På [den nya regeringens] agenda står avskaffande av förmögenhetsskatten, sänkning av inkomstskatten och ett privatiseringsprogram som redan väckt utländska investerares intresse.

Men den mest symboliska förändringen hittills är avskaffandet av det 37-åriga förbudet mot proffsboxning, kriminaliserat av en socialdemokrati som ansåg den förråande och moraliskt tveksam. "Det var ett politiskt tilltag, inte ett medicinskt", säger coach Peter Bermsten medan Josefin slår mot sandsäcken. "Det tog ett politiskt beslut för att få oss tillbaka till en förnuftig hållning."

Vi talas vid hos boxarklubben Fox i Malmö, vars väggar är tejpade med gulnande affischer från tiden då Sverige var en världsklassig boxarnation. En är från 1959 och visar Ingemar Johansson när han vinner över tungviktaren Floyd Patterson.

Sverige har en hel del att hämta igen. "Boxning passade inte in i den socialdemokratiska självbilden under 1960-talet", säger Åse Sandell, en lång mellanviktare som tagit sig till världstoppen i damboxning bara genom att flytta till USA.

Boxningen växer igen och Sandell har blivit idol för en ny generation. Slagen när läder träffar läder, stönandet från unga boxare som inte längre nöjer sig med hårt reglerad amatörboxning - detta är ljudet och energin från en kulturrevolution i vardande. Inte med hjälp av dynamit, utan med liniment och svett. - - -

Den politiska omhändertagandekulturen (the nanny state) är på reträtt. Idén om att ett rättvist samhälle kan byggas med en allomfattande byråkrati har sett sina bästa dagar.

Fascinationen för Sverige som vi ser hos både höger och vänster i Storbrittanien är därför något förvånande. Intresset hos de konservativa - [oppositionsledaren] David Cameron och [skugg-finansministern] George Osborne är flitiga besökare - kan förklaras av behovet av att finna ett exempel på hur en långvarig vänsterregering kan övervinnas utan att polarisera samhället.

Men den verkliga förändringen i Sverige kommer från folket självt. De vill ha mer frihet och är villiga att utstå några slag på vägen. Fråga Josefin. Men se upp för hennes vänsterkrok.

• Mellan 1975 och 2000 steg inkomsten per capita i USA med 72 procent, i västra Europa med 64 procent och i Sverige med 45 procent.
• Medeltalet för antalet patientbesök per läkare och dag i Sverige har fallit från nio 1975 till fem 2006.

länk
"JAG ÄR KRISTEN ATEIST". Under en lunch i veckan kom vi att tala om hur annorlunda klimatet är nu jämfört med på 1980-talet. Själv har jag sedan ungdomsåren upptäckt att kristendomen utgör en ryggrad i mina egna värderingar och i det svenska samhällets. Det var då min gamle vän sa att han beskriver sig som "kristen ateist" när folk frågar.

Den beskrivningen säger väldigt mycket om hur vi svenskar förhåller oss till kristendomen. Vi tar avstånd från den när det kommer till frågor om jungfrufödslar, om Gud finns och alla bokstavstolkningar av bibeln. Jag kan själv inte ta till mig detta. Det är sagor. Men bortom utanpåverken finns ju i kristendomen djupa traditioner och värderingar som varje gång de ställs mot den icke-kristna världen visar sig vara överlägsna. Ingen högre civilisation har bättre normer och koder än den kristna.

Det har för mig blivit tydligt genom globaliseringen då framför allt islam kommit oss närmare. Vilket mörker! Islam befinner sig där kristendomen var på medeltiden. Råheten, avsaknaden av respekt för individens frihet, avståndstagande mot pluralism, oförmågan att se varje människa som jämlik för att istället värdera alla efter vilken klan eller stam de kommer ifrån. Hinduismen är inte lika primitivt våldsam, men kastsystemet är likväl medeltida brutalt. Mötet med buddhismen har inte varit särskilt omfattande ännu, men vi vet ju att man där inte varit framstående i att utveckala det moderna samhället, tekniken, medicinen, kommunikationen.

Det är därför intressant att Dagens Nyheter som huvudledare idag har en artikel med denna respektfulla underton gentemot kristendomen, Inte av denna världen:

Oavsett vilket område man väljer inom den västerländska kulturen - konst, litteratur, musik, filosofi, arkitektur - hittar man djupa rotsystem inom kristendomen. Också på ett mer vardagligt plan har vi mycket att tacka kyrkan för, till exempel konsten att göra whisky, som spreds av iriska munkar ...

Utifrån denna historiska erfarenhet är det därför tveksamt om en värld utan religion nödvändigtvis skulle bli en bättre värld. Det finns åtminstone inga bevis för det. Starkt religiösa samhällen är inte bättre än andra, men det är heller inte så att icke-religiösa samhällen - som till exempel Sovjetunionen - har visat sig särskilt aptitliga.

Lärdomen är snarare vikten av att hålla religion och politik åtskilda. Det är inte någon alldeles lätt balansgång. Naturligtvis måste kristna, muslimer och andra aktivt troende kunna delta i den politiska processen utifrån sina värderingar och övertygelser. Demokratins framväxt i västvärlden är otänkbar utan de kristna folkrörelserna, och något liknande måste antagligen ske i många muslimska länder. Men villkoret är att de lämnar sina absolutistiska trosanspråk vid dörren. Deras rike är inte av denna världen.

Kristendomen är svag i Europa därför att kungamakten i århundraden använde kyrkan som verktyg för sin maktutövning. För att bli fria i 1900-talets början var medborgarna också tvungna att kasta av sig kyrkans förmynderi. Den hade växt samman med statens. I takt med globaliseringen och en fundamentalistisk islamism finns skäl att återupptäcka våra rötter. Så kan vi hitta tillbaka till vår identitet. Och möta utmaningarna från en fundamentalism som bara erbjuder våld och död.


Påskdag 2007-04-07 / 10.50 länk
KULTURENS PROBLEM ÄR DESS HÖGFÄRD. I Göteborgs-Posten diskuteras kulturpolitiken i exakt de konkreta termer jag annars saknar i den stockholmska svulstigheten utan varje kontakt med verklighetens realiteter. I ledaren En opera räcker i Göteborg påminns om att skattebetalarna stod för mest resurser när Göteborgsoperan byggdes i hamnen 1994. Och när det gäller driften konstateras:

Ser vi sedan till vad det kostar att driva en musikteater, så omsatte Göteborgsoperan 340 miljoner kronor år 2005. Endast 19 procent av detta var biljettintäkter. Och för att få ihop dessa blygsamma 19 procent är operan beroende av populära musikaler som går länge för fulla hus.

