Bloggarkiv:
i hjärtat rebell

Dick Erixon:
Kommentarer 23 - 29 april 2007

Söndag 2007-04-29 / 10.25 länk
BLOTTA DIG, MONA! Widar Andersson tar i Folkbladet upp en artikel i tidskriften "Wired" med rubriken "Get naked and rule the world" (Blotta dig och världen är din). Den handlar om en ny trend av öppenhet hos många amerikanska företag. För att kunna göra framgångsrika affärer i en bloggande och interaktiv värld måste företagen vara öppna med såväl brister som förtjänster.

Detta översätter Andersson till de svensk politik, under rubriken Blotta dig, Mona. Han konstaterar att nya moderaterna använt strategin genom att under förra mandatperioden erkänt, "Vi har haft fel", som Borg och Reinfeldt sa. Andersson skriver sedan:
Ingen ledande politiker har använt ord som "lyssna" och "förnyelse" med samma frenesi som Sahlin. Hennes anseende står på spel. I sinom tid måste hon upp till bevis. En "halvnaken" Sahlin kommer inte att vinna några beständiga segrar.
Ja, förväntningarna på Mona Sahlin ökar som en raket just nu. Historiskt höga opinionssiffror och hennes öppna stil ställer enorma krav på vad hon måste åstadkomma. Hon är inte i en lätt sits...


Söndag 2007-04-29 / 9.15
länk
CUOMO TILL DEMOKRATERNA: SPELA INTE FEGT. Mario Cuomo beskrivs ofta som den bäste presidentkandidat demokratiska partiet aldrig haft. Han var guvernör i New York 1983-1995, en lysande talare och alltid närvarande genom medierna. Man kan nog säga att han under Ronald Reagans tid var USA:s oppositionsledare.

Men medan förlorare som Walter Mondale, Michael Dukakis och Al Gore blev partiets presidentkandidater, stod Mario Cuomo vid sidan. Varför han aldrig ställde upp trots sin popularitet, har (vad jag vet) aldrig fått något svar. Han har iochför sig också tackat nej till att bli domare i högsta domstolen - det mest prestigefulla man kan bli efter president - vilket kanske visar att han inte satt karriären främst.

I vilket fall har han en intressant debattartikel i Los Angeles Times där han läxar upp presidentkandidaterna i det egna partiet, In 2008, Dems can't afford to play it safe:
Valet 2008 kommer att bli annorlunda. Bevisbördan ligger på demokraterna. För att behålla kontrollen över kongressen - och vinna presidentposten - måste demokraternas kandidater i detalj beskriva vad de avser att göra och hur deras förslag ska förverkligas, inklusive hur de ska betalas. Hur ska vi förbättra de offentliga skolorna, hur ska vi lösa det kommande underskottet i pensionssystemet och de stigande kostnaderna inom sjukvården? Kan vi minska det stora budgetunderskottet? Vad måste vi göra för att hindra global uppvärmning? Vad gör vi med de omkring 12 miljoner dokumentlösa arbetarna?

Hur vet vi när det är säkert att ta hem de flesta av våra trupper i Irak? Vilka ska stanna kvar och i vilket syfte? Vem ska bygga upp Irak och vem betalar? Hur fullföljer vi det verkliga kriget mot terrorism i Afghanistan och annorstädes? När det gäller Iran, ska vi utöka sanktionerna eller förhandla, eller grundligt överväga bombningar?
Tänk att få höra en vänsterpolitiker ställa konkreta frågor! Och begära svar av sina kamrater!

Ett ledande tema här i bloggen har ju varit att vänstern och kritikerna av Bush-administrationen aldrig någonsin kommit med hållbara alternativa strategier, alternativa lösningar. Vänstern och medierna har bara kritiseat, kritiserat, kritiserat. Men aldrig haft en egen tanke om vad de skulle beslutat istället.

Denna mentalitet är djupt ohederlig, falsk och destruktiv.

Mario Cuomo faller inte i inskränkthetens fälla. Han vill se sitt parti tala om vad de vill göra - inte tjata om vad Bush gjort fel.

Cuomo beklagar att kandidaterna undviker att specifisera sig, för att bara leverera sound bites, undflyende svar och negativism. Demokraterna "tar skydd i de säkraste politiska positionerna" och undviker att säga någonting som kan riskera deras opinionssiffror. Cuomo summerar sylvasst:
Deras synnerligen intetsägande generaliseringar i de mer kontroversiella frågorna lämnar dessa frågor obesvarade till efter valet ... [Men det betyder] att en valseger inte medför mandatet som näste president behöver.
Så klarsynt! Jag tror detta kommer att vara det viktigaste skälet till att en republikan kommer att vinna Vita huset 2008. Vem republikanerna än utser, kommer denne att begära ett mandat av folket för sin politik, medan demokraterna inte gör det. Och då fungerar demokrati så att väljare hellre röstar på någon som säger vad man ska göra, än på någon som smiter undan alla svåra frågor.


Söndag 2007-04-29 / 9.20
länk
FRANKRIKE INTE REDO ÖVERGE SOCIALISMEN. Inför andra omgången i presidentvalet förenar sig mitten i Frankrike allt tydlgiare med socialisten Royal, som förespråkar högre skatter, fler regleringar och mer protektionism. Frankrike är helt enkelt inte redo för den anglosaxiskt marknadsliberale Nicolas Sarkozy, skriver Matthew Parris i London Times, France must break free. But the time isn’ t ripe for Sarko.

Därmed kan man säga att franska presidentvalet speglar hela Europas sjuka. Man är rädd för förändring. Man är rädd för konkurrensen från Kina och Indien. Men istället för att rakryggat ta upp kampen och ge skaparkrafterna friare händer - så som Sarko vill - känner fransmännen, liksom européerna i gemen, att de hellre vill dra sig undan. Stänga dörren till omvärlden. Och i allt värre illusioner tror att politiska beslut kan rädda trygghetssystemen.

En seger för Royal betyder att Europa kastas 20 år tillbaka i tiden. Vår konkurrenskraft kommer att försvagas. Europa kommer allt snabbare att hamna i skuggan av andra kontinenter, där man vet att det är hårt arbete som ger välstånd, inte socialistiska lyckopiller.

Jag håller alltså inte alls med Parris om att Frankrike med Royal borde få köra socialismen i botten och föra Frankrike till ruinens brant, så att man aldrig mer ser socialism som en lösning. Det är ett för högt pris. Likaså har ju Parris fel om USA. Om alla västländer ska köra ner i avgrunden, är det inte alls säkert att man kommer att köra rätt sedan. Se på Tyskland efter kejsardömet kört i botten. Man trodde det skule ge demokrati i Weimarrepubliken en ljus framtid - det blev Hitler och en mångdubbelt värre apokalyps. Att köra Frankrike och USA i elände kan innebära att världens totalitära regimer tar över taktpinnen i världspolitiken.

Det är illavarslande att så många också i Sverige ser Royal som något nytt - exempelvis DN:s ledarredaktion - när hon faktiskt står för något riktigt, riktigt gammalt och unket. Det visar att också Sverige lever i rosarött skimmer om vad som är möjligt. Men egentligen är det kanske inte så märkligt. Några krafter som på allvar vågar ta strid för ett meritokratiskt och liberalt samhälle finns knappast. Definitivt inga med resurser.


Lördag 2007-04-28 / 12.58 länk
ALLIANSENS SVAGHET NÄR KONJUNKTUREN VÄNDER. I DN:s ekonomidel skriver Johan Schück om det jag flera gånger tagit upp i bloggen: vad händer när jobb inte skapas på grund av högkonjunkturen? Även om det just nu ser ut som om jobb kommer utan liberaliseringar av arbetsrätten, kan läget förändras. I sin analys skriver Schück, Alliansregeringen kan få problem:
För alliansregeringen tornar problemen upp sig under åren 2009-10, när högkonjunkturen har gått till ända. Då kan det bli ett tvärstopp på arbetsmarknaden, där det inte längre tillkommer nya jobb. Sysselsättningen planar ut och arbetslösheten kan till och med öka något.
Och det räcker med att arbetslösheten ökar under en enda månad valåret 2010 för att socialdemokraterna ska använda den statistiken för att övertyga väljarkåren om att "borgarna driver fram arbetslösheten!"

Jag minns hur Thorbjörn Fälldin misslyckades förklara att antalet nya arbeten ökat under hans tid som statsminister. Olof Palmes anklagelser om att Fälldin "medvetet skapar arbetslöshet" fastnade.

