Söndag 2007-04-15 / 23.08länk NYTT KRIG TYSKLAND-USA? Antiamerikanismen i Europa når ständigt nya bottenrekord. Nu har en video avslöjat hur tyskt befäl säger till soldater under skjutövning att de ska föreställa sig svarta amerikaner som mål, rapporterar Deutsche Welle i
US Angered By Offensive German Military Video.
Europa har USA att tacka för allt - för friheten undan nazism och kommunism, för välståndet som blev möjligt genom Marshallhjälpen.
Europa liknar alltmer ett dårhus.
PS.
Ett annat exempel är TT - detta getingbo av antiamerikanska fåntrattar. Varken TT eller Svenska Dagbladet känner till att George W Bush inte ställer upp i nästa val:
Barbra Streisand äter mot Bush. Eller som en läsare skriver "But Bush isn't running, you fucking morons!"
Söndag 2007-04-15 / 22.15länk TV8 OM SVERIGEDEMOKRATERNA. Det blev en saklig debatt i
TV8 mellan sd-ordf Jimmie Åkesson och partisekreterare Per Schlingmann (m), även om många påståenden är obevisade om vad flyktingmottagningen kostar och hur stor den kostnaden är jämfört med det senare års immigranter bidrar med till statskassan. Här är ett område där mycket synpunkter cirkulerar i folkdjupet, men som aldrig har kunnat penetrerats ordentligt eftersom diskussionen varit tabu.
Här tycker jag inte Schlingmanns argument höll om att det inte spelar någon roll, därför att man inte ska ställa folk mot folk. Ja, men då ska vi avskaffa alla skatter omedelbart. För så länge medborgarna har betalat skatt och erhållit förmåner, har diskussionen handlat om vem som gynnas och missgynnas. Ung mot gammal. Barnfamiljer mot barnlösa. Höginkomsttagare mot låginkomsttagare. Norr mot syd. Storstad mot landsbygd. Den diskussionen kan ju inte var ointressant enbart när det gäller nya mot gamla svenskar.
I TV8 fortsatte man med en presspanel efter debatten och kom där att diskutera vad som händer efter nästa riksdagsval om sverigedemokraterna blir vågmästare. Man landade väl i den rimliga slutsatsen att någon kommer att samarbeta med sd, eftersom det handlar om makt. Men den intressanta frågan är ju hur alliansregeringen ska agera för att få förnyat förtroende av svenska folket och därmed vinna fortsatt riksdagsmajoriet 2010.
Det första kravet är att de fyra partierna håller ihop och tydligt demonstrerar att man vill fortsätta regera Sverige. Om man kan visa att utanförskapet minskat, samtidigt som man går till val på nya fräscha profilfrågor, är det fullt möjligt. Det andra kravet är att vänsterblocket enas om ett trovärdigt regeringsalternativ. Varför? Jo, ju tydligare det blir att varje enskild väljare kan avgöra vem som får regeringsmakten, desto svårare blir det för folk att rösta på ett parti som inte tillhör något regeringsalternativ.
Ett tredje krav är att man nu börjar diskutera sverigedemokraternas problemformuleringar - och gör det i en seriös debatt. Ordentliga, opartiska undersökningar bör tas fram på alla de områden som oroar många människor.
Söndag 2007-04-15 / 21.40länk FÖRSVARET: "BIDRA KONKRET PÅ BACKEN". Nuförtiden blir jag överraskad när ett journalistiskt arbete är balanserat, sakligt och informativt. Och det var faktiskt SVT:s Dokument inifrån, som ikväll handlade om den nordiska stridsgruppen genom vilken Sverige kommer att leda EU:s militära insatser:
Ung svensk soldat.
Programmet ger en fördjupad bakgrund till varför Sverige fått en så framskjuten position nu när Europa håller på att utforma sin utrikes- och säkerhetspolitik. Överste Ulf Henriksson intervjuas om hans insatser på Balkan som chef för den nordiska FN-bataljonen - prisad internationellt för att vara en av få kompetenta europeiska förband i det kriget. Likaså beskrivs ingående Operation Artemis i östra Kongo där svenska elitsoldater deltog i hårda strider tillsammans med franska förband i syfte att förhindra folkmord 2003. Också den insatsen var mycket framgångsrik, och en orsak till att Sverige leder en av EU:s första stridsgrupper (battlegroup).
- Sverige har på sätt och vis blivit ett krigförande land, säger forskaren Peter Viggo Jakobsen vid Köpenhamns universitet.
Den kritik SVT-programmet riktar handlar inte om att likt papegojor upprepa miljöpartiets och vänsterpartiets invändningar, att det skulle vara fel att svenskar riskerar livet för att hindra folkmord, utan om att de stridsberedda förband som byggs upp består av alltför unga soldater. Det framgår inte av programmet varför man i Nordic Battlegroup valt att rekrytera bland värnpliktiga och därför får soldater i 20-årsåldern, istället för bland officerare och därmed soldater i 25-30 årsåldern. (Jag gissar att Nordic Battlegroup är för stor för att bara rekrytera bland officerare.)
Men det viktiga är att försvarsmakten håller rimliga kompetensnivåer och att alla inblandade inser att uppdraget kan bli livsfarligt och att svenska soldater kan komma att dö i strid. Och här tycker jag att reportaget inte kunde visa att någon försökt tona ner riskerna. Försvarsmakten vet genom tidigare erfarenheter vad som krävs, och jag tycker man svarar med stor trovärdighet på kritiska frågor. Sällan har väl statliga företrädare varit så raka. Jag gillade särskilt när en officer uttryckte det som att vackra formuleringar på papper ingenting betyder. Man måste "bidra konkret på backen". Exakt.
Söndag 2007-04-15 / 9.11länk KASPAROV HAR SATT EN BOLL I RULLNING I RYSSLAND. Det blir mycket intressant att följa förre schackvärldsmästaren Garry Kasparov inför kommande parlaments- och presidentval i Ryssland. Han har för det första en stark ställning som person, internationellt känd och omtyckt på hemmaplan. Han visade i går, när han under en demonstration mot Vladimir Putin arresterades, ett enormt mod. Bilderna när han låter sig intervjuas mitt i kaoset då poliserna föser in honom i en skåpbil är starka. Han har alltså den utstrålning som krävs för att få genomslag.
Ryssland har länge saknat trovärdiga och folkliga oppositionsföreträdare. Kasparov kan bli den som ger opposition en stark röst.
Vi får hoppas att han också är lika smart i politik som i schack. Gårdagens aktion ger det intrycket. Han fick enorm uppmärksamhet, iallafall utanför Ryssland, för arresteringen igår. Och idag är han fri, rapporterar AP från Moskva, Kasparov Freed After Anti-Putin Rally.
Hur Putins Ryssland behandlar Kasparov framöver kommer att säga allt om var landet befinner sig och ge svar på frågorna: är Ryssland en demokrati? Tillåter Ryssland opposition?
Jag tror inte Garry Kasparov kan vinna presidentvalet - om det kommer att hållas. Alltför många ryssar lever efter devisen att man hellre vill ha en stark ledare än en demokrati som man upplever som svag. Men om Kasparov får verka och samlar en tillräckligt stor opposition, finns ändå hopp om Ryssland. Då kanske landet vänjer sig vid politisk debatt och lär sig uppskatta sina valmöjligheter.
Söndag 2007-04-15 / 7.45länk EN MILJON DEMONSTRERADE MOT ISLAMISM - I TURKIET. Visst är det märkligt? Så fort tio personer demonstrerar mot Bush eller USA någonstans i världen, publiseras förstasidesrubriker och trycks helsidesartiklar i västmedierna. Men när hundratusentals turkar demonstrerar mot islamism och för ett sekulärt Turkiet, då blir det på sin höjd en notis (som i DN där nyheten får fem meningar i en spalt).