Göteborgsoperans uppsättning av Richard Strauss vemodigt senromantiska opera Arabella var av yppersta världsklass. Vi som var där glömmer det aldrig. Men utan massor av Cats hade det knappast blivit någon Strauss.

Denna blandning är nödvändig. Kulturen måste skapa sina egna intäkter genom att erbjuda sådant som folk vill betala för. Och även finkultur kan vara kommersiell, ledaren ger ett utmärkt exempel:

Av någon underlig anledning är ju teatrar och konserthus stängda när ljumma sommarkvällar lockar oss ur våra vintervisten och staden vimlar av turister.

Kulturen måste bli mindre högfärdig!


Långfredag 2007-04-06 / 17.06 länk
FRIA BRITTER: IRANSKT PROPAGANDAJIPPO. "A complete media stunt", så beskrev en av soldaterna som hölls gisslan i Iran hela händelsen, när några av dem nyss höll direktsänd presskonferens. Därmed var han klokare än hela den samlade journalistkåren, som villigt svalt alla lögner från den iranska regimen. Talande nog återger inga medierorganisationer denna mening i sina rapporter: Sky News i We'll never forget Iran, BBC i UK captives tell of ill treatment och Reuters i British sailors threatened in Iran.

Britterna hölls i isolering, var bakbundna med ögonbindlar, nekades sömn och ställdes mot en vägg medan iranierna osäkrade sina vapen. De stunder de fick sitta ner och tala med varandra var när TV-kamerorna kom för att ta bilder att sprida till de villiga vänstermedierna. När en av soldaternas pappa fick frågan i Sky News vad han tycker om brittiska regeringen svarade han att den nog gjort vad den kunnat, medan han riktade skarp kritik mot massmediernas bevakning av hela gisslandramat. Medierna har mer stått på den iranska regimens - gisslantagarnas - sida än på de brittiska soldaternas.

På frågan vad de tycker om iranske presidenten svarade en av dem:
- Jag är inget fan av honom.

De 15 brittiska soldaterna blev övermannade för två fredagar sedan, när flera iranska båtar med stor eldkraft omringade dem på irakiskt vatten. De hade ingen chans att skjuta sig fria, där de satt i gummibåtar med lätta vapen. Och det krigsfartyg de utgått ifrån kunde inte komma till undsättning eftersom de var på för grunt vatten.


Långfredag 2007-04-06 / 13.43 länk
INTOLERANTA "HUMANISTER". Per Gudmundson skriver om en löjlig historia där det framställt som att ett hotell "ertappats" med att ha biblar i hotellrummen: Vadå humanist?. Han skriver:

[D]et som gör mig riktigt purken är att den som startade hela hetsjakten på biblar, en medlem i ateist-organisationen Humanisterna, menar att människor känner sig - ni gissar säkert - kränkta av förekomsten av den heliga skrift på rummet.

"Stefan Jansson är medlem i Humanisterna, en förening som verkar för en sekulär (icke-religiös) livssyn. Han mejlade Scandic och hävdade att biblar på hotellrum är kränkande både för ateister, muslimer och andra."

Känner man sig kränkt av att andra får möjlighet att utöva sin religion är man inte humanist.

Då är man intolerant.

Exakt. Och det är inte första gången de så kallade "Humanisterna" agerar inhumant och intolerant. Föreningen ger ordet humanism dåligt rykte.


Långfredag 2007-04-06 / 13.43 länk
MINSKAT FÖRTROENDE FÖR SOCIALDEMOKRATIN. Denna nyhetsfattiga dag kan Skop rapportera att andelen i svenska folket som tror att socialdemokraterna skulle regera landet bättre är 33 procent, en minskning från 37 procent sedan förra månaden. 42 procent tycker att regeringen jobbar bra, en minskning med två procentenheter. Källa


Långfredag 2007-04-06 / 11.30 länk
THATCHER: MORALFILOSOFI PÅ KRISTEN GRUND. Denna långfredag lyfter jag gärna fram en äldre bloggkommentar, där ett av Margaret Thatchers bästa tal diskuteras och citeras. Hon gör en rakbladsvass analys om frihet, moral och kristendom. Underbart.


Torsdag 2007-04-05 / 16.50 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Som ni vet har talman Nancy Pelosi varit i Syrien och hon har sagt att hon fann vissa gemensamma ståndpunkter att tala om med diktatorn. Jag gissar att de berättade Bush-skämt för varandra under några timmar.
• Här är ett bevis på att folk i Kalifornien har för mycket pengar. Har ni hört det här? Folk låter sina hundar gå i yoga. Yoga för hundar. Vilka behöver det här? Hundar som vill sticka ut sina huvuden genom bilfönstret lite längre?
• Nu får vi höra hur hur presidentkandidaterna mötte sina fruar. Barack Obama träffade sin fru på en advokatbyrå. John McCain mötte sin fru vid en officersbal. Och Rudy Giuliani mötte sin tredje fru när han bedrog sin första fru med sin andra.
• Bill Clinton var överraskningsgästen när Elton John häromveckan höll sitt 60-årsparty i Madison Square Garden. Det uppstod ett pinsamt ögonblick när han såg Elton John bakifrån och sa "Hillary"?

Torsdag 2007-04-05 / 16.29 länk
OM MAN FRÅGAR FÅR MAN SVAR. Några intressanta pressklipp (se fler)




Torsdag 2007-04-05 / 15.55 länk
FEMINISM, MORAL OCH LIBERALISM. I senaste numret av Axess skriver Caroline Dahlman en intressant artikel på temat "Liberal feminism är ingen paradox" (ej online). Hon försvarar där den feministiska strukturalismen som möjlig att förena med liberalism i en replik på tidigare artikel av Karolin A Johansson:

Johansson menar att strukturtanken eliminerar individens möjligheter att fatta egna beslut … Hon vänder sig alltså mot tanken om strukturer, inte mot strukturerna i sig. Detta menar jag är kärnan i hennes och andra antifeministiska liberalers missuppfattning om feminismen - och om hela samhället.

Johansson tycks anse att det finns ett direkt samband mellan rätten att välja fritt och förmågan att välja fritt … [vilket] betyder att alla har ett slags övernaturlig förmåga att alltid välja helt rätt och rationellt, samt att stå emot påtryckningar och fördomar …

Antifeminismen vill inte acceptera att samhället behandlar och värderar kvinnor och män olika, eftersom kollektivism anses fel som sådan. Men att hävda att normer och fördomar inte existerar är okunnigt.