Palmes taktik misslyckades i valet 1979, men fungerade desto bättre i valet 1982. Alla trodde då att sysselsättningen sjönk. Ja, bär inte de flesta på uppfattningen om att antalet jobb blev färre under det borgerliga styret 1976-82? Det visar hur mäktig propaganda är, medan fakta lätt kommer i skuggan. Och fakta är, enligt SCB, att antalet sysselsatta i anställningar i oktober 1976, månaden då Fälldin tillträdde, var 3.731.000 personer. I oktober 1982, då Palme tillträdde, var antalet sysselsatta i anställningar 3.832.900 personer, en ökning med 2,7 procent (kvinnorna ökade mer 10,6 procent).

Om alliansregeringen ska undvika att någon eller några månader få statistik som visar på minskad sysselsättning är det bäst att nu starta avregleringen av arbetsmarknaden. Centerpartiets förslag om ungdomar upp till 26 år, som backas upp av flera borgerliga ungdomsförbund, är ett första steg.


Lördag 2007-04-28 / 12.00
länk
SKANDALEN SOM BIDDE EN TUMME. Medier kallar det fortfarande fp-skandalen, men tingsrätten dömde en journalist, en SSU-are och endast en LUF-are, medan en LUF-are och de två folkpartisterna friades. Göteborgs-Posten skriver i ledaren Skandalen har krympt:
De som fälls är en journalist och två ungdomsförbundare, varav den ene är SSU:are ... Affären med dataintrången har krympt till ett mindre format.
I DN går samtidigt advokat Per E Samuelson till hårt angrepp på socialdemokratin för att agera i partipolitiskt syfte: S dolde sanningen med manipulerad polisanmälan.
Den logglista där dataintrången kunde avläsas hade nämligen maskats för att dölja att även en socialdemokratisk medarbetare gjort sig skyldig till brott. Därför uppdagades detta inte före valet. Det är oacceptabelt att landets största parti, då i innehav av regeringsmakten, inte dragit sig för att missbruka rättsväsendet i syfte att vinna inrikespolitiska fördelar.
Socialdemokraterna har blivit mer fokuserade på att försöka skapa skandaler kring motståndarna än att driva en egen politik. Dataingrånget är bara ett exempel. Försöken att framställa utrikesministerns insatser under tidigare yrkesverksamhet i företagsstyrelser som något skumt, jävigt och därmed förkastligt, är ett annat exempel. Om vi ska börja bedöma socialdemokrater utifrån vilka lönelistor de stått på, kommer ingen - eventuell - framtida s-regering att kunna utse en arbetsmarknads- eller näringsminister med bakgrund i LO. Varje fackligt aktiv är, med de jävsargument socialdemokraterna nu använder, diskvalificerad.

En tredje metod, välkänd i utlandet, är att spara på skandaler till dess valrörelsen går in i ett skede då avslöjande av även små "skandaler" kan få enorm betydelse.

Därför är det viktigt att regeringspartierna har bättre koll på de sina än vad folkpartiet har haft. Om partisekreterare Johan Jakobsson följt upp sitt samtal med hackaren och uppgifterna kommit ut i mars, hade förmodligen varken han eller Lars Leijonborg behövt avgå. Sådan stor betydelse har det hur politiker hanterar potentiella skandaler.


Lördag 2007-04-28 / 9.54
länk
ANALYS AV BARACK OBAMAs UTRIKESPOLITIK. Den här analysen i Arizona Republic av Robert Robb är skarp, då han dessikerar det utrikespolitiska tal som demokratiske presidentkandidaten Barack Obama höll i veckan, A disarming delusion.
I sitt tal i Chicago medgav Barack Obama att bredvilligheten att acceptera amerikanskt ledarskap i världen har minskat. Men han verkar tro att det bara beror på att George W Bush är så trist. Med trevlig och skicklig diplomati tror han att Förenta Nationerna kan göras effektivt, att länderna i Europa kan förmås satsa mer på försvar och att Nato kan åta sig större militära bördor.

Det finns ingen objektiv grund för hans förhoppningar. FN är strukturellt felkonstruerat och dess medlemmar vill ha det så. Hur mycket skicklig diplomati Amerika än presterar kommer man inte att övervinna bristen på inrikespolitiskt stöd för ökade försvarsutgifter i Europa. Och Afghanistan har demonstrerat att Nato, om än dugligt i fredsbevarande insatser, är ineffektivt som stridande enhet.

Den bryska sanningen är att om det finns tuffa och svåra ting som behöver göras i världen, kommer USA inte att ha mycket stöd för att göra någonting åt dem.

Kärnan i Barack Obamas utrikespolitiska perspektiv är detta: om USA försöker tillräckligt hårt att göra gott och vara snälla, kommer resten av världen att bli imponerade och tacksamma, och därmed acceptera amerikanskt ledarskap.

Det är inte så världen ser ut.

Obamas illusioner, som han delar med många demokrater, är inte lika farlig som de neokonservativa illusionerna som fortfarande gäller inom republikanerna.

Det är, hur som helst, illussioner.
Jag delar dock inte Robert Robbs avfärdande av den neokonservativa hållningen, även om han har rätt i följande krassa konstaterande:
De praktiska begränsningarna i Amerikas förmåga att påverka ödet för andra folk och kulturer, och kostnaderna för sådana ambitioner, har nu blivit tydliga.
Det betyder inte att USA ska sluta arbeta för mer frihet och demokrati i världen. Istället för Obamas snälla (nice) diplomati, måste västvärlden samlas i ett starkt och offensivt motstånd mot tyrannierna. Det är i en allt svagare transatlantisk länk mellan USA och Europa som världens Ahmadinejaddar ser hopp och möjligheter att sprida förtryck och totalitära läror.

Tyvärr tror jag vi måste genomgå ett nytt 1930-tal med blundande och stark förnekelse av hoten mot friheten, innan man samlar sig. Och då kommer kampen om friheten att bli så mycket svårare än vad Irak någonsin varit.


Lördag 2007-04-28 / 9.10
länk
LONDONBOMBERNAS ARKITEKT GRIPEN PÅ GRÄNSEN TILL IRAN. Den 7 juli 2005 dog över 50 kollektivtrafikresenärer på väg till jobbet i London på grund av fyra självmordbombare. Mannen som misstänks ligga bakom attentatet har nu tillfångatagits, rapporterar London Times i 7/7 ‘mastermind’ is seized in Iraq:
Terrorledaren som misstänks ligga bakom planeringen av självmordsbombningarna i London och en rad andra försök har tillfångatagits av amerikanerna. Abd al-Hadi al-Iraqi, tidigare major i Saddam Husseins armé, kunde gripas när han försökte ta sig in i Irak från Iran, och har denna vecka förflyttats till Guantanamo.
Att denne terrorist kunde röra sig fritt i Iran visar att landet är inblandat i aktioner som dödar brittiska civila - i klartext: Iran är i krig med Storbritannien. Att Irans säkerhetstjänst inte skulle känna till Saddam-officeren är ju föga troligt. Men för att den allmänna opinionen ska förstå hur allvarlig den statsunderstödda terrorismen är, måste man släppa på hemlighetsmakeriet.

Brittiska och amerikanska myndigheter måste offentliggöra var den här terrorledaren rört sig, vem som givit honom fristad och hur planeringen av attackerna gått till. Om allmänheten inte får vetskap om vad som händer i vår tid, kan man inte rätt bedöma vilken politik som ska föras.


Lördag 2007-04-28 / 9.10
länk
VÄNSTERN ATTACKERAR KANDIATERS PRIVATLIV. Det är långt kvar till det amerikanska presidentvalet börjar på allvar, men demokratiska partiet har redan sjunkit lägre än någonsin. Ordförande för partiorganisationen, Howard Dean, attackerade i natt i CNN republikanen Rudy Giuliani för att han gift om sig. Dean sa att Giulianis "privatliv är ett stort problem". Detta efter att han sagt att han inte gillar att attackera politikers privatliv. Hur hycklande kan vänstern bli?! Tydligen har vi inte nått botten än. När vänstern inte har någon egen politik, angriper man kandidaternas fruar och familjer. Jag undrar vad alla svenska medier och politiker som sympatiserar med demokratiska partiet tycker - är det här något de ställer upp på?


Fredag 2007-04-27 / 16.22 länk
SATIR: IRAKS POLITIK. Jim Morin ger en brutal men träffsäker bild av Iraks inrikespolitiska läge:

- Hur mycket tid är vi här för att ge dom?
- Ytterligare 12 månader eller så...



Fredag 2007-04-27 / 16.12
länk
SATIR ANNO 1941: EFTERGIFTER DÅ SOM NU. Tecknaren "Dr. Seuss" publicerade under andra världskriget närmare 400 satirteckningar i New York-tidningen PM (som hade en upplaga på drygt 150.000 ex). Här är två från augusti 1941, då USA ännu står utanför kriget och fortfarande tror att eftergifter till tyranner ska ge fred:

"Kom ihåg... En slickepinne till och sedan går ni hem!"