Hundratusentals människor från hela Turkiet samlades på lördagen i en massdemonstration i syfte att få premiärminister Recep Tayyip Erdogan, en politiker med islamistiskt förflutet, att avstå från att ställa upp i presidentvalet.
Folksamlingen som bar på turkiska flaggor och porträtt av Mustafa Kemal Atatürk, grundare av det moderna Turkiet, fyllde fyra huvudgator i flera kilometer när de marcherade mot Ankaras centrum ...
Polisen bedömde att demonstranterna var fler än 300.000, medan organisatörerna, flera frivilligorganisationer, sa att en miljon människor som rest med bussar, tåg och flyg, deltog i det enorma demonstrationsmötet för sekulär politik, kallat "Demonstration för republiken" ...
Folkmassan ropade "Turkiet är sekulärt, och ska förbli sekulärt" och bar på plakat med texten "Demokrati - inte reaktionär politik" och "Presidentpalatset får inte bli hem för religiösa shejker och brödraskap". Ett annat plakat löd "Respektera tro - avvisa reaktionärerna!"
Det är märkligt hur västmedierna nonchalerar dessa moderna, sekulära muslimska krafter för att ställa upp och försvara Erdogans reaktionära islamism. Ta bara Ingrid Hedström i DN igår (ej online): "Vad är egentligen det största hotet mot demokratin - en 'first lady' med huvudduk eller en militär som lägger sig i politiska val?" Den frågeställningen visar - inte minst mot bakgrund av gårdanges demonstration i Ankara - på en total aningslöshet. Hedström begriper inte att slöjan symboliserar kvinnoförtryck, sharialagar och avskaffande av frihet, pluralism och demokrati.
I lunchekot igår
beskrev man ett fängelsestraff som Erdogan fick på 1990-talet för spridande av religiöst hat, som en bestraffning för att "ha läst upp islamsk dikt".
Detta knäböjande för islamism i DN, i Sveriges Radio och i stort sett alla andra medier är djupt oroväckande. Medierna blundar inte bara för fundamentalismens konsekvenser, man inbjuder dem att ta över. Det liknar väldigt, väldigt mycket den beundran man hade för 1920- och 30-talens nya revolutionerande och samhällsomstörtande politiska rörelser, fascismen och nationalsocialismen. Att dessa rörelser sedan brände ner tidningshusen och mördade journalister är kanske också det en historia som kommer att upprepas. Den gången insåg journalisterna för sent att man beundrat sina mördare och jag undrar om det kan bli annorlunda nu när journalistkåren i ännu högre grad är ideologiskt indoktrinerad.
Söndag 2007-04-15 / 7.45länk GENERATIONSKLYFTA I EU-SYN. I Expressen publicerar en lång rad unga borgerliga politiker och debattörer en intressant debattartikel, EU:s makt måste rullas tillbaka. De som argumenterade för EU-medlemskap i början av 1990-talet har "inte förmått att förändra sin syn på samarbetet i takt med" att likriktning ersatt öppenhet som EU-filosofi. Hos dem som var för unga då och har "vuxit upp med unionen finns däremot många som är kritiska till denna utveckling inom EU".
Kan ligga något i det. Jag har själv svårt att förklara varför så många i min generation (och äldre) inte förmår överge ja-nej diskussionen och kritiskt granska unionen som den är. Artikelförfattarna har i vilket fall rätt i att väljarna förlorat "möjlighet att utkräva politiskt ansvar i viktiga frågor". Det har varit denna bloggs huvudinvändning mot EU-beslut. Vart vänder vi oss om vi vill ändra EU:s inriktning? Vilka man röstar på i Europaparlamentsvalet spelar ingen roll, för det finns ingen regerande majoritet att ställa till ansvar.
Även om regeringen utser vår EU-kommissionär, kan vi väljare inte heller utkräva ansvar genom att byta riksdagsmajoritet, för i EU:s kommission sitter både höger- och vänsterregeringars företrädare. Inte heller i kommissionen finns en regerande politisk majoritet som kan fällas. EU styrs av en makt: eliten. Och den kan ingen europé rösta bort. Därför har artikelförfattarna också rätt i sitt krav:
[D]et europeiska samarbetets institutioner [har] i allt högre utsträckning kommit att se som sin huvuduppgift att likrikta medlemsstaternas lagstiftning över allt vidare fält. Det är dags att lyssna på den nya borgerliga opinionen och låta retorik om ett smalare men vassare EU återspeglas i besluten. Europapolitiken behöver en ny färdriktning. Ska vi få mindre av politisk styrning och mer frihet för den enskilda människan måste EU:s makt rullas tillbaka.
Tyvärr saknas denna ambition i de borgerliga partierna. M och fp fortsätter blunda för alla problem. C och kd har traditionellt haft svåra inre motsättningar om EU och vågar därför inte ha någon bestämd uppfattning om någonting som rör EU. Men i EU-frågan ligger en chans för alliansen: utifrån en positiv grundinställning till Europasammarbete kan man formulera lösningar som kritiserar dagens EU. Då skulle man både kunna fånga upp EU-kritik i samhällsopinionen och, till skillnad från "nej till allt"-linjen, presentera offensiva och framåtblickande lösningar.
Lördag 2007-04-14 / 10.04länk VETLANDA OCH GRÄVANDE JOURNALISTIK. Äntligen har Nya Wermlands-Tidningen börjat lägga ut sina ledare på nätet. Tidningen tillhör landets största och har ofta varit en intressant, men svåråtkommen, röst. Som politisk färg har tidningen antagit en för Sverige ovanlig, nämligen
konservativ. Ett tecken i tiden, kanske. Nu kan du följa den genom bloggens
direktlänkande lista till ledarsidorna.
Idag handlar ledaren om flickan i Vetlanda som levde i misär och om hur journalisterna handskas med ärendet, som igår ledde till demonstrationer i Vetlanda med krav på avgång av ansvariga inom socialtjänsten, Granska granskaren:
Av [TV-programmet] Uppdrag granskning skulle man kunna tro att det var Janne Josefsson som räddade "Louise". Men hela historien rullades upp sedan flickan själv sökt hjälp. Rättegången i Eksjö mot fadern i höstas var föga uppmärksammad, utom av Dagens Nyheter ... Janne Josefsson grävande insats var att ha läst DN den 20 november, som han sedan snickrat ihop ett dramatiskt reportage kring, och som nu lett till demonstrationer i Vetlanda och avgångskrav.
Med detta i baktanke är det då så märkligt att en del ifrågasätter den sortens grävande journalistisk som Janne Josefsson står för? I sig viktiga företeelser och missförhållanden som verkligen behöver granskas (som Vetlandafallet) riskerar att tas på mindre allvar bara för att den metod som en del granskare tillämpar inte inger förtroende. Ytterst drabbas hela journalistkåren. Är det då så konstigt att en seriös journalist som Lars Adaktusson reagerar? Är det då så konstigt att journalister hamnar lågt när opinionsinstituten mäter folks förtroende för diverse yrkesgrupper?
Själv anser jag att både Lars Adaktussons seriösa journalistik och Janne Josefssons kampanjjournalistik har en roll. Problemet är att Janne Josefsson och Uppdrag granskning går under falsk varudeklaration. Han är ingen journalist, utan kåsör. Uppdrag granskning är inget dokumentärbaserat, nyhetsinriktat samhällsprogram, det är ett kultur- och debattprogram som visar EN sida av samhället - den som redaktionens medarbetare vill visa upp.
Grundproblemet är vilka anspråk olika program tar sig i sitt sätt att presentera sitt arbete. Precis som Michael Moore inte är en dokumentärfilmare utan propagandist, är Janne Josefsson ingen nyhetsjournalist utan en sorts krönikör som personligen blir arg på något och skildrar det med stor effektivitet. Samhällsdebatten behöver sådana inslag. Problemet är att SVT bara låter vänsterfolk vara denna sorts krönikörer. Och att dessa personliga debattinlägg presenteras under falsk varudeklaration, som grävande, saklig journalistik istället för de partsinlagor de är.