Caroline Dahlman fortsätter med att hänvisa till liberala tänkare som Friedrich Hayek och medger att vissa strukturer och traditioner är essentiella för den fria ekonomin, men att detta inte gör alla strukturer försvarbara. Hon vänder sig mot att den negativa friheten är slutmålet. Slutmålet finns snarare att söka i frågeställningen: "Vad ska vi med den negativa friheten till?"

Här håller jag med Dahlman. Detta är ett kommunitärt resonemang jag delar. Och jag gillar det hon sedan skriver:

Även andra liberala filosofer har satt målet för liberalismen högre än negativ frihet - "frihet från staten". Ayn Rand menade att friheten är till för att individerna ska finna egen lycka, "Lycka är livets mål och belöning". Aristoteles talade om det högsta goda, eudaimoni, ett slags lycka som uppnås när man hanldar så att man förverkligar sitt väsen.

Så här långt är jag helt med. Men sedan börjar det bli tveksamt, när Dahlman skriver:

Men det finns ingen naturlig, nödvändig korrelation mellan att önska ett samhälle så fritt från strukturer som möjligt och att önska uppnå detta med hjälp av politik. Risken med [antifeministernas] logik är att man vägrar se missförhållanden, eftersom man inte vill ta till politik … Om man vill bekämpa strukturer och på så vis frigöra individer finns ett flertal metoder att tillgå: exempelvis samtal, demonstrationer eller debattartiklar.

Självklart har jag större respekt för denna liberala feminism, som vill övertyga genom argument, än vänsterfeminister som med tvång vill banka fram ett nytt samhälle. Men jag håller inte med.

Varför? Jo, låt mig spinna vidare på en populär satir jag skrev för snart två år sedan: Korta är strukturellt diskriminerade!

Forskning visar att kortväxta män, en minoritet jag tillhör, är missgynnade när det gäller karriär, inkomst och i kärlek, jämfört med längre män.

Och forskningen stämmer ju delvis på mig: jag har inte blivit erbjuden några smörjobb varken i politik eller media, trots att jag anser mig hyfsat begåvad. Själv har jag tillskrivit det min bristande karriärhunger (jag har alltid vägrat att sälja min själ genom att fjäska för chefer, partiledare och makthavare). Men enligt den strukturalism som Dahlman företräder ska jag istället "erkänna" att jag är diskriminerad av en osynlig struktur som gynnar långa män. Dahlman menar inte att detta erkännande ska resultera i lagstiftning om kvotering av kortväxta till bolagsstyrelser och annan antidiskrimineringslagstiftning. (Men hon menar kanske att en diskrimineringsombudsman för kortväxta ska tillsättas, liksom ett antal professorer i Uppsala som forskar på denna struktur?)

Min fråga blir: vad är poängen?!?

På vilket sätt blir jag lyckligare av att skylla frånvaron av roliga jobberbjudanden på samhällets diskriminerande strukturer för kortväxta?

Aristoteles slog ju fast att vägen till lycka ligger i att hantera livets med- och framför allt motgångar. Vilka de nu än är. Livet är inte rättvist. En lång person kan förlora sin kärlek i en bilolycka.

Strukturalismen, oavsett om den tillämpas av feminister eller kortväxta män, leder bara fram till en sak: skuldbeläggande av omgivningen! Man leds in i tankegången att min personliga lycka och framgång hänger på andra, inte på mig själv. Och den otillfredsställelse vi alla kan känna emellanåt riktas då mot andra, inte minst i form av avundsjuka.

Eftersom jag lever efter Aristoteles etik, har jag konstaterat att jag värdesätter min frihet - exempelvis att skriva vad f-n jag har lust med här i bloggen - så högt att den ger mig större lycka än om jag skulle anpassa mig efter de spelregler som gäller för att göra karriär i politik och alla andra branscher. Jag har gjort ett val. Naturligtvis skulle jag gärna tjäna mer pengar än jag nu gör, men samtidigt har jag konstaterat att pengar inte är det viktigaste för mig. I alla fall inte just nu.

Denna aristoteliska etik lägger ansvaret, makten och konsekvenserna i mina egna händer. Jag ser vad jag försakar - men också vad jag vinner.

Strukturalismen leder enbart till ett destruktivt tänkande, både om mig själv ("jag är orättvist behandlad av andra") och om samhället ("omgivningen motarbetar kortväxta").

Jag vill påstå att strukturalismen psykiskt och mentalt bryter ner kvinnor som tar till sig feminismen som ideologi. Feminismen förvandlar kvinnor som skulle kunna vara stolta och starka till psykvrak som söker hämnd på samhället för deras egen olycka.

Ju förr strukturalismen överges, dess bättre för alla, inte minst kvinnor - och kortväxta män...


Torsdag 2007-04-05 / 14.55 länk
LITTORIN OCH LUNDBY-WEDIN I SAMMA BÅT? På Göteborgs-Postens debattsida presenterar MUF en ny rapport om ungdomsarbetslöshet där man riktar svidande kritik mot LO, men också mot regeringen, för att medvetet stänga ute unga från möjligheter till jobb, Regeringen offrar de unga för att slippa konflikten med LO:

Moderata ungdomsförbundets rapport, LO mår fortfarande bra - Hur mår Sveriges ungdomar?, visar hur illa vi som är unga i dag drabbas av fackföreningarnas maktställning. Facket värnar sina medlemmars intressen och regeringen värnar fackets intresse. Vem värnar om ungdomarna?

Moderata ungdomsförbundet är från och med nu en proteströrelse mot den onödiga ungdomsarbetslöshet som LO och alla dess allierade har skapat i Sverige. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin måste bryta med fackförbunden och deras tvångsmedel för att välkomna unga in på arbetsmarknaden.

Hittills har regeringens strategi varit att inte på allvar utmana LO. Men den strategin bygger på att de relativt begränsade förändringar man genomfört, med sänkt skatt och lägre a-kassa, ska räcka för att minska utanförskapet i Sverige. Jag tror inte på den strategin. När konjunkturen vänder måste regeringen genomföra mer genomgripande förändringar av arbetsmarknaden för att ge unga de möjligheter som MUF - med all rätt - kräver.


Torsdag 2007-04-05 / 10.25 länk
ALLIANSEN HAR MÅNGA MEDIER ATT MÄTTA. I Studio Ett igår medverkade två hysteriska PR-konsulter, Theo Martin (K-Street) och Lena Josefsson (Rådhusgruppen). De menade att de fyra partiledarnas bussturné var tecken på "desperation" och "nervositet". Att de "plötsligt" kastade sig ut i medierna skulle inte ge någon trovärdighet alls. Tvärtom.