Den här är ju dagsaktuell i sin skildring av hur Amerika är oenig om huruvida man ska bekämpa extrema regimer eller inte, och därför underlättar för fienden.


Fredag 2007-04-27 / 13.25
länk
CLINTON VANN FÖRSTA DEBATTEN MELLAN VÄNSTERKANDIDATERNA. I natt hölls första debatten i USA mellan demokratiska partiets kandidater. Det blev en förhållandevis lugn tillställning, där flera bedömare anser att Hillary Clinton klarade sig bäst och hade den pondus som en president måste ha. Så resonerar exempelvis nya insidertidskriften Politico i Playing nice, Dems gently draw lines.

De mindre kända kandidaterna pressande favoriterna. Exempelvis utspelade sig följande replikskifte:
Kongressmannen Dennis Kucinich utmanade senator Barack Obama för att han sagt att alla alternativ finns på bordet när det gäller Iran. "Du bereder vägen för ett krig till", sa Kucinich.

"Jag tror det vore ett stort misstag av oss att inleda ett krig med Iran", svarade Obama. "Men tveka inte: ett Iran med kärnvapen kommer att utgöra ett betydande hot mot oss och mot regionen."
Kandidaterna undvek att svara på frågan om de håller med partikamraten, senatsledaren Harry Reid, som säger att Irakkriget är förlorat. Barack Obama nämnde inte Israel som en av USAs främsta allierade, utan började tala om Kina. Det anser många var en blunder av honom.

Medier noterar att flera av de demokratiska kandidaterna tog var sitt privatjet från Washington till debatten i South Carolina, ungefär samtidigt: Candidates Rely on Private Jets.

Republikanerna håller sin första debatt inbördes nästa torsdag.


Fredag 2007-04-27 / 9.30
länk
VAD CIVILISATIONERNAS KAMP EGENTLIGEN HANDLAR OM. I en läsvärd artikel i vänstertidningen Guardian skriver Julian Baggini, redaktör för brittiska Philosophers Magazine, This is what the clash of civilisations is really about.

Han menar att relativismen och förnekelsen av att det finns något sådant som sanning och rätt, undergräver vår västerländska civilisation och gör den mottaglig för fundamentalism. Detta eftersom människor söker efter sanningen, och om de bara hittar svar i fundamentalistisk islam vänder man sig dit.

Sanningsförnekelsen började på universiteten, med Nietzsche, Foucault och Rorty, och har sedan spridit sig som en löpeld i samhället: "Det som var chockerande när Nietzche först proklamerade det [att det inte finns någon sanning] i slutet av 1800-talet har i början av 2000-talet blivit en banalitet." Artikelförfattaren fortsätter:
Ironiskt nog tror många vänsterintellektuella att förnekelsen av objektivitet och sanning är politiskt viktigt, som ett sätt att befria människor från att se världen och dess sanningar så som de mäktiga vill. Men det visar sig att [detta] är en allvarlig missbedömning om vad som händer om intellektuella förnekar sanning tillräckligt ofta och ivrigt. Snarare än att göra liberal öppenhet mer attraktiv, gör förnekelsen att den framstår som tom, kall, motbjudande och svag i jämförelse med den bländande klarhet och säkerhet som fundametalistiska dogmer erbjuder.
Exakt! Vi förlorar våra själar, vår mänsklighet, om vi inte erkänner oss kapabla att skilja mellan sant och falskt, mellan rätt från fel.

Alla former av extremism och fundamentalism, förut kommunistisk sådan, idag islamistisk, måste mötas med vår civilisations sanningar. Baggini skriver:
Om vi inte kan ge övertygande argument om att valet inte står mellan relativism eller dogmatism kommer allt fler människor att avvisa den förra och omfamna den senare.
Så sant. Relativismen är ett gift som leder till det fria samhällets upplösning.


Fredag 2007-04-27 / 8.37
länk
BIDRA TILL BLOGGEN VIA MOBILTELEFON. Ett företag i mobiltelebranschen har upprättat ett konto för denna blogg och avstår från en del av provisionen för tjänsten.

Vill du ge ett bidrag till bloggen? Gör så här:
Skicka SMS till 72323 med innehåll Pay erixon 50 för att bidra med 50 kr, alternativt Pay erixon 20 för att bidra med 20 kr.

Obs: mellanslag mellan Pay och erixon samt mellan erixon och 50. Stora eller små bokstäver spelar ingen roll. SMS:et kostar 50 kr/20 kr. Fungerar bara för svenska operatörer.

Fler mejl har kommit i natt. Det känns skönt att vakna upp och se att bloggen betyder något i många människors dagliga liv.


Fredag 2007-04-27 / 8.27
länk
FILMEN OM KLIMATBLUFFEN. Jag såg The Great Global Warming Swindel (Channel4) som sändes i TV4 i natt i en nedklippt version, och som finns att se oklippt på YouTube (klicka på länken).

Det är mycket intressant att höra hur vetenskapsmän som hoppat av FN:s miljöpanel ICPP eftersom de inte håller med om domedagsscenariorna ändå står med i listan över medverkande forskare. Det handlar alltså om forskare som man i debatten hävdar är eniga - totalt eniga - om att katastrofen är nära.

Om inte annat spräcker filmen lögnen om en enig forskarvärld.

Filmen visar också att klimatet på jorden över årtusenden har skiftat kraftigt. Jorden har varit både betydligt varmare och betydligt kallare än den är nu. Att en temperaturstegring skulle innebära katastrof är alltså fel - vi är ju här, trots att det varit varmare förut.

Det var också intressant att se det samtidshistoriska avsnittet som beskrev hur forskarvärlden gick från att på 1970-talet varna för en ny istid till att allt mer högljutt varna för uppvärmning. Pengar är en inte oväsentlig faktor.

Före filmen visades diskuterades klimatet i TV4:s Kvällsöppet. Och det var den bästa diskussion jag sett i frågan. Här kom inte bara de vanliga alarmisterna till tals, utan också forskare med mer resonerande budskap. Det var intressant att höra rymdforskaren som menar att det är solens aktivitet som avgör klimatet och eftersom solen nu börjar gå från en mer aktiv period till en mindre aktiv, bör vi inom tio år kunna se en avsvalning av jorden. Om inte förr, så kan vi då se vem som har rätt: alarmisterna eller kritikerna.


Fredag 2007-04-27 / 8.27
länk
BORIS JELTSIN - BEFRIAREN. I Washington Post skriver kolumnisten Charles Krauthammer, Boris the Liberator, RIP:
Vanligtvis brukar kommunismens fall tillskrivas två sorters aktörer. Å ena sidan Ronald Reagan, Margaret Thatcher och Johannes Paulus II, som genom hårt yttre tryck fick det ihåliga systemet att kollapsa. Å andra sidan tillskriver mytbildningen en roll för Michail Gorbatjov. Detta är fel.

Sant är att Gorbatjov oavsiktligt orsakade kollapsen för kommunismen. Men hans avsikt var alltid att rädda den. Mannen som fick Sovjetunionen på fall från insidan var Boris Jeltsin. Under 1980-talet blev han övertygad i sitt motstånd mot kommunismen och, i avsikt att avskaffa den, utförde en av historiens största frihetsinsatser.

Boris Jeltsin, som dog i veckan, gjorde detta utan att använda giljotinen. "För första gången i Rysslands historia", noterar oppositionsledaren Garry Kasparov, "eliminerade inte de nya ledarna förlorarna i syfte att nå kontroll". Det som utmärkte Jeltsin "är det han inte gjorde när han tog makten - förinta den andra sidan".

Jeltsin hade koverterat till demokrati, marknadsekonomi och ett fritt civilt samhälle, men han hade ingen aning om hur han skulle skapa det ur det vrak till samhälle som Sovjetunionen lämnat efter sig. Utan några tidigare demokratiska erfarenheter, och med enbart svaga minnen av en fri ekonomi, var Ryssland desorienterat.
Många vill göra reservationer om Jeltsin, om hans dryckesvanor, om hans felsteg. Men jag tycker den här sammanfattningen är den mest rättvisa och insiktsfulla. Kasparov lyfter fram det Jeltsin inte gjorde. De grymheter han avstod ifrån. Det är lätt att missa det en ledare kunde gjort, men undvek. Det säger lika mycket om karaktär och ambitioner som det han gjorde.


Torsdag 2007-04-26 / 22.26 länk
INTE MYCKET KRISTET I KRISTDEMOKRATERNA. Jag lyssnade på Ella Bohlin, ordförande för Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, när hon ikväll gästade frihetsfrontens torsdagspub. Och det som slog mig var hur lite kristet det är över kristdemokraterna. Dels poängterade hon flera gånger att "kristdemokraterna är förvaltare av kristna värden, inte av kristendom".