Lördag 2007-04-14 / 10.04länk ANTIAMERIKANISMENS RÖTTER. I Göteborgs-Posten skriver riksdagsman
Mauricio Rojas (fp) en gästkrönika om Europas utmaningar, varav en är att göra upp med antiamerikanismen, En offensiv europeisk agenda:
Antiamerikanismen har i Europa kommit från såväl högern som vänstern. I den förenas ett slags aristokratiskt förakt för dessa simpla européer som på andra sidan havet tog sig rätten att bli rikare än sina gamla moderländer med vänsterns aversion mot detta livslevande bevis på den ekonomiska frihetens enorma styrka
Det är kanske därför jag inte är antiamerikansk, jag tillhör varken denna aristokrati eller vänstern. För båda dessa grupperingar är uppenbart avundsjuka på Amerika och på vad amerikanerna har åstadkommit av välstånd och frihet. Men avund ligger inte för mig. Här instämmer jag med katolska kyrkans analys om de sju dödssynderna. Tyvärr gör ju inte svenska kyrkan detsamma - de tillhör de aristokratiskt avundssammas skara när det gäller Amerika.
Lördag 2007-04-14 / 10.04länk NÄR AMERIKANER STOPPAR BONUSAR BLIR BONUSAR PLÖTSLIGT BRA. Jag förstår inte upprördheten över att Ericson fick sina bonusprogram stoppade. Det är bara bra att direktörerna och styrelseledamöterna får grunna över de en gång till i vetskapen att deras nya förslag noga kommer att granskas.
Det är ju exakt det opinionen efterfrågat. Ja, till dess amerikanska ägare visade lite handlingskraft.
Då plötsligt sluter alla upp bakom vilka bonusar som helst. Inte ska amerikaner få komma här och lägga sig i svenska orättvisor!
Kristian Karlsson formulerade det så här i sin ledarartikel:
Dagens Nyheter beskrev det som en kupp och en revolution. ”Skrällen på Ericssons stämma visar vilken tickande maktbomb de utländska ägarna utgör (...) Nu lär kraven hagla om skydd mot fler ägarrevolter.”
Förlåt, men sade du ägarrevolter? Inte kan man väl tala om revolt när ägare använder sin rösträtt på bolagsstämman? ...
Det är lustigt att fondkapitalet, som länge fått kritik för att vara ansiktslöst och passivt, nu kritiseras för att ta aktivt ägaransvar. Så sent som i maj förra året gjorde SVT:s Uppdrag granskning ett stort nummer av att de institutionella ägarna inte röstade emot bonusprogram.
Journalisterna vänder kappan efter vinden. Ena dagen är bonusar dåliga och fondkapitalet anonymt. Nästa dag är bonusar bra och fondkapitalet ska låta bli att använda sin makt.
- Varför utfärdar ditt land döds-fatwor mot författare, förnekar förintelsen och tar gisslan?
- Vi vill bli tagna på allvar.
Fredag 2007-04-13 / 10.15länk RADIOPRATAREN DON IMUS INTE KONSERVATIV. Det är så otroligt typiskt. När en av USA:s mest kända radioröster Don Imus får sparken för att han skämtat om ett damlag i basket, kallar Sveriges Radio honom omedelbart för "konservativ". Vilken idioti. En radiopratare hos CBS och NBC kan naturligtvis inte vara konservativ. Det borde till och med public service begripa.
Ett av Don Imus' mer kända omdömen handlar om Rush Limbaugh, som han kallade "a fat, pill-popping loser". Limbaugh är konservativ.
I USA har en diskussion startat om vem som får säga vad. Det Imus sa ("de ser ut som toviga horor") var inte särskilt grovt om man jämför med exempelvis texter inom hiphop där horor, "niggers", och anstiftan till mord förekommer hela tiden (studie i rappmusikens ordval). Och när dessa unga, svarta musiker förnedrar, då är det ingen som protesterar. Men när en vit medelålders man skämtar med lindrigare språkbruk än så, då får han sparken.
Man kan också, som Howard Kurtz i Washington Post fråga sig i kolumnen Media Miscarriage, hur stort dessa damspelares "lidande" varit av ett dumt skämt jämfört mot de tre vita unga män vid Duke universitetet som i mer än ett år fått löpa gatlopp och blivit avstängda för anklagelser om våldtäkt på en svart kvinna, anklagelser som i veckan lades ned. Åklagaren har tvingats
be om ursäkt och riskerar själv åtal.
Det är sjukt när människor bedöms olika beroende på hudfärg. Men nu har en omvänd rasism blivit gällande i USA, där vita inte får skämta lika fritt som svarta, där vita som utsätts för grova ojustheter inte räknas medan minoritetsgrupper kan känna sig kränkta av minsta uttalande. Denna nya rasism är lika förkastlig som den gamla.
Humanisterna och dess ordförande Christer Sturmark går till attack mot religiösa virrläror med samma frenesi som en gång den katolska inkvisitionen. Jag har svårt att se att något av det han står för går att förena med den anda av tolerans mot oliktänkare och galenskapare som humanister i olika tider har vinnlagt sig om.
Det råder fullt krig mellan "humanisterna". Detta bekräftar hur viktig vår kristna tradition är för att kunna vara humanist, snarare än att gaffla om det med stor käft.
Fredag 2007-04-13 / 9.05länk GIULIANI LEDER KLART ÖVER CLINTON. En ny opinionsmätning i Los Angeles Times visar att Rudy Giuliani skulle vinna över Hillary Clinton om presidentval mellan dem hölls i april, med 48 procent mot 42.
Inom republikanerna behåller
Rudy Giuliani ledningen inför nomineringsprocessen med stöd av 29 procent bland republikanska väljare, medan
Fred Thompson får 15 procent och
John McCain 12 procent.
På demokratiska sidan är det oförändrade styrkeförhållanden:
Hillary Clinton får stöd av 33 procent bland demokratiska väljare, Barack Obama av 23 procent och
John Edwards av 14 procent.
Fredag 2007-04-13 / 8.45länk MEDIERNAS VINKLADE ORDVAL. Idag släpper Näringslivets Medieinstitut rapporten Språka på mediekratiska (pdf). Där har man granskat mediernas språkbruk under den månad då regeringens budgetproposition presenterades och diskuterades 16 okt-17 nov 2006.
Rapportförfattarna finner att nyhetsreportrarna använder negativt laddade begrepp för att beskriva regeringens ekonomiska politik:
Vi belyser hur nyhetsreportrar frångår kraven på korrekthet och allsidighet när de använder värdeladdade ord för att beskriva regeringens ekonomiska politik. Det som lika gärna skulle kunna vara en ”reform” blir en ”försämring” ... och ”försäljning” blir ”utförsäljning”. Två tredjedelar av nyhetsflödet kring försäljningen av statliga bolag beskriver
politiken som ”realisation” ...
Verkligheten filtreras på nyhetsplats genom en verbal processor som utlämnar
mediekonsumenterna till reporterns beskrivning av verkligheten. Vi utsätts för en
omedveten värdeladdning och därmed en politiskt tendentiös bevakning ...
I vår granskning finner vi att medierna, i strid med TT:s ovan nämnda skrivregler och en professionell journalistisk
saklighet, i hög utsträckning använder värdeladdade ord och begrepp för att beskriva verkligheten.
Detta menar vi riskerar att förskjuta läsarens eller tittarens förståelse av verkligheten i en specifik politisk riktning. Möjligen är detta journalistiska fenomen ett resultat av en specifik politisk tendens i den samhälleliga diskursen. Vi kallar fenomenet ”den omedvetna värdeladdningen”
Det här är en viktig rapport. Vi som inte är vänster måste lära svenska folket att läsa mediernas grovt vinklade språk i nyhetsbevakningen. Det är genom att lära sig tolka dessa ord, lära sig att vara uppmärksam på dessa propagandistiska inslag som man kan stå emot. Så gjorde medborgarna i Sovjetunionen, och så måste nu vi lära oss att läsa medierna.