Jag skulle aldrig anlita dessa båda. De saknar varje analytisk förmåga och lät mer som oppositionens politruker.

Det är självklart bra att alliansens ledare tillgodoser mediernas enorma hunger efter att få möta Sveriges nya politiska ledarskap och se dem leverera ny politik. Det framgår rätt tydligt av dagens ledarartiklar: Alliansen infriar sina löften, Välbehövlig våroffensiv, Nytt liv i Alliansen, Bra att vallöften infrias, Alliansen har vaknat ur dvalan, Ett stort påskägg för jobb och företagande, Ännu ett löfte infrias, Nytt jobbpaket från Alliansen.

Och att de har konkreta uppgörelser - riktiga nyheter - med sig ökar tyngden i deras framträdande.

Men lite kritik har också jag. Snarare än "desperation" i jakt på medieuppmärksamhet, tycker jag mig se att partiledarna alltför lågt prioriterar mötet med medierna - som ju är en viktig länk till folket. Fredrik Reinfeldt påminner här lite om Thorbjörn Fälldin. Fälldin ville ägna sig åt beslutsfattandet inom regeringskansliet, han slukade underlag och utredningar och var många gånger mer påläst än fackministrarna. Däremot ogillade han att hela tiden hålla presskonferenser och möta medierna.

Men det moderna politiska ledarskapet utövas minst lika mycket genom medierna som inom statsförvaltningen. Reinfeldt, Olofsson, Leijonborg och Hägglund måste avsätta mer tid till att möta omgivningens krav på närvaro i samhällsdebatten. Gårdagens bussturné var utmärkt. Men deras närvaro måste bli mer kontinuerlig.


Torsdag 2007-04-05 / 9.20 länk
MÖTESFRIHETEN GÄLLER OCKSÅ SVERIGEDEMOKRATERNA. Man kan ha många invändningar på mainstreammediernas minst sagt svaga försvar av yttrandefriheten. Idag ställer dock Nerikes Allehanda upp på denna grundläggande princip i ledare, med anledning av att sverigedemokraterna tvingats flytta sitt riksårsmöte, Mötesfrihet även för Sverigedemokrater:

Ingen som har läst NA:s ledarsida kan inbilla sig att vi hyser den minsta sympati för Sverigedemokraterna eller dess idéer. Men rätten att hålla politiska möten är grundlagsfäst. Gränsen för vad som får sägas - och inte får sägas - på politiska möten är lagreglerad. Så länge ett parti, en förening eller ett religiöst samfund håller sig inom lagens ramar, ska dess rättigheter skyddas - med polisiärt våld, om så är nödvändigt. Och det ska ske utan att någon "politisk kommissarie" avgör om organisationens åsikter är att betrakta som "godkända" eller inte.

Exakt. Svenska samhällsdebatt kan inte sticka huvudet i sanden. Debatten måste tas.


Torsdag 2007-04-05 / 8.32 länk
BLOGGFENOMENET FYLLER 10 ÅR. Affärstidningen Realtid.se uppmärksammar att det i april är 10 år sedan bloggen uppstod (iallafall enligt en tidräkning). I artikeln Bloggen fyller 10 år intervjuas också undertecknad (här kort utdrag):

– Bloggarna slår sönder informationshierarkin i den meningen att ingen har rätt att, likt en insänderredaktör på en tidning, censurera och stoppa budskap. Det ger en oerhörd frihetskänsla och dörrarna öppnar sig att få ut den information man vill dela med sig av ...

Fenomenet är här för att stanna, tror Erixon.

– Det är det största demokratiska genombrottet i Sverige sedan allmänna rösträtten 1921. Fram till bloggarna fanns alltid någon överhet som kunde tysta medborgarna från att i praktiken nå ut med sitt budskap. Det glastaket har internet och bloggen krossat.

Torsdag 2007-04-08 / 8.32 länk
TALMAN PELOSI SLÅR ETT SLAG FÖR KVINNOFÖRTRYCK Många är kritiska mot demokratiska partiets talman i representanthuset Nancy Pelosi för hennes resa till Syrien. Oppositionen mot syriske diktatorn är starkt kritiska, rapporterar bloggarna Magnus orerar Pelosi skadar kvinnors rättigheter, och Popphöger, i Pelosi slår ett slag för kvinnorförtrycket.



Onsdag 2007-04-04 / 17.55 länk
JA, PELOSI TROTSAR BUSH - MEN FÖR VAD?! I Svenska Dagbladet skriver Karin Henriksson sina förvridna rapporter från USA, Demokratisk talman trotsar Bush. Några som genomskådar vad talman Pelosi ägnar sig åt när hon besöker Syriens diktator Bashar Assad är teknarna Cox & Forkum. Pelosi kliver över lik för att att "trotsa" Bush. Vad spelar frihet och demokrati för roll, om man får krama en diktator? Vänstern i väst står inför sin moraliska kollaps.




Onsdag 2007-04-04 / 17.35 länk
BARACK OBAMA HAR LIKA STOR KAMPANJKASSA SOM CLINTON. Det här är ett grundskott mot Hillary Clintons kampanj. För en liten stund sedan meddelade demokratiske presidentkandidaten Barack Obama att han under första kvartalet samlat in 25 miljoner dollar till sin kampanj: Obama raises $25 million in campaign funds.

Det var genom förmågan att samla in kampanjstöd inför presidentvalet som Hillary Clinton skulle bevisa sin överlägsenhet jämfört med sina mottävlare. En stor kampanjkassa skulle signalera att Clinton har erfarenheterna, kontakterna och organisationen att bli partiets kandidat. (Det var så George W Bush tidigt tog kommandot inom republikanerna inför valet 2000. Motkandidaterna hoppade av när de såg hur överlägsna kampanjresurser Bush hade.)

Men nu har unge, oerfarne Obama samlat in lika mycket. Nästan. Clinton rapporterade häromdagen triumfatoriskt att hon samlat in 26 miljoner dollar: "Rekord!". Det visar sig nu inte alls vara särskilt imponerande, eftersom Obama nådde 25 miljoner.

I Iowa (första delstaten ut i primärvalet) har dessutom den tredje demokratiske kandidaten John Edwards utökat sin ledning. Mätning från Strategic vision: John Edwards 27%, Barack Obama 20%, Hillary Clinton 19%. Mätning från Univ of Iowa: Edwards 34,2%, Clinton 28,5% och Obama 19,3%.