Men när hon talade om dessa värden - som solidaritetstanken - blev det snarare socialism än kristna tankegångar. Ett exempel som dök upp under frågestunden var att hon vill höja biståndet till 2 procent av BNI. Jag har inget emot om svenska medborgare vill ge mer i bistånd, men hur kan man kalla det solidaritet när staten genom tvång tar av medborgarna deras lön och säger "Det här ska du betala i bistånd!"...?

Min syn på kristna värden, med grund i Aristoteles filosofiska tänkande, är att vi som människor - som personer - bara kan växa genom eget ansvarstagande. Vi kan individuellt sträva efter självförverkligande genom kloka beslut. För att vara solidarisk måste jag själv, frivilligt, bestämma mig för att avstå till nästan.

Att genom tvång ta lönen ur handen på människor är inte kristet, det är socialistiskt.

Nu framförde jag detta resonemang med viss frustration, som kan härledas till förra kommentaren, så Ella Bohlin fick ingen riktigt bra chans att svara. Men jag tror kristdemokraterna är fel ute när man använder politiken för att tvinga människor till att bli goda.

Istället borde partiet, nu när fria människor börjar söker vägledning för hur man ska hantera sin frihet, visa på vilka handlingar som leder till självförverkligande. Med ett liberalt perspektiv på politikens tvångsmakt (rättsstaten) och kristna värderingar i diskussionen om utefter vilken moral den frie medborgaren lever och om betydelsen av frivilliga gemenskaper i civilsamhället, kan kristdemokraterna erbjuda ett lockande alternativ i tiden.


Torsdag 2007-04-26 / 22.06
länk
TACK FÖR ALL RESPONS. Som framgår är jag frustrerad över de höga murar som reses så fort man går utanför redan upptrampad mark i svensk samhällsdebatt. Att vara sökande och nyfiken är en belastning. Bara om man gör som alla andra är man acceptabel. Det gör mig både förbannad och ledsen. Och här är makthavare som kallar sig liberaler eller kapitalister inte ett dugg bättre än socialister.

Det som får mig på bättre humör är reaktionerna via mejl här under eftermiddag och kväll. Läsare som hör av sig ger sitt stöd och en vanlig fråga, särskilt från läsare i utlandet, är om jag kan öppna någon annan betalningskanal än plusgiro. Jag har fått erbjudande om sponsring för en betaltjänst via mobiltelefon, något jag ska undersöka.

Många föreslår annonsavtal. Jag har försökt med sådana, men villkoren är så dåliga att det blir meningslöst. Och ska man ha större kunder måste man agera försäljare och det är något jag definitivt inte är. Dessutom är tid en aspekt - allt detta tar tid från själva bloggandet, och då känns det som att jag lika gärna kan jobba med sånt jag kan.

Som sagt: jag ska inte ta några förhastade beslut utan fortsätter maj månad ut. Sen för vi se.

UPPDATERING: Betalning till mitt plusgirot går att göra från utlandet:
IBAN-nummer är SE87 9500 0099 6018 4694 2660
BIC är NDEASESS


Torsdag 2007-04-26 / 15.45
länk
SKA JAG SLUTA BLOGGA? Det är den tanke som jag bär på efter ännu ett misslyckat försök att finna samarbetspartner till bloggen. Man kan inte lägga ner en halvtids oavlönat arbete på en blogg hur länge som helst. Och borde jag inte inse marknadsekonomins brutala sanning: den tjänst som ingen vill betala för, är heller ingenting värd?

Men nu är jag ju inte bara marknadsliberal, och jag vet genom besökstrafiken och mejl att många sätter värde på bloggen. Det har ju varit min främsta drivkraft att fortsätta. Men för att åter vara krass: jag kan inte betala hyran med besöksstatistik.

Därför står jag i ett vägskäl: ska jag efter dryga tre år lägga ner bloggen och på heltid ägna mig åt "vanlig" yrkesverksamhet i min och syskonens firma, dvs redovisningskonsultation?

Jag är en sådan där jobbig person som antingen lägger ner hela min själ i en uppgift - eller skiter helt i den. Jag kan inte göra något "lagom". Min satsning på bloggen har varit framgångsrik ur ett opinionsbildande perspektiv. Men finansiellt är det en privatekonomisk katastrof.

Nu är jag uppvuxen i ett mindre bemedlat arbetarhem, så jag har inga dyra vanor (det vet ni som läst Svaghetens moral). Men jag vill förnya och utveckla arbetet. Efter dryga tre års skrivande på nätet skulle jag vilja göra mer. Det kräver pengar. Och några av de enorma resurser som vänstern hela tiden hävdar finns för opinionsbildning på högersidan har jag definitivt inte sett till.

Om allt måste förbli så som det varit de senaste tre åren, då väljer jag att lägga av.

Men jag vill inte svika mina trogna läsare. Och jag vet ju att bloggen påverkar opinionen i Sverige, även om få vill erkänna det.

En möjlig test på hur stor intresset är för bloggen utanför organisations-Sverige, vore att ta efter bloggpionjären Andrew Sullivan - igen. När han stod utan sponsor uppmanade han läsarna att bidra med en gåva till bloggen, en frivillig prenumerationsavgift (han fick på en vecka in 55.000 dollar). Och eftersom gåvoskatten är avskaffad kanske jag ska pröva det. Om exempelvis 200 personer betalar 500 kr var blir det 100.000 kr. Det skulle framför allt vara ett bevis på att bloggen inte är värdelös, så som resursstarka organisationer i Stockholm uppenbarligen anser. Och min privatekonomi skulle inte lida lika mycket.

Med mina lutherska rötter bär det mig emot att uppmana er läsare att bidra med gåva till plusgiro 469 42 66-0, men det är den enda konkreta lösningen jag kan komma på som skulle ta ut den stora besvikelse jag idag känner över att inte kunna hitta en samarbetspartner när det gäller liberal-konservativ opinionsbildning på svenska.

Om jag inte under maj får in 100.000 kr släcker jag ner bloggen. Och lovar att betala tillbaka pengarna (uppge konto för återbetalning). För att göra något annat.


Torsdag 2007-04-26 / 11.15
länk
VÄNSTERNS STORA VITA LÖGNER. I City Journal skriver Andrew Klavan, som bor i södra Kalifornien, en underbar krönika, The Big White Lie:
Det jag gillar bäst med att vara konservativ är att jag inte behöver ljuga. Jag behöver inte låtsas att män och kvinnor är likadana. Jag behöver inte deklarera att misslyckade och förtryckande kulturer är lika bra som vår. Jag behöver inte säga att alla människor är speciella och att de rika orsakar fattigdom ... Jag behöver inte låtsas att islam betyder fred.

Naturligtvis har denna ärlighet, som allting, ett pris. En politik som bygger på ärlighet kommer, av naturen, att ofta uppfattas som otrevlig. Gott uppförande och hyckleri är intimt sammanflätade, och därför blir konservativa, med deras raka och öppna syn på världen, alltid utlämnad för anklagelser om okänslighet. Det är inte riktigt snällt, eller hur, att beskriva saker som de är.

Det är här vänstern har sin starkaste sida: de bygger allt på vita lögner. Det har bara fördelar, vad jag kan se. Inga av deras system fungerar. Från stalinism till inkomstomfördelning, slapphet mot kriminalitet och multikulturalism, från attacker på religion till förakt för familjen, har vänsterns politik gjort vardagslivet sämre var än den prövats. Men eftersom den är beroende av - ja, definieras av - att beskriva mänskligt liv på falska grunder, är vänstern inget annat än snäll ...

Det är manéer, inte moralen, som drar gränserna för vårt agerande. (It's manners, not morals, that lay the borderlines of our behavior.)
Så rätt. I relativismens logik har grundläggande moral och dygder ingen plats, däremot ska man hela tiden låtsas vara snäll, medan man stjäl barnens godis. Det är kanske här - i förljugenheten - som vänstern finner sina starka psykologiska band med alla de tyranner man så gärna försvarat genom åren, från Stalin och Pol Pot till Saddam Hussein och Ahmadinejad.


Torsdag 2007-04-26 / 8.08
länk
MARGOT WALLSTRÖM GÖR BORT SIG. Hon kunde inte hålla sig, utan backar upp socialistkandidaten i franska presidentvalet. Det är så typiskt socialister. Deras partier går före landet och de ämbeten man upprätthåller. Wallström är EU-kommissionär för Sverige, inte för socialdemokraterna.

"Tveksamt" skriver Claes Arvidsson i SVD:s ledarblogg.

Jag undrar om Barosso kan ha kvar en så tydlig partipolitiker i kommissionen. Och om den svenska regeringen vill vara företrädd av en socialist i EU. Margot Wallström har gjort bort sig rejält.