Torsdag 2007-04-12 / 22.50länk OVANLIG DEBATT: FP MOT SVERIGEDEMOKRATERNA I TV8. I TV8:s direktsända Adaktusson debatterade nyss folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag mot sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson.
Ullenhag var den aggressive, men han fastnade i symboler och guilty by association-retorik. Jag tror inte argument om hur hemskt det är att sverigedemokrater träffat Le Pens nationella front är rätt taktik. Det gjorde att det faktiskt var Åkesson som talade om samhällsproblem och värderingar - så som han ser dem.
Åkesson tog upp frågor som oroar en hel del i valmanskåren, medan Ullenhag använde gamla tekniska debattknep som nog mer uppskattas inom partiaktiva kretsar än utanför dem.
Det var en trevande debatt, med förslag vi inte hört i direktsända politikerdebatter förut. "Vi vill strypa invandringen", sa Åkesson med självklarhet. "Och höja grundpensionen för fattigpensionärerna." På det sättet undvek Åkesson att framstå som den hårdhudad buse som Ullenhag strävade att framställa honom som. Ullenhags debattstrategi misslyckades.
De etablerade partierna har fortfarande inte fått grepp om sverigedemokraterna, som blandar vänsterpopulism med nationalism. När moderaternas partisekreteraren Per Schlingmann på söndag kväll möter Jimmie Åkesson i TV8-programmet "Sverige i fokus" borde han rikta in sig på värderingar och använda sakargument.
Att försöka platta till sverigedemokraterna med demonstämpel håller inte.
Torsdag 2007-04-12 / 21.17länk GÖRAN PERSSONS KUSLIGA REKRYTERINGSINSTINKT. Eftersom flera hävdat att betydligt mer av statsminister Göran Perssons politiska handlag framkommer i Erik Fichtelius 600-sidiga intervjubok Alridg ensam, alltid ensam än i SVTs program har jag köpt ett ex.
Jag har inte kommit så långt, men har hunnit läsa (det som också framgick i TV-serien) att Persson hävdar att han inte visste att Thomas Bodström var son till utrikesminister Lennart Bodström (s). Persson hade sett honom i TV, och där gjort så gott intryck på statsministern att han fört upp honom i svarta boken över möjliga ministrar. Fan trot.
Men i boken får Persson fortsätta att berätta om hur han vaskade fram Laila Freivalds ersättare som justitieminister. Och då säger Persson något än märkligare:
Det fanns några stycken i riksdagen man kunde ha gått på, som säkert hade klarat det också. Susanne Eberstein och några stycken till, men det ville jag inte heller göra. Jag ville ha något slags förnyelse, och då hade jag sett Bodström under brandrättegången. (s 61)
En socialdemokratisk statsminister ser riksdagsledamöter som gamla och förbrukade redan innan de ens blivit påtänkta som statsråd. Istället börjar han fundera över någon han sett på TV. Helt utan politisk erfarenhet och en person som statsministern till en början inte ens vet om han är socialdemokrat eller moderat.
Jag hade svårt att köpa det. Men han ger sedan en förklaring som både är kusligt logisk och ger en skrämmande bild av svensk partipolitik av idag.
Persson förnekar bestämt att han väljer politiskt oerfarna statsråd för att kunna kontrollera dom. Tvärtom skulle det, enligt Persson, vara lättare att styra en erfaren och i politiken välförankrad person: "Jag kan vara mycket tuffare, hårdare och fränare mot en person som är distriktsordförande i partiet och som sitter i regeringen", säger han (s 64).
Persson menar att de erfarna är mer beroende av politiken och partiet för sin försörjning, medan de oerfarna "har en egen yrkesmässig plattform att falla tillbaka på".
Detta förklarar Persson utan att lägga några värderingar i det. Men för mig ger det en otäck påminnelse om varför så få i partipolitiken låter den egna övertygelse styra, för att istället vara partiets knähund. Politik är ett yrke. Man säger det man blir tillsagd, för det är det man har betalt för. Och utanför politikens sfär skulle de aldrig få jobb på samma lönenivå.
Torsdag 2007-04-12 / 20.22länk HILLARY CLINTON FALLER PLATT I OMRÖSTNING INOM VÄNSTERN. Den inflytelserika vänsterorganisationen MoveOn genomförde en internetkonferens häromdagen och nära 43.000 deltagare deltog i en omröstning om vilken av demokratiska partiets presidentkandidater som har bäst Irak-politik, rapporterar The Hill i Clinton suffers virtual defeat in MoveOn vote:
Barack Obama, 27,9 procent
John Edwards, 24,9 procent
Dennis Kucinich, 17,2 procent
Bill Richardson, 12,3 procent
Hillary Clinton, 10,7 procent
Förutom Clintons svaga stöd bland vänsteraktivisterna är det intressant att notera att
John Edwards är en så stark tvåa. Jag har ju tippat att han vinner nomineringen, även om hans stöd i opinionsmätningarna varit svagt. Här är ett bevis på att jag kanske inte är helt fel ute...
Torsdag 2007-04-12 / 14.45länk SVENSKA DAGBLADET SÄMRE ÄN SKVALLERPRESSEN. Många läsare ifrågasätter Svenska Dagbladets förstanyhet idag, om den stackars gravida 17-åringen på semesterresa i de lugna, avkopplande turiststråken i Somalia och Kenya: ”Soldater från USA grep oss”
Det här är hatpropaganda mot USA av värsta sort. SVD är en skittidning. Sluta prenumerera på SVD! Ledarsidan är bara ett alibi. Och den kan vi läsa på nätet.
Ingenting i det tidningen uppger är trovärdigt. SVD ger Safia Benaouda fullt spelrum att hitta på vad hon vill, utan att ifrågsätta vad hon gör i dessa oroliga områden där det råder krig mellan islamistiska fundamentalister och de lagliga regeringarna i Somalia och Kenya.
Det är som skvallerpressens påhitt om kändisars och kungligheters privatliv, fast sju resor värre: man har ett uppenbart politiskt syfte - att smutskasta demokrati och underblåsa fundamentalism.
En läsare skriver:
En 17-årig gravid flicka, dotter till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd, reser på solsemester till Dubai under jullovet ... [Där] beslutar man sig trots allt för att fortsätta "semestern" 400 mil bort i Somalia. Visserligen hade inte den Etiopiska invasionen påbörjats vid tidpunkten, men det är naturligtvis väl känt att Somalia är en "failed state" som vid tidpunkten styrdes av en islamistisk regim ... För en gravid svensk tonåring på "semester" tycks det inte vara det mest lämpade utflyktsmålet.
Varken flickan eller hennes man har någon anknytning till Somalia.
Flickan och mannen väljer att inte meddela sina anhöriga i Sverige om att "semesterplanerna" ändrats en smula. Finns det något skäl till detta? Ändrade "semesterplaner" från ett harmlöst resmål till ett annat brukar ju inte föranleda sådant hemlighetsmakeri. Planer om att delta i någon annan aktivitet av mindre harmlös karaktär skulle kanske motivera sådan diskretion...
"Semestermålet" tycks inte ha varit huvudstaden eller någon av de långa stränderna i Somalia. Istället tycks de ha träffat ett gäng med andra "semesterfirare" i södra Somalia. [Där också islamistiska "illegal combattants" råkar finnas.] Faktiskt verkar de ha blivit så såta vänner att de hängt med sina nya vänner när de flytt söderut mot den kenyanska gränsen. Och där avbröt de otäcka soldaterna från USA "semestern"...