Om Clinton inte snart tar greppet om partiet kan förväntningarna förbytas i misstro mot hennes ledarförmåga.


Onsdag 2007-04-04 / 15.20 länk
MAJORITET I EUROPA FÖR KRIG MOT IRAN. Den liberala brittiska tankesmedjan Open Europe presenterar opinionsmätning om européernas syn i olika frågor, utförd av TNS och baserad på intervjuer med mer än 17.000 personer i alla 27 EU-länder under mars månad.

När det gäller utrikespolitiken stämmer resultatet inte alls överens med de politiska och massmediala eliternas krypande för fundamentalism och totalitarism. Tvärtom: Majority of EU citizens would back military action against Iran.

En majoritet på 52 procent i hela EU instämmer i uttalandet: "Vi måste stoppa länder som Iran från att skaffa sig kärnvapen, även om det betyder militära aktioner". I 18 länder får uttalandet stöd av en majoritet, och bara i 9 fattas majoritet.

En ännu större majoritet, 58 procent, instämmer i uttalandet: "Islamsk fundamentalism utgör ett allvarligt hot mot vårt land". Störst är majoriteten i Storbritannien där 71 procent håller med.

På andra områden är resultatet av mätningen mer de förväntade. Men Europas etablissemang har när det gäller internationella relationer alla skäl att ompröva den fega eftergiftspolitiken.


Onsdag 2007-04-04 / 11.07 länk
NY DOKUMENTÄR AV MARTIN BORGS: FOLKKAPITALISM. Den 9 minuter långa dokumentären handlar om att varje svensk äger statliga företag för 75.000 kronor, inom skog, fastigheter, sprit mm. Martin Borgs dokumenterar något av allt det som varje svensk äger. Han börjar hemma hos Göran Persson, och slutar på Systembolaget på Folkungagatan i Stockholm.

Och filmen avslutas med texten: "Ring privatiseringsminister Mats Odell, tel 08-405 10 00, och be att få aktierna i dina statliga företag."




Onsdag 2007-04-04 / 9.42 länk
VÄNSTERPARLAMENTARIKERN MED EN HALV MILJON I FRYSEN. Det demokratiska partiet i USA har anklagat republikaner för korruption. Det var en stående replik inför kongressvalet i höstas. Men sedan demokratiske kongressmannen William Jefferson ertappades med över en halv miljon kronor i frysen under en husransakan av FBI, då talar demokratiska partiet tyst om oegentligheter.

Talman Pelosi har också hamnat i en rävsax för hon har lovat New Orleans plats i utskottet för inrikes säkerhet, eftersom New Orleans var så dåligt förberedd på orkanen Katrina. Och New Orleans omvalde denne Jefferson till kongressen. Om talmannens dilemma skriver New York Observer i Nancy Pelosi’s Katrina Problem:

Nu ser republikanerna med förväntan fram emot att talman Pelosi tar Jeffersons utskottetsnominering till kammaren för debatt. Det ger republikanerna ett utmärkt tillfälle att gå på offensiven, tvinga fram en strid och påminna amerikanska folket om att talmannen lovade att skapa 'den mest etiska kongressen i historien'.

Man kan undra vilken sorts etik parlamentariker lever efter om de har miljonbelopp i frysboxar...


Onsdag 2007-04-04 / 9.25 länk
SMART OM INFRASTRUKTUREN. En av få som förstår innebörden i Banverkets och Vägverkets nya planer är Blekinge Läns Tidning i ledaren Omstart görs möjlig:

Efter att ha tagit del av Vägverkets (VV) och Banverkets (BV) redovisningar måste man ta ett steg bakåt och försöka se sammanhangen. Då blir strategin tydlig: omstart i infrastrukturplaneringen, i kombination med nya finaniseringslösningar och kopplingar till EU:s inriktningar.

BV och VV fick i uppgift att gå igenom alla projekt i liggande planer, värdera samhällsnytta mot kostnader, tillgänglig och garanterad finansiering, med mera. [Man] har lyft bort alla projekt som inte har finansiering. På så sätt har regeringen genom sina direktiv fått verken att rensa upp i röran, och göra uppdaterade kalkyler, kort sagt: verken har fått hålla i yxan ...

Nu händer följande: 18 juni ska de remissbehandlade förslagen lämnas över till regeringen. Till dess kommer också att tas fram en modell för PPP, eller OPS som vi numera säger: offentlig-privat samverkan. Det innebär att alla regioner med projekt på gång, kommer att jobba fram möjliga lösningar. [Detta är] regeringens smarta drag för nya lösningar på våra infrastrukturproblem.

Det handlar om storstädning i en politiserad investeringsbudget, fylld med orealistiska projekt.


Onsdag 2007-04-04 / 9.15 länk
SVERIGE AVUNDENS HEMLAND PÅ JORDEN. "Gynnar dom rika!" Det är mantrat för dagen om regeringens förslag att avskaffa fastighetsskatten. Man riktigt känner sig leva i ett kommunistiskt land där ingen unnas någonting. Ingen ska få äga sin bostad. Ingen ska få känna tryggheten i att slippa oroa sig över att taxeringsvärdet stiger och gör det omöjligt att bo kvar med låg årsinkomst.

Avundsjukan riktigt väller fram ur socialdemokratin och i medierna.

Och argumentet att höjd reavinstskatt (som ska finansiera reformen) kan "bromsa rörligheten", så som Svenska Dagbladet - denna allt mer vänsterradikala tidning som framstår som morgonbilaga till Aftonbladet (båda ägs ju av Schipsted) - slår upp över hela förstasidan, är ju bluff och båg. Det är reavinstskatten i sig som bromsat rörligheten. Men effekten har minskat sedan man kan skjuta reavinstskatten framför sig så länge man köper en ny bostad. Att skatten höjs från 20 till 30 procent påverkar knappast. Det är som Göteborgs-Posten skriver i ledaren, Ett befriande besked

En godtycklig och nyckfull fastighetsskatt, med udden riktad mot storstadsbor och skärgårdsbor, ersätts av en fast och överblickbar avgift. Regeringen har visat handlingskraft!

Tisdag 2007-04-03 / 20.55 länk
VÄNSTERINTELLEKTUELLA OM WOLFOWITZ. Fick just följande intressanta mejl från en läsare:

Jag köpte Nick Cohens "What's Left: How Liberals lost their Way" idag. Den är helt lysande. Här följer ett litet smakprov. I ett kapitel skriver han om en irakisk vänsterintellektuell, Kanan Makiya som under clintonåren åkte omkring på amerikanska universitet och tankesmedjor för att väcka opinion mot Saddam-regimen. Publiken var överallt fåtalig och villrådig. Ingen hade en aning om vad som borde göras.