Torsdag 2007-04-26 / 7.55
länk
RUDY GIULIANI CHOCKAR DEMOKRATERNA. Demokraterna är chockade över hur rättframt Rudy Giuliani kan beskriva situationen. Han säger:
Om en republikan väljs till president - och uppenbart anser jag att jag skulle bli bäst på detta - kommer vi att förbli på offensiven ... Jag har lyssnat lite på demokraterna och om någon av dem väljs, kommer vi att hamna på defensiven. Vi kommer att vifta med vit flagga i Irak. Vi kommer att avveckla Patriot Act, avlyssningen och förhören, och vi kommer att vara tillbaka i attityden före 11 september. Demokraterna förstår inte till fullo naturen och omfattningen av terroristernas krig emot oss.
Det är en attack som heter duga. Och vänsteraktivister är förvånade över hur svagt demokraterna svarat på Giulianis attack. I Washington Monthly skriver Kevin Drum, Letting Rudy Win:
Så jag blev nyfiken: vilket skulle demokraternas svar bli? Det vanliga gnällandet? Eller något smart? Både Barack Obama och Hillary Clinton har lämnat sina svar och omdömet blir: mer gnällande. Obama: "Giuliani har idag tagit politiken till en ny bottennivå, bla, bla, bla." Clinton: "En av de största tragedierna med denna regering är presidentens misslyckande med att samla landet efter 11 september, yada, yada, yada."

Otroligt! Ingen av dem tog chansen att göra vad Rudy gjorde: förklara i några korta meningar varför landet skulle bli tryggare med dem i Vita huset. Är det verkligen så svårt?
Ja!!!! Det är omöjligt för demokraterna att presentera en utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik som skulle skapa en tryggare och friare värld. Demokratiska partiet styrs av Michael Moore-falangen som hatar Amerika och vill se landet gå under, så att Ahmadinejad, Hugo Chaves, Fidel Castro och andra mördare och tyranner kan ta över världen.

Presidentvalet 2008 handlar i grunden om att vara för eller emot västvärldens värderingar om frihet, upplysning, individualism, pluralism och kapitalism. Vänstern har redan gjort sitt val. Man hatar USA och därmed västvärlden. Frågan är om tillräckligt många amerikaner väljer Ahmadinejad före Giuliani.


Torsdag 2007-04-26 / 7.25
länk
JOHN MCCAIN KÄMPAR PÅ. Republikanske sentaron John McCain har nu officiellt annonserat att han ställer upp som kandidat. Det är en gammaldags - och överspelad? - aktivitet, att offentligt och bakom en talarstol deklarera sin ambition att bli president. Och det är ett problem med McCain: trots att han har otroliga personliga erfarenheter, som mer än 5 år som krigsfånge i Vietnam, känns han överspelad på något sätt.

Han har rätt utrikespolitik, men det har också Rudy Giuliani. Och Giuliani känns fräschare. En förklaring kan vara att McCain som person mer liknar George W Bush, medan Giuliani är en helt annan typ. År 2000 sa man att Bush mer strikta och stela stil var en fördel, eftersom folk var trötta på Bill Clintons lättsamma och mångordiga. Clinton pratade och pratade och pratade. George W Bush var korthuggen. En kontrast. Och nu är Giuliani en större kontrast mot Bush än McCain.

En viktigare faktor är kanske ändå att republikanska gräsrötter inte litar på McCain, eftersom McCain hellre umgås med demokrater i storstäderna än med republikanerna ute i landet. Och det faktum att McCain varit en favorit i medierna har gjort repbulikanska aktivister misstänksamma. Medierna har än lägre förtroende i USA än i Sverige och alla i USA vet att journalistkåren tillhör vänsterkanten.

Se mer: Senator John McCain Announces Bid For 2008 President, se video av talet: McCain Announces


Onsdag 2007-04-25 / 23.05 länk
BARACK OBAMA VILL STÄRKA NATO. Också den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama har talat utrikespolitik. Han gav häromdagen ett linjetal i Chicago. Obama är, till skillnad från Giuliani, en mycket mer vanlig politiker, i den meningen att han är mångordig och i de flesta kontroversiella frågor intar en "både och"-attityd för att inte stöta bort någon, och för att kunna ändra sig när vindarna blåser. Där Giuliani är klar, är Obama oklar. Eller vad sägs om Obamas budskap i palestinafrågan:
Våra intressen tillgodoses bäst när folk och regeringar från Jerusalem till Amman, från Damascus till Teheran, förstår att Amerika kommer att stå upp för våra vänner, arbeta hårt för att bygga fred i Mellanöstern och vägra överlämna framtiden i regionen till dem som söker eviga konflikter och instabilitet. Sådan effektiv diplomati kan inte utföras i en handvändning, inte heller kan den försvåras av en ockupation i Irak. Den kräver istället uthålliga insatser och personligt engagemang hos USA:s president.
Va? Godda yxskaft. Obama säger här ingenting. Han sätter inte ner foten, mer än att vara emot Irak-projektet. Vad är alternativet? Engagemang! Uthålliga insatser! I vilken riktning? Obama svarar inte.

Något positivt och lite mer konkret var Obama om Nato:
Natos utmaning i Afghanistan utgör idag ett testfall, för att tala med Dick Lugar, om alliansen kan 'övervinna det växande klyftan mellan Natos utökade uppdrag och dess bristande kapacitet'. Vi måste överbrygga denna klyfta, övertyga medlemmarna att bidra med trupper till gemensamma säkerhetsoperationer, uppmuntra dem satsa mer på omstrukturering och stabilitet, strömlinjeformat beslutsfattande processer och ge befälhavarna på fältet mer flexibilitet.
Det är en offensiv hållning, iallafall.


Onsdag 2007-04-25 / 22.30
länk
RUDY GIULIANI GLASKLAR I PALESTINAFRÅGAN. Ett skäl till att jag gillar den förre New York-borgmästaren och republikanske presidentkandidaten Rudy Giuliani är att han är blixtrande intelligent och samtidigt orädd att säga vad han tycker, även i högst känsliga politiska frågor. Det är ledarskap. Vid ett möte med supportrar i New Jersey tog han upp den kontroversiella konflikten mellan israeler och palestinier, skriver Andrew Sullivan som citerar vad Giuliani sa:
Hamas eller Abbas, det spelar ingen roll. Bollen är på deras planhalva, och vi har bara att vara tålmodiga och inte pusha på för någon fredsprocess förrän de gör vad de måste göra ... De kan inte bara säga orden. Vem som helst kan yttra dem. De måste visa att de upphör med terrorism; de måste visa att de gör vad de kan för att få ett slut på terrorn. Jag är en stark anhängare av filosofin att vi ska visa tilltro, men att vi måste bekräfta. [Reagans trust and verify]. Om allt går som det ska, kommer det på ett naturligt sätt leda till en fredsprocess, men vi måste vänta tålmodigt till dess de är redo att få det att hända. Och ingen ska göra några eftergifter till palestinierna förrän de tar dessa steg.
Så rakt. Så enkelt. Så självklart. Bara så här kan en verklig fred åstadkommas i regionen. Jag tycker det är härligt när en makthavare, en möjlig makthavare, säger som det är. Utan att linda in, utan att släta ut. Rakt på sak.


Onsdag 2007-04-25 / 22.04
länk
EUs FLYTTCIRKUS STOR MILJÖSKANDAL. Så länge argumentet om det vansinniga i flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg var tredje vecka handlade om att bränna två miljarder kronor om året var det få som lyssnade. Vem i EU bryr sig om att skattebetalarnas pengar slösas bort?

Men nu har man upptäckt att det ständiga flyttandet fram och tillbaka, fram och tillbaka, inte bara bränner pengar - det påverkar miljön!!! Tusentals långtradare kör tonvis med handlingar fram och tillbaka. Resor och dubbel uppvärmning av lokaler.

Flyttkarusellen är en gigantisk miljöskandal. Det har två brittiska miljöpartister skaffat bevis på i en ny studie, rapporterar Independent i EU Parliament's two homes create 20,000 tons of C02:
Caroline Lucas, en av europaparlamentarikerna som beställt studien, säger: "Det är helt enkelt oacceptabelt att så mycket koldioxidutsläpp orsakas av något så komplett onödigt - och [2 miljarder kronor] slösas bort varje år - på denna föråldrade symbolhandling. Detta underminierar inte bara EU:s försök att minska utsläppen inom unionen, det sänder också ut signalen att minskade utsläpp inte har någon större prioritet."
Ibland har miljöpartister rätt! Och det är synd att så många glömmer att ekonomi i grunden handlar just om "hushållning" med resurser.


Onsdag 2007-04-25 / 15.08
länk
BARACK OBAMA IKAPP HILLARY CLINTON I MÄTNINGARNA. Dick Morris skriver idag kolumnen, Hillary’s experienceis at surviving.

