upp problematiken ur en annan aspekt, Ett onödigt slöseri!

Dåligt kalkylarbete skall ses som tjänstefel ... Att någon faktiskt kan bli ansvarig för att skattepengarna rullar iväg i onödan är viktigt: För det första har det en åtstramande effekt. Den som är ansvarig kommer inte att godkänna vilka lyckokalkyler som helst. För det andra kommer det bli lättare för skattebetalarna att få reda på hur mycket som slösats bort i onödan ... För det tredje blir det lättare för väljarna att rösta bort den politiker som drivit oansvariga projekt.

Ja, uppföljningen måste bli bättre kring den lekstuga med mångmiljardbelopp som skett under Göran Perssons statsministertid. Att göra det straffbart för ekonomer och ingenjörer att skissa på glädjekalkyler är en intressant lösning. Men i så fall måste man bevisa uppsåt för att få någon fälld - att vara inkompetent är inte olagligt. Och att bevisa att statliga myndigheter inte är inkompetenta kan bli svårt...

Smart om infrastrukturen och Investeringsbudget i väg/järnväg en lekstuga


Måndag 2007-04-30 / 9.18 länk
OM INTE I IRAK, VARFÖR I DARFUR? Hur skenhelig vänstern, medierna och kändisarna världen runt är framgår av de patetiska uttalanden som nu görs för att världssamfundet ska intervenera i Sudan för att stoppa islamistmiliser från att döda civila i Darfur Världsomspännande aktion: protest mot Darfur:

– När vi uppmärksammar fyraårsdagen sedan dödandet började, så har vi samlats för att säga att tiden runnit ut. Det internationella samfundet måste sluta med sitt tvekande och vidta åtgärder, stod det bland annat i uttalandet.

Men skälet till att massmord får äga rum utan att världen gör något beror ju på att de som nu protesterar för intervention i Darfur är samma vänster, samma medier och samma kändisar som protesterar mot interventionen i Irak. Och västvärldens politiker har lärt sig av Irak: att ställa upp på förtryckta folk ger inga som helst pluspoäng på hemmaplan. Tvärtom. Det kostar på något fruktansvärt i förlorad popularitet att vilja förändra diktaturer till demokratier.

Därför har västvärldens politiker kommit till insikten att man aldrig någonsin ska ta några risker för att rädda andra länders befolkningar från massmord.

DET är den verkliga läxan av Irakkriget. Vill vi ha det så? Om inte - då borde vänstern, medierna och kändisarna erkänna att strävanden efter demokrati i Irak är något gott och de politiker som satsat sin prestige i det är värda uppskattning.

Förra veckans blogg