"Efter ett föredrag i Washington kom det fram en medelålders välklädd man med fårat ansikte och intensiv blick som ville be om ursäkt. USA i allmänhet och han själv i synnerhet hade svikit det irakiska folket. Vi skulle aldrig låtit Saddam krossa shia-upproret 1991 sade han. Massakern som följde och hans egen oförmåga att ingripa plågade honom fortfarande.

"Jag var imponerad" berättar Makiya. "Det var en gest helt utan beräkning. Det fanns ingen publik som tittade på, ingen politisk vinst att hämta. Han berättade att han hette Paul Wolfowitz. Namnet sade mig ingenting".

Och litet senare: "Om detta gör att Paul Wolfowitz framstår som en smula mer sympatisk än den gängse bilden av en bindgalen lakej åt mäktiga oljeintressen, så beror det på att det var just det han var. Det är sant att han var en kall krigare som under 70-talet producerade löjligt överdrivna beräkningar av den sovjetiska krigsmaktens styrka. Men när kommunismen föll samman, började ordet ´demokrati` följa Paul Wolfowitz i spåren vart ha än kom. Han argumenterade för att USA skulle stödja upproret mot Ferdinand Marcos, diktatorn i Filippinerna, och han stödde den demokratiska oppositionen mot den USA-trogna regimen i Indonesien, liksom feministrörelsen i Iran"

Nick Cohen har skrivit en bok som aldrig skulle ha kunnat skrivas av en svensk vänsterintellektuell. Det närmaste i svensk politik jag kan tänka mig är Göran Skytte, men hans uppgörelse med sina tidigare ståndpunkter har varit en mycket mer utdragen process och kan inte i klarsynthet och intelligens mäta sig med denna totala omvärdering av alla värden. Det finns så mycket i den här boken att det skulle kännas fånigt att reducera det till några punkter. Köp den och läs.

Ja, tänk vad många på vänsterkanten som inte öppnat ögonen! Jag är inte ett dugg förvånad över denna beskrivning av Paul Wolfowitz, nu chef för Världsbanken. Han är en demokratisk idealist. Se mer i bloggen: Paul Wolfowitz: Hök - i mjuka frågor.


Tisdag 2007-04-03 / 18.01 länk
SVERIGE HAR REDAN ÅTTA REGIONER. Journalisten Ylva Nilsson, redaktör för siten Europa Nytt, skriver i Upsala Nya Tidning en intressant debattartikel, Regionerna är redan på plats i Sverige:

De regionkommuner som föreslagits [av Ansvarskommittén] är redan införda. I praktisk mening är detta den indelning som Sverige redan lever med, i och med EU-medlemskapet. I EU-jargongen kallas detta för programområden och i Sverige är de åtta stycken, geografiskt ungefär desamma som Ansvarskommittén är inne på. Dessa åtta regioner har ansvar för att dra upp fleråriga utvecklingsplaner för sin region. De planerar vad som behövs för tillväxt, för sysselsättning, av transporter ... Det här vet förstås Ansvarskommittén, även om det inte nämns i utredningen ...

Hur det här har gått till? Jo, när Sverige gick med i EU 1995 så tog EU över regionalpolitiken. Sverige har de senaste tolv åren fått ungefär 30 miljarder kronor av EU att fördela, mot villkoret att staten stoppat in lika mycket själv ...

Dessa nya regionala samarbeten hamnat utanför den lokala demokratins, och utanför lokala massmedias, radar. Medborgarna kan inte följa när beslut diskuteras eller när, och av vem, de tas. Beviset på det är väl att medborgare och samhällsdebattörer rasar mot en idé som redan är genomförd.

Så typiskt EU. Beslut fattas långt över huvudet på folket - som bara har att rätta sig efter vad överheten i Bryssel bestämt, med benägen hjälp från svensk byråkrati.

Ylva Nilssons beskrivning bekräftas på regeringens hemsida:

[S]trukturfondsprogram ... har utarbetats inom åtta programområden; Övre Norrland, Norra Mellansverige, Mellersta Norrland, Stockholm, Östra Mellansverige, Västsverige, Skåne-Blekinge, och Småland med öarna.

EU har alltså redan avskaffat Halland. Och Gotland är ingen region, utan en del av Småland. Allt bestämt i Bryssel. Utan debatt. Utan folklig förankring. Och den svenska politiska klassen (såväl förra regeringen med stöd av mp som alliansregeringens partier) lyder minsta vink från Bryssel.

Så här har det bestämts att Sverige ser ut:

Övre Norrland (Norrbottens och Västerbottens län)	509.467 inv
Mellersta Norrland (Jämtlands och Västernorrlands län)	370.998 inv
Norra Mellansverige (Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län)	824.853 inv
Östra Mellansverige (Uppsala, Södermanlands, Örebro, Västmanlands och Östergötlands län)	1.524.509 inv
Stockholm (Stockholms län)	1.918.104 inv
Småland med öarna (Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Gotlands län)	802.247 inv
Västsverige (Västra Götalands och Hallands län)	1.827.143 inv
Skåne-Blekinge	1.335.936 inv (Källa SCB)

Tisdag 2007-04-03 / 10.40 länk
INVESTERINGSBUDGET FÖR VÄG O JÄRNVÄG S-LEKSTUGA. Utbyggnaden av nya vägar och järnvägar hotas av tvärstopp. När Banverket och Vägverket igår presenterade "reviderade" bedömningar visar det sig plötsligt - så här efter ett regeringsbyte - att pengarna inte räcker till allt man lovat.

Jag måste säga att landets tidningsredaktioner framstår som något naiva när de inte verkar förstå vad det beror på. Sundsvalls Tidning skriver i ledaren Vid vägs ände:

Därför är det på många sätt obegripligt att regeringen gett Vägverket i uppdrag att ta fram planer för minskade väginvesteringar som kommer att leda till att bland annat E4 Syd åter bromsas upp.

Det är inte alliansregeringen som gjort något - det är Göran Persson som blåst upp investeringsplanerna för att tillgodose miljöpartiet för allt godis de krävt för att vara s-regeringens röstunderstöd i riksdagen. Genom att sätta för låg prislapp på olika projekt, får man ju plats med många fler projekt. Eller hur? Iallafall på pappret. Och det har räckt för Göran Persson. Att siffrorna inte har ett smack med verkligheten att göra, var ju inget problem när planerna gjordes upp. Och nu är det alliansregeringens bekymmer.