Det är viktigt för Hillary Clinton att framstå som den erfarne politikern, nu när hon utmanas om presidentkandidatskapet mer än vad någon räknat med för ett halvår sedan. Barack Obama har bara två års erfarenhet på nationell nivå, men hans popularitet bara växer. Hos ett erkänt opinionsinstitut, Rasmussen, är Obama ikapp Clinton: båda får stöd av 32 procent av demokratiska väljare.

Och Morris pekar nu på att hon som Vita husets första dam inte åstadkom något annat än nederlag: hon satsade hårt på att få ett nytt sjukförsäkringssystem antaget, vilket resulterade i att demokratiska partiet 1994 förlorade majoriteten i representanthuset - för första gången sedan 1958.

Som senator har hon röstat för Irakkriget, något som nu ligger henne till last. "Hon har inte fått någon viktigt lagförslag antaget", skriver Morris. Det hon däremot varit framgångsrik med är att samla in pengar till sin kampanjkassa.

Morris analys går säkert inte obemärkt förbi hos de andra demokratiska kandidaterna...


Onsdag 2007-04-25 / 15.08
länk
WIKIPEDIA FYLLER NY ROLL SOM NYHETSFÖRMEDLARE. International Herald Tribune skriver om internetfenomentet Wikipedia, Wikipedia serves as Internet news source on the Virginia Tech shootings. Jag söker ofta i denna uppslagsbok, men jag länkar inte dit eftersom uppgifterna kommer från privatpersoner och därför måste tas som tips snarare än fakta.

Men nu har Wikipedia fått en ny roll bortom uppslagsverkets, skriver tidningen. Direkt efter skolmassakern i Virginia började bitar av information strömma in i Wikipedia där 2.074 personer inom kort bidragit med att på en och samma plats skapa överblick över informationen. Och inom två dygn hade 750.000 läsare besökt artikeln, som länkar vidare till hundratals andra sidor med mer information. Tidningen skriver:
Till och med lokaltidningen Roanoke Times noterar att Wikipedia 'blivit reningsplatsen för detaljerad information om händelsen'. Wikipedia har varit föremål för kontroverser över tillförlitligheten i artiklarna och författarnas anonymitet. Men under flera kritiska händelseförlopp på senare tid, som under tsunamin i Asien 2004 och vid London-bombningarna 2005, har Wikipedia förvandlats från en ständigt växande referensbok till en ständigt uppdaterad nyhetskälla - om än med skral originalrapportering.
Det är en funktion som inte funnits förut: en central där många hjälps åt för att samlar ihop all sorts information i en aktuell händelse. Det är värdefullt och visar vilken kraft det ligger i internet. Men man måste ha i minne att någon alltid kan smyga in påhittade, förvrängda och felaktiga rykten. Risken är mindre på ofta besökta sidor, men exempelvis på svenska sidor som besöks av betydligt färre kan grova felaktigheter bli liggande utan att någon upptäcker bristerna.


Onsdag 2007-04-25 / 8.35
länk
PÅTVINGAD SAMVARO PÅ VÄNSTERKANTEN. Om Mona Sahlins inviter till v och mp om att skapa ett gemensamt regeringsalternativ skriver Södermanlands Nyhter, Påtvingad samvaro på vänsterkanten:
Det innebär ju att [Mona Sahlin] tvingas åt vänster, bort från de avgörande mittenväljarna. Att hon, trots detta, tar steget och bjuder in till samtal vittnar dock om att åtminstone hon själv har insett att socialdemokraterna har sin storhetstid bakom sig ... Det är inte av lust och vilja som s, mp och v funderar på samarbete. Det är för att de måste. Maud Olofsson sa någon gång i alliansens gryning att ”den som har roligast vinner”. Ett citat att minnas.
Ja, för logiken blir en annan när två alternativ står emot varandra i valrörelser, än när partiledare kommer ut sent på natten med pannorna i djupa väck och efter hårda duster kommit överens i en förhandling under mandatperioden. I det senare fallet, i Göran Perssons "kvasikoalitioner" med först c och sedan v/mp, skapades dramaturgi kring svårigheter i enskildheter. Med förberedda regeringsalternativ som går till val, är det samstämmigheten mellan parterna och inriktningen på politiken som står i centrum och avgör trovärdigheten.

Bara i den aspekten har de borgerliga mycket att vinna på allianssamarbete, också i nästa val. De borgerliga har tagit taktpinnen i svensk politik från socialdemokraterna till den grad, att de nu styr också över socialdemokratins manöverutrymme i opposition.


Onsdag 2007-04-25 / 8.15
länk
HOTELL O BYGGNADS: OLIKA FACKLIGA SIGNALER. Helsingborgs Dagblad summerar Bygg-avtalet, Nytt avtal nya grepp:
Strax före klockan fem på tisdagsmorgonen undertecknades stilenligt sent ett nytt byggavtal. Byggjobbarna får 10,2 procent över tre år. Arbetsgivarna lyckades få bort de kontroversiella granskningsarvodena ur kollektivavtalet. Facket fortsätter med granskningen men det kostar höjd medlemsavgift med 155 kronor per månad. Samtidigt får arbetsgivarna en skyldighet att lämna löneuppgifter för samtliga medarbetare, alltså även icke fackanslutna, till Byggnads. Därmed är en ny strid född.
Samtidigt tar ledarartikeln upp att Hotell- och restaurangfacket, efter PR-katastrofen med salladsbaren, antagit ett näringslivsprogram, Näringrikt, där man "vill förbättra villkoren för företagen" och där man skriver, "Skatter och regler måste ändras så att företagen gynnas."

Detta får tidningen att hoppas: "I avtalsrörelser blommar konflikterna. Men fack och arbetsgivare borde fundera mer över intressegemenskap." Det är ju sant. Men jag ser programmet som ett tecken på att det är långt till nästa val. 2010 kommer tonerna från facket att vara annorlunda.


Tisdag 2007-04-24 / 20.58 länk
INTEGRITET, SEKRETESS OCH JANNE JOSEFSSON. Det är väldigt speciellt att se Janne Josefsson i SVT Uppdrag granskning kräva "alla kort på bordet" och hans reaktion när socialtjänstens företrädare hänvisar till sektretessen. Josefsson och andra i lokalen blir mäkta upprörda över att man inte omedelbart fläker upp "Louise"-fallet i alla dess detaljer i direktsänd TV.

I den här stunden finns ingenting som heter personlig integritet. Nu plötsligt ska enskilda människors privatliv presenteras inför mediernas domstol.

Josefsson kräver att kommunstyrelsens ordförande ska kunna ett ärende som han enligt sekretesslagen inte har rätt att rota i. Om kommunstyrelsens ordförande begärt att få se akten om Louise hade han brutit mot lagen och blivit åtalad. (Det vore ett värre brott än Sigge-gate, dataintrånget i s-databasen.)

I andra sammanhang brukar medierna hårt hålla på integriteten. Inga kameror ska få sättas upp på allmänna platser för att skydda de medborgare som går förbi. Men i fallet Louise ska man plötslig göra motsatsen, då framställs integritet som ett svepskäl.

Mediernas inkompetens blir bara värre och värre. De upprätthåller ingen som helst intellektuell hederlighet.

Jag har suttit i sociala distriktsnämnder (Härlanda och Kortedala i Göteborg) som handlagt tvångsmässigt omhändertagande av barn, om tvångsvård av missbrukare och andra av statens tvångsmetoder. Och jag måste säga att det är extremt obehagligt att representera staten när den tillgriper tvång mot människor, inte därför att de begått brott, utan därför att de brister socialt. Det är att representera förmynderisamhället.

Under denna tid utspelade sig i medierna ett fall där ett barn på 3-4 år blev misshandlat till döds, då socialen någonstans i Sverige fick utstå motsvarande spott och spe för att man inte ingripit i tid. Några år senare behandlades i medierna andra fall där socialen gjort helt orättfärdiga ingripanden i familjer som avvek från det "normala", men som på inget sätt var olagligt. Medierna svängde, beroende på fall, från att förespråka mer förmynderi till att göra utfall mot ett förkastligt förmynderi som omydigförklarade medborgarna.

Det som gör fallet Louise speciellt är att pappan dömts för övergrepp mot sin dotter. Alltså hade brott begåtts. Men detta var uppenbarligen inte känt hos socialtjänsten. Det som också är speciellt här är att flera varningssignaler nått socialen från olika oberoende håll. Det gör att de borde agerat.

Om jag ska spekulera utifrån min erfarenhet, så är socialtjänsten mycket strikt organiserad utefter sitt geografiska ansvarsområde. Louise kom från Göteborg till pappan i Vetlanda. Sedan rörde sig pappan runt omkring, och bodde i bilen i bland annat Jönköping. Flickan var aldrig rotad i Vetlanda. Det kan ha gjort att socialtjänsten i kommunen inte kände sig ansvarig för fallet, eller prioriterade andra kända fall framför denna okända flicka. Det är en spekultion.