Varför denna avsiktliga brist på journalistisk nyfikenhet i rapporteringen omkring de två svenskarnas "semester" i svenska media? Varför vägrar svenska journalister att gräva i dessa frågor?
Ja, vad annat kan svaret vara än att svenska medier står på den islamistiska fundamentalismens sida?
Torsdag 2007-04-12 / 7.48länk BLOGGAR UTGÖR FÖRNUFTETS RÖSTER I ARABVÄRLDEN. Som ni vet, söker jag konstant efter förnuftets röster i den muslimska världen, vilket är som att leta efter nålar i gigantiska höstackar.
Bland religösa och politska ledare har jag bara funnit en som fullt ut inger respekt hos mig, och som nyligen blev omskriven i Wall Street Journal,
The Last King of Java. Nämligen Abdurrahman Wahid, fd president i Indonesien, världens största muslimska land. Wahid säger utan omsvep, "Jag är för Israel" - det gör ju inte ens socialdemokrater numera...
Om prästerskapet i Qom, Iran, i Najaf, Irak, eller i Mecca, Saudiarabien, hade samma intellektuella skärpa och moral som honom, skulle islamistisk fundamentalism inte utgöra något dödligt hot, varken för muslimer eller andra.
Men finns det några fler? Ja, vi har ju de lysande intellektuella islamistiska dissidenterna - Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali m fl som visar stort mod i att kritisera den muslimska kulturens starka våldsinslag. Men de är ensamma röster i öknen.
Mahmood Al-Yousif, är affärsman och bloggare från Bahrain ... På dagarna driver han ett högteknologiskt teknikföretag och på nätterna skriver han i en blogg som kritiserar regeringen i Bahrain, en liten ö-stat i Persiska viken.
Yousif tvingades nyligen betala höga böter för att undvika att bli arresterad efter att ha kritiserat det han kallar oförstånd av jordbruksministern i bloggen Mahmood's Den ... Han ser sig som den tysta majoritetens röst.
Men när man läser mer om honom, ser man att han inte är så arabisk man först tror. Utbildad på kristna skolor och på universitet i Skottland. Också han framstår som en intellektuell snarare än en folkets röst. Jag letar fortfarande efter de religiösa och politiska ledare i den muslimska världen som står upp för en fredlig och ickekonfrontatorisk linje, som accepterar yttrandefrihet och står för pluralism.
Torsdag 2007-04-12 / 7.48länk ARBETSMARKNADSPOLITIK FÖRNYAS I MYRSTEG. Regeringen har presenterat nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder - snarare än liberaliseringar. Västerbottens Kuriren skriver i ledaren
Osäker garanti för jobb:
Mätt som andelen av arbetskraften steg den öppna arbetslösheten bland 16-24-åringar från 8 till hela 13,7 procent under perioden 2001 till 2006 enligt SCB:s statistik. Därtill har många hamnat i olika åtgärder. Kontrasten är stor till Danmark där ungdomsarbetslösheten varit och är betydligt lägre. Av det kan man dra slutsatsen att den svenska arbetsmarknaden fungerar sämre än den skulle kunna göra ...
På onsdagen presenterades en av satsningarna som alliansen utlovat, den särskilda jobbgarantin för ungdomar mellan 16 och 24 år. Enligt promemorian från arbetsmarknadsdepartementet ska garantin - som ersätter insatserna kommunalt ungdomsprogram och ungdomsgaranti - börja gälla från och med den första december i år.
Frågan är om jobbgarantin kommer att fungera bättre än de insatser som regeringen slopar. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin noterar korrekt att de nuvarande ungdomsprogrammen tvärtemot syftet tenderat att förlänga arbetslösheten - stjälpa istället för att hjälpa alltså ...
Trots detta föreslår Littorin just sådana AMS-insatser. Var är logiken? Det som verkligen skulle kunna skapa nya jobb åt dem som inte har en fot på arbetsmarknaden, liberaliseringar av arbetsrätten, lyser med sin frånvaro. Ledarartikeln konstaterar:
Däremot verkar det tyvärr helt säkert att den borgerliga regeringen inte tänker göra något åt den anställningstrygghetslagstiftning som försvårar för så många unga att få in en fot på arbetsmarknaden.
AMS-trams går ju bra i en högkonjunktur. Men vad händer när konjunkturen börjar vika? Regeringen måste förbereda en substatiell förändring på en frihetlig värdegrund.
Sverige intar ingen framträdande roll i Europols terrorstatistik. Här är fortfarande väldigt lugnt. Det skall vi vara tacksamma över. Men lugnet kan ta slut när som helst, ingen kan längre räkna med att undgå terroristdåd.
Sveriges största problem är kanske att så många bland oss ännu har svag mental beredskap för att det värsta kan hända. Vi har inte väckts på allvar ur trygghetsslummern. Vi borde förebereda oss på en brysk väckning, innan allt är över oss.
Så är det. Och tacka medierna för det. För dom är USA det stora hotet mot allt. De stackars terroristerna är det närmast synd om i svenska medier, jagade och missuppfattade av amerikanska soldater. Den grovt missvisande bilden av realiteterna i vårt land beror också på att medierna kraftfullt avvisar alla insatser för att skydda det svenska samhället från terrorism: man avvisar avlyssning, kameror på offentliga platser och all den spaning som kan förvarna om terrordåd innan det skett.
Jag kan redan nu garantera att följande kommer att hända: efter en blodig terrorattack i Sverige med dödlig utgång kommer medierna plötsligt att gå i taket över att politikerna varit så slöa, slappa, likgiltiga, okunniga och ovilliga att göra något åt terrorhotet, att de inte låtit polis och militär använt de verktyg som kunnat avslöja finansiering, planering och genomförande av terrordådet. Först när folk börjat dö pga terror kommer vi att i det här landet kunna diskutera terrorbekämpning. Så illa förberedda är vi.
Onsdag 2007-04-11 / 22.10länk POLITIK MINDRE VIKTIGT FÖR MEDBORGARNA - VA BRA! Som så ofta tar Widar Andersson i Folkbladet (s) upp intressanta ämnen, som i dag där han analyserar varför riksdagspartierna fortsätter att kraftigt tappa medlemmar, Konkurrens för politiken:
På 13 år har antalet partimedlemmar sjunkit från 630.000 till 330.000 ... Knappast kan någon påstås vara förvånad över denna trend ...
Vad beror på då massflykten på? ... politiken har mycket mer att konkurrera med än tidigare. Fritiden är begränsad ... en förenklad version är att det helt enkelt handlar om mer som ska rymmas på mindre tid. Och politik kräver tid ... Det andra är att folk uppfattar att de politiska partierna närmar sig varandra.
[V]i måste anpassa den politiska plattformen till dagens globala samhälle där konkurrensen är tuff.
Normalt brukar jag dela Anderssons analys men inte hans slutsats. Här är det tvärtom. Sista meningen delar jag helt. Vi måste sluta utgå från att partierna är folkrörelser som kanaliserar folkets röst. Det betyder att ändra grundlagen och vallagen, så att svenska folket väljer sina förtroendevalda i riktiga personval. Partierna är för små för att längre kunna utföra sorteringen.
Men viktigast är analysen: varför flyr svenska folket från partierna? På 1980-talet då jag var som mest aktiv hade enbart centerrörelsen 125.000 medlemmar och vid rikstingen slöt 10-15.000 medlemmar upp för att lyssna när Thorbjörn Fälldin höll ett timslångt linjetal.
Förklaringen är mycket enklare och fundamental än Widar Andersson ger uttryck för. Vårt samhälle har nu nått en så hög välståndsnivå att politiken inte längre är viktig för människors levnadsstandard. Och det är ju ett mycket högt betyg för svensk ekonomi. Orättvisorna på samhällsnivå är nu så begränsade att det är enklare att undkomma dem genom att byta arbetsplats (för att slippa odräglig arbetsmiljö/villkor) eller byta bransch (utbilda sig för att göra något annat). Eller på annat sätt förändra sin livsförutsättningar på egen hand. Det är numera inte bara möjligt utan också så mycket effektivare än att kräva politiska förändringar i kollektivt beslutsfattande.