En tidning som begriper lite grand är Vestmanlands Läns Tidning som i ledare Vägsatsningar får inte bli politisk lekstuga skriver:

Banverket kan tvingas stoppa all nyutbyggnad av järnvägsnätet under de närmaste tio åren. Även Vägverket hotas av allvarliga åtstramningar. Hur är det möjligt?

Jo, ambitionerna har varit större än resurserna. Under den socialdemokratiska regeringen har man accepterat planer som det inte fanns pengar till. Projekten har blvit ekonomiskt orealistiska. Flera stora projekt har dessutom blivit dyrare än avsett. Och man har eftersatt underhållet av vägarna. Allt detta slår till sist tillbaka och framtvingar en avstämning mellan planer och resurser.

Men inte heller VLT nämner miljöpartiet, Botniabanan eller den röd-gröna regeringens köpslagan om infrastrukturbudgeten. Och tidningen vill inte att investeringarna "ska bli" lekstuga. Sanningen är ju att investeringsbudgeten i åratal varit en politisk lekstuga i förhandlingarna. Likt legobitar kastade s, v och mp omkring projekt som handlar om livsnödvändiga nyttigheter för folket. Så stort har politikerklassens ansvar för landet varit.


Tisdag 2007-04-03 / 9.40 länk
EN RIKTIG VALANALYS - FRÅN SSU. Partiernas eftervalsanalyser har för mig givit två signaler: modernaternas valanalys var inte triumfatorisk utan resonerande, trots den historiska framgång partiet vann i riksdagsvalet 2006. Samtidigt var socialdemokraternas valanalys stöddig, som om de inte hade förlorat valet.

Det var så valanalyserna förmedlade någonting: de gav en bild över vilka känslor som råder inom respektive parti. När det kommer till de faktiska analyserna var de rätt mediokra, iallafall om man jämför med klarspråket i socialdemokratiska ungdomsförbundets egen valanalys, som Helsingborgs Dagblad tar upp i ledaren På spaning efter gräsrötter:

Socialdemokraternas skadeskjutna ungdomsorganisation SSU har producerat en valanalys som tillhör de bättre. "The bottom is nådd", har man kallat arbetet. Man är kritisk mot att katastrofvalet 2006 inte fick större utrymme på kongressen. Eller som valanalysgruppens ordförande Johan Hassel uttrycker det: —Det finns risker i att fokusera på framtiden innan man är klar med historien.

I SSU:s rapport konstateras att det vanligaste yrket bland ombuden till årets extrakongress var kommunalrådets. Det näst vanligaste ombudsmannens. —Vi finns inte längre bland de människor vars förtroende vi ber om, konstaterar SSU.

I den muntliga föredragningen av moderaternas valanalys medgav också Carl Cederschiöld att partiernas medlemmar numera i huvudsak är desamma som partiets kommunalpolitiskt aktiva.

Detta faktum - att svenska partier inte längre är folkrörelser, utan organisationer för politiker - är en förändring som inte diskuterats särskilt mycket, även om det ju är en dramatisk förändring.

Innebörden är att politiker väljer politiker på valsedlar inför val, valsedlar som väljarna har att köpa "som grisen i säcken". Utgallringen av politiska makthavare är oerhört sårbar. Ytterst få, kanske ett hundratal personer, bestämmer vem som ska bli riksdagsledamot. Och väljarna har ingen reell möjlighet att ompröva, eftersom de flesta riksdagsledamöter är så anonyma att man inte har en aning om vem de är.

Det här är inte demokrati. Det är oligarki, fåtalsvälde.

Det nuvarande valsystemet utgår från att partierna har hundratusentals medlemmar som inom respektive parti gallrar ut de bästa. Men nu när medlemmarna inte finns, väljer politiker sig själva. Valen är redan gjorda när väljarna kallas till valurnorna.

Valsystemet måste förändras. Väljarna måste få göra val av person, inte bara parti. Ett enkelt steg som skulle innebära en betydande förbättring vore att övergå till det finska systemet. Då behöver man inte ändra valkretsarna och inte heller mandatfördelningsberäkningen, utan bara valsedlarnas utforming. Istället för en lista med 20-30 namn, borde väljaren rösta på en kandidat. Då tvingar man kandidaterna att möta väljarna för att få röster och bli vald. Då överlåter man slutgallringen åt medborgarna i demokratin.


Tisdag 2007-04-03 / 9.40 länk
"IRAN HAR KÄRNVAPEN 2009". ABC News rapporterar, Iran Nuclear Bomb Could Be Possible by 2009:

Iran har mer än tredubblat sin kapacitet att producera anrikat uran under de tre senaste månaderna och startat ungefär 1.000 centrifuger som används för att separera radioaktiva partiklar från råmaterialet.

Utvecklingen betyder att Iran kan ha tillräckligt med uran för en atombomb till 2009, säger en källa med insyn i den dramatiska uppgraderingen till ABC News.

Risken för kärnvapenkrig kommer allt närmare.


Måndag 2007-04-02 / 20.35 länk
UTVÄRDERING: SEX MÅNADER MED ALLIANSREGERING. På torsdag 6 april är det exakt ett halvår sedan Reinfeldts regering tillträdde. Jag har i norska tankesmedjan Fridemokratenes tidskrift Liberaleren summerat nya regeringens insats så här långt: Reinfeldt-regeringens rivstart ogillas av medierna. Min slutsats:

Jag anser alltså att Reinfeldts regering varit mycket framgångsrik under sitt första halvår när det gäller sakfrågorna, innehållet i politiken. Men man har samtidigt misslyckats att förmedla sin politik i samhällsdebatten, där man istället tvingats på defensiven i ”affärer” som egentligen inte är några ”affärer”.

Medielogiken kräver att statsråden lär sig hantera skuggboxning och bländverk för att kunna ge folket sin sida av verkligheten. Här har regeringen mycket att lära.


Måndag 2007-04-02 / 20.35 länk
SKOLOR SLUTAR UNDERVISA OM FÖRINTELSEN - KAN UPPRÖRA MUSLIMER. Ett annat exempel på att västvärlden nu i allt snabbare takt tar avstånd från våra egna värderingar åskådliggörs i Storbritannien där skolor slutar undervisa om förintelsen under andra världskriget.

Daily Mail rapporterar: Teachers drop the Holocaust to avoid offending Muslims.

Också annan historieundervisning som strider mot den som hävdas i moskéer stryks. Islam styr allt mer över vad som får sägas och vilka perspektiv som gäller i Europa. Och frågan är så tabubelagd att ingen - inte heller jag - vågar diskutera den. Att göra det medför bestraffningar och beskyllningar för att vara rasist.


Måndag 2007-04-02 / 20.35 länk
FN VILL FÖRBJUDA KRITIK AV ISLAM. Det nya Råd för mänskliga rättigheter inom FN som Jan Eliasson var med att skapa avfyrar nu ett grundskott mot västvärldens yttrandefrihet. Man har antagit en resolution som slår fast: Islam bör inte få kritiseras. Det kan såra muslimer och leda till intolerans.

FN strävar alltså en återgång till den tid då man inte fick kritisera reglion. Snacka om bakåtsträvande!

Se mer: Världen Idag i FN-resolution antagen som förbjuder islamkritik, ABC News/AP i U.N. Panel OKs Measure on Islam och Reuters i U.N. rights body condemns "defamation" of religion.


Måndag 2007-04-02 / 18.10 länk
I JÄMFÖRELSE VINNER PERSSON ÖVER SAHLIN. I Captus skriver Tomas Brandberg att han har stor respekt för Göran Persson, för saneringen av landets ekonomi under 1990-talet. Givet det faktum att socialdemokraterna styrt Sverige 1994-2006 "är Göran Persson förmodligen bland det bästa man kunde hoppas på". Med anledning av SVT-dokumentären Ordförande Persson skriver han, Stor som politiker – mindre som människa.

Samtidigt håller Brandberg med Persson om Mona Sahlin:

Vi behövde för övrigt inte Göran Persson för att räkna ut att tänkandet inte är hans efterträdares Mona Sahlins starka sida. Men det var förstås intressant att få det bekräftat. I Mona Sahlin har socialdemokratin fått en svag ledare. Eftersom hon saknar sin företrädares pondus kommer hon att följa minsta motståndets lag i sitt arbete inom partiet. Någon ”förnyelse” av socialdemokratin har vi alltså inte att vänta oss.

Det är en intressant poäng. Jag tror att Mona Sahlin som person är mer av en förnyare än Göran Persson. (Uppfattar honom mer som en nostalgiker.) Men samtidigt hade Persson pundus att genomföra nödvändiga besparingar när han såg hur den oansvariga expansionspolitiken innebar att staten och politikerna tappade makten till banker och marknader.

Persson hade kraften att tvinga sitt parti till tuffa åtgärder för att rädda välfärdsstaten. Frågan är vilken kraft Mona Sahlin besitter. Kommer hon att ha initiativet? Eller kommer verkställande utskott, partistyrelse och riksdagsgrupp att börja utöva kollektivt ledarskap vars beslut Sahlin enbart har att torgföra som talesperson?

Om makten glider över i kollektivt ledarskap inom socialdemokratin kommer politiken helt säkert att drivas långt åt vänster. De personer som inte behöver ta ansvar driver sina käpphästar - som oftast är kostsamma reformer - utan att ta ansvar för helheten, för budgeteffekten. Om sådana personer får härja fritt inom socialdemokratin kommer skattehöjningar att bli det självklara svaret på hur alla reformer ska betalas.


Måndag 2007-04-02 / 18.10 länk
OCKSÅ GIULIANI FYLLER KAMPANJKASSAN. Idag har republikanske presidentkandidaten Rudy Giuliani rapporterat vad hans kampanj samlat in, meddelar Reuters i Giuliani raises $15 million for W.House bid:

Rudolph Giuliani samlade in mer än 15 miljoner dollar under första kvartalet 2007, varav mer än 10 miljoner bara under mars månad.

Giuliani startade sin kampanj senare än Hillary Clinton, och har egentligen bara kört för fullt under mars. Därför kan man jämföra hans insamlingar i mars med Clintons, som var 8,5 miljoner dollar per månad under första kvartalet.


Måndag 2007-04-02 / 10.45 länk
ETT AMERIKANSKT AMS I UTBYTE MOT FRIHANDEL. Frihandeln i världen är illa ute. Doha-rundan kommer ingen vart och i USA stärks de protektionistiska krafterna rejält. En tidigare Clinton-ambassadör till EU, Stuart Eizenstat, skriver i Foreign Affairs, Ending the Trade War in Washington:

Olyckligtvis vinner protektionism och partipolitisk polarisering mark i kongressen. I höstens kongressval vann flera demokratiska kandidater sina platser på en anti-frihandelspolitik. Det nya representanthusets talman Nancy Pelosi har förvarnat om att deras syn måste forma framtida handelspolitik ...

Vita huset har litat nästan uteslutande på republikanska röster för att få sin frihandelspolitik genom kongressen ... President Bill Clinton var tvungen att lita på republikanskt stöd när kongressen 1993 behandlade det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) och när han år 2000 avsåg att normalisera handelsförbindelserna med Kina ...

När Pew Research Center i december publicerade en opinionsmätning visade det sig att 44 procent av amerikanerna anser att frihandel är en god sak i allmänhet, men 36 procent anser att utrikeshandeln skadar deras personliga ekonomi, 44 procent anser att den driver ner lönerna, 48 procent anser att den innebär att jobb försvinner och 34 procent anser att frihandel generellt försämrar amerikansk ekonomi.

I detta klimat gäller det att de två stora partierna samarbetar för att rädda frihandeln, menar artikeln. Hur? Jo, genom att bygga ut ett amerikanskt AMS:

En väg att åstadkomma samarbete över partigränserna vore att utöka Trade Adjustment Assistance (TAA), som betalar ut bidrag för inkomstförlust och arbetsträning för arbetare som förlorat sina jobb som ett resultat av importkonkurrens eller, i vissa fall, för jobb som flyttat utomlands.

Det är inte första gången jag hört detta förslag: frihandlare måste betala med utbyggda bidragssystem för att uppnå en fortsatt frihandel. Utan bidrag, stänger vänstern ner världshandeln.

Det vore förödande om USA och andra länder slog in på den här vägen. Det skulle leda till en mer reglerad ekonomi som skulle tappa fart, dock successivt. Då är det bättre vänstern får stå sitt kast genom att införa protektionistiska förbud för handel. Sådana kommer relativt snabbt att negativt påverka ländernas ekonomi. Och då vet alla vem som bär skulden för mindre välstånd och ökad arbetslöshet. Låt vänstern ta konsekvenserna av sin vansinniga regleringsiver!

Förra veckans blogg