Men så ser myndighets-Sverige ut: de har strikt och lagbundet ansvar. De kan inte fungera som folkrörelser, kyrkor och medborgare: visa social empati. För myndigheter är flickan ett personnummer. Därför bör mer av sociala insatser skötas av frivilliga organisationer. Det tycker jag är sensmoralen i fallet Louise.


Tisdag 2007-04-24 / 14.55
länk
SVD FÖRFALSKAR DEBATTARTIKEL OM ISLAMISM. Svenska Dagbladet är så vänster att man förfalskar debattartiklar. På debattsidan Brännpunkt publicerades igår en artikel av vänsterintellektuelle Ian Buruma.

Buruma är, som all vänster av idag, influerad av orientalism och oikofobi [förakt för den egna, västerländska kulturen]. Men han gör ändå tydliga reserveringar - som Svenska Dagbladet censurerar bort!

Låt oss börja med rubrikerna. Ian Buruma sätter på sin originalartikel rubriken: The Strange Death of Multiculturalism. Jag skulle översätta det till "Multikulturalismens märkliga död". Men SVD förvanskar rubriken till motsatsen: Islam hotar inte vårt Europa.

Ian Buruma kommer till slutsatsen att "We must do everything to encourage Europe’s Muslim to become assimilated in European societies."

SVD censurerar bort ordet "assimilerade", den mest naturliga översättningen, för det synnerligen vaga "smälta in i", vilket tar bort Burumas poäng i artikel för att skapa en annan.

SVD stryker också hela stycken där Buruma behandlar problem med islamismen och immigranternas barn: "Islamism, besides offering them an answer to the question why they do not feel happy with the way they live, gives them a sense of their self-worth and a great cause to die for." Han medger att islamismen ger unga muslimer, födda i Europa, "en sak att dö för". Och det handlar ju inte om att ta livet av sig, utan om att döda så många västerlänningar man förmår i självmordsattacker.

Denna problematik stryker SVD-Brännpunkt. Är det en oviktig poäng? Knappast. SVD gör om Burumas artikel till en pro-islamistisk. Varför? Varför är Svenska Dagbladets redaktion så ivriga i ambitionen att propagera för islamism att man förvanskar internationella debattörers resonemang?!

SVD utelämnar också ett stycke där Buruma beskriver hur den första kritiken mot islam i väst kom från personer som gjort uppbrott från sin uppfostran i djupt religiösa hem, för att istället under 1960- och 70-talen vända sig till extremvänstern. Men dessa kritiker har nu lämnat försvaret av multikulturalismen för att bli starka försvarare av upplysningen vars värderingar man ställer mot muslimsk fundamentalism.

Varför utelämnar SVD denna intressanta iakttagelse om att vi som kritiserar islamistisk extremism egentligen följer en gammal vänstertradition?

Det är också löjeväckande att SVD stryker följande mening i Burumas artikel: "Afrikanska diktaturer må ha varit fruktansvärda men på något sätt undgick de fördömanden från Europas intellektuella, eftersom kritik skulle uppfattats som kulturell arrogans."

SVD-redaktionen raderar varje självkritisk mening som Buruma yttrar å den intellektuella vänsterns sida.

Buruma talar om multikulturalismens död och om behovet av assimilering. SVD förvandlar detta till att Europa borde välkomna varje uttryck av islam. Buruma ser problem med islam i Europa, men problem som kan överkommas om man vågar diskutera. SVD stryker allt detta för att skapa en mot islamism totalt okritisk artikel.

Därmed förvanskar Svenska Dagbladet - på ett synnerligen grovt, primitivt och falskt sätt - ett debattinlägg av en internationellt känd vänsterintellektuell. SVD avsäger dig därmed allt vad intellektuell hederlighet heter, för att istället sjunka ännu djupare ner i den vulgära vänsterpropagandans skyttegravar. Och det på fundamentalisternas sida!


Tisdag 2007-04-24 / 14.55
länk
KINESER DÖDADE AV REBELLER I AFRIKA. Svenska medier har låtit bli att rapportera om att Kina håller på att ta över Afrika som sin nya koloni för utvinning av exempelvis olja. Det är ju bara européer som kan vara hemska utsugare!

Men i samma snabba takt som Kina ökar sin närvaro i oljerika regioner, drabbas man också av oroligheterna. Sky News rapporterar: Massacre At Ethiopian Oil Field. "Rebeller" ska ha dödat 9 kineser och 65 lokalanställda vid kinesikst oljefält i östra Etiopien.

Återstår att se om mediernas intresse för Kinas aktiviteter i Afrika nu ökar.


Tisdag 2007-04-24 / 14.55
länk
TURKIET FÅR ISLAMISTISK PRESIDENT, DOCK INTE ERDOGAN. AKP-ledaren och premiärministern Erdogan avstår från att bli president. Istället nominerar han sin utrikesminister. Turkish Daily News rapporterar Abdullah Gül is the candidate for president.

Gül har inte varit lika aggressiv som Erdogan mot de sekulära, men har samma grundläggande världsbild: han är islamist och enligt sekulära källor "arabkramare". Hans fru bär huvudduk, vilket är en tydlig religiös markering i Turkiet.

Abdullah Gül är civilekonom och arbetade i 8 år i Saudiarabien, på Islamic Development Bank i Jeddah 1983-91, rapporterar Turkish Press i biografi.

Från 1992 är han parlamentsledamot, och har bland annat sysslat med Europafrågor. Han var statsråd i den kortvariga islamistiska regeringen 1996-97, och följde i Erdogans spår från öppet islamistiska partier till det nedtonade AKP. När AKP vann valet 2002 blev Gül premiärminister, eftersom Erdogan inte kunnat kandidera till parlamentet på grund av fängelsestraff för spridande av religiöst hat. När Erdogan kunde ställa upp i fyllnadsval i mars 2003 vann han plats i parlamentet och tog därmed över som premiärminister. Gül blev då vice premiärminister och utrikesminister.


Tisdag 2007-04-24 / 10.20
länk
EN VÄNSTER-ALLIANS TAR FORM? Till radions ekoredaktion säger oppositionsledaren Mona Sahlin att hon börjat samtala med vänsterpartiet och miljöpartiet om samarbete inför nästa val, Oppositionens partiledare ska samarbeta. Vänsterledaren är tydligast:

- Vi ska inte kopiera någon annans framgångsrecept, men vi ska erkänna att det var ett misstag att låta högeralliansen framstå som enig medan vi inte ens kunde samla oss kring någon sorts gemensam inriktning för den kommande mandatperioden i valrörelsen. Det förlorade vi röster på, säger Lars Ohly.

Mona Sahlin vill börja i den svåraste änden:
- Jag vill själv diskutera EU-frågan, till exempel. När det är två partier som aktivt vill lämna den Europeiska Unionen så tycker jag milt sagt att det är ett problem om man ska knyta samarbetet närmare, säger hon.

Ja, det är i utrikes- och försvarspolitiken som socialdemokraterna aldrig haft något annat alternativ än att söka stöd hos borgerliga partier. Mp och v förstår helt enkelt inte att man måste försvara Sveriges nationella intressen. De låter partiegoism gå före landets bästa. Sådana partier är inte regeringsdugliga.

Därför har den borgerliga alliansen alla chanser att vinna valet 2010 så länge de håller ihop och kan visa hur splittrad oppositionen är. Då kan de borgerliga spela ut frågan om regeringsduglighet mot socialdemokraterna och punktera deras återkomst till makten.


Tisdag 2007-04-24 / 9.58
länk
BYGGNADS AVTAL RASERAR SVENSKT VÄLSTÅND. Det avtal som Byggnads krävt och nu fått igenom går i helt fel riktning. Man minskar arbetstiden, rapporterar ekot i Konflikten i byggbranschen är över.

Att arbeta färre dagar är ett recept för svensk fattigdom. Inte bara skapas mindre, vår konkurrenssituation gentemot globala konkurrenter försämras.

En annan betänklighet tar Magnus Persson upp i sin blogg: Får de verkligen göra så här? Byggnads kräver - och ska ha tillgodosetts detta krav - om att få lönebesked också från anställda som inte tillhör Byggnads, utan deras samtycke. Persson summerar:
Tips till de arbetare som stämde staten i Europadomstolen för att den inte upprätthöll den negativa föreningsfriheten i Sverige: om er arbetsgivare bestämmer sig för att rapportera er lön till Byggnads utan ert medgivande, så har ni möjlighet att se till att ordna ytterligare en smaskig rättegång med Byggnads inblandade...
Hur svaga är arbetsgivarna i Sverige egentligen? Går de med på vad som helst?


Tisdag 2007-04-24 / 9.52
länk
ANGELA MERKEL FÖRSÖKER BLÅSA LIV I KONSTITUTION. Tyske förbundskanslern Angela Merkel är ju denna vår ordförande för EU, och hon försöker nu väcka den EU-konstitution som fransmän och holländare dödade i folkomröstningar, rapporterar Deutsche Welle i Germans Bank on "Treaty" to Replace Doomed EU Constitution.

Hon vill få kritikerna att gå med på det nedröstade förslaget genom att ta bort ordet "konstitution" från texten och genom att inte kalla utrikestalesmannen "utrikesminister". Det är, måste jag säga, ett löjligt försök som Merkel lanserade vid möte med den tjeckiske presidenten:
"Jag anser det troligt att symboliska förändringar som ordet 'konstitution' eller titeln 'utrikesminister' inte kommer att finnas i det nya fördraget", sa den tjeckiske förhandlaren Jan Zahradil efter det att Angela Merkel träffat president Vaclav Klaus, en euroskeptiker, förra veckan.
Skälet till att Angela Merkel åker runt och byter ut ord i konstitutionen är att länder som redan godkänt den inte accepterar några större förändringar. Belgiens premiärminister Guy Verhofstadt sa nyligen i ett tal, "Vi kan inte bara anta förslag från vissa stater om att börja om från början. Låt inga missuppfattningar råda: ett mini-fördrag är oacceptabelt."

Jag förstår inte varför man fortsätter med denna för demokratin helt främmande metod att "sy ihop" EN lösning som alla accepterar. Det är som om socialdemokrater och moderater måste vara överens om alla lagförslag i Sveriges riksdag. Det är ju sjukt! Demokrati handlar om att välja väg. Då ska åtminstone två alternativa förslag stå mot varandra och Europas folk kunna rösta på antingen det ena eller det andra. Den elitistiska konsensusmodellen måste avskaffas om EU ska ha någon framtid.




Måndag 2007-04-23 / 21.30
länk
TV4 'KLIMATSMART' MED KRITISKA RÖSTER. Även om TV4 till stora delar följer det politiskt korrekta upplägget i klimatfrågan, släpper man iallafall fram röster med andra argument. På torsdag visas den mot växthuseffekten kritiska filmen Klimatförändringarna - en bluff? (The Great Global Warming Swindle), som retat gallfeber på miljöaktivisterna.

Direkt innan ligger Kvällsöppet, som också tar upp klimatfrågan. Där ska, om jag förstår det hela rätt, Nils-Petter Sundgren recensera både Al Gores film och den kritiska dokumentären - och då utifrån deras kvaliteter som propagandafilmer. Det kan bli kul.


Måndag 2007-04-23 / 21.15
länk
DN FÖR SKATTEHÖJAREN ROYAL. Det är i utrikespolitiken man kan skönja var svenska opinionsbildare egentligen står. De som på hemmaplan kallar sig liberaler stöder i obehaglig grad socialister utomlands. Som DN:s ledarredaktion idag, då man, om än i något förtäckta ordalag, vill se socialisten Royal vinna: Fördel: Ségolène.

Det program som Ségolène Royal går till val på är mer likt Lars Ohlys än socialdemokraternas. Hon vill höja skatterna, höja statligt dirigerade minimilöner och införa hårdare regleringar av företagen, vilket framgår av AFP:s sammanställning: The market or the state: Sarkozy, Royal offer differing economic approaches.

Nicolas Sarkozy står för reformer och liberaliseringar. Han vill höja veckoarbetstiden från nuvarande 35-timmarsvecka. Allt för att göra Frankrike konkurrenskraftigt i syfte att rädda välståndet.

Varför DN väljer Royal och hårdare statlig kontroll framgår inte i artikeln. Men som sagt, i utrikespolitiken avslöjar man var man egentligen hör hemma.


Måndag 2007-04-23 / 20.25
länk
LEIJONBORG BORDE STANNA I REGERINGEN. Jag begriper inte varför folkpartisterna drivit fram Lars Leijonborgs avgång. Valresultatet 2006 var bättre än Bengt Westerbergs sista, och 3 av de senaste 8 valen har givit sämre utfall.

Men även för den ideologiska oppositionen, "snällisterna", är det fel tillfälle att byta nu. Med all sannolikhet blir näste partiledare en person som står för krav-liberalismen, därmed åstadkoms ingen politisk förändring av partiet. Vilket i och för sig är mycket bra. Jag tror snällismen skulle driva partiet ur riksdagen i nästa val (snällismens valtrend är tydlig: 1982=5,9%, 1998=4,7%, 2010=3,5%). Erik Ullenhag och gänget hade behövt två år till av dåliga opinionssiffror för att inte bara kunna kräva personbyte utan också politikbyte.

Jag gillar Leijonborg. Han har visat att han vågar tänka nytt och prova nya strategier. Hans frisinnade bakgrund gör att han givit folkpartiliberalismen, som ofta är endimensionell och kategorisk, ett större djup. Därför hoppas jag att han blir kvar som högskole- och forskningsminister. Om Jan Björklund blir ny partiledare - ett självklart val om jag får säga min mening (se ingen batalj med Björklund) - är det lätt ordnat genom att Björklund blir departementschef som skolminister, med Leijonborg som "statsråd utan portfölj", gamla benämningen på ministrar som inte var departementschef. Det finns ju en annan gammal partiledare i regeringen, en viss Carl Bildt.

Folkpartiet gör klokast i att utveckla den liberala profil som Leijonborg varit med om att ta fram. Det är inte lätt att etablera nya perspektiv i politiken, men det brukar löna sig i längden.


Måndag 2007-04-23 / 9.55
länk
DRA INTE ALLA MILJÖPARTISTER ÖVER EN KAM. Per Gudmundson gör en träffsäker kommentar om miljöpartisterna Yvonna Ruwaida och riksdagsman Mehmet Kaplan, som i DN ondgjort sig över att Säpo spanar efter terrorister. Och att muslimer indirekt pekas ut. De menar att Säpo därmed drar alla muslimer över en kam. Gudmundson skriver:
Att påpeka att de just nu farligaste terroristerna drivs av en islamistisk världsbild är, underförstått, att dra alla muslimer i smutsen. Ett antagande som ju är helt befängt. Men det är, som sagt, viktigt i detta läge att understryka att alla miljöpartister inte är helt blåsta. Låt inte enskilda företrädare förstärka fördomarna.

Måndag 2007-04-23 / 9.25 länk
SVENSKT NÄRINGSLIV FÅR SMÅFÖRETAGARE I LEDNINGEN. Nya Wermlands-Tidningen skriver idag ledare på temat, Hon skall leda Svenskt Näringsliv:
Nu finns det för första gången på länge chansen att förändra bilden av företagaren. För en enig valberedning har beslutat nominera Signhild Arnegård Hansen till ordförande i Svenskt Näringsliv efter avgående Michael Treschow. ...

Men det är klokt att lyfta fram en representant för de små- och medelstora företagen på ordförandeposten. För det är viktigt att bilden av företagaren förändras så att vi får igång fler. Hos allmänheten måste hon skapa större förståelse för företagaren och hans eller hennes villkor. Det gör man inte med storföretagare vid rodret.
I helgen skrev PJ Anders Linder i Svenska Dagbladet, Företagandets moraliska kraft:
Att Svenskt Näringsliv får en kvinnlig ordförande, som har byggt upp sitt eget företag från grunden, kan ge en helt annan framtoning och ett helt annat genomslag för organisationens budskap. Saken blir inte sämre av att Arnegård Hansen är rak och förtroendeingivande som person, engagerad både i att det skapas välstånd i samhället och i att samhället kommer ihåg dem som har det svårt.

Vid ett möte i veckan sade LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin att det inte bör vara någon större skillnad i inkomst mellan dem som jobbar och dem som inte gör det, och LO-ekonomen Dan Andersson använde näringslivstopparnas höga löner som publikfriande argument mot idén om att arbete har värde i sig. Med Signhild Arnegård Hansen istället för Michael Treschow eller Sören Gyll som näringslivets främsta företrädare är det slut på den sortens sötebrödsdagar för dem som bekämpar reformer. Det finns mer moralisk kraft i egenföretagarens risktagande och engagemang än i försvaret för en utmattad bidragspolitik.
Ja, att Svenskt Näringsliv behöver en annan framtoning är helt uppenbart. Därför är det utmärkt att en person som byggt upp ett eget företag, och därmed tagit risker med sin egen ekonomi snarare än levt hur tryggt som helst med mångmiljonfallskärmar, står i ledningen för Sveriges företagare. Men debatten när det gäller arbetsmarknaden är hårdare än någon annan i Sverige. Det krävs tuffa argument och starkt engagemang för att få ut företagarnas perspektiv, något som ingen lyckats med efter Curt Nicolin. Arnegård Hansen har ingen lätt uppgift framför sig.

Förra veckans blogg