Därför kan hela den politiska "branschen" krympas rejält. Jag tänker på mitt möte med borgmästare Victor Asch i Knoxville i Tennessee. I en stad nästan lika stor som Malmö väljer man en borgmästare och ett fullmäktige på nio ledamöter (alla i enmansvalkretsar). Tio politiker totalt! På nära 200.000 invånare. Det är en lagom nivå på antalet politiker också i Sverige. Då kommer vi att få se energiska valkampanjer till dessa färre och mer betydelsefulla förtroendeposter...
Ett planerat TV-drama baserat på brittiska soldaters erfarenheter från Irak har lagts ner av BBC. Sunday Telegraph citerar en initierad källa som säger att BBC började backa om projektet därför att man är tveksam till att visa någonting positivt om kriget. Menige Johnson Beharry ledde trupper i säkerhet genom två bakhåll och var den förste på 25 år som erhåll Storbritanniens allra högsta militära utmärkelse - Viktoriakorset.
BBC bekräftar sitt beslut att lägga ner projektet men vägrar kommentera orsaken.
Nä, vi behöver inte få orsakerna bekräftade. Vi vet vilka de är. Medierna censurerar systematiskt alla de insatser som visar på mänsklig solidaritet, positiva insatser och framför allt soldaters
hjältedåd.
Onsdag 2007-04-11 / 8.00länk MEDIERNAS JAKT PÅ LEIJONBORG OCH ALLIANSEN. Det tar aldrig slut. Massmedierna jagar Lars Leijonborg på det mest obegripliga sätt jag varit med om. Och man fortsätter dissa alliansregeringen. Jag talar inte om socialdemokratiska partitidningar, utan om den press som Göran Greider kallar borgerlig.
Ta bara Dagens Nyheter och huvudledaren,
Flykt från ansvar. Där ralierar man gränslöst:
Och talet om den gemensamma alliansen har tonat bort, den gemensamma bussutflykten veckan före påsk blev mer en påminnelse om det som var än om det som är. Ty nu står vart parti för sig ...
Detta om en regering som snabbare än någon tidigare regering i svensk politisk historia genomför sina vallöften. Men för DN har sakfrågorna och besluten som rör 9 miljoner invånare ingen relevans. Det är bara - bara! - det politiska spelet i massmedierna som räknas. Snacka om tunn verklighetsuppfattning!
Ledaren fortsätter om Leijonborg:
I bägge fallen [dataintrånget och Ullenhags c-påhopp] har folkpartiledaren försökt ta avstånd, i bägge fallen på ett föga trovärdigt sätt.
Detta skriver en ledarredaktion som frenetiskt och utan spärrar (framförallt genom Barbro Hedvall) har försvarat Göran Pessons närmste man Lars Danielsson, trots dennes monumentala inkompetens och lögnaktiga agerande i samband med tsunamikatastrofen. För DN är det alltså helt okej av s-makthavare att vara så världsfrånvända att de, sist av alla, inser att en av Sveriges värsta katastrofer inträffat. Samtidigt är det totalt oacceptabelt av en folkpartiledare att inte ha koll på vad en av ungdomsförbundets pressekreterare gör på sin dator.
Jag måste säga att jag begriper inte hur DN:s ledarredaktion tänker. Hur kan ett dataintrång av en ungdomsförbundare - något han naturligtvis ska straffas för av rättsväsendet - och en dålig debattartikel av en partisekreterare vara så fruktansvärt mycket viktigare än hur statsministerns närmaste medarbetare agerar i en nationell krissituation som rör tiotusentals människors liv och död, och som direkt påverkar hundratusentals svenska medborgare?
Hur är journalisternas hjärnor programerade? Hur kan mediespelet, kommentarer hit och bussresor dit, bli viktigare än verkligheten för landets 9 miljoner invånare?
Och så undrar de varför människor tappat förtroendet för journalistkåren...
Onsdag 2007-04-11 / 8.00länk ITALIENSK TV VISAR ISLAMISTERNAS HALSHUGGNINGAR. Det har väckt debatt att TV-kanalen RAI visat bilder när talibanerna hugger huvudet av den afghanske förare som tillfångatogs tillsammans med italiensk journalist i Afghanistan för några veckor sedan. Regeringen i Kabul fick italienaren fri, men de halshögg sedan också den afghanske tolk och journalist som gjort italienaren sällskap, rapporteras i Italian TV shows beheading.
Jag förstår inte upprördheten. Varför skyddar västmedierna talibanerna? Varför tonar man ner deras brutalitet och primitiva våld? Dessa medierna vill att fundamentalisterna ska segra i Afghanistan och Irak, och då är det väl lämpligt att visa vilken sorts makthavare medierna föredrar framför demokrati och individuell frihet.
Under tiden har särskilt Sarkozy och Royal orsakat höjda ögonbryn i Bryssel sedan de börjat ägna sig åt EU-kritik ...
Båda kandidaterna har antytt att Europa inte gör tillräckligt för dess folk och har talat om Europeiska centralbanken. Sarkozy vill att ECB ska försvaga euron så att exporten blir mer konkurrenskraftig medan Royal vill att banken ska ändra sitt fokus så att fler jobb kan skapas.
Nog är det så att EU-dynamiken håller på att förändras i grunden. Förr var Frankrike pådrivare för mer makt till unionen. Nu verkar det nästan bli tvärtom.
Onsdag 2007-04-11 / 0.05länk TURKAR VILL INTE SE ISLAMISTEN ERDOGAN SOM PRESIDENT. Mystiken tätnar inför det turkiska parlamentets val av landets näste president, efter Sezer vars mandatperiod går ut i maj. Sezer har varit det sekulära Turkiets främste försvarare sedan Erdogans islamistiska parti AKP vann förra parlamentsvalet. Premiärminister Recep Tayyip Erdogan försöker framställa sig som en moderat muslim, men hans bakgrund visar på något annat:
Turkiska presidentvalet: islamisternas slutseger?
Även om valet ska hållas inom kort har ingen ännu anmält sig som presidentkandidat.
AKP:s parlamentsgrupp har uttalat stöd för att göra sin partiledare och premiärminister till president. Det skulle avsevärt stärka islamisternas makt över Turkiet, där presidenten i konstitutionen utgör en motvikt mot parlamentet.
Men AKP har inte tillräckligt stor majoritet för att i de två första omgångarna utse Erdogan till president på egen hand, eftersom det krävs att minst 367 av parlamentets 550 ledamöter är närvarande. AKP har 354 mandat.
Dessutom är det folkliga stödet för Erdogan mycket svagt. Bara 23,6 procent stöder honom och hela 71,2 procent är emot att han utses till president, rapporterar turkiska vänstertidningen Cumhuriyet, Almost 3/4 of Turks oppose Erdogan’s election as President.
Tisdag 2007-04-10 / 8.55länk HELLRE MILJÖTEKNISK UTVECKLING ÄN FEMÅRSPLANER. USA:s nye Sverige-ambassadör Michael Wood är aktiv på miljöområdet. Blekinge Läns Tidning skriver i ledaren
USA som miljöföredöme:
Den amerikanske ambassadörens initiativ låter kanske smickrande för svenska öron. Lilla Sverige är så framträdande på miljöområdet att stora USA kommer hit för att leta efter spjutspetsteknologi.
Ja, i så motto att det bland oss svenskar finns en utbredd medvetenhet om miljöproblemen och mycket forskning på miljöområdet. Tyvärr har inte intresset för och kunskaperna om miljöteknik nått svenska riskkapitalister. I fjol satsade de bara 96 miljoner kronor i miljöteknikföretag. Därför är det kanske inte underligt att både Norge och Danmark har börsbolag inom alternativ energi, men inte Sverige.
I stället är det alltså amerikanska riskkapitalister som nu är intresserade av att gå in med pengar och engagemang i den svenska miljöteknikbranschen.
Många försöker utmåla det som ologiskt att Bush-administrationen satsar på miljöteknik, men inte skriver på Kyoto-protokollet. Sanningen är ju den motsatta. Det är högst ologiskt för den som tror på teknik och utveckling att skriva under ett avtal vars metodik mest liknar det gamla Sovjetunionens femårsplaner.
Jag tror ju det är betydligt mer produktivt för vår framtida miljö att forska och utveckla nya energisnåla lösningar än att kräva att världens folk ska klä sig i säck och börja leva i grottor igen.
Så det är begripligt om socialdemokraterna i sin vilja att bli heta och trendiga vill delta i det allmänna anslåendet. Låt dem göra det – tävlan är fri, även om Youtubes grundade kanske inte direkt tänkte sig den svenska arbetarrörelsen som bidragsgivare.
En helt annan sak är däremot om intervjuer med Thomas Östros eller Ylva Johansson är sådant som tänder mediala präriebränder. Vi får väl se.
Här gör tidningen den rätta distinktionen. Att ny teknik ger nya möjligheter för politiker att kommunicera är bra. Men ny teknik förändrar varken budskapets relevans eller budbärarens förmåga att fånga väljarnas intresse. För att socialdemokraterna eller andra partier ska få någon publik till sina YouTube-filmer krävs att de innehåller något intressant, något som gör det värt att offra de minuter filmen tar att spela upp. Och det är här partierna har en brant backe att bestiga...
Tisdag 2007-04-10 / 8.50länk IRAN ALLT NÄRMARE ATOMBOMBEN. I västvärldens medier blir det bara notiser när iranska regimen och Ahmadinejad deklarerar att man utökat sitt nukleära program till industriell kapacitet. AP skriver i telegrammet Iran Expands Uranium Enrichment Effort:
Iran meddelade på måndagen en dramatisk utökning av anrikningen av uran och säger att man nu har 3.000 centrifuger igång - nära 10 gånger det tidigare kända antalet - i strid med FN:s krav på att man stoppar sitt nukleära program eller riskerar att drabbas av sanktioner.
Hotet från FN är ett skämt. Ryssland och Kina kommer aldrig att tillåta verkningsfulla sanktioner.
En dag kan dessa nyhetsnotiser från Iran visa sig ha varit vår tids viktigaste nyheter. Vi - om vi överlever - kommer att efter Iran startat kärnvapenkrig att undra hur vi så naivt lät Iran bygga kärnvapen. Varför lyssnade vi inte på vad regimen själv sa: att man avser att utplåna andra länder från kartan?
Måndag 2007-04-09 / 18.50länk PERSSON ÅNGRAR UTEBLIVEN S-C-REGERING. I Borås Tidning recenseras Erik Fichtelius intervjubok med Göran Persson, Aldrig ensam - alltid ensam, Tillfället gör politikern. Katarina Larsson skriver:
I efterhand (2005) berättar nämligen Persson att han ångrar att han inte vågade språnget över blockgränsen när han såg möjligheten öppna sig tio år tidigare. Samarbetet med centern (inlett med den ekonomiska uppgörelsen i april 1995 när Persson är finansminister) blir istället vad Persson träffande kallar för en "kvasikoalition". Den nyblivne partiledaren vill, men vågar inte ta steget mot en riktig koalition.
Hur diskussionerna om en koalition gick framgår av ett inslag i TV4-Nyheterna i augusti 1996, då också Lennart Daléus slutit upp bakom det djupare samarbetet mellan c och s-regeringen. Jag medverkar som kritiker i inslaget. Så här gick valsen på den tiden (som känns mycket avlägsen, tack och lov):
TV4-reporter: Det ser mörkt ut för dom som hoppats på ett borgerligt regeringsalternativ inför nästa val. Den senaste i raden av centerpartister som är öppna för fortsatt samarbete med socialdemokraterna är Lennart Daléus, mannen som kan bli nästa centerledare. Nu vänder han ryggen mot moderaterna.
Lennart Daléus: En moderatdominerad regering var något vi var med om under förra mandatperioden. Och det var inte lyckligt i många stycken. Det hade många avvigsidor ...
TV4-reporter: Det finns centerpartister som är missnöjda och kräver att partiet väljer sida.
Dick Erixon (Stockholmscentern): Väljarna vill ha besked från partierna om hur de kommer att agera efter valet. Det går inte hålla på att dividera och skjuta väljarna åt sidan på det här sättet.
TV4-reporter: Och då är det borgerlig samverkan som gäller?
Erixon: Ja. Jag tror att det är oerhört viktigt för Sverige och den svenska demokratin att väljarna har två alternativ att välja på. En socialdemokratisk, mera kollektivistisk linje. Och en borgerlig linje som sätter människor i centrum.
TV4-reporter: Dick Erixon vill avbryta samarbetet med socialdemokraterna. Och det kravet tror han många delar.
Erixon: Jag tycker Olof Johansson och Per-Ola Eriksson bluffar när de säger att det finns ett starkt stöd för deras agerande. Hade det varit så, att det funnits ett starkt aktivt stöd för samarbetet, varför då inte gå i regerinssamverkan med socialdemokraterna?
Det här inslaget kan nog ses som en liten lektion i Machiavelli. Daléus var vid den här tiden tung ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott och hade legat lågt i frågan om s-samarbete, eftersom det (sedan april 1995) handlade strikt om budgeten och sköttes av partiledaren och vice ordföranden i finansutskottet Per-Ola Eriksson. Men på sensommaren 1996 vidgade man samarbetet och Daléus fick, som jag uppfattade det, gå ut med testbalong för att se hur partifolket reagerade på utökat samarbete.
Eftersom partiledningen sakta och försiktigt närmade sig regeringskoalition var ju det rätta draget för mig som ville bryta samverkan att, istället för bara kritik tala om motsatsen: tala om den yttersta konsekvensen av samverkan - koalitionsregering med socialisterna. Därmed fick jag diskussionen att handla om den mest "extrema" frågeställningen (regeringssamverkan) istället för den partiledningens önskade: "ska vi inte passa på att samverka om miljöpolitiken också, nu när vi har chansen att påverka?"
Jag är övertygad om att dessa nålstick - som medieutspelen utgjorde - ändå påverkade klimatet. Också Göran Persson såg att Olof Johansson kunde få ett helvete om han gick in i s-regeringen. Jag tror att Persson så här 10 år senare har glömt c-kritiken mot samverkan.
Måndag 2007-04-09 / 18.50länk BILDT FÅR TACKBREV FRÅN KUBA. Efter kommunistregimens utfall mot Sverige då vår utrikesminister riktat lite kritik mot det kubanska förtrycket, har förtryckta kubaner reagerat annorlunda, meddelar Sundsvalls Tidning i ledaren,
Kubanerna tackar Bildt:
Häromdagen fick Bildt ett tackbrev från Havanna. Brevet kommer från "Las damas blancos". De vita damerna är anhöriga till politiska fångar och förföljda i Kuba som varje söndag dyker upp i vita kläder vid St Rita-kyrkan i centrala Havanna. De agerar för att få sina nära och kära fria ur fångenskap.
De har vid flera tillfällen utsatts för motaktioner från regimen som dragit samman en pöbel och fördömt dem som USA-agenter och allmänt onda typer. Jag har träffat flera av kvinnorna. Regimens beskrivning är nästan komiskt fel, då det handlar om lågmälda och ödmjuka kvinnor som har en demokratisk övertygelse. De tackar Bildt och svenska regeringen för vad den sagt. De skriver att de har uppmuntrats av att Bildt nämnt situationen på Kuba:
"Dagen kommer när vi kan motta Er med den heder Ni förtjänar i ett demokratiskt Kuba, och överensstämmelse i respekten för de mänskliga rättigheterna och folkens frihet kommer att råda i relationerna mellan våra två länder."
En motbild ges av svenskkubanska vänskapsföreningen, denna obskyra eftersägarsekt till Castro. På deras hemsida går det bland annat att läsa att "det är en grov förolämpning inte bara mot Kuba utan mot alla mänskliga värden att hävda att brott mot mänskliga rättigheter begås på Kuba utom på den del av ö-riket som är ockuperad av USA och där människor hålls fängslade i åratal i total rättslöshet och rutinmässig fysisk och psykisk misshandel och tortyr. Svenska medias ryggmärgsreaktion mot Kubas kritik och deras självklara uppslutning på Carl Bildts högdragna översitteri är förfärande."
Det är bra att veta var man har sina vänner respektive motståndare.
Måndag 2007-04-09 / 18.50länk OJ, VAD SKA IRAN SÄGA?! Från London
skriver bloggen Ministry of Truth om den senaste mediestormen kring den befriade gisslan. Nu ser medievänstern ytterst allvarligt på att de dessa 15 fått tillstånd av försvarsmakten att sälja sin story till media. I BBC intervjuas “experter” som oroar sig över “hur Iran ska tolka det hela”, samt hur “de brittiska soldaterna blir en del av propagandan”.
Tänk att BBC inte ägnade en tanke åt propaganda - så länge det var den iranska regimen som med dödshot tvingade britterna att visa upp sig inför TV-kamerorna. Bara när britterna i frihet intervjuas om iransk brutalitet, då först väcks tanken hos vänsterjournalisterna. Gissa vems sida BBC m fl står på?
Måndag 2007-04-09 / 10.53länk VÄNSTERNS NYA UTOPISM: EN KULT AV OMDÖMESLÖSHET. Jag kan verkligen rekommendera alla att lyssna på det här 30 minuter långa föredraget som manusförfattaren Evan Sayet höll för några veckor sedan hos Heritage Foundation. (På YouTube är den en av de mest sedda, med nästan en kvarts miljon visningar på fyra veckor.) Han ger en av de bästa förklaringar jag hört till varför den moderna vänstern agerar så destruktivt.
Evan Sayet växte upp i ett vänsterhem i New York, och han arbetar i en otroligt vänsterinriktad miljö: Hollywood. "Man kan inte bli mycket mer vänster än så." Men han blev republikan efter 11 september och förklarar varför med en historia:
Tänk dig att du träffar en gammal vän på en restaurang och han plötsligt kastar ur sig "Jag hatar min fru". Du skakar på huvudet, för du vet att han sagt så förut. Och de har varit tillsammans i 35 år och han älskar sina döttrar, som är precis som henne. Han hatar inte sin fru.
Ni äter middag och du ser ut genom fönstret och upptäcker att hans fru blir misshandlad ute på gatan. Du reser dig upp och säger, "Kom igen! Vi måste hjälpa din fru." Men han sitter kvar och säger "Näää, jag tycker hon förtjänar det."
I det ögonblicket går det upp för dig: han hatar verkligen sin fru.
Det är vad 11 september var för mig.
Jag hörde ofta mina vänstervänner tala om hur ondskefullt, fruktansvärt, rasistiskt, imperialistiskt och förtryckande Amerika var. Och jag skrattade för mig själv. Så säger de alltid. De älskar Amerika. Och sedan kom 11 september. Vi blev misshandlade. Jag sa, "Låt oss hjälpa till." Men de svarade, "Näää, Amerika förtjänar det."
Det var först då jag förstod att de verkligen hatar Amerika.
Evan Sayet fortsätter med att förklara hur den moderna vänstern kommit till denna destruktiva uppfattning (titeln på föredraget var How Modern Liberals "Think"). Han frågar: "Hur kan man leva i världshistoriens friaste samhälle och bara se förtryck? Hur kan man leva i det minst bigotta samhället i historien och se rasism härska i varje skrymsle?"
Det vi ser är en ny sorts utopism växa fram sedan kommunismen föll samman med Sovjetunionen.
Vad etablissemangen lyckats med i skolorna, universiteten, medierna, underhållningsindustrin ... är att bryta ner de goda normerna och traditionerna ... Och det man lär våra barn redan från småskolan är att varje rationellt och moraliskt tänkande är en akt av hyckleri. De indoktrineras in i vad jag kallar en kult av omdömeslöshet (cult of indiscriminateness).
Det spelar ingen roll hur seriös du är när du studerar fakta, hur noggrant du granskar bevisen, hur disciplinerad du är i dina resonemang, dina slutsatser kommer ändå att vara så färgade av dina egna fördomar, av din egen uppfostran, av din religion, av din ras, av din farfars-farfars nationalitet, att de är meningslösa - vad du än kommer fram till. Dina slutsatser är ingeting annat än en reflektion av dina fördomar. Därför finns bara ett sätt att eliminera fördomar, och det är att eliminera tänkande. (minut 16-18)
Detta leder till dumhet. I syfte att utesluta fördomar anser sig vänstern tvingad att bli totalt omdömeslös (In order to eliminate discrimination the modern liberals opted to be utterly indiscriminate).
Evan Sayet exemplifierar med säkerheten vid flygplatserna: "I syfte att inte diskriminera måste vi göra oss själva dumma. Vi måste medvetet bortse från det vi vet. Vi måste låtsas som att en 87-årig svensk mormor är lika benägen att spränga flygplanet i luften som de 27-åriga imamerna från Syrien som skriker 'Allah akbar' när de går ombord." Han fortsätter:
Problemet är, naturligtvis, att urskiljningsförmågan, att eftertänksamt välja det bättre av tillgänglig alternativ är - som i 'hon är en noggrann konsument' - själva grunden för rationellt tänkande. Så vi har, i hela Västeuropa och i dagens demokratiska parti, att göra med en filosofi som avvisar rationellt tänkande som hatbrott.
En helt underbart klarsynt analys! Läsaren som tipsade om föredraget sammanfattar Sayets resonemang:
Urskiljningsförmågan, alltså förmågan att ta ställning (på rationella grunder), står i direkt opposition till moralrelativismen som förespåkas av pacifisterna.
1. Varje ställningstagande anses vara en diskriminerande handling.
2. Diskriminerande handlingar skapar offer.
3. Offer är det synd om.
Ergo: Att ta ställning mot ondska är förkastligt.
Kort sagt: Diktatorer är det synd om, och det är vi som är the bad guys.
Måndag 2007-04-09 / 10.53länk SKILDA VÄRLDAR: ANGELA MERKEL OCH SEGOLENE ROYAL. I
Axess intervjuas (ej online) franske statsvetaren Dominique Moïsi om förestående presidentval. Han menar att den starka axel mellan Frankrike och Tyskland som varit tongivande för Europasamarbetet förlorat sin relevans: "Det är över." Ett glädjande besked för alla andra länder som varit mer eller mindre maktlösa då dessa båda varit överens.
På frågan vilken ny fransk president som skulle samarbeta bäst med Tysklands Angela Merkel svarar Moïsi att hon skulle komma bättre överens med Nicolas Sarkozy, även om han är man:
Merkel och Royal är kvinnor med väldigt olika temperament, erfarenhet och utgångspunkter. Angela Merkel är en "ossie" [östtysk]. Hon har vuxit upp i en [kommunistisk] diktatur, medan Ségolène Royal är en elitutbildad socialist ... Det finns ingen förståelse dem emellan.
Ja, en som levt i vänsterns lyckorike och en som drömmer om att upprätta ett. Aldrig kommer de att finna varandra. Den som levt i det vet att det är en av världshistoriens största bländverk, medan den andre fortfarande är förblindad av utopin.
Onsdag 2007-04-11 / 0.05
Måndag 2007-04-09 / 18